Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående ändrade bestämmelser om restitution av reglering sav gift och regleringsbidrag under fettvaruregleringen.

1954-11-02 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:60, Betänkande i anledning av väckt motion angående ändrade bestämmelser om restitution av reglering sav gift och regleringsbidrag under fettvaruregleringen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

1

Nr GO.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

angående ändrade bestämmelser om restitution av

reglering sav gift och regleringsbidrag under fettvaruregleringen.

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

325, av herr Gustafson i Göteborg m. fl. har hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer dels att Kungl. Maj :t bestämmer att

restitution av regleringsavgift och regleringsbidrag under fettvaruregleringen

skall utgöra 100 % av det erlagda beloppet och att Kungl. Maj:t vidtager

effektiva åtgärder för att påskynda restitutionsförfarandet, dels att Kungl.

Maj :t från regleringen måtte undantaga sådana fettvaror och fettråvaror,

t. ex. stearin, som endast i mycket begränsad utsträckning kan användas

för matnyttigt ändamål, ävensom ytterligare pröva möjligheten att undantaga

vissa branscher inom den tekniska industrien från regleringen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 59 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen

av den föreliggande motionen.

Enligt 1 § förordningen den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering av

införseln av fettråvaror och fettvaror, in. m., må Kungl. Maj :t förordna att

sådana varor, i den omfattning i paragrafen närmare anges, icke får införas

till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd eller den, vilken jordbruksnämnden

bemyndigar att meddela tillstånd till sådan införsel. I den

mån Kungl. Maj :t så förordnar skall, enligt 4 § nämnda förordning, erläggas

regleringsavgift vid införsel till riket av bl. a. fettämnen, oljor och

fettsyror samt då nämnda produkter här i landet utvinnes ur vissa vegetabiliska

fettråvaror. Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden. I 8 § första stycket

sagda förordning stadgas, att återbäring av regleringsavgift må efter ansökan

lämnas för svinn, som uppstår vid härdning och raffinering, och för

fettsyror, som framkommer vid raffinering av vegetabiliska oljor samt valoch

annan sjödjursolja. Enligt andra stycket samma paragraf skall för avgiftspliktig

vara, bl. a. där varan använts för annat än matnyttigt ändamål,

efter ansökan åtnjutas regleringsbidrag motsvarande högst den reglerings1

Ililiang till riksdagens protokoll i95i. 7 samt. Nr CO.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

avgift, som skulle ha utgått vid import av vara av samma slag. I tredje

stycket av 8 § stadgas, att återbäring av regleringsavgift och utbetalning av

regleringsbidrag skall äga rum i den omfattning och på de villkor Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden bestämmer.

Rörande tillkomsten av förenämnda stadganden må här anföras följande.

Det nu gällande tekniska systemet för fettvaruregleringen är anordnat i huvudsaklig

överensstämmelse med det förslag, som på våren 1952 framlades

av fettråvarukommittén. I kommitténs betänkande redovisades olika alternativ

för anordnande av ifrågavarande regleringssystem, vars huvuduppgift

är att åstadkomma sådan prisspänning mellan smör och margarin, att

avsättningen av det inhemska smöret tryggas. Kommittén stannade för att

den lämpligaste anordningen var att uttaga avgift vid all import av fettvaror

in. m. och att restituera erlagd avgift bl. a. då sådana varor användes

för annat än matnyttigt ändamål.

Rörande utformningen av restitutionsrätten anförde kommittén följande.

Då importerad vara, för vilken avgift erlagts, kommer till användning för

tekniskt ändamål, som icke bör vara belastat med någon dylik råvarufördyring,

skall restitution av avgift kunna erhållas efter ansökan hos jordbruksnämnden.

För att avgiftsförändringar så litet som möjligt skall kunna

påverka restitutionsansökningarna, torde man i detta fall liksom vid raffinationsrestitution

böra föreskriva, att restitution skall sökas inom viss kortare

tid, förslagsvis 14 dagar, efter tillverkningsperiodens utgång, samt att

restitution lämnas på grundval av aritmetiska mediet av de avgifter, som

gällt under en förbrukningsperiod av fyra veckor.

Det är ur administrativ synpunkt angeläget, att icke antalet ansökningar

om sådan restitution, varom nu är fråga (i det följande benämnd teknisk

restitution), blir alltför stort. Man kan därför tänka sig att begränsa restitutionsrätten

till vissa branscher, där den är av mera väsentlig betydelse för

produktionskostnaderna. En annan möjlighet är att föreskriva, att restitution

skall lämnas endast i de fall, där fettavgiften utgör mer än en viss procent

av färdigvarans värde. Man torde också utan olägenhet kunna begränsa

restitutionsrätten till att avse vad som överstiger ett visst mindre belopp,

förslagsvis 50 kronor för varje fyraveckorsperiod.

I propositionen nr 196 till 1953 års riksdag anslöt sig föredragande departementschefen

till kommittéförslaget i vad det avsåge den tekniska uppbyggnaden

av regleringssystemet. I propositionen anförde departementschefen

bl. a. följande.

Den föreslagna restitutionsrätten har icke mött några principiella

erinringar från remissinstansernas sida. Däremot har kommitténs uttalanden

om tänkbara begränsningar däri för ati; nedbringa antalet restitutionsansökningar

mött invändningar. Ur principiell synpunkt är det givetvis

önskvärt, att restitutionsrätten skall komma samtliga företagare inom tillverkningsområdet

till godo. Å andra sidan kan man enligt min mening icke

bortse från vad kommittén framhållit, nämligen alt det ur administrativ

synpunkt är angeläget, att antalet ansökningar icke blir alltför stort. En

avvägning mellan dessa synpunker måste därför komma till stånd. Det

synes därvid enligt min uppfattning nödvändigt, att rätten till restitution

icke inskränkes på sådant sätt, att vissa branscher eller företagare får

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

grundad anledning att känna sig vara föremål för administrativt godtycke,

ifrågavarande avvägning bör med beaktande härav verkställas av Kung].

Maj :t eller, efter Kungi. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden. Av

praktiska skäl torde restitutionsrätten böra begränsas till att avse vad som

överstiger ett visst belopp, exempelvis 50 kronor per fyraveckorsperiod. I

samband därmed bör även uppmärksammas, att möjligheterna att erhålla

restitution måste förknippas med viss skyldighet att avgiva regelbunden redovisning

till jordbruksnämnden. För att försvåra möjligheterna till spekulation

torde såsom kommittén framhållit restitution böra lämnas på grundval

av medeltalet av de avgifter som gällt under en tillverkningsperiod av fyra

veckor.

I anledning av förenämnda proposition väcktes bl. a. motionen I: 472 av

herr Nordenson, vari hemställdes, att riksdagen vid behandlingen av proposition

nr 196 måtte beakta de synpunkter rörande restitutionsrätten in. m.,

som i motionen anförts. I motionen anfördes bl. a. följande.

Ett av huvudsyftena med det nu föreslagna nya systemet uppgåves vara

att befria den tekniska industrien från den råvarufördyring, som för närvarande

förekomme på fettområdet. I den föreslagna förordningen angående

reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror m. in. hade i enlighet

härmed i 8 § intagits bestämmelser om restitution av regleringsavgift och

utbetalning av regleringsbidrag. Detta skulle emellertid äga rum »i den

omfattning och på de villkor» Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

jordbruksnämnden bestämde. Av jordbruksministerns uttalande

i propositionen (s. 41) framginge icke med önskvärd tydlighet i vilken

omfattning och på vilka villkor restitution resp. utbetalning av regleringsbidrag

skulle äga rum. Den enda begränsning av restitutionsrätten, som enligt

motionärens uppfattning finge ifrågakomma, borde grundas på den

rent praktiska synpunkten, att myndigheterna icke gärna borde taga befattning

med ett stort antal ansökningar, som avsåge ett relativt obetydligt

restitutionsbelopp. Motionären hade fördenskull intet att erinra mot jordbruksministerns

uttalande om en begränsning av restitutionsrätten till att

avse vad som överstege ett visst belopp, exempelvis 50 kronor, per fyraveckorsperiod,

men ville däremot bestämt vända sig mot fettråvarukommitténs

förslag, refererat å s. 25 i propositionen att restitutionsrätten skulle

kunna begränsas till vissa branscher, där den vore av mera väsentlig betydelse

för produktionskostnaderna, eller till de fall, där den erlagda avgiften

utgjorde mer än en viss procent av färdigvarans värde. Restitutionsrätten

borde sålunda i princip icke förbehållas någon viss bransch. Rätten borde

vidare — med nyss angivna, av praktiska skäl betingade undantag — avse

regleringsavgiften i dess helhet. Vad nu anförts i fråga om restitution av

regleringsavgift för importerad råvara gällde givetvis i samma mån sådant

regleringsbidrag, som skulle utgå för inhemska råvaror.

Förenämnda proposition och motion behandlades av 1953 års bevillningsutskott

i dess betänkande nr 54, vari utskottet tillstyrkte propositionen i

de delar varom här är fråga samt avstyrkte motionen. I betänkandet, som

godkändes av riksdagen, anförde utskottet bl. a. följande.

I fråga om den föreslagna restitutionsrätten finner utskottet visserligen

ur principiell synpunkt önskvärt all denna rätt skall tillkomma samtliga

företagare inom tillverkningsområdet. I likhet med vad departementschefen

härutinnan anfört anser utskottet dock att man icke kan bortse från att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

det ur administrativ synpunkt är angeläget att antalet restitutionsansökningar

icke blir alltför stort. Då flertalet industrier i större eller mindre

omfattning torde förbruka fett, synes det utskottet nödvändigt att Kungl.

Maj :t bemyndigas att med ledning av vunna erfarenheter meddela direktiv

rörande restitutionsrättens framtida omfattning. Den i motionen I: 472 gjorda

hemställan i fråga om restitutionsrätten m. m. kan utskottet på grund

härav icke tillstyrka.

Vad avser tillämpningen av här ifrågavarande bestämmelser, som i huvudsak

trätt i tillämpning från och med den 1 september 1953, må anmärkas

följande. Enligt kungörelsen den 12 augusti 1953 (nr 578) med tilllämpningsföreskrifter

till ovannämnda förordning skall statens jordbruksnämnd

handha tillståndsgivningen för införseln av vissa fettråvaror och

fettvaror, som upptagits i särskild till kungörelsen fogad förteckning,

ävensom bestämma regleringsavgift och regleringsbidrag för ifrågavarande

varor.

Genom beslut av jordbruksnämnden bestämdes regleringsbidraget vid fettförbrukning

för tekniskt ändamål ursprungligen till 90 procent av avgiftens

belopp. Nämndens beslut var ej enhälligt, i det att två ledamöter reserverade

sig för ett regleringsbidrag på 95 procent. Vissa industrier som uteslutande

använder avgiftsbelagt fett för tillverkning av varor, där fettet undergår

kemisk omvandling, åtnjuter enligt beslut av nämnden emellertid

fullt regleringsbidrag.

över jordbruksnämndens beslut att fastställa regleringsbidraget för fetter,

som användes för annat än matnyttigt ändamål, till 90 procent av regleringsavgiftens

belopp anfördes besvär hos Kungl. Maj:t. I anledning av

besvären har Kungl. Maj :t genom beslut den 5 februari 1954 prövat skäligt

att med ändring av överklagade beslutet från och med oktober 1953 tills

vidare fastställa regleringsbidraget i nu förevarande fall till 95 procent av

regleringsavgiften. Kungl. Maj :t uttalade samtidigt, att jordbruksnämnden

vore oförhindrad att, då nämnden på särskilda skäl funne erforderligt,

bestämma annan procentsats för regleringsbidraget.

Regleringsbidrag sökes månadsvis hos jordbruksnämnden och utbetalas

för den kvantitet fett, som under månaden använts i tillverkningen.

På framställning från industrihåll har jordbruksnämnden medgivit den

regleringsbidragsberättigade industrien visst anstånd med erläggandet av

avgift på importerade fetter. Anståndstiden har bestämts att tills vidare utgöra

45 dagar efter förtullningsdagen.

I den föreliggande motionen har anförts bl. a. följande.

Under den relativt korta tid, som förflutit, sedan den nuvarande fettvaruregleringen

trätt i kraft, hade det visat sig att departementschefens

målsättning beträffande största möjliga frihet för handeln, begränsning av

den administrativa apparaten och undvikande av onödig råvarufördyring

inte kunnat uppfyllas. Med få undantag hade restitutionsbeloppet bestämts

till endast 90 procent. Industrien hade alltså fått betala en extra avgift för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

råvaran på 10 procent. Dessutom hade restitutionen tagit lång tid. Regleringsavgiften

måste erläggas redan vid införseln av varan (i undantagsfall,

då importen skedde under s. k. särskild importlicens måste avgiften deponeras

redan då licensen beviljades), men restitutionen syntes ej ha skett

förrän i medeltal 3 månader efter införseln. Om man toge i betraktande att

regleringsavgiften vore av sådan storleksordning att den kunde utgöra 100

procent av varans värde, förstode man att vissa industrier förutom nettoavgiften

på 10 procent här tvingades att räntefritt låna staten betydande

belopp under avsevärd tid. Särskilt i tider av kreditrestriktioner innebure

systemet en ej oväsentlig råvarufördyring.

Från regleringen skulle i princip kunna undantagas varor som icke alls

eller i vart fall icke ekonomiskt vore användbara för matnyttigt ändamål.

Sålunda hade i förordningen uttryckligen undantagits ullfett, lanolin,

degras och annat garverifett, icke härdad linolja, ricinolja samt kinesisk

eller japansk träolja. Det syntes emellertid som om ytterligare undantag

utan större olägenheter borde kunna göras. Stearin vore exempel på en vara

som endast i alldeles speciella fall torde kunna användas för matnyttigt

ändamål och ändå vore ljusfabrikanterna underkastade detta krångliga

regleringssystem. Tvål- och tvättmedelsindustrien använde visserligen också

råvaror, som skulle kunna begagnas vid livsmedelstillverkning, men även

här borde man kunna undantaga vissa råvaror eller alternativt frikoppla

hela industrien från regleringen. I sistnämnda fall finge givetvis kontrolleras

att råvaror inte såldes till företag inom livsmedelsbranschen.

Genom riksdagsbeslut förra året hade Kungl. Maj :t fått befogenhet att förordna

att fettvaror, som icke längre borde omfattas av regleringen, skulle

undantagas därifrån. Någon ändring i själva förordningen torde därför inte

nu vara nödvändig. De av motionärerna föreslagna åtgärderna utgjorde enligt

motionärernas uppfattning endast en temporär lösning av de problem

som uppstått. En genomgripande översyn av regleringen torde bli nödvändig

sedan ytterligare erfarenheter av dess verkningar vunnits.

över motionen har utskottet under hand mottagit yttranden från kommerskollegium,

efter hörande av Sveriges industriförbund samt Stockholms

handelskammare och Skånes handelskammare, statens jordbruksnämnd,

Sveriges slakteriförbund och Svensk fettimport, ekonomisk förening.

Beträffande frågan om regleringsbidragets storlek har

jordbruksnämnden och slakteriförbundet avstyrkt motionen under det

att övriga remissinstanser tillstyrkt densamma.

Statens jordbruksnämnd framhåller, alt den tekniska industrien förbrukade

relativt stora kvantiteter inhemskt slakterifett, såsom talg och bcnfett,

för vilket regleringsavgift icke utginge. Prisbildningen på sådant fett vore

fri och regleringssystemet gåve sekundärt ett visst stöd åt inhemskt slakterifett.

Systemet yppade sålunda möjlighet att vid försäljning inom landet av

dylikt fett uttaga pris, som närmade sig eller vore lika med priset för avgifts
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

belagt importfett av motsvarande eller liknande slag. Då inhemskt slakterifett

i skydd av regleringsavgiften sålunda stigit, åtnjötes regleringsbidrag

även för användning av dylikt fett i den tekniska industrien.

Härefter anföres bl. a. följande.

För den relativa korta tid som det nya fettregleringssystemet tillämpats

föreligger nu uppgifter om fettförbrukningen inom den tekniska industrien

under månaderna september—december 1953 ävensom vissa uppgifter om

priser för sålunda använda fettämnen. Förbrukningen av fett för tekniskt

ändamål under ifrågavarande månader framgår av följande sammanställning.

Uppgifterna grundar sig på rapporter till jordbruksnämnden i samband

med ansökningar om regleringsbidrag.

Slakterife tf ..

Benfett......

Avfallsfett ...

Övrigt ......

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Sum-

ton

ton

ton.

ton

ma ton

i %

610

28,5

673

30,5

495

31,9

359

38,6

2 137

31,3

296

13,9

415

18,8

287

18,5

100

10,8

1 098

16,1

77

3,6

58

2,6

41

2,6

70

7,5

246

3,6

1 155

54,0

1065

48,1

729

47,0

400

43,1

3 348

49,0

2 138

100

2211

100

1 552

100

929

100

6 829

100

Slakterifett och benfett utgöres nästan helt av inhemskt, icke avgiftsbelagt

fett. Förbrukningen av dessa varuslag uppgår såsom framgår av uppställningen

till bortåt 50 procent av totala fettförbrukningen. Av slakterifett

har under perioden icke importerats mera än 300 ton" teknisk talg till

varierande cif-priser från kronor 0: 98 till kronor 1: 13 per kilogram. Utöver

importpris har importör haft att erlägga regleringsavgift. Till jämförelse

kan nämnas att inhemsk teknisk talg betingat priser från kronor 2: 10

till kronor 2: 35. Med tillämpning av 95 procent regleringsbidrag och under

antagande av en genomsnittlig avgift å kronor 1: 30 per kilogram blir fettkostnaden

för importerad teknisk talg c:a kronor 1: 10 för kilogram och

samma kostnad för inhemsk sådan vara bortåt 1 krona för kilogram. Destruktionsfett

och benfett, som tillhopa svarar för c:a 33 % av det "inhemska

fettet, betingar förhållandevis lägre priser. Sålunda torde fettkostnaden för

destruktionslett nu utgöra ungefär 50 öre för kilogram och för benfett icke

fullt 40 öre för kilogram. Destruktionsfett finns i regel icke att köpa på

världsmarknaden. Däremot kan man köpa benfett utomlands och sådant

fett betingar enligt erhållna upplysningar f. n. 75 å 80 öre för kilogram eif.

Uppenbart torde alltså vara att viss icke obetydlig subvention f. n. föreligger

för industrier, som använder inhemskt slakterifett i någon mera väsentlig

utsträckning. Detta förhållande är särskilt påfallande vad gäller benfett.

Såsom framgår av ovan intagna sammanställning har fettförbrukningen

inom den regleringsbidragsberättigade industrien sjunkit starkt, så att den

under december 1953 utgjorde mindre än hälften av förbrukningen under

september respektive oktober månader samma år. Den minskade fettförbrukningen

är såvitt kan bedömas huvudsakligen en säsongmässig företeelse.

Emellertid har tillverkning av syntetiska tvättmedel såsom »Surf» och »Sulfo»

starkt ökat. Då dessa tvättmedel icke kräver fett, har viss minskad fettanvändning

härigenom blivit följden. Enligt inhämtade uppgifter har lagren

av inhemskt slakterifett under de senaste månaderna successivt ökat, så att

de f. n. är onormalt stora. Efterfrågan lär vara mycket svag, fastän priserna

såsom ovan anförts är synnerligen låga i förhållande till världsmarknadspriserna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

Med hänsyn till ovan påvisade förhållanden finner jordbruksnämnden

icke möjligt att höja det generella regleringsbidraget utöver 95 procent av

regleringsavgiften. Snarare skulle med nuvarande system en sänkning av

regleringsbidraget vara aktuell. Avsikten med fettregleringen är nämligen

icke att subventionera den industriella fettförbrukningen.

I jordbruksnämndens yttrande anföres vidare.

Då motionärerna yrkar att regleringsbidrag bör utgå på basis av det faktiskt

erlagda avgiftsbeloppet åsyftas uppenbarligen det förhållandet att jordbruksnämnden

av tekniskt administrativa skäl funnit lämpligast bestämma

regleringsbidragets storlek med hänsyn till genomsnittet av de under aktuell

bidragsmånad gällande regleringsavgifterna. Detta jordbruksnämndens

förfarande är föranlett därav, att det ur praktiska synpunkter skulle bli alltför

omständligt och även ur kontrollsynpunkt vara förenat med vissa svårigheter

att beräkna bidrag exakt motsvarande erlagda avgiftsbelopp. Följden

av detta beräkningssätt är givetvis å ena sidan att den regleringsbidragsberättigade

industrien i tider, då avgiften faller, får lägre bidrag än som motsvarar

95 procent av erlagd avgift. Å andra sidan får denna industri ett något

högre bidrag än som svarar mot 95 procent av den erlagda avgiften, då

avgiften är i stigande. Då avgiften alltid fastställes att gälla fyra veckor

framåt och ändringar av avgiften sålunda sker med bestämda tidsintervaller

får den bidragsberättigade industrien dock i det långa loppet bidrag med

95 procent av regleringsavgiften.

Sveriges slakteriförbund framhåller, att med utgångspunkt från den betydande

del, som det inhemska slakterifettet utgjorde av den tekniska industriens

råvarubehov och med hänsyn till den prissättning på det inhemska

slakterifettet, som tillämpats och tillämpades, torde man knappast kunna

hävda, att någon råvarufördyring uppstått, som inneburit någon belastning i

konkurrensen med importen av motsvarande färdigprodukter och halvfabrikat.

Bland annat med hänsyn härtill ansåge förbundet det inte skäligt att regleringsbidraget

för närvarande fastställdes till högre procent än 95 procent.

Givetvis måste dock utvecklingen på detta område noga följas och förändringar

företagas, ifall prisförhållandena skulle instälia sig på annat sätt än vad

som för närvarande vore fallet.

T de tillstyrkande yttrandena understrykes, att vid regleringens

genomförande förutsatts, att den tekniska industrien icke skulle drabbas

av råvarufördyring. Sålunda anför kommerskollegium.

Huvudanledningen till att regleringsbidraget vid tillämpningen av föreskrifterna

om fettvaruregleringen fastställts till lägre belopp än regleringsavgiftcn

synes vara, att det ansetts önskvärt att bevara ett visst skydd för

det inhemska slakterifettet mot utländsk konkurrens. Fettvaruregleringens

syfte sådant detta angivits i kontrollstyrelsens och jordbruksnämndens betänkande

av år 1952 är emellertid att åstadkomma skydd för avsättning i

Sverige av smör. Även om det redan i betänkandet framhölls att detta skydd

kornine att sekundärt lämna ett visst stöd åt bl. a. det svenska slakterifettet,

bar dock en fördyring av dylika varor för tekniskt ändamål icke varit ett

med regleringen åsyftat resultat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

I de tillstyrkande yttrandena göres vidare gällande, att regleringsbidragets

fastställande till lägre belopp än regleringsavgiften medförde en belastning

för tekniska industrien i konkurrenshänseende. Härutinnan anföres av

Stockholms handelskammare.

Den belastning av den tekniska industrien, som varje reduktion av regleringsbidraget

utgör, är ägnad att försvaga dess konkurrenskraft i förhållande

till motsvarande utländska industri. Handelskammaren kan icke finna

något skäl för en sådan försvagning av den tekniska industriens konkurrensförmåga,

och en dylik åtgärd är dessutom helt främmande för uppläggningen

av fettvaruregleringen. Om ett 100-procentigt regleringsbidrag skulle

innebära, att den tekniska industrien till äventyrs vid något tillfälle finge

sina här i landet köpta fettråvaror till ett pris understigande världsmarknadspriset,

är detta en konsekvens, som måste följa av systemet och följaktligen

bör accepteras; med hänsyn till den hårda konkurrensen inom den

tekniska industrien talar all sannolikhet för att förmånen av ett gynnsamt

inköpspris kommer konsumenterna till godo.

Liknande synpunkter framföres av industriförbundet, som understryker

att, även om en återbetalning med 100 procent i vissa fall kunde tänkas

medföra att fettvaran bleve något billigare än på världsmarknaden, detta

icke komme att innebära någon obehörig förmån för den berörda industrien;

priset på färdigvaran skulle nämligen säkerligen komma att reduceras

i samma takt som råvarupriset.

Skånes handelskammare finner det uppenbart, att i varje fall när det

gällde varupartier, som importerats från utlandet och vid importen blivit

belagda med avgift, konsekvensen krävde, att hela den erlagda avgiften

skulle restitueras och icke endast en del därav, dvs. att regleringsbidraget

skulle utgå med samma belopp som regleringsavgiften. I motsatt fall komme

nämligen förbrukaren inom den kemisk-tekniska industrien i strid med

regleringens syfte att drabbas av en råvarufördyring motsvarande det icke

restituerade beloppet. Vid köp av fettråvaror av inhemskt ursprung uppstode

samma förhållande, i det att förbrukaren icke bleve fullt kompenserad

för regleringens fördyrande verkan på den svenska marknaden. Fördyringen

utgjorde i båda fallen för den svenska kemisk-tekniska industrien i dess

konkurrens med utlandet en tyngande handicap, vilken måste undanröjas,

om den svenska industrien skulle kunna hävda sin ställning.

I anslutning härtill anför handelskammaren vidare bl. a. följande.

Handelskammaren är icke blind för att en genomgående tillämpning av

ett regleringsbidrag å 100 % i vissa fall, då det är fråga om inhemska fettråvaror,

kan medföra komplikationer, och handelskammaren föreställer sig,

att det är dessa, som föranlett jordbruksnämnden att intaga den ståndpunkt,

som kommit till uttryck i nämndens beslut i ämnet. Komplikationerna

vållas av den omständigheten att å den inhemska varan icke — som

när det är fråga om importvaror — utgått någon avgift; den fördyrande

verkan ligger här i själva varupriset, vilket kan variera. Det har beträffande

enstaka partier lågvärdigt fett förekommit, att det faktiska försäljningspriset

legat avsevärt under Slakteriförbundets officiella noteringar; i dessa

fall har det uppenbarligen framstått som stötande, att fullt regleringsbidrag

skolat utgå till vederbörande köpare inom den tekniska industrien, vilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

&

därigenom skulle ha erhållit varan till osedvanligt låg kostnad. Systemets

dilemma ligger uppenbarligen däri, att samma regleringsbidrag utgår för

den dyrare högvärdiga råvaran som för den billigare lågvärdiga. Ifrågavarande

spörsmål borde dock enligt handelskammarens mening kunna tekniskt

lösas.

Kommerskollegium uttalar, att det framstode som synnerligen angeläget,

att den tekniska industrien kunde köpa sina råvaror till världsmarknadspris,

och varje höjning av priset som industrien finge vidkännas, utgjorde

en belastning i den hårda konkurrens som rådde på detta område. Kollegium

ville i detta sammanhang understryka uttalandet av Stockholms handelskammare

att om ett 100-procentigt regleringsbidrag skulle innebära,

att den tekniska industrien vid något tillfälle finge sina här i landet köpta

råvaror till ett pris understigande världsmarknadspriset, detta vore en konsekvens,

som måste följa av systemet och följaktligen borde accepteras.

I fråga om tidpunkten för regleringsbidragens utbetalande

har i yttrandena allmänt uttalats, att regleringens tillämpning i

förevarande avseende vore tillfredsställande.

Rörande frågan om regleringens omfattning har ett undantagande

av stearin icke tillstyrkts. Skånes handelskammare förordar dock en

undersökning rörande möjligheterna att utöka de från regleringen undantagna

varuslagen med ytterligare fettämnen och fettsyror som alls icke

eller endast i mycket begränsad omfattning kan användas för matnyttigt

ändamål.

Vad beträffar motionärernas önskemål att vissa branscher inom

den tekniska industrien skulle undantagas från regleringen

framhåller jordbruksnämnden, att lättnader i regleringen måste

taga sikte icke på branscherna som sådana utan på särskilda grupper av

fettvaror.

Enligt vad som upplysts har jordbruksnämnden under årets lopp på olika

vägar sökt åstadkomma sådana förhållanden, att den regleringsbidragsberättigade

tekniska industrien i stort sett med tillämpning av ett enhetligt

regleringsbidrag å 95 procent i princip skulle erhålla fullt regleringsbidrag.

Priserna på svenskt slakterifett har nämligen i vissa fall varit betydligt

lägre än världsmarknadspriserna på motsvarande eller liknande varor. Fettkostnaden

i den tekniska industrien som helhet har härigenom med tillämpning

av det nu enhetligt gällande regleringsbidraget å 95 procent av regleringsavgiften

i viss utsträckning legat under världsmarknadsnivån. I den

män ett 95-procentigt regleringsbidrag sålunda i förhållande till prisnivån

för inhemska slakterifetter är för högt, uppnår den tekniska industrien ett

icke avsett lågt kostnadsläge för fettämnen, och regleringsbidrag utgår av

statsmedel med för höga belopp. Som en åtgärd i nu nämnt syfte har jord2

Dilumg till riksdagens protokoll 1951/. 7 sarnl. Nr 00.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

bruksnämnden i oktober månad 1954 beslutat, att regleringsbidrag icke

skall utgå för inom landet framvunnet slakterifett, som vid försäljning till

industriell fettkonsument icke uppnår viss av jordbruksnämnden fastställd

prisnivå. Denna prisnivå (prisgräns) varierar med hänsyn till världsmarknadsprisnivån

och regleringsavgiftens storlek. Samtidigt med att regleringsavgiften

fastställes för viss period, meddelar nämnden sålunda de bidragsberättigade

företagen den prisgräns, som skall gälla under närmast påföljande

4-veckorsperiod. Avgörande för frågan om regleringsbidrag skall utgå

eller ej är huruvida inköpspriset uppgått till eller understigit den vid inköpstillfället

gällande prisgränsen. Om varans inköpspris uppgår till eller

understiger den vid förbrukningstillfället gällande prisgränsen, har således

icke någon betydelse.

Under tiden fr. o. in. den 18 oktober t. o. m. den 14 november 1954 har

sådan prisgräns fastställts till belopp, motsvarande regleringsavgiften med

tillägg av 20 öre eller sålunda till kronor 1:67 per kilogram. För inhemskt

slakterifett, som under nämnda period inköpes till lägre pris, utgår sålunda

icke regleringsbidrag.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen uttalade bevillningsutskottet

i betänkande nr 54 vid 1953 års riksdag i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition angående utformningen av det tekniska systemet

för stödet av den inhemska smörproduktionen in. m., bland annat, att det

syntes nödvändigt att Kungl. Maj :t bemyndigades att med ledning av vunna

erfarenheter meddela direktiv rörande restitutionsrättens framtida omfattning.

Detta blev även riksdagens beslut och i enlighet härmed stadgas i förordningen

angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. in.,

att återbäring av regleringsavgift och utbetalning av regleringsbidrag skall

äga rum i den omfattning och på de villkor som bestämmes av Kungl. Maj :t,

som även tillagts rätt att delegera beslutanderätten till jordbruksnämnden.

I särskild kungörelse har Kungl. Maj :t bemyndigat jordbruksnämnden

bland annat att bestämma regleringsbidragets storlek.

I förevarande motion framställda önskemål om åtgärder i syfte att ernå

ändring i tillämpningen av nämnda förordning avser i samtliga fall frågor,

i vilka beslut erfarenhetsmässigt synes böra fattas av Kungl. Maj :t eller

jordbruksnämnden. Såvitt framgår av de över motionen avgivna yttrandena

ävensom av vad som i övrigt blivit upplyst, torde de i motionen framställda

önskemålen numera i stort sett vara tillgodosedda. Sålunda synes anledning

icke föreligga att till ytterligare behandling upptaga önskemålet om effektivisering

av det tekniska systemet för uppbärande av regleringsavgift och

utbetalande av regleringsbidrag vad avser den tekniska industriens fettförbrukning.

Samma är förhållandet beträffande önskemålet om utvidgning av

kretsen av företagstyper, som bör komma i åtnjutande av regleringsbidrag

för användning av fettämnen för annat än matnyttigt ändamål. I frågan om

att från regleringen undantaga ytterligare varuslag, som endast i mycket

begränsad utsträckning kan användas för matnyttigt ändamål, exempelvis

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

11

stearin, har i flertalet yttranden givits uttryck åt den meningen att sådant

undantag icke synes möjligt.

Vad beträffar önskemålet att åtgärder skulle vidtagas i syfte att regleringsbidraget

kunde utgå med belopp motsvarande regleringsavgiften har

genom motionen och därav föranledda yttranden utskottets uppmärksamhet

blivit fäst därpå, att tillämpningen av regleringsförfarandet i vad det avser

fastställandet av regleringsbidragets storlek sker efter vissa principer, som

i enskilda fall givit otillfredsställande resultat. Det måste antagas, att förfarandet

utan alltför stor omgång skulle kunna ordnas på sådant sätt, att

utbetalningen av regleringsbidrag icke för därav berörda företagare skulle

medföra vare sig obehörig vinst eller förlust. Det synes därför angeläget,

att Kungl. Maj :t och jordbruksnämnden med uppmärksamhet följer dessa

förhållanden och vidtager de åtgärder, som kan finnas vara erforderliga

för att åstadkomma en likformighet vid tillämpningen av bestämmelserna.

Under hand har utskottet även erfarit, att denna fråga kan antagas bli behandlad

av den pågående jordbruksprisutredningen. Under sådana förhållanden

anser utskottet icke erforderligt tillstyrka skrivelse från riksdagens

sida av den innebörd motionärerna i förevarande avseende ifrågasatt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:325 av herr Gustafson i Göteborg m. fl.

angående ändrade bestämmelser om restitution av regleringsavgift

och regleringsbidrag under fettvaruregleringen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 november 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon,

Gustaf Elofsson, Falk, Ramberg, Velander, Söderquist och Niklasson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård*, Sundström, Brandt, Kollberg, Allard, Strandh, Vigelsbo och Nilsson

i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

av herr Kollberg.

Reservation

547782. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

opaginerad Kontrollera mot PDF

'';•!<> v;

y.()Z?.''U.'' - . I< >(:

i ./III i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.