Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 62

1954-11-16 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:62, Bevillningsutskottets betänkande nr 62

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 62—63.

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

1

Nr 62.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vissa ändringar beträffande det s. k. förvärvsavdraget

för gift kvinna vid taxering till skatt.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 53 av fru Svenson m. fl. samt II: 71 av

herrar Svensson i Vä och Pettersson i Norregård, vari hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag antingen till innevarande

eller nästkommande års riksdag om rätt till fast förvärvsavdrag vid

den kommunala beskattningen av samma storlek och på samma villkor som

vid den statliga beskattningen för gifta kvinnor, som deltager i mannens

jordbruk eller rörelse»; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 333 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 282 av

herr Hjalmarson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga

1) följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) samt anvisningarna till 20 § punkt 2 samma lag skola

erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst

av jordbruk, som hon själv bedrivit, eller av rörelse eller eget arbete,

må hon, i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med 300 kronor.

Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och under större delen

av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst av

jordbruksfastighet eller rörelse och har den skattskyldiges hustru utfört

arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen, i den

mån inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta

avdrag med 300 kronor.

Avdrag enligt detta moment må icke för makarna tillsammans överstiga

300 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 7 saml. Nr 62—63.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Anvisningar

till 20 §.

Från föreskriften om att skattskyldig ej må avdraga värdet av arbete, som

i hans förvärvsverksamhet utförts av andre maken, föreligger såsom framgår

av 46 § 3 inom. i vissa fall undantag i fråga om arbete, som utförts av

gift kvinna.

Hemmavarande barn---51 §.

Frågan om---65 §).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1955 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1955 eller tidigare år.

2) följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 26 juli 19*7 (nr 576)

am statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

4 §•

2 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft

inkomst av jordbruk som hon själv bedrivit eller av rörelse eller eget arbete,

må hon, i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta avdrag

med 300 kronor eller, om hon haft hemmavarande barn för vilket rätt

till allmänt barnbidrag förelegat, med 300 kronor jämte 10 procent av nämnda

inkomst, sammanlagt dock högst med 1 000 kronor.

Har gift--- 300 kronor.

Avdrag enligt--- 1 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1955 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:53 och 1:333.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 59 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen

av de föreliggande motionerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

3

I 46 § 3 mom. kommunalskattelagen stadgas, att därest gift kvinna, som

levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret

varit här i riket bosatt, haft inkomst av rörelse eller eget arbete, hon må i

hemortskommunen erhålla avdrag med 300 kronor, om och i den mån sådan

hennes inkomst därtill förslår. Berörda s. k. förvärvsavdrag höjdes genom

beslut av 1947 års riksdag till nyssnämnda belopp från tidigare gällande

200 kronor.

Motsvarande bestämmelser i förordningen om statlig inkomstskatt innefattas

i 4 § 2 mom. Sagda författningsruin erhöll ny lydelse jämlikt beslut

av 1952 års riksdag. De nya bestämmelserna, som gäller från och med

1954 års taxering, innebär i huvudsak följande. Gift kvinna med inkomst

av rörelse eller av eget arbete erhåller, i den mån inkomsten därtill förslår,

avdrag med högst 300 kronor eller, om den gifta kvinnan haft hemmavarande

barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, med 300

kronor jämte 10 procent av nämnda inkomst, sammanlagt dock med högst

1 000 kronor. Vidare är gift man, som haft inkomst av jordbruksfastighet

eller av rörelse och vars hustru utfört arbete i förvärvskällan till ett värde

av minst 300 kronor, berättigad att, om och i den mån inkomsten i förvärvskällan

därtill förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor. De nu nämnda

avdragen må dock för makarna tillsammans icke överstiga 300 respektive

1 000 kronor.

Efter år 1947 har frågan om förvärvsavdragets utformning behandlats i

två av sakkunniga avgivna betänkande!!, därvid olika förslag härutinnan

framlagts. I sitt år 1949 avlämnade betänkande med förslag till ändrade bestämmelser

rörande beskattningen av äkta makar (SOU 1949: 47) föreslog

sålunda sambeskattningssakkunniga, att förvärvsavdraget såväl vid den

kommunala som den statliga beskattningen skulle utsträckas till att avse

gift kvinnas inkomst av jordbruksfastighet, rörelse, tjänst eller tillfällig

förvärvsverksamhet. Samtidigt föreslogs emellertid den inskränkningen att

avdraget endast skulle avse inkomst, vilken härrörde av arbete, som kvinnan

utfört i förvärvskällan. Härutöver föreslog sambeskattningssakkunniga att

förvärvsavdrag inom nyssnämnda inkomstslag även skulle åtnjutas vid s. k.

faktisk sambeskattning, d. v. s. i fråga om hustrur som biträdde mannen i

dennes verksamhet. Rörande förvärvsavdrag från inkomst av jordbruk och

rörelse anförde sambeskattningssakkunniga hl. a. följande. Avdragsrätt borde

tillkomma gifta kvinnor, som vore egna företagare, förutsatt att de själva

loge del i arbetet i icke alltför obetydlig omfattning. Att gift kvinna dreve

egen rörelse förekomme tämligen ofta, däremot torde endast undantagsvis

inträffa, att en med sin man sammanlevande hustru själv dreve jordbruk,

i vilket hon gjorde personlig arbetsinsats. För båda nämnda kategorier borde

gälla att kravet på ett verkligt deltagande i arbetet från den gifta kvinnans

sida noga upprätthölls. I allmänhet torde dock i det enskilda fallet sådant

deltagande vara för taxeringsnämnden känt eller kunna utan större

omgång kontrolleras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Sambeskattningssakkunnigas förslag i denna del mötte vid remissbehandlingen

en ingående kritik, bl. a. från överståthållarämbetet och ett flertal

länsstyrelser.

I betänkande angående den statliga direkta beskattningen (SOU 1951:51)

yttrade 1949 års skatteutredning rörande sambeskattningssakkunnigas förslag

bl. a., att den kritik förslaget mött vid remissbehandlingen finge särskild

tyngd därigenom, att de myndigheter som hade ansvaret för taxeringarna

nästan enstämmigt ställt sig avvisande eller gjort allvarliga erinringar

mot förslaget. Kritiken visade att en lösning av frågan enligt de av sambeskattningssakunniga

föreslagna grunderna icke vore praktiskt genomförbar.

Skatteutredningen diskuterade därefter olika möjligheter att utforma

förvärvsavdraget. Utredningen fann att därest kravet på förvärvsavdrag

även för gifta kvinnor, som biträdde mannen i dennes förvärvsverksamhet,

icke kunde avvisas såsom obefogat, annan möjlighet icke torde stå öppen än

att för deras del införa ett fast förvärvsavdrag till visst lägre belopp att

medgivas efter generella grunder. Att avdraget bestämdes lägre än för hustrur

med egen arbetsinkomst torde få anses motiverat därigenom, att de i

mannens verksamhet sysselsatta hustrurna vanligen hade sitt arbete förlagt

till hemmet och kunde disponera sin tid på ett friare sätt, varigenom arbetet

för deras del medförde mindre avbräck och kostnader än om de haft förvärvsarbete

utanför hemmet. Vad anginge frågan om förvärvsavdrag för

hustru med egen inkomst av jordbruk påvisade utredningen vissa svårigheter

att rättvist avväga ett sådant avdrag gentemot, å ena sidan ett eventuellt

avdrag för hustru, som biträdde sin man i jordbruket, och å andra sidan,

förvärvsavdrag för gift kvinna med inkomst av rörelse. Utredningen uttalade

vidare, att risk för överflyttning av jordbruk på hustrun uppkomme, därest

ett visst lägre förvärvsavdrag infördes för hustru som biträdde mannen i

jordbruket, och ett annat högre avdrag stipulerades, om hustrun själv dreve

jordbruket. Sammanfattningsvis anförde 1949 års skatteutredning, att enligt

utredningens mening förvärvsavdraget icke kunde bibehållas i skattesystemet

— och än mindre höjas — utan att fråga måste uppkomma om att samtidigt

införa ett liknande avdrag för gifta kvinnor, vilka deltoge i mannens

jordbruk eller rörelse men vilka enligt gällande bestämmelser icke självständigt

taxerades för värdet av sitt däri nedlagda arbete. En sådan utvidgning

av förvärvsavdraget vore emellertid icke praktiskt genomförbar. Det

dittills gällande förvärvsavdraget hade, främst på denna grund, ansetts vara

behäftat med så stora brister, att det borde avlägsnas ur skattesystemet eller

åtminstone väsentligt beskäras. Förutsättningar för en sådan reform hade

ansetts föreligga, om den genomfördes i samband med den sänkning och omläggning

av den statliga inkomstbeskattningen, som utredningen i övrigt föresloge.

För att möjliggöra en övergång hade det dock visat sig nödvändigt

att behålla förvärvsavdraget till någon mindre del. För att detta skulle kunna

ske utan att fog för ett motsvarande avdrag för jordbrukare- och rörelseidkarehustrur

skulle uppkomma och därigenom syftet med reformen omintetgöras,

borde avdraget dock icke bestämmas högre än till 300 kronor, fast

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

5

belopp. Avdraget konime därigenom att överensstämma med det förvärvsavdrag,

som utginge vid den kommunala beskattningen.

Skatteutredningens förslag i denna del var icke enhälligt. Fem ledamöter

av utredningen ansåg att förvärvsavdraget för yrkeskvinnor icke kunde

beskäras så hårt som till 300 kronor utan borde medgivas med högre belopp.

I propositionen nr 213 till 1952 års riksdag med förslag till omläggning av

statsbeskattningen anförde chefen för finansdepartementet bl. a. följande.

De till utredningens förslag avgivna reservationerna visade, att frågan om

äkta makars beskattning icke skulle kunna lösas i enighetens tecken om

utredningens förslag nu framlades ograverat. I det läge, vari frågan sålunda

kommit, förordade departementschefen dels att förvärvsavdraget

till yrkeskvinnor på visst sätt utvidgades utöver vad utredningen föreslagit

och dels att förvärvsavdrag efter vissa generella grunder infördes

även för hustrur vilka deltoge i mannens jordbruk eller rörelse. Departementschefen

föreslog, att ett fast förvärvsavdrag om högst 300 kronor skulle

beräknas för gifta kvinnor med inkomst av rörelse eller eget arbete. Beträffande

sådana gifta kvinnor med barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag

förelegat, förordades att förvärvsavdraget, i den mån inkomsten därtill

försloge, skulle utgöra 300 kronor jämte 10 procent av inkomsten, sammanlagt

dock högst 1 000 kronor. Beträffande hustru, som deltoge i mannens

jordbruk eller rörelse, föreslogs förvärvsavdraget skola medgivas mannen

med ett fast belopp av 300 kronor.

Av de vid 1952 års riksdag i anledning av propositionen väckta motionerna

må här erinras om motionerna I: 212 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 284

(av herr Hjalmarson m. fl.) ävensom motionerna I: 213 (av herr Nils Theodor

Larsson) och II: 135 (av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.), i vilka framställts

yrkande att förvärvsavdrag även vid den kommunala beskattningen

skulle kunna medgivas gift man, vars hustru arbetat i mannens förvärvskälla.

I de förstnämnda två motionerna yrkades därjämte bl. a., att förvärvsavdrag

skulle medgivas gift kvinna med inkomst av egen jordbruksfastighet.

I sitt i anledning av propositionen jämte motioner avgivna betänkande nr

50 tillstyrkte 1952 års bevillningsutskott propositionen i vad den avsåg

gift kvinnas förvärvsavdrag. Betänkandet godkändes av riksdagen. Beträffande

yrkandena om avdrag för gift man jämväl vid den kommunala beskattningen

yttrade utskottet:

»Då emellertid, beträffande kategorien gifta yrkeskvinnor, den för kvinnor

med barn föreslagna påbyggnaden av 300-kronorsavdraget icke avser

annat än den statliga beskattningen, anser utskottet att den utvidgning av

avdraget som nu föreslås beträffande de i jordbruk och rörelse sysselsatta

hustrurna icke heller bör ifrågakomma annat än vid statlig beskattning.»

I de vid 1953 års riksdag väckta, likalydande motionerna 1:276 och II:

208 framställdes yrkanden av samma innebörd som i de nu föreliggande

motionerna 1:333 och 11:282. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

17 yttrade 1953 års bevillningsutskott i anledning av förstnämnda motioner

bl. a. följande.

Utskottet vill i anledning av förevarande motionsyrkanden till en början

framhålla, att den utformning som förvärvsavdraget erhållit i samband med

föregående års omläggning av statsbeskattningen närmast är att uppfatta

såsom resultatet av en sammanjämkning av skilda ståndpunkter. Nu gällande

ordning kan sålunda icke sägas återspegla en enhetlig princip. Detta förhållande

ter sig dock mindre väsentligt då resultatet av statsskatteomläggningen,

vilken också innefattade höjning och ändrad avvägning av ortsavdragen

m. in., innebär skattelättnader för de gifta yrkeskvinnorna. För sin

del är utskottet av den uppfattningen, att förvärvsavdraget för gift kvinna

ävensom gift mans avdrag vid faktisk sambeskattning i och för sig måste

anses såsom en mindre önskvärd komplicering icke hlott av själva beskattningsreglerna

utan framför allt av taxerings- och upphördsförfarandet. 1949

års skatteutredning syftade också till en lösning som skulle göra det möjligt

att undvara förvärvsavdraget vid den statliga beskattningen. Emellertid har

bland annat av skäl som nyss nämnts denna strävan icke kunnat fullföljas.

Utskottet vill även erinra om det inbördes samband, som råder mellan utformningen

av förvärvsavdraget, ortsavdragens avvägning och storlek samt

vid statsbeskattningen skatteskalornas uppbyggnad.

Rörande de två nu föreliggande motionsyrkandena kan ytterligare anföras

följande.

Yrkandet att rätt till förvärvsavdrag måtte införas för gift kvinna med

inkomst av jordbruk, som hon själv bedrivit, torde böra uppfattas så, att

därmed avses inkomst av den gifta kvinnan tillhörig jordbruksfastighet, till

vilken inkomst hon bidragit genom eget arbete. Såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, hade sambeskattningssakkunniga i sitt år 1949 avgivna

betänkande föreslagit sådant avdrag vid såväl den kommunala som den

statliga beskattningen. Förslaget föranledde emellertid ingen lagstiftningsåtgärd.

Även 1949 års skatteutredning hade övervägt möjligheterna av ett sådant

förvärvsavdrag, men utredningen, som i princip ansåg att förvärvsavdraget

borde avskaffas, föreslog icke något förvärvsavdrag för detta fall.

Skatteutredningen uttalade därvid farhågor för att ett sådant avdrag skulle

stimulera till överflyttning av jordbruksfastigheter. Icke heller förordades

i propositionen nr 213, som låg till grund för de av 1952 års riksdag antagna

bestämmelserna angående förvärvsavdrag vid den statliga beskattningen,

införande av rätt till förvärvsavdrag för gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet.

Erinras må vidare att motionsyrkande av enahanda innebörd

som det nu behandlade avslogs av föregående års riksdag.

Utskottet vill framhålla att, därest en diskussion rörande detta spörsmål

såsom en isolerad företeelse över huvud är möjlig och överväganden av enbart

principiell natur skulle vara vägledande för ett ställningstagande, synes

en utvidgning av rätten till förvärvsavdrag böra omfatta icke blott inkomst

av jordbruksfastighet utan även inkomst av annan fastighet t. ex. hyresfastighet.

Även gift kvinnas inkomst av egen villafastighet, som användes till

familjebostad, skulle i princip berättiga till förvärvsavdrag. Det nu anförda

visar enligt utskottets mening, att enbart principiella synpunkter icke kan

tillåtas bli avgörande för utformningen av rätten till förvärvsavdrag. Vid den

föregående år genomförda omläggningen av statsbeskattningen utsträcktes

icke rätten till förvärvsavdrag att gälla andra inkomster än vad tidigare varit

fallet, och utskottet finner icke att motionärerna anfört bärande skäl för

en utvidgning av denna rätt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda de föreliggande motionerna

i vad de avse utsträckning av rätten till gift kvinnas förvärvsavdrag.

Beträffande det i föreliggande motioner framställda yrkandet att det från

och med innevarande beskattningsår vid den statliga beskattningen medgivna

avdraget för gift man vid faktisk sambeskattning jämväl borde införas vid

den kommunala beskattningen framgår av vad tidigax-e nämnts, att ett motionsvis

framfört yrkande av samma innebörd som det förevarande var föremål

för prövning vid 1952 års riksdag men att yrkandet avvisades av riksdagen.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 50 yttrade 1952 års bevillningsutskott

i detta hänseende bland annat följande. Då emellertid, beträffande

kategorien gifta yrkeskvinnor, den för gifta kvinnor med barn föreslagna

påbyggnaden av 300-kronorsavdraget icke avsåge annat än den statliga

beskattningen, ansåge utskottet att den utvidgning av avdraget, som föresloges

beträffande de i jordbruk och rörelse sysselsatta hustrurna icke

heller borde ifrågakomma annat än vid statlig beskattning.

Utskottet ansluter sig till vad 1952 års bevillningsutskott uttalat i detta

hänseende och anser skäl icke föreligga för en ändring. Utskottet avstyrker

fördenskull de föreliggande motionerna även i denna del.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I: 53 och II: 71 har bl. a. anförts,

att det ur rättvisesynpunkt måste vara riktigt att principiell jämställdhet

skapades mellan de gifta kvinnor, som deltoge i mannens jordbruk eller

rörelse, och andra gifta kvinnor, som vore yrkesverksamma. Det av bevillningsutskottet

vid 1952 års riksdag anförda argumentet mot yrkandena om

avdrag även vid den kommunala beskattningen kunde endast anses vara

av rent formell art och icke utgöra något avgörande skäl mot en ändring.

Till stöd för de i de likalydande motionerna I: 333 och 11:282

framförda yrkandena har bl. a. anförts. Någon anledning att undantaga gift

kvinna, som självständigt dreve jordbruk, från rätten till förvärvsavdrag

syntes icke föreligga. Hon borde i detta avseende helt jämställas med t. ex.

hustru, som dreve rörelse. Två makar, som gemensamt utövade jordbruk,

finge enligt gällande bestämmelser visst avdrag i det fall mannen hade att

deklarera inkomsten därav. Det måste då vara oegentligt att avdrag skulle

förvägras i ett motsvarande fall där hustrun hade att deklarera för inkomsten.

Det förefölle motionärerna likaledes skäligt att den inadvertens, som

bestode i att gift man i förekommande fall medgåves det mot förvärvsavdrag

svarande avdraget vid taxeringen till statlig inkomstskatt men icke

vid taxeringen till kommunal inkomstskatt, eliminerades. Skälen för en avdragsrätt

vore uppenbarligen lika starka i båda fallen. Någon nämnvärd

inverkan på det kommunala skatteunderlaget skulle en sådan ändring med

säkerhet icke heller ha.

Utskottet. Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under

större delen av beskattningsåret har varit bosatt här i riket, äger vid inkomsttaxering

rätt till särskilt avdrag, s. k. förvärvsavdrag, om hon haft

inkomst av rörelse eller av eget arbete. -— Har den gifta kvinnan haft in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

komst av egen jordbruksfastighet är hon däremot icke berättigad till avdrag

som nu sagts. — Förvärvsavdnaget är vid taxering till såväl kommunal som

statlig inkomstskatt begränsat till högst 300 kronor; om den gifta kvinnan

har hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, må

dock avdrag vid statsbeskattningen medgivas med högst 1 000 kronor. Ett

liknande avdrag kan härjämte medgivas gift man vid taxering till statlig

inkomstskatt. Sistnämnda avdrag, som uppgår till 300 kronor, tillkommer

gift man, som haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och vars

hustru utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor. Detta

avdrag vid s. k. faktisk sambeskattning har icke någon motsvarighet vid

den kommunala taxeringen. De nu återgivna reglerna i fråga om taxering

till statlig inkomstskatt tillkom i samband med den av 1952 års riksdag

beslutade omläggningen av statsbeskattningen.

I de föreliggande likalydande motionerna I: 333 (av herr Ewerlöf m. fl.)

och II: 282 (av herr Hjalmarson m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring av bestämmelserna om förvärvsavdrag att gift kvinna

med inkomst av jordbruk, som hon själv bedrivit, skall vara berättigad

till dylikt avdrag i samma omfattning som nu gäller i det fall, att hon har

inkomst av rörelse eller av eget arbete. Denna av motionärerna förordade

ändring har sålunda avseende å taxering till såväl kommunal som statlig

inkomstskatt. Därjämte har i berörda motioner yrkats att riksdagen måtte

besluta den ändringen att gift man, vars hustru biträder honom i hans förvärvsverksamhet

— jordbruk eller rörelse — skall erhålla rätt till avdrag vid

den kommunala taxeringen enligt samma regler som nu gäller vid statsbeskattningen.

Sistnämnda yrkande överensstämmer i sak med det i de likalydande

motionerna 1:53 (av fru Svenson m. fl.) samt 11:71 (av herrar

Svensson i Vä och Pettersson i Norregård) framställda yrkandet. I motionerna

1:53 och 11:71 har emellertid icke yrkats omedelbar författningsändring

av angiven innebörd utan skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran

om förslag i ämnet till innevarande eller nästkommande års riksdag.

Såsom framgår av det ovan sagda finnes nu två avdrag av olika storlek.

Det högsta avdraget tillkommer gift kvinna med barn om hon haft inkomst

av rörelse eller av eget arbete. Det lägre avdraget åtnjutes av gift kvinna

utan barn om hon haft inkomst som nyss sagts ävensom av gift man, vars

hustru — oavsett om hon har barn eller ej — biträtt mannen i jordbruk

eller rörelse. I sistnämnda fall utgår avdraget dock icke vid kommunal

beskattningen, varför man beträffande det lägre avdraget har två till sitt

värde olika avdrag. Samtliga nu nämnda avdrag är tillkomna för att lindra

verkningarna av sambeskattningen, men de gift kvinna tillkommande avdragen

har sin främsta motivering däri att man velat beakta de icke eljest

avdragsgilla omkostnader, som kvinnans förvärvsarbete utom hemmet medför.

Av ofrånkomliga praktiska skäl har emellertid avdragsrätten fått en

schablonmässig utformning, och densamma torde vara förankrad i överväganden,

där väsentligt utrymme givits den psykologiska effekten av ett

sådant avdrag för kvinnor med förvärvsarbete utom hemmet. I avdragets

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

schablonmässiga karaktär ligger att det tar sikte på vissa normalfall. Mera

ovanliga former av gift kvinnas arbetsinsats bar icke dragits in under bestämmelserna.

Detta gäller för övrigt icke blott det avdrag, som tillkommer

gift kvinna, utan även det 300-kronorsavdrag, som efter den år 1952 gjorda

utbyggnaden av avdraget kan medgivas gift man vid den faktiska sambeskattningen.

Utom avdragsrätten faller sålunda icke endast falk då en gift

kvinna har inkomst av egen jordbruksfastighet eller av egen annan fastighet,

utan också sådana fall, då en hustru biträder sin man i förvärvskällan

tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Emellertid torde, om schablonmässigheten

i avdraget skall uppgivas och ersättas med en uppläggning

strängt efter principiella linjer, detta leda till att avdraget icke låter sig

praktiskt hanteras.

Det berättigade i att medgiva förvärvsavdrag av förevarande slag ur ren

beskattningssynpunkt finnes här ej anledning närmare diskutera; det må i

förevarande sammanhang endast konstateras, att ur synpunkter, som varit

bestämmande för avdragets medgivande, den nuvarande avgränsningen av

avdragsrättens tillämplighetsområde återspeglar en restriktivitet i betraktelsesättet

som det ansetts angeläget att upprätthålla. Den frågan kan givetvis

ställas huruvida den nuvarande ordningen är ur alla synpunkter

tillfredsställande med hänsyn till samtliga de intressen som måste vägas

mot varandra. Å ena sidan kan med fog göras gällande, att det i och för

sig är riktigt att på sätt som skett vid avdragsrättens utformning beakta

den omständigheten att kvinnor med förvärvsarbete utom hemmet i allmänhet

måste antagas ha kostnader härför, som i regel icke förekommer

för hustrur som med sin arbetsinsats biträder mannen i dennes verksamhet.

Å andra sidan kan hävdas, att nuvarande ordning medför en i och för sig

icke önskvärd komplicering av beskattningsreglerna, vars undanröjande

av olika skäl måste i första hand anses angeläget. Såsom framgår av den

ovan lämnade redogörelsen har riksdagen såväl år 1952 som år 1953 ställt

sig på den första ståndpunkten. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 17 gjorde 1953 års bevillningsutskott — efter att ha erinrat om att den

nuvarande utformningen av förvärvsavdraget närmast vore att uppfatta

såsom resultatet av en sammanjämkning av skilda ståndpunkter och sålunda

icke kunde sägas återspegla en enhetlig princip — det allmänna uttalandet,

att detta förhållande dock tedde sig mindre väsentligt, då resultatet

av stat sskatteomläggningen innebure skattelättnader för de gifta yrkeskvinnorna.

Utskottet erinrade i sammanhanget särskilt om det inbördes

samband som rådde mellan utformningen av förvärvsavdraget, ortsavdragens

avvägning och storlek samt, vid statsbeskattningen, skatteskalornas

uPPbyggnad
Under

senare år har ägnats en alltmer ökad uppmärksamhet åt önskemålet

att genom eu viss schablonisering av den skattemässiga inkomstberäkningen

åstadkomma ett förenklat deklarations- och laxeringsförfarande.

Det har framstått som uppenbart att mer väsentliga resultat på detta område

inte kan uppnås annorledes än genom att medge vissa schablonmässigt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

bestämda avdrag, vilket i sin tur medför ett visst skattebortfall och följaktligen

en skattelindring för vissa inkomsttagare. Förslag i sådan riktning

har för någon tid sedan framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga (SOU

1954: 18); detta förslag är för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts provning.

Vidare har från skilda håll uttalats angelägenheten av att söka ernå en

allmän skattelättnad. Möjligheten att genomföra en sådan är givetvis beroende

av utvecklingen på området för statens utgifter och inkomster. Det

kan förutsättas att denna betydelsefulla fråga är föremål för Kungl. Maj :ts

uppmärksamhet. Utskottet vill —- utan att därmed ha i dagens läge tagit

någon ståndpunkt till utformningen av en eventuell allmän skattesänkning

— understryka att till en diskussion i detta ämne självfallet hör även spörsmålen

om utformningen av skatteskalorna och ortsavdragen. Det är också

uppenbart att ett visst samband föreligger mellan sistnämnda frågor och

utformningen av förvärvsavdraget.

Med hänsyn till angivna samband och till att reglerna för såväl statsbeskattningen

som kommunalbeskattningen i nyss nämnda hänseenden är

föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet synes det utskottet som om

övervägande skäl talar för att riksdagen icke för närvarande tager ställning

till frågan om en sådan utvidgning av förvärvsavdraget som förordas i

de förevarande motionerna. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att

det torde nära överensstämma med synpunkter som tidigare anlagts på

detta spörsmål att riksdagens ställningstagande i frågan föregående år inte

bör hindra den ändring av reglerna för förvärvsavdragets utformning, som

bl. a. med hänsyn till förenklingssynpunkter vid fortsatta överväganden kan

befinnas önskvärd. I enlighet härmed torde från riksdagens sida den uppfattningen

böra komma till uttryck, att det bär ankomma på Kungl. Maj :t

att till närmare undersökning upptaga frågan om förvärvsavdragets lämpligaste

utformning i skilda hänseenden. Huruvida detta bör ske i samband

med de överväganden, vilka såsom utskottet antytt för närvarande torde

vara aktuella hos Kungl. Maj :t, eller i annat sammanhang kan utskottet

icke uttala sig om. Beaktande torde böra skänkas det kommunala skatteunderlagets

känslighet och sambandet med Övriga aktuella reformfrågor på

kommunalbeskattningens område.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen •— i anledning av de likalydande motionerna

I: 53 av fru Svenson in. fl. samt II: 71 av herrar Svensson

i Vä och Pettersson i Norregård ävensom de likalydande

motionerna I: 333 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 282 av herr

Hjalmarson in. fl. — måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville, med beaktande av vad i detta

betänkande anförts, i lämpligt sammanhang låta verkställa

en översyn av reglerna om det s. k. förvärvsavdraget vid

taxering till skatt samt så snart förutsättningar därför före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 62. 11

ligger för riksdagen framlägga det förslag i ämnet som härav

må föranledas.

Stockholm den 16 november 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Gustaf Elofsson,

Falk, Ramberg, Velander, Söderquist, Niklasson och Erik Jansson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,

Brandt, Kollberg, Kärrlander, Wiklund, Vigelsbo och Nilsson i Svalov.

Reservation

av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka under hänvisning till de

likalydande motionerna I: 333 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 282 av herr

Hjalmarson m. fl. ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till sagda motioner, antaga

de i motionerna framlagda förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); samt

2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:372 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ■ proposition angående statstjänstemannens sjuklöneoch sjukvårdsförmåner efter den allmänna sjukförsäkringe a1 i texten