Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Ilungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1954-01-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:7, Betänkande i anledning av Ilungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

7

Nr 7.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Ilungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

m. m.

I en den 4 december 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 11, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

2) lag om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 47 § samt punkt 5 av anvisningarna

till 5 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Beträffande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa

till propositionen (s. 2—4).

I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

I propositionen föreslås, att prästgård skall undantagas från skatteplikt

till fastighetsskatt resp. —- efter den 1 januari 1955 — från skatteplikt för

garantibelopp.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Enligt bestämmelser i kommunalskattelagen är präst skyldig utgöra fastighetsskatt

för prästgård å landet, som han bebor, ävensom skatt för inkomst

därav. Dessa bestämmelser har föranletts därav att enligt 1910 års

prästlöneregleringslag präst å landet såsom löneförmån ägde rätt till fri bostad

å prästgård.

Från och med den 1 januari 1952 har emellertid 1910 års prästlöneregleringslag

avlösts av det år 1951 antagna prästlönereglementet (SFS 1951 nr

577). Detta reglemente gäller för präst, som icke hos Kungl. Maj:t anmält

sig icke vilja övergå å reglementet. Härmed har ett nytt lönesystem anknutet

till det statliga lönesystemet införts för prästerna inom den svenska

kyrkan. Enligt prästlönereglementet skall, där Kungl. Maj :t så förordnar,

domprost, kyrkoherde och komminister in. fl. av vederbörande pastorat

tillhandahållas tjänstebostad i prästgård, varom stadgas i ecklesiastik

boställsordning. Pastoratet är alltså, där sådant förordnande givits — vilket

är det vanliga — skyldigt att bereda församlingsprästen tjänstebostad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

Prästen är å andra sidan skyldig att mottaga och bebo honom anvisad

tjänstebostad. För denna bostad har prästen att till pastoratet erlägga ersättning

i form av avdrag å lönen (bostadsavdrag). Bostadsavdragets storlek

är bestämd i prästlönereglementet till belopp som varierar efter de

olika ortsgrupperna. Med en sådan reglering av tjänstebostadsfrågan har

ansetts böra följa att tjänstinnehavaren ej i fortsättningen skall vidkännas

sådan kostnad för bostad, som när det gäller förhyrd bostad sedvanligen

åvilar hyiesvärd. I enlighet härmed skall prästen erhålla ersättning av pastoratet

för fastighetsskatt, som han erlagt för prästgården.

På grund av de nu angivna ändrade grunderna för avlöning av präst har

under det sist förflutna året uppstått vissa problem beträffande beskattningen

av präst, sammanhängande med den nyss återgivna bestämmelsen

i kommunalskattelagen. Med anledning härav har av 1950 års skattelagssakkunniga

utarbetats en promemoria med förslag till ändrade bestämmelser

rörande skatteplikt för prästgård, vilken promemoria med skrivelse

den 21 september 1953 överlämnats till chefen för finansdepartementet.

Vid promemorian fogade författningsförslag har såsom Bihang fogats vid

statsrådsprotokollet.

I anledning av nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarkollegiet, kammarrätten, riksskattenämnden, statskontoret, länsstyrelserna

i Uppsala, Malmöhus, Hallands, Värmlands och Västernorrlands

län, domkapitlen i Uppsala, Lund och Härnösand, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska

pastoratens riksförbund samt Allmänna svenska prästföreningen.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen

far utskottet såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande

av departementschefen hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna

sidor i propositionen, nämligen

Gällande bestämmelser, s. 6—8.

Vissa tidigare förslag i ämnet, s. 9—10.

1950 års skattelagssakkunnigas promemoria, s. 10—12.

Remissyttrandena, s. 12—16.

Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen

anfört följande.

Med hänsyn till att präst enligt det nya prästlönereglementet i regel icke

längre äger rätt till fri bostad utan närmast intar ställningen av hyresgäst

gentemot pastoratet är det nödvändigt att — som 1950 års skattelagssakku.nmga

framhållit — vidtaga vissa ändringar i kommunalskattelagens regler

om skatteförhållandena beträffande prästgård. Sålunda bör det i 13 § 2

mom. intagna stadgandet att tjänstinnehavare skall vara i ägarens ställe

skattskyldig för prästgård icke längre kvarstå oförändrat.

För att befria tjänstinnehavaren från skattskyldighet är två alternativ

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

tänkbara. Enligt det ena skulle man nöja sig med all med bibehållen skatteplikt

för prästgård överflytta skattskyldigheten från prästen till pastoratet.

Enligt det andra alternativet skulle man gå ett steg längre och undantaga

prästgårdarna från skatteplikt. Vid valet mellan dessa två möjligheter har

de sakkunniga av skäl, för vilka jag tidigare redogjort, stannat för den senare.

Detta alternativ har också förordats av det övervägande antalet remissinstanser.

Flera av dessa har uttryckligen förklarat att principiella betänkligheter

mot ett sådant undantagande från skatteplikt icke behövde hysas.

De praktiska fördelarna med denna lösning har också i remissyttrandena

ansetts vara av viss betydelse.

Kammarrätten, som är den enda remissmyndighet som avstyrkt genomförandet

av det av de sakkunniga förordade alternativet, har i huvudsak

framhållit att ett fritagande av prästgårdarna från fastighetsskatt skulle

innebära ett avsteg från huvudprincipen om skatteplikt för tjänstebostäder.

Enligt kammarrättens åsikt saknades anledning att antaga annat än att

prästgårdarna alltjämt till huvudsaklig del användes till bostäder. Alltför

stort avseende borde enligt kammarrättens mening icke fästas vid de åberopade

praktiska fördelarna, vilka för övrigt syntes ha ringa omfattning.

Vid bedömande av den här aktualiserade frågan bör beaktas att prästgårdarna

såsom vitsordats från flera remissinstanser har ringa betydelse

som skatteobjekt. Därest prästgårdarna skulle undantagas från skatteplikt

till fastighetsskatt skulle jämfört med nuvarande förhållanden resultatet i

beskattningshänseende i många fall icke innebära annat än något förändrade

proportioner mellan skatten till den kyrkliga kommunen och skatten

till den borgerliga kommunen. I de fall då medlemmarna i den kyrkliga

kommunen och i den borgerliga kommunen är desamma skulle någon förändring

i den enskilde kommunmedlemmens skattebörda icke inträffa. En

sådan överensstämmelse föreligger visserligen icke alltid, men med hänsyn

till de ringa skattebelopp, som inflyter för prästgårdar, torde i stort sett någon

nämnvärd skillnad icke inträda i den enskilde kommunmedlemmens

skattebörda. Landstingen, vilka i händelse av skattefrihet för prästgård dock

skulle få vidkännas ett bortfall av skatteunderlag, ehuru av mycket ringa

omfattning, har genom sitt förbund förklarat sig icke ha något att erinra

mot 1950 års skattelagssakkunnigas förslag.

I samband med anmälan i propositionen nr 186 till 1953 års riksdag av lagstiftningen

om inarbetande av fastighetsskatten i den kommunala inkomstskatten

och om sänkning av repartitionstalct för fastighet anförde jag bl. a.,

att dessa reformer kunde karakteriseras som ett led i en successiv avveckling

av garantiskattesystemet och att man, sedan verkningarna av reformerna

kunde konstateras, borde verkställa en förnyad utredning rörande fastighetsbeskattningen,

avseende att utröna vilka konsekvenser avskaffandet av

denna beskattning skulle medföra. Detta uttalande mötte icke någon erinran

från riksdagens sida. I ett läge, där man sålunda tagit ett klart steg

mot fastighetsskattens avveckling, synes endast tungt vägande skäl böra föranleda

att beträffande eu grupp av fastigheter införa helt nya skattskyldiga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 7.

Sådana skäl torde icke föreligga i förevarande fall, låt vara att förslaget att

befria prästgårdarna från skatteplikt ur principiell synpunkt icke är invändningsfritt.

För den av 1950 års skattelagssakkunniga föreslagna lösningen talar också

att därigenom uppkommer vissa praktiska fördelar, även om såsom kammarrätten

framhållit betydelsen därav icke bör överdrivas. Ytterligare vinnes

den fördelen att likställighet i beskattningsavseende skulle uppkomma

mellan lärarbostäder och prästgårdar.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra förorda 1950 års skattelagssakkunnigas

förslag att undantaga prästgårdarna från skatteplikt.

Vad beträffar övriga av kommun tillhandahållna tjänstebostäder torde

anledning icke föreligga att nu föreslå någon ändring av gällande bestämmelser.

Icke heller synes i detta sammanhang böra upptagas frågan om

skatteplikt för biskopsgård.

Beträffande utformningen av lagtexten bör som kammarrätten och riksskattenämnden

påpekat en bestämmelse om att prästgård skall vara undantagen

från skatteplikt lämpligen intagas i 5 § kommunalskattelagen och icke

i anvisningarna till samma paragraf. Därjämte bör vissa ändringar av teknisk

natur vidtagas i de sakkunnigas författningsförslag.

De föreslagna bestämmelserna bör som i promemorian framhållits tillämpas

första gången vid 1954 års taxering.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 11, för sin del antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); samt

2) lag om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 47 § samt

punkt 5 av anvisningarna till 5 § kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Stockholm den 26 januari 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 6.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:54 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som t a1 i texten