Betänkande i anledning av Ilungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1954-01-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1954:7, Betänkande i anledning av Ilungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
7
Nr 7.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Ilungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. m.
I en den 4 december 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 11, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); samt
2) lag om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 47 § samt punkt 5 av anvisningarna
till 5 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Beträffande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa
till propositionen (s. 2—4).
I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
I propositionen föreslås, att prästgård skall undantagas från skatteplikt
till fastighetsskatt resp. —- efter den 1 januari 1955 — från skatteplikt för
garantibelopp.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Enligt bestämmelser i kommunalskattelagen är präst skyldig utgöra fastighetsskatt
för prästgård å landet, som han bebor, ävensom skatt för inkomst
därav. Dessa bestämmelser har föranletts därav att enligt 1910 års
prästlöneregleringslag präst å landet såsom löneförmån ägde rätt till fri bostad
å prästgård.
Från och med den 1 januari 1952 har emellertid 1910 års prästlöneregleringslag
avlösts av det år 1951 antagna prästlönereglementet (SFS 1951 nr
577). Detta reglemente gäller för präst, som icke hos Kungl. Maj:t anmält
sig icke vilja övergå å reglementet. Härmed har ett nytt lönesystem anknutet
till det statliga lönesystemet införts för prästerna inom den svenska
kyrkan. Enligt prästlönereglementet skall, där Kungl. Maj :t så förordnar,
domprost, kyrkoherde och komminister in. fl. av vederbörande pastorat
tillhandahållas tjänstebostad i prästgård, varom stadgas i ecklesiastik
boställsordning. Pastoratet är alltså, där sådant förordnande givits — vilket
är det vanliga — skyldigt att bereda församlingsprästen tjänstebostad.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
Prästen är å andra sidan skyldig att mottaga och bebo honom anvisad
tjänstebostad. För denna bostad har prästen att till pastoratet erlägga ersättning
i form av avdrag å lönen (bostadsavdrag). Bostadsavdragets storlek
är bestämd i prästlönereglementet till belopp som varierar efter de
olika ortsgrupperna. Med en sådan reglering av tjänstebostadsfrågan har
ansetts böra följa att tjänstinnehavaren ej i fortsättningen skall vidkännas
sådan kostnad för bostad, som när det gäller förhyrd bostad sedvanligen
åvilar hyiesvärd. I enlighet härmed skall prästen erhålla ersättning av pastoratet
för fastighetsskatt, som han erlagt för prästgården.
På grund av de nu angivna ändrade grunderna för avlöning av präst har
under det sist förflutna året uppstått vissa problem beträffande beskattningen
av präst, sammanhängande med den nyss återgivna bestämmelsen
i kommunalskattelagen. Med anledning härav har av 1950 års skattelagssakkunniga
utarbetats en promemoria med förslag till ändrade bestämmelser
rörande skatteplikt för prästgård, vilken promemoria med skrivelse
den 21 september 1953 överlämnats till chefen för finansdepartementet.
Vid promemorian fogade författningsförslag har såsom Bihang fogats vid
statsrådsprotokollet.
I anledning av nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits
av kammarkollegiet, kammarrätten, riksskattenämnden, statskontoret, länsstyrelserna
i Uppsala, Malmöhus, Hallands, Värmlands och Västernorrlands
län, domkapitlen i Uppsala, Lund och Härnösand, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska
pastoratens riksförbund samt Allmänna svenska prästföreningen.
Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen
far utskottet såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande
av departementschefen hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen
Gällande bestämmelser, s. 6—8.
Vissa tidigare förslag i ämnet, s. 9—10.
1950 års skattelagssakkunnigas promemoria, s. 10—12.
Remissyttrandena, s. 12—16.
Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen
anfört följande.
Med hänsyn till att präst enligt det nya prästlönereglementet i regel icke
längre äger rätt till fri bostad utan närmast intar ställningen av hyresgäst
gentemot pastoratet är det nödvändigt att — som 1950 års skattelagssakku.nmga
framhållit — vidtaga vissa ändringar i kommunalskattelagens regler
om skatteförhållandena beträffande prästgård. Sålunda bör det i 13 § 2
mom. intagna stadgandet att tjänstinnehavare skall vara i ägarens ställe
skattskyldig för prästgård icke längre kvarstå oförändrat.
För att befria tjänstinnehavaren från skattskyldighet är två alternativ
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
tänkbara. Enligt det ena skulle man nöja sig med all med bibehållen skatteplikt
för prästgård överflytta skattskyldigheten från prästen till pastoratet.
Enligt det andra alternativet skulle man gå ett steg längre och undantaga
prästgårdarna från skatteplikt. Vid valet mellan dessa två möjligheter har
de sakkunniga av skäl, för vilka jag tidigare redogjort, stannat för den senare.
Detta alternativ har också förordats av det övervägande antalet remissinstanser.
Flera av dessa har uttryckligen förklarat att principiella betänkligheter
mot ett sådant undantagande från skatteplikt icke behövde hysas.
De praktiska fördelarna med denna lösning har också i remissyttrandena
ansetts vara av viss betydelse.
Kammarrätten, som är den enda remissmyndighet som avstyrkt genomförandet
av det av de sakkunniga förordade alternativet, har i huvudsak
framhållit att ett fritagande av prästgårdarna från fastighetsskatt skulle
innebära ett avsteg från huvudprincipen om skatteplikt för tjänstebostäder.
Enligt kammarrättens åsikt saknades anledning att antaga annat än att
prästgårdarna alltjämt till huvudsaklig del användes till bostäder. Alltför
stort avseende borde enligt kammarrättens mening icke fästas vid de åberopade
praktiska fördelarna, vilka för övrigt syntes ha ringa omfattning.
Vid bedömande av den här aktualiserade frågan bör beaktas att prästgårdarna
såsom vitsordats från flera remissinstanser har ringa betydelse
som skatteobjekt. Därest prästgårdarna skulle undantagas från skatteplikt
till fastighetsskatt skulle jämfört med nuvarande förhållanden resultatet i
beskattningshänseende i många fall icke innebära annat än något förändrade
proportioner mellan skatten till den kyrkliga kommunen och skatten
till den borgerliga kommunen. I de fall då medlemmarna i den kyrkliga
kommunen och i den borgerliga kommunen är desamma skulle någon förändring
i den enskilde kommunmedlemmens skattebörda icke inträffa. En
sådan överensstämmelse föreligger visserligen icke alltid, men med hänsyn
till de ringa skattebelopp, som inflyter för prästgårdar, torde i stort sett någon
nämnvärd skillnad icke inträda i den enskilde kommunmedlemmens
skattebörda. Landstingen, vilka i händelse av skattefrihet för prästgård dock
skulle få vidkännas ett bortfall av skatteunderlag, ehuru av mycket ringa
omfattning, har genom sitt förbund förklarat sig icke ha något att erinra
mot 1950 års skattelagssakkunnigas förslag.
I samband med anmälan i propositionen nr 186 till 1953 års riksdag av lagstiftningen
om inarbetande av fastighetsskatten i den kommunala inkomstskatten
och om sänkning av repartitionstalct för fastighet anförde jag bl. a.,
att dessa reformer kunde karakteriseras som ett led i en successiv avveckling
av garantiskattesystemet och att man, sedan verkningarna av reformerna
kunde konstateras, borde verkställa en förnyad utredning rörande fastighetsbeskattningen,
avseende att utröna vilka konsekvenser avskaffandet av
denna beskattning skulle medföra. Detta uttalande mötte icke någon erinran
från riksdagens sida. I ett läge, där man sålunda tagit ett klart steg
mot fastighetsskattens avveckling, synes endast tungt vägande skäl böra föranleda
att beträffande eu grupp av fastigheter införa helt nya skattskyldiga.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
Sådana skäl torde icke föreligga i förevarande fall, låt vara att förslaget att
befria prästgårdarna från skatteplikt ur principiell synpunkt icke är invändningsfritt.
För den av 1950 års skattelagssakkunniga föreslagna lösningen talar också
att därigenom uppkommer vissa praktiska fördelar, även om såsom kammarrätten
framhållit betydelsen därav icke bör överdrivas. Ytterligare vinnes
den fördelen att likställighet i beskattningsavseende skulle uppkomma
mellan lärarbostäder och prästgårdar.
Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra förorda 1950 års skattelagssakkunnigas
förslag att undantaga prästgårdarna från skatteplikt.
Vad beträffar övriga av kommun tillhandahållna tjänstebostäder torde
anledning icke föreligga att nu föreslå någon ändring av gällande bestämmelser.
Icke heller synes i detta sammanhang böra upptagas frågan om
skatteplikt för biskopsgård.
Beträffande utformningen av lagtexten bör som kammarrätten och riksskattenämnden
påpekat en bestämmelse om att prästgård skall vara undantagen
från skatteplikt lämpligen intagas i 5 § kommunalskattelagen och icke
i anvisningarna till samma paragraf. Därjämte bör vissa ändringar av teknisk
natur vidtagas i de sakkunnigas författningsförslag.
De föreslagna bestämmelserna bör som i promemorian framhållits tillämpas
första gången vid 1954 års taxering.
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag, får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 11, för sin del antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); samt
2) lag om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 47 § samt
punkt 5 av anvisningarna till 5 § kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).
Stockholm den 26 januari 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 6.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:54 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som t a1 i texten