Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg.

1954-02-02 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1954:9, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

1

Nr 9.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning med provisoriska

bestämmelser om särskild investeringsfond för

ersättande av avyttrat fartyg.

I en den 4 december 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 9, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen biiagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande

av avyttrat fartyg.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Avyttrar rederiaktiebolag ett rörelsen tillhörigt fartyg, upptages försäljningssumman

såsom skattepliktig intäkt och medges avdrag för vad som

återstår oavskrivet av anskaffningskostnaden. Är säljaren fysisk person —

härmed jämställes t. ex. partrederi — utgör vad som motsvarar återvunna

värdeminskningsavdrag skattepliktig intäkt av rörelse, medan beträffande

övrig vinst realisationsvinstbestämmelserna gäller.

Av det sagda framgår, att vad som erhålles vid försäljning av fartyg skall

helt eller delvis redovisas till beskattning. Detta medför i åtskilliga fall att

ersättningsanskaffningen försvåras. Vad angår aktiebolag sammanhänger

dessa svårigheter med de långa leveranstiderna för fartyg, innebärande att

nytt fartyg merendels icke kan erhållas samma beskattningsår som det då

det gamla fartyget försäljes.

I propositionen föreslås, med hänsyn till de för rederinäringen föreliggande

speciella förhållandena, att skattefri avsättning till särskild investeringsfond

skall få göras med belopp motsvarande det varmed den skattepliktiga

nettointäkten av rörelse i anledning av fartygsför sälj ning eljest skulle ha

ökat. Sådan fond är avsedd att användas vid framtida ersättningsanskaffning

av fartyg. Då ersättningsanskaffningen sker, anses det nya fartyget i

beskattningsavseende avskrivet med belopp motsvarande de ianspråktagna

fondmedlen. Ersättningsanskaffningen skall göras inom sex år. Eljest återföres

fondavsättningen, jämte på visst sätt beräknad ränta, till beskattning.

För att förhindra att de föreslagna bestämmelserna skall kunna utnyttjas

i skatteundandragande syfte eller eljest åsamka det allmänna skatteförluster

fordras, att den skattskyldige ställer bankgaranti för det skattebelopp,

beräknat efter schematiska regler, som debiteras om någon ersättningsanskaffning

inte kommer till stånd.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 7 samt. Nr 9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

Propositionen bygger på förslag från företagsbeskattningskommittén. I

avvaktan på att kommittén fullföljt sitt egentliga utredningsuppdrag och

ställning tagits till dess förslag, bör -— såsom kommittén även förordat —

bestämmelserna ges allenast provisorisk karaktär. Avsättning till särskild

investeringsfond för fartyg föreslås sålunda skola medges för beskattningsåren

1953—1955.

Ovannämnda författningsförslag är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond

för ersättande av avyttrat fartyg.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt för de beskattningsår, beträffande

vilka taxering verkställes av beskattningsnämnd i första instans åren 1954

—-1956, må avdrag åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i denna förordning

för belopp, som avsatts till särskild investeringsfond för ersättande av

avyttrat fartyg. Den, som enligt lag är bokföringsskyldig, skall därvid av

årsvinsten ha gjort en motsvarande avsättning i räkenskaperna för beskattningsåret.

2 §■

Avdrag enligt 1 § må för visst beskattningsår icke överstiga vare sig dubbla

det belopp, för vilket ställts garanti som i nästfoljande stycke sägs, eller

det belopp, varmed ersättning för avyttrat fartyg, som utgjort tillgång för

stadigvarande bruk i rörelsen, ingår i den skattepliktiga intäkten av rörelsen

för beskattningsåret.

Såsom förutsättning för att avdrag enligt denna förordning må åtnjutas

skall gälla, att den skattskyldige till länsstyrelsen i det län, inom vilket

han taxeras till statlig inkomstskatt, överlämnat av svensk bank utfärdad

garantiförbindelse enligt vilken banken förklarat sig intill angivet

belopp svara för den kvarstående eller tillkommande skatt, som den skattskyldige

må ha att erlägga för beskattningsår under vilket fondmedel, vilka

icke använts för sitt ändamål, återförts till beskattning. År fråga om

handels- eller kommanditbolag, skall garantiförbindelsen avse den kvarstående

eller tillkommande skatt, som envar delägare i bolaget må ha att

erlägga för beskattningsår som nyss sagts. Förbindelsen skall i sådant fall

överlämnas till länsstyrelsen i det län, inom vilket någon delägare i bolaget

taxeras till statlig inkomstskatt.

Det åligger länsstyrelse som i nästföregående stycke sägs att utfärda intyg

om överlämnad garantiförbindelse att av den skattskyldige bifogas allmän

självdeklaration för det beskattningsår, under vilket avsättning till

investeringsfond enligt denna förordning verkställts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9. 3

Garantiförbindelse skall gälla till utgången av sjunde taxeringsåret efter

det, då avdrag för avsättning som i 1 § sägs ägt rum. Förbindelsen skall vara

utfärdad enligt formulär, som det ankommer på riksskattenämnden att fastställa.

3 §•

Har avdrag medgivits för avsättning till investeringsfond enligt denna

förordning, må avdrag för nedskrivning å värdet av rättighet till leverans

av fartyg enligt ej fullgjorda köpekontrakt åtnjutas allenast om och i den

mån avdrag för sådan nedskrivning enligt kommunalskattelagens bestämmelser

kunnat medgivas med belopp överstigande beloppet av fondavsättningen

vid beskattningsårets utgång.

4 §.

Investeringsfond enligt denna förordning må tagas i anspråk för avskrivning

å under beskattningsåret anskaffat fartyg.

Har under beskattningsår, då försäljning av fartyg skett, annat fartyg

anskaffats, må medel, som enligt bestämmelserna i denna förordning kunnat

avsättas till investeringsfond, i första hand tagas i anspråk för avskrivning

å sådant fartyg. Därvid skall så anses som om avsättning till investeringsfond

verkställts, varefter medlen omedelbart tagits i anspråk för sitt

ändamål; garantiförbindelse som i 2 § sägs erfordras icke i dylikt fall.

5 §.

För beskattningsår, under vilket medel avsatta till investeringsfond tagits

i anspråk jämlikt denna förordning, må vid taxeringen avdrag för i

4 § första stycket avsedd avskrivning med belopp svarande mot fondens

minskning ej ske, men skall så anses, som om den ifrågavarande tillgången

i beskattningsavseende avskrivits med det i anspråk tagna beloppet.

6 §.

Ha till investeringsfond avsatta medel kunnat, helt eller delvis, tagas i

anspråk för avskrivning av fartyg, som anskaffats under det beskattningsår

då avsättning skett eller under senare beskattningsår, men har så ej

skett, skola till fonden avsatta medel till den del de kunnat utnyttjas för

avskrivning å nyanskaffat fartyg återföras till beskattning. Till beloppet

skall därvid läggas ränta, beräknad efter två procent om året för det antal

taxeringsår som förflutit efter det, då avdraget för avsättningen skett, till

och med det, då beloppet taxeras.

Ha till investeringsfond avsatta medel icke tagits i anspråk eller endast

delvis tagits i anspråk senast under det beskattningsår, för vilket taxering

sker under sjätte taxeringsåret efter det, då avdrag för avsättningen ägt

rum, skola å investeringsfonden kvarstående medel upptagas såsom skattepliktig

intäkt av rörelse för nämnda beskattningsår. Till beloppet skall därvid

läggas ränta, beräknad enligt i föregående stycke angivna grunder.

7 §•

Har investeringsfond tagits i anspråk i annan ordning än i 4 § sägs eller

har den som verkställt fondavsättning trätt i likvidation, skola till fonden

avsatta medel återföras till beskattning för det beskattningsår, varunder fonden

tagits i anspråk eller beslutet om likvidation fattats.

Har aktiebolag genom fusion uppgått i annat aktiebolag, skall investeringsfond

bos det förra bolaget, därest den icke enligt tredje stycket över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

tagits av det senare bolaget, återföras till beskattning för det beskattningsår,

varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats.

Vid sådan fusion, som i 28 § 3 mom. kommunalskattelagen avses, må

moderbolaget i beskattningsavseende övertaga investeringsfond, därest garantiförbindelse

avseende dotterbolaget ändras att avse moderbolaget. Därvid

skall så anses som om fonden avsatts hos moderbolaget under det beskattningsår,

då avsättningen skett hos dotterbolaget.

Har oskiftat dödsbo fondavsättning enligt denna förordning, skola fondmedlen

återföras till beskattning senast det beskattningsår, under vilket

dödsboet skiftas.

Då till investeringsfond avsatta medel återföras till beskattning enligt

bestämmelserna i denna paragraf, skall till beloppet läggas ränta, beräknad

enligt i 6 § första stycket angivna grunder.

8 §•

Vid den taxering, då återföring till beskattning sker, må varken nettointäkten

eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade inkomsten av

den förvärvskälla, varom fråga är, upptagas lägre än den till beskattning

återförda fondavsättningen jämte ränta därå enligt bestämmelserna i 6 eller

7 §.

9 §.

Vid tillämpning av denna förordning skola tidigare till investeringsfond

enligt denna förordning avsatta medel anses ha tagits i anspråk före senare

avsättningar.

10 §.

Det åligger taxeringsnämndens ordförande inom det taxeringsdistrikt,

där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt, att upprätta

särskild förteckning enligt av riksskattenämnden fastställt formulär över

dem, vilka under beskattningsåret avsatt medel till eller övertagit investeringsfond

eller tagit sådan fond i anspråk. I förteckningen skola för envar

anmärkas dels de belopp, för vilka avdrag medgivits vid taxeringen, för avsättning

till investeringsfond enligt denna förordning, och de belopp, som

enligt 2 § andra stycket lämnade garantiförbindelser avse, dels ock storleken

av belopp, som tagits i anspråk jämlikt 4 § första stycket, eller som återförts

till beskattning enligt bestämmelserna i 6 och 7 §§.

Den upprättade förteckningen skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen

samtidigt som deklarationer och andra handlingar jämlikt 91 § 1

mom. första stycket taxeringsförordningen dit insändas.

11 §•

Det åligger ordföranden i taxeringsnämnd som i 10 § avses att lämna

ordföranden i annan taxeringsnämnd de underrättelser, som för tillämpningen

av bestämmelserna i denna förordning kunna i det särskilda fallet

erfordras vid taxeringen inom sist angiven nämnd.

12 §.

Länsstyrelsen skall upprätta förteckning över investeringsfonder enligt

denna förordning, därvid för kontrollen erforderliga uppgifter, såsom rörande

medgivna fondavsättningar, ianspråktagna eller till beskattning återförda

fondmedel och överlämnade garantiförbindelser, skola antecknas.

Ha till investeringsfond avsatta medel helt eller delvis tagits i anspråk

för sitt ändamål, skall underrättelse härom av länsstyrelsen tillställas den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9. 5

bank, som utfärdat garantiförbindelse, varom i 2 § andra stycket stadgas.

Har fond allenast delvis tagits i anspråk, skall uppgift tillika lämnas å det

garantibelopp, som därefter erfordras.

Ha till investeringsfond avsatta medel delvis tagits i anspråk för sitt

ändamål eller erfordras av annan orsak garantiförbindelse allenast å ett

mindre belopp än tidigare, skall, därest garantiförbindelse å detta lägre

belopp överlämnas, den ursprungliga förbindelsen återställas till den som

överlämnat densamma. Har fondavsättningen i sin helhet tagits i anspråk

för sitt ändamål, skall garantiförbindelsen återställas.

Det åligger länsstyrelse, till vilken garantiförbindelse överlämnats, att

tillse att densamma i förekommande fall blir för sitt ändamål utnyttjad.

När garantiförbindelsen icke längre erfordras, skall densamma återställas.

13 §.

Den, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning

eller som iämlikt 7 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig att vid

självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller övertagandet

ägt rum, och för varje påföljande beskattningsår, intill dess de avsatta eller

övertagna medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt av riksskattenämnden

fastställt formulär rörande avsättning av medel till fonden samt fondens

användning och avveckling ävensom beloppet av enligt 2 § andra stycket

lämnad garanti.

14 §.

För tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas

av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och äger tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket

taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1954.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas.

.

Har av den, som enligt lag är bokföringsskyldig, avsattmng av medel till

investeringsfond enligt denna förordning icke skett i balansräkningen för

det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1954, må såsom fondavsättning

godkännas förklaring, att i räkenskaperna för det på ifrågavarande

beskattningsår följande räkenskapsåret överföring till sådan fond

skall göras av vinstmedel för beskattningsåret, vilka kunnat disponeras för

det ändamål, vartill fonden jämlikt 4 § första stycket må tagas i anspråk.

Förklaring som nu sagts jämte intyg enligt 2 § andra stycket må avgivas

till taxeringsnämnd, innan denna fattat beslut rörande taxeringen, eller till

prövningsnämnd i samband med besvär inom den i 119 § taxeringsförordningen

angivna tiden.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Försäljes ett fartyg, som utgjort anläggningstillgång i rörelse, gäller olika

beskattningsregler beroende på om den skattskyldige är ett aktiebolag eller

en ekonomisk förening eller om fråga är om en fysisk person, varmed i före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

varande sammanhang jämställes handelsbolag, kommanditbolag och partrederi.

Aktiebolag och ekonomisk förening skall — såsom framgår av punkt 3 d

första stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen — upptaga

hela det belopp, vilket erhållits vid avyttringen, såsom intäkt av rörelse. Avdrag

får samtidigt ske för vad som i beskattningshänseende återstår oavskrivet

av anskaffningsvärdet.

Fysisk person och därmed jämställd skattskyldig, som försäljer fartyg,

skall såsom intäkt av rörelse upptaga endast genom försäljningen återvunna

värdeminskningsavdrag. I den mån försäljningssumman överskjuter

den ursprungliga anskaffningskostnaden för fartyget kan det överskjutande

beloppet bli förmål för realisationsvinstbeskattning, nämligen om

fartyget försäljes inom fem år från det fartyget anskaffades. — Det nu sagda

framgår av andra stycket i nyssnämnda anvisningspunkt.

Vad angår avdrag vid taxeringen för avskrivning å levererat fartyg, gäller

att aktiebolag och ekonomisk förening har rätt till fri avskrivning, vilken

rätt för närvarande dock är på visst sätt begränsad, medan övriga skattskyldiga

äger åtnjuta allenast årligt värdeminskningsavdrag, som utmätes med

hänsyn till tillgångens beräknade varaktighetstid. — För båda kategorierna

skattskyldiga finns vissa möjligheter till nedskrivning för prisfall eller pristallsrisk

beträffande beställda men inte levererade fartyg (s. k. nedskrivning

på leveranskontrakt). Enligt riksskattenämndens anvisningar till 1953

års taxering kan sådan nedskrivning under vissa förutsättningar erhållas

med 10—20 procent av det kontraherade priset.

Slutligen må i detta sammanhang erinras om vissa speciella bestämmelser.

Enligt 28 § 2 mom. kommunalskattelagen får ersättning, som uppburits

vid förlust av fartyg, av den skattskyldige fritt fördelas till beskattning på

högst tre år. I förordningen den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser

om särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier

och lagertillgångar medges skattskyldig rätt att avsätta försäkringsersättningen

skattefritt till särskild fond, där medlen får innestå i sex

år, under vilka ersättningsanskaffning avses skola ske (de s. k. eldsvådefonderna).

De senaste antydda bestämmelserna medger alltså visst rådrum med beskattningen

av ersättning i anledning av förlisning e. likn. Någon motsvarande

möjlighet finnes emellertid icke när fråga är om ersättning vid försäljning

av fartyg.

Sistnämnda fråga har även vid åtskilliga tillfällen gjorts till föremål för

uppmärksamhet. Här må blott erinras om att Sveriges redareförening i skrivelse

den 2 december 1952 hemställt, att Kungl. Maj :t måtte förelägga riksdagen

förslag till bestämmelser om rätt för rederier att fördela köpeskilling

för fartyg, som avyttrats under åren 1952—1954, på fem år. Föreningen

framhöll därvid bl. a. följande. Efter det senaste världskriget hade många

förväntat, att leveranstiderna för nya fartyg skulle komma att förkortas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9. 7

samt att priserna å nytt tonnage skulle sjunka. Så hade ej blivit fallet. Leveranstiderna

för nybeställda fartyg var nu längre än tidigare och anskaffningspriset

för nytt tonnage avsevärt högre än vid krigsslutet. Ett rederi,

som avyttrat ett fartyg, kunde i dagens läge i regel ej erhålla ett ersättningsfartyg

inom tre år. I skrivelsen framhölls vidare, att särskilt de mindre

och medelstora rederierna var i stort behov av att utrangera äldre och ur

driftsynpunkt oekonomiskt tonnage. Av anförda skäl var det ej möjligt för

nämnda rederier att med nu gällande skattebestämmelser vidtaga sadana

ur såväl allmän som privatekonomisk synpunkt nödvändiga rationaliseringsåtgärder.

över denna framställning avgavs, efter remiss, yttranden av kammarrätten,

riksskattenämnden, kommerskollegium, länsstyrelserna i Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län ävensom av allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden. De två förstnämnda remissinstanserna avstyrkte

av principiella skäl framställningen. I övriga remissyttranden underströks

behovet av tonnageförnyelse och svårigheterna att åstadkomma

sådan med skattereglernas nuvarande utformning.

Redareföreningens framställning jämte remissyttrandena överlämnades

den 27 februari 1953 till företagsbeskattningskommittén att tagas i övervägande

av kommittén vid dess utredningsarbete.

Vidare må erinras om att bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 18 till

innevarande års riksdag, i anledning av väckta motioner i ämnet, hänvisat

till att spörsmålet om ändrade beskattningsregler vid fartygsförsäljningar

var under prövning hos företagsbeskattningskommittén, vars utredning borde

avvaktas. Samtidigt framhölls att utskottet förutsatte att, därest behov

kunde anses föreligga av omedelbara åtgärder i ärendet, detta måtte beaktas

av kommittén.

Företagsbeskattningskommittén har den 29 september 1953 till finansdepartementet

ingivit skrivelse med förslag till förordning med provisoriska

bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg.

Det av kommittén utarbetade författningsförslaget har såsom Bihang

fogats vid statsrådsprotokollet.

över kommitténs förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, kommerskollegium, bank- och fondinspektionen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län ävensom Sveriges redareförening,

Sveriges segelfartygsförening, Stockholms, Smålands och Blekinge

samt Skånes handelskamrar, handelskamrarna i Göteborg och Gavle, Sveriges

fiskares riksförbund (med överlämnande av yttrande från Västkustfiskarnas

centralförbund), Svenska bankföreningen samt taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund.

Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget

hänvisar utskottet såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna ytt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

rande av departementschefen till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen

härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor

i propositionen, nämligen

Företagsbeskattningskonnnittén, s. 9—15.

Remissyttrandena, s. 15—21.

Specialmotivering till författningsförslaget, s. 26—37.

Som allmän motivering för det i propositionen framlagda förslaget har

departementschefen anfört följande.

Det kan självfallet, såsom tidigare i olika sammanhang framhållits, resas

invändningar mot regler, som innebär att en viss näringsgren i beskattningshänseende

behandlas enligt speciella regler. Det kan icke bestridas, att företagsbeskattningskommitténs

ifrågavarande förslag i viss mån innebär detta.

Såsom kommittén framhållit har emellertid redan tidigare i lagstiftningen

vissa avsteg från beskattningsprinciperna gjorts beträffande rederinäringen,

nämligen med hänsyn till de speciella förhållanden som i vissa avseenden

föreligger för denna näringsgren. Förutom en stark konjunkturkänslighet

gäller otvivelaktigt, att rederierna arbetar med, relativt sett, särskilt

kapitalkrävande inventarier och så gott som genomgående utan sådana

tillgångar av varulagers natur, varå konsolideringsnedskrivningar kan

göras. Kommittén har lämnat ett exempel på särregler inom beskattningsområdet

som gäller fartyg. Det kan även erinras om att statsmakterna under

det senaste kriget genom särskild tidsbegränsad lagstiftning medgav anstånd

ända upp till tio år med beskattningen av vinst vid fartygsförsäljning för att

därigenom underlätta ersättningsanskaffning.

Såsom av det förut sagda framgår är läget vidare det, att det mindre och

medelstora tonnaget under senare år minskats och starkt föråldrats. Det

föreligger ett uppenbart behov av förnyelse samtidigt som de nuvarande

skattereglerna, i förening med de långa leveranstiderna för nybeställda fartyg,

är ägnade att i viss omfattning försvåra ersättningsanskaffningar. Enligt

lämnade uppgifter råder f. n. även en viss speciell efterfrågan från utlandet

på secondhandtonnage. Ett utnyttjande av den avyttringsmöjlighet

som sålunda öppnas bör befrämjas från det allmännas sida eftersom förutsättningar

därigenom skapas för de önskvärda ersättningsanskaffningarna.

Det bör i detta sammanhang även erinras om det starka intresse för det

mindre och medelstora tonnagets bevarande och förnyelse, för vilket _

såsom kammarrätten erinrat om — militära myndigheter och riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap i tidigare sammanhang givit uttryck.

Bedömes kommitténs förslag ur rent skattemässig synpunkt, bör även understrykas

att förslaget till sin egentliga natur icke innebär skattelindring,

utan allenast en möjlighet att bevara obeskattade vinstmedel för en omedelbar

avskrivning någon tid senare å ett nyanskaffat fartyg. Rederiet får

framdeles ett motsvarande mindre avskrivningsunderlag, vilket visar att

den förmån, varom här är tal, inskränker sig till ett avsteg från principen

om beskattningsårets slutenhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9. 9

Samtliga remissinstanser har givit förslaget sin anslutning. Av skäl jag

nyss anfört anser jag mig även för egen del kunna biträda detsamma.

Kommittén har förordat en generell utformning av bestämmelserna. Med

hänsyn till det speciella intresset av att det mindre och medelstora tonnaget

vidmakthålles och förnyas skulle kunna göras gällande, att reglerna borde

så utformas att allenast anskaffningen av sådant tonnage skattemässigt

underlättades. Regler av dylik innebörd skulle emellertid komplicera tilllämpningen.

Därtill kommer, såsom kommittén påpekat, att samma principiella

beskattningsproblem föreligger för hela sjöfartsnäringen, varför

det icke vore sakligt motiverat med en sådan begränsning. Kammarrätten,

som ägnat denna fråga särskild uppmärksamhet, har även förordat en generell

avfattning av bestämmelserna. Kammarrätten har emellertid, utan

att framlägga något förslag i ämnet, därjämte antytt att av försvarspolitiska

skäl ytterligare uppmjukningar i skattereglerna i syfte att stimulera anskaffning

av mindre och medelstort tonnage kunde övervägas.

För egen del biträder jag förslaget om de föreslagna bestämmelsernas generella

avfattning. Frågan om främjande speciellt av anskaffningen av mindre

och medelstort tonnage synes knappast vara av natur att böra lösas genom

åtgärder på beskattningsplanet. Denna fråga är f. ö. under utredning genom

sakkunniga inom handelsdepartementet.

Vad jag i det föregående återgivit från kommitténs framställning föranleder

icke några erinringar från min sida. I anledning av vissa remissinstansers

uttalanden får jag emellertid anföra följande.

En bestämd förutsättning för förslagets genomförande är att garantier

erhålles för att den skatt verkligen erlägges, som påföres fysisk eller juridisk

person vilken verkställt fondavsättning men icke anskaffar något nytt fartyg

inom anståndstiden. Reglerna får inte så utformas att de kan användas för

manipulationer i syfte att uppnå obehöriga skattelättnader. Kommittén har

löst frågan genom kravet på bankgaranti. Detta innebär en intressant nyhet

i skattelagstiftningen, ägnad att på ett ur de skattskyldigas synpunkt smidigt

sätt tillgodose det allmännas säkerhetskrav. Gentemot vad kommerskollegium

härutinnan anfört vill jag som min mening uttala, att kravet på en

bankgaranti ingalunda kan anses som en betungande föreskrift varken i och

för sig eller, än mindre, i förhållande till den förmån som här erbjuds. Även

i ett annat remissyttrande har ifrågasatts huruvida icke svårigheter i vissa

fall kunde uppstå för de skattskyldiga, när det gällde att anskaffa av bank

godtagbar säkerhet för en dylik garanti. I anledning härav vill jag framhålla,

att om försäljningen utgör ett led i nyanskaffningen av fartyg — och

det är endast dessa fall som avses med lagstiftningen — hinder icke bör

finnas att, därest annan av banken godtagbar säkerhet saknas, säkerhet

för garantiförbindelsen lämnas banken sålunda att på av banken spärrat

konto insättes hälften av den del av köpeskillingen, som fondavsättningen

avser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

Redareföreningen, som icke har något i sak att invända mot att säkerhet

ställes för ett eventuellt skattekrav, har — med tanke på att en bankgaranti

asamkade den skattskyldige viss kostnad, en procent för år av garantibeloppet

— ifrågasatt, om den skattskyldige icke kunde få alternativt insätta

ett mot skatten svarande belopp på spärrat konto i bank. Den skattskyldige

skulle gentemot banken förplikta sig att beloppet skulle användas för erläggande

av den eventuella skatten, varefter banken skulle utfärda bevis

härom. Detta skulle då ersätta den av kommittén förordade bankgarantin.

Med en sådan anordning skulle kostnaden för bankgaranti undvikas.

Förutom att det av redareföreningen föreslagna alternativet skulle komplicera

bestämmelserna bl. a. med hänsyn till de regler som behövde uppställas

för det fall då fysisk person gjort fondavsättning och avlider eller går i

konkurs under anståndstiden, kan framför allt följande anföras mot förslaget.

Redareföreningen har förutsatt, att jämväl i detta fall möjlighet

skulle föreligga att successivt uttaga de »spärrade» medlen för erläggande

av dellikvider; utan sådan möjlighet blev anordningen i huvudsak utan

större värde för de skattskyldiga. Man frågar sig då huruvida banken skulle

åläggas skyldighet kontrollera att uttagen verkligen användes för detta ändamål

och samtidigt, för skattemyndigheternas räkning, infordra annan med

»spärrkontoinsättningen» likvärdig säkerhet. En sådan skyldighet skulle

svårligen kunna föreskrivas. På sin höjd kunde krävas att banken ålades

meddela taxeringsmyndigheterna, när uttag gjordes. I sådant läge fick sedan

ankomma på myndigheterna, att antingen införskaffa annan säkerhet för

det uttagna beloppet eller ock göra en motsvarande återföring till beskattning.

Därvid hade dock garantin för detta skattebelopps erläggande försvunnit.

Det sagda visar, att den av redareföreningen förordade anordningen icke

är godtagbar. Härtill kommer, att med kommitténs förslag den skattskyldige

skulle under hela anståndstiden berättigas räntefritt disponera det belopp,

som eljest skolat inbetalas som skatt. Denna förmån måste anses mer än

väl uppväga kostnaden för bankgarantin. Till räntespörsmålet återkommer

jag emellertid i ett senare sammanhang.

Skånes handelskammare har för sin del ifrågasatt, huruvida icke i stället

för bankgaranti kunde få ställas säkerhet i form av exempelvis statsobligationer,

fastighetsinteckning eller fartygsinteckning. Detta förslag ter sig visserligen

mer genomförbart än redareföreningens, men möter även det vissa

invändningar. Man skulle här ålägga taxeringsmyndigheterna att pröva värdet

av erbjudna säkerheter. Detta skulle innebära en ökad arbetsbelastning

och därjämte en uppgift av bankmässig karaktär, som ligger helt utanför

ifrågavarande myndigheters erfarenheter. Ej heller vore det gärna möjligt

att medge nedsättning i säkerheten allteftersom denna behövde tagas i anspråk

för dellikvider.

Jag kan följaktligen icke heller biträda handelskammarens förslag.

Bank- och fondinspektionen har förklarat att något legalt hinder icke

föreligger mot bankgarantier av den varaktighet, varom här kan bli fråga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9. 11

Men jag vill understryka den av inspektionen samtidigt framhållna synpunkten,

att bankerna bör förskaffa sig betryggande säkerheter.

I anledning av Smålands och Blekinge handelskammares yrkande om att

till investeringsfond för fartyg avsatta medel borde få användas jämväl för

till- eller ombyggnad av fartyg och icke enbart för nyanskaffning får jag

anföra. Med ifrågavarande lagstiftning avses i första hand att undanröja föreliggande

hinder på beskattningsplanet mot ersättningsanskaffning av fartyg.

°Det är från denna utgångspunkt kommittén utarbetat sitt förslag. Visserligen

kan tänkas att en till- eller ombyggnad av ett äldre fartyg medför

kostnader jämförbara med en ersättningsanskaffning och att en sådan tilleller

ombyggnad även ur samhällets synpunkt framstår som till angelägenhetsgraden

likvärdig med en ersättningsanskaffning. Men det torde kunna antagas

att nyssnämnda båda förutsättningar endast mer undantagsvis samtidigt

föreligger. En utvidgning av bestämmelserna på sätt handelskammaren

Ifrågasatt är vidare ägnad att i flera hänseenden komplicera bestämmelserna.

Det bör nämligen icke ifrågakomma att medge fondmedlens användande

jämväl för att täcka reparationskostnader. Då, vid klassning av fartyg

eller eljest, reparationer måste antagas mången gång ske samtidigt med

att en till- eller ombyggnad verkställes, uppkommer lätt problem om kostnadernas

fördelning i olika hänseenden, vilka i sin tur kan föranleda skatteprocesser.

Med hänsyn till konstruktionen med en bankgaranti som måste

ges en i tiden något så när klar begränsning — jag hänvisar till vad bl. a.

bank- och fondinspektionen anfört härom — bör alla sådana bestämmelser

undvikas, vilka kan förutses föranleda meningsmotsättningar vid tillämpningen.

......

Av det sagda framgår att jag icke anser mig böra biträda handelskammarens

förslag.

I samband härmed får jag beröra det i fiskeriorganisationernas remissyttranden

framförda önskemålet, att investeringsfond skulle få användas for

köp av ny motor1 i samband med förvärv av begagnad båt. Denna fråga ligger

annorlunda till än det nyss berörda spörsmålet om möjlighet att anvanda

investeringsfond för till- och ombyggnadsarbeten å fartyg. I nu förevarande

fall sker en egentlig ersättningsanskaffning, i det en ny om än i andra hand

förvärvad båt inköpes. Ersättningsanskaffningen synes, om den nya motorn

förvärvas samtidigt med båten eller i allt fall under samma beskattningsår,

omfatta jämväl förvärvet av motor. Detta får anses vara innebörden av de

föreslagna bestämmelserna och behöver inte särskilt anges i författningstexten.

Av det sagda framgår emellertid även, att om motor utbytes utan att

detta äger samband med att båten byter ägare, investeringsfonden icke kan

användas för avskrivning av den nya motorn.

Vad angår det av samma organisationer uttalade önskemålet, att nu ifrågavarande

bestämmelser skulle tjäna jämväl det ändamålet att den, som avyttrade

fiskebåt eller andel däri, ägde fördela den skattepliktiga vinsten av

bålförsäljning på sådant sätt att lindring i den progressiva beskattningen

erhölls, får jag framhålla, att reglerna icke bör utformas från denna syn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

punkt. För dessa fall far hänvisas till de nyligen utfärdade bestämmelserna

om inkomstberäkning vid s. k. ackumulerad inkomst.

Slutligen må här något beröras det av Smålands och Blekinge handelskammare

upptagna spörsmålet om kommittéförslagets samband med gällande

bestämmelser om förmånsrätt för skatt.

Äter.föres fondavsättningen till beskattning, medför detta en häremot svarande

ökning av den skattskyldiges inkomstskatt. I princip gäller beträffande

denna som i fråga om all annan skatt, att densamma bör erläggas preliminärt

under det beskattningsår då återföringen sker. I den mån så sker

blir icke aktuellt att göra garantiförbindelsen gällande. Skulle den skattskyldige

i dylikt fall gå i konkurs, är läget icke annorlunda än det då vilken som

helst skattskyldig, som gjort inbetalning av preliminär skatt, försätts i konkurs.

Har skatten, helt eller delvis, icke inbetalts preliminärt, påföres den

skattskyldige kvarstående skatt i vanlig ordning. Det är först om denna icke

erlägges i behörig ordning, som garantiförbindelsen skall göras gällande.

Tages garantiförbindelsen i anspråk, uppkommer en bankens fordran gentemot

den skattskyldige. Med vilken förmånsrätt en sådan fordran kan i

konkurs göras gällande, sammanhänger med den form för säkerhet som

banken betingat sig. Har den skattskyldige ställt pant för bankgarantin i

samband med att denna erhölls, alltså 7 å 8 år tidigare då fartygsförsäljningen

skedde, kan detta icke rimligen motivera varken att bankens eventuella

förmånsrätt skulle följa särskilda regler eller att staten eftergav sitt

krav på garantins infriande. Det är ju just för att säkerställa det allmännas

skattekrav, vilket genom anståndstiden blivit mer riskfyllt, som kravet på

garanti måste upprätthållas.

Utskottet. I den förevarande propositionen har framlagts förslag om provisoriska

bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat

fartyg.

Såsom framgar av den i det föregående lämnade redogörelsen skall vad som

erhålles vid försäljning av fartyg som regel helt eller delvis upptagas såsom

intäkt av rörelse. För att den fria avskrivningen eller — så länge de tillfälliga

inskränkningarna i densamma gäller — den s. k. nettometoden skall kunna

användas, erfordras att avyttring och ersättningsanskaffning skett samma

beskattningsår. Då för närvarande leveranstiderna på nytt tonnage är avsevärda

medför detta en högst betydande inskränkning i möjligheten till sådan

avskrivning.

Sådana skattskyldiga, som icke åtnjuter rätt till fri avskrivning, partrederier

och fysiska personer, äger icke heller tillämpa den s. k. nettometoden.

Även om ett nytt fartyg anskaffats under samma beskattningsår som försäljning

skett får sålunda avdrag för värdeminskning av det nya fartyget endast

åtnjutas enligt reglerna om s. k. bunden avskrivning.

Av det sagda framgår, att skattskyldig, som i dagens läge försäljer ett fartyg,

i många fall nödgas upptaga köpeskillingen helt eller delvis såsom intäkt

av rörelse utan att kunna göra motsvarande avskrivningar å anskaffat

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

tonnage. Detta förhållande jämte rådande kreditrestriktioner och den kraftiga

prisstegringen å nytt tonnage torde vara ägnat att avsevärt försvara en

ersättningsanskaffning, som ur många synpunkter ter sig önskvärd. Detta

synes i främsta rummet gälla mindre och medelstora fartyg, vilka ofta äges

av enbåtsrederier eller fiskelag, vilka icke har möjlighet till avskrivning å

andra objekt. Det har i propositionen påvisats, att detta tonnage är i starkt

behov av förnyelse samt att även från det allmännas sida visst intresse härför

förefinnes.

Om således en ändring av gällande beskattningsregler är önskvärd ur synpunkten

att ersättningsanskaffning av fartyg bör av det allmänna underlättas,

bör i sammanhanget även beaktas sambandet mellan dylik anskaffning

och möjligheten att utom landet vinna avsättning för äldre fartyg.

Mot bakgrunden av här antydda förhållanden har företagsbeskattningskommittén

framlagt det förslag i ämnet, som ligger till grund för den förevarande

propositionen. I propositionen föreslås, att skattefri avsättning till

särskild investeringsfond skall få göras med belopp motsvarande det, varmed

den skattepliktiga nettointäkten av rörelse i anledning av fartygsförsäljning

eljest skulle ha ökat. Sådan fond är avsedd att användas vid framtida

ersättningsanskaffningar av fartyg, därvid det nya fartyget i beskattningshänseende

skall anses avskrivet med belopp motsvarande de ianspråktagna

fondmedlen. Denna avsättning innebär alltså ett uppskjutande av beskattningen

till dess motsvarande avskrivning kan verkställas. Den föreslagna

lagstiftningen har utformats så att den i största möjliga utsträckning överensstämmer

med motsvarande föreskrifter rörande de s. k. eldsvådefonderna.

Sålunda föreslås lagstiftningen i avvaktan på resultatet av kommitténs

egentliga utredningsuppdrag böra ges allenast provisorisk karaktär och att

avdrag skall få verkställas vid 1954—1956 års taxeringar. Ersättningsanskaffningen

skall verkställas inom sex år. Eljest återföres fondavsättningen jämte

på visst sätt beräknad ränta till beskattning. Vidare föreslås, att den skattskyldige

för att få åtnjuta avdrag skall ställa bankgaranti för det skattebelopp,

schematiskt beräknat till hälften av avdraget, som kan komma att påföras

om någon ersättningsanskaffning icke kommer till stånd.

Ett betydelsefullt stadgande föreslås därjämte gälla i den mån nytt fartyg

anskaffas under samma år som försäljning skett, nämligen att vinsten

vid försäljningen skall i första hand användas för avskrivning av sådant fartyg.

Då i detta fält någon avsättning till investeringsfond icke behöver verkställas,

innebär detta, att de skattskyldiga, vilka icke äger rätt till fri avskrivning,

får lagstadgad rätt att använda den s. k. nettometoden.

Sistnämnda spörsmål har tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Vid 1952 års riksdag väcktes motionsvis yrkande om cn utvidgning

av den s. k. nettometoden till att avse jämväl försäljning och anskaffning av

fartyg, som nyttjades i rörelse bedriven av fysisk person. Samma års bevillningsutskott

erinrade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 52 om de

speciella förhållanden, som rådde i fråga om den mindre skeppsfarten ävensom

det yrkesmässiga fisket och vilka medfört, att dessa näringsgrenar be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

drevs i andra företagsformer än aktiebolag eller ekonomisk förening. Sålunda

drevs de flesta mindre fraktfartygen av partrederier och det stora flertalet

fiskebåtar innehades av fysiska personer. Utskottet delade motionärernas

uppfattning, att beskattningsreglerna på förevarande område icke vore

tillfredsställande, men var å andra sidan icke då berett att förorda den av

motionärerna anvisade lösningen. Utskottet föreslog i stället, att försäljning

av fartyg skulle undantagas från de då nyligen införda bestämmelserna om

beskattning vid försäljning av inventarier i rörelse. Av vad ovan anförts

framgar, att nämnda motionsyrkande tillgodosetts i det föreliggande författningsförslaget.

I sammanhanget vill utskottet även erinra om följande. Som av den i det

föregående lämnade redogörelsen framgår må försäkringsersättning för förlorat

fartyg fördelas på tre år. Vid tillkomsten av denna bestämmelse diskuterades

även att införa samma bestämmelse beträffande köpeskilling för

försålt fartyg, men betänkligheter ansågs då möta häremot. Emellertid inlördes

under krigsåren bestämmelser av innebörd, att under krigsåren influtna

försäkringsersättningar och köpeskillingar för fartyg fick upptagas till beskattning

under ett eller flera år till och med taxeringsåret 1952.

I motioner vid 1953 års riksdag hemställdes, att för beskattningsåren 1952

1954 måtte införas i huvudsak motsvarande bestämmelser som nyssnämnda

under krigsåren gällande beträffande försäkringsersättning och köpeskilling

för fartyg med rätt till anstånd med beskattningen i fem år. Samma års

bevillningsutskott anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18,

att det föreliggande spörsmålet hänskjutits till företagsbeskattningskommitténs

behandling samt att resultatet av denna behandling borde avvaktas innan

lagstiftningsåtgärder vidtoges. Utskottet framhöll vidare att motionernas

syfte såvitt anginge uppburna försäkringsersättningar syntes tillgodosett

genom ovannämnda bestämmelser om de s. k. eldsvådefonderna. Genom det

föreliggande propositionsförslaget har även de avsedda motionerna blivit till

sitt syfte helt tillgodosedda.

Enligt utskottets mening utvisar det i propositionen redovisade utredningsmaterialet,

att en lättnad i gällande bestämmelser på ifrågavarande område

är påkallad. Utskottet uttalar sin tillfredsställelse över att förslag i ämnet

kunnat föreläggas riksdagen i så god tid att de föreslagna bestämmelserna

blir tillämpliga redan vid årets taxering.

De betänkligheter som kan anföras mot en särbehandling i beskattningshänseende

av en viss näringsgren finner utskottet för sin del icke böra hindra

genomförandet av åtgärder, vilka med hänsyn till rådande förhållanden kan

anses erforderliga, helst som liknande åtgärder tidigare genomförts på hithörande

område. Det synes emellertid utskottet principiellt riktigt att, i avvaktan

på det slutliga resultatet av företagsbeskattningskommitténs utredningsarbete,

den förevarande lagstiftningen, på sätt föreslagits, ges allenast provisorisk

karaktär.

Utskottet finner det därvid lämpligt, att man sökt erhålla överensstämmelse

med bestämmelserna om de s. k. eldsvådefonderna. Såsom kommittén

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

framhållit synes övervägande skäl tala för att avdragsrätten begränsas till

den del av försälj ningsvinsten, som skall upptagas såsom intäkt av rörelse.

Det torde endast i undantagsfall inträffa, att realisationsvinst vid fartygsförsäljning

uppkommer, då ju försäljningen i så fall skall ha skett inom fem

år från förvärvet. Därvid må även beaktas de uppmjukningar i realisationsvinstbeskattningen,

som skedde år 1951.

Den i det föreliggande förslaget mera påtagliga avvikelsen från de bestämmelser,

som gäller i fråga om eldsvådefonderna och övriga investeringsfonder,

är den föreslagna bestämmelsen om bankgaranti. De årliga kostnaderna

härför beräknas för den skattskyldige till en procent av garantibeloppet.

Denna fråga har berörts i åtskilliga av remissyttrandena. Här må endast

nämnas, att bank- och fondinspektionen i princip ansett sig kunna godtaga

förslaget samt att Svenska bankföreningen icke haft någon erinran mot detsamma.

Redareföreningen har emellertid med hänsyn till förenämnda kostnad

ifrågasatt, huruvida den skattskyldige icke kunde få alternativt insätta

ett mot skatten svarande belopp på spärrat konto i bank, med förpliktelse

gentemot banken att beloppet skulle användas för erläggande av den eventuella

skatten. Härom skulle banken utfärda bevis.

Såsom i propositionen framhållits synes det vara en bestämd förutsättning

för förslagets genomförande, att tillfredsställande garantier erhålles för att

reglerna icke låter sig användas i syfte att uppnå obehöriga skattelättnader.

Därvid synes kommitténs förslag om en bankgaranti utgöra en ändamålsenlig

lösning såväl ur det allmännas synpunkt som även ur de skattskyldigas.

Kravet på en bankgaranti kan icke anses såsom betungande, i varje

fall icke i förhållande till de förmåner, som den föreslagna lagstiftningen erbjuder.

Med hänsyn härtill ävensom till de svårigheter av teknisk natur som

enligt vad departementschefen påvisat redareföreningens förslag skulle innebära

förordar utskottet att garantifrågan löses på det i propositionen föreslagna

sättet.

Utskottet ger även sin anslutning till propositionsförslaget i vad avser de

däri upptagna reglerna om ränta på belopp, som återföres till beskattning.

Den i propositionen föreslagna bestämmelsen, att den s. k. nettometoden

skall få tillämpas även av dem som icke äger rätt till fri avskrivning har

utformats så, att det därvid skall anses som om avsättning till investeringsfond

skett och tagits i anspråk under samma år. Någon verklig fondavsättning

behöver icke ske, och någon bankgaranti är icke erforderlig. Det synes

utskottet som om detta innebär en godtagbar lösning på förevarande problem,

vilket ju såsom ovan anmärkts tidigare varit föremål för uppmärksamhet

i riksdagen. Det måste anses tillfredsställande alt det varit möjligt

att utan komplicering av dessa bestämmelser inarbeta desamma i förevarande

lagstiftning.

Innehållet i övrigt i förevarande proposition föranleder ej erinran eller

eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 9.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 9, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning med provisoriska bestämmelser

om särskild investeringsfond för ersättande av avyttrat fartyg
Stockholm

den 2 februari 1954.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf

Elof sson, Velander, Söderquist, Niklasson, Damström, Englund* och Snygg;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,

Sundström, Sjölin, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Kollberg, Edström*

och Henriksson.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

547084. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:56 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av punkt 3 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelage a1 i texten