Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 3 § 1 mom. förordningen den 21 juni 1922

1954-03-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1954:11, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 3 § 1 mom. förordningen den 21 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

1

Nr 11.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1

mom. och 3 § 1 mom. förordningen den 21 juni 1922

(nr 277) angående postsparbanken, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 29 januari 1954 dagtecknad, till bankoutskottet hänvisad

proposition, nr 84, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda

utdrag ur statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 3 § 1 mom. förordningen

den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken:

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. och 3 § 1 mom. förordningen den

21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. och 3 § 1 mom. förordningen den

21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken* skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

2 §•

Mom. 1. Envar äger---i postsparbanken.

Insättning må, såvida Kungl. Maj:t ej annorlunda föreskriver, ske allenast

i helt krontal. En och samma persons tillgodohavande må ej ökas utöver

20 000 kronor eller, där fråga är om tillgodohavande enligt motbok för

insättning på grund av sparavtal, utöver 3 000 kronor annorledes än genom

upplupen räntas läggande till kapitalet. Då, efter vad i mom. 4 stadgas, för

samma person utfärdats flera motböcker, skall dock vad nyss är sagt gälla

i fråga om tillgodohavandet enligt varje särskild motbok.

3 §•

Mom. 1. I vad mån i postsparbanken innestående medel må kunna utbekommas

vid anfordran eller först efter förutgången skriftlig uppsägning,

1 Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se SFS 1946: 218.

1 llihang till riksdagens protokoll 1954. S samt. Nr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

äger generalpoststyrelsen bestämma. I intet fall må dock fordras längre

uppsägningstid än tre månader, räknat från den dag, uppsägningen skett.

Generalpoststyrelsen äger---behörighet härtill.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren

nr 413 av herr Bergh och inom andra kammaren nr 532 av herr Braconier.

I motionerna, som är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte avslå

propositionen.

Beträffande motiveringen för Kungl. Maj :ts förslag ävensom i fråga om

de skäl som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet i den

man ej redogörelse därför lämnas i det följande hänvisa till propositionen

och motionen I: 413.

Enligt 2 § 1 mom. andra stycket förordningen den 21 juni 1922 (nr 277)

angående postsparbanken må en och samma persons tillgodohavande i postsparbanken

ej ökas utöver 10 000 kr. eller, där fråga är om tillgodohavande

enligt motbok för insättning på grund av sparavtal, utöver 3 000 kr. annorledes

än genom upplupen räntas läggande till kapitalet.

Postsparbankens inlåningsrätt har alltsedan bankens inrättande varit begränsad

till visst belopp. Enligt 1883 års postsparbanksförordning gottgjordes

ursprungligen icke på en och samma motbok ränta för högre belopp än

1 000 kr. Detta belopp höjdes sedermera den 15 maj 1891 till 2 000 kr och

den 17 december 1920 till 5 000 kr. Vid den omorganisation av postsparbanken,

som beslutades av 1922 års riksdag, bibehölls insättningsmaximum

vid 5 000 kr. men samtidigt medgavs att, oavsett denna gräns, insättningsbeloppet

fick okas genom upplupen räntas läggande till kapitalet. Den nuvarande

maximigränsen, 10 000 kr., fastställdes genom förordning den 24

maj 1946 (nr 218). 8

I skrivelse den 3 mars 1953 har generalpoststyrelsen hemställt om sådan

ändring av postsparbanksförordningen, att dels en och samma persons tillgodohavande

hos postsparbanken får uppgå till högst 30 000 kr., upplupna

räntor har icke inräknade, och att dels den i förordningen medgivna längsta

uppsägningstiden för tillgodohavanden ökas från en månad till tre månader.

I sin framställning har generalpoststyrelsen bl. a. framhållit följande.

,,iu111 lla" O ouu un 1U uuu kr. — hänsyn

omsorgen om postsparbankens ekonomi __

''T “ höjningen av insättningsmaxihänsynen

till spararnas intressen och

on]i — kun åberopas även nu. Som yt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr It.

3

terligare skäl kan det sedan år 1946 starkt reducerade penningvärdet anföras.

Enbart detta motiverar en höjning av insättningsmaximum till inemot

15 000 kr. En dylik begränsad höjning skulle emellertid i realiteten endast

innebära ett återställande av det utrymme för insättningar i postsparbanken

som erhölls, när nuvarande insättningsmaximum fastställdes år 1946.

Behovet att ge banken möjlighet att i större utsträckning mottaga mera betydande

sparbelopp skulle alltså icke tillgodoses. För att vinna detta syfte

måste en väsentligt kraftigare höjning av insättningsmaximum vidtagas.

Vid sina överväganden härom har styrelsen funnit, att skäl kan anföras

för en höjning av maximibeloppet upp till den för inlåning i sparbankerna

f. n. gällande maximigränsen, 50 000 kr. En sådan utvidgning av inlåningsrätten

är emellertid icke direkt påkallad av det nu aktuella behovet. Styrelsen

har därför ansett sig böra stanna vid att föreslå, att maximibeloppet för

insättning i postsparbanken höjes från nuvarande 10 000 kr. till 30 000 kr.

En höjning av insättningsmaximum i enlighet med detta förslag påkallar

en ändring av bestämmelserna rörande uppsägningstiden för lyftande av

medel insatta i postsparbanken. Enligt 3 § 1 mom. postsparbanksförordningen

äger generalpoststyrelsen bestämma i vad mån innestående medel

må kunna utbekommas vid anfordran eller först efter lörutgången skriftlig

uppsägning. I intet fall må dock fordras längre uppsägningstid än en

månad, räknat från den dag uppsägningen skett. Enligt av styrelsen i allmänna

poststadgan meddelad föreskrift bör uppsägning i allmänhet verkställas

för belopp av högst 5 000 kr. två veckor och för belopp överstigande

5 000 kr. en månad före den dag, då medlen skall lyftas. När så begäres,

medges dock i allmänhet tidigare utbetalning än nu sagts, om den kan ske

utan olägenhet.

Bestämmelserna om att längre uppsägningstid än en månad icke får fordras

har gällt alltsedan år 1912. Maximibeloppet för tillgodohavande i postsparbanken

var då 2 000 kr. Oaktat insättningsmaximum sedermera successivt

höjts till nuvarande belopp, 10 000 kr., har någon utökning av uppsägningstiden

hittills icke ansetts erforderlig. Ur likviditetssynpunkt behövs

icke heller nu någon ändring härutinnan. En höjning av insättningsmaximum

till 30 000 kr. utan samtidig skärpning av uppsägningsvillkoren skulle

emellertid kunna få till följd, att större kortvariga spardepositioner i icke

önskvärd omfattning kom att tillföras postsparbanken. Styrelsen föreslår

därför, att den längsta medgivna uppsägningstiden utökas från en till tre

månader. Praktiska skäl torde dock göra det nödvändigt att kombinera uppsägningsvillkoren

med en regel om s. k. ränterabatt vid förtidsuttag, liknande

de bestämmelser, som i detta hänseende tillämpas av sparbanker och affärsbanker.

Styrelsen är emellertid icke nu beredd att föreslå en sådan regel.

Därest styrelsens hemställan om höjning av postsparbankens insättningsmaximum

och ändring av bestämmelserna rörande uppsägningstiden faifalles

av statsmakterna, kommer styrelsen att la upp frågan om ränterabattering

i en särskild framställning till Kung], Maj:t.

Över generalpoststyrelsens framställning bar yttranden avgivits av bankoch

fondinspektionen, sparbanksinspektionen, fullmäktige i riksbanken,

Svenska sparbanksföreningen och Svenska bankföreningen.

Bank- och fondinspektionen anför, att eu höjning av insättningsmaximum

till inemot 15 000 kr. är motiverad av den penningvärdesförsämring, som

inträffat sedan år 1946, och inspektionen har därför icke något att erinra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

mot att det höjes till nämnda belopp. En höjning därutöver, särskilt om

den skulle bli så betydande som föreslås, skulle emellertid kunna fä konsekvenser

för övriga kreditinrättningars möjlighet att draga till sig sparmedel

och därmed åstadkomma en förskjutning av dessa inrättningars arbetsuppgifter,

som kunde rubba balansen inom den nuvarande kreditorganisationen.

Till närmare utveckling av dessa synpunkter anför inspektionen

följande.

Om insättningsmaximum hos postsparbanken bestämmes till 30 000 kr.,

innebär detta, att banken — liksom andra sparbanker samt affärsbankerna

och centralkassorna för jordbrukskredit — kan fungera som förvaltare av

även det medelstora sparkapitalet. Den skillnad som i detta hänseende

hittills upprätthållits mellan postsparbanken och de övriga nyssnämnda

kreditinrättningarna, skulle sålunda försvinna. Måhända skulle detta till

en början, trots de fördelar i fråga om antalet kontor, öppethållande in. m.,

som postsparbanken kan bjuda sina kunder, icke i mera påtaglig grad påverka

sparmedelsströmmens inriktning, men efterhand som allmänheten

vande sig att betrakta postsparbanken såsom icke blott en inrättning för

hushållsräkningar och mindre sparkapital utan även som mottagare och

förvaltare av större insättningar, kunde läget bli annorlunda, allra helst

som man väl i detta senare läge med visst fog kunde överväga eu höjning av

inlåningsräntan. Komme en sådan till stånd hos postsparbanken, finge man

säkerligen räkna med en betydande ökning av postsparbankens inlåning,

vilket måhända främst komme att gå ut över sparbankerna.

Gentemot det sålunda anförda kan A-isserligen invändas, fortsätter inspektionen,

att någon förändring i räntevillkoren för postsparbanken icke

i detta sammanhang förts på tal, och att det är Kungl. Maj :t, som har att

avgöra räntan å postsparbankens inlåning, vilket innebär viss garanti för

att tillräcklig hänsyn skall tagas till de allmänna verkningar för kreditorganisationen

i stort, som en ensidig förändring av postsparbankens inlåningsränta

skulle föra med sig. Vidare kan göras gällande, att utvecklingen avpostsparbankens

inlåning efter den senaste höjningen av inlåningsmaximum

icke ger anledning till antagande, att man vid bifall till framställningen

skulle få emotse någon mera betydande eller snabb ökning av inlåningen

i större poster. Otvivelaktigt kommer dock inlåningen av detta slag

efter hand att stiga till icke oväsentliga belopp, varmed alltså postsparbankens

möjligheter — och givetvis även skyldigheter — att bidraga till kreditförsörjningen

i motsvarande mån ökas. Då de kreditanspråk, vilka postsparbanken

sedan länge varit inriktad på att tillmötesgå — främst statliga och

kommunala — kan antagas under ett antal år framåt mer än väl motsvara

den''väntade inlåningsökningen, torde denna icke behöva innebära, att

andra kreditinrättningar berövas medel, som eljest skolat användas för

behov, vilka dessa inrättningar traditionellt plägat tillgodose.

Inspektionen har därför, om ock med viss tvekan, kommit till den uppfattningen,

att ämbetsverket icke bör motsätta sig att inlåningsmaximum

hos postsparbanken höjes till 30 000 kr. Härvid har emellertid inspektionen

ansett sig böra förutsätta, att postsparbanken icke går utanför den kreditgivning,

som inrättningen traditionellt sysslat med, d. v. s. placeringar i

obligationer, kommunlån och större fastighetskrediler; skulle eu sådan omläggning

av riktlinjerna för postsparbankens kreditpolitik vara åsyftad eller

komma att längre fram aktualiseras, anser inspektionen, att frågan härom

bör bli föremål för eu mera ingående och allsidig prövning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

5

Såsom generalpoststyrelsen framhållit torde, därest inlåningsmaximum

höjes, viss justering av bestämmelserna om uppsägningstiden böra ske. Mot

vad härutinnan föreslagits, har inspektionen icke något att erinra.

Sparbanksinspektionen anser, att en så långt gående höjning av postsparbankens

insättningsmaximum, som i framställningen begäres, icke kan anses

vara tillräckligt motiverad. Utan förnyad prövning av grunderna för postsparbankens

ställning i nämnda hänseende — varvid återverkningarna på de

enskilda sparbankernas rörelse bör särskilt uppmärksammas — synes enligt

inspektionen höjningen av insättningsmaximum för postsparbanken icke nu

böra gå utöver 15 000 kr.

Inspektionen tillstyrker generalpoststyrelsens förslag beträffande förlängning

av uppsägningstiden.

Inspektionen framhåller vidare, att sedan insättningsmaximum för postsparbanken

höjts år 1946 ingav snart därefter även svenska sparbanksföreningen,

svenska bankföreningen och svenska jordbrukskreditkassan framställningar

till Kungl. Maj:t om höjning även för av dem företrädda bankinrättningars

del av maxima för motboksräkning, resp. sparkasseräkning.

Höjningar kom i samtliga fall till stånd genom beslut av 1948 års riksdag.

Förevarande framställning från generalpoststyrelsen kan, om den bifalles,

vara ägnad att utlösa liknande reaktioner även denna gång från

nämnda sammanslutningar och centrala organ. Inspektionen ifrågasätter

därför om icke de bestämmelser om individuell insättningsbegränsning, som

införts för olika bankinrättningar, borde upptagas till behandling i ett sammanhang

och lämpligen i samband med den nya lagstiftning som förberedes

för såväl affärsbanker som sparbanker och jordbrukets kreditkassor.

Fullmäktige i riksbanken, som erinrar om att ny lagstiftning förberedes

beträffande affärsbanker, sparbanker och jordbrukskasserörelsen, anför, att

det har förutsatts, att frågan om gränsdragningen mellan de olika kreditinstitutens

verksamhetsområden härvid kommer att beaktas. Därmed aktualiseras

måhända spörsmålet, om den skillnad, som med avseende på kapitalanskaffningen

och verksamhetens ändamål förefinnes mellan olika kreditinstitut,

bör markeras genom bestämmelser om individuell begränsning av

inlåningen på sparkasse- eller motboksräkning. Fullmäktige vill icke föregripa

sitt ställningstagande till denna fråga utan antyder endast, att det

måhända kan ifrågasättas, om det numera finnes några rationella grunder

för att vid sidan av de allmänna inlånings- och likviditetsbestämmelserna

begränsa just inlåningen på sparkasse- eller motboksräkning, medan övrig

inlåning icke är underkastad begränsning i vad avser varje enskild insättare.

Fullmäktige har icke kunnat finna några skäl varför för postsparbanken

skulle gälla lägre insättningsmaximum än för sparbankerna. Fullmäktige

har därför intet att erinra emot att beloppet höjes till av generalpoststyrelsen

föreslagna 30 000 kr. För att höjningen icke skall få till följd att

stora och kortsiktiga insättningar tillföres postsparbanken, bör den icke

vidtagas utan all samtidigt uppsägningsvillkoren skärpes på sätt generalpoststyrelsen

föreslår.

Svenska sparbanksföreningen framhåller, all eu ändring av postsparbankens

insättningsmaximum icke bör ske isolerat från de liknande spörsmål,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

som gäller övriga sparinstitut. Så länge postsparbanken uteslutande verkade

såsom en institution för småsparande och dess verksamhet därmed kom att

ha mindre betydelse för de allmänna förhållandena på kapitalmarknaden, var

det kanske av mindre betydelse, hur dess verksamhet avgränsades. Numera,

när postsparbankens insättarbehållning nalkas 3 miljarder kr., är det uppenbart,

att den föreslagna tredubblingen av dess insättningsmaximum får

andra och mera svåröverskådliga verkningar på kapitalmarknaden, än man

hittills behövt räkna med. Föreningen hemställer därför, att förevarande

framställning upptages till prövning vid den allmänna och samtidiga omprövning

av lagstiftningen för övriga sparinstitut, som enligt uppgift är förestående.

Svenska bankföreningen uttalar, att enligt dess mening kan viktiga principiella

skäl åberopas mot den föreslagna höjningen av maximigränsen, varför

den för sin del bestämt avstyrker höjningen. Även med den höjning som må

anses betingad av penningvärdets fall, d. v. s. 15 000 kr., bör enligt föreningens

mening anstå till dess motsvarande frågor för övriga kreditinstituts del

kan upptagas till prövning i ett sammanhang.

Departementschefen har bland annat anfört följande:

I förevarande framställning har generalpoststyrelsen hemställt om en höjning

av det för insättningar på motbok hos postsparbanken föreskrivna

maximibeloppet. Sedan år 1946 har detta utgjort 10 000 kr., och styrelsen

föreslår nu att det höjes till 30 000 kr. Som skäl härför anför styrelsen

bland annat den försämring av penningvärdet, som ägt rum, sedan maximibeloppet

senast höjdes och som medfört, att insättarnas behållningar hos

banken tenderat att öka parallellt med den allmänna penningomsättningen.

Detta har bl. a. lett till att konton med behållningar på över 5 000 kr. ökat

till inemot 100 000 st. och att därav ca 10 000 på grund av räntekrediteringar

m. m. överskridit det nu föreskrivna maximibeloppet. Enbart på

grund av penningvärdesförsämringen borde en höjning av insättningsmaximum

intill 15 000 kr. vidtagas, om icke innehavarna av dessa konton, i

högre grad än tidigare var fallet, skall tvingas att placera sitt sparande i

andra bankinrättningar.

Den ytterligare höjning till 30 000 kr., som styrelsen förordar, motiveras

med att de större insättarbehållningar, som däremot skulle bli möjlig,

skulle skapa ett gynnsammare förhållande mellan postsparbankens inkomster

och utgifter. Styrelsen räknar nämligen med, att administrationskostnaderna

för ett insättarkonto blir lägre i förhållande till insatt kapital och

ränteinkomsten på detta, ju större behållningen på kontot är. Räntabiliteten

skulle därför kunna förbättras bl. a. genom att de insättare som så önskar,

beredes tillfälle att placera större belopp i postsparbanken, än nuvarande

insättningsmaximum medger.

I sina yttranden över framställningen har svenska sparbanksföreningen

och svenska bankföreningen yrkat, att frågan om en höjning av postsparbankens

insättningsmaximum skall få anstå för att upptagas i samband

med andra frågor, som är aktuella på banklagstiftningens område. Spar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 11.

7

banksinspektionen har i sitt yttrande, liksom svenska bankföreningen, erinrat

om de uttalanden, som vid postsparbankens inrättande och även senare

gjorts om att bankens uppgift vore att uppsamla och göra fruktbara de små

besparingarna samt att, sedan dessa vuxit till mera avsevärda belopp, förmedla

en varaktigare placering till högre ränta, än postsparbanken kan ge.

Inspektionen anför, att en höjning av insättningsmaximum till mer än som

betingas av penningvärdesförsämringen eller ca 15 000 kr., icke bör företagas

utan en förnyad prövning av dessa grunder för postsparbankens ställning.

Inspektionen ifrågasätter därjämte hållbarheten av de skäl av kostnadsmässig

art, som postsparbanken anfört för en höjning utöver nämnda

belopp. Med hänsyn till de sannolika önskemål hos andra bankinrättningar

om motsvarande förändringar av för dem gällande insättningsmaxima, förordar

inspektionen slutligen, att ändringen av insättningsmaximum för

postsparbanken får anstå, för att prövas i samband med de ändringar i banklagstiftningen

i övrigt, som förberedes.

Bankofullmäktige och bank- och fondinspektionen tillstyrker i sina yttranden

en höjning av insättningsmaximum till 30 000 kr. Den senare myndigheten

gör det dock med en viss tvekan. Bankofullmäktige ifrågasätter i

sammanhanget, om det numera finns några rationella grunder för att vid

sidan av de allmänna inlånings- och likviditetsbestämmelserna begränsa just

inlåningen på sparkasse- och motboksräkningar och uttalar därjämte, att

fullmäktige icke kunnat finna skäl, varför för postsparbanken skall gälla

lägre insättningsmaximum än för sparbankerna för vilka motsvarande belopp

i princip uppgår till 50 000 kr.

Vid prövningen av generalpoststyrelsens framställning och de erinringar,

som anförts mot den, har jag i samråd med chefen för finansdepartementet

kommit till, att det förhållandet, att lagstiftningen för bl. a. affärsbanker och

sparbanker i en nära framtid kan bli föremål för en omprövning, icke kan

anses lägga hinder i vägen för att generalpoststyrelsens önskemål i viss utsträckning

tillmötesgås. Jag har även funnit det rimligt, att postsparbanken

redan nu medges en höjning av insättningsmaximum till 20 000 kr. Genom

denna höjning, som går utöver vad enbart penningvärdesförsämringen

motiverar, skapas bättre möjligheter att i framtiden bedöma, vilket intresse

för större insättningar i banken, som föreligger hos allmänheten och vilka

verkningar sådana kan få på bankrörelsens räntabilitet. Jag tillstyrker sålunda

en höjning av postsparbankens insättningsmaximum till 20 000 kr.

Generalpoststyrelsen har vidare föreslagit, att i samband med den ändring

av insättningsmaximum, som styrelsen förordat, den i postsparbanksförordningen

föreskrivna uppsägningstiden för tillgodohavanden i postsparbanken

skall utökas från eu till tre månader. I denna fråga har bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen samt bankofullmäktige yttrat sig och

tillstyrkt förslaget. Även om jag icke anser mig nu böra acceptera hela den

höjning av insättningsmaximum, som styrelsen förordat, anser jag, att den

nu berörda ändringen bör vidtagas. Därigenom blir det möjligt att förhindra,

att de större insättningar, som höjningen av postsparbankens insättningsmaximum

kan medge, blir av alltför kortfristig karaktär. Jag förordar så
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr It.

lunda, att 3 § postsparbanksförordningen ändras i enlighet med styrelsens

förslag.

Utskottet. I propositionen föreslås en höjning av postsparbankens insättningsmaximum

till 20 000 kronor samt att den i postsparbanksförordningen

föreskrivna uppsägningstiden för tillgodohavanden i postsparbanken skall

utökas från en till tre månader. Enligt vad utskottet inhämtat kan förslag

om ny lagstiftning väntas i en nära framtid för sparbanker, affärsbanker

och jordbrukskreditkassor. I samband härmed kommer givetvis också insättningsmaximum

att omprövas, och tillfälle gives då att överväga frågan

om insättningsmaximum för de olika slagen av banker i ett sammanhang.

Med hänsyn härtill finner utskottet, att höjningen av insättningsmaximum

för närvarande bör begränsas till det belopp som är motiverat av hänsyn

till penningvärdesförsämringen, d. v. s. 15 000 kronor. Förslaget om ändring

av uppsägningstiden biträdes av utskottet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit viss

ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. 1

och § 3 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 (nr 277)

angående postsparbanken — måtte, med avslag å motionerna

I: 413 och II: 532, för sin del antaga nämnda förslag till

förordning med den ändringen, att § 2 mom. 1 erhåller följande

lydelse:

§ 2.

Mom. 1. Envar äger---i postsparbanken.

Insättning må, såvida Kungl. Maj :t ej annorlunda föreskriver, ske allenast

i helt krontal. En och samma persons tillgodohavande må ej ökas utöver

15 000 kronor eller, där fråga är om tillgodohavande enligt motbok för

insättning på grund av sparavtal, utöver 3 000 kronor annorledes än genom

upplupen räntas läggande till kapitalet. Då, efter vad i mom. 4 stadgas, för

samma person utfärdats flera motböcker, skall dock vad nyss är sagt gälla

i fråga om tillgodohavandet enligt varje särskild motbok.

Stockholm den 16 mars 1954.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, De Geer,

Mogård, Boo och Eliasson;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Dickson*,

Johansson i Kalmar, Malmborg i Stockholm*, Boija och Hansson i Önnarp.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

540920

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.