Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i pensionsgrunderna för de äldre riksdagsvaktmästarna.

1954-03-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1954:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i pensionsgrunderna för de äldre riksdagsvaktmästarna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 14.

1

Nr 14.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i pensionsgrunderna

för de äldre riksdagsvaktmästarna.

I en inom andra kammaren under nr 147 väckt motion, som hänvisats

till bankoutskottet, hemställer herr Henriksson, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i pensionsgrunderna för de äldre riksdagsvaktmästarna, att

de medger rätt att beräkna tjänstår fram till och med den kalendermånad,

varunder de uppnår 65 års ålder, och att en av denna ändring påkallad

omräkning av pensionerna för redan avgångna vaktmästare genomföres.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande.

Riksdagens vaktmästare har genom beslut vid 1947 års riksdag blivit underkastade

1947 års avlöningsreglemente för riksdagens verk. Därmed har

denna grupps löne- och pensionsfrågor blivit ordnade på i huvudsak samma

sätt som för de under statens allmänna avlöningsreglemente hörande tjänstemännen.

Från denna reglering av löne- och pensionsvillkor undantogs emellertid

vaktmästare som är födda år 1888 eller tidigare, s. k. äldre vaktmästare.

Genom beslut av 1948 års riksdag (bankoutskottets utlåtande nr 39) fastställdes

särskilda grunder för pensioneringen av de äldre vaktmästarna.

Ifrågavarande grunder utformades i nära anslutning till det tjänstepensionsreglemente,

som förut fastställts för de yngre riksdagsvaktmästarna. Beträffande

den huvudsakliga innebörden av de år 1948 fastställda grunderna och

motiveringen för dem torde här få hänvisas till ovannämnda uttalande av

bankoutskottet. Enligt sagda grunder skulle de äldre riksdagsvaktmästarna,

under förutsättning av full tjänsteduglighet, få kvarstå i tjänst intill 70

års ålder. Tillgodoräkning av tjänstår för pension skulle dock endast ske

till och med utgången av den kalendermånad under vilken levnadsåldern

63 uppnåtts. Eftersom pensionsåldern för de lönegradsplacerade yngre riksdagsvaktmästarna

då var 63 år, vilket för deras del uteslöt tjänstårsberäkning

efter denna ålder, är det förståeligt att tjänstårsberäkningen också

för de äldre vaktmästarna begränsades till denna ålder oaktat de fick fortsätta

att tjänstgöra.

Vid 1951 års riksdag har beslutats sådan ändring av för de yngre riksdagsvaktmästarna

gällande pensionsvillkor att de med rätt till tjänstårsberäkning

har möjligheter att kvarstå i tjänst intill 65 års ålder. Med hänsyn

till denna ändring och i överensstämmelse med den jämförelse, som

1948 gjordes mellan de båda vaktmästarkategorierna, förefaller det skäligt

att nu ändra pensioneringsgrunderna för de äldre vaktmästarna på sådant

sätt, att de medger rätt till tjänstårsberäkning jämväl för anställningstid

mellan 63 och 65 års ålder. En sådan ändring bör skäligen också tillämpas

för de till den äldre kategorien hörande vaktmästare, som numera avgått

ur tjänst. Då en sådan ändring endast konnner att gälla ett fåtal (10—13

vaktmästare) och avser en till tiden lätt avgränsbar tillgodoräkning, torde

den icke komina all medföra några större kostnader. För de äldre vaktmästare

det här gäller, som har lång tjänstetid vid riksdagen men förhållandevis

små pensioner, är den pensionsförbättring som skulle bli en följd

av ändringen välbehövlig.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1954. 8 saml. Nr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 14.

Över motionen har yttrande inhämtats från fullmäktige i riksgäldskontoret,

som bl. a. anfört följande.

Då riksdagsvaktmästarna enligt beslut av 1947 års riksdag underkastades

bestämmelserna i 1947 års avlönings- och pensionsreglementen för riksdagens

verk undantogos, såsom i motionen erinras, de vaktmästare, som voro

födda år 1888 eller tidigare. Enligt 1948 års riksdags beslut ankommer det

på fullmäktige i riksgäldskontoret att besluta om pension åt dessa sistnämnda

vaktmästare och deras efterlevande i enlighet med av riksdagen

godkända grunder, vilka innebära att såsom tjänstår tillgodoräknas — utöver

anställningstid i statsförvaltningen — effektiv tjänstgöringstid hos

riksdag, kyrkomöte eller riksdagens revisorer, förhöjd med 25 %, dock ej

tid efter utgången av den kalendermånad, under vilken 03 års ålder uppnåtts.

Samtliga äldre riksdagsvaktmästare utom två, nämligen G. R. Tillman,

som erhöll pension enligt beslut av 1944 års riksdag, och IT Malmgren,

som alltjämt är i tjänst, ha erhållit pension enligt ovan angivna grunder.

Den angivna åldersgränsen 03 år överensstämde med den enligt tjänstepensionsreglementet

för riksdagens verk tidigare gällande pensionsåldern för de

Jönegradsplacerade riksdagsvaktmästarna. Frän och med den 20 juni 1951

utgör emellertid 63 år den nedre gränsen för den pensioneringsperiod, som

gäller för riksdagsvaktmästarna, medan den övre gränsen är 65 år.

Tre av de äldre vaktmästarna G. Bergman, L. Jönsson och H. Malmgren

voro i tjänst den 20 juni 1951, då ändringen av pensionsgrunderna för de

lönegradsplacerade vaktmästarna genomfördes. Bergman är född den 27

augusti 1886, Jönsson den 5 februari 1885 och Malmgren den 4 januari 1888.

Alla tre hade således den 20 juni 1951 uppnått 63 års ålder eller den pensionsålder,

som intill nämnda tidpunkt gällde för de lönegradsplacerade

vaktmästarna. Bergman erhöll pension från och med den 1 februari 1952

och Jönsson från och med den 1 januari 1954, varvid båda fingo räkna

tjänstår till uppnådda 63 år. Malmgren är fortfarande i tjänst, och enligt

gällande bestämmelser kan icke heller för honom räknas tjänstår för pension

längre än till uppnådda 63 år. Bergman har som tjänstår fått räkna

21 V4 år, Jönsson 18 1/2 år och Malmgren kan få räkna 15 3/4 år. Bergman

anställdes i riksdagen år 1919, Jönsson år 1920 och Malmgren år 1935. Fn

utsträckning av tillgodoräkningstiden till 65 år skulle för Bergman medföra

rätt att räkna 22 s/4, för Jönsson 20 Va och för Malmgren 17 V4 tjänstår.

Fullmäktige anse för sin del skäl tala för att ifrågavarande tre vaktmästare

för pensionsberäkning må i likhet med befattningshavare, underkastade

tjänstepensionsreglementet för riksdagens verk1, berättigas tillgodoräkna

tjänstgöringstid till uppnådda 65 års ålder, vilket skulle innebära

en pensionsförbättring per år av för Bergman och Malmgren 144 kronor

samt för Jönsson 180 kronor.

Beträffande en av de äldre riksdagsvaktmästarna, nämligen E. Fogård

må framhållas, att han erhöll avsked på egen begäran från och med den 1

mars 1950 omedelbart innan han uppnådde 64 års ålder. Han var då anställd

hos riksdagens revisorer, dit han utlånats från riksdagens tryckeriexpedition.

Fogård har alltsedan dess varit anställd hos riksdagens revisorer

med en avlöning, som jämte pension avpassats till den avlöning, han skulle

uppburit, om han fortfarande varit anställd i riksdagens tjänst. Då Fogårds

pensionering sammanhängde med hans anställning hos riksdagens revisorer

och avsikten var, alt han skulle fortsätta sin tjänstgöring hos revisorerna,

synes han icke böra i pensionshänseende komma i sämre läge än de

förut nämnda tre äldre vaktmästare, som kvarstått i riksdagens tjänst till

Jfr övergångsbestämmelse till kung. 335/1951.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr lb.

3

minst 65 års ålder. Fogård synes alltså böra erhålla en motsvarande pensionsförbättring

som föreslagits för dessa eller närmare bestämt med 168

kronor för år.

Den för ifrågavarande fyra vaktmästare förordade pensionsförbättringen

synes böra utgå från tidpunkten för vederbörandes avgång från riksdagstjänsten,

respektive för Fogård från avgången från anställningen hos riksdagens

revisorer.

Det skäl, som kan åberopas för en förlängning av tillgodoräkningstiden

för vaktmästarna Bergman, Jönsson, Malmgren och Fogård, nämligen att

de voro i tjänst, när de ändrade pensionsbestämmelserna för de lönegradsplacerade

vaktmästarna den 20 juni 1951 trädde i kraft, föreligger ej för

övriga äldre riksdagsvaktmästare, vilka samtliga redan voro pensionerade

före angivna dag. Att för dem medgiva en tillämpning av den efter deras

avgång ur tjänst införda nya tillgodoräkningsregeln skulle strida mot eljest

tillämpade pensioneringsgrunder och kunna bli prejudicerande för statspensionärer

i liknande ställning.

Beträffande de äldre riksdagsvaktmästarna kan emellertid såsom en allmän

grund för en pensionsförbättring anföras den omständigheten, att de,

såsom motionären framhållit, ha lång tjänstetid vid riksdagen men förhållandevis

små pensioner. En förbättring av deras pensioner synes därför skälig,

och ha fullmäktige med hänsyn härtill och då det här rör sig om en begränsad

speciell grupp av pensionärer, funnit sig böra föreslå, att pensionerna

för de äldre riksdagsvaktmästarna — utöver den förhöjning som av

särskilda grunder förordats beträffande Bergman, Jönsson, Malmgren och

Fogård —• höjes med 300 kronor för år. Förhöjningen, å vilken rörligt tilllägg

bör utgå, synes böra tillämpas från och med den 1 juli 1954.

De pensioner, som vid bifall till fullmäktiges förslag, skulle utgå till ifrågavarande

riksdagsvaktmästare, framgå av en härvid fogad sammanställning.

1

I detta sammanhang vilja fullmäktige erinra, att enligt beslut av 1948 års

riksdag efterlevande änkor till de äldre riksdagsvaktmästarna tillförsäkrats

pension, som —- oavsett tjänstetidens längd — skall utgöra för änka efter

förste vaktmästare och postvaktmästare 962 kronor och för änka efter annan

vaktmästare 840 kronor för år. Därest fullmäktiges förslag om pensionsförhöjning

för de äldre riksdagsvaktmästarna anses böra bifallas, synas jämväl

förenämnda änkepensioner böra höjas, förslagsvis med 150 kronor. Denna

förhöjning torde böra genomföras fr. o. m. den 1 juli 1954 samt tillämpas

även beträffande de fyra änkepensioner, som nu utgå från riksgäldskontoret.

Utskottet. Genom beslut av 1947 års riksdag blev riksdagsvaktmästarna

underkastade bestämmelserna i 1947 års avlönings- och pensionsreglementen

för riksdagens verk. Härvid undantogs emellertid de vaktmästare som var

födda år 1888 eller tidigare. Det ankommer på fullmäktige i riksgäldskontoret

att i förekommande fall besluta om tjänste- och familjepensioner till

sistnämnda personalgrupp i enlighet med av riksdagen år 1948 godkända

grunder. Tjänstgöringstid efter utgången av den kalendermånad under vilken

63 års ålder uppnåtts tillgodoräknas ej. Sedan dessa grunder fastställdes,

har pensionsåldern ändrats, och för riksdagsvaktmästarna utgör från

och med den 20 juni 1951 den nedre gränsen för pensioneringsperioden 63 år

1 Intagen såsom Bilaga till detta utlåtande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Dankoutskottets utlåtande nr li.

och den övre 65 år. Med hänsyn till denna ändring finner motionären det skäligt

att nu ändra pensioneringsgrunderna för de äldre riksdagsvaktmästarna

på sådant sätt, att tjänstårsberäkning medges jämväl för anställningstid mellan

63 och 65 år. Ändringen borde tillämpas också för de till den äldre kategorien

hörande vaktmästare som avgått ur tjänst.

Enligt det av fullmäktige i riksgäldskontoret avgivna yttrandet borde fyra

vaktmästare vilka kvarstod i tjänst den 20 juni 1951 resp. då hade anställning

hos riksdagens revisorer bliva berättigade att tillgodoräkna tjänstgöringstid

till uppnådda 65 års ålder. Utskottet biträder detta förslag och har

ej erinran mot att pensionsförbättringen utgår från tidpunkten från vederbörandes

avgång från riksdagstjänsten resp. från avgången från anställningen

hos riksdagens revisorer. Den nya tillgodoräkningsregeln kan enligt

utskottets mening icke tillämpas för övriga äldre riksdagsvaktmästare, enär

detta skulle strida mot eljest tillämpade pensioneringsgrunder och såsom

riksgäldsfullmäktige framhållit kunna bli prejudicerande för statspensionärer

i liknande ställning.

Med hänsyn till de äldre riksdagsvaktmästarnas långa tjänstetid vid riksdagen

och deras för närvarande låga pensioner, vilka är en följd av deras

speciella anställningsförhållanden, har riksgäldsfullmäktige funnit en generell

pensionsförbättring för denna kategori vara skälig. Förhöjningen borde

fastställas till 300 kronor för år och tillämpas från och med den 1 juli 1954;

rörligt tillägg har förutsatts utgå å pensionsförhöjningarna. Jämväl de efterlevande

änkorna till de äldre riksdagsvaktmästarna borde enligt fullmäktige

få sina pensioner höjda. För deras vidkommande borde höjningen fastställas

till 150 kronor för år. Då det här rör sig om en begränsad speciell

pensionärsgrupp, för vilken en höjning av pensionerna får anses skälig, och

ett bifall till fullmäktiges beslut icke kan bli av prejudicerande betydelse, har

utskottet icke funnit anledning till erinran mot förslaget.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av motionen II: 147, må besluta,

att tjänste- och familj epensioneringen för de äldre riksdagsvaktmästarna

ordnas på sätt ovan föreslagits.

Stockholm den 23 mars 1954.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Fahlander, De Geer*, Mogård*,

Roo, Eliasson* och Svärd*;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Sköldin*,

Gustafson i Göteborg, Gavelin, Persson i Norrby, Johansson i Kalmar och

Nygren*.

* Ej närvarande vid justeringen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr H.

5

Bilaga.

Förslag

till

pensionsförhöjning för äldre riksdagsvaktmästare.

Namn

Född

Anställd

hos riks- dagen

sedan

Erhöll

pension

Utgående

pensioner1

(grundbe- lopp) efter

67 års ålder

Föreslagna

pensioner4

(grundbe- lopp) efter

67 års ålder

Förhöj-

ning

Pensionerade:

Förste vaktmästare:

E. Eklund..........

8/7

1880

1905

13/6

1950

2 856: —

3156

—

300: —

Poslvaktmästare:

G. Hellborg ........

20/4

1885

1919

13/8

1948

2 304

—

2 604

—

300

—

S. Nilsson..........

Vaktmästare ä trycke- riexpeditionen :

10/4

1886

1907—30

1934

13/6

1950

2 412

2 712: —

300

G. A. Alfvin........

17/10

1880

1922

17/7

1950

1728

—

2 028

—

300

—

E. Fogård..........

4/3

1886

1919

1/3

1950

2 532: —

33 000

—

468

—

Vaktmästare:

G. R. Tillman ......

11/4

1874

1909

1/7

1944

2 340

—

2 640

—

300

—

A. Eklöf............

20/12

1880

1919

23/7

1948

2 268

—

2 568

—

300

—

F. Carlsson ........

11/8

1883

1913

1/8

1948

2 760

—

3 060

—

300

—

G. H. Eriksson......

19/1

1880

1911

14/6

1949

1920

—

2 220

—

300

—

G. Bergman ........

27/8

1886

1919

1/2

1952

1956

—

42 400

-

444

—

L. Jönsson..........

I tjänst:

(Pensionen ännu ej

fastställd)

Vaktmästare:

5/2

1885

1920

1/1

1954

1716

42196

480

H. Malmgren........

4/1

1888

1935

(1 452: -)

41896: —

444:-

1 Tjänstårsberäkningen slutar vid uppnådda 63 år.

2 Samtliga pensioner äro höjda med 300 kr.

3 Tjänstårsberäkning till 65 års ålder (Fogård är fortfarande i tjänst hos riksdagens revisorer).

4 Tjänstårsberäkningen även efter fyllda 63 år, dock högst till fyllda 65 år.

547326. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.