Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i pensionsgrunderna för de äldre riksdagsvaktmästarna.
1954-03-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1954:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i pensionsgrunderna för de äldre riksdagsvaktmästarna.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 14.
1
Nr 14.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i pensionsgrunderna
för de äldre riksdagsvaktmästarna.
I en inom andra kammaren under nr 147 väckt motion, som hänvisats
till bankoutskottet, hemställer herr Henriksson, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i pensionsgrunderna för de äldre riksdagsvaktmästarna, att
de medger rätt att beräkna tjänstår fram till och med den kalendermånad,
varunder de uppnår 65 års ålder, och att en av denna ändring påkallad
omräkning av pensionerna för redan avgångna vaktmästare genomföres.
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande.
Riksdagens vaktmästare har genom beslut vid 1947 års riksdag blivit underkastade
1947 års avlöningsreglemente för riksdagens verk. Därmed har
denna grupps löne- och pensionsfrågor blivit ordnade på i huvudsak samma
sätt som för de under statens allmänna avlöningsreglemente hörande tjänstemännen.
Från denna reglering av löne- och pensionsvillkor undantogs emellertid
vaktmästare som är födda år 1888 eller tidigare, s. k. äldre vaktmästare.
Genom beslut av 1948 års riksdag (bankoutskottets utlåtande nr 39) fastställdes
särskilda grunder för pensioneringen av de äldre vaktmästarna.
Ifrågavarande grunder utformades i nära anslutning till det tjänstepensionsreglemente,
som förut fastställts för de yngre riksdagsvaktmästarna. Beträffande
den huvudsakliga innebörden av de år 1948 fastställda grunderna och
motiveringen för dem torde här få hänvisas till ovannämnda uttalande av
bankoutskottet. Enligt sagda grunder skulle de äldre riksdagsvaktmästarna,
under förutsättning av full tjänsteduglighet, få kvarstå i tjänst intill 70
års ålder. Tillgodoräkning av tjänstår för pension skulle dock endast ske
till och med utgången av den kalendermånad under vilken levnadsåldern
63 uppnåtts. Eftersom pensionsåldern för de lönegradsplacerade yngre riksdagsvaktmästarna
då var 63 år, vilket för deras del uteslöt tjänstårsberäkning
efter denna ålder, är det förståeligt att tjänstårsberäkningen också
för de äldre vaktmästarna begränsades till denna ålder oaktat de fick fortsätta
att tjänstgöra.
Vid 1951 års riksdag har beslutats sådan ändring av för de yngre riksdagsvaktmästarna
gällande pensionsvillkor att de med rätt till tjänstårsberäkning
har möjligheter att kvarstå i tjänst intill 65 års ålder. Med hänsyn
till denna ändring och i överensstämmelse med den jämförelse, som
1948 gjordes mellan de båda vaktmästarkategorierna, förefaller det skäligt
att nu ändra pensioneringsgrunderna för de äldre vaktmästarna på sådant
sätt, att de medger rätt till tjänstårsberäkning jämväl för anställningstid
mellan 63 och 65 års ålder. En sådan ändring bör skäligen också tillämpas
för de till den äldre kategorien hörande vaktmästare, som numera avgått
ur tjänst. Då en sådan ändring endast konnner att gälla ett fåtal (10—13
vaktmästare) och avser en till tiden lätt avgränsbar tillgodoräkning, torde
den icke komina all medföra några större kostnader. För de äldre vaktmästare
det här gäller, som har lång tjänstetid vid riksdagen men förhållandevis
små pensioner, är den pensionsförbättring som skulle bli en följd
av ändringen välbehövlig.
1 Biliang till riksdagens protokoll 1954. 8 saml. Nr 11.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 14.
Över motionen har yttrande inhämtats från fullmäktige i riksgäldskontoret,
som bl. a. anfört följande.
Då riksdagsvaktmästarna enligt beslut av 1947 års riksdag underkastades
bestämmelserna i 1947 års avlönings- och pensionsreglementen för riksdagens
verk undantogos, såsom i motionen erinras, de vaktmästare, som voro
födda år 1888 eller tidigare. Enligt 1948 års riksdags beslut ankommer det
på fullmäktige i riksgäldskontoret att besluta om pension åt dessa sistnämnda
vaktmästare och deras efterlevande i enlighet med av riksdagen
godkända grunder, vilka innebära att såsom tjänstår tillgodoräknas — utöver
anställningstid i statsförvaltningen — effektiv tjänstgöringstid hos
riksdag, kyrkomöte eller riksdagens revisorer, förhöjd med 25 %, dock ej
tid efter utgången av den kalendermånad, under vilken 03 års ålder uppnåtts.
Samtliga äldre riksdagsvaktmästare utom två, nämligen G. R. Tillman,
som erhöll pension enligt beslut av 1944 års riksdag, och IT Malmgren,
som alltjämt är i tjänst, ha erhållit pension enligt ovan angivna grunder.
Den angivna åldersgränsen 03 år överensstämde med den enligt tjänstepensionsreglementet
för riksdagens verk tidigare gällande pensionsåldern för de
Jönegradsplacerade riksdagsvaktmästarna. Frän och med den 20 juni 1951
utgör emellertid 63 år den nedre gränsen för den pensioneringsperiod, som
gäller för riksdagsvaktmästarna, medan den övre gränsen är 65 år.
Tre av de äldre vaktmästarna G. Bergman, L. Jönsson och H. Malmgren
voro i tjänst den 20 juni 1951, då ändringen av pensionsgrunderna för de
lönegradsplacerade vaktmästarna genomfördes. Bergman är född den 27
augusti 1886, Jönsson den 5 februari 1885 och Malmgren den 4 januari 1888.
Alla tre hade således den 20 juni 1951 uppnått 63 års ålder eller den pensionsålder,
som intill nämnda tidpunkt gällde för de lönegradsplacerade
vaktmästarna. Bergman erhöll pension från och med den 1 februari 1952
och Jönsson från och med den 1 januari 1954, varvid båda fingo räkna
tjänstår till uppnådda 63 år. Malmgren är fortfarande i tjänst, och enligt
gällande bestämmelser kan icke heller för honom räknas tjänstår för pension
längre än till uppnådda 63 år. Bergman har som tjänstår fått räkna
21 V4 år, Jönsson 18 1/2 år och Malmgren kan få räkna 15 3/4 år. Bergman
anställdes i riksdagen år 1919, Jönsson år 1920 och Malmgren år 1935. Fn
utsträckning av tillgodoräkningstiden till 65 år skulle för Bergman medföra
rätt att räkna 22 s/4, för Jönsson 20 Va och för Malmgren 17 V4 tjänstår.
Fullmäktige anse för sin del skäl tala för att ifrågavarande tre vaktmästare
för pensionsberäkning må i likhet med befattningshavare, underkastade
tjänstepensionsreglementet för riksdagens verk1, berättigas tillgodoräkna
tjänstgöringstid till uppnådda 65 års ålder, vilket skulle innebära
en pensionsförbättring per år av för Bergman och Malmgren 144 kronor
samt för Jönsson 180 kronor.
Beträffande en av de äldre riksdagsvaktmästarna, nämligen E. Fogård
må framhållas, att han erhöll avsked på egen begäran från och med den 1
mars 1950 omedelbart innan han uppnådde 64 års ålder. Han var då anställd
hos riksdagens revisorer, dit han utlånats från riksdagens tryckeriexpedition.
Fogård har alltsedan dess varit anställd hos riksdagens revisorer
med en avlöning, som jämte pension avpassats till den avlöning, han skulle
uppburit, om han fortfarande varit anställd i riksdagens tjänst. Då Fogårds
pensionering sammanhängde med hans anställning hos riksdagens revisorer
och avsikten var, alt han skulle fortsätta sin tjänstgöring hos revisorerna,
synes han icke böra i pensionshänseende komma i sämre läge än de
förut nämnda tre äldre vaktmästare, som kvarstått i riksdagens tjänst till
Jfr övergångsbestämmelse till kung. 335/1951.
Bankoutskottets utlåtande nr lb.
3
minst 65 års ålder. Fogård synes alltså böra erhålla en motsvarande pensionsförbättring
som föreslagits för dessa eller närmare bestämt med 168
kronor för år.
Den för ifrågavarande fyra vaktmästare förordade pensionsförbättringen
synes böra utgå från tidpunkten för vederbörandes avgång från riksdagstjänsten,
respektive för Fogård från avgången från anställningen hos riksdagens
revisorer.
Det skäl, som kan åberopas för en förlängning av tillgodoräkningstiden
för vaktmästarna Bergman, Jönsson, Malmgren och Fogård, nämligen att
de voro i tjänst, när de ändrade pensionsbestämmelserna för de lönegradsplacerade
vaktmästarna den 20 juni 1951 trädde i kraft, föreligger ej för
övriga äldre riksdagsvaktmästare, vilka samtliga redan voro pensionerade
före angivna dag. Att för dem medgiva en tillämpning av den efter deras
avgång ur tjänst införda nya tillgodoräkningsregeln skulle strida mot eljest
tillämpade pensioneringsgrunder och kunna bli prejudicerande för statspensionärer
i liknande ställning.
Beträffande de äldre riksdagsvaktmästarna kan emellertid såsom en allmän
grund för en pensionsförbättring anföras den omständigheten, att de,
såsom motionären framhållit, ha lång tjänstetid vid riksdagen men förhållandevis
små pensioner. En förbättring av deras pensioner synes därför skälig,
och ha fullmäktige med hänsyn härtill och då det här rör sig om en begränsad
speciell grupp av pensionärer, funnit sig böra föreslå, att pensionerna
för de äldre riksdagsvaktmästarna — utöver den förhöjning som av
särskilda grunder förordats beträffande Bergman, Jönsson, Malmgren och
Fogård —• höjes med 300 kronor för år. Förhöjningen, å vilken rörligt tilllägg
bör utgå, synes böra tillämpas från och med den 1 juli 1954.
De pensioner, som vid bifall till fullmäktiges förslag, skulle utgå till ifrågavarande
riksdagsvaktmästare, framgå av en härvid fogad sammanställning.
1
I detta sammanhang vilja fullmäktige erinra, att enligt beslut av 1948 års
riksdag efterlevande änkor till de äldre riksdagsvaktmästarna tillförsäkrats
pension, som —- oavsett tjänstetidens längd — skall utgöra för änka efter
förste vaktmästare och postvaktmästare 962 kronor och för änka efter annan
vaktmästare 840 kronor för år. Därest fullmäktiges förslag om pensionsförhöjning
för de äldre riksdagsvaktmästarna anses böra bifallas, synas jämväl
förenämnda änkepensioner böra höjas, förslagsvis med 150 kronor. Denna
förhöjning torde böra genomföras fr. o. m. den 1 juli 1954 samt tillämpas
även beträffande de fyra änkepensioner, som nu utgå från riksgäldskontoret.
Utskottet. Genom beslut av 1947 års riksdag blev riksdagsvaktmästarna
underkastade bestämmelserna i 1947 års avlönings- och pensionsreglementen
för riksdagens verk. Härvid undantogs emellertid de vaktmästare som var
födda år 1888 eller tidigare. Det ankommer på fullmäktige i riksgäldskontoret
att i förekommande fall besluta om tjänste- och familjepensioner till
sistnämnda personalgrupp i enlighet med av riksdagen år 1948 godkända
grunder. Tjänstgöringstid efter utgången av den kalendermånad under vilken
63 års ålder uppnåtts tillgodoräknas ej. Sedan dessa grunder fastställdes,
har pensionsåldern ändrats, och för riksdagsvaktmästarna utgör från
och med den 20 juni 1951 den nedre gränsen för pensioneringsperioden 63 år
1 Intagen såsom Bilaga till detta utlåtande.
4
Dankoutskottets utlåtande nr li.
och den övre 65 år. Med hänsyn till denna ändring finner motionären det skäligt
att nu ändra pensioneringsgrunderna för de äldre riksdagsvaktmästarna
på sådant sätt, att tjänstårsberäkning medges jämväl för anställningstid mellan
63 och 65 år. Ändringen borde tillämpas också för de till den äldre kategorien
hörande vaktmästare som avgått ur tjänst.
Enligt det av fullmäktige i riksgäldskontoret avgivna yttrandet borde fyra
vaktmästare vilka kvarstod i tjänst den 20 juni 1951 resp. då hade anställning
hos riksdagens revisorer bliva berättigade att tillgodoräkna tjänstgöringstid
till uppnådda 65 års ålder. Utskottet biträder detta förslag och har
ej erinran mot att pensionsförbättringen utgår från tidpunkten från vederbörandes
avgång från riksdagstjänsten resp. från avgången från anställningen
hos riksdagens revisorer. Den nya tillgodoräkningsregeln kan enligt
utskottets mening icke tillämpas för övriga äldre riksdagsvaktmästare, enär
detta skulle strida mot eljest tillämpade pensioneringsgrunder och såsom
riksgäldsfullmäktige framhållit kunna bli prejudicerande för statspensionärer
i liknande ställning.
Med hänsyn till de äldre riksdagsvaktmästarnas långa tjänstetid vid riksdagen
och deras för närvarande låga pensioner, vilka är en följd av deras
speciella anställningsförhållanden, har riksgäldsfullmäktige funnit en generell
pensionsförbättring för denna kategori vara skälig. Förhöjningen borde
fastställas till 300 kronor för år och tillämpas från och med den 1 juli 1954;
rörligt tillägg har förutsatts utgå å pensionsförhöjningarna. Jämväl de efterlevande
änkorna till de äldre riksdagsvaktmästarna borde enligt fullmäktige
få sina pensioner höjda. För deras vidkommande borde höjningen fastställas
till 150 kronor för år. Då det här rör sig om en begränsad speciell
pensionärsgrupp, för vilken en höjning av pensionerna får anses skälig, och
ett bifall till fullmäktiges beslut icke kan bli av prejudicerande betydelse, har
utskottet icke funnit anledning till erinran mot förslaget.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av motionen II: 147, må besluta,
att tjänste- och familj epensioneringen för de äldre riksdagsvaktmästarna
ordnas på sätt ovan föreslagits.
Stockholm den 23 mars 1954.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sundvik, Fahlander, De Geer*, Mogård*,
Roo, Eliasson* och Svärd*;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Sköldin*,
Gustafson i Göteborg, Gavelin, Persson i Norrby, Johansson i Kalmar och
Nygren*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Bankoutskottets utlåtande nr H.
5
Bilaga.
Förslag
till
pensionsförhöjning för äldre riksdagsvaktmästare.
Namn
Född
Anställd
hos riks- dagen
sedan
Erhöll
pension
Utgående
pensioner1
(grundbe- lopp) efter
67 års ålder
Föreslagna
pensioner4
(grundbe- lopp) efter
67 års ålder
Förhöj-
ning
Pensionerade:
Förste vaktmästare:
E. Eklund..........
8/7
1880
1905
13/6
1950
2 856: —
3156
—
300: —
Poslvaktmästare:
G. Hellborg ........
20/4
1885
1919
13/8
1948
2 304
—
2 604
—
300
—
S. Nilsson..........
Vaktmästare ä trycke- riexpeditionen :
10/4
1886
1907—30
1934
13/6
1950
2 412
2 712: —
300
G. A. Alfvin........
17/10
1880
1922
17/7
1950
1728
—
2 028
—
300
—
E. Fogård..........
4/3
1886
1919
1/3
1950
2 532: —
33 000
—
468
—
Vaktmästare:
G. R. Tillman ......
11/4
1874
1909
1/7
1944
2 340
—
2 640
—
300
—
A. Eklöf............
20/12
1880
1919
23/7
1948
2 268
—
2 568
—
300
—
F. Carlsson ........
11/8
1883
1913
1/8
1948
2 760
—
3 060
—
300
—
G. H. Eriksson......
19/1
1880
1911
14/6
1949
1920
—
2 220
—
300
—
G. Bergman ........
27/8
1886
1919
1/2
1952
1956
—
42 400
-
444
—
L. Jönsson..........
I tjänst:
(Pensionen ännu ej
fastställd)
Vaktmästare:
5/2
1885
1920
1/1
1954
1716
42196
480
H. Malmgren........
4/1
1888
1935
(1 452: -)
41896: —
444:-
1 Tjänstårsberäkningen slutar vid uppnådda 63 år.
2 Samtliga pensioner äro höjda med 300 kr.
3 Tjänstårsberäkning till 65 års ålder (Fogård är fortfarande i tjänst hos riksdagens revisorer).
4 Tjänstårsberäkningen även efter fyllda 63 år, dock högst till fyllda 65 år.
547326. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.