Bankoutskotlets utlåtanden nr 17
1954-03-30 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1954:17, Bankoutskotlets utlåtanden nr 17
Dokumentets text
Nr 17—18.
Bankoutskotlets utlåtanden nr 17.
1
Nr 17.
Utlåtande i anledning au väckta motioner om åtgärder för Tornedalens
och överkalixbygdens försörjning medelst där
befintliga naturtillgångar och tillgänglig arbetskraft.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 79 av herr
Grym m. fl. och den andra inom andra kammaren under nr 98 av herr
Jansson i Kalix m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära en snar och snabb utredning om de åtgärder
som kan sättas in för att göra Tornedalen och överkalixbygden rustade att
försörja sin egen befolkning med anlitande av befintliga naturtillgångar och
tillgänglig arbetskraft.
Beträffande motiveringen för det framställda yrkandet hänvisas till motionen
I: 79.
Över motionerna har yttranden i vederbörlig ordning inhämtats från
arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län, varjämte Samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen beretts tillfälle avgiva yttrande
i ärendet. Vid arbetsmarknadsstyrelsens yttrande har fogats yttrande
av länsarbetsnämnden i Norrbottens län. Länsstyrelsen har överlämnat yttranden
av Norrbottens företagareförening, skogsvårdsstyrelsen i länet, överjägmästaren
i övre Norrbottens distrikt, bergmästareämbetet i norra distriktet,
distriktschefen vid statens järnvägars V distrikt, Norrbottens läns skogsägareförening
samt Norrbottens läns omnibusägareförening.
Arbetsmarknadsstyrelsen har inledningsvis berört befolkningsförhållandena
inom det område motionen avser och som längs gränsen till Finland har
en längd av cirka 40 mil och bredd, varierande mellan två till sju å åtta mil.
Styrelsen framhåller härvid följande.
Folkmängden inom detta område, som omfattar tio landskommuner och
en stad, uppgick den 31 december 1952 till 46 740 personer eller 19 procent
av totalbefolkningen i Norrbottens län. Av följande sammanställning framgår
hur folkmängden förändrats under åren 1930—1952.
År
Folkmängd
Antal kvinnor på 1 000 män
1930
36 389
932
1940
42 970
908
1945
45 429
901
1950
46 432
924
1952
46 740
916
Folkmängden har mellan åren 1930—1953 ökat med nära 30 procent. Den
procentuellt sett starkaste ökningen har skett i övertorneå kommun (53 pro
Bihang
till riksdagens protokoll 1954. 8 samt. Nr 17—18.
2
Bankoutskottets utlåtanden nr 17.
cent). Även i Paj ala och Korpilombolo kommuner har folkökningen varit
mycket kraftig (46 procent i vardera kommunen), medan den i Nedertorneå
kommun har varit ringa (1 procent). — Under efterkrigstiden har folkökningen
varit mindre markant (1 311 personer eller 3 procent). Mellan åren
1945—1953 har folkmängden ökat i samtliga kommuner med undantag av
Nedertorneå och Karl Gustaf, där en minskning skett med 6 respektive 5
procent. I överkalix kommun har förändringen varit obetydlig.
Ålderssammansättningen hos befolkningen i området avviker betydligt
från rikets genomsnittssiffror. Påfallande är de lägre åldersgruppernas stora
andel av befolkningen. Vid 1950 års folkräkning utgjorde sålunda antalet
barn under 15 år inom hela området 38 procent av befolkningen mot 31
procent i Norbottens län och 23 procent i hela riket. Motsvarande procenttal
för länets landsbygd var 32 och för rikets landsbygd 25.
Av befolkningen i området var den 31 december 1952 24 389 män och
22 351 kvinnor, d. v. s. 916 kvinnor på 1 000 män mot 922 på länets landsbygd
och 939 på rikets landsbygd. Samtliga landskommuner i området har
kvinnounderskott. Endast i Haparanda stad är kvinnorna fler än männen
(1 109 kvinnor på 1 000 män). Störst är kvinnounderskottet i Tärendö kommun
(831 kvinnor på 1 000 män). Även i överkalix’ och Pajala kommuner
är kvinnounderskottet markant (831 respektive 881 kvinnor på 1 000 män).
Inom alla kommuner i området ökade kvinnornas andel av folkmängden
under åren 1945—1950, ett förhållande som främst torde bero på invandring
av finska kvinnor.
En framskrivning av befolkningen i åldern 16—65 år, under förutsättning
att in- och utflyttningar uppväger varandra och att dödligheten blir densamma
som under åren 1941—1945, ger till resultat, att de arbetsföra åldrarna
i området kommer att öka mellan åren 1950—1965 med 10 800 personer
eller med 41 procent, medan ökningen i hela riket beräknas uppgå till 5
procent.
Den yrkesverksamma befolkningens fördelning på olika näringsgrenar
framgår av följande sammanställning, som utarbetats på grundval av uppgifter
från 1950 års folkräkning.
Antal yrkesverksamma
Män
Kvinnor
Summa
Jordbruk med binäringar ............................
7 859
728
8 587
Industri och hantverk ................................
2 508
138
2 646
Samfärdsel ....................................................
783
181
964
Handel ............................................................
667
470
1 137
Allmän förvaltningstjänst och fria yrken..
729
1 058
1 787
Husligt arbete..................................................
—
397
397
Ospec. verksamhet ......................................
105
27
132
Summa stadsnäringar ................................
4 792
2 271
7 063
Samtliga näringsgrenar ................................
12 651
2 999
15 650
Bankoutskottets utlåtanden nr 17.
3
Icke mindre än 55 procent av den yrkesverksamma befolkningen hade år
1950 sin huvudsakliga sysselsättning inom jordbruk med binäringar, medan
endast 17 procent arbetade inom industri och hantverk, varav de flesta inom
byggnadsverksamheten.
Arbetsmarknadsstyrelsen understryker i fortsättningen att arbetstillgången
i området är mycket ojämn på grund av näringslivets ensidiga sammansättning
och de starka säsongväxlingarna inom jordbruk och skogsbruk.
Undersysselsättningen vid jordbruket liksom säsongarbetslöshetens omfattning
bland skogs- och byggnadsarbetarna har givit upphov till ett sysselsättningsproblem,
som blivit allt svårare att bemästra. Den mycket snabba ökningen
av de produktiva åldersklasserna, som är att vänta under de närmaste
tio åren, kommer ytterligtre att skärpa svårigheterna. I januari 1954
var nära % av de 3 188 arbetslösa arbetssökandena i hela länet bosatta i
området. Under femårsperioden 1949—1953 har i Tornedalen och överkalixbygden
beviljats statliga och statskommunala beredskapsarbeten för nära
fyra miljoner kronor samt andra av sysselsättningsskäl särskilt igångsatta
statliga eller med betydande statsbidrag medgivna arbeten för omkring tio
miljoner kronor. Under samma period har byggnadsarbetarnas samt skogsoch
flottningsarbetarnas erkända arbetslöshetskassor genom sina avdelningar
i området utbetalat 2 508 000 kronor i form av understöd. Av detta
belopp har enbart under år 1953 utbetalats 958 109 kronor.
En utredning om åtgärder för Tornedalens och överkalixbygdens försörjning
bör enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning utföras av de närmast
berörda länsorganen i Norrbottens län, såsom länsarbetsnämnden, lantbruksnämnden,
planmyndigheten och företagareföreningen samt bedrivas
under länsstyrelsens ledning.
Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen tillstyrker att den
föreslagna utredningen kommer till stånd och anför i sitt yttrande bl. a.
följande.
När de i motionen berörda kommunerna under senaste tioårsperiod erhållit
i genomsnitt mer än två miljoner kronor årligen i skattelindringsbidrag,
finns det anledning att fråga sig, om systemet med skattelindringsbidrag är
en riktig och i längden ekonomiskt hållbar linje. Tanken går osökt till vad
man för två miljoner kronor om året skulle kunna uträtta i de berörda
bygderna i form av uppmuntran av företagsamhet och hjälp till självhjälp.
Detta faktum borde vara skäl nog för att en undersökning av förhållandena
skall göras.
Med anledning av hemställan från riksdagen har Kungl. Maj:t tillsatt en
särskild utredningsman att inventera kvarstående olösta norrlandsfrågor.
Då den genom här berörda motioner åsyftade utredningen på grund av sin
särskilda karaktär och aktualitet bör bedrivas extra snabbt och en specialutredning
för Tornedalen—överkalixbygden otvivelaktigt kommer att bli av
stort värde för den av Kungl. Maj :t tillsatte utredningsmannen är det samarbetsdelegationens
uppfattning, att en utredning om Tornedalens—överkalixbygdens
problem bör göras fristående.
4
Bankoutskottels utlåtanden nr 17.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller bl. a. följande:
De utpräglade försörjningssvårigheter, som sedan länge gjort sig så starkt
kännbara i Tornedalcn och den angränsande överkalixbygden, har helt naturligt
tid efter annan i olika sammanhang påtalats av lokala myndigheter
och intressegrupper. I speciella avseenden har de även föranlett framställningar
i riksdagen. Även olika offentliga utredningar har ägnat uppmärksamhet
åt dessa spörsmål. Norrlandskommitténs överväganden grundade sig
visserligen i stor utsträckning på Norrland som en näringspolitisk enhet,
men kommittén verkställde dock omfattande undersökningar, av vilka vissa
i första hand syftade till att närmare söka konstatera det faktiska försörjningsläget
i ifrågavarande gränsbygd och att rekommendera åtgärder för att
i möjligaste mån komma till rätta med svårigheterna. Länsstyrelsen vill i
detta sammanhang vidare erinra om den av lantbruksnämnden i Norrbottens
län år 1951 verkställda undersökningen. Helt allmänt kan emellertid konstateras,
att dessa utredningar icke lett till några positiva resultat. I stort
sett utgör alltjämt skattelindringsbidragen och anslagen till åtgärder av
skilda slag för arbetslöshetens bekämpande statsmakternas stöd åt de kommuner
i denna bygd, vilkas ekonomi undergrävts till följd av brist på arbetstillfällen
och ett otillräckligt skatteunderlag. De i motionerna lämnade uppgifterna
om storleken av de skattelindringsbidrag, som utgått under de senaste
fem- och tioårsperioderna, talar sitt tydliga språk om hur abnorm den
ekonomiska situationen varit och fortfarande är inom de berörda kommunerna.
Som en temporär hjälp kan skattelindringsbidraget givetvis försvaras.
Som en ständigt återkommande inkomstpost i kommunernas budget är den
däremot ur olika synpunkter inte endast mycket diskutabel utan snarare
ägnad att permanenta ett tillstånd, som ur ekonomiska, sociala och andra
synpunkter i längden måste vara ohållbart.
De rådande sysselsättningssvårigheterna inom detta område avspeglas i
de av länsarbetsnämnden redovisade arbetslöshetssiffrorna. Enligt dessa
skulle vid utgången av januari månad innevarande år ej mindre än 999 personer
anmälts såsom arbetslösa — till denna siffra får man sedan lägga de
omkring 250 man, som för närvarande är sysselsatta i s. k. A-arbeten. Att
märka är för övrigt att de redovisade siffrorna för antalet arbetslösa företer
cn — årsvis sett — i stort sett kontinuerlig ökning. Om statistikjämförelsen
begränsas till ett och samma år kan man för olika perioder konstatera ett
starkt växlande antal arbetslösa, vilket tydligt illustrerar de säsongmässiga
arbetenas stora omfattning i dessa trakter. Den redovisade arbetslösheten
inom området kan uppskattningsvis antagas vara relativt sett dubbelt så
stor som i länet i dess helhet. Det är under sådana förhållanden ej ägnat
att förvåna att en betydande utflyttning av arbetskraft till andra delar av
landet äger rum från detta område. Alltjämt kan för dessa trakter tillämpas
vad Norrlandskommittén år 1948 i sitt avgivna principbetänkande generellt
yttrade om den norrländska arbetskraften. Kommittén framhöll därvid att
— bortsett från den tendens till flyttning från landsbygden till städerna,
som gör sig gällande inom hela landet — utflyttningen av norrlänningar till
orter i sydligare landsdelar i mycket är att tillskriva de både oregelbundna
och osäkra aktuella arbetsförhållandena samt tanken på att det även i framtiden
kan bli brist på arbetsmöjligheter i Norrland.
Länsstyrelsen konstaterar sammanfattningsvis, att sysselsättningstillfäl
-
Bankoutskottets utlåtanden nr 77.
5
lena för stora befolkningsgrupper i Tornedalen och överkalixbygden uppenbarligen
är otillräckliga och fortsätter.
Detta tillstånd kan icke accepteras som en för alla tider given och »naturlig»
ordning. Bilden av Tornedalens och överkalixbygdens arbetsmarknad
kontrasterar starkt mot det samhälle med full och jämn sysselsättning, som
är målsättningen för statsmakternas ekonomiska politik. För att i görligaste
mån komma till rätta med de otillfredsställande förhållanden, som sedan
länge präglat denna bygd, fordras bl. a. en konstruktiv näringspolitik från
statsmakternas sida. För övrigt framstår även enligt länsstyrelsens mening
ett statligt initiativ i sådant syfte desto naturligare som de nu berörda områdenas
naturtillgångar i stor utsträckning befinner sig i statens ägo. Den
statliga insatsen behöver inte under alla förhållanden innebära statsdrift
utan kan även gälla olika åtgärder för att stimulera den enskilda företagsamheten.
Det kan ej vara tillrådligt att i det långa loppet nyttja palliativ av olika
slag för att uppskjuta ett ändå till sist ofrånkomligt ställningstagande till
frågan om behovet av en ökad och jämnare sysselsättning för den arbetsföra
befolkningen. Livet måste levas vidare även i dessa trakter och för statsmakternas
del återstår ej annat än att inom gränserna för det praktiskt genomförbara
draga konsekvenserna av detta faktum. Fn mera omfattande
utflyttning av den arbetsföra befolkningen är enligt länsstyrelsens mening
ingen lösning av problemet. Fn sådan process måste — om den får en alltför
stor effekt —- komma att medföra en oproportionerlig inbördes omgruppering
av befolkningens olika åldersgrupper med en relativt sett alltför stor
överrepresentation av de äldre årskullarna. Fn sådan utveckling medför
så stora sociala och andra olägenheter att den icke kan accepteras som en
sorts självverkande sanering av denna arbetsmarknad.
Länsstyrelsen tillstyrker livligt att de i motionerna aktualiserade frågorna
göres till föremål för en skyndsam utredning. I ett första skede bör utredningen
— utan att alltför mycket fördjupa sig i detaljer — undersöka vilka generellt
verkande åtgärder, som kan vara erforderliga för att stimulera till en
ökad företagsamhet i dessa hygder. Dit hör exempelvis lämpliga åtgärder
för att öka skogsbrukets och jordbrukets avkastning, bättre och billigare
transportmöjligheter, områdets försörjning med industriell elström till förmånliga
priser, undersökning om lämpliga branscher för nyetablering av
företag, behovet av särskilda kreditlättnader för investeringar och rörelsekapital
in. in. — exempelvis med hänsynstagande till och jämförelse med
vilket kapital som skulle kunna amorteras och förräntas med nu utgående
skattelindringsbidrag. — Sedan dessa mera allmänna förutsättningar preciserats
är det möjligt att i ett senare skede konkret diskutera olika uppslag till
företag, som kan lokaliseras till dessa trakter. Erfarenheterna av röreutredningens
arbete synes tyda på att detta är en metodik, som inom rimlig tid
kan ge någon antydan om vilka projekt som kan tänkas möjliga att närmare
överväga och vilka som redan på ett tidigt stadium av olika skäl måste avföras
från dagordningen.
I detta arbete torde länets företagareförening kunna lämna en värdefull
medverkan, om härför erforderliga personella och ekonomiska resurser ställes
till dess förfogande.
1 länsstyrelsens yttrande liksom i de vid detta yttrande fogade yttrandena
har vidare förhållandena inom olika näringsgrenar närmare berörts. Vad
6
Dankoutskottets utlåtanden nr 17.
till en början skogstillgången angår har skogsvårdsstyrelsen i länet
anfört följande.
Det av motionärerna avsedda området omfattar av enskilda och bolagsskogar
en areal produktiv skogsmark av i runt tal 440 000 ha. Härtill kommer
sockenallmänningar med en areal av ca 40 000 ha produktiv skogsmark
samt givetvis även avsevärda kronomarker.
Några tillförlitliga siffror rörande virkesförråd och tillväxt finnes givetvis
icke f. n., enär senaste riksskogstaxering inom de berörda områdena verkställdes
åren 1939—1941. Normalboniteten inom de områden, som avses i
motionerna, växlar inom kustlandet mellan I.20 till l,eo in3, under det att
Karesuando socken har en normalbonitet av allenast 0,50 in3. I förhållande
till länet i övrigt visar riksskogstaxeringens sifferuppgifter för det ifrågavarande
området en högre grovskogsprocent och samtidigt en större lövinblandning.
Hur de skogliga förhållandena under tiden efter riksskogstaxeringen och
tills dato förändrat sig är givetvis mycket svårhcdömligt.
Beträffande skogarna under skogsvårdslagen kan emellertid sägas, att de
avverkningar, som skett, varit i stort sett rensningshuggningar å äldre avverkningstrakter
samt gallringar och genomhuggningar av utvecklingsbar
skog. Man torde därför kunna förutsätta, att virkesförråden icke undergått
någon nämnvärd minskning utan att de snarast ökats något. Under förutsättning
av en relativ skogstillgång av 0,6 borde avkastningen f. n. å nu ifrågavarande
skogar kunna beräknas till 0,8 m3 pr ha och år, om man i detta
sammanhang helt bortser från Karesuando socken.
Genom att en mycket stor del av det virke, som produceras å det ifrågavarande
området, icke stannar inom länet, undandrages givetvis dess befolkning
en avsevärd arbetsinkomst. Vad motionärerna anfört speciellt om björken,
kan också givetvis av skogsvårdsstyrelsen vitsordas, önskvärt vore ju
därför att skogsprodukterna från ifrågavarande trakter i större utsträckning
än hittills skett kunde ytterligare förädlas inom länet.
Länsstyrelsen har i anslutning härtill framhållit, att enligt styrelsens uppfattning
virkesförråden i de enskilda skogarna sedan den senaste riksskogstaxeringen
1939—1941 icke torde ha undergått någon nämnvärd minskning
utan att de snarast ökat något. Enligt vad över jägmästaren i övre Norrbottens
distrikt under hand för styrelsen meddelat, visar verkställda uppskattningar
av virkesförråden på domänverkets skogar i nu ifrågavarande trakter,
att man även där i stort sett har att räkna med en tydlig ökning av förråden
i jämförelse med tidigare siffror. Skogsägareföreningen betonar dock
i detta sammanhang nödvändigheten av att man, för att uppnå en maximal
skogsproduktion inom det här aktuella området, måste sätta i gång med omfattande
och ganska kostsamma skogsvårdande arbeten, som förutsätter stöd
från det allmännas sida. Likväl skulle — yttrar föreningen — ett sådant
stöd utan tvivel komma att visa sig vara en för staten mycket god kapitalplacering.
Det skulle på kort sikt innebära nya arbetstillfällen, ägnade att
motverka säsongarbetslösheten och på längre sikt ökade framtida utkomstmöjligheter
för befolkningen genom större normala avverkningar. Härige
-
Bankoatskottets utlåtanden nr 17.
7
nom borde man enligt länsstyrelsens mening få ett rikligare råvaruunderlag
för en expanderande skogsindustriell produktion.
I fråga om jordbruket och dess utveckling understryker länsstyrelsen
de synpunkter, som motionärerna anfört. Den tillägger, att tornedalskommunerna
har avsevärda arealer odlingsbar jord, varav en ej obetydlig
del ännu är ouppodlad. Småbruket — stödjordbruk och ofullständiga jordbruk
-— dominerar dock bilden.
Beträffande förekomsten av mal in- och mineraltillgångar har
bergmästarämbetet i norra distriktet bl. a. upplyst följande.
Järnmalm förekommer vid Kaunisvaara och vid Pellivuoma. Särskilt kaunisvaarafyndigheterna
är säkerligen mycket stora, men då de ännu icke
blivit närmare undersökta, kan tillgångarnas storlek icke närmare angivas.
Så länge behovet av järnmalm för inhemsk förbrukning och export kan
fyllas från de nu bearbetade eller bättre belägna fyndigheter torde ett upptagande
av brytningen av fyndigheterna i Paj ala vara utesluten, i all synnerhet
som förutsättningen härför är järnvägsförbindelse med exporthamn.
Grafit. De ojämförligt största tillgångarna av grafit finnes i trakten av
Vittangi, men ett par mindre förekomster har inmutats vid Huuki (Pajala
socken) och vid Vehkovaara (Tärendö socken). Den senare inmutningen
innehas av Norrbottens järnverk, som igångsatt undersökningar för att utröna
grafitens användbarhet för vissa metallurgiska ändamål. Dessa undersökningar
har såvitt känt ännu icke nått sådant stadium att förutsättningarna
för en brytning i större skala kan bedömas, men även i detta fall torde
transportkostnaderna utgöra ett betydande hinder för en exploatering.
Kopparmalm. Sveriges geologiska undersökning har inmutat en fyndighet
vid Muotkamaa i Paj ala socken. Undersökningar har påbörjats men
resultaten har ännu icke delgivits ämbetet.
Bland förekomster av icke inmutningsbara mineral kan nämnas kalksten,
som förekommer bl. a. vid Huuki, Arearova, Kaunisvaara och Käymäjärvi i
Paj ala socken, vid Kalkipahta i Tärendö socken samt vid Vitavaara (obetydlig)
i Karl Gustafs socken.
Tidigare har någon husbehovsbränning i jordugnar förekommit.
Ämbetet saknar uppgifter om det lokala behovet av jordbruks- och byggnadskalk
och kan därför icke bedöma huruvida nu eller framdeles som följd
av ett mera intensivt jordbruk en kalkbränning i större skala, ca 5 000
ton/år, kan bli lönande. För närvarande kan bränd kalk erhållas från Masugnsbyn
och Råneå.
Sveriges geologiska undersökning har under senare år utfört omfattande
geologiska rekognosceringar, särskilt inom Pajala och angränsande socknar,
varvid en bättre kännedom om områdets malm och mineraltillgångar bör ha
erhållits.
En upprustning av Tornedalens och överkalixbygdens näringsliv förutsätter
bättre k o m in u n i k a t i o n e r såväl interlokalt inom dessa bygder
som med länet och landet i övrigt. Länsstyrelsen framhåller härom att man
till en del kan räkna med att de mindre investeringskrävande trafikföretagen
kommer att växa fram på privat väg i samma mån som en ökad företagsverksamhet
gör sig gällande. För de stora kommunikationsprojekten där
-
8
Bankoutskottets utlåtanden nr 17.
emot, vilka i första hand måste avse att öppna rationellare och billigare
transportvägar med marknader på längre avstånd, krävs självfallet det allmännas
medverkan. Länsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om att Norrlandskommittén
i sitt år 1946 avgivna betänkande angående vissa åtgärder
till förbättrande av transportförhållandena i Norrland diskuterade frågan
om förbilligandet av transporterna såväl för gods- som personbefordran.
Kommittén föreslog även inrättande av s. k. stambillin jer, vilka skulle utgöra
ett substitut för järnvägarna. I det här aktuella sammanhanget skulle
enligt förslaget dylika linjer anordnas från överkalix dels till Morjärv och
Nederkalix och dels till Gällivare, från överkalix över Korpilombolo och
Tärendö till Anttis samt från Pajala över Anttis, Junosuando och Vittangi
till Kiruna. Ytterligare må här omnämnas, att Kalix älvdals samarbetskommitté
hos Kungl. Maj :t hemställt om åtgärder för en förbättring av
kommunikationerna inom Älvdalen.
Utskottet.
Såsom motionärerna och de hörda remissinstanserna visat har näringslivet
i Tornedalen och Överkalixbygden ställts inför allvarliga problem.
Stora svårigheter har förelegat att försörja befolkningen, och ett betydande
utflyttningsöverskott har konstant förekommit i dessa trakter under hela
efterkrigstiden. För överkalix, Nedertorneå, Karl Gustafs, Hietaniemi, övertorneå,
Korpilombolo, Tärendö, Pajala, Junusuando, Karesuando kommuner
och Haparanda stad uppgick utflyttningsöverskottet 1946—1953 till
4 851 personer, varav 2 580 män och 2 271 kvinnor. Då det här rör sig om
en gränstrakt, som redan för närvarande sett ur hela landets synpunkt
icke kan få helt avfolkas och måste betecknas som en utpräglad glesbygd,
förtjänar utvecklingen inom näringslivet i länsdelen i fråga att uppmärksammas
av statsmakterna. Detta motiveras hl. a. av att stora statliga intressen
föreligger på det skogliga området i denna trakt. Därjämte vill
utskottet särskilt fästa uppmärksamheten på de betydande bidrag från
staten som utgått till denna bygd. Såsom motionärerna visat utbetalades i
skattelindringsbidrag till kommunerna i östra Norrbotten under åren 1949—
1953 10,7 miljoner kronor. Under samma period har för denna trakt dessutom
beviljats anslag till statliga och statskommunala beredskapsarbeten
om fyra miljoner kronor samt medel för andra av sysselsättningsskäl särskilt
igångsatta statliga eller med betydande statsbidrag medgivna arbeten
om ca tio miljoner kronor. Det kan vidare antagas, att icke oväsentliga
statsbidrag i andra former utgått till Tornedalen och överkalixbygden.
I sammanhanget förtjänar även att uppmärksammas, att byggnadsarbetarnas
samt skogs- och flottningsarbetarnas erkända arbetslöshetskassor under
samma femårsperiod genom sina avdelningar i området utbetalat understöd
om 2,5 miljoner kronor.
Bankoutskottets utlåtanden nr 17.
9
Utskottet vill erinra om att ett flertal utredningar företagits, som skänker
god belysning åt de problem som föreligger inom denna bygd. Förutom de
utredningar som företogs av Norrland skommittén på 1940-talet, må i delta
sammanhang nämnas Norrbottens läns landstings näringsutredning, vilken
år 1946 avlämnade en sammanfattning av en under hösten 1944 företagen
inventering av länets jordbruk. År 1948 publicerade näringsutredningen
en sammanställning av »Arbetskraftsbalansen inom länets skogsbruk intill
år 1970». Norrbottens läns landsting tillsatte vidare år 1949 en kommitté
benämnd »Kommitterade för utredning av länets näringsfrågor», till vilken
remitterats vid 1949 års landsting i Norrbottens län väckta motioner syftande
till utredning om åtgärder för förbättring av sysselsättningsmöjligheterna
i Tornedalen. Vidare har inom lantbruksnämnden i Norrbottens
län under åren 1952—1953 företagits utredningar i syfte att söka klarlägga
vilka försörjningsmöjligheter som finns främst inom jord- och skogsbruket
ävensom fastställa sambandet mellan industri, jordbruk och skogsbruk
ur sysselsättningssynpunkt; dessa utredningar avser vissa av de kommuner
som beröres av motionärernas förslag om utredning. Ytterligare må nämnas
den utredning som verkställts rörande planeringen av jordbruket och skogsbruket
i Nedertorneå kommun (SOU 1947:33). Utskottet har sig även
bekant att inom lantbruksstyrelsen samt Sveriges geologiska undersökning
pågår utredningar, som kan utnyttjas vid en kartläggning av förhållandena
inom bygdens näringsliv och dess förutsättningar.
På grundval av det material, som redan på olika håll föreligger, förefaller
det icke omöjligt att på relativt kort tid utarbeta konkreta förslag till
åtgärder för att öka sysselsättningsmöjligheterna i Tornedalen och överkalixbygden.
Utskottet är sålunda i likhet med de hörda myndigheterna
berett tillstyrka motionärernas förslag om en utredning av de åtgärder som
kan befinnas ändamålsenliga för att göra bygden bättre rustad att försörja
sin befolkning med anlitande av befintliga naturtillgångar och tillgänglig
arbetskraft. Utskottet anser att utredningen, som bör vara helt förutsättningslös,
bör direkt inriktas på praktiska åtgärder, vilka redan på kort sikt
kan förbättra utkomstmöjligheterna. I första hand bör man försöka underlätta
för bygdens egen befolkning att finna uppslag för lönande företagsamhet
samt överväga, huruvida icke andra former för det stöd från det
allmännas sida, som sedan länge lämnats med betydande belopp, kan givas i
sådana former att det ökar bygdens förutsättningar till produktivt arbete.
Sådana bidragsformer som syftar till att främja och underlätta en rationellt
bedriven och på längre sikt ekonomiskt lönande verksamhet är självfallet
att föredraga framför subventioner och direkta understöd, vilka kan bidraga
till att fördröja förändringar som leder till ell bättre utnyttjande av våra
resurser och därmed är ur ekonomisk synpunkt för landet som helhet gynnsamma.
Det förtjänar särskilt klarläggas inom vilka branscher en nyetablering
av lönande förelag lämpligen kan komma till stånd. Vidare bör under
-
10
Bankoutskottets utlåtanden nr 17.
sökas om möjligheter föreligger att förbättra jordbrukets och trädgårdsodlingens
avkastning och underlätta avsättningen. Då skogen får anses
som bygdens viktigaste råvarukälla torde förhållandena inom skogsbruket
särskilt böra uppmärksammas och undersökningar göras rörande förutsättningarna
för en ekonomiskt fördelaktig vidareförädling av skogens avkastning,
varjämte kraftförsörjningens och kommunikationsväsendets områden
bör ägnas uppmärksamhet. Då det är av största vikt att utredningen bedrives
med skyndsamhet, bör den enligt utskottets mening söka på lämpligt
sätt utnyttja material som kan finnas tillgängligt inom Kungl. Maj:ts
kansli eller nu arbetande statliga utredningar.
Vad angår formerna för utredningen har arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasatt,
huruvida icke utredningen borde utföras av de närmast berörda länsorganen
i Norrbottens län, såsom länsarbetsnämnden, lantbruksnämnden,
planmyndigheten och företagarföreningen under länsstyrelsens ledning. Utskottet
finner sig sakna anledning taga ställning till denna fråga men
förutsätter, att länsstyrelsen liksom övriga lokala organ, som har tillgång
till material som är ägnat att belysa problemen inom Tornedalens och
Överkalixbygdens näringsliv, blir i tillfälle att aktivt medverka under utredningsarbetet.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till likalydande motionerna 1:79
och 11:98, må i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en skyndsam
utredning om de åtgärder som kan sättas in för att göra
Tornedalen och Överkalixbygden bättre rustade att försörja
sin befolkning med anlitande av befintliga naturtillgångar
och tillgänglig arbetskraft.
Stockholm den 30 mars 1954.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, Mogård*.
Werner, Boo, Kronstrand;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson i
Landskrona*, Dickson*, Gavelin, Persson i Norrby, Johansson i Kalmar och
Nelander*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:187 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder för Tornedalens och Överkalixbygdens försörjning medelst där befintliga naturtillgångar och t a1 i texten