Sök i Ratio Lex

Bankoutskotlets utlåtanden nr 17

1954-03-30 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1954:17, Bankoutskotlets utlåtanden nr 17

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 17—18.

Bankoutskotlets utlåtanden nr 17.

1

Nr 17.

Utlåtande i anledning au väckta motioner om åtgärder för Tornedalens

och överkalixbygdens försörjning medelst där

befintliga naturtillgångar och tillgänglig arbetskraft.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 79 av herr

Grym m. fl. och den andra inom andra kammaren under nr 98 av herr

Jansson i Kalix m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära en snar och snabb utredning om de åtgärder

som kan sättas in för att göra Tornedalen och överkalixbygden rustade att

försörja sin egen befolkning med anlitande av befintliga naturtillgångar och

tillgänglig arbetskraft.

Beträffande motiveringen för det framställda yrkandet hänvisas till motionen

I: 79.

Över motionerna har yttranden i vederbörlig ordning inhämtats från

arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län, varjämte Samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen beretts tillfälle avgiva yttrande

i ärendet. Vid arbetsmarknadsstyrelsens yttrande har fogats yttrande

av länsarbetsnämnden i Norrbottens län. Länsstyrelsen har överlämnat yttranden

av Norrbottens företagareförening, skogsvårdsstyrelsen i länet, överjägmästaren

i övre Norrbottens distrikt, bergmästareämbetet i norra distriktet,

distriktschefen vid statens järnvägars V distrikt, Norrbottens läns skogsägareförening

samt Norrbottens läns omnibusägareförening.

Arbetsmarknadsstyrelsen har inledningsvis berört befolkningsförhållandena

inom det område motionen avser och som längs gränsen till Finland har

en längd av cirka 40 mil och bredd, varierande mellan två till sju å åtta mil.

Styrelsen framhåller härvid följande.

Folkmängden inom detta område, som omfattar tio landskommuner och

en stad, uppgick den 31 december 1952 till 46 740 personer eller 19 procent

av totalbefolkningen i Norrbottens län. Av följande sammanställning framgår

hur folkmängden förändrats under åren 1930—1952.

År

Folkmängd

Antal kvinnor på 1 000 män

1930

36 389

932

1940

42 970

908

1945

45 429

901

1950

46 432

924

1952

46 740

916

Folkmängden har mellan åren 1930—1953 ökat med nära 30 procent. Den

procentuellt sett starkaste ökningen har skett i övertorneå kommun (53 pro
Bihang

till riksdagens protokoll 1954. 8 samt. Nr 17—18.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtanden nr 17.

cent). Även i Paj ala och Korpilombolo kommuner har folkökningen varit

mycket kraftig (46 procent i vardera kommunen), medan den i Nedertorneå

kommun har varit ringa (1 procent). — Under efterkrigstiden har folkökningen

varit mindre markant (1 311 personer eller 3 procent). Mellan åren

1945—1953 har folkmängden ökat i samtliga kommuner med undantag av

Nedertorneå och Karl Gustaf, där en minskning skett med 6 respektive 5

procent. I överkalix kommun har förändringen varit obetydlig.

Ålderssammansättningen hos befolkningen i området avviker betydligt

från rikets genomsnittssiffror. Påfallande är de lägre åldersgruppernas stora

andel av befolkningen. Vid 1950 års folkräkning utgjorde sålunda antalet

barn under 15 år inom hela området 38 procent av befolkningen mot 31

procent i Norbottens län och 23 procent i hela riket. Motsvarande procenttal

för länets landsbygd var 32 och för rikets landsbygd 25.

Av befolkningen i området var den 31 december 1952 24 389 män och

22 351 kvinnor, d. v. s. 916 kvinnor på 1 000 män mot 922 på länets landsbygd

och 939 på rikets landsbygd. Samtliga landskommuner i området har

kvinnounderskott. Endast i Haparanda stad är kvinnorna fler än männen

(1 109 kvinnor på 1 000 män). Störst är kvinnounderskottet i Tärendö kommun

(831 kvinnor på 1 000 män). Även i överkalix’ och Pajala kommuner

är kvinnounderskottet markant (831 respektive 881 kvinnor på 1 000 män).

Inom alla kommuner i området ökade kvinnornas andel av folkmängden

under åren 1945—1950, ett förhållande som främst torde bero på invandring

av finska kvinnor.

En framskrivning av befolkningen i åldern 16—65 år, under förutsättning

att in- och utflyttningar uppväger varandra och att dödligheten blir densamma

som under åren 1941—1945, ger till resultat, att de arbetsföra åldrarna

i området kommer att öka mellan åren 1950—1965 med 10 800 personer

eller med 41 procent, medan ökningen i hela riket beräknas uppgå till 5

procent.

Den yrkesverksamma befolkningens fördelning på olika näringsgrenar

framgår av följande sammanställning, som utarbetats på grundval av uppgifter

från 1950 års folkräkning.

Antal yrkesverksamma

Män

Kvinnor

Summa

Jordbruk med binäringar ............................

7 859

728

8 587

Industri och hantverk ................................

2 508

138

2 646

Samfärdsel ....................................................

783

181

964

Handel ............................................................

667

470

1 137

Allmän förvaltningstjänst och fria yrken..

729

1 058

1 787

Husligt arbete..................................................

—

397

397

Ospec. verksamhet ......................................

105

27

132

Summa stadsnäringar ................................

4 792

2 271

7 063

Samtliga näringsgrenar ................................

12 651

2 999

15 650

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtanden nr 17.

3

Icke mindre än 55 procent av den yrkesverksamma befolkningen hade år

1950 sin huvudsakliga sysselsättning inom jordbruk med binäringar, medan

endast 17 procent arbetade inom industri och hantverk, varav de flesta inom

byggnadsverksamheten.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker i fortsättningen att arbetstillgången

i området är mycket ojämn på grund av näringslivets ensidiga sammansättning

och de starka säsongväxlingarna inom jordbruk och skogsbruk.

Undersysselsättningen vid jordbruket liksom säsongarbetslöshetens omfattning

bland skogs- och byggnadsarbetarna har givit upphov till ett sysselsättningsproblem,

som blivit allt svårare att bemästra. Den mycket snabba ökningen

av de produktiva åldersklasserna, som är att vänta under de närmaste

tio åren, kommer ytterligtre att skärpa svårigheterna. I januari 1954

var nära % av de 3 188 arbetslösa arbetssökandena i hela länet bosatta i

området. Under femårsperioden 1949—1953 har i Tornedalen och överkalixbygden

beviljats statliga och statskommunala beredskapsarbeten för nära

fyra miljoner kronor samt andra av sysselsättningsskäl särskilt igångsatta

statliga eller med betydande statsbidrag medgivna arbeten för omkring tio

miljoner kronor. Under samma period har byggnadsarbetarnas samt skogsoch

flottningsarbetarnas erkända arbetslöshetskassor genom sina avdelningar

i området utbetalat 2 508 000 kronor i form av understöd. Av detta

belopp har enbart under år 1953 utbetalats 958 109 kronor.

En utredning om åtgärder för Tornedalens och överkalixbygdens försörjning

bör enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning utföras av de närmast

berörda länsorganen i Norrbottens län, såsom länsarbetsnämnden, lantbruksnämnden,

planmyndigheten och företagareföreningen samt bedrivas

under länsstyrelsens ledning.

Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen tillstyrker att den

föreslagna utredningen kommer till stånd och anför i sitt yttrande bl. a.

följande.

När de i motionen berörda kommunerna under senaste tioårsperiod erhållit

i genomsnitt mer än två miljoner kronor årligen i skattelindringsbidrag,

finns det anledning att fråga sig, om systemet med skattelindringsbidrag är

en riktig och i längden ekonomiskt hållbar linje. Tanken går osökt till vad

man för två miljoner kronor om året skulle kunna uträtta i de berörda

bygderna i form av uppmuntran av företagsamhet och hjälp till självhjälp.

Detta faktum borde vara skäl nog för att en undersökning av förhållandena

skall göras.

Med anledning av hemställan från riksdagen har Kungl. Maj:t tillsatt en

särskild utredningsman att inventera kvarstående olösta norrlandsfrågor.

Då den genom här berörda motioner åsyftade utredningen på grund av sin

särskilda karaktär och aktualitet bör bedrivas extra snabbt och en specialutredning

för Tornedalen—överkalixbygden otvivelaktigt kommer att bli av

stort värde för den av Kungl. Maj :t tillsatte utredningsmannen är det samarbetsdelegationens

uppfattning, att en utredning om Tornedalens—överkalixbygdens

problem bör göras fristående.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottels utlåtanden nr 17.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller bl. a. följande:

De utpräglade försörjningssvårigheter, som sedan länge gjort sig så starkt

kännbara i Tornedalcn och den angränsande överkalixbygden, har helt naturligt

tid efter annan i olika sammanhang påtalats av lokala myndigheter

och intressegrupper. I speciella avseenden har de även föranlett framställningar

i riksdagen. Även olika offentliga utredningar har ägnat uppmärksamhet

åt dessa spörsmål. Norrlandskommitténs överväganden grundade sig

visserligen i stor utsträckning på Norrland som en näringspolitisk enhet,

men kommittén verkställde dock omfattande undersökningar, av vilka vissa

i första hand syftade till att närmare söka konstatera det faktiska försörjningsläget

i ifrågavarande gränsbygd och att rekommendera åtgärder för att

i möjligaste mån komma till rätta med svårigheterna. Länsstyrelsen vill i

detta sammanhang vidare erinra om den av lantbruksnämnden i Norrbottens

län år 1951 verkställda undersökningen. Helt allmänt kan emellertid konstateras,

att dessa utredningar icke lett till några positiva resultat. I stort

sett utgör alltjämt skattelindringsbidragen och anslagen till åtgärder av

skilda slag för arbetslöshetens bekämpande statsmakternas stöd åt de kommuner

i denna bygd, vilkas ekonomi undergrävts till följd av brist på arbetstillfällen

och ett otillräckligt skatteunderlag. De i motionerna lämnade uppgifterna

om storleken av de skattelindringsbidrag, som utgått under de senaste

fem- och tioårsperioderna, talar sitt tydliga språk om hur abnorm den

ekonomiska situationen varit och fortfarande är inom de berörda kommunerna.

Som en temporär hjälp kan skattelindringsbidraget givetvis försvaras.

Som en ständigt återkommande inkomstpost i kommunernas budget är den

däremot ur olika synpunkter inte endast mycket diskutabel utan snarare

ägnad att permanenta ett tillstånd, som ur ekonomiska, sociala och andra

synpunkter i längden måste vara ohållbart.

De rådande sysselsättningssvårigheterna inom detta område avspeglas i

de av länsarbetsnämnden redovisade arbetslöshetssiffrorna. Enligt dessa

skulle vid utgången av januari månad innevarande år ej mindre än 999 personer

anmälts såsom arbetslösa — till denna siffra får man sedan lägga de

omkring 250 man, som för närvarande är sysselsatta i s. k. A-arbeten. Att

märka är för övrigt att de redovisade siffrorna för antalet arbetslösa företer

cn — årsvis sett — i stort sett kontinuerlig ökning. Om statistikjämförelsen

begränsas till ett och samma år kan man för olika perioder konstatera ett

starkt växlande antal arbetslösa, vilket tydligt illustrerar de säsongmässiga

arbetenas stora omfattning i dessa trakter. Den redovisade arbetslösheten

inom området kan uppskattningsvis antagas vara relativt sett dubbelt så

stor som i länet i dess helhet. Det är under sådana förhållanden ej ägnat

att förvåna att en betydande utflyttning av arbetskraft till andra delar av

landet äger rum från detta område. Alltjämt kan för dessa trakter tillämpas

vad Norrlandskommittén år 1948 i sitt avgivna principbetänkande generellt

yttrade om den norrländska arbetskraften. Kommittén framhöll därvid att

— bortsett från den tendens till flyttning från landsbygden till städerna,

som gör sig gällande inom hela landet — utflyttningen av norrlänningar till

orter i sydligare landsdelar i mycket är att tillskriva de både oregelbundna

och osäkra aktuella arbetsförhållandena samt tanken på att det även i framtiden

kan bli brist på arbetsmöjligheter i Norrland.

Länsstyrelsen konstaterar sammanfattningsvis, att sysselsättningstillfäl
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtanden nr 77.

5

lena för stora befolkningsgrupper i Tornedalen och överkalixbygden uppenbarligen

är otillräckliga och fortsätter.

Detta tillstånd kan icke accepteras som en för alla tider given och »naturlig»

ordning. Bilden av Tornedalens och överkalixbygdens arbetsmarknad

kontrasterar starkt mot det samhälle med full och jämn sysselsättning, som

är målsättningen för statsmakternas ekonomiska politik. För att i görligaste

mån komma till rätta med de otillfredsställande förhållanden, som sedan

länge präglat denna bygd, fordras bl. a. en konstruktiv näringspolitik från

statsmakternas sida. För övrigt framstår även enligt länsstyrelsens mening

ett statligt initiativ i sådant syfte desto naturligare som de nu berörda områdenas

naturtillgångar i stor utsträckning befinner sig i statens ägo. Den

statliga insatsen behöver inte under alla förhållanden innebära statsdrift

utan kan även gälla olika åtgärder för att stimulera den enskilda företagsamheten.

Det kan ej vara tillrådligt att i det långa loppet nyttja palliativ av olika

slag för att uppskjuta ett ändå till sist ofrånkomligt ställningstagande till

frågan om behovet av en ökad och jämnare sysselsättning för den arbetsföra

befolkningen. Livet måste levas vidare även i dessa trakter och för statsmakternas

del återstår ej annat än att inom gränserna för det praktiskt genomförbara

draga konsekvenserna av detta faktum. Fn mera omfattande

utflyttning av den arbetsföra befolkningen är enligt länsstyrelsens mening

ingen lösning av problemet. Fn sådan process måste — om den får en alltför

stor effekt —- komma att medföra en oproportionerlig inbördes omgruppering

av befolkningens olika åldersgrupper med en relativt sett alltför stor

överrepresentation av de äldre årskullarna. Fn sådan utveckling medför

så stora sociala och andra olägenheter att den icke kan accepteras som en

sorts självverkande sanering av denna arbetsmarknad.

Länsstyrelsen tillstyrker livligt att de i motionerna aktualiserade frågorna

göres till föremål för en skyndsam utredning. I ett första skede bör utredningen

— utan att alltför mycket fördjupa sig i detaljer — undersöka vilka generellt

verkande åtgärder, som kan vara erforderliga för att stimulera till en

ökad företagsamhet i dessa hygder. Dit hör exempelvis lämpliga åtgärder

för att öka skogsbrukets och jordbrukets avkastning, bättre och billigare

transportmöjligheter, områdets försörjning med industriell elström till förmånliga

priser, undersökning om lämpliga branscher för nyetablering av

företag, behovet av särskilda kreditlättnader för investeringar och rörelsekapital

in. in. — exempelvis med hänsynstagande till och jämförelse med

vilket kapital som skulle kunna amorteras och förräntas med nu utgående

skattelindringsbidrag. — Sedan dessa mera allmänna förutsättningar preciserats

är det möjligt att i ett senare skede konkret diskutera olika uppslag till

företag, som kan lokaliseras till dessa trakter. Erfarenheterna av röreutredningens

arbete synes tyda på att detta är en metodik, som inom rimlig tid

kan ge någon antydan om vilka projekt som kan tänkas möjliga att närmare

överväga och vilka som redan på ett tidigt stadium av olika skäl måste avföras

från dagordningen.

I detta arbete torde länets företagareförening kunna lämna en värdefull

medverkan, om härför erforderliga personella och ekonomiska resurser ställes

till dess förfogande.

1 länsstyrelsens yttrande liksom i de vid detta yttrande fogade yttrandena

har vidare förhållandena inom olika näringsgrenar närmare berörts. Vad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Dankoutskottets utlåtanden nr 17.

till en början skogstillgången angår har skogsvårdsstyrelsen i länet

anfört följande.

Det av motionärerna avsedda området omfattar av enskilda och bolagsskogar

en areal produktiv skogsmark av i runt tal 440 000 ha. Härtill kommer

sockenallmänningar med en areal av ca 40 000 ha produktiv skogsmark

samt givetvis även avsevärda kronomarker.

Några tillförlitliga siffror rörande virkesförråd och tillväxt finnes givetvis

icke f. n., enär senaste riksskogstaxering inom de berörda områdena verkställdes

åren 1939—1941. Normalboniteten inom de områden, som avses i

motionerna, växlar inom kustlandet mellan I.20 till l,eo in3, under det att

Karesuando socken har en normalbonitet av allenast 0,50 in3. I förhållande

till länet i övrigt visar riksskogstaxeringens sifferuppgifter för det ifrågavarande

området en högre grovskogsprocent och samtidigt en större lövinblandning.

Hur de skogliga förhållandena under tiden efter riksskogstaxeringen och

tills dato förändrat sig är givetvis mycket svårhcdömligt.

Beträffande skogarna under skogsvårdslagen kan emellertid sägas, att de

avverkningar, som skett, varit i stort sett rensningshuggningar å äldre avverkningstrakter

samt gallringar och genomhuggningar av utvecklingsbar

skog. Man torde därför kunna förutsätta, att virkesförråden icke undergått

någon nämnvärd minskning utan att de snarast ökats något. Under förutsättning

av en relativ skogstillgång av 0,6 borde avkastningen f. n. å nu ifrågavarande

skogar kunna beräknas till 0,8 m3 pr ha och år, om man i detta

sammanhang helt bortser från Karesuando socken.

Genom att en mycket stor del av det virke, som produceras å det ifrågavarande

området, icke stannar inom länet, undandrages givetvis dess befolkning

en avsevärd arbetsinkomst. Vad motionärerna anfört speciellt om björken,

kan också givetvis av skogsvårdsstyrelsen vitsordas, önskvärt vore ju

därför att skogsprodukterna från ifrågavarande trakter i större utsträckning

än hittills skett kunde ytterligare förädlas inom länet.

Länsstyrelsen har i anslutning härtill framhållit, att enligt styrelsens uppfattning

virkesförråden i de enskilda skogarna sedan den senaste riksskogstaxeringen

1939—1941 icke torde ha undergått någon nämnvärd minskning

utan att de snarast ökat något. Enligt vad över jägmästaren i övre Norrbottens

distrikt under hand för styrelsen meddelat, visar verkställda uppskattningar

av virkesförråden på domänverkets skogar i nu ifrågavarande trakter,

att man även där i stort sett har att räkna med en tydlig ökning av förråden

i jämförelse med tidigare siffror. Skogsägareföreningen betonar dock

i detta sammanhang nödvändigheten av att man, för att uppnå en maximal

skogsproduktion inom det här aktuella området, måste sätta i gång med omfattande

och ganska kostsamma skogsvårdande arbeten, som förutsätter stöd

från det allmännas sida. Likväl skulle — yttrar föreningen — ett sådant

stöd utan tvivel komma att visa sig vara en för staten mycket god kapitalplacering.

Det skulle på kort sikt innebära nya arbetstillfällen, ägnade att

motverka säsongarbetslösheten och på längre sikt ökade framtida utkomstmöjligheter

för befolkningen genom större normala avverkningar. Härige
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoatskottets utlåtanden nr 17.

7

nom borde man enligt länsstyrelsens mening få ett rikligare råvaruunderlag

för en expanderande skogsindustriell produktion.

I fråga om jordbruket och dess utveckling understryker länsstyrelsen

de synpunkter, som motionärerna anfört. Den tillägger, att tornedalskommunerna

har avsevärda arealer odlingsbar jord, varav en ej obetydlig

del ännu är ouppodlad. Småbruket — stödjordbruk och ofullständiga jordbruk

-— dominerar dock bilden.

Beträffande förekomsten av mal in- och mineraltillgångar har

bergmästarämbetet i norra distriktet bl. a. upplyst följande.

Järnmalm förekommer vid Kaunisvaara och vid Pellivuoma. Särskilt kaunisvaarafyndigheterna

är säkerligen mycket stora, men då de ännu icke

blivit närmare undersökta, kan tillgångarnas storlek icke närmare angivas.

Så länge behovet av järnmalm för inhemsk förbrukning och export kan

fyllas från de nu bearbetade eller bättre belägna fyndigheter torde ett upptagande

av brytningen av fyndigheterna i Paj ala vara utesluten, i all synnerhet

som förutsättningen härför är järnvägsförbindelse med exporthamn.

Grafit. De ojämförligt största tillgångarna av grafit finnes i trakten av

Vittangi, men ett par mindre förekomster har inmutats vid Huuki (Pajala

socken) och vid Vehkovaara (Tärendö socken). Den senare inmutningen

innehas av Norrbottens järnverk, som igångsatt undersökningar för att utröna

grafitens användbarhet för vissa metallurgiska ändamål. Dessa undersökningar

har såvitt känt ännu icke nått sådant stadium att förutsättningarna

för en brytning i större skala kan bedömas, men även i detta fall torde

transportkostnaderna utgöra ett betydande hinder för en exploatering.

Kopparmalm. Sveriges geologiska undersökning har inmutat en fyndighet

vid Muotkamaa i Paj ala socken. Undersökningar har påbörjats men

resultaten har ännu icke delgivits ämbetet.

Bland förekomster av icke inmutningsbara mineral kan nämnas kalksten,

som förekommer bl. a. vid Huuki, Arearova, Kaunisvaara och Käymäjärvi i

Paj ala socken, vid Kalkipahta i Tärendö socken samt vid Vitavaara (obetydlig)

i Karl Gustafs socken.

Tidigare har någon husbehovsbränning i jordugnar förekommit.

Ämbetet saknar uppgifter om det lokala behovet av jordbruks- och byggnadskalk

och kan därför icke bedöma huruvida nu eller framdeles som följd

av ett mera intensivt jordbruk en kalkbränning i större skala, ca 5 000

ton/år, kan bli lönande. För närvarande kan bränd kalk erhållas från Masugnsbyn

och Råneå.

Sveriges geologiska undersökning har under senare år utfört omfattande

geologiska rekognosceringar, särskilt inom Pajala och angränsande socknar,

varvid en bättre kännedom om områdets malm och mineraltillgångar bör ha

erhållits.

En upprustning av Tornedalens och överkalixbygdens näringsliv förutsätter

bättre k o m in u n i k a t i o n e r såväl interlokalt inom dessa bygder

som med länet och landet i övrigt. Länsstyrelsen framhåller härom att man

till en del kan räkna med att de mindre investeringskrävande trafikföretagen

kommer att växa fram på privat väg i samma mån som en ökad företagsverksamhet

gör sig gällande. För de stora kommunikationsprojekten där
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtanden nr 17.

emot, vilka i första hand måste avse att öppna rationellare och billigare

transportvägar med marknader på längre avstånd, krävs självfallet det allmännas

medverkan. Länsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om att Norrlandskommittén

i sitt år 1946 avgivna betänkande angående vissa åtgärder

till förbättrande av transportförhållandena i Norrland diskuterade frågan

om förbilligandet av transporterna såväl för gods- som personbefordran.

Kommittén föreslog även inrättande av s. k. stambillin jer, vilka skulle utgöra

ett substitut för järnvägarna. I det här aktuella sammanhanget skulle

enligt förslaget dylika linjer anordnas från överkalix dels till Morjärv och

Nederkalix och dels till Gällivare, från överkalix över Korpilombolo och

Tärendö till Anttis samt från Pajala över Anttis, Junosuando och Vittangi

till Kiruna. Ytterligare må här omnämnas, att Kalix älvdals samarbetskommitté

hos Kungl. Maj :t hemställt om åtgärder för en förbättring av

kommunikationerna inom Älvdalen.

Utskottet.

Såsom motionärerna och de hörda remissinstanserna visat har näringslivet

i Tornedalen och Överkalixbygden ställts inför allvarliga problem.

Stora svårigheter har förelegat att försörja befolkningen, och ett betydande

utflyttningsöverskott har konstant förekommit i dessa trakter under hela

efterkrigstiden. För överkalix, Nedertorneå, Karl Gustafs, Hietaniemi, övertorneå,

Korpilombolo, Tärendö, Pajala, Junusuando, Karesuando kommuner

och Haparanda stad uppgick utflyttningsöverskottet 1946—1953 till

4 851 personer, varav 2 580 män och 2 271 kvinnor. Då det här rör sig om

en gränstrakt, som redan för närvarande sett ur hela landets synpunkt

icke kan få helt avfolkas och måste betecknas som en utpräglad glesbygd,

förtjänar utvecklingen inom näringslivet i länsdelen i fråga att uppmärksammas

av statsmakterna. Detta motiveras hl. a. av att stora statliga intressen

föreligger på det skogliga området i denna trakt. Därjämte vill

utskottet särskilt fästa uppmärksamheten på de betydande bidrag från

staten som utgått till denna bygd. Såsom motionärerna visat utbetalades i

skattelindringsbidrag till kommunerna i östra Norrbotten under åren 1949—

1953 10,7 miljoner kronor. Under samma period har för denna trakt dessutom

beviljats anslag till statliga och statskommunala beredskapsarbeten

om fyra miljoner kronor samt medel för andra av sysselsättningsskäl särskilt

igångsatta statliga eller med betydande statsbidrag medgivna arbeten

om ca tio miljoner kronor. Det kan vidare antagas, att icke oväsentliga

statsbidrag i andra former utgått till Tornedalen och överkalixbygden.

I sammanhanget förtjänar även att uppmärksammas, att byggnadsarbetarnas

samt skogs- och flottningsarbetarnas erkända arbetslöshetskassor under

samma femårsperiod genom sina avdelningar i området utbetalat understöd

om 2,5 miljoner kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtanden nr 17.

9

Utskottet vill erinra om att ett flertal utredningar företagits, som skänker

god belysning åt de problem som föreligger inom denna bygd. Förutom de

utredningar som företogs av Norrland skommittén på 1940-talet, må i delta

sammanhang nämnas Norrbottens läns landstings näringsutredning, vilken

år 1946 avlämnade en sammanfattning av en under hösten 1944 företagen

inventering av länets jordbruk. År 1948 publicerade näringsutredningen

en sammanställning av »Arbetskraftsbalansen inom länets skogsbruk intill

år 1970». Norrbottens läns landsting tillsatte vidare år 1949 en kommitté

benämnd »Kommitterade för utredning av länets näringsfrågor», till vilken

remitterats vid 1949 års landsting i Norrbottens län väckta motioner syftande

till utredning om åtgärder för förbättring av sysselsättningsmöjligheterna

i Tornedalen. Vidare har inom lantbruksnämnden i Norrbottens

län under åren 1952—1953 företagits utredningar i syfte att söka klarlägga

vilka försörjningsmöjligheter som finns främst inom jord- och skogsbruket

ävensom fastställa sambandet mellan industri, jordbruk och skogsbruk

ur sysselsättningssynpunkt; dessa utredningar avser vissa av de kommuner

som beröres av motionärernas förslag om utredning. Ytterligare må nämnas

den utredning som verkställts rörande planeringen av jordbruket och skogsbruket

i Nedertorneå kommun (SOU 1947:33). Utskottet har sig även

bekant att inom lantbruksstyrelsen samt Sveriges geologiska undersökning

pågår utredningar, som kan utnyttjas vid en kartläggning av förhållandena

inom bygdens näringsliv och dess förutsättningar.

På grundval av det material, som redan på olika håll föreligger, förefaller

det icke omöjligt att på relativt kort tid utarbeta konkreta förslag till

åtgärder för att öka sysselsättningsmöjligheterna i Tornedalen och överkalixbygden.

Utskottet är sålunda i likhet med de hörda myndigheterna

berett tillstyrka motionärernas förslag om en utredning av de åtgärder som

kan befinnas ändamålsenliga för att göra bygden bättre rustad att försörja

sin befolkning med anlitande av befintliga naturtillgångar och tillgänglig

arbetskraft. Utskottet anser att utredningen, som bör vara helt förutsättningslös,

bör direkt inriktas på praktiska åtgärder, vilka redan på kort sikt

kan förbättra utkomstmöjligheterna. I första hand bör man försöka underlätta

för bygdens egen befolkning att finna uppslag för lönande företagsamhet

samt överväga, huruvida icke andra former för det stöd från det

allmännas sida, som sedan länge lämnats med betydande belopp, kan givas i

sådana former att det ökar bygdens förutsättningar till produktivt arbete.

Sådana bidragsformer som syftar till att främja och underlätta en rationellt

bedriven och på längre sikt ekonomiskt lönande verksamhet är självfallet

att föredraga framför subventioner och direkta understöd, vilka kan bidraga

till att fördröja förändringar som leder till ell bättre utnyttjande av våra

resurser och därmed är ur ekonomisk synpunkt för landet som helhet gynnsamma.

Det förtjänar särskilt klarläggas inom vilka branscher en nyetablering

av lönande förelag lämpligen kan komma till stånd. Vidare bör under
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtanden nr 17.

sökas om möjligheter föreligger att förbättra jordbrukets och trädgårdsodlingens

avkastning och underlätta avsättningen. Då skogen får anses

som bygdens viktigaste råvarukälla torde förhållandena inom skogsbruket

särskilt böra uppmärksammas och undersökningar göras rörande förutsättningarna

för en ekonomiskt fördelaktig vidareförädling av skogens avkastning,

varjämte kraftförsörjningens och kommunikationsväsendets områden

bör ägnas uppmärksamhet. Då det är av största vikt att utredningen bedrives

med skyndsamhet, bör den enligt utskottets mening söka på lämpligt

sätt utnyttja material som kan finnas tillgängligt inom Kungl. Maj:ts

kansli eller nu arbetande statliga utredningar.

Vad angår formerna för utredningen har arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasatt,

huruvida icke utredningen borde utföras av de närmast berörda länsorganen

i Norrbottens län, såsom länsarbetsnämnden, lantbruksnämnden,

planmyndigheten och företagarföreningen under länsstyrelsens ledning. Utskottet

finner sig sakna anledning taga ställning till denna fråga men

förutsätter, att länsstyrelsen liksom övriga lokala organ, som har tillgång

till material som är ägnat att belysa problemen inom Tornedalens och

Överkalixbygdens näringsliv, blir i tillfälle att aktivt medverka under utredningsarbetet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till likalydande motionerna 1:79

och 11:98, må i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en skyndsam

utredning om de åtgärder som kan sättas in för att göra

Tornedalen och Överkalixbygden bättre rustade att försörja

sin befolkning med anlitande av befintliga naturtillgångar

och tillgänglig arbetskraft.

Stockholm den 30 mars 1954.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, Mogård*.

Werner, Boo, Kronstrand;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson i

Landskrona*, Dickson*, Gavelin, Persson i Norrby, Johansson i Kalmar och

Nelander*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:187 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder för Tornedalens och Överkalixbygdens försörjning medelst där befintliga naturtillgångar och t a1 i texten