Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939

1954-05-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1954:28, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den

22 juni 1939 (nr 350), dels ock väckta motioner angående

vissa lättnader i valutaregleringen, ävensom ökad

kontroll över valutaregleringens handhavande.

I en den 29 januari 1954 dagtecknad proposition, nr 63, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni

1939 (nr 350).

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).

Härigenom förordnas, att valutalagen den 22 juni 19391, vilken jämlikt

lag den 24 april 1953 (nr 171) gäller till och med den 30 juni 1954, skall äga

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955.

Genom valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) har Kungl. Maj:t erhållit befogenhet

att, när riksdagen ej är samlad, under vissa förutsättningar förordna

om inskränkning i olika hänseenden av förfoganderätten över utländska

betalningsmedel m. m. Under tid, då riksdagen är samlad, äger

Kungl. Maj:t enahanda befogenhet efter inhämtande av riksdagens samtycke.

Lagen gällde ursprungligen till och med den 31 mars 1940 men har

därefter erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 24 april 1953 (nr

171) enligt vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1954.

Genom lag den 28 juni 1940 (nr 613) erhöll 5 § valutalagen ändrad lydelse.

Med stöd av valutalagen utfärdades efter inhämtande av riksdagens samtycke

valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97). I denna förordning,

vilken jämlikt valutalagen icke gäller längre än sagda lag äger giltighet, har

vissa ändringar genomförts genom förordningar den 17 maj 1940 (nr 348),

den 28 juni 1940 (nr 614), den 9 maj 1941 (nr 244), den 20 oktober 1944

(nr 693), den 26 januari 1945 (nr 16) och den 3 juni 1949 (nr 312). 1

1 Senaste lydelse av 5 § se 1940: 6K1.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 8 samt. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

I en den 5 november 1953 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse

har fullmäktige i riksbanken och styrelsen för valutakontoret anfört, att rådande

förhållanden nödvändiggjorde fortsatt giltighet av ifrågavarande lagstiftning.

I enlighet härmed hemställdes, att valutalagen måtte erhålla förlängd

giltighet under ytterligare ett år eller alltså till utgången av juni månad

1955.

över nämnda skrivelse har, efter remiss, utlåtanden avgivils av fullmäktige

i riksgåldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har anfört, att fullmäktige icke hade något

att erinra mot att valutalagen erhölle förlängd giltighet på sätt bankofullmäktige

och valutakontorets styrelse förordat.

Bank- och fondinspektionen har förklarat, att — ur de synpunkter inspektionen

hade att företräda — icke något vore att erinra mot bifall till

framställningen.

Departementschefen har anfört följande.

I enlighet med vad bankofullmäktige och styrelsen för valutakontoret

föreslagit torde valutalagen — vars giltighetstid utgår den 30 juni 1954 —

böra erhålla giltighet jämväl för tiden därefter. Någon ändring i valutalagen

ifrågasättes icke för närvarande. Jag förordar sålunda, att valutalagen i sin

nuvarande lydelse förlänas fortsatt giltighet under tiden till och med den 30

juni 1955. Enligt vad jag erfarit ämnar riksbanksfullmäktige undersöka

möjligheterna att åstadkomma vissa förenklingar i valutalagstiftningen.

Härvid skulle även frågan om valutakontorets ställning i instanshänseende

utredas. Jag vill dessutom tillägga att oavsett denna undersökning man givetvis

såsom hittills bör — i den mån vårt betalningsläge förbättras — vidtaga

erforderliga lättnader i meddelade tillämpningsföreskrifter. I

I sammanhang med förevarande ärende har utskottet ansett sig böra behandla

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

under nr 340 av herr Ewerlöf m. fl. och den andra inom andra kammaren

under nr 288 av herr Hjalmarson m. fl. I dessa motioner hemställes, att riksdagen

vid sin behandling av riktlinjerna för den ekonomiska politiken måtte

understryka fördelarna och behovet av sådana lättnader i valutaregleringen

som låter sig förena med vårt lands ekonomiska läge och vilka framstår

som förutsättningar för Sveriges medverkan i strävandena efter en friare internationell

handel samt fritt växlingsbara valutor, samt att riksdagen måtte

besluta åtgärder i syfte att öka kontrollen över valutaregleringens handhavande,

varvid förutsättes att bankoutskottet framlägger förslag till sådana

åtgärder.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen I: 340.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken,

valutakontorets styrelse och kommerskollegium, varjämte tillfälle

beretts Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen, Sveriges allmänna

exportförening och Sveriges industriförbund att inkomma med yttrande. Vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Fankoutskottets utlåtande nr 2K.

3

kommerskollegii yttrande är fogade yttranden från handelskamrarna i

Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle.

Fullmäktige i riksbanken har hl. a. anfört följande.

Fullmäktige kunna icke tillstyrka att någon väsentlig ändring i valutalagstiftningen

nu genomföres. Detta utesluter självfallet icke att i tillämpningen

de lättnader böra genomföras, som kunna komma till stånd utan risk för en

försämring av landets valutaläge. Eftersom riksbanken icke handlägger valutaregleringen,

kunna fullmäktige icke yttra sig om huru regleringen i detalj

tillämpats, men fullmäktige utgå från att valutakontoret arbetat etter

sistnämnda princip. Fullmäktige dela förhoppningen, alt man på längre sikt

skall kunna räkna med mera betydande lättnader i valutaregleringen, men

man torde få förutsätta att när det gäller kapitaltransaktioner valutakontroll

kommer att bliva nödvändig även på längre sikt. Det må i detta sammanhang

framhållas, att viss reglering av valutahandeln upprätthålles inom

samtliga europeiska länder, underbyggd av tullar som i allmänhet äro avsevärt

högre än i Sverige.

Vad "angår frågan om kontrollen över valutaregleringens handhavande

vilja fullmäktige framhålla, att spörsmålet angående handläggningen av valutaärendena

är föremål för överväganden inom riksbanken. Därest dessa

överväganden skulle giva till resultat, att riksbanken bör — i enlighet med

vad som förutsatts i valutalagen och valutaförordningen — övertaga ansvaret

för valutaregleringen, skulle därefter bankoutskottet automatiskt erhålla

samma möjligheter till kontroll rörande handläggningen av dessa ärenden

som när det gäller riksbankens nuvarande uppgifter.

Vad angår i motionerna framförda frågor om dels möjligheterna att uppmjuka

den s. k. hembudsskyldigheten, dels ock reglerna för transitoaffärer

har valutakontorets styrelse anfört följande.

Hembudsskyldighet, d. v. s. skyldighet för exportör eller annan, som intjänat

utländsk valuta, att hembjuda denna till riksbanken eller valutabank

för inlösen, har i Sverige aldrig stadgats annat än för vissa valutor. Den tillläinpas

i praktiken endast beträffande s. k. hårdvalutor. Det möter sålunda

för närvarande intet hinder från valutakontorets sida, att en exportör, som

intjänar exempelvis pundvaluta, i stället för att försälja denna pundvaluta

får den gottskriven på valutakonto i svensk valutabank. För valutabankernas

innehav av utländsk valuta gäller över huvud ingen hembudsskyldighet.

Gällande kontrakt mellan riksbanken och valutabankerna förutser skyldighet

för riksbanken att på anfordran övertaga av valutabank i denna egenskap

förvärvade utländska valutor. Kontrakten innehålla även bestämmelser

om rätt för riksbanken att från valutabank rekvirera sådana valutor;

denna rätt har emellertid tagits i anspråk endast i rent exceptionella lägen.

Kontraktsbestämmelserna om riksbankens rättigheter i förevarande hänseende

ha för övrigt enligt bankofullmäktiges uppfattning icke utformats på

sådant sätt att de kunna anses balansera mot riksbankens skyldigheter på

området. Bestämmelserna äro därför för närvarande föremål för översyn (se

bankofullmäkligcs berättelse till innevarande års bankoutskott, § 15). Det

kan anmärkas, att man genom internationella överenskommelser på senare

tid sökt komma ifrån sådana anordningar som rätt för exportör att mer eller

mindre fritt förfoga över en del av till honom inflytande likvider i sådan

utländsk valuta, varå knapphet råder. Fn pådrivande faktor torde här Internationella

valutafonden ha varit, detta som ett led i fondens strävan att

inom medlemsländerna förhindra s. k. »brutna växelkurser», d. v. s. kurser,

som avvika från pariletsläget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

Vad gäller transitoaffärer är det valutakontoret angeläget alt främja och

underlätta dessa, även om från svensk sida bedriven transithandel — köp av

varor i en valuta för vidareförsäljning i samma eller likvärdig valuta

varken nu eller tidigare synes ha spelat någon mera betydande roll. En annan

sak är den s. k. switchhandel, som har valuta- och handelsrestriktioner

i olika länder till förutsättning för sin existens och som kan verka konserverande

på hårdvalutabristen och därmed på restriktionsväsendet.

Kommerskollegium har framhållit vikten av att sådana modifikationer vidtagas

i den nuvarande regleringen som kunna vara ägnade att mänska det arbete

och den tidsspillan som denna medför. Enligt kollegium förefaller det

som om en viss förenkling av den nuvarande proceduren skulle så till vida

vara möjlig, att affärsbankerna i något ökad omfattning finge åt sig överlåten

prövningen av valutatillstånd, t. ex. genom rimlig höjning av den

för bankerna nu gällande gränsen.

Svenska bankföreningen har uttalat följande.

Bankföreningen vill livligt understryka de i motionen framförda önskemålen

att vår ekonomiska politik inriktas så, att alla möjligheter tillvaratagas

att underlätta varu- och betalningsutbytet med andra länder. Den

svenska utrikeshandeln har kunnat utvecklas mycket kraftigt, och denna

utveckling har varit en förutsättning för det ekonomiska och" sociala framåtskridandet.

Till stor del ha vi i denna utveckling haft hjälp av för oss

gynnsamma omständigheter. Mycket tyder emellertid på att vi nu kommit

in i ett kärvare ekonomiskt klimat, som fordrar intensiva ansträngningar

om vi här i landet skola kunna behålla vår internationella konkurrenskraft

och hävda vår ställning på de utländska marknaderna.

I detta läge är det särskilt angeläget att uppmärksamma strävandena i

andra västeuropeiska länder att återupprätta respektive valutors konvertibilitet

i förhållande till dollar. Om vi icke skola bli efter i den internationell3

konkurrensen är det, såsom i motionen framhålles, angeläget att vi

själva deltaga i dessa strävanden. Grundförutsättningen för konvertibilitetens

återställande är att guld- och dollarreserverna äro tillräckliga för att möta

de påfrestningar som vi kunna komma att få känning av. Tvvärr är denna

förutsättning i dag knappast för handen. Återgången till fria valutaförhållanden

bör därför förberedas och underbyggas genom en ekonomisk politik,

som icke blott upprätthåller guld- och valutareserven vid dess nuvarande

storlek utan möjliggör en väsentlig ökning av densamma. Detta förutsätter

en på detta mål inriktad konsekvent budget-, finans- och penningpolitik.

Även om det icke torde ligga inom möjligheternas ram att omedelbart

avveckla valutaregleringen i sin helhet, är det dock enligt bankföreningens

mening angeläget att redan nu göra vad man kan för att minska nackdelarna

av regleringen. Såsom exempel på åtgärder av detta slag kunna följande

anföras.

1) De för affärsbankerna gällande bestämmelserna om multilaterala terminsaffärer

samt om rätt att göra kortfristiga placeringar i utländska obligationer

böra uppmjukas.

2) Likaså kan en uppmjukning ske av reglerna om rätt för utlänningar

att investera kapital i Sverige.

3) Utlänningar böra erhålla ökad rätt att i landet införa svenska sedlar

och mynt.

4) Vissa förenklingar i administrativt avseende böra göras. Sålunda böra

valutakontorets cirkulär till valutabankerna överses och en undersökning

bör göras av möjligheterna att förenkla redovisningssystemet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

5

Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund framhåller

i gemensamt yttrande bl. a. följande.

Även om en uppmjukning av valutaregleringen med hänsyn till vårt valutaläge

bör ske med försiktighet, är det dock av stor betydelse för näringslivet,

att alla förenklingar som ligga inom det möjligas gräns snarast komma

till stånd. Organisationerna vilja vidare framhålla såsom önskvärt, att

vid utformningen av den allmänna ekonomiska politiken hänsyn tages till

önskemålet om en slutgiltig avveckling av valutai-egleringen inom en nära

framtid.

Kooperativa förbundet upplyser, att förbundet framfört tanken på partiell

frihet från hembudsskyldigheten i ett yttrande till handelsdepartementet

den 27 februari 1953, i vilket uttalats följande.

Styrelsen vill sålunda föreslå, att man, i syfte att stimulera exporten på

dollarområdet, bereder exportörer möjligheter att fritt utnyttja dollarinkomster

för export, eller, alternativt, medger exportörer rätt att disponera viss

del av dollarinkomsten för eget bruk eller för fri försäljning enligt holländskt

mönster. Styrelsen är väl medveten om att detta skulle innebära, att vi

på den svenska marknaden finge två dollarkurser, vilket kan medföra

komplikationer av olika slag. Men fördelarna av ett dylikt system synas

dock vara så påtagliga, att det finnes starka skäl att pröva det. Styrelsen

vill framhålla, att en dylik hel eller partiell befrielse från hembudsskyldigheten

bör tillämpas generellt och icke, såsom fallet var då den tidigare tilllämpats,

endast för vissa varuslag.

Förbundet uttalar i fortsättningen följande.

En partiell fri användning av dollarinkomsterna komine givetvis att stimulera

exporten till dollarområdet och successivt öka tillgången på dollarvaluta.

Möjligheter komma därigenom att skapas att steg för steg utvidga

valutafriheten. Genom att så i etapper pröva sig fram komme avvecklingen

av valutakontrollen att kunna ske utan de flesta av de risker, som äro förenade

med ett plötsligt och totalt slopande av regleringen.

För Sverige liksom för andra europeiska länder är en ökning av exporten

till Förenta staterna och dollarområdet i övrigt en nödvändig förutsättning

för att en stadigvarande jämvikt skall kunna upprätthållas inom världshandeln

och en ökning av dess omsättning kunna ske utan nya rubbningar

i betalningsförhållandena. Handelspolitiska åtgärder i syfte att underlätta

importen från dollarländerna kunna användas för att få dessa — Förenta

staterna och andra — att i sin lur lätta på höga tullar och andra handelshinder,

vilka nu verka i den riktning, att Europa som handelspartner måste

exportera en betydligt större varuvolym än motparten för att ernå den bestående

jämvikt i handelsutbytet, vilken är en nödvändig förutsättning för

att fri växlingsbarhet för valutorna skall kunna åstadkommas och upprätthållas.

Den utveckling i riktning mot jämvikt i betalningsbalansen mellan Förenta

staterna och Västeuropa, som ägt rum sedan sommaren 1952, har huvudsakligen

ernåtts genom fortsatt dollarexport (väsentligen i anslutning till amerikanska

förpliktelser för Västeuropas säkerhetspolitik). Härigenom ha guldoch

hårdvalutareserverna i andra länder ökats i en takt, som motsvarar ungefär

två miljarder dollar om året. Enligt nationalbudgetdelegationens bedömning

skulle man kunna vänta sig, att denna utveckling fortsätter under innevarande

år. Ett svagare konjunkturbakslag i Förenta staterna vilket förutsattes

som möjligt — med motsvarande imporlminskning i Förenta sta
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

terna skulle icke kunna förorsaka nya betalningssvårigheter i andra delar

av världen och hejda den fortgående expansionen inom Europas ekonomiska

liv. Mot bakgrunden av det närvarande allmänna konjunkturläget och

rådande internationella betalningsförhållanden skulle vissa lättnader i dollarrestriktionerna,

sådana som redan genomförts i en del kontinentaleuropeiska

länder, för Sveriges del knappast innebära större risker än för dessa länder.

I fråga om den i motionerna berörda rättsliga sidan av valutaregleringen

uttalar nalutakontorets styrelse följande.

Valutakontorets styrelse utgöres av riksbankschefen samt ytterligare 7 ledamöter,

förordnade av Kungl. Maj:t. Av dessa äro för närvarande 4 utsedda

ur näringslivets led. En väsentlig orsak till att så skett är givetvis strävan

att tillföra valutakontoret ökad sakkunskap rörande förhållanden inom

olika grenar av näringslivet. Syftet torde emellertid samtidigt ha varit att bereda

företrädare för näringslivet möjlighet att kontinuerligt följa och inverka

på handhavandet av valutaregleringen.

Valutakontorets styrelse ansluter sig självfallet till motionärernas grundtanke

att valutaregleringen skall utövas på ett sätt, som tillfredsställer de

högsta anspråk på oväld och likformighet. Det är uppenbarligen av central

betydelse att möjligast lika regler tillämpas vid avgörande av likartade ärenden.

Valutakontorets styrelse har också städse sökt upprätthålla all den likformighet

och enhetlighet i handläggningen av enskilda fall, vartill dessas

helt eller delvis ensartade beskaffenhet givit anledning. Ofrånkomligt är

emellertid, att omständigheterna i enskilda fall ofta förete både likheter

och olikheter i så många och skiftande avseenden, att vad som

ytligt sett kan te sig som ett parallellfall till ett annat, i själva verket finnes

påkalla en olikartad behandling beroende på skiljaktigheter som styrelsen

funnit relevanta. Många gånger är gränsdragningen utomordentligt svår, och

styrelsen har ej sällan ställts inför avgöranden, som fattats först efter mycken

tvekan. Det är givet, att ju större valutareserven är, desto lättare är det

att uppmjuka valutaregleringen. Ärendenas handläggning inom valutakontoret

underlättas också av en förbättring i valutaläget. Det bör vidare i detta

sammanhang framhållas, att ärendena ibland måste bedömas olika vid olika

tidpunkter. Frågor, som gälla betalningsutbytet med visst land, måste sålunda

ej sällan avgöras med hänsyn till det aktuella betalnings- och förhandlingsläget

i förhållande till detta land.

Styrelsen saknar varje anledning till antagande av annat än att valutakontorets

personal låtit och låter sig lika angeläget vara som styrelsen att

handlägga på personalen ankommande ärenden med samma strävan efter

likformighet och enhetlighet som styrelsen iakttagit.

Erinras må även om att varje sökande äger påkalla att få sin sak prövad

av styrelsen och att styrelsens beslut kan överklagas hos Kungl. Maj :t.

Enligt vad som framgår av bankofullmäktiges yttrande i ärendet ha fullmäktige

frågan angående valutakontorets ställning i administrativt avseende

under utredning. Styrelsen — som icke är beredd att i nu förevarande sammanhang

taga ståndpunkt till härmed sammanhängande frågor — vill nu

endast uttala, att det av motionärerna väckta spörsmålet angående ökad kontroll

över valutaregleringens handhavande torde böra anstå i avvaktan på

resultatet av sagda utredning.

Mot styrelsens beslut reserverade sig herr Lange, som ansåg, att formuleringen

av närmast föregående stycke borde haft följande lydelse:

Enligt vad som framgår av bankofullmäktiges yttrande i ärendet ha fullmäktige

frågan angående valutakontorets ställning i administrativt avseende

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

7

under utredning. Skall valutaregleringen fungera tillfredsställande är det

nödvändigt att den möts av förståelse från näringslivets sida. För att öka betingelsen

härför bör man enligt styrelsens för valutakontoret uppfattning

kunna såsom motionärerna ifrågasatt överväga en ordning för handläggandet

av valutaärendena, som skulle möjliggöra en kontroll och granskning av

riksdagens bankoutskott. Styrelsen förutsätter, att detta spörsmål får upptas

till prövning sedan fullmäktiges utredning rörande valutakontorets administrativa

ställning slutförts.

Kommerskollegium anför, att kollegium icke funnit, att bärande skäl förebragts

för den i motionen framförda tanken att valutamyndigheternas verksamhet

skulle ställas under bankoutskottets övervakning.

I anledning av vad i motionerna uttalas rörande kontrollen över valutaregleringens

handhavande framhåller Stockholm handelskammare, att det väl

med visst fog kan göras gällande, att de nuvarande kontrollmöjligheterna

knappast är tillfredsställande. Handelskammaren vill emellertid betona, att

det synes vara förenat med stora fördelar, att valutakontoret står under ledning

av en särskild för ändamålet förordnad styrelse, i vilken ingår representanter

för det allmänna och näringslivet, och vill framhålla angelägenheten

av att denna anordning bibehålies oförändrad. Såvitt handelskammaren kan

bedöma, skulle knappast några nämnvärda fördelar stå att vinna, om riksdagens

bankoutskott finge möjlighet till en granskning av valutamyndigheternas

verksamhet i efterhand, och handelskammaren vill därför avstyrka,

att i motionerna ifrågasatt förändring vidtages i fråga om kontrollen över

valutaregleringens handhavande.

Även handelskammaren i Göteborg och Svenska bankföreningen har avstyrkt

motionen i denna de]. Kooperativa förbundet samt Sveriges allmänna

exportförening och Sveriges industriförbund ävensom handelskammaren i

Malmö har i remissyttranden framfört olika skäl som talar mot den förändring

i fråga om kontrollen som ifrågasatts i motionen.

Utskottet. I Kungl. Maj:ls förevarande proposition föreslås en förlängning

för tiden 1 juli 1954 till och med den 30 juni 1955 av valutalagen. Utskottet

har icke någon erinran häremot och tillstyrker alltså bifall till propositionen.

Utskottet har ansett sig i anslutning till handläggningen av den föreliggande

propositionen böra upptaga de likalydande motionerna 1:340 och

11:288. I vad motionerna avser riktlinjerna för den ekonomiska politiken

torde motionerna emellertid få anses besvarade genom vad utskottet anfört

i utlåtande nr 27.

Motionärerna har uttalat sig för alt målmedvetna ansträngningar göres

för att få till stånd inskränkningar och förenklingar i valutaregleringen. 1

anledning härav har valutakontorets styrelse förklarat sig självfallet ha

uppmärksamheten riktad på önskvärdheten alt genomföra de lättnader i valutaregleringen

som motiveras av ett förbättrat betalningsläge i förhållande

lill utlandet, såväl vad gäller det sakliga syftet med olika valutabestämmel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

ser som det tekniska handhavandet av regleringen. Utskottet uttalar sin

tillfredsställelse över vad valutakontorets styrelse sålunda anfört.

I motionerna beröres vidare möjligheterna att genomföra uppmjukningar

i hembudsskyldigheten och att underlätta transito- och frilagerhandel. I

vissa remissyttranden har dessutom framförts förslag om att de för bankerna

gällande bestämmelser om multilaterala terminsaffärer samt om rätt att

göra kortfristiga placeringar i utländska obligationer bör uppmjukas. Likaså

har ifrågasatts en uppmjukning av reglerna om rätt för utlänningar att investera

kapital i Sverige och till landet införa svenska sedlar och mynt.

Det har vidare framförts förslag, att affärsbankerna borde i något ökad omfattning

få på sig överlåten prövningen av valutatillstånd. Slutligen har

förenklingar i administrativt hänseende ansetts vara möjliga, "vilket närmare

skulle framgå efter en översyn av valutakontorets cirkulär; bl. a.

skulle redovisnings- och granskningförfarandet kunna förenklas.

Vad angår frågan om den s. k. hembudsskyldigheten vill utskottet fästa

uppmärksamheten på att hembudsskyldighet i praktiken föreligger endast

beträffande s. k. hårdvalutor. Möjligheterna att uppmjuka eller helt avskaffa

hembudsskyldigheten beträffande dylika valutor kan ej f. n. överblickas.

Valutakontorets styrelse har i sammanhanget framhållit, att Sverige i flera

avseenden är bundet av internationella betalningsavtal, när det gäller rätt

för exportör att mer eller mindre fritt förfoga över en del till honom inflytande

likvider i sådan utländsk valuta varå knapphet råder. Beträffande

förslaget i fråga om transitoaffärer vill utskottet erinra om att valutakonlorets

styrelse förklarat att kontoret funnit det angeläget att främja och

underlätta dessa, även om från svensk sida bedriven transitohandel varken

nu eller tidigare synes ha spelat någon mera betydande roll. Övriga under

remissbehandlingen framförda och ovan delvis redovisade förslag till lättnader

— inbegripet frågan om förenkling av cirkulär och andra administrativa

föreskrifter beträffande valutaregleringen — är delvis av den karaktären,

att de berör kontraktsförhållanden mellan riksbanken och bankerna

som valutabanker, varför det närmast torde få anses ankomma på valutakontorets

styrelse att taga ställning därtill. Utskottet förutsätter, att valutakontorets

styrelse fortlöpande ägnar dessa frågor uppmärksamhet.

Beträffande slutligen den i motionerna berörda frågan om kontrollen över

valutaregleringens handhavande vill utskottet avvakta de överväganden angående

handläggningen av valutaärenden vilka kommer att företagas inom

riksbanken, innan olika ändringsförslag prövas. Även om dessa överväganden

skulle — såsom bankofullmäktige anför — leda till att riksbanken övertager

ansvaret för valutaregleringen, synes det utskottet värdefullt att representanter

för näringslivet i någon form gives tillfälle att medverka. Det

får förutsättas att vid övervägandena inom riksbanken dessa synpunkter

diskuteras i vederbörlig ordning tillika med de övriga alternativ som kan

ifrågakomma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

9

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må 1) bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition; 2) anse de likalydande motionerna I: 340 och

II: 288 besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 6 maj 1954.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, De Geer, Boo, Wehtje

och Eliasson;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson i

Landskrona, Sköldin, Gustafson i Göteborg, Johansson i Kalmar, Nygren

och Jönsson i Rossbol.

Reservation

av herrar Ewerlöf, De Geer, Wehtje, Schmidt, Gustafson i Göteborg och Nygren,

vilka anse att utskottets utlåtande borde ha följande lydelse:

Utskottet. I Kungl. Maj:ts förevarande proposition föreslås en förlängning

för tiden 1 juli 1954 till och med den 30 juni 1955 av valutalagen. Utskottet

har icke någon erinran häremot och tillstyrker alltså bifall till propositionen.

Utskottet har ansett sig i anslutning till handläggningen av den föreliggande

propositionen böra upptaga de likalydande motionerna 1:340 och

II: 288. I vad motionerna avser riktlinjerna för den ekonomiska politiken

torde motionerna emellertid få anses besvarade genom vad utskottet anfört

i utlåtande nr 27.

Motionärerna har uttalat sig för att målmedvetna ansträngningar göres

för att få till stånd lättnader och förenklingar i valutaregleringen. Utskottet

erinrar i anslutning till motionerna om vad som bland annat i årets finansplan

anförts om fördelarna även ur svensk synpunkt av fritt växlingsbara

valutor, understryker vikten av att den ekonomiska politiken planeras

och bedrives så, att vårt land icke löper risk att förlora sina möjligheter

att följa med i den internationella utvecklingen mot friare valutaförhållanden

och förutsätter att de valutavårdande myndigheterna även på kort sikt

har sin uppmärksamhet riktad på nödvändigheten att genomföra sådana

2 liihnng till riksdagens protokoll 1951. Sxttnil. ,Vr 28.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

lättnader i valutarestriktionerna som kan vidtagas utan särskilda risker

för det omedelbara valutaläget.

I motionerna riktas uppmärksamheten på möjligheterna att genomföra

uppmjukningar i hembudsskyldigheten och att underlätta transito- och

frilagerhandel. I remissyttrandena har dessutom framförts förslag om att

de för bankerna gällande bestämmelserna om multilaterala terminsaffärer

samt om rätt att göra kortfristiga placeringar i utländska obligationer bör

uppmjukas. Likaså har en uppmjukning ifrågasatts beträffande reglerna

om rätt för utlänningar att investera kapital i Sverige och till landet införa

svenska sedlar och mynt. Det har vidare framförts det förslaget, att affärsbankerna

borde i något ökad omfattning få på sig överlåten prövningen av

valutatillstånd. Slutligen har förenklingar i administrativt hänseende ansetts

vara möjliga, vilket närmare skulle framgå efter en översyn av valutakontorets

cirkulär; bl. a. har redovisnings- och granskningsförfarandet

ansetts kunna förenklas.

Vad särskilt angår frågan om den s. k. hembudsskyldigheten vill utskottet

fästa uppmärksamheten på att sådan i praktiken föreligger endast beträffande

s. k. hårdvalutor. Utskottet anser att hembudsskyldighetens betydelse

ur valutasynpunkt icke bör överskattas. Även om denna skyldighet

icke nu helt skulle kunna avskaffas, bör de begränsningar i densamma,

som kan genomföras utan mera påtagliga risker för den svenska valutan

emellertid vidtagas. Beträffande förslaget i fråga om transitoaffärer vill

utskottet erinra om att valutakontorets styrelse förklarat att kontoret funnit

det angeläget att främja och underlätta dessa. Tidigare har från svensk

sida bedriven transitohandel icke spelat någon mera betydande roll. Under

senare ar har emellertid i vissa europeiska länder detta slags transaktioner

blivit allt allmännare. Eftersom de uppenbart medför ej obetydliga valutainkomster,

har de på olika sätt underlättats. Utskottet förordar att de valutavårdande

myndigheterna vidtager de åtgärder som kan befinnas möjliga

för att underlätta transitoaffärer från svensk sida. Även övriga under

remissbehandlingen framförda och ovan delvis redovisade förslag till lättnader

synes enligt utskottet förtjäna att ingående prövas av valutakontorets

styrelse. Utskottet har funnit det särskilt påkallat att understryka

vikten av att valutaregleringen så länge den är behövlig skötes efter i möjligaste

mån affärsmässiga grunder. Valutakontorets cirkulär och övriga

föreskrifter beträffande valutaregleringen bör snarast överses i syfte att

åstadkomma all möjlig förenkling.

Beträffande slutligen den i motionerna berörda frågan om kontrollen

över valutaregleringens handhavande vill utskottet innan olika ändringsförslag

prövas avvakta de överväganden angående handläggningen av valutaärendena

som kommer att företagas inom riksbanken. Utskottet anser

sig i anledning av vad som uttalats av remissinstanserna böra framhålla,

att även i fortsättningen de fördelar bör tillvaratagas som är förenade med

att valutaregleringen handhaves av en särskild styrelse, i vilken ingår representanter

utsedda ur näringslivets led.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 28.

11

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må 1) bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition; 2) i anledning av de likalydande motionerna

1:340 och 11:288 i skrivelse till Kungl. Maj:t omförmäla

vad utskottet ovan anfört.

547468. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:361 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts -proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 a1 i texten