Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911

1954-01-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1954:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni

1911 (nr 74) om bankrörelse.

I en den 27 november 1953 dagtecknad proposition, nr 6, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt

§ 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr

74) om bankrörelse.

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 239 § lagen den 22 juni 1911 (nr 74)

om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 239 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse* 1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

239 §.

Till bestridande av kostnaden för

bankinspektionens organisation och

verksamhet skall bankbolag årligen

erlägga bidrag enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen. Detta

bidrag utgår efter visst, för samtliga

bankbolag, över vilka bankinspektionen

har att utöva tillsyn, lika förhållande

till sammanlagda beloppet av

bankbolags egna fonder vid utgången

av nästföregående kalenderår, men

må icke överstiga två hundradels procent

av detta belopp.

Bankbolag åligger —-

Till bestridande av kostnaden för

bankinspektionens organisation och

verksamhet skall bankbolag årligen

erlägga bidrag enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen. Detta

bidrag utgår efter visst, för samtliga

bankbolag, över vilka bankinspektionen

har att utöva tillsyn, lika förhållande

till sammanlagda beloppet av

bankbolags egna fonder vid utgången

av nästföregående kalenderår, men

må icke överstiga tre hundradels procent

av detta belopp.

bestämma ersättningsbeloppet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Enligt 239 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse skall bankaktiebolag

till bestridande av kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet

årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.

Detta bidrag utgår efter visst, för samtliga bankbolag lika förhållande

till sammanlagda beloppet av bolagets egna fonder vid utgången av

1 Senaste lydelse av 239 § se 1933:277.

1 liihang till riksdagens protokoll 195b. 8 samt. Nr 3.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 3.

nästföregående kalenderår, men må icke överstiga två hundradels procent

av detta belopp.

Ifrågavarande bidrag utgår jämlikt kungörelsen den 30 januari 1953 (nr

19) angående bankaktiebolags bidrag till bestridande av kostnaden för bankinspektionen

från och med år 1953 med det sålunda i lagen om bankrörelse

stadgade maximibeloppet.

I sin berättelse över den år 1951 verkställda granskningen angående statsverket

framhöll riksdagens revisorer under § 20, bland annat, att en konsekvent

tillämpning av den i övrigt fastslagna principen för finansiering

av verksamheten vid bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen

och försäkringsinspektionen självfallet borde leda till att de med verksamhetens

bedrivande sammanhängande kostnaderna utan undantag täcktes genom

bidrag av de kontrollerade institutionerna själva. Jämväl kostnaderna

lör personalens pensionering borde därför inordnas i det specialbudgetsystem,

som tillämpades för ifrågavarande myndigheter, och belasta respektive

diversemedelsfonder. För kostnadernas fastställande kunde därvid olika

principer övervägas. Å ena sidan syntes ersättningarna kunna beräknas

med utgångspunkt från de årliga kostnaderna för faktiskt utgående pensioner,

å andra sidan kunde de utmätas på grundval av de försäkringstekniskt

beräknade pensionsavgifter, inklusive rörligt tillägg, som borde upptagas

till täckande av blivande pensionskostnader för den i tjänst varande personalen.

Budgetmässigt sett borde de beräknade pensionskostnaderna uppföras

som en särskild anslagspost i den för vederbörande myndighet fastställda

staten samt av myndigheten utbetalas till statskontoret för att tillgodoföras

vederbörande pensionsanslag. Revisorerna föreslog, att frågan om

pensioneringskostnadernas bestridande vid bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen och försäkringsinspektionen samt i samband därmed

en omläggning av redovisningssystemet på sätt revisorerna antytt, skulle

upptagas till omedelbart övervägande. På förslag av statsutskottet gjorde

riksdagen hos Kungl. Maj:t framställning i enlighet med revisorernas förslag

(SU 1952:145; Rskr 293).

I anledning av riksdagens sålunda gjorda framställning har i de för

sparbanksinspektionen och försäkringsinspektionen för budgetåret 1953/54

fastställda staterna upptagits särskilda anslagsposter till pensioner. Härvid

har Kungl. Maj :t föreskrivit, att vederbörande inspektion skall från ifrågavarande

anslagspost i enlighet med av statskontoret respektive statens pensionsanstalt

meddelade uppgifter till statskontoret utbetala ett belopp, svarande

mot de på inspektionen belöpande faktiska pensionskostnaderna under

budgetåret; erhållet belopp skall av statskontoret tillgodoföras vederbörande

pensionsanslag.

I skrivelse den 11 maj 1953 har bank- och fondinspektionen upptagit förevarande

spörsmål till behandling och därvid framhållit bland annat följande.

Enligt vad inspektionen under hand inhämtat kunna de pensionsförmåner

— inklusive tjänstelivränta i ett fall — som under budgetåret 1953/54 förväntas

bli utbetalda, beräknas uppgå till sammanlagt cirka 52 500 kronor;

härutöver kan tjänstelivränta i ytterligare ett fall komma att utgå, men

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 3.

3

dennas storlek kan för närvarande icke angivas. Det rör sig sålunda om

belopp, som i förhållande till inspektionens övriga utgifter ingalunda äro

obetydliga, och det måste bär genast utsägas, att behållningarna å inspektionens

fonder icke äro tillräckliga för att medgiva utbetalning av de andelar

av ifrågavarande belopp, som efter närmare prövning anses böra belasta

nämnda fonder. Dessa skulle alltså behöva förstärkas, men detta låter

sig, såvitt angår bankinspektionens fond, icke göra utan föregående ändring

i lagen om bankrörelse (239 §), eftersom det bidrag till bankinspektionens

fond, som för närvarande utdebiteras, är det enligt sagda lag högst

medgivna; innan en omläggning av metoden för finansieringen av här avsedda

pensioner kan äga rum, måste alltså proposition till riksdagen om

ändring i banklagen avlåtas.

Frågan har därefter varit föremål för övervägande inom finansdepartementet.

Härvid har upprättats en promemoria vari föreslagits, att bankernas

bidragsmaximum sättes till 0,04 procent av det sammanlagda beloppet av

bankbolags egna fonder. Rörande innehållet i promemorian hänvisas till

propositionen.

över finansdepartementets promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits

av statskontoret, bank- och fondinspektionen, svenska bankföreningen

och svenska jordbrukskreditkassan. Den ifrågasatta ändringen av 239 §

banklagen har endast berörts i de yttranden, som avgivits av bank- och fondinspektionen

och svenska bankföreningen.

Bank- och fondinspektionen yttrar följande.

Såsom närmare utvecklas i promemorian torde man i anledning av riksdagens

revisorers förslag beträffande pensionering av bank- och fondinspektionens

personal få vidtaga anordningar för att öka i första hand bidragen

till bankinspektionens fond, något som är angeläget även för att eliminera

det behov av förskott från statsverket som nu tidvis föreligger samt för att

därutöver bygga upp en tillräcklig fondbehållning. För att kunna erhålla

ökade sådana bidrag måste emellertid en ändring ske i 239 § lagen om bankrörelse.

Det härutinnan framlagda förslaget tillstyrkes av inspektionen, som

jämväl finner den föreslagna uttaxeringen — 0,025 procent av bankernas

egna fonder — lämpligt avvägd.

Svenska bankföreningen vill med hänsyn till vad i ärendet upplysts icke

motsätta sig en höjning av bidragsprocenten till 0,025 procent. När den

erforderliga fonduppbyggnaden skett borde emellertid övervägas, om icke

procentsatsen åter kunde sänkas. I varje fall syntes det enligt bankföreningens

uppfattning opåkallat att nu höja den i banklagen upptagna procentsatsen

över 0,03 procent.

Departementschefen har anfört följande.

1949 års banklagssakkunniga framlade den 31 januari 1952 betänkande

(SOU 1952:2) med förslag till ny lag om bankrörelse, avsedd att ersätta

1911 års lag. Betänkandet är för närvarande föremål för övervägande inom

finansdepartementet. Förslag till ny lag om bankrörelse beräknas emellertid

icke kunna framläggas för 1954 års riksdag.

Bankernas bidrag till bestridandet av kostnaderna för bankinspektionens

verksamhet utgår för närvarande med två hundradels procent av de egna

fonderna, alltså med det högsta i banklagen medgivna beloppet. Av den i

ärendet förebragta utredningen framgår, alt eu höjning av bidragsbeloppen

är ofrånkomlig och alt eu sådan höjning bör genomföras snarast möjligt. Eu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 3.

ändring av banklagens regler om visst bidragsmaximum torde sålunda icke

kunna anstå i avvaktan på att förslag till ny banklag framlägges, utan frågan

om en ändring av 239 § banklagen bör upptagas till behandling redan nu.

I departementspromemorian har föreslagits en höjning av maximibeloppet

till 0,04 procent. Såsom tidigare nämnts har Svenska bankföreningen

ansett, att höjningen borde kunna begränsas till 0,03 procent. Inom finansdepartementet

gjorda preliminära beräkningar ger närmast vid handen att

den faktiska bidragsprocenten för bankerna för närvarande bör fastställas

till 0,025 procent. Med hänsyn till att nämnda procenttal så avvägts, att de

inflytande bidragen jämväl medger viss fondering, torde ett maximibelopp

av 0,03 procent i varje fall tills vidare erbjuda tillräcklig marginal. Jag förordar

sålunda att det i 239 § banklagen angivna maximala procenttalet höjes

från två hundradels procent till tre hundradels procent. Då det torde

bli nödvändigt, att höjda bidrag uttages av bankerna från och med år 1954,

bör den föreslagna lagändringen träda i kraft snarast möjligt.

Den närmare fördelningen av de på bankinspektionens fond, fondinspektionens

fond och jordbrukskassetillsynens fond fallande andelarna av kostnaderna

för bank- och fondinspektionens verksamhet ävensom fastställandet

av det bidrag, som skall uttagas av bankbolagen, torde liksom hittills få

ankomma på Kungl. Maj :t.

Utskottet finner i likhet med departementschefen, att en höjning av bankernas

bidragsbelopp till bestridande av kostnaderna för bankinspektionens

verksamhet bör genomföras. Detta nödvändiggör en höjning av bidragsmaximum,

och utskottet tillstyrker sålunda förslaget om ändring av

239 § banklagen.

Utskottet har ej erinran mot att Kungl. Maj :t såsom hittills beslutar om

den närmare fördelningen av de på bankinspektionens fond, fondinspektionens

fond och jordbrukskassetillsynens fond fallande andelarna av kostnaderna

för bank- och fondinspektionens verksamhet samt fastställer det bidrag

som skall uttagas av bankbolagen. Utskottet förutsätter, att frågan om

en sänkning av den utgående bidragsprocenten blir föremål för övervägande

da bankinspektionens fond erhållit erforderlig förstärkning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 28 januari 1954.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, De Geer, Mogård, Werner,

Boo, Wehtje, Kriigel och Svärd;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Sköldin,

Dickson, Gustafson i Göteborg, Gavelin, Persson i Norrbv och Andersson i

Ronneby*.

* Ej närvarande vid justeringen.

547122. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten