Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande näringslivets lokalisering.

1954-11-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1954:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande näringslivets lokalisering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning

rörande näringslivets lokalisering.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 343 i första kammaren av herr Lundqvist m. fl. samt nr 447

i andra kammaren av herr Birke, har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning med uppgift

att framlägga förslag när det gäller kommunernas engagemang i enskild

företagsamhet på sådana platser, där en sådan åtgärd icke är avsedd

att direkt tillföra kommunen vinst utan fastmer åstadkomma en gynnsammare

utveckling av näringslivet.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet får utskottet hänvisa till motionen 1: 343.

Över motionerna har yttrande i vederbörlig ordning inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

kommerskollegium, som till sitt yttrande fogat yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle, vattenfallsstyrelsen,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges

lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Motionerna har tillstyrkts av lantbruksstyrelsen, byggnadsstyrelsen, handelskamrarna

i Göteborg och Gävle och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

medan avstyrkande yttranden inkommit från arbetsmarknadsstyrelsen,

kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Skånes

handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sverikes

skogsägareföreningars riksförbund samt Svenska landskommunernas

förbund.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att styrelsen icke anser frågan om kommunernas

rätt att lämna subventioner till industriföretag slutgiltigt löst

genom de riktlinjer, som nu gäller för rättspraxis på området. Det bör närmare

övervägas i vilken utsträckning möjligheter bör öppnas att — där

så befinnes ur lokaliseringssynpunkter lämpligt — medge kommun rätt

att lämna sådana subventioner. För landsbygdens del bör det härvid undersökas

i vad mån en friare tillståndsgivning låter sig infogas som ett led i

en samlad, positiv landsbygdspolitik. Denna fråga är av sådan art och

betydelse, att den enligt styrelsens mening lämpligen torde böra upptagas

i samband med de övriga frågor rörande den framtida utformningen av

t Bihang till riksdagens protokoll 195b. 8 samt. Nr 37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

närings- och bebyggelsestrukturen i landet, som nyligen aktualiserats i motionerna

I: 341 och II: 290 vid årets riksdag.

Enligt byggnadsstyrelsens mening måste det anses i hög grad önskvärt

att kommunerna i ökad utsträckning aktivt medverkar i lokaliseringshänseende.

Av största betydelse är emellertid att de kommunala investeringar

som företages blir lämpliga ur region- eller riksplaneringssynpunkt. Bl. a.

för att tillgodose detta önskemål är det enligt styrelsens mening angeläget

att alla möjligheter tillvaratages att åvägabringa en mellan olika kommuner

samordnad generalplanering i så enkla former som möjligt.

Beträffande den i motionerna berörda frågan om uppförande av kommunala

hantverkshus framhåller styrelsen att det i många fall torde vara ur

allmän planläggningssynpunkt önskvärt att dylika hantverkshus inrättas.

Styrelsen har därför icke något att erinra mot att den i motionerna avsedda

utredningen i denna del kommer till stånd.

Handelskammaren i Göteborg instämmer i motionärernas önskemål om

klarare riktlinjer för kommunernas rätt att vidtaga lokaliseringspolitiska

åtgärder. Emellertid förelåge säkerligen stora svårigheter att på detta område

skapa en klar lagstiftning. Kammaren befarade att en lagstiftning

skulle medföra alltför kraftiga inskränkningar i kommunernas handlingsfrihet

och vore ur denna synpunkt mest benägen att avstyrka motionärernas

yrkande om utredning. Klarhet om kommunernas befogenheter härvidlag

kunde måhända vinnas genom studium av Kungl. Maj :ts praxis i ärenden,

likartade det av motionärerna relaterade. Kammaren ville emellertid

icke motsätta sig yrkandet om utredning under förutsättning att denna begränsades

till frågan om kommunernas befogenheter i sådana fall som det

i motionerna nämnda.

Handelskammaren i Gävle finner liksom motionärerna att ett klart ställningstagande

från statsmakternas sida beträffande kommunernas rätt till

lokaliseringspolitiska åtgärder vore av stor betydelse och ansluter sig till

deras yrkande om utredning.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anför, att en kommun,

särskilt vid befarad arbetslöshet på grund av nedläggande eller inskränkning

i företags drift, bör kunna företaga ekonomiska åtgärder för att stimulera

det enskilda näringslivet. Kommunala stödåtgärder, inspirerade av

skattepolitiska syften, kunde emellertid icke anses tillfredsställande. Den i

samband med utredningen om näringslivets lokalisering verkställda otryckta

specialutredningen »Statskommunala åtgärder i städer och köpingar i

syfte att tillföra kommunerna nya industriföretag respektive hindra flyttning

av redan befintliga industrier till annan ort» borde kompletteras med

färskare material.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller följande.

Frågan om kommunernas kompetens att på olika sätt stödja näringslivet

har tidigare varit föremål för behandling av bl. a. kommunallagskommittén

och utredningen angående näringslivets lokalisering.

I yttrande över dessa utredningar har arbetsmarknadsstyrelsen intagit den

ståndpunkten, att kommunerna bör äga befogenhet att allmänt främja sitt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

3

näringsliv. Bl. a. bör kommunen ha rätt att reservera mark för industriändamål

och förse dessa områden med ledningar för vatten och avlopp,

stickspår etc. Däremot talar starka skäl emot att kommunerna lämnar subventioner

åt enskilda företag. Auktionerandet kommunerna emellan i fråga

om förmåner åt industrier är ett störande moment, då det gäller att åstadkomma

eu ur allmänna synpunkter förnuftig lokalisering av nya industrier.

I vissa fall kan det emellertid vara berättigat med kommunala bidrag till

enskilda industrier. Detta är exempelvis förhållandet, då ett företag på

grund av kommunalt beslut om sanering av vissa byggnader eller områden

tvingas flytta till annat område. Kommunen bör även ha befogenhet att

medelst lån, tecknande av borgen eller annorledes medverka till uppehållande

av driften vid industrier eller andra företag i sådana fall, där ett nedläggande

eller inskränkande av driften skulle föranleda arbetslöshet i kommunen.

Vad gäller iordningställande av särskilda byggnader för hantverks- och

småindustriens behov, har styrelsen bl. a. i yttrande över kommunallagskommitténs

betänkande del I framhållit önskvärdheten av att nämnda fråga

blir föremål för utredning.

Kommunallagskommittén ansåg, att frågan om den kommunala subventionsverksamheten

och om en eventuell kontroll över densamma borde bli

föremål för undersökning av lokaliseringsutredningen. Lokaliseringsutredningen

kom till det resultatet, att kommunerna icke genom subventioner borde

påverka företagsenheternas lokalisering. Vidare ansåg utredningen, att

problemet huruvida det är möjligt att komma till rätta med de kommunala

subventionerna enbart genom att skärpa underställningsskyldigheten borde

prövas som en del av spörsmålet om lämpligheten och önskvärdheten av att

över huvud taget skärpa den kommunala underställningsskyldigheten. Lokaliseringsutredningen

ansåg därför, att frågan borde upptagas till omprövning

av kommunallagskommittén. Styrelsen framhöll i sitt yttrande över

lokaliseringsutredningens betänkande, att det var angeläget, att sistnämnda

fråga blev föremål för omprövning på grundval av de undersökningar, som

utförts av lokaliseringsutredningen.

I sitt förslag till kommunallag in. in., som avgavs, innan statsmakterna

tagit ställning till lokaliseringsutredningens förslag, framhöll kommunallagskommittén,

att det före ett sådant ställningstagande saknades anledning

att närmare överväga spörsmålet om underställning av kommunala subventionsbeslut.

Kommittén framhöll vidare, att upplysnings- och rådgivningsverksamheten

skulle vara ett lämpligt medel att påverka kommunernas

beslut i sådana lokaliseringslån, där kommunal subvention ifrågasatts.

Över huvud taget ansågs underställningsinstitutet vara en olämplig form för

kontrollen över kommunernas subventionsgivning. Underställningsinstitutcts

utnyttjande för sådant ändamål syntes kunna komma i fråga blott om

I statsmakternas direktiv angående lokaliseringsverksamheten underströks

Övriga åtgärder att komma till rätta med problemet visade sig resultatlösa.

önskvärdheten av att de kommunala subventionerna upphörde. Lokaliseringsorganet

fick i uppdrag att vid fortlöpande samarbete med kommunerna

ha sin uppmärksamhet riktad härpå.

Frågan om de kommunala stödåtgärderna till förmån lör det enskilda näringslivet

har också behandlats av en av statsrådet och chefen för handelsdepartementet

tillsatt kommitté i en den 12 februari 1954 avgiven PM med

förslag angående ökad kreditgivning under statlig medverkan åt hantverk

och småindustri. Häri framhålles, att stöd åt företagsamheten med hänsyn

till dess lokaliseringspolitiska betydelse främst måste anses vara eu statlig

angelägenhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

Vid yttranden över underställningsärenden, som avsett kommunalt stöd åt

näringslivet, har styrelsen i vissa fall tillstyrkt framställningar, även om

man icke kunnat peka på någon större akut arbetslöshet eller arbetslöshetsrisk,

men där allmänt otillfredsställande sysselsättningsförhållanden motiverat

åtgärden. En ytterligare förutsättning har varit, att det icke funnits någon

företagarförening i länet, som kunnat träda hjälpande emellan, och

att stöd på annat sätt icke kunnat erhållas.

Under förutsättning att det framlagda förslaget om ökad kreditgivning

under statlig medverkan åt hantverk och småindustri vinner statsmakternas

gehör,1 skulle motiven för en utvidgning av kommunernas rätt att stödja

enskilda företagare delvis bortfalla. Man torde också kunna förutsätta, att

kommunerna blir obenägna att lämna stöd i form av lån eller borgen åt

företag, innan möjligheterna att få hjälp genom statlig lånegaranti prövats.

Vid ett genomförande av förslaget om statlig lånegaranti anser därför

styrelsen, att en utredning angående den kommunala kompetensen och under

ställningsskyldigheten i frågor som gäller kommunernas stödjande av

näringslivet bör anstå tills erfarenhet vunnits av den nya stödformen.

Ehuru kommerskollegium instämmer med motionärerna i att viss oklarhet

råder beträffande kommunernas rätt till stödåtgärder till den enskilda

företagsamheten och att en utredning av denna fråga därför kunde vara avvisst

värde, anser kollegium likväl att med en sådan utredning bör kunna

anstå, dels med hänsyn till att kommunalstyrelselagarna ändrats så sent som

år 1948 och dels för att resultaten av den nyligen påbörjade statliga lokaliseringsverksamheten

samt eventuella lättnader i småindustriens och hantverkets

kreditmöjligheter säkrare skola kunna bedömas.

Stockholms handelskammare anför att vidgade möjligheter för kommunal

aktivitet genom subventionering skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser.

Nuvarande praxis rörande kommunernas subventionsrätt borde bibehållas.

Då oklarhet rådde om den kommunala kompetensen komme säkerligen

gränsfall att uppstå, varför det vore önskvärt om lagstiftningen

kunde preciseras. Anledning saknades emellertid att enbart med hänsyn till

trågan om kommunernas rätt att subventionera näringslivet redan nu omarbeta

de så sent som år 1948 ändrade kommunallagarna.

Skånes handelskammare anser att den begärda utredningen tills vidare

kan anstå. Enligt kammarens mening funnes redan i det betänkande som

1947 års utredning angående näringslivets lokalisering avgivit tillräckliga utgångspunkter

i vart fall för en preliminär lösning av den av motionärerna

aktualiserade frågan.

Även om Sveriges industriförbund är ense med motionärerna om att ett

klarläggande av den kommunala kompetensen i fråga om stödåtgärder till

den fria företagsamheten vore av värde, är förbundet tveksamt om lämpligheten

av att just nu utreda denna fråga. Enligt förbundets uppfattning vore

det bättre att avvakta, till dess att verkningarna av den lokaliseringspolitiska

verksamhet, som kommit i gång inom arbetsmarknadsstyrelsen, samt eventuellt

genomförda lättnader i kreditförsörjningen för småindustrien bättre

kunna överblickas.

1 Den av Kungl. Maj:t i ämnet framlagda propositionen nr 210 har bifallits av riksdagen;

se BU:s uti. nr 29/1954 samt riksdagens skrivelse nr 318.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

5

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund uttalar följande:

Styrelsen har för sin del anslutit sig till den restriktiva hållning till kommunala

industrisubventioner, som gäller enligt kommunallagarna och rättspraxis.

Någon anledning till en generell uppmjukning av nu gällande rättsregler

härutinnan finnes icke enligt styrelsens mening. Emellertid komma

lokaliseringssynpunkterna här in i bilden. Därvid får man ha klart för sig

att en större kommun i praktiken har betydligt större möjligheter än en

mindre kommun att på olika sätt understödja enskild företagsamhet utan

att besluten härom behöva underställas. En större kommun kan för övrigt

såsom ett led i en mera reguljär kommunal verksamhet erhålla tillstånd att

upptaga lån för förvärv av tomtmark och för täckande av därmed sammanhängande

exploateringskostnader, varefter marken kan avyttras till industriföretag

till ett pris, som innebär en betydande kommunal subvention. Det

senare ledet i kommunens åtgöranden kan icke bli föremål för statliga myndigheters

prövning annat än i samband med besvär. Denna skillnad i fråga

om kommunernas faktiska möjligheter är långt ifrån tillfredsställande ur

lokaliseringspolitiska synpunkter. Det blir i första hand de större, redan industrialiserade

kommunerna, som har möjlighet att till sig draga ny företagsamhet

genom direkta eller indirekta kommunala subventioner. Mot denna

bakgrund skulle någon uppmjukning av lånepraxis ur praktiska synpunkter

vara försvarbar. Bedömningen i det i motionen åsyftade öregrundsfallet

var enligt styrelsens mening alltför hårdragen. De senaste årens trevande

försök med samhällelig lokaliseringspolitik torde få nöja sig med

blygsamma resultat så länge man icke via underställningsförfarandet —

innebärande en hård och objektiv prövning i fall från fall — vill ge de

mindre kommunerna något av de rättigheter, som de större kommunerna

taga sig själva. Men det kan också hävdas, att hittillsvarande restriktiva

praxis bör bibehållas till dess större erfarenheter vunnits av den nya lokaliseringspolitiken.

Särskilt böra då uppmärksammas de möjligheter, som kunna

öppnas genom ett genomförande av det nyligen framlagda förslaget till

statlig kreditgarantigivning i syfte att främja utvecklingen inom hantverk

och småindustri. I sitt över detta förslag avgivna yttrande har styrelsen

framhållit det som självklart att kreditgarantigivningen, som till en början

skulle ges för söksmässiga former, i första hand bör utnyttjas för nyetablering

inom landsbygdens smärre tätorter och sålunda tjäna ett klart lokaliseringspolitiskt

syfte.

En utredning av det slag motionärerna föreslagit skulle enligt styrelsens

mening i förhandenvarande läge knappast tjäna något ändamål. Ingen kommun

torde ge bidrag till näringslivet i annat syfte eller annan förhoppning

än att kommunen på längre sikt skall ha nytta därav.

Utskottet. Motionärerna har understrukit att ett klart ställningstagande

från statsmakternas sida skulle vara av stor betydelse för att vinna större

klarhet i fråga om kommunernas rätt att vidtaga sådana lokaliseringspolitiska

åtgärder som med större eller mindre rätt kan betecknas som subventioner

till näringslivet. Den oklarhet som för närvarande anses råda på detta

område uppges ha förorsakat många kommuner och företag onödiga kostnader

i exempelvis utredningar och produktionsplanering. Med hänsyn härtill

borde en utredning tillsättas med uppgift att framlägga förslag när det gäller

kommunernas engagemang i enskild företagsamhet på sådana platser, där

eu sådan åtgärd icke är avsedd att direkt tillföra kommunen vinst utan

fastmer åstadkomma en gynnsammare utveckling av näringslivet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 37.

De spörsmål motionärerna upptagit äger nära samband med lokaliseringspolitiken,

till vilken statsmakterna principiellt tog ställning så sent som vid

1952 års riksdag. Härvid uttalade föredragande departementschefen i propositionen

nr 127 att han i överensstämmelse med vad som anförts såväl av

lokaliseringsutredningen som i flertalet yttranden över dess betänkande

ville understryka önskvärdheten av att de kommunala subventionerna upphörde.

Lokaliseringsorganet borde vid fortlöpande samarbete med kommunerna

ha sin uppmärksamhet riktad härpå. Den fortsatta utvecklingen

torde få utvisa, huruvida anledning kunde anses föreligga att vidtaga några

särskilda åtgärder på detta område. På förslag av statsutskottet (utlåtande

nr 137) anslöt sig riksdagen till vad departementschefen anfört rörande

frågan om åtgärder för näringslivets lokalisering och grunderna för verksamhetens

bedrivande i fortsättningen.

Även om utskottet är medvetet om att en precisering av lagstiftningen rörande

kommunernas rätt att lämna subventioner — av skäl som motionärerna

utvecklat — i och för sig vore önskvärd, finner utskottet att. med utredning

härom bör kunna anstå. Det synes nämligen lämpligt att innan dessa

frågor på nytt överväges avvakta ytterligare erfarenheter av den lokaliseringsverksamhet

som bedrives i arbetsmarknadsstyrelsens regi liksom av det

system med statlig kreditgarantigivning för att främja utvecklingen inom

hantverk och småindustri, varom årets riksdag fattat beslut. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen

i sitt yttrande framhållit torde, sedan detta kreditgarantisystem

införts, motiven för en utvidgning av kommunernas rätt att

stödja enskilda företagare delvis bortfalla.

I den mån det längre fram skulle behöva övervägas huruvida en ändring

av kommunernas kompetens på detta område kan anses motiverad såsom

ett led i en samlad landsbygdspolitik, torde frågan härom lämpligen böra

upptagas vid prövningen av de spörsmål som berörts i motionerna 1:341

och II: 290, över vilka utskottet yttrat sig i utlåtande nr 36.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 343 och II: 447 må anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 9 november 1954.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Mogård, Boo,

Wehtje, Kronstrand, Eliasson och Strandler;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,

Gustafson i Göteborg, Gavelin, Johansson i Kalmar, Nygren, Löfgren

och Hansson i önnarp.

547761. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.