Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av bestämmelsen rörande insättningsmaximum på sparkasseråkning.
1954-03-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1954:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av bestämmelsen rörande insättningsmaximum på sparkasseråkning.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av bestämmelsen
rörande insättningsmaximum på sparkasseråkning.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 224 i första kammaren av herr Weiland m. fl. samt nr 285 i
andra kammaren av herr Gustafsson i Borås, har hemställts att riksdagen
måtte besluta att upphäva bestämmelsen om insättningsmaximum på sparkasseräkning.
I motionen anföres bl. a., att nu gällande sparbankslag borde ändras så
att den stode i bättre överensstämmelse med vad som kan anses lämpligt och
ändamålsenligt. I motionen uttalas vidare följande:
Den kommitté, som fått i uppdrag att utreda denna fråga och utarbeta
förslag till ny lagstiftning för sparbanksväsendet i Sverige, har tagit rundlig
tid på sig och torde väl snart vara färdig att lägga fram sitt förslag. Utan
att på något sätt förrycka denna kommittés arbete borde det dock vara möjligt
att på en punkt vidtaga sådana åtgärder, att en ändring till det bättre
komme att äga rum. Vi syfta på bestämmelsen om insättningsmaximum på
sparkasseräkning. Det är för många obegripligt, varför man så envist här i
landet hållit fast vid denna bestämmelse, som ur likviditetssynpunkt kunde
vara motiverad, då varje sparbank arbetade mera isolerat för sig själv, men
knappast nu då solidariteten mellan sparbankerna tagit sig uttryck i gemensamma
åtgärder för tryggandet av sparbankernas betalningsberedskap. Den
här förut påtalade bestämmelsen verkar för många fullständigt godtycklig
och kan i praktiken med lätthet i viss omfattning kringgås av insättarna.
Att ett sådant maximum är lika för sparbanker av olika storleksordning är
ju för övrigt fullständigt orimligt ur logisk synpunkt. Vore däremot maximiinsättningen
fastställd procentuellt i förhållande till den totala inlåningssumman
i respektive sparbank, så vore den ju ur denna synpunkt försvarbar
men detta är icke fallet med bestämmelsen i den generella form den nu
har. Flera sparbanker är nu i den situationen, att de icke på långt när kunna
tillfredsställa det legitima lånebehov, som finnes i den ort, där de har
sin verksamhet förlagd, samtidigt som t. ex. landstingen icke kan placera
sin skatteregleringsfond i sparbankerna inom den bygd, där fondens medel
uppsamlats.
Över motionerna har yttrande avgivits av 19^8 års sparbankssakkunniga
som i ärendet anfört följande:
Stadgandet om insättningsmaximum för motboksräkning, d. v. s. den
räkningsform motionärerna rätteligen torde avse, prövades senast av riksdagen
år 1948. Det maximibelopp, som därvid beslutades, 50 000 kronor,
föreslogs av bankoutskottet. Beloppsbestämningen synes ha betraktats som
provisorisk. I utskottsutlåtandet (nr 45) erinrades nämligen om att frågan
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 8 samt. Kr 7.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 7.
om insättningsmaximum vore avsedd att slutligt övervägas i samband med
det då förestående arbetet med en revision av sparbankslagstiftningen. Så
har också skett. De sakkunnigas ståndpunkt i ämnet innebär en avsevärd
uPPmjukning av gällande rätt. Vad de sakkunniga förorda kommer att närmare
redovisas i det betänkande med förslag till ny sparbankslag in. m.,
vilket torde framläggas inom några månader. Under hänvisning härtill vilja
de sakkunniga avstyrka, att riksdagen i anledning av de föreliggande motionerna
skulle f. n. ompröva stadgandet om insättningsmaximum.
Utskottet. Den i motionerna väckta frågan om upphävande av bestämmelsen
rörande insättningsmaximum på sparkasseräkning är såsom framgår
av det föregående för närvarande föremål för prövning inom 1948 års sparbankssakkunniga,
som inom en nära framtid beräknas framlägga sitt betänkande.
Då enligt utskottets mening resultatet av denna prövning bör avvaktas
innan frågan överväges av riksdagen, hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna 1:224 och 11:285 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 mars 1954.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, Mossberger*,
Eliasson, Johansson, Rune*, Svärd* och Aastrup*;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Sköldin*,
Dickson*, Gustafson i Göteborg*, Gavelin*, Persson i Norrby och Johansson
i Kalmar.
* Ej närvarande vid justeringen.
547270. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.