Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13

1954-04-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1954:13, Jordbruksutskottets utlåtande nr 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda hemställan rörande avveckling av

jordbrukets lagerhusfond m. m. jämte i ämnet väckta

motioner.

Kungl. Maj :t har i statsverkspropositionen, bil. 30, punkten 10, föreslagit

riksdagen medgiva dels att jordbrukets lagerhusfond må avvecklas med utgången

av budgetåret 1953/54 och ersättas av ett system med statlig lånegaranti

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som angivits i propositionen,

dels att under budgetåret 1954/55 statlig kreditgaranti må beviljas

för uppförande av lagerhus m. in. intill ett belopp av 4 000 000 kronor.

I samband härmed har jordbruksutskottet behandlat två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 74 av herr

Pålsson m. fl. och II: 101 av herr Staxäng m. fl., vari hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av denna punkt måtte besluta, att även jordbrukets

maskinlånefond får utnyttjas för att stödja tillkomsten av s. k. gårdstorkar

för gemensamt bruk.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.

Över motionerna har yttranden inhämtats från lantbruksstyrelsen och

statskontoret.

Vid 1950 års riksdag (Prop. 1950: 73; Rskr. 1950: 187) beslöts, att fruktoch

potatislagerhusfonden samt spannmålslagerhusfonden från och med den

1 juli 1950 skulle sammanslås till en fond, benämnd jordbrukets lagerhusfond.

Tillika medgav riksdagen, att vid utgången av budgetåret 1949/50 disponibla

kapitalmedel under förstnämnda båda fonder finge användas för

låneverksamheten från den nya fonden. Bestämmelser rörande lån från denna

fond är meddelade i kungörelsen den 26 maj 1950 (nr 245) angående lån

från jordbrukets lagerhusfond med däri genom kungörelsen nr 208/1951 gjord

ändring. För budgetåren 1950/51, 1951/52, 1952/53 och 1953/54 har riksdagen

såsom kapitaltillskott till fonden anvisat anslag å respektive 2 500 000,

1 500 000, 2 000 000 och 2 500 000 kronor.

Lanlbruksstgrelsen har i skrivelse den 17 oktober 1953 hemställt dels att

jordbrukets lagerhusfond från och med den 1 juli 1954 skall avvecklas och

ersättas med ett system med statlig lånegaranti, utformad på sätt styrelsen

närmare angivit, dels ock att statlig garanti för sagda ändamål ävensom

för uppförande av grästorkanläggningar under budgetåret 1954/55 skall få

beviljas till ett belopp av högst 9 000 000 kronor. Styrelsen har tillika över
1

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 10 samt. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

lämnat ett förslag till kungörelse om statlig garanti för lån för uppförande

av lagerhus in. m. för jordbruksändamål.

Innan departementschefen övergår till att närmare redogöra för styrelsens

framställning erinrar han om att frågan om att ersätta den statliga kreditgivningen

till uppförande av frukt- och potatislagerhus samt till spannmålsiagerhus

med ett system med statlig kreditgaranti varit föremål för prövning

i tidigare sammanhang.

Med anledning av en utredning i ärendet av styrelsen — i vilken förordades

en omläggning av kreditgivningen i nyss angiven riktning — upptogs

sålunda spörsmålet till behandling i förenämnda proposition till 1950 års

riksdag. Dåvarande departementschefen ansåg sig emellertid icke kunna

biträda förslaget. Därvid uttalades bland annat, att det syntes föreligga

risk för att anspråken på statligt stöd skulle öka avsevärt efter en övergång

till kreditgaranti. Vidare framhölls, att frågan i viss mån vore beroende

av vilka arbetsuppgifter som kunde komma att åläggas den beslutade statliga

affärsbanken. Frågan om statsbankens arbetsuppgifter var nämligen

vid denna tidpunkt ännu icke avgjord. Då det med hänsyn till låneverksamhetens

ringa omfattning ur administrativ synpunkt knappast erbjöde någon

olägenhet att tills vidare fortsätta med gällande system, ansågs det dock

mindre lämpligt att genom en sådan övergång eventuellt föregripa avgörandet

av nyssnämnda fråga. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

I sin till 1952 års riksdag avgivna berättelse (del. I s. 178) upptog riksdagens

revisorer till behandling vissa spörsmål rörande ifrågavarande fond.

I yttrande den 10 januari 1953 med anledning av vad revisorerna anfört i

frågan uttalade styrelsen, bland annat, att den lämpligaste lösningen av berörda

spörsmål syntes vara, att det allmänna stödet för uppförande av nya

lagerhus finge formen av allenast en kreditgaranti. Beträffande det närmare

innehållet i styrelsens yttrande torde få hänvisas till förenämnda berättelse,

del II s. 126.

I motioner till 1953 års riksdag, 1:350 och 11:409, hemställdes om en

allmän översyn av gällande bestämmelser rörande statliga lån till anskaffande

av spannmålstorkar. I yttrande den 27 februari 1953 över nämnda

motioner gav styrelsen uttryck för samma synpunkter, som nyss angivits.

Med anledning av motionerna framhöll jordbruksutskottet i sitt utlåtande

nr 9, att det uppenbarligen vore av vikt, att de statliga stödåtgärderna för

spannmålslagringen vore så avpassade, att de i största möjliga utsträckning

trämjade sitt sylte, d. v. s. tillkomsten av lämpliga torkningsanordningar

och lagerlokaler. Utskottet anförde vidare, att det av utredningen i ärendet

iramginge, att styrelsen redan ägnat denna fråga särskild uppmärksamhet

och hade för avsikt att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 framlägga

förslag till en lösning av föreliggande problem. I avvaktan härpå ansåg

utskottet icke påkallat att göra någon särskild framställning till Kungl.

Maj :t i av motionärerna angivet syfte. Utskottet förutsatte dock, att Kungl.

Maj ;t ägnade fortsatt uppmärksamhet åt spörsmålet samt, så snart styrel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

3

sens förslag inkommit och förhållandena det medgåve, föreläde riksdagen

förslag i ämnet. Riksdagen biföll utskottets förslag.

I sin nu ifrågavarande framställning uttalar styrelsen, alt den omfattning,

som skördetröskningen redan erhållit, och den ökning av denna skördemetod,

som med all säkerhet är att förvänta även i fortsättningen, ävensom

odlingen av oljeväxter gör det nödvändigt, att särskilt lagrings- och torkningsmöjligheterna

för spannmål och oljeväxtfrö förbättras. Ett statligt

stöd, som verksamt främjar tillkomsten av nya lagerhus och spannmålstorkar,

är därför enligt styrelsens mening väl motiverat. Det mest angelägna

synes därvid vara att undanröja de kreditsvårigheter, som kan stå hindrande

i vägen för uppförande av nya eller utvidgande av befintliga anläggningar.

Då företagen ekonomiskt sett bör vara självbärande, synes något

stöd i form av statliga bidrag däremot i regel ej erforderligt — förutsatt att

finansieringsfrågan kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Styrelsen framhåller vidare, att den restriktivitet, som iakttagits i fråga

om medelsanvisningen till jordbrukets lagerhusfond, har medfört att denna

fond ej i den utsträckning, som varit önskvärd, kunnat användas för att

främja tillkomsten av nya lagerhus och spannmålstorkar för jordbrukets

behov. I och för sig är det emellertid ingalunda nödvändigt, att statens hjälp

till finansieringen av företagen skall ske i form av lån ur en statlig lånefond.

Styrelsen anför, att de erfarenheter, som vunnits beträffande det sedan

den 1 juli 1948 tillämpade systemet med statlig lånegaranti för vissa

rationaliseringsåtgärder på jordbrukets område, varit enbart goda. Någon

omständighet, som skulle kunna hindra eller försvåra användningen av denna

stödform även för sådana företag, om vilka nu är fråga, synes ej föreligga.

De skäl, som i omförmälda proposition anfördes mot en övergång till

ett system med lånegaranti, torde enligt styrelsen ej längre böra tillmätas

någon avgörande betydelse. Frågan om den statliga affärsbankens arbetsuppgifter

synes sålunda icke vidare utgöra något hinder för en övergång

till lånegarantisystem. Vad angår farhågorna för att anspråken på statligt

stöd skulle öka avsevärt efter en övergång till lånegaranti framhåller styrelsen,

att den visserligen anser det önskvärt, att lånegaranti skall kunna

lämnas i större omfattning än som motsvarar de lån, vilka nu utlämnas ur

lagerhusfonden. Fn dylik ökning bör emellertid anses såsom ett led i strävandena

att underlätta tillskapandet av nya lagrings- och torkningsanläggningar

och bör därför ej utgöra hinder för en övergång till sagda system.

Det kommer för övrigt givetvis alltid att ligga i statsmakternas hand att

helt reglera omfattningen av lånegarantiverksamheten genom det sätt, på

vilket ramen för sagda verksamhet fastställcs. Dessutom kommer en övergång

till systemet med lånegaranti att medföra en viss avlastning av det

statliga upplåningsbehovet. Styrelsen föreslår därför, att jordbrukets lagerhusfond

skall avvecklas och att det statliga stödet till sådana företag, som

för närvarande kan erhålla lån ur sagda fond, i fortsättningen skall utgå i

form av lånegaranti för lån, upptagna i enskilda kreditinrättningar. Styrelsen

förutsätter dock därvid, alt ramen för de belopp, för vilka garantiut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

fästelser må lämnas, sättes så hög, att omläggningen verkligen kommer alt

ge ökade möjligheter att få till stånd nya torkar och lagerhusanläggningar

ävensom att det enskilda kreditväsendet kommer att ha möjlighet att tillgodose

de kapitalanspråk, som sålunda kan komma att ställas på detsamma.

Beträffande huvuddragen av det förordade garantisystcmet anför styrelsen

följande.

I fråga om de ändamål, för vilka lånegaranti bör få beviljas, synes någon

ändring i förhållande till vad som för närvarande gäller angående beviljande

av lån ur lagerhusfonden ej påkallad (jämför 1 § kungörelsen nr

245/1950). Vad angår låntagarna gäller för närvarande, att lån i princip

utgår endast till ekonomisk förening, som har karaktären av sammanslutning

mellan odlare av det slag av produkter, varom i det särskilda fallet är

fråga. Undantag från denna princip kan dock göras dels såtillvida, att lån

som avser lagringskällare må erhållas även av enskild odlare, dels i så måtto

att lån i särskilda fall kan beviljas annan sammanslutning än ekonomisk

förening. Även härvidlag synes bestämmelserna om lån ur lagerhusfonden i

stort sett böra äga motsvarande tillämpning. I två avseenden vill styrelsen

dock föreslå avvikelser. Vad först angår lån till enskild odlare finns redan

nu enligt kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd

till jordbrukets inre och yttre rationalisering möjlighet att bevilja lånegaranti

till enskild jordbrukare för uppförande av lagringskällare. Någon

anledning att jämväl här upptaga en motsvarande bestämmelse torde därför

ej föreligga. Å andra sidan vill styrelsen föreslå eu viss utvidgning i

fråga om möjligheterna att bevilja lånegaranti till sammanslutningar av

jordbrukare. Lånen ur lagerhusfonden har undantagslöst utlämnats till

större jordbrukarsammanslutningar samt avsett större lagerhus- och torkningsanläggningar.

Behovet av torkningsanläggningar torde emellertid i viss

utsträckning kunna tillgodoses genom gårdstorkar eller mindre, gemensamma

torkanläggningar. För torkanläggning, som uppföres av enskild

jordbrukare, kan redan nu lånegaranti lämnas enligt nyssnämnda kungörelse

nr 342/1948. Den enda möjligheten för jordbrukare att erhålla stöd

för uppförande av mindre, gemensamma torkanläggningar har däremot hittills

varit att bilda en ekonomisk förening och söka lån ur lagerhusfonden.

Denna lånemöjlighet har såsom nyss nämnts hittills icke tagits i bruk, vilket

måhända bland annat berott på att lånemöjligheterna ansetts böra reserveras

för större företag. Därest ramen för den nu föreslagna lånegarantien

göres tillräckligt vid, öppnas visserligen härigenom möjlighet att få

lånegaranti även för mindre, gemensamma spannmålstorkar, dock endast

under förutsättningen att vederbörande jordbrukare för ändamålet sammansluter

sig i en ekonomisk förening. Denna företagsform torde emellertid i

en del fall ej vara fullt lämplig. I sitt förut omnämnda yttrande den 10

januari 1953 anförde styrelsen, att enligt dess uppfattning starka skäl talade

för att torkanläggningar, som avsåges skola vara gemensamma för ett antal

mindre jordbruk, skulle — i likhet med exempelvis andelsladugårdar —

kunna erhålla ekonomiskt stöd från det allmännas sida ur rationaliseringsanslaget.

Styrelsen sade sig även komma att upptaga denna fråga i samband

"med behandlingen av styrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1954/

55. Styrelsen är alltjämt av den uppfattningen, att möjligheterna till statligt

ekonomiskt stöd för sådana anläggningar, som nu nämnts, bör vidgas.

Vid närmare övervägande har styrelsen emellertid funnit det mest ändamålsenligt,

att denna utvidgning ej skall ske genom en ändring av bestämmelserna

om rationaliseringsanslaget utan genom en ändring av de bestäm
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

5

melser, om vilka nu är fråga. Som skäl härför vill styrelsen bland annat hänvisa

till svårigheten att draga en lämplig gräns mellan de företag, som

skulle kunna erhålla stöd ur rationaliseringsanslaget, och de företag, som

skulle kunna få stöd i den här föreslagna ordningen, ävensom till önskvärdheten

av en enhetlig ledning och översyn av nu ifrågavarande lånegarantiverksamhet.

Styrelsen vill därför föreslå, att önskemålet om ökade möjligheter

att ge lånegaranti till mindre, gemensamma torkanläggningar skall

tillgodoses genom en uppmjukning av de bestämmelser om företagsformen,

som nu är meddelade i kungörelsen angående lån ur jordbrukets lagerhusfond.

Denna uppmjukning synes lämpligen — i anslutning till vad som

enligt 34 § kungörelsen nr 342/1948 gäller om lånegaranti till sammanslutning

för drivande av andelsladugård — kunna få den formen att företaget,

då antalet medlemmar i sammanslutningen understiger fem, må drivas även

såsom handelsbolag.

Därest styrelsens nu framlagda förslag genomföres, kommer möjligheterna

att erhålla lånegaranti för uppförande av spannmålstorkar enligt dess

uppfattning att i stort sett täcka hela det fält, där sådana garantier kan

anses erforderliga. Styrelsen framhåller, att ägare av jordbruksfastighet

redan nu kan erhålla lånegaranti för ändamålet enligt rationaliseringskungörelsen

oberoende av fastighetens storlek och, om fastighetens åkerareal

ej överstiger 20 hektar, eventuellt även bidrag. För uppförande av större

spannmålstorkar kommer lånegaranti enligt förslaget att kunna lämnas av

odlare bildade, större ekonomiska föreningar. För uppförande av mindre,

för några jordbrukare gemensamma spannmålstorkar kommer lånegaranti

att kunna lämnas under förutsättning, att odlarna sammanslutit sig i ekonomisk

förening eller, om antalet medlemmar understiger fem, bildat handelsbolag.

Beträffande frågan om beslutanderätten i ärenden rörande beviljande av

lånegaranti uttalar styrelsen, att övervägande skäl synes tala för att denna

i fortsättningen bör tillkomma styrelsen. För närvarande beviljas lån ur

fonden av Kungl. Maj :t. Till motivering för sitt förslag framhåller styrelsen,

att. man, därest lånegarantisystemet införes, torde ha att räkna med

en ej oväsentlig ökning av antalet ansökningar. Bland annat torde lånegaranti

i ett rätt stort antal fall komma att sökas för uppförande av mindre,

gemensamma spannmålstorkar. Handläggningen av ärendena kommer vidare

att fordra avgöranden i en mängd detaljfrågor, som ej lämpligen hör prövas

av Kungl. Maj :t. Styrelsen erinrar om att beslutanderätten i ärenden

angående lånegaranti för rationaliseringsändamål har uppdragits åt lantbruksnämnderna

och — i vissa ärenden av större vikt — åt styrelsen.

Såvitt angår lånebeloppets storlek föreslås, att gränsen för samtliga nu

ifrågavarande ändamål skall sättas till 85 procent av kostnaden för de med

lånet avsedda åtgärderna. Samma procentsats tillämpas för närvarande i

regel beträffande lån ur lagerhusfonden. För lagringskällare är dock lånegränsen

bestämd till 00 procent. Enligt styrelsen synes det ej erforderligt

att vid eu övergång till ett system med lånegaranti bibehålla den lägre gränsen

beträffande lagringskällare.

I fråga om låneräntan erinrar styrelsen om alt lånen ur lagerhusfonden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

för närvarande är förenade med räntefrihet under två år. Denna förmån

kan givetvis icke bibehållas, därest ett system med lånegaranti införes. Bortfallet

av bidrag till anläggningar av här ifrågavarande slag kompenseras för

övrigt, framhåller styrelsen, i huvudsak av den sänkning av räntekostnaderna,

som övergången till systemet med lånegaranti torde medföra. Beträffande

amorteringstiden föreslås icke någon ändring.

Enligt styrelsens mening bör det stöd till frukt- och potatislagerhus, som

kan anses böra utgå vid sidan av den statliga kreditgarantien, givas formen

av bidrag. En sådan bidragsmöjlighet synes nämligen utgöra en värdefull

stimulans för tillkomsten av dylika lagerhus. Styrelsen erinrar i detta sammanhang,

att den i sina anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 beträffande

bidrag till uppförande av frukt- och potatislagerhus föreslagit, att medel

skall anvisas för detta ändamål.

Såsom redan anförts beräknar styrelsen det sammanlagda lånebehovet

under budgetåret 1954/55 för uppförande av lagerhus'' och grästorkanläggningar

till 9 000 000 kronor. Beträffande den närmare beräkningen av detta

belopp anför styrelsen följande.

Såvitt angår lånebehovet för lagerhus upplyser styrelsen,

att det hos Kungl. Maj :t finnes en ännu icke avgjord framställning om lån å

300 000 kronor. Byggnadskostnaderna för lagerhus, till vilka byggnadstillstånd

lämnats och för vilka ansökningar om lån föreligger hos styrelsen,

uppgår till i runt tal 10 600 000 kronor. Till vissa av sistnämnda företag kan

lån beviljas redan under innevarande budgetår, enär disponibla medel den

1 juli 1953 å jordbrukets lagerhusfond utgjorde omkring 3 780 000 kronor.

Härifrån avgår emellertid 500 000 kronor, som Kungl. Maj :t genom beslut

den 14 augusti 1953 beviljat Arosbygdens lantmannaförbund, Västerås. Samtidigt

tillkommer beräknade amorteringar å 250 000 kronor under innevarande

budgetår. Emellertid väntas ytterligare låneansökningar beträffande

lagerhus för i runt tal 12 000 000 kronor, varav företag för cirka 800 000

kronor redan erhållit byggnadstillstånd, medan övriga företag kan beräknas

erhålla sådant tillstånd under år 1954. Anspråken på lån för större anläggningar

kan sålunda förutses bli betydande även under nästa budgetår. Härtill

kommer vad som kan sökas för att uppföra mindre, gemensamma torkanläggningar.

Även om det ej är möjligt att göra någon säker uppskattning

av vad som kan erfordras för sistnämnda ändamål, är det enligt styrelsens

mening nödvändigt, att hänsyn tages därtill vid bestämmande av bidragsramen.

Styrelsen anser med hänsyn till vad nu anförts, att lånegarantiramen

för ifrågavarande ändamål under budgetåret 1954/55 bör bestämmas

till lägst 8 000 000 kronor.

I förenämnda utlåtande den 21 augusti 1953 angående statlig garanti för

lån till grästorkanläggningar anmälde styrelsen, att den senare

skulle framlägga förslag rörande lånegarantiens storlek för sådana anläggningar

under nästa budgetår. Styrelsen räknar med att lånegaranti under

denna tid kommer att erfordras för högst tre anläggningar. Under sådana

förhållanden torde kreditgarantibehovet för budgetåret 1954/55 kunna

uppskattas till cirka 1 000 000 kronor. Det synes emellertid lämpligt att en

gemensam ram fastställes för lånegaranti till lagerhus in. m. och för lånegaranti

till grästorkanläggningar. Denna ram synes i anslutning till vad

nyss anförts skäligen böra bestämmas till 9 000 000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

7

Enligt styrelsens mening synes eventuella förluster å nu ifrågavarande

lånegaranti böra täckas ur det å riksstaten uppförda anslaget till täckande

av förluster å statlig lånegaranti. Styrelsen framhåller dock, att det ej

torde vara erforderligt att på grund härav höja det belopp, som styrelsen i

sina anslagsäskanden för nästa budgetår äskat under nämnda anslag.

Slutligen anmäler styrelsen, att den i samband med ett utlåtande den 21

augusti 1953 över en framställning av Söderslätts andelstorkförening u. p. a.

angående statlig lånegaranti för lån till grästorksanläggning framlagt förslag

till kungörelse beträffande statlig garanti för lån till ekonomisk förening

och aktiebolag för uppförande av grästorksanläggningar. Detta förslag

synes enligt styrelsens förmenande, därest den av styrelsen nu förordade

omläggningen av stödet till lagerhusanläggningar m. in. kommer till

stånd, lämpligen böra inarbetas i kungörelsen rörande lagerhus.

Yttranden. Över lantbruksstyrelsens förslag har yttranden avgivits av

statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige

i riksgälds kontoret, bank- och fondinspektionen, Sveriges allmänna hypoteksbank,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Svenska

jordbrukskreditkassan, hushållningssällskapens förbund, som tillika överlämnat

yttranden av Östergötlands läns, Kalmars läns södra, Malmöhus

läns, Göteborgs och Bohus läns samt Jämtlands läns hushållningssällskap,

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Styrelsens förslag tillstyrkes i princip av samtliga remissmyndigheter,

dock att fullmäktige i riksgäldskontoret ifrågasätter, huruvida ett kreditgarantisystem

nu bör komma till användning för lån för uppförande av

lagerhus. Mot fullmäktiges utlåtande har reservationer anförts av två ledamöter.

Däremot har erinringar framställts rörande flera detaljer i utformningen

av förslaget.

Hushållningssällskapens förbund anför, att förbundet icke har något att

erinra mot att man för lånestödet åt större, av ekonomiska föreningar drivna

lagerhus övergår till det av lantbruksstyrelsen föreslagna systemet med

kreditgaranti. Vad beträffar stöd åt sådana jordbrukare, som för eget bruk

anskaffar gårdstork, påyrkas däremot icke någon ändring i nu förefintlig

ordning med av lantbruksnämnd lämnad lånegaranti. Det förtjänar dock

framhållas, att en sådan anskaffning i många fall mera torde vara en åtgärd

av driftsrationaliseringskaraktär än en inre rationaliseringsåtgärd, eftersom

de erforderliga byggnaderna eller utrymmena för lagring ofta finnes vid anskaffandet

av torken. I övrigt erinras om att förbundet den 29 september

1953 hos Kungl. Maj:t gjort framställning om att lån från jordbrukets

maskinlånefond skall få utgå till enskild person eller sammanslutning för

anskaffande av sådan gårdstork, som skall utnyttjas gemensamt av flera

jordbrukare. Förbundet understryker fördelarna av att planerandet och

tillkomsten av dylika mindre torkanläggningar sker i anslutning till anskaffandet

av för gemensamt bruk avsedda skördetröskor. Med hänsyn härtill

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

bör hushållningssällskapen få handha de stödåtgärder, som från det allmännas

sida framgent avses skola lämnas för främjande av tillkomsten utav

sådana gårdstorkanläggningar, som inom det mindre jordbruket skall utnyttjas

av flera. Förbundet framhåller slutligen, att det för det mindre jordbruket

vore förmånligare, om stödet för anskaffandet av gårdstorkar för

gemensamt bruk lämnades via jordbrukets maskinlånefond än om stödet

i fråga utginge i form av föreslagen kreditgaranti, emedan möjligheter finnes

att erhålla statliga bidrag till återbetalning av lån från sagda fond.

De i ärendet hörda hushållningssällskapen har uttalat i huvudsak samma

åsikt som förbundet.

Sveriges lantbruksförbund anser, att lånegarantien skall förbehållas de

större jordbrukar sammanslutningarna och avse allenast större lagerhus och

torkningsanläggningar. Enligt förbundets uppfattning vore det nämligen

olyckligt med en artskild uppdelning av de möjligheter till ekonomisk hjälp,

som nu föreligger för mindre jordbrukarsammanslutningar, varigenom maskinkonsulenternas

betydelsefulla verksamhet för denna kategori jordbrukare

skulle nedskäras. Anskaffningen av gårdstorkar hänger så nära samman

med tillgången på skördetröskor och behovet av nya sådana, att samma

stimulering till inköp och finansiering därav bör tillämpas.

Departementschefen har anfört följande.

»Frågan huruvida en omläggning bör ske av den hittillsvarande långivningen

för de ändamål, som avses med jordbrukets lagerhusfond, har varit

föremål för prövning i andra sammanhang. Med anledning av ett tidigare

förslag av lantbruksstyrelsen, att denna långivning skulle ersättas av ett system

med statlig kreditgaranti, anförde dåvarande departementschefen

(Prop. 1950: 73), att det även enligt hans uppfattning syntes obestridligt,

att det föreslagna systemet erbjöd vissa fördelar. Emellertid kunde å andra

sidan flera skäl anföras mot en sådan omläggning, som lantbruksstyrelsen

avsåg. Sålunda framhölls, att det kunde föreligga risk för att anspråken på

statligt stöd skulle öka avsevärt, därest statlig kreditgaranti infördes. Omläggningen

var därjämte i viss mån beroende på vilka uppgifter som kunde

komma att åläggas den då beslutade men ännu icke organiserade statliga

affärsbanken.

I detta sammanhang får jag även erinra om att riksdagens revisorer i sin

berättelse för år 1952 framhöll, att vad som vid granskningen av ifrågavarande

låneverksamhet framkommit gav vid handen, att fondens kapitalmedel

till avsevärd del disponerats för låntagare, vilkas huvudsakliga intresse

för lånen varit det bidragstillskott, som vissa års räntefrihet i själva verket

innebar. Revisorerna ifrågasatte därför, bland annat, om icke räntefrihefen

borde avskaffas och ersättas av ett motsvarande fast bidrag. Med anledning

av revisorernas uttalande anförde statsutskottet (SU 1953: 102 p. 17), att

det syntes uppenbart, att den nu tillämpade finansieringsmetoden var mindre

rationell. På vad sätt en omläggning lämpligen borde ske undandrog sig

dock utskottets bedömande och borde närmare utredas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

9

Lantbruksstyrclsen har nu tagit upp spörsmålet på nytt och därvid föreslagit,

att förut angivna system med statlig kreditgaranti skall avlösa den

nuvarande låneverksamheten samt att i samband därmed lagerhusfonden

skall avvecklas. Förslaget har i princip tillstyrkts av remissinstanserna.

Dock har fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka icke haft något att erinra

mot kreditsystemet i och för sig, ifrågasatt om ett dylikt system nu bör

komma till användning för lån för här ifrågavarande ändamål.

Vissa fördelar skulle otvivelaktigt kunna vinnas genom övergång till ett

kreditgarantisystem även på här ifrågavarande område. De skäl, som tidigare

anförts mot en dylik åtgärd, synes icke böra tillmätas någon avgörande

betydelse. Sedan den statliga affärsbankens arbetsuppgifter numera fastställts,

torde dessa icke längre kunna åberopas såsom hinder. Ej heller torde

farhågorna för ökade krav på statligt stöd böra inge betänkligheter, eftersom

statsmakterna uppenbarligen kan helt hålla garantigivningens omfattning

i sin hand genom att bestämma en årlig ram för denna. Såsom lantbruksstyrelsen

framhållit är vidare erfarenheterna av det sedan den 1 juli 1948 tilllämpade

systemet med statlig kreditgaranti för vissa rationaliseringsåtgärder

på jordbrukets område enbart goda. Vid nu angivna förhållanden synes

lantbruksstyrelsens förslag vara värt beaktande.

Från vissa remissinstansers sida har yrkats, att garantisystemet skall inskränkas

till att gälla endast större jordhrukarsammanslutningar samt avse

allenast mera omfattande lagerhus och torkningsanläggningar, medan stöd

i övriga fall fortfarande skall utgå i form av statliga lån. Å andra sidan har

några remissinstanser uttalat, att statligt stöd överhuvud icke bör lämnas

större odlarsannnanslutningar samt att de mindre sammanslutningarna bör

komma i åtnjutande av lånegaranti. Med hänsyn till det aktuella behovet av

lagerhus och torkningsanläggningar är jag icke beredd att biträda något

förslag, som innebär en försämring av de nuvarande möjligheterna till statligt

stöd. Ej heller finner jag de skäl bärande, som åberopats för att låneformen

skall bibehållas i fråga om vissa stödbehov. Jag tillstyrker därför lantbruksstyrelsens

förslag, att lagerhusfonden från och med nästa budgetår

skall avvecklas och långivningen ur denna ersättas av ett system med statlig

kreditgaranti. Denna omläggning bör, såsom fullmäktige i riksbanken framhållit,

givetvis icke få den betydelsen, att kreditbehov, där garanti kan beviljas,

skulle tillgodoses med företrädesrätt och utan hinder av de kreditsvårigheter,

som kan möta på en knapp kreditmarknad.

Lån ur lagerhusfonden torde således icke böra beviljas efter utgången av

innevarande budgetår. Fonden bör dock även efter sagda tidpunkt få användas

för utbetalande av lån, som beviljats dessförinnan. Behållningen å fonden

ävensom inflytande amorteringar bör tillföras riksgäldskontoret. Det

torde i övrigt få ankomma på Kungi. Maj :t att meddela närmare bestämmelser

angående avvecklingen.

Vad lantbruksstyrclsen anfört i fråga om det närmare anordnandet av

lånegarantien kan jag i huvudsak biträda. I fråga om låneändamålen bör

sålunda den utvidgningen genomföras i förhållande till vad som nu gäller

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

angående beviljande av lån ur lagerhusfonden, att garanti bör kunna lämnas

för lån till grästorkanläggning. Vidare torde — såsom styrelsen framhållit

— ett par smärre avvikelser böra göras från de nuvarande bestämmelserna

rörande låntagarkategorierna. Enligt de för nämnda fond gällande

bestämmelserna kan i undantagsfall enskild odlare erhålla lån för

uppförande av lagringskällare. Med hänsyn till att rationaliseringskungörelsen

redan nu ger möjlighet för enskild odlare att erhålla lån för dylikt ändamål

synes det icke vara erforderligt att införa en motsvarande bestämmelse

i den blivande författningen rörande nu ifrågavarande garantilån. Styrelsen

har vidare föreslagit, att en viss uppmjukning skall ske i fråga om möjligheterna

att ge stöd åt sammanslutningar av jordbrukare. För närvarande

gäller härvidlag, att lån i princip endast utgår till ekonomisk förening, som

har karaktären av sammanslutning mellan odlare av det slags produkter,

varom fråga är i det aktuella fallet. I syfte att möjliggöra lånegaranti även

till mindre, gemensamma torkanläggningar föreslås nu den ändringen att

företaget, då antalet medlemmar i sammanslutningen understiger fem, skall

kunna få garanti även om det drives i form av handelsbolag. Styrelsens förslag

torde även i denna del kunna godtagas.

Vid beviljandet av lån ur lagerhusfonden gäller en lägre gräns för beloppets

storlek i fråga om lagringskällare. Någon anledning att bibehålla en

sådan skillnad synes icke föreligga vid en omläggning till lånegaranti. I likhet

med lantbruksstyrelsen vill jag därför föreslå, att gränsen för lånegarantien

beträffande samtliga här avsedda ändamål skall sättas till 85 procent

av kostnaden och att sålunda lånegaranti ej må avse lån å högre belopp

än som motsvarar 85 procent av den beräknade kostnaden för den med lånet

avsedda åtgärden.

Under hänvisning till vad riksdagens revisorer därom anfört anser jag

mig icke kunna föreslå, att den nuvarande räntefriheten under två år skall

bibehållas. Emellertid torde man såsom lantbruksstyrelsen framhållit kunna

räkna med att räntekostnaderna kommer att nedgå efter omläggningen av

verksamheten, varigenom bortfallet av den angivna räntefriheten torde bli

kompenserat.

Lantbruksstyrelsen har hemställt, att lånegarantiramen för de ändamål,

som avses med den nuvarande lagerhusfonden, för nästa budgetår skall bestämmas

till 8 000 000 kronor. För min del anser jag emellertid, att ramen

icke bör sättas högre än till 4 000 000 kronor.

1 detta sammanhang torde även böra upptagas frågan om täckande av

eventuella förluster i samband med den föreslagna lånegarantien. Dylika

förluster synes —därest riksdagen icke har något att erinra däremot — böra

täckas ur det å riksstaten uppförda anslaget till täckande av förluster å statlig

lånegaranti. Anslaget synes dock i enlighet med vad styrelsen anfört icke

behöva uppräknas för detta ändamål.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de författningsändringar

och utfärda de bestämmelser i övrigt, som blir erforderliga vid bifall till

vad jag i det föregående föreslagit.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

11

Slutligen torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t den 14 maj 1948 under,

bland andra, de villkor, som stadgas i kungörelsen den 26 november 1943

(nr 811) angående lån från frukt- och potatislagerhusfonden beviljade Hallands

fruktcentral, förening u. p. a., Tvååker, lån från fonden med 465 000

kronor för uppförande av en anläggning för lagring och förädling av frukt

m. m. att i den ordning nämnda kungörelse stadgar återbetalas inom trettio

år från första lyftningsdagen. Den 15 maj 1952 medgav Kungl. Maj :t, att

ifrågavarande lån finge på vissa villkor överlåtas på Aktiebolaget Hallands

konservfabrik. Med anledning av en framställning från Skandinaviska guminiaktiebolaget

— till vilket bolag föreningen försålt den sedermera färdigställda

anläggningen — medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 16 oktober

1953 på grund av i ärendet föreliggande särskilda omständigheter, att ifrågavarande

lån finge överlåtas på nämnda bolag. Därvid skulle i tillämpliga

delar för bolaget gälla de villkor, som föreskrivits i beslutet den 14 maj 1948.

Såsom villkor för överlåtelsen föreskrevs vidare dels att såsom säkerhet för

detsamma skulle tecknas borgen såsom för egen skuld av Viskafors gummifabrik

aktiebolag, dels att frågan om lånets avveckling ånyo skulle upptagas

till behandling senast fem år efter dagen för beslutet.»

Lantbruksstijrelsen har i sitt den 26 februari 1954 dagtecknade remissyttrande

anfört i huvudsak följande.

Motionärerna har anfört, bland annat, att det i årets statsverksproposition,

bil. 30: Kapitalbudgeten, föreslagna systemet med kreditgaranti i

många fall icke torde vara det mest ändamålsenliga, då det gäller anskaffande

av gårdstorkar, som skall utnyttjas av flera mindre jordbruk. I stället

borde — enligt motionärernas förslag — det statliga stödet i dylika fall

ges med anlitande av jordbrukets maskinlånefond.

Lantbruksstyrelsen anser i likhet med motionärerna det angeläget att

gårdstorkar skall komma till stånd även inom det mindre jordbruket. Att

för detta ändamål använda maskinlånefonden är dock enligt styrelsens uppfattning

mindre lämpligt.

Torkar med den kapacitet, varom nu är fråga, installeras ofta i samband

med nybygge. Då byggnadsfrågorna lagts på lantbruksnämnderna, synes

nämnderna böra även i fortsättningen handha det statliga stödet för sådana

torkar. Det synes lämpligt att — i stället för att för vissa gårdstorkar vidga

maskinlånefondens användningsområde och därmed skapa två former av

administration för lån till torkar av i stort sett samma typ — nämnderna

också lämnar stödet för de av motionärerna berörda torkarna. Härigenom

elimineras även risken för en olikartad bedömning av låneärenden, som i

huvudsak är av samma slag. Planeringen av torkarna bör givetvis ske i

samråd med hushållningssällskapens tjänstemän, främst maskinkonsulenten.

Enligt styrelsens mening är konstruktionen av maskinlånefonden olämplig

för det av motionärerna föreslagna ändamålet och en ändring av kungörelsen

för denna fond skulle bli erforderlig vid vidgning av dess användningsområde

bl. a. med hänsyn till den för vissa gårdstorkar nödvändiga

längre amorteringstiden jämfört med den enligt kungörelse nu maximalt

föreskrivna.

Med anledning av vad motionärerna anfört rörande möjligheterna att erhålla

bidrag för anskaffande av gårdstork i samband med lån ur maskin
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

lånefonden vill styrelsen framhålla, att någon särskild stimulans icke synes

erforderlig för att dylika gårdstorkar skall komma till stånd. Dessa

synpunkter har även framförts av Hushållningssällskapens förbund i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 29 september 1953, varvid förbundet även framlagt

förslag av sådan innebörd, att maskinbidragen successivt skulle avvecklas

och motsvarande belopp i stället användas för nyinrättande av bl. a.

instruktörstjänster. Liknande synpunkter bar även framförts av lantbruksstyrelsen

i anslagsäskandena för budgetåret 1954/55.

I sitt den 19 februari 1954 dagtecknade remissyttrande har statskontoret

framhållit, att ämbetsverket i utlåtande över Iantbruksstyrelsens skrivelse

angående statlig garanti för lån till lagerhus m. m. förklarat sig icke ha

något att erinra mot att det statliga stödet till anskaffande av spannmålstorkar

gåves formen av kreditgaranti. Vad motionärerna anfört föranleder

ej ämbetsverket att intaga en annan ståndpunkt. Att, som nu föreslagits,

såväl lantbruksnämnder som hushållningssällskap skulle handha statlig

understödsverksamhet för anskaffande av torkar bör för övrigt, enligt

statskontorets mening, icke ifrågakomma.

Utskottet. I samband med behandlingen vid 1950 års riksdag av spörsmålet

om en övergång till ett system med statlig kreditgaranti beträffande den

låneverksamhet, som bedrives ur jordbrukets lagerhusfond, ansåg utskottet

ett avgörande av denna fråga icke påkallat, innan arbetsuppgifterna för den

då beslutade men ännu icke organiserade statliga affärsbanken blivit fastställda.

Såsom framgår av utredningen har dessa uppgifter nu blivit bestämda

och visat sig icke utgöra hinder för en dylik omläggning. Utskottet biträder

därför förslaget, att lagerhusfonden skall avvecklas med utgången av

innevarande budgetår och ersättas med ett lånegarantisystem.

Beträffande den närmare utformningen av lånegarantien har i motionerna

I: 74 och II: 101 framhållits, att det föreslagna systemet i många fall icke

skulle vara det mest ändamålsenliga, då det gäller anskaffande av gårdstorkar,

som skall utnyttjas av flera mindre jordbruk. Enligt motionerna borde

i dylika fall stöd lämnas med anlitande av jordbrukets maskinlånefond. Utskottet

anser för sin del angeläget, att gårdstorkar skall komma till stånd

även inom det mindre jordbruket. Emellertid torde det enligt utskottets förmenande

icke vara lämpligt att på sätt motionärerna föreslagit skapa två

olika slag av stöd för att anskaffa torkar av i stort sett samma typ. Ifrågavarande

verksamhet bör sålunda i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag handhas

av lantbruksnämnderna. Utskottet förutsätter dock, att uppförandet av

torkar planeras i samråd med hushållningssällskapens tjänstemän, främst

maskinkonsulenterna.

Vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit i fråga om anordnandet av lånegarantien

föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet utgår därvid

ifrån att statlig garanti ej kommer att beviljas för lån, som sökande kan

erhålla såsom bottenlån i enskild kreditinrättning, som till lantbruksstyrelsen

anmält sig vilja bedriva dylik verksamhet på av Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen fastställda villkor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.

13

Kungl. Maj :ts förslag beträffande lånegarantiramen samt övriga i det föregående

ej särskilt berörda delar tillstyrkes av utskottet. Vid bifall till vad

utskottet sålunda förordat torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga

de författningsändringar och utfärda de bestämmelser i övrigt, som

därigenom kan bli erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning

samt med avslag å motionerna I: 74 och II: 101, medgiva
a)

att jordbrukets lagerhusfond må avvecklas med utgången

av budgetåret 1953/54 och ersättas av ett system

med statlig lånegaranti i huvudsaklig överensstämmelse med

de grunder, som angivits i det föregående;

b) att under budgetåret 1954/55 statlig kreditgaranti må

beviljas för uppförande av lagerhus m. in. intill ett belopp av

4 000 000 kronor.

Stockholm den 6 april 1954.

På jordbruksutskottets vägnar:

HJALMAR GUSTAFSON.

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Anderberg, Lage Svedberg, Näslund,

Jon Jonsson, Bertil Andersson, Sundberg, Eskilsson, Nord, Bror Nilsson*

och Sigfrid Larsson*; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Andersson i Hyssna*,

Hseggblom, Antby*, Jonsson i Strömsund och Pettersson i Dahl, fru

Eriksson i Hallstahammar, herrar Ahlsten*, Mårtensson* och Johansson i

Västervik.

* Ej närvarande vid justeringen.

547296. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.