Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckta motioner om åtgärder till stöd för fiskerinäringen inom Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs och Uppsala län.

1954-11-02 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1954:39, Utlåtande med anledning av väckta motioner om åtgärder till stöd för fiskerinäringen inom Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs och Uppsala län.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

1

Nr 39.

Utlåtande med anledning av väckta motioner om åtgärder till

stöd för fiskerinäringen inom Västerbottens, Västernorrlands,

Gävleborgs och Uppsala län.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet lämnade likalydande

motioner, nämligen I: 271 av herr Velander m. fl. och II: 340 av herr Munktell

m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla att

Kungl. Maj :t snarast ville låta utreda frågan om lämpliga åtgärder till

stöd för fiskerinäringen inom Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs och

Uppsala län.

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för yrkandet, får

utskottet hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fiskeristyrelsen

med statens fiskeriförsök, statens jordbruksnämnd, länsstyrelserna i Uppsala,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län samt Sveriges fiskares

riksförbund.

Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök har i sitt den 26 februari 1954

dagtecknade yttrande anfört i huvudsak följande.

Såsom i motionerna antydes har styrelsen på grund av strömmingsfiskets

starka tillbakagång särskilt i de nämnda länen och närmast med anledning

av en skrivelse i ärendet från Västerbottens läns hushållningssällskap i skrivelse

till Kungt. Maj :t den 10 december 1953 hemställt, att 500 000 kronor

måtte ställas till förfogande för utlämnande enligt vissa grunder av understödslån

till yrkesfiskare i sagda län. Denna framställning är fortfarande

föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Med anledning av vad i motionerna anföres om att de nuvarande svåra

förhållandena på strömmingsfiskets område i nyss berörda trakt måhända

kan bero på en tillfällig nedgång i strömmingsbeståndet och att eljest en

förbättring möjligen kan åstadkommas genom rationellare fångstmetoder,

framhåller styrelsen, att genom styrelsen för närvarande utföres ganska omfattande

undersökningar rörande strömmingsbeståndets förekomst och växlingar

vid norrlandskusten ävensom försök för utrönande huruvida trål med

fördel kan användas vid fisket inom detta område.

I detta sammanhang påpekar styrelsen emellertid, att fiskerinäringen och

dess utövare även vid andra delar av ostkusten delvis kämpar med ganska

stora svårigheter. Vid överläggningar, som statens jordbruksnämnd haft med

företrädare för fiskerinäringen, har också från ostkustfiskarnas sida framförts

förslag om att utredning skulle verkställas dels för att belysa fiskarnas

— närmast strömmingsfiskarnas — inkomstförhållandcn, dels ock för

att klarlägga i vad mån det angivna målet för de prisreglerande åtgärderna

uppnåtts. I propositionen 1953: 197 förklarade sig också föredragande stats1

Bihang till riksdagens protokoll 195i. 10 saml. Nr 39.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

rådet vilja vidtaga åtgärder för tillkallande av sakkunniga med uppgift att

ompröva riktlinjerna för prisregleringen på fiskets område.

Styrelsen erinrar även om den framställning, som den 31 mars 1953 gemensamt

gjordes av cheferna för vattenfallsstyrelsen och fiskeristyrelsen samt

sekreteraren i Svenska vattenkraftföreningen med anhållan om att utredning

måtte företagas rörande möjligheten att omlägga östersjöfisket i syfte att

eliminera olägenheterna av en minskning av laxbeståndet. Med anledning av

denna framställning har Kungl. Maj:t genom beslut den 12 juni 1953''förordnat

aktuarien K.-O. Wahlfisk att biträda inom jordbruksdepartementet

med en förberedande undersökning i den fråga, som berörts i framställningen.

Av vad här anförts framgår att ett flertal utredningar rörande ostkustfisket

igångsatts eller bebådats och vid dessa torde man icke kunna undgå att även

belysa de frågor, som beröres i föreliggande motion. Det är därför att förvänta,

att de undersökningar, som motionen åsyftar, kommer att bli verkställda

utan särskild framställning från riksdagens sida.

Statens jordbruksnämnd har i yttrande, dagtecknat den 2 mars 1954, anfört

bland annat följande.

Nämnden har till Kungl. Maj :t denna dag avgivit utlåtande över den i

motionerna berörda, av fiskeristyrelsen gjorda framställningen om utlämnande

av stödlån till i nämnda län hemmahörande yrkesfiskare, vilka på

grund av felslaget strömmingsfiske råkat i ekonomiska svårigheter. Vidare

hänvisar nämnden till ett av nämnden den 8 januari 1954 till Kungl. Maj :t

avgivet utlåtande över framställning från fiskeristyrelsen angående medel

för undersökningar rörande strömmingen på ostkusten. I dessa utlåtanden

har nämnden, bland annat, uttalat sig för att man i första hand borde söka

lösa de här ifrågavarande problemen genom en intensifierad forskningsverksamhet

i syfte att finna effektivare metoder för lokalisering och undersökning

av förekomsterna av strömming. Vid sidan härav borde enligt nämnden

även åtgärder vidtagas för undersökning av de möjligheter, som kan

föreligga att effektivisera fisket genom bättre fångstmetoder eller annan rationalisering.

Då dessa uttalanden sammanfaller med motionärernas synpunkter

och en utredning kan synas vara motiverad för att få klarhet i

därmed avsedda förhållanden, har nämnden icke något att erinra mot ett

bifall till motionerna. Ifrågasättas kan emellertid, om icke den föreslagna

utredningen bör utvidgas att omfatta hela ostkusten och därvid även fiske

efter andra fiskslag än strömming.

I sitt den 12 mars 1954 dagtecknade yttrande har länsstyrelsen i Uppsala

län, som tillika har överlämnat yttranden från Uppsala läns hushållningssällskap

och fiskareförbund, anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen har den 26 februari 1954 avgivit yttrande över ett av fiskeristyrelsen

med statens fiskeriförsök väckt förslag om beredande av möjlighet

för yrkesfiskare i Uppsala med flera län, vilka på grund av felslaget strömmingsfiske

är i behov av ekonomiskt bistånd för att kunna fortsätta sitt

yrke, att erhålla lån av statsmedel. Vad däri anföres om strömmingsfisket

gäller i stort sett saltsjöfisket över huvud taget. Saltsjöfiskets avkastning

under år 1952 utgjorde sålunda endast 47 procent av dess avkastning under

år 1945 och dess värde år 1952 endast 66 procent av värdet år 1945. Starka

skäl far därför anses tala för att staten träder hjälpande emellan åtminstone

under en övergångstid. Vad beträffar hjälpformerna har länsstyrelsen redan

i sitt nyssnämnda yttrande med vissa erinringar tillstyrkt fiskeristyrelsens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

3

förslag om beredande av lånemöjligheter för strömmingsfiskarna. Länsstyrelsen

bär icke något att erinra mot att samma förmån beredes jämväl övriga

fiskare, som drabbats av fiskets nedgång. Ytterligare vägar till understödjande

av fiskarbefolkningen och därmed av fiskerinäringen inom länet

kan emellertid tänkas. Vilka dessa lämpligen är, torde endast en utredning

kunna ge vid handen. Under åberopande av det anförda tillstyrker länsstyrelsen

motionärernas hemställan om utredning i detta syfte.

Uppsala luns hushållningssällskap har framhållit följande.

Sällskapet har den 9 februari 1954 till länsstyrelsen avgivit yttrande över

fiskeristyrelsens med statens fiskeriförsök hemställan, att Kungl. Maj :t måtte

vidtaga åtgärder för att 500 000 kronor måtte ställas till förfogande för utlämnande

av understödslån till yrkesfiskare i vissa län, bl. a. Uppsala län,

vilka på grund av felslaget strömmingsfiske råkat i ekonomiska svårigheter.

Därvid tillstyrkte sällskapet fiskeristyrelsens förslag med vissa tillägg och

erinringar bl. a. att beloppet 500 000 kronor måste fördubblas. Då motionärerna

åberopar fiskeristyrelsens hemställan och anför, att fiskeristyrelsen

i sin hemställan tagit upp ett allvarligt problem, får sällskapet livligt instämma

däri och sålunda tillstyrka motionärernas hemställan, att Kungl.

Maj:t snarast måtte låta utreda frågan om lämpliga åtgärder till stöd för

fiskerinäringen inom vissa län, bl. a. Uppsala län.

Uppsala läns fiskareförbund har anfört bland annat följande.

Förbundet framhåller, att utlämnande av föreslagna s. k. stödlån till

yrkesfiskare naturligtvis är till hjälp under en övergångstid, men att andra

åtgärder oundgängligen är nödvändiga om yrkesfiskarna vid länets kust

skall kunna klara sig i fortsättningen. Fisket måste kunna kompletteras med

någon annan binäring. Förbundet ifrågasätter om icke stödskog skulle kunna

tilldelas fiskarna, vilket skulle vara möjligt om en del av bolagsskogarna utefter

länets kust inlöstes av staten och uppdelades på yrkesfiskarna. Detta

problem och liknande bör förutsättningslöst utredas av den utredning, som

motionärerna hemställer om i sina motioner. Enligt förbundet är yrkesfiskarnas

inkomster från industri och skogsarbete troligen av mera tillfällig art.

Med hänsyn härtill och till de svårigheter i övrigt länets yrkesfiskare har att

kämpa med tillstyrker förbundet mycket kraftigt dels föreslagna stödåtgärder

(stödlån) och dels att den av motionärerna begärda utredningen om

lämpliga åtgärder till stöd för fiskerinäringen inom bl.a. Uppsala län kommer

till stånd. Detta är enligt förbundet ett livsvillkor för länets yrkesfiskare

och länets kustkommuner.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har i sitt den 13 mars 1954 dagtecknadc

yttrande, därvid fogats yttrande från Gävleborgs läns hushållningssällskap,

anfört i huvudsak följande.

Fiskarna inom länet har sedan länge arbetat under ganska betryckta förhållanden.

Den relativt gynnsamma utveckling, som präglade fiskerinäringen

i början av 1940-talet, var endast övergående. Utvecklingskurvan bar

efter år 1945 utvisat en oavlåtlig försämring. Fiskarnas ekonomiska ställning

för närvarande är minst sagt bekymmersam, och den pågående flykten

från yrket synes nödvändiggöra ett ingripande från det allmännas sida för

all förekomma skadeverkningar ur sociala och samhällsekonomiska synpunkter.

Det torde därför bli nödvändigt med stödåtgärder för fisket i en

eller annan form. Länsstyrelsen, som finner frågan om dylika åtgärder

brådskande, instämmer livligt i motionernas syfte.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

Gävleborgs läns hushållningssällskap bär i sitt yttrande, där även intagits

ett från Gävleborgs läns fiskareförbund inhämtat yttrande, anfört bland annat

följande.

Under senaste 10-årsperiod har en successiv försämring av strömmingsfisket

— det i inkomsthänseende viktigaste fisket inom ifrågavarande kuststräcka

— tydligt gjort sig gällande. Förhoppningarna att en förbättrad

tillgång på strömming skulle medföra en nödvändig höjning av fiskarnas inkomster

bar icke till någon del infriats. De nu föreliggande fångst- och inkomstuppgifterna

inom Gävleborgs läns fiskförsäljningsförenings område

för 1953 års fiske visar tvärtom, att det senaste årets fångstminskning med

cirka 500 ton medfört en ytterligare inkomstförsämring. Då fiskarnas ekonomiska

situation redan tidigare måste betraktas såsom ohållbar, vilket bäst

bevisas av de många fall, där såväl yngre som äldre fiskare tvingats övergå

till andra yrken, har det senaste årets mycket dåliga fångster haft till följd,

att ett flertal ur fiskarkåren råkat in i ett kritiskt ekonomiskt läge.

Även för den närmaste framtiden finns enligt sällskapet ingen anledning

till optimism, enär fiskarnas nu ytterligt låga inkomster ej tillåter nyanskaffning

och underhåll av redskap i normal omfattning, vilket måste beräknas

medföra reducerade fångstmöjligheter. Då även laxfisket, som under

de närmast föregående åren för ett stort antal fiskare i viss mån kunnat

kompensera strömmingsfiskets dåliga utbyte, under 1953 års säsong ej givit

ens tredjedelen av normal fångst, har den ekonomiska situationen ytterligare

skärpts. Erinras bör därtill, att såväl laxfisket som de senare årens

strömmingsfiske på grund av fångstplatsernas stora avstånd från kusten

framtvingat nyanskaffning av större, sjovärdigare båtar, ett förhållande, som

resulterat i en ökad skuldsättning för fiskets utövare.

Gävleborgs läns fiskareförbund framhåller i sitt yttrande till sällskapet,

att eu av anledningarna till Norrlandsfiskets dåliga lönsamhet beror på den

minskade förekomsten av strömming, framför allt den höstlekande strömmingen.

Förbundet förutsätter därför, att om en utredning kommer till

stånd, den även bör omfatta eu rent vetenskaplig undersökning angående

strömmingens förekomst. Förbundet utgår från att statsmakterna vid sitt

ståndpunktstagande till föreliggande ärende även beaktar den vetenskapliga

forskningen på hithörande område och anvisar erforderliga medel för de

forskningar, som genom fiskeristvrelsen eller annan myndighet kan komma

till stånd vid bifall till föreliggande motioner.

Med anledning av det anförda tillstyrker sällskapet ifrågavarande motioner

och understryker behovet av utredning i fråga om möjlighet till ett

snabbt ingripande för åstadkommande av stödåtgärder för fisket inom ifrågasatt

kuststräcka. Dock anser sällskapet i likhet med motionärerna tveksamhet

råda, huruvida hjälpåtgärderna hör få formen av stödlån. Skulle

denna hjälpform dock befinnas vara den enda framkomliga vägen, instämmer

sällskapet i fiskeristyrelsens hemställan, att lånen till viss del efter särskild

prövning efterskänkes. Sällskapet betonar dessutom ytterligare det av

Gävleborgs läns fiskareförbund framförda behovet av undersökning av orsakerna

till den minskade strömmingstillgången efter norrlandskusten.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har i yttrande, dagtecknat den 13 mars

1954, med överlämnande av yttrande från fiskerinämnden hos länets hushållningssällskap

anfört i huvudsak följande.

Länsstyrelsen har den 23 februari 1954 i yttrande till Konungen tillstyrkt

fiskeristyrelsens av motionärerna omnämnda förslag om statliga stödlån till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

5

fiskare inom ifrågavarande län. Till grund för länsstyrelsens ställningstagande

låg därvid antagandet att fiskerinäringens lönsamhet måhända åter

skulle förbättras, icke minst genom fortgående rationalisering och förbättrade

fångstmetoder, samt att det bland annat på grund härav vore angeläget

att genom omedelbara åtgärder söka hindra en ytterligare decimering av

fiskarkåren. De föreslagna stödlånen torde emellertid, om de kommer till

stånd, endast kunna få karaktären av tillfällig hjälp till självhjälp. För ett

säkert bedömande av behovet av åtgärder på längre sikt, anser länsstyrelsen

erforderligt att en utredning rörande hithörande frågor kommer till stånd.

Länsstyrelsen tillstyrker därför bifall till motionerna.

Fiskerinämnden hos Västernorrlands läns hushållningssällskap har i sitt

yttrande anfört följande.

Strömmingsfisket efter kusten inom Västernorrlands län har i fråga om

avkastningens storlek undergått en fortlöpande försämring sedan år 1945.

Det felslagna fisket har utöver minskad inkomst för dess utövare jämväl

menligt inverkat på fiskarnas fackliga och ekonomiska organisationer, som

genom minskat underlag kommit i ett bekymmersamt läge.

Medelinkomsten för yrkesfiskare inom länet har under år 1952 varit 2 030

kronor, vilket får anses som en mycket låg inkomst för alla yrkesutövare

men särskilt för dem, som behöver investera avsevärt kapital i båtar och redskap.

De flesta fiskarna har haft stora svårigheter att under de senaste åren

upprätthålla en ur alla synpunkter tillfredsställande standard på båtar och

redskap, vilket säkerligen kommer att även under följande år påverka fiskets

lönsamhet i negativ riktning. Den faktiska nedgången i saltsjöfiskets avkastning

sedan år 1945 blir än mera skrämmande, om hänsyn tages även till

penningvärdets fall.

På grund av fiskets dåliga lönsamhet har en stor del av yrkesfiskarbefolkningen

varit nödsakad att söka annat arbete, framför allt vid industrien,

vilket resulterat i en kraftig minskning av fiskarkåren. År 1945 utövade 660

fiskare strömmingsfiske inom länet. Vid utgången av år 1952 återstod endast

286 yrkesfiskare. Minskningen har fortgått jämväl under år 1953, så att

antalet aktiva yrkesfiskare nu torde närma sig 200. För s. k. binäringsfiskare,

som bl. a. ägnar sig åt jordbruk, förekommer icke samma markerade

nedgång.

För att kunna bevara återstående yrkesfiskare inom länet vid fiskerinäringen

bör stödåtgärder snarast vidtagas samt göras så effektiva som möjligt,

så att dess utövare kan genomleva den kris, som näringen för närvarande

genomgår.

Fiskerinämnden vill varmt förorda de av fiskeristyrelsen föreslagna stödlånen

och kan också godtaga föreslaget amorteringssätt samt ränta.

När det däremot gäller maximeringen av dessa stödlån, anser nämnden,

att det föreslagna beloppet av 2 000 kronor per lån är för lågt för att i alla

enskilda fall kunna vara till verklig nytta. Maximibeloppet bör enligt nämndens

åsikt höjas till minst 3 000 kronor per lån.

Fiskeristyrelsen har vidare föreslagit, att ett direkt bidrag skall utgå i

form av befrielse från återbetalningsskyldighet för två femtedelar av lånet.

Att sammankoppla utgående bidrag med lånebeloppet kan medföra, att eu

lånesökande begär större lån än han egentligen behöver i avsikt att bli tilldelad

större bidrag.

Nämnden anser, att bidrag är nödvändiga och sålunda bör utgå. Storleken

av bidraget bör dock ej ovillkorligen sammankopplas med lånebeloppet, utan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

lån och bidrag bör kunna sökas och beviljas var för sig och oberoende av

varandra.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i yttrande den 13 mars 1954 —

under åberopande av vad Västerbottens läns hushållningssällskaps fiskerinäinnd

i bifogat yttrande anfört — tillstyrkt, att frågan om lämpliga åtgärder

till stöd för fiskerinäringen inom berörda län snarast utredes.

Västerbottens läns hushållningssällskaps fiskerinämnd har anfört följande.

Den under senare år konstaterade, avsevärda nedgången i strömmingsfångsterna

inom Västerbottens län har för många fiskare medfört ekonomiska

svårigheter. På grund härav och då fångsterna under år 1953 så gott

som helt slog fel, fann sig nämnden föranlåten att i skrivelse av den 5 oktober

1953 fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på det nödläge, som förhållandet

givit anledning till för strömmingsfiskarna inom länet. I skrivelsen påpekades,

att strömmingsfångsterna sjunkit från 1 160 795 kg år 1951 till

655 960 kg år 1952 samt att fångsten under år 1953 givit ett katastrofalt

dåligt resultat. Nämnden framhöll att förhållandet icke bara ägde giltighet

för Västerbottens län utan torde ha giltighet för hela norrlandskustens vidkommande

och hemställde om åtgärder för möjliggörandet av utlämnande

av stödlån och bidrag till sådana fiskare, som på grund av felslagen strömmingsfångst

kommit i ekonomiska svårigheter.

Med anledning av denna framställning har fiskerislyrelsen med statens

tiskeriförsök sedan företagit en utredning över strömmingsfiskets utveckling

under de senaste åren inom Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs

samt Uppsala län och därvid funnit anledning föreslå vissa stödåtgärder i

enlighet med vad nämnden i nyssnämnda skrivelse hemställt om.

Motionärerna, som anknyter till nyssnämnda förslag av fiskeristyrelsen,

anför vissa statistiska siffror angående strömmingsfisket för åren 1945—

1952. Det är enligt fiskerinämndens mening alldeles riktigt, som motionärerna

framhåller, att den anmärkningsvärda nedgången i fråga om strömmingsfångsterna

under exempelvis senare delen av 4Ö-talet inom en del län

står i visst samband med den avfolkning som samtidigt skett inom fiskerinäringen.

Den huvudsakliga orsaken till denna avfolkning är den minskade

lönsamheten inom fisket, men avfolkningen har även påskyndats inom vissa

områden på grund av där rådande goda tillgång på ur kommunikationssynpunkt

lätt åtkomligt förtjänstarbete. Minskningen i strömmingsfångsterna

efter Bottenhavskusten torde dessutom ha påverkats av det förhållandet att

många strömmingsfiskare övergick till det laxlinfiske, som under senare

delen av 40-talet var ett mycket lönande fiske inom vissa avsnitt av nyssnämnda

kuststräcka.

Inom Västerbotten, där möjligheterna att övergå till annat arbete eller att

ändra fiskets karaktär icke varit lika goda som annorstädes, har någon anmärkningsvärd

minskning i antalet fiskare icke inträffat under tidsperioden

1945—1951. Strömmingsfångsten höll sig därför under nämnda tid någorlunda

konstant. Genom stegrade omkostnader inom fisket har dock fiskets

lönsamhet under ifrågavarande tidsperiod avtagit på ett allvarligt sätt. När

sedan strömmingsfångsterna för Västerbottens vidkommande under år 1952

nedgick till ungefär hälften av vad som kan anses normalt och därtill sistlidna

år helt slog fel, står det klart att yrkesfiskarna inom de berörda kuststräckorna

råkat i ett nödläge, som man i många fall icke kan klara upp

utan särskild ekonomisk hjälp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

7

Fiskerinämnden understryker sålunda vad nämnden tidigare i skrivelsen

den 5 oktober 1953 framhållit i ärendet och anser sig därför ävenledes böra

livligt förorda vad som i motionerna föreslagits om snara åtgärder i syfte att

åstadkomma en lämplig form för stöd åt fiskerinäringen inom av frågan

berörda län.

Sveriges fiskares riksförbund har i yttrande, dagtecknat den 13 mars 1954,

anfört i huvudsak följande.

Förbundet anser sig kunna instämma i vad som uttalats i motionerna. Därutöver

framhåller förbundet dels angelägenheten ur olika synpunkter —

även sociala sådana — av att strömmingsfiskarna erhåller behövligt stöd

för att fisket skall kunna fortsätta och dels att samma eller liknande svårigheter

för fisket och dess utövare förefinns även vid andra avsnitt av ostkusten.

Stödåtgärder kan därför anses vara behövliga inom flera områden

än de i motionerna nämnda länen. För klarläggande av frågan om på

vilket sätt och i vilken utsträckning ett sådant stöd bör utgå torde en

utredning vara behövlig. Förbundet tillstyrker därför motionerna och föreslår

att utredningsuppdraget överlämnas till den av Kungl. Maj :t i utsikt

ställda utredningen om prisreglering m, m. på fiskets område.

Utskottet. I förevarande motioner framhålles, att fiskets lönsamhet inom

vissa områden under senare år starkt försämrats samtidigt med att antalet

yrkesutövande fiskare minskats. Denna utveckling har framför allt kunnat

påvisas vad beträffar strömmingsfisket efter Bottniska viken. De allvarliga

problem, som till följd härav uppstått för yrkesfiskarna i dessa trakter, påkallar

enligt motionärerna åtgärder från statsmakternas sida. Motionärerna

anser emellertid att utformningen av de åtgärder, som lämpligen bör komma

i fråga, kan bedömas först sedan hela det i motionerna berörda frågekomplexet

klarlagts genom en utredning.

Utskottet anser det för sin del motiverat att en närmare undersökning

företages beträffande de problem, som diskuterats i motionerna. Emellertid

finner utskottet i likhet med flera av de hörda remissinstanserna lämpligt

att en sådan undersökning utvidgas att omfatta hela ostkusten och även

fisket efter andra fiskslag än strömming. I anslutning härtill får utskottet

fästa uppmärksamheten på att 1954 års fiskeriutredning, som tillkallats

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 februari 1954, sysslar med ifrågavarande

problem. Vidare har utskottet inhämtat, att den i motionerna

omförmälda framställningen den 10 december 1953 av fiskeristyrelsen med

statens fiskeriförsök jämte andra handlingar i samma ämne enligt Kungl.

Maj:ls beslut den 30 juni 1954 överlämnats till nyssnämnda utredning för

att av utredningen tagas under övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag.

Med hänsyn härtill finner utskottet lämpligt, att jämväl de i föreliggande

motioner framförda spörsmålen genom Kungl. Maj:ts försorg underställes

utredningens prövning. Utskottet förutsätter därvid, att riksdagen

kommer att föreläggas det förslag, vartill utredningens överväganden

kan föranleda.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:271 och

11:340, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville hänskjuta de i motionerna berörda spörsmålen

till prövning av 1954 års fiskeriutredning.

Stockholm den 2 november 1954.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Lage Svedberg,

Jon Jonsson, Bertil Andersson, Sundberg, Eskilsson, Nord, Bror Nilsson

och Johan Persson; samt

från andra kammaren: herrar Johnsson i Kastanjegården*, Jacobson

i Vilhelmina*, Ahlsten, Ekdahl, Netzén, Agerberg, Utbult, Lindström, Svensson

i Vä och Arweson.

* Ej närvarande vid justeringen.

647706. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lo,g angående ändrad lydelse av 7 och 12 §§ lagen den 29 juni 19j5 s. 1 i texten