Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924

1954-03-04 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1954:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag angående ändring i lagen

den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting m. m. ävensom

i ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 16 februari 1954 hänvisat

en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 71, däri Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 5 februari 1954 föreslagit riksdagen att

antaga följande

1) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 8—10 §§ samt 33 § 2 mom. lagen den 20 juni

1924 om landsting1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §•

För val av landstingsmän indelas landstingsområdet i valkretsar. För

varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman och därutöver

efter folkmängden en landstingsman för varje påbörjat tal av 5 000.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

9 §.

Valkrets skall, efter vad i denna paragraf närmare angives, omfatta en

eller flera kommuner. Vid indelning i valkretsar skall, med undantag varom

i andra och fjärde styckena samt i 10 § förmäles, iakttagas att för varje

valkrets komma att utses minst sju landstingsmän. Ej må utan särskilda

skäl kommuner gemensamt utgöra en valkrets, där flera än tretton landstingsmän

skola utses för kretsen.

Stad med mer än 20 000 invånare bildar egen valkrets, såvida ej särskilda

skäl finnas att med staden sammanföra en eller flera andra kommuner

1 Senaste lydelse av 8 § se 1937:182 och 1950: 47, av 9 och 10 §§ se 1930:256 samt av 33 §

se 1948:289.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 5 samt. 2 avd. Nr 3.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

till en valkrets. Stad med mindre folkmängd än nu sagts förenas med

annan stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd till en valkrets.

Såvitt angår landsbygden verkställes valkretsindelningen, där så lämpligen

kan ske, efter domsaga eller tingslag. Annan valkrets än den, vari

två eller flera städer ingå, skall såvitt möjligt så utformas, att den kan

omslutas med en sammanhängande gränslinje.

Om särskilda skäl därtill äro må område med mindre invånarantal än

ovan sägs utgöra valkrets. Sådan valkrets skall dock hava mer än 15 000

invånare.

10 §.

Därest det antal landstingsmän, som med tillämpning av de i 8 och 9 §§

meddelade föreskrifter skulle utses inom ett landstingsområde, icke uppgår

till tjugu, skall såsom grund för rättigheten att efter folkmängden välja

landstingsmän bestämmas lägre tal än det uti 8 § angivna, på det att landstingsmännens

antal för hela landstingsområdet må uppgå till minst tjugu;

och skall, med tillämpning av häremot svarande reduktion av folkmängdssiffrorna,

i övrigt gälla vad i 9 § är stadgat.

33 g.

2 mom. Till beslut — -— ■— följande ämnen:

a) beslut om bildande av valkrets med mindre folkmängd än som följer

av 9 § första och andra styckena;

b) medgivande, varom---dylikt företag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Ändring i valkretsindelningen, som föranledes av de nya bestämmelserna,

jämte det antal landstingsmän, som skall utses för varje valkrets, fastställes

av landstinget vid urtima möte sist före april månads utgång 1954.

Förslag till ändring, som nu sagts, skall till landstinget avgivas av länsstyrelsen.

2) Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om kommunalval för perioden 1955—1958 m. m.

Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för att utse landstingsmän,

kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige

och kyrkofullmäktige för perioden 1955—1958 samt, såvitt angår stads
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

3

fullmäktige i Stockholm, för perioden den 15 oktober 1954—den 14 oktober

1958 eller för del av sådan period förordnas härigenom, att 45 §

kommunala vallagen den 6 juni 19301 icke skall gälla, att i stället för

ettvart av följande lagrum i kommunala vallagen, nämligen 23 § första

stycket, 25 § första stycket, 46 §, 47 §, 52 § 2 mom. och 53 §, skola här nedan

under motsvarande lagrumsbeteckning upptagna bestämmelser gälla,

att vad i 21 § sista stycket och 37 § sjätte stycket kommunala vallagen sägs

om samma lag skall gälla jämväl beträffande nu ifrågavarande lag samt

att det i 24 § kommunala vallagen angivna formuläret skall ersättas av

formulär av den lydelse bilaga vid denna lag utvisar.

23 §.

Första stycket.

Val är omedelbart och sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas

valsedlar av vitt papper utan kännetecken. Ovanför namnen skall å valsedel

utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för

viss grupp av väljare eller för viss meningsriktning); vad i 34 § kommunala

vallagen den 6 juni 1930 sägs om välj arbeteckning skall avse sådan

partibeteckning. Nedanför namnen må vara anbragt, såsom valbeteckning,

en av beteckningarna »landstingsmannaval», »kommunalfullmäktigval»,

»municipalf ullmäktigval», »stadsfullmäktigval», »kyrkofullmäktigval för

församlingen», »kyrkofullmäktigval för samfälligheten» eller »kyrkofullmäktigval

för skoldistriktet» eller annan beteckning i ord för ifrågavarande

slag av val ävensom, såsom valkretsbeteckning, beteckning för den

valkrets sedeln avser.

25 §.

Första stycket.

Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än

ovanför namnen;

vilken upptager mer än en beteckning ovanför namnen;

vilken upptager valbeteckning eller valkretsbeteckning å annat ställe

än nedanför namnen; eller

vilken icke upptager något giltigt namn.

46 §.

1 mom. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom varje

parti i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar be
1

Senaste lydelse av 23 och 25 §§ se 1952:265 samt av 37 § so 1942:177.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

stämmas ordning mellan de namn å partiets valsedlar, vilka ej avse allenast

val av suppleant eller efterträdare.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.

Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står

först å sedeln.

Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första

namn bilda en grupp.

Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens

rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på

gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,

bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å

sedeln.

Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning

gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående

sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp;

däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.

Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör

gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och

jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda

rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp

av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess

rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av

plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller,

om flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet

av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat

med 1. Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas

med största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens

bildande.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till

antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.

2 mom. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika

partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket

för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats,

som blivit ett parti tilldelad, besättes genast så, att partiets första plats tillerkännes

den, vars namn är det första i ordningen inom partiet, partiets

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

5

andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, partiets tredje plats

den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund,

ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats

från ett eller flera andra partier.

Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu icke fått sig någon plats

tilldelad, genom att partiets rösttal delas med 1,4. Därefter beräknas jämförelsetalet

för varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som

är 1 högre än det dubbla antalet av partiet tilldelade platser. Har samma

person erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det

antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;

har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar

de å partiets valsedlar upptagna namn, vilka ej avse allenast val

av suppleant eller efterträdare, varder det från vidare jämförelse uteslutet.

3 mom. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn

står främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i 2 mom. sägs,

har största jämförelsetalet.

4 mom. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras,

skiljas genom lottning.

47 §.

Sedan val av landstingsmän avslutats, skola suppleanter utses sålunda,

att för varje landstingsman inom det parti, för vilket han blivit vald, företagas

så många, dock minst två, nya sammanräkningar, som partiet erhållit

platser. Har landstingsman fått sig tillerkänd plats från flera partier,

anses han vald för det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid varje sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga

landstingsmannens namn och på grund därav gällde för detta namn vid

den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel

gäller såsom hel röst. Med iakttagande av att namn å någon, som blivit

genom valet utsedd till landstingsman eller till suppleant för den landstingsman

sammanräkningen avser, anses såsom obefintligt, skall röstvärdet

tillgodoräknas det namn, som står främst av de för den ifrågavarande

landstingsmannen särskilt upptagna suppleantnamnen eller, om sådant

namn ej finnes, det namn för själva landstingsmannavalet, som står främst

å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes, det namn som står främst

hland samtliga suppleantnamnen å valsedeln. Den som erhållit högsta rösttalet

är vald till suppleant för den landstingsman sammanräkningen avser.

Mellan lika rösttal skall skiljas genom lottning.

De för varje särskild landstingsman valda suppleanterna intaga plats i

den ordning, i vilken de blivit utsedda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

52 §.

2 mom. Avgår fullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens utgång,

skall på fullmäktiges anmälan ny sammanräkning företagas. Sammanräkningen

verkställes vid offentlig förrättning, som skall påbörjas så snart

omständigheterna medgiva det.

Den nya sammanräkningen äger rum inom det parti, för vilket den avgångne

blivit vald. Blev den avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen

ske inom det parti, från vilket plats först tilldelades honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka

upptaga den avgångnes namn och på grund därav gällde för detta namn

vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen. Varje

valsedel gäller såsom hel röst.

Röstvärdet skall, med iakttagande att namn å någon, som blivit genom

valet utsedd till fullmäktig, anses såsom obefintligt, tillgodoräknas det

namn, som står främst bland de för den avgångne fullmäktigen särskilt

upptagna efterträdarnamnen eller, om sådant namn ej finnes, det namn

för själva fullmäktigvalet, som står främst å sedeln, eller, om ej heller

sådant namn finnes, det namn, som står främst bland samtliga efterträdarnamnen

å sedeln. Den som erhållit högsta rösttalet inträder såsom fullmäktig

i den avgångnes ställe. Mellan lika rösttal skiljer lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under

försegling.

53 §.

Avgår jämväl enligt 52 § utsedd landstingsman eller fullmäktig före

utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, förfares på enahanda

sätt, som i nämnda paragraf är sagt; och skall vid ny sammanräkning

för utseende av fullmäktig hänsyn såsom förut tagas blott till de valsedlar,

vilka upptaga den först avgångnes namn och på grund därav gällde för

detta namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,

vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda

bestämmelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

7

Bilaga.

Formulär till s. k. spaltad valsedel, som avses i lagen med vissa bestämmelser om

kommunalval för perioden 1955—1958 m. m.

Plats för partibeteckning

Plats för valbeteckning och valkretsbeteckning eller endera

Valsedelns storlek och antal rum å sedeln må lämpas efter behovet.

Vänstra sidan är avsedd för landstingsmanna- eller fullmäktignamn och

suppleant- eller efterträdarnamn; högra sidan är avsedd för särskilda suppleant-

eller efterträdarnamn.

Såsom valbeteckning må nedanför namnen vara anbragt en av beteckningarna

»Landstingsmannaval», »Kommunalfullmäktigval», »Municipalfullmäktigval»,

»Stadsfullmäktigval», »Kyrkofullmäktigval för församlingen»,

»Kyrkofullmäktigval för samfälligheten» eller »Kyrkofullmäktigval

för skoldistriktet» eller annan beteckning i ord för ifrågavarande slag av val.

Såsom valkretsbeteckning må jämväl nedanför namnen vara anbragt beteckning

för den valkrets sedeln avser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Beträffande motiveringen till lagförslagen får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft de

inom riksdagen i anledning av propositionen väckta och till konstitutionsutskottet

hänvisade likalydande motionerna I: 408 av herr Sunne m. fl.

och II: 524 av herr Thapper m. fl., vari hemställes, »att riksdagen måtte

besluta sådan ändring av övergångsbestämmelserna till förslaget till lag

om ändring i landstingslagen, att Kungl. Maj :t må bestämma, att landstingets

förvaltningsutskott, i de fall den av landstinget beslutade valkretsindelningen

står i överensstämmelse med lagförslagets stadganden, äger

före april månads utgång bestämma det antal landstingsmän, som skall

utses för varje valkrets.»

I fråga om de skäl motionärerna anfört får utskottet hänvisa till motionerna.

Inledning.

Bestämmelser om val av landstingsmän återfinnas i lagen den 20 juni

1924 om landsting. Angående vals förrättande och avslutande m. m. hänvisas

dock i nämnda lag till stadganden i kommunala vallagen den 6 juni

1930.

I fråga om landstingsområdes indelning i valkretsar gäller enligt 8 §

landstingslagen följande. För varje valkrets utses —- oavsett dess folkmängd

—- en landstingsman och därutöver efter folkmängden en landstingsman

för varje fullt tal av 5 000. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid landstingsområdes indelning i valkretsar skall i allmänhet iakttagas

att för varje valkrets komma att utses minst 5 och högst 9 landstingsmän.

Stad, vars folkmängd utgör minst 15 000, bildar dock alltid en

valkrets. Stad med mindre folkmängd än 15 000 förenas med en eller flera

andra städer eller, då särskilda skäl därtill föranleda, med angränsande

landsbygd till en valkrets. I valkrets, som utgöres endast av städer, skall

folkmängden uppgå till minst 15 000. Delar av samma stad må icke ingå

i olika valkretsar. De för städerna sålunda meddelade bestämmelserna

innebära delvis undantag från den nyssnämnda allmänna regeln om antalet

landstingsmän i varje valkrets. Stad skall sålunda utgöra en valkrets även

om den till följd av sin storlek är berättigad att välja flera landstingsmän

än 9 eller om den endast utser 4 landstingsmän.

Vid valkretsindelningen iakttages enligt 8 § vidare att valkrets, som ej

bildas av två eller flera städer, såvitt möjligt skall kunna omslutas med

en sammanhängande gränslinje samt att indelningen på landsbygden, där

så lämpligen kan ske, verkställes efter domsaga, tingslag eller härad, men

eljest efter kommuner.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

9

Från vad sålunda stadgas finnas enligt 9 och 10 §§ vissa undantag. Om

bildande av valkrets enligt angivna bestämmelser skulle vålla synnerlig

olägenhet, må sålunda område med mindre invånarantal utgöra valkrets.

Sådan valkrets skall dock, om landsbygd däri ingår, ha en folkmängd av

minst 10 000 samt i vad angår landsbygden utgöras av domsaga eller av

ett eller flera tingslag eller härad. Enligt denna undantagsbestämmelse

kan valkrets vari landsbygd ingår ha att utse endast 3 landstingsmän och

stadsvalkrets t. o. m. ett än mindre antal. Vidare skall, för den händelse

det antal landstingsledamöter som efter huvudregeln bör utses inom ett

landstingsområde icke uppgår till 20, antalet ledamöter ökas, så att detsamma

för hela landstingsområdet uppgår till minst 20.

Jämlikt 11 § landstingslagen ankommer det på landstinget att fastställa

indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som skall utses

för varje valkrets.

Enligt 12 § samma lag skall jämkning i valkretsindelningen av landstinget

i regel verkställas vid lagtima möte året innan val av landstingsmän

nästa gång äger rum eller, där Konungen så förordnar, vid urtima möte

sist före april månads utgång det år valet förrättas. Med tanke på att nya

regler om valkretsindelningen kunde komma att införas före 1954 ars val

meddelades genom lag den 22 maj 1953 (nr 271) generellt anstånd med

att besluta jämkningar i valkretsindelningen till urtima möte sist före

april månads utgång 1954.

Förslag till indelning skall avgivas av länsstyrelsen, sedan landstingsområdets

kommuner beretts tillfälle att yttra sig. Landstings beslut rörande

indelningen skall enligt 54 § landstingslagen underställas Kungl.

Maj:t för godkännande.

Vid 1950 års landstingsval utgjorde antalet valkretsar i riket 193 (92

landsbygdskretsar, 55 stadskretsar och 46 kretsar bestående av städer och

landsbygd i förening). Inom de olika landstingsområdena funnos lägst 3

och högst 14 valkretsar. 43 städer bildade egna valkretsar, medan i envar

av de återstående 12 stadskretsarna sammanförts 2—5 städer. Antalet

städer som vid valet bildade valkretsar tillsammans med landsbygd var 49.

Valkretsarnas fördelning efter folkmängden och antalet valda landstingsmän

vid 1950 års landstingval belyses av tabell å sid. 10. I denna

ha under beteckningen landsbygden hänförts även de 46 valkretsar som

bestodo av landsbygd och stad i förening.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att beträffande fullmäktigval

i kommunerna bestämmelser om valkretsindelning meddelas i kommunallagarna

för de borgerliga och kyrkliga primärkommunerna; bestämmelserna

undergingo år 1953 ändringar, syltande till en förstoring av valkretsarna

vid dessa val.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Valkretsarnas fördelning efter folkmängd och antal valda landstingsman vid 1950 års val.

Folkmängd

31/12 1948

Hela an-

Därav med

talet val- kretsar

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

landstingsman

i

i

i

—

_

1

38

—

—

—

36

_

2

_

_

_

34

—

—

—

—

34

_

33

—

—

—

—

—

33

--

—

—

_

_

_

24

24

—

—

—

—

_

7

—

—

—

—

—

—

1

6

—

—

—

—

138

—

i

1

36

34

33

27

6

—

—

—

—

1

i

3

—

2

—

1

_

_

_

_

_

16

—

—

16

—

_

-- -

- ,

_

_

16

3

3

8

—

—

—

—

8

__

_

_

__

___

_

1

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

1

—

--

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

--

—

—

2

—

—

—

—

—

—

—

_

_

2

_

2

2

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2

55

i

2

16

17

3

8

1

1

—

2

2

2

183

i

3

17

53

37

41

28

7

—

2

2

2

Landsbygden

10 000—14 999 .

15 000—19 999 .

20 000—24 999 .

25 000—29 999 .

30 000—34 999 .

35 000—39 999 .

40 000—44 999 .

Summa

Städerna

5 000— 9 999

10 000—14 999

15 000—19 999

20 000—24 999

25 000—29 999

30 000—34 999

35 000—39 999

40 000—44 999

45 000—49 999

50 000—54 999

55 000—59 999

60 000—64 999

Summa

Heta riket

Den pi oportionella valmetoden, d. v. s. metoden för röstsammanräkning

och mandatens fördelning, vid landstingsval och fullmäktigval i kommunerna

anges i kommunala vallagen. Metoden, som grundar sig på en av

belgiern

metod, som tillämpas vid val till riksdagens första kammare och som under

tiden 1909 1948 användes vid valen till andra kammaren.

I 45 § kommunala vallagen stadgas att vid röstsammanräkningen valsedlarna

till en början skola ordnas efter välj arbeteckning (kartell-, partioch

fraktionsbeteckning). Därvid sammanföras valsedlar med samma första

beteckning i särskilda grupper (A-grupper). Förekommer vidare inom

A-grupp en andra väljarbeteckning, ordnas valsedlarna i nya grupper efter

sadan beteckning (B-grupper). I den mån valsedlarna även upptaga en

tredje beteckning, uppdelas B-grupperna på liknande sätt i C-grupper.

Ordnandet av namnen inom de olika grupperna regleras i 46 §. Först

fastställes därvid i erforderlig utsträckning ordningsföljden mellan kan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

11

didaterna inom C-, B- och A-grupperna, varefter mandatfördelningen mellan

A-grupperna bestämmes. Denna fördelning göres med ledning av särskilda

för grupperna beräknade jämförelsetal. Därvid tilldelas platserna i

tur och ordning den grupp, som uppvisar det största jämförelsetalet. Så

länge gruppen ännu ej fått någon plats, är jämförelsetalet lika med gruppens

rösttal. Därefter erhålles gruppens jämförelsetal för varje gång genom

att dela rösttalet med antalet redan erhållna platser, ökat med 1 (d’Hondts

fördelningsregel). Samma princip — dock på särskilt sätt utbyggd —

ligger även till grund för bestämmandet av ordningsföljden inom de olika

grupperna.

Stadganden om utseende av suppleanter till landstingsmän äro intagna

under vallagens 47 §.

Folkomröstnings- och valsättsutredningen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för justitiedepartementet

den 20 januari 1950 den s. k. 1950 års folkomröstnings- och

valsättsutredning (i det följande benämnd utredningen) för utredning rörande

bl. a. frågan om reformering av det proportionella valsystemet vid

andrakammarvalen. Enligt bemyndigande den 26 januari 1951 uppdrog

chefen för justitiedepartementet åt utredningen att jämväl överse frågan

om reformering av det proportionella valsystemet vid val av landstingsmän.

Med anledning härav avlämnade utredningen den 1 juli 1953 betänkande,

del V, angående det proportionella valsättet vid landstingsval.

Efter att ha lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser angående

valkretsindelningen vid landstingsvalen och en översikt över den hittillsvarande

utvecklingen, framlägger utredningen resultatet av en företagen undersökning

beträffande verkningarna av det gällande valsystemet vid landstingsvalen.

Prövningen bar avsett, huru vid hållna val systemet verkat i

proportionellt avseende dels inom de särskilda landstingsområdena sedda

vart för sig som en enhet, därvid det totala antalet avvikelser för hela riket

uträknats genom summering av avvikelserna inom varje landstingsområde

— den s. k. landstingsproportionaliteten — dels ock för hela riket såsom

en enhet, därvid jämförelse gjorts mellan varje partis samfällda mandatinnehav

och en proportionell fördelning efter partiernas sammanräknade

röstunderlag inom alla landstingsområden — den s. k. riksproportionaliteten.

Beträffande de tre senast hållna landstingsvalen framgå proportionalitetsavvikelserna

från såväl landstingsproportionell som riksproportionell synpunkt

av följande tabell:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Proportionaliletsavvikelser beräknade med varje landstingskommun resp. riket som en enhetlandstingsvalen

1942—1950. Antal mandat.

H

B

F

Sd

K

Sta

1942.

Erhållna mandat ......

184

211

130

611

18

1 154

S:a avvikelser inom landstingsområdena ..

+ 4

+ 18

— 6

+ 15

— 31

±37

Avvikelse från riksprop.........

+ 1

+ 18

— 12

+ 30

— 37

±49

1946.

Erhållna mandat ........

137

242

185

564

53

1 181

Sta avvikelser inom landstingsområdena

— 14

+ 37

+ 13

+ 16

— 52

±66

Avvikelse från riksprop.......

— 17

+36

+ 10

+ 29

— 58

±75

1950.

Erhållna mandat .......

100

218

261

617

16

1 212

Sta avvikelser inom landstingsområdena . .

— 29

+ 27

+ 27

+ 1

— 26

±55

Avvikelse från riksprop......

— 36

+ 28

+24

+ 19

— 35

±71

Proportionalitetsavvikelserna inom de särskilda landstingskommunerna

var för sig redovisas sålunda:

Antal landsting där proportionalitetsavvikelsen utgjorde

År

±0

±7

±2

±3

±4

±5

±6

±7

snitt per landsting

man

d a t

(antal mandat)

1942

_

4

8

6

4

2

1

2,84

1946

—

1

6

8

6

2

2

3,32

1950

1

2

5

7

6

3

—

1

3,16

Med hänsyn till att de olika landstingen i medeltal ha mellan 45 och 50

ledamöter kunna enligt utredningen genomsnittsavvikelserna å omkring 3

mandat knappast betecknas som påfallande stora.

Utredningen har vidare undersökt verkningarna i proportionalitetshänseende

av förekomsten utav valkarteller. Till en början har utredningen

därvid i en så lydande uppställning meddelat uppgifter å de valkarteller

som förekommit.

Karteller

Antal valkretsar

1942

1946

1950

H±B ............

3

i

H+B+F ........

136

188

190

H+F ............

42

4

3

B±F ............

8

_

Sd + K............

1

—

—

En därefter företagen undersökning av de tre sista valen under antagande

att karteller icke förekommit har givit följande resultat:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

13

P roportionalit et sav vikclser vid tillämpning av d’Hondts metod utan karteller;

landstingsvalen 1942—1950. Antal mandat.

1942.

Antal mandat.......................

S:a avvikelser inom landstingsområdena

Avvikelse från riksprop................

1946.

Antal mandat.......................

S:a avvikelser inom landstingsområdena

Avvikelse från riksprop..............

1950.

Antal mandat.......................

S:a avvikelser inom landstingsområdena

Avvikelse från riksprop..............

H

B

F

Sd

K

S:a

144

193

101

695

21

1 154

— 36

±0

— 35

+ 99

— 28

±99

— 39

±0

— 41

+ 114

— 34

±114

106

220

147

641

67

1 181

— 45

+ 15

— 25

+93

— 38

±108

— 48

+ 14

— 28

+ 106

— 44

±120

78

192

217

707

18

1 212

— 51

+ 1

— 17

+ 91

— 24

±92

— 58

+ 2

— 20

+ 109

— 33

±111

En jämförelse mellan denna tabell och den här ovan först återgivna tabellen

ger vid handen, att kartellbildningen vid samtliga tre ifrågavarande

val föranlett en omfördelning av partiernas representation med sammanlagt

omkring 90 mandat för varje val.

Även beträffande fördelningen inom de olika landstingskommunerna

skulle enligt utredningen d’Hondts metod utan karteller ha medfört betydande

ojämnheter. Den genomsnittliga avvikelsen från landstingsproportionaliteten

skulle sålunda år 1950 ha uppgått till 4,12 mandat per landsting.

I icke mindre än 14 av de 25 landstingen skulle proportionalitetsavvikelsen

ha utgjort 4 mandat eller mera (t. ex. i Malmöhus län — 9).

Utredningen övergår därefter att behandla de allmänna utgångspunkterna

för en reform. Utredningen framhåller till en början, att den verkställda

undersökningen av det gällande valsystemets verkningar visar, att d’Hondts

metod, tillämpad i förening med valkarteller i den utsträckning som skett,

vid landstingsvalen i stort sett fungerat tämligen väl från proportionell

synpunkt. Uppkomna avvikelser från en strikt proportionell fördelning

måste sålunda i allmänhet betecknas som förhållandevis små.

Ojämnheterna i mandatfördelningen -—• stundom utfallande så att ett

parti erhållit flera mandat utöver sin proportionella andel än ett väsentligt

större parti — hade enligt utredningen till väsentlig del sin grund i valkretsindelningen.

Denna gåve, särskilt för det fall att få landstingsmän

utsåges i en valkrets, ökat spelrum för slumpmässiga avvikelser till det

ena eller andra partiets förmån. Tendensen hos d’Hondts metod att gynna

större väljargrupper på bekostnad av de mindre gjorde sig också starkare

gällande i kretsar med endast få mandat. Detta kunde i sin tur medföra,

att partier med särskilt stark anslutning bland väljarna inom vissa lokala

områden lättare hävdade sig vid valen än partier med ett geografiskt mera

jämnt fördelat väljarunderlag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Utredningen erinrar vidare om att kartellväsendet efter hand fått i stort

sett lika omfattande tillämpning vid landstingsvalen som i fråga om andrakammarvalen

före 1952. Den genom kartellerna erhållna utjämningen hade

emellertid icke varit fullständig. I vissa fall hade kartellerna föranlett nya

eller ökade ojämnheter. Även invändningar av annat slag kunde riktas mot

kartellväsendet. Sålunda kunde ett parti ställas inför valet att antingen

ingå kartell med ett annat parti, oaktat dettas politiska inriktning vore

sådan att en dylik samverkan icke för partiet framstode som naturlig och

önskvärd, eller riskera att bli avsevärt underrepresenterat. För utredningen

hade därför framstått som ett väsentligt intresse att valordningen utformades

så att kartellväsendet bleve överflödigt.

Vid sidan av proportionalitetskravet hade man, framhåller utredningen,

att tillgodose önskemålet att skilda ortsintressen skulle kunna göra sig gällande

vid handläggningen av landstingets uppgifter. Olika delar av landstingsområdet

borde därför garanteras en skälig representation i tinget.

Den vid olika tider gällande regleringen av kretsarna vid landstingsvalen

bestyrkte ock den vikt man sedan gammalt tillmätt de lokala intressena vid

dessa val. Den allmänna utvecklingen i fråga om bosättning, samfärdsel

och samhällsförhållanden i övrigt hade emellertid otvivelaktigt skapat delvis

andra förutsättningar än dem som tidigare förelegat, när det gällde att bedöma

riktlinjerna för valkretsindelningen.

Av åtskilliga skäl säger sig utredningen icke kunna ansluta sig till den

vid olika tillfällen framförda tanken att för åstadkommande av full proportionalitet

vid landstingsvalen helt upphäva valkretsindelningen. Icke heller

om en för landstingskommunen gemensam mandatfördelning kombinerades

med någon form av kandidatnominering i mindre, särskilt för detta ändamål

inrättade kretsar, kunde utredningen ansluta sig till en dylik lösning. Mot

valkretsindelningens upphävande talade den ofta mycket betydande utsträckningen

av landsbygdsområdena ävensom de ofta mycket starkt framträdande

lokala synpunkterna i fråga om en väsentlig del av landstingets

arbetsuppgifter, t. ex. beträffande hälso- och sjukvård. Även det förhållandet,

att vid valen till de större landstingen ett betydande antal ledamöter

utsågos, gjorde en viss uppdelning i valkretsar önskvärd. Nu anförda omständigheter

syntes över huvud taget böra föranleda en viss försiktighet

vid bestämmandet av frågan om förstoring av de nuvarande landstingskretsarna.

Å andra sidan hade utredningen funnit angeläget att närmare undersöka

betydelsen för valkretsindelningen av de ändrade yttre förhållandena samt

i vad män en proportionellt jämnare fördelning av mandaten kunde erhållas

genom en utvidgning av valkretsarna.

För åstadkommande av bättre proportionalitet vid landstingsvalen erbjöde

sig enligt utredningen, utöver en valkretsförstoring, även utvägen

att ersätta den d’Hondtska metoden med någon annan regel för mandatför
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

15

delningen mellan partierna. En därmed sammanhängande möjlighet vore

att kombinera fördelningen — enligt d’Hondts eller annan metod — med

ett särskilt utjämningsförfarande.

I detta sammanhang behandlar utredningen frågan i vad mån samma tekniska

förfarande för mandatens fördelning bör tillämpas vid de skilda slagen

av allmänna val. Utredningen framhåller därvid, att i tidigare reformer

ådagalagd strävan att uppställa enhetliga regler för skilda slag av allmänna

val måste anses naturlig. För väljarna kunde framstå som svårförklarligt om

deras röster toges i beräkning efter skilda principer vid olika slag av val.

Myndigheternas arbete kunde också underlättas genom enhetlighet i förfarandet.

Å andra sidan kunde icke bortses från att förhållandena vid andrakammarval,

landstingsval och fullmäktigval avveke från varandra i vissa

hänseenden, såsom i fråga om valkretsindelning och mandatantal, och därför

borde motivera skilda lösningar. Utan vidare torde dock enligt utredningen

framstå som klart att största möjliga överensstämmelse mellan

andrakammarvalen och landstingsvalen är önskvärd. Utredningens arbete

hade därför i första hand inriktats på en undersökning, huruvida sådana

metoder för mandatens fördelning mellan partierna, som koinme i fråga

för andrakammarvalen, lämpligen kunde vinna tillämpning även vid landstingsval.

Hänsyn hade därvid måst tagas till rådande ovisshet om hur

valordningen för valen till andra kammaren för framtiden komme att

utformas.

Av den historiska översikt, som utredningen lämnat, framgår hurusom

dels valkretsarna vid landstingsvalen tid efter annan förstorats dels ock

den ursprungligen stränga åtskillnaden mellan landsbygden och städerna

vid valkretsbildningen med tiden uppmjukats. Utredningen framhåller, att

de nuvarande landstingsvalkretsarna skifta avsevärt i fråga om befolkningens

storlek samt att därmed sammanhänger, att antalet mandat i kretsarna

varierar betydligt, nämligen från lägst 2 till högst 13. I 21 av de sammanlagt

193 kretsarna vore mandatantalet så lågt att det ej ens uppnådde det

enligt huvudregeln stadgade minimiantalet 5. Uppenbarligen vore därigenom

— fortsätter utredningen — utsikterna att vid valen erhålla en från

proportionell synpunkt jämn fördelning av mandaten mycket begränsade.

Om således utan vidare önskvärdheten av en utvidgning av valkretsarna,

särskilt de mindre av dem, stode klar, krävde å andra sidan frågan i vilken

omfattning och efter vilka riktlinjer en valkretsförstoring borde äga rum

en närmare undersökning.

Beträffande riktlinjerna för eu lämplig valkretsindelning framhåller utredningen,

att man självfallet har att utgå från att valkretsarna så långt

möjligt skola utgöra naturliga enheter med hänsyn till befolkningsförhållandena,

samfärdseln in. in. Framför allt i två hänseenden påkallades uppmärksamheten,

nämligen dels i fråga om de övre och undre gränserna för

valkretsarnas storlek och dels beträffande städernas ställning vid valkrets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

indelningen. Utredningen påpekar de ändrade förhållanden, som sedan

tillkomsten av gällande valkretsbestämmelser inträtt i fråga om folkökning,

särskilt städernas betydande tillväxt liksom den starkt ökade bosättningen i

tätorter utanför städerna. Vidare framhålles, att kommunikationernas utveckling

och befolkningens ökade rörlighet samtidigt kommit skälen för en

uppdelning på vissa håll att framstå med mindre styrka än förr. Utvecklingen

torde även ha medfört en utjämning av föreliggande motsättningar

mellan, framför allt de mindre, städerna och områden på landsbygden.

Vid sin undersökning av möjligheterna att anordna större valkretsar har

utredningen inhämtat yttranden från länsstyrelserna och landstingens förvaltningsutskott

samt med ledning av dem upprättat två olika utkast till

ändrad valkretsindelning. Enligt det ena utkastet, vilket innefattar mera begränsade

jämkningar i gällande valkretsindelning och vilket benämnts

utkast A, har en indelning i 159 valkretsar skisserats i stället för 193 vid

1950 års val. Det andra utkastet, som innebär en mera långtgående omläggning

av valkretsindelningen, utkast B, avser en minskning av valkretsarnas

antal till 139.

Angående de närmare riktlinjerna för upprättandet av utkasten anför

utredningen.

Vid utarbetande av indelningen i 159 (157) valkretsar enligt utkast A

har tagits som utgångspunkt att inom valkretsarna i regel skola utses 5—11

landstingsmän, förutsatt att nuvarande föreskrifter om bestämmandet av

antalet landstingsmän bibehållas. I enlighet härmed varierar folkmängden

i valkretsarna enligt detta utkast i allmänhet mellan 20 000 och 55 000.

Undantag uppåt föreligger enligt utkastet, liksom enligt gällande ordning,

endast i fråga om de största i landsting deltagande städerna. För några av

landsbygdskretsarna understiger dock befolkningstalet endast obetydligt

55 000. Utredningen har därför utgått från, att om en indelning enligt dessa

principer skall komma till stånd, möjlighet bör föreligga att även beträffande

valkretsar, i vilka landsbygd ingår, för särskilda fall överskrida den

nämnda maximigränsen.

Vad angår den nedre gränsen för antalet landstingsmän i valkretsarna

förutsättes även här vissa undantag. Dessa ha emellertid enligt det ifrågavarande

utkastet väsentligt begränsats i förhållande till gällande ordning.

I allmänhet ha sålunda städer under 20 000 inv. icke upptagits såsom egna

valkretsar utan vanligen sammanförts med annan stad eller omgivande

landsbygd till en valkrets. Endast om svårigheter funnits att genom sådant

sammanförande bilda lämplig valkrets eller eljest synnerliga skäl

ansetts föreligga till avsteg från den antagna regeln, ha städer med en folkmängd

mellan 20 000 och 15 000 inv. utlagts till särskilda kretsar. Motsvarande

gäller även två städer, vilka först efter 1948 års utgång uppnått

större folkmängd än 15 000 (Härnösand, Skellefteå). Icke i något fall har

ansetts erforderligt att utlägga landsbygdsvalkrets med lägre befolkningstal

än 20 000. Antalet valkretsar med färre landstingsmän än 5 inskränker

sig därför enligt utkastet till elva vid tillämpning av 1948 års befolkningstal.

Det må anmärkas, att om den avsedda indelningen komme i tillämpning

vid 1954 års landstingsval, skulle till följd av folkökningen i städerna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

17

blott sju av sistnämnda kretsar alltjämt utse mindre än 5 landstingsmän

och ingen därvid mindre än 4.

Även i vad gäller indelningsutkast B med 139 valkretsar har antagits att

i regel minst 5 landstingsmän skola väljas i varje valkrets. En olikhet föreligger

emellertid i det avseendet att undantagen från denna regel ytterligare

begränsats. Enligt denna indelning förekomma sålunda blott två valkretsar

-— vardera omfattande en stad — som vid 1950 års val icke skulle

kunnat utse mera än 4 landstingsmän. I båda fallen har för övrigt folkmängden

sedermera stigit över 20 000. Vidare har vid det nu ifrågavarande

indelningsutkastet förutsatts en höjning av högsta tillåtna antalet landstingsmän

i valkrets till 15, innebärande att valkrets skulle kunna omfatta

inemot 75 000 inv. Valkretsar av fullt denna storlek förekomma dock icke

i utkastet. Ej någon av de tänkta valkretsarna har sålunda 15 mandat,

och endast två ha 14 mandat. Då icke ens den största av de i landsting

deltagande städerna (Örebro) vid 1950 års val, utsåg fler än 13 landstingsmän,

utgöra städerna vid förevarande indelning ej något undantag i detta

avseende. Angående de mindre städerna har — liksom vid det tidigare

nämnda utkastet — antagits att stad, som ej uppnått ett invånarantal av

20 000, i allmänhet icke skall bilda egen valkrets. I det nu behandlade

utkastet ha sådana mindre städer, med undantag för de två nyss nämnda

fallen, sammanförts med angränsande landsbygd. Icke heller för städer

med folkmängd över 20 000 har förutsatts att dessa ovillkorligt skola utgöra

särskild valkrets. I några fall, där särskilda omständigheter ansetts

kunna medföra att en sådan lösning överväges, ha sålunda dylika något

större städer i utkastet sammanförts antingen med en angränsande stad

eller med omgivande bygd.

Antalet valkretsar inom landstingskommunerna enligt nuvarande indel
-

ning samt enligt utkasten A och B framgår av följande uppställning.

Nuv.

A

B

Nuv.

A.

B

Stockholms län....

12

11

9

Göteborgs och

Uppsala län......

5

4

3

Bohus län......

8

6

4

Södermanlands län

7

6

5

Älvsborgs län ....

11

10

7

Östergötlands län . .

7

7

7

Skaraborgs län

10

7

6

Jönköpings län

9

7

5

Värmlands län ....

9

8

7

Kronobergs län

6

5

4

Örebro län ......

7

5

5

Kalmar läns norra

3

2

2

Västmanlands län .

6

5

5

Kalmar läns södra

6

4

4

Kopparbergs län ..

9

8

7

Gotlands län ....

3

3

3

Gävleborgs län ....

8

7

6

Blekinge län......

0

4

3

Västernorrlands län

10

9

8

Kristianstads län . .

8

7

7

Jämtlands län ...

5

5

5

Malmöhus län ....

14

9

9

Västerbottens län . .

9

8

7

Hallands län ...

6

5

4

Norrbottens län .

9

7

7

193

159

139

Utredningen har därefter undersökt den inverkan på mandatfördelningen

som en valkretsförstoring enligt utkasten skulle få. Härutinnan anmärker

2 — B ihan g till riksdagens protokoll 195b. 5 saml. 2 avd. Nr 3.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

utredningen, att till följd av stadgandet att varje valkrets skall utse en

landstingsledamot oavsett folkmängden det vid minskning av antalet

valkretsar kunde inträffa, att mandatantalet inom landstingsområdet bleve

något lägre än förut. Detta motverkades dock i viss mån därav, att vid en

sammanslagning av valkretsar de överskjutande befolkningstal, som vart

för sig varit otillräckliga för att berättiga valkretsen till ytterligare mandat,

sammantagna kunde stiga till det för ett mandat erforderliga antalet. Medan

vid 1950 års val 1 212 landstingsmän utsågos i hela riket, skulle antalet

landstingsmän ha blivit 1 184 med utkast A och 1 173 med utkast B som

grund för valkretsindelningen. Mandatfördelningen vid olika valkretsindelningar

och med d’Hondts valmetod, respektive med och utan karteller,

framgår av följande tabell.

Fördelning av landslingsmandatcn mellan partierna sammanlagt för landstingsområdena vid

tillämpning av olika valkretsindelningar. Valet 1950.

H

B

F

Sd

K

S:a

Gällande valsystem

(d’Hondt med kartell)

Mandat ................

100

218

+ 27

261

+ 27

617

+ 1

16

— 26

Nuv. indelning

(193 kretsar)

Avvikelser;

landstingsprop...........

— 29

±55

Avvikelser;

riksprop................

— 36

+ 28

+ 24

+ 19

— 35

±71

Mandat ................

105

207

248

607

17

Utkast A

(159 kretsar)

Avvikelser;

landstingsprop..........

± 45

— 21

+ 22

+ 19

+ 4

— 24

Avvikelser;

riksprop...............

— 28

+ 21

+ 17

+ 23

— 33

±61

Mandat ................

106

199

251

599

18

Utkast B

(139 kretsar)

Avvikelser;

landstingsprop...........

±43

— 20

+ 16

+ 24

+ 3

— 23

Avvikelser;

riksprop..............

— 25

+ 15

+ 22

+ 19

— 31

±56

D‘Hondts metod

utan kartell

Mandat ..............

78

192

217

707

18

1 212

Nuv. indeln.

(193 kretsar)

Avvikelser;

landstingsprop...........

— 51

+ 1

— 17

— 24

±92

Avvikelser;

riksprop..............

— 58

+ 2

— 20

±111

Mandat ..........

90

185

218

672

19

1 184

Utkast A

(159 kretsar)

Avvikelser;

landstingsprop.......

— 36

±0

— 11

+ 69

— 22

Avvikelser;

riksprop............

— 43

1

— 13

— 31

Mandat ........

92

181

220

661

19

1 173

Utkast B

(139 kretsar)

Avvikelser;

landstingsprop.......

— 34

2

7

+ 65

— 22

±65

Avvikelser;

riksprop.............

— 39

— 3

— 9

+ 81

— 30

±81

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

19

Angående resultatet av undersökningen anför utredningen, att om än en

viss utjämning i proportionell riktning erhölles genom en förstoring på

angivet sätt av valkretsarna, utjämningen ingalunda vore fullständig, utan

nu förefintliga proportionalitetsavvikelser kvarstode till icke oväsentlig del

även efter valkretsutvidgningar som bär ifrågasatts.

Vad de särskilda landstingen angår skulle proportionalitetsavvikelserna

vid 1950 års val i genomsnitt per landstingsområde vid fördelning enligt

d’Hondts metod med karteller ha nedgått från 3,16 mandat vid rådande indelning

till 2,44 mandat vid indelning A och 2,40 mandat vid indelning B.

Om mandatfördelning skett enligt d’Hondts metod utan karteller, skulle

motsvarande avvikelser ha varit respektive 4,12, 3,40 och 3,20 mandat.

I sitt ställningstagande till den verkställda undersökningen finner utredningen,

att en omreglering av valkretsindelningen icke bör sträckas

längre än enligt i huvudsak de riktlinjer, som legat till grund för utkast A.

Med detta alternativ erhölles en icke oväsentlig förbättring i proportionellt

hänseende, medan den ytterligare utjämning, som skulle erhållas med en

valkretsutvidgning enligt utkast B, vore jämförelsevis obetydlig. Icke något

av alternativen kunde väntas medföra kartellernas försvinnande.

Då sålunda enbart en valkretsförstoring icke kunde väntas medföra kartellsystemets

avveckling, har utredningen även undersökt möjligheten att

nå erforderlig utjämning genom en ökning av antalet landstingsmandat.

Utredningen har därvid prövat verkningarna av en nedsättning av folkinängdstalet

för varje mandat utöver det första från 5 000 till 4 000. Enär

emellertid en sådan ordning skulle leda till ett enligt utredningen betänkligt

stort antal mandat — vid 1950 års val 1 477 i stället för 1 212 — har utredningen

förkastat denna utväg och utgått från gällande regler om antalet

landstingsmän.

Som grundregel för valkretsindelningens genomförande borde enligt utredningen

alltjämt uppställas, att landstingsvalkrets skulle omfatta en eller

flera kommuner. Vidare borde för landsbygdens del indelningen liksom

hittills anslutas till domsagor och tingslag. Den nuvarande hänvisningen

till häradsindelningen borde emellertid utgå, då denna indelning icke sammanfölle

med den nya kommunindelningen och för övrigt numera hade

närmast blott historisk betydelse.

Av särskild vikt vore enligt utredningen att antalet mindre valkretsar

så långt möjligt begränsades. Som allmän regel borde liksom hittills gälla,

att valkretsar med mindre folkmängd än 20 000 icke skulle bildas, motsvarande

ett lägsta mandatantal av 5. Alt helt utan undantag upprätthålla

den nu angivna normen för valkretsarnas storlek kunde i vissa fall enligt

utredningen bereda svårigheter vid försök alt åstadkomma en även i övrigt

lämplig valkretsindelning. Emellertid vore enligt utredningens mening möjligt

att långt mera än hittills skett begränsa utläggandet av kretsar, som

ej uppfyllde nämnda krav. Därför borde, såsom förutsalls vid utarbetandet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

av utkast A, endast i enstaka fall, om synnerliga skäl därtill förelåge, bildas

valkrets med en folkmängd understigande 20 000. Med hänsyn till den

ökade befolkningstätheten i landet torde för dylika undantagsfall numera

kunna krävas, att folkmängden inom valkretsen dock alltid skulle uppgå

till minst 15 000.

Utredningen diskuterar därefter frågan om maximigräns för valkretsarnas

storlek. Detta spörsmål ägde enligt utredningen varken från proportionell

synpunkt eller eljest samma vikt som fastställandet av en nedre gräns.

Då därjämte de redan nu föreliggande möjligheterna att inrätta valkretsar

av ganska betydande omfattning endast sparsamt utnyttjats skulle t. o. in.

kunna ifrågasättas, om det kunde anses nödvändigt att i lag fixera en övre

storleksgräns. Den verkställda undersökningen visade emellertid, att åtminstone

för närvarande behov i allmänhet icke förelåge att inrätta valkretsar

med högre invånarantal än något över 50 000. Då det vidare vore

önskvärt att valkretsarna inom samma landstingsområde såvitt möjligt

icke alltför mycket skilde sig från varandra i fråga om folkmängd och

mandatantal, syntes utredningen lämpligt att stadga en övre gräns för

valkretsarnas storlek. Utredningen föreslår, att maximiantalet landstingsmän

för valkrets i princip fastställes till 11, motsvarande en folkmängd

intill 55 000. Med hänsyn till den alltjämt pågående folkökningen torde

dock enligt utredningen böra medgivas att valkretsar i särskilda fall finge

bibehållas eller bildas, oaktat folkmängden överstege nämnda tal.

Beträffande frågan huruvida skilda regler för valkretsbildningen alltfort

borde gälla för landsbygd och stad anför utredningen bl. a. följande. Även

om den förut antydda befolkningsutvecklingen medfört, att olikheter, som

tidigare verkat skiljande mellan landsbygd och stad, numera i viss utsträckning

försvunnit eller minskats, särskilt i fråga om mindre städer, kunde

utvecklingen dock icke anses ha verkat i enbart utjämnande riktning. Principen

om en åtskillnad mellan landsbygden och städerna borde därför alltjämt

bibehållas i viss utsträckning. Dock syntes bl. a. en viss uppmjukning

av bestämmelserna om bildande av särskilda stadsvalkretsar vara påkallad.

Utredningen ansåge för sin del starka skäl tala för att gränsen för de

fall, då städer borde utgöra egna valkretsar, höjdes och föreslår, att den

sättes vid invånarantalet 20 000. Därmed komme bestämmelsen att överensstämma

med den allmänna regeln om minsta storlek för valkrets.

Speciella omständigheter torde emellertid i vissa fall — fortsätter utredningen

— kunna tala för att även en större stad finge bilda valkrets tillsammans

med ytterligare en eller flera kommuner. Härvid syftades särskilt

på sådana ibland förekommande fall, där ett visst område i fråga om bebyggelse,

förbindelser och arbetsliv nära sammanhängde med staden utan

att vara införlivat därmed i kommunalt avseende. Om särskilda förhållanden

av denna natur förelåge och det eljest befunnes lämpligt, borde enligt

utredningen även en dylik större stad tillåtas ingå i en av flera kommuner

bildad valkrets.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

21

Städer med mindre folkmängd än 20 000 böra — yttrar utredningen

vidare — i allmänhet förenas till en valkrets med annan stad eller andra

städer eller med angränsande landsbygd. Emellertid skall enligt utredningen

stad med en folkmängd mellan 20 000 och 15 000 undantagsvis

kunna bilda egen valkrets. Undantaget föranleddes av att i några enstaka

fall påtagliga svårigheter förelåge att anordna en lämplig valkretsindelning

genom att låta en sådan stad ingå i en större valkrets.

Enligt gällande ordning ges vid valet mellan att sammanföra en stad

med en annan stad eller med landsbygd företräde åt den förra lösningen,

i det att särskilda skäl skola föreligga för att stad skall få sammanföras

med landsbygd till en valkrets. Enligt utredningen kan med hänsyn till de

för olika fall växlande förhållandena generellt företräde icke ges åt den

ena eller andra lösningen. Utredningen föreslår därför, att de båda möjligheterna

jämställas med varandra.

Utredningen anser det slutligen önskvärt, att den av utredningen förordade

regleringen beträffande valkretsindelningen, såvitt möjligt, vinner

tillämpning redan vid 1954 års landstingsval.

Sedan utredningen i den historiska översikten berört de reformförslag,

som tid efter annan framförts i riksdagen för att få till stånd en ändring

i valmetoden vid landstingsvalen och som främst avsett införande av ett

utjämningsförfarande, har utredningen i ett särskilt kapitel undersökt möjligheterna

att, med bibehållande av nuvarande grunder för valkretsindelningen

eller med en mindre långt gående justering uppåt av kretsarnas storlek,

utbyta den nuvarande d’Hondtska fördelningsregeln mot en annan

valmetod.1 Härvid ha till en början sådana metoder behandlats, som vid

direkt fördelning av samtliga mandat i valkretsarna kunna leda till en

bättre proportionell rättvisa, samtidigt som kartellsystemet onödiggöres.

Därefter har upptagits frågan om införande av någon form av mandatutjämning

mellan partierna inom landstingsområdet som helhet.

Vad angår metoderna för direkt fördelning av samtliga mandat i valkretsarna

har utredningen i första hand inriktat sin undersökning på skilda

varianter av den så kallade uddatalsmetoden (Sainte-Lagiies metod), vilken

lades till grund för det år 1952 provisoriskt införda valsystemet för

andrakammarvalen. Uddatalsmetoden innebär, att mandaten i tur och ordning

tilldelas den grupp eller det parti, som uppvisar det största jämförelsetalet,

erhållet genom att successivt dividera rösttalet med 1, 3, 5, 7 o. s. v.

Regeln kan också uttryckas så, att divisorn utgöres av det dubbla antalet

erhållna mandat ökat med ett.

1 Beträffande principerna för liksom den tekniska konstruktionen av olika metoder hänvisas

till utredningens betänkande I (SOU 1951: 58) sid 70 IT, Kungl. Maj:ts proposition

nr 175/1952 och utskottets utlåtande nr 22/1952.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Uddatalsmetoden kan emellertid ibland medföra, att mindre gruppbildningar

alltför lätt komma till mandat, i följd varav metoden icke tillräckligt

motverkar partisplittring. Fördenskull ha försök gjorts att komplettera

metoden med olika spärranordningar i syfte att skärpa kravet på

rösttal för första mandat.

Uddatalsmetoden med spärr vid 60 % av valkvoten, d. v. s. det system

som utredningen förordade för valen till andra kammaren, innebär en sådan

jämkning. Metoden kräver för mandat, att ett partis rösttal motsvarar minst

en röst utöver 60 % av valkvoten.

Ett annat sätt att skärpa fordringarna för första mandat är att låta icke

hela rösttalet utan blott en del därav utgöra jämförelsetal vid besättandet

av första platsen. Denna effekt uppnås genom att låta första divisorn vara

ett större tal än 1, t. ex. 1,5. En sådan lösning benämnes i utredningens

betänkande den jämkade uddatalsmetoden. Under förarbetena

till ny valmetod för valen till andra kammaren prövade sig utredningen

fram med bl. a. talen 1,25, 1,3 och 1,4 som första divisorer. De sålunda jämkade

metoderna benämnas av utredningen respektive jämkad uddatalsmetod

I, jämkad uddatalsmetod II och jämkad uddatalsmetod III. Den

sistnämnda metoden med 1,4 som första divisor blev på förslag av departementschefen

den för 1952 års andrakammarval slutligt antagna metoden.

Ytterligare en av utredningen till behandling upptagen valmetod med

direkt fördelning av samtliga mandat i valkretsarna utgör Droops metod.

Denna bygger på principen om fördelning efter valkvot, dock att det tal,

varmed ett partis rösttal divideras för att få fram partiets mandattal, erhålles

efter division av antalet giltiga röster i valkretsen med antalet tillgängliga

mandat ökat med 1, varefter den sålunda erhållna kvoten höjes

till närmast högre ental eller, om kvoten utgör ett heltal, med en enhet.

Då emellertid sällan alla platser bli fördelade med denna regel, fordras en

tilläggsregel för besättandet av restmandaten. Enligt denna tilläggsregel

tilldelas restmandaten partierna allteftersom de efter ovannämnda divisioner

uppvisa det största röstöverskottet.

De resultat, som erhållits vid en tillämpning av nu nämnda fördelningsmetoder

samt d’Hondts metod, med och utan karteller, på de tre senaste

landstingsvalen, ha redovisats i en såsom bilaga A till detta utlåtande fogad

tabell.

Utredningen anför härom, att såväl de jämkade uddatalsmetoderna som

Droops metod medföra bättre proportionalitet än d’Hondts metod. Längst

dreves utjämningen med den rena uddatalsmetoden. Av övriga diskuterade

metoder gåve jämkad uddatalsmetod I ur proportionell synpunkt ett något

mer rättvisande resultat än de därmed tämligen likvärdiga uddatalsmetod

II och uddatalsmetoden med spärr. Ett mellanläge mellan dessa tre metoder

och den gällande valordningen intoges av jämkad uddatalsmetod III

och Droops system.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

23

Utredningen har jämväl undersökt de olika metodernas verkningar såväl

med avseende å de skilda partierna som beträffande de olika landstingsområdena.

Rörande de senare redovisas resultatet av undersökningen

i en så lydande tabell.

Sammanlagda avvikelser från en fullt proportionell fördelning inom landstingsområdena vid

skilda fördelningsmetoder, valen 1942—1950. Antal mandat.

Metod

Val

Antal landsting med följande sammanlagda

avvikelse från en fullt proportionell fördelning

Genom-

snittlig

avvikelse

±0

±1

±2

±3

±4

±5

±6

±7

±8

±9

±10

per

val

för

3 val

Tillämpad metod

1942

4

8

6

4

2

_

1

_

_

_

2,84

(d’Hondt med

1946

—

1

6

8

6

2

2

—

—

—

—

3,32

3,11

karteller)

1950

1

2

5

7

6

3

—

1

—

—

—

3,16

1942

2

1

7

3

3

3

4

2

_

4,56

D’Hondts metod

1946

i

3

4

5

6

3

1

1

1

4,56

4,11

(utan kartell)

1950

—

3

2

6

4

3

4

2

1

—

4,12

1942

2

10

6

7

1,72

U ddatalsmetoden

1946

—

8

11

4

2

—

—

—

—

—

—

2,00

1,88

1950

—

8

12

4

1

1,92

1942

1

10

8

3

2

1

1,92

Uddatalsmetoden

1946

1

5

7

10

1

1

_

_

_

_

2,36

2,20

med spärr

1950

5

11

5

4

2,32

1942

1

13

7

2

2

1,64

Jämkad uddatals-

1946

1

8

8

4

4

2,08

1,97

metod I (1,25)

1950

7

10

4

4

2,20

Jämkad uddatals-

1942

1946

1

1

10

5

10

9

2

6

2

4

1,76

2,28

2,11

metod II (1,30)

1950

6

10

5

4

2,28

1942

1

6

11

1

3

3

_

_

2,32

Jämkad uddatals-

1946

1

4

9

6

i

3

1

_.

_

2,60

2,56

metod III (1,10)

1950

5

9

4

4

2

—

1

—

—

2,76

1942

_

7

9

5

4

2,24

Droops metod

1946

—

7

7

7

2

2

—

—

—

—

—

2,40

2,28

1950

—

8

8

6

2

1

—

—

—

—

—

2,20

Vad angår verkningarna för skilda storlekstyper av partier uttalar utredningen

bl. a., att blott jämkad uddatalsmetod III och Droops system

synas praktiskt taget kunna garantera de största partierna mot underrepresentation.

Utredningen har även prövat några av de ifrågasatta nya metoderna

vid de förut diskuterade alternativen till ny valkretsindelning (utkasten

A och 13). Resultatet redovisas i en såsom bilaga C till propositionen fogad

uppställning, vartill hänvisas.

Utanför denna undersökning ha lämnats den rena uddatalsmetoden och

uddatal smetoden med spärr. Som förklaring härtill uttalar utredningen, att

den förra ledde till att det största partiet ofta bleve i viss mån underrepresenterat

och kunde även medföra risk för verklig eller valtaktisk

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

partisplittring, en utveckling som utredningen icke funne önskvärd, samt

att den senare till sina verkningar mycket nära överensstämde med jämkad

uddatalsmetod II (1,3) men vore underlägsen denna och andra näraliggande

varianter i den tekniska utformningen.

Utredningen sammanfattar därefter.

Sammanfattningsvis torde om utfallet av undersökningen i denna del

kunna uttalas, att valkretsförstoringar av den omfattning, som diskuterats

i föregående kapitel, vid mandatfördelning enligt de här behandlade valmetoderna

leda till från proportionell synpunkt avsevärt jämnare resultat.

Av de fyra i detta avsnitt upptagna fördelningsreglerna kan emellertid,

såsom bestyrkes av utredningen, den jämkade uddatalsmetoden I (1,25)

icke garantera full representation i landstingen ens åt ett mycket stort

parti. Enahanda förhållande gäller — ehuru ej i fullt samma utsträckning

— uddatalsmetoden II (1,3). Detta är även naturligt, eftersom de olika

spärrarna få allt mindre betydelse ju större valkretsarna bli. Uddatalsmetoderna

med relativt lågt första divisionstal komma följaktligen allteftersom

kretsarna förstoras att få i viss mån liknande verkningar som den

oförändrade uddatalsregeln. Jämkad uddatalsmetod III (1,4) och Droops

system kunna däremot endast sällan medföra att ett mycket stort parti

blir underrepresenterat ens i enstaka landsting. Särskilt gäller detta i fråga

om Droops metod. Dessa båda metoder lämna å andra sidan möjligheter

att fördela mandaten avsevärt jämnare än d’Hondts metod med karteller i

samma valkretsar.

Utredningen har även prövat systemet med särskild mandatutjämning

inom landstingskommunerna. Beträffande olika tillvägagångssätt vid utjämningsförfarande

hänvisar utredningen till sitt år 1951 avgivna betänkande

om det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare

(SOU 1951: 58), varav en sammanfattning återgives i utskottets utlåtande

nr 22 till 1952 års riksdag.

Efter en erinran om de principiella invändningar som kunna göras mot

ett utjämningssystem — betydelsen av valkretsvalen skulle förringas, partimomentet

komme att dominera på bekostnad av andra värden, valmetoden

bleve mera komplicerad och lämpligheten av att landstingsledamöterna tillsattes

efter skilda förfaranden kunde ifrågasättas — har utredningen diskuterat

ett utjämningssystem, enligt vilket utjämningen sker med hjälp

av s. k. tilläggsmandat. Systemet beskrives på följande sätt.

Det utkast till tilläggsmandatsystem, som varit under särskilt övervägande

inom utredningen, bygger på den d’Hondtska fördelningsregeln.

I en första mandatfördelningsomgång utses enligt denna regel inom varje

valkrets en landstingsman för varje fullt tal av 5 000 inv. Detta innebär

jämfört med nuvarande valordning att vid den valkretsvisa fördelningen

ett mandat har borttagits från envar av kretsarna. Därefter vidtager utdelningen

av tilläggsmandaten, vilka alltså äro lika många som antalet valkretsar

i landstingsområdet. Det sammanlagda antalet platser inom de

olika landstingen blir således detsamma som enligt gällande regler. Vid

fördelningen av tilläggsmandaten betraktas hela landstingsområdet som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

25

en valkrets. Även vid detta förfarande användes d’Hondts metod under

hänsynstagande till den representation, som de olika partierna fått vid den

valkretsvisa fördelningen. Utjämningen sker alltså ej på så sätt att ett

parti kan mista platser, som erhållits redan i första omgången. Efter nu

anförda grunder skulle antalet tilläggsmandat vid det senaste landstingsvalet

ha varit 3—14 per landstingskommun.

Metoden har prövats på röstsiffrorna från de tre senaste valen och resultatet

redovisats å den härvid fogade bilaga A.

Av vad utredningen vidare härom anfört framgår, att utjämningssystemet

ger resultat, som ligger mycket nära den fullständiga proportionaliteten,

men att det å andra sidan visar sig omöjligt att med tillhjälp av utjämningsmandat

tillförsäkra partierna en proportionell representation i landstingen

utan att samtidigt åsidosätta fordringarna på en rättvis platsfördelning

i valkretsarna. Med hänsyn till de olägenheter, som på skilda sätt

kunnat konstateras vid mandatutjämningsförfaranden, har utredningen —

liksom i fråga om andrakammarvalen — funnit sig icke kunna tillstyrka

en reform av landstingsvalen efter denna linje.

Då utredningen därefter går att taga slutlig ställning till frågan om

reformering av mandatfördelningsmetoden yttrar utredningen, efter en

del principiella överväganden, att av de diskuterade valmetoderna den rena

uddatalsmetoden och uddatalsmetoden med spärr, bestämd till viss procent

av valkvoten, icke böra komma i fråga. Utredningen behandlar därefter

mera ingående verkningarna ur proportionell synpunkt av de fyra övriga

metoderna — de jämkade uddatalsmetoderna I, II och III samt Droops

metod. Av vad utredningen därvid anfört framgår bl. a., att de största

väljargrupperna bäst tillgodoses vid tillämpning av jämkad uddatalsmetod

III och Droops metod, medan enligt de jämkade uddatalsmetoderna I och

II de största partierna erhålla något mindre säkerhet för en fullt proportionell

fördelning. Vidare diskuteras metodernas förmåga att göra valkarteller

onödiga, varom uttalas att envar av de fyra metoderna torde uppfylla

ändamålet att i huvudsak göra kartellerna överflödiga. Likaså behandlas

risken för partisplittring vid användning av någon av de fyra metoderna.

Härutinnan anföres, att möjligheter till mandatgivande partiuppdelningar

icke synas föreligga annat än i undantagsfall. Utredningen anmärker därjämte,

att Droops metod i tekniskt avseende företer vissa från uddatalsmetoderna

avvikande grunddrag, innebärande bl. a. att en fullständig fördelning

av mandaten icke alltid medgives utan en särskild kompletterande

regel samt att mandatfördelningen i viss mån blir beroende av det totala

röstutfallet i valkretsen. I dessa avseenden vore uddatalsmetoderna att föredraga

framför Droops system.

Sin slutliga ståndpunkt anger utredningen sålunda:

På sätt redan påpekats vid angivande av de allmänna utgångspunkterna

för en valreform tala starka skäl för att samma grundprinciper i fråga

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

om fördelningsmetoden såvitt möjligt skola gälla vid andrakammar- och

landstingsvalen. Den verkställda undersökningen visar att — ehuru vissa

skiljaktigheter föreligga mellan de här behandlade metoderna — var och

en av de jämkade uddatalsmetoderna I, II och III med resp. 1,25, 1,3 och

1,4 som första divisionstal samt Droops metod från olika synpunkter kan

anses lämplig att vid en reform av valordningen för landstingsvalen ersätta

den hittills gällande d’Hondtska fördelningsregeln. De olika avseenden i

vilka den ena eller den andra av dessa valmetoder kan anses äga ett visst

företräde, ha i det föregående redovisats.

I sitt förslag till valsystem för andrakammarvalen har utredningen stannat

för uddatalsmetoden kombinerad med en spärranordning, enligt vilken

minst 60 procent av den s. k. valkvoten erfordras för erhållande av ett

mandat. Som i detta betänkande tidigare framhållits motsvarar detta nära

jämkad uddatalsmetod II (1,3 som första divisionstal). Det hade med utgångspunkt

därifrån givetvis legat närmast till hands för utredningen att

stanna för denna jämkade uddatalsmetod beträffande landstingsvalen.

Emellertid har jämkad uddatalsmetod III (1,4 som första divisionstal)

godkänts för andrakammarvalen under innevarande mandatperiod och beslut

om vilken valmetod, som skall tillämpas efter periodens utgång, kommer

att fattas inom närmaste tiden. Vidare tala mycket starka skäl för

att samma valmetod bör gälla vid andrakammar- och landstingsval. Med

hänsyn till dessa omständigheter anser sig utredningen nu icke böra generellt

förorda någon av de nämnda valmetoderna för tillämpning vid landstingsvalen.

Utredningen anser, att slutlig ställning till frågan om valmetoden för

landstingsval bör tagas först i samband med den definitiva utformningen

av valordningen för valen till andra kammaren, varvid även de av utredningen

framförda synpunkterna kunna vinna beaktande. Vid en sådan

reform av valsättet vid landstingsvalen bör enligt utredningens åsikt även

frågan, om en eller flera väljarbeteckningar skola tillåtas vid valen, upptagas

till prövning.

På grund av sitt ställningstagande i denna fråga har utredningen ej

utarbetat något förslag till lagbestämmelser angående fördelningsmetoden

vid landstingsval.

Ehuru utredningen icke haft uppdrag att reformera valsättet vid de kommunala

fullmäktigvalen, har utredningen i samband med behandlingen av

valsystemet för landstingsvalen påpekat det föreliggande sambandet mellan

dessa båda slag av val. Enligt utredningen torde i fråga om fullmäktigvalen

i primärkommunerna skälen för överensstämmelse med övriga val i

det tekniska förfarandet för mandatens fördelning i allmänhet framträda

med mindre styrka än i förhållandet mellan andrakammarvalen och landstingsvalen.

Antalet fullmäktige, som utsåges i de kommunala valkretsarna,

vore i allmänhet ej oväsentligt större än antalet mandat i de valkretsar, som

användas för andrakammar- och landstingsval. Härigenom ställde sig utsikterna

till en proportionellt sett jämn fördelning av mandaten vid fullmäktigvalen

mera gynnsamma än vid övriga val. Tvekan kunde därför

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

27

hysas om för fullmäktigvalens del något verkligt behov av att utbyta

d’Hondts metod mot annan fördelningsregel förelåge. I varje fall vore behovet

mindre framträdande. Efter att ha framhållit betydelsen av d’Hondts

metod som hinder mot konstlad partiuppdelning och liknande åtgärder

med hänsyn till fullmäktigvalens rent lokala karaktär uttalar utredningen,

att som skäl för en reform av valmetoden även vid fullmäktigval kunde

möjligen åberopas önskan att även för dessa val avveckla kartellväsendet.

Då emellertid ej kunde uteslutas, att kartellbildningen här i viss mån sammanhängde

med vanan att tillämpa karteller vid landstings- och andrakammarval,

kunde en för dessa val införd ny valordning, som onödiggjorde

kartellväsendet, förmodas medföra, att även användningen av karteller

vid fullmäktigvalen skulle minska.

Mot tanken att bibehålla d’Hondts regel för fullmäktigvalen samtidigt

som en ny fördelningsmetod godtoges för landstings- och andrakammarvalen

kunde erinran riktas från den speciella synpunkten, att även fullmäktige

i de städer, som icke deltoge i landsting, komme att utses enligt

annan metod än landstingsmännen, ehuru de — eller bland dem utsedda

valmän — liksom landstingen deltoge i val av ledamöter av första kammaren.

Denna synpunkt syntes dock enligt utredningen icke nödvändigtvis

behöva vara avgörande.

Mot utredningens förslag ha reservationer avgivits av tre ledamöter,

nämligen herr Wallentheim samt herrar Bergvall och Håstad.

Herr Wallentheim har i huvudsak anfört, att sådana skäl icke förebragts

att mera betydande ändringar i gällande grunder för valkretsindelning och

mandatfördelningsmetod vid landstingsval kunde anses motiverade. De nu

gällande grunderna för valkretsindelningen m. m. syntes sålunda från

proportionell synpunkt i stort sett ge tillfredsställande resultat och kravet

på proportionalitet torde icke rimligen böra drivas längre än att mandatfördelningen

i stort någorlunda väl svarade mot antalet på de olika partierna

avgivna röster. Utredningens förslag innebure ett betydande steg

mot en olycklig utveckling och kunde därför icke av reservanten biträdas.

Herrar Bergvall och Håstad ha främst reserverat sig mot den av utredningen

förordade valmetoden och, under framhållande bl. a. att valsättet

till landstingen borde utformas på ett sådant sätt att det garanterade största

möjliga rättvisa mellan partierna, för sin del förordat ett system med til 1- läggsmandat. De ha tillika förklarat, att därest valsättsproblemet icke löstes

på ett sådant sätt, som möjliggjorde en rättvis mandatfördelning, valkretsarna

enligt deras mening måste göras betydligt större än som i betänkandet

föreslagits.

1 ett särskilt yttrande till utredningens betänkande ha ledamöterna av

kommittén herrar Olsson och Skoglund framhållit sin i samband med reformeringen

av andrakammarvalen framförda uppfattning, att de funnit

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Droops metod vara ur betydelsefulla synpunkter överlägsen andra ifrågasatta

valmetoder, men på anförda skäl tillika förklarat, att de accepterat

vad utredningen anfört i valsättsfrågan.

Remissyttrandena.

Av de 47 remissinstanser, som avgivit yttranden över betänkandet, har

ett 30-tal tillstyrkt utredningens förslag, i vad det avser valkretsindelning,

eller lämnat detsamma utan erinran.

Svenska landstingsförbundet har till alla delar biträtt utredningens förslag.

Några länsstyrelser, som icke velat motsätta sig detsamma, ha ifrågasatt

en mera radikal indelningsförändring.

Två landsting ha ställt sig helt avstyrkande till utredningens förslag.

I några yttranden påyrkas, att valkretsindelningen skall slopas eller att

maximigränsen för valkrets storlek skall borttagas eller höjas.

Två landsting ha yrkat, att särbestämmelserna för städerna skola borttagas,

så att stad och landsbygd bliva likställda i indelningshänseende.

Beträffande valmetoden ha över trettio remissinstanser anslutit sig till

utredningens ståndpunkt, att slutlig ställning till frågan om valmetoden

borde tagas först i samband med den definitiva utformningen av valordningen

för andrakammarvalen, eller avstått från yttrande i frågan under

hänvisning till att utredningen icke framlagt något förslag. I allmänhet har

vikten av att samma valsystem vore gällande för landstingsval och andrakammarval

understrukits av dem som biträtt utredningens ståndpunkt. En

länsstyrelse i denna grupp har förordat någon av de jämkade uddatalsmetoderna

I och II.

En annan länsstyrelse har förklarat, att med utgångspunkt från att en

sådan valmetod borde väljas som vore lättförståelig även för väljarna,

den rena uddatalsmetoden vore att föredraga.

Droops metod har förordats av en länsstyrelse.

Två landsting ha avstyrkt ändring av gällande valmetod.

Några länsstyrelser ha slutligen uttalat sig för användning av utjämningssystem.

Frågan om valmetod för de kommunala fullmäktigvalen har berörts i

några yttranden. Tre länsstyrelser och ett landsting ha sålunda framhållit

önskvärdheten av att samma valmetod komme i tillämpning vid alla kommunala

val liksom — enligt länsstyrelseyttrandena — vid andrakammarvalen.

Propositionen.

I fråga om valkretsindelningen innebär propositionens förslag, att i varje

Jandstingsvalkrets liksom för närvarande skall utses dels oavsett folkmäng
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande in- 3.

29

den en landstingsman och dels i förhållande till folkmängden ytterligare

landstingsman. Beräkningen av de senares antal föreslås emellertid ändrad

sålunda, att en landstingsman skall utses för varje påbörjat tal av 5 000

invånare, vilket innebär en ökning med ett mandat i varje krets.

I valkrets, vari landsbygd ingår, skall enligt förslaget i allmänhet utses

minst sju och högst tretton landstingsmän. Detta innebär, att folkmängden

i sådana kretsar kommer att överstiga 25 000 och vara högst 60 000 invånare.

De nuvarande gränserna äro 20 000 och 45 000 invånare.

För städernas del föreslås, att stad med mer än 20 000 invånare skall utgöra

en valkrets, såvida ej särskilda skäl finnas att med staden sammanföra

en eller flera andra kommuner till en valkrets. Stad med mindre folkmängd

skall regelmässigt sammanläggas med annan stad eller andra städer

eller med angränsande landsbygd till en valkrets.

Om särskilda skäl därtill äro skall område med mindre invånarantal

än vad sålunda sagts få utgöra valkrets. Sådan valkrets skall dock ha mer

än 15 000 invånare.

Då de nya reglerna föreslagits skola få tillämpning vid 1954 års landstingsval,

har i övergångsbestämmelserna till desamma föreskrivits, att

ändring i valkretsindelning, som föranledes av de nya bestämmelserna,

jämte det antal landstingsmän, som skall utses för varje valkrets, fastställes

av landstinget vid urtima möte sist före april månads utgång 1954.

Beträffande valmetoden föreslås, att vid landstingsvalen tör perioden

1955—1958 den nuvarande dTIondtska regeln för mandatfördelning mellan

partierna skall ersättas av samma metod, som provisoriskt infördes med

avseende å andrakammarvalen 1952, och att den nuvarande möjligheten

till teknisk valsamverkan genom kartellbildning skall borttagas. I denna

del utsträckes den föreslagna reformen att avse även de kommunala fullmäktigvalen

för samma period.

I sin motivering till lagförslagen erinrar departementschefen till en

början om de synpunkter som i samband med den provisoriska reformen

år 1952 av valsystemet vid andrakammarvalen anlades på frågan om ny valmetod.

Han erinrar vidare om att under senare tid vid flera tillfällen i riksdagen

framförts förslag, som syftat till att även vid landstingsvalen bättre

tillgodose proportionalitetssynpunkten, därvid två reformvägar berörts,

nämligen en förstoring av valkretsarna och en ändring av fördelningsmetoden

till någon form av utjämningsförfarande. Det syntes departementschefen

principiellt följdriktigt, att en så genomgripande reform av andrakammarvalen

som ett borttagande av förutsättningen för kartellväsendet

följdes av en motsvarande ändring för landstingens del, bl. a. med tanke på

landstingens uppgift att välja ledamöter av första kammaren. För att vinna

erforderlig proportionalitet utan att kartellbildning behövde tillgripas funne

departementschefen av utredningens siffermaterial och analys av det nu
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

varande systemets verkningar klart framgå att valsättet vid landstingsvalen

behövde reformeras.

Departementschefen förklarar sig vidare på de av utredningen anförda

skälen ansluta sig till utredningens uppfattning, att en valkretsindelning

alltjämt bör bestå och att en mycket stor utvidgning av kretsarna icke bör

ske liksom att utjämningsförfarande ej bör tillämpas. Beträffande utjämningsförfarande

åberopas särskilt, att 1952 års beslut innebar underkännande

av en dylik valmetod för andrakammarvalen och att skälen därför

gjorde sig gällande även i förevarande sammanhang.

Departementschefen övergår därefter att behandla utredningens förslag

till valkretsindelning och uttalar som sin uppfattning, att utredningen

gjort en i stort sett lämplig avvägning, då den såsom principlösning upprättat

utkast till en indelning i 159 valkretsar. Genom en sådan förstoring

vunnes en avsevärd förbättring i proportionellt hänseende samtidigt som

förstoringen icke ginge så långt att nackdelarna med mycket stora kretsar

behövde uppstå. Man borde därför eftersträva en indelning av i stort sett

den karaktär som angåves i utkast A.

En valkretsförstoring enligt dessa riktlinjer vore emellertid icke till

fyllest för att undanröja förutsättningarna för kartellväsendet. Reformen

måste därför kombineras med en ändring av valmetoden. Sådan ändring

komme ock att föreslås. Men även andra möjligheter än dem som återgåves

i betänkandet kunde enligt departementschefen tänkas för att uppnå det

nämnda syftet. Härutinnan anför departementschefen följande.

»Jag har låtit pröva olika sådana lösningar och därvid funnit att man

vid en ändring beträffande valkx-etsindelningen lämpligen kan gå något

längre än utredningen föreslagit. På några punkter vill jag därför föreslå

ändring i utredningens lagförslag utan att dock detta innebär att den

allmänna karaktären av indelningsreformen ändras.

ökning av antalet mandat i en valkrets kan ske antingen genom att vidga

kretsen och därigenom öka befolkningstalet, som ju ligger till grund för

mandattilldelningen, eller genom att vid oförändrat befolkningstal ändra

grunderna för tilldelningen av mandat. Utredningen har, såsom framgår

av vad jag förut sagt, prövat möjligheten att låta tilldelningen ske så, att

varje valkrets erhåller ett mandat jämte, efter befolkningstal, ett mandat

för varje fullt tal av 4 000. Detta skulle emellertid leda till en så avsevärd

ökning av antalet ledamöter i de olika landstingen att utredningen icke

velat förorda en sådan ändring, ehuru utredningen ansett att för de minsta

landstingen någon förstärkning från vissa synpunkter kunde anses önskvärd.

Ett sätt att åstadkomma en mindre ökning, mot vilken inga sådana

betänkligheter gärna kan hysas, är att låta tilldelningen ske, icke som nu

efter fullt 5 000-tal, utan efter påbörjat tal av 5 000. Därigenom skulle

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

31

varje valkrets erhålla ett mandat mer än enligt den nuvarande regeln. Även

en sådan ökning av mandattalet är givetvis ägnad att påverka fördelningen

i sådan riktning att kartellväsendet förlorar i betydelse. Jag förordar att

reglerna om mandattilldelning till valkrets ändras så, att i valkrets skall

utses en landstingsman jämte, efter folkmängden, en landstingsman för

varje påbörjat tal av 5 000.»

Departementschefen behandlar därefter utredningens förslag om minimigräns

för valkretsarnas storlek. Han framhåller, att de i utkast A upptagna

valkretsarna i allmänhet hölle sig betydligt över 20 000-gränsen samt att befolkningstalet

merendels överstege 25 000. Undantag utgjorde ett tjugutal

städer eller valkretsar, bildade av flera städer, och vidare några få landsbygdsvalkretsar,

av vilka två vore belägna på Gotland, där speciella förhållanden

rådde, och tre i Norrland. Han fortsätter:

»Eftersom jag anser att utkast A utgör en i princip lämplig lösning finner

jag det angeläget att lagreglerna utformas så, att i allmänhet icke mindre

valkretsar bildas än som förutsatts i utkastet. På grund härav vill

jag föreslå, att minimigränsen för valkrets, som icke utgöres av en stad,

sättes till 25 000 invånare. Med hänsyn till den nyssnämnda jämkningen

av tilldelningsregeln bör i lagen minimigränsen anges så, att i valkrets,

som här avses, skall utses minst sju landstingsmän. Den av utredningen

föreslagna undantagsregeln innebär, att om iakttagandet av bestämmelsen

om minimigräns skulle medföra synnerlig olägenhet, så får område

med lägre invånarantal, dock minst 15 000, utgöra valkrets. Även enligt

min mening är det erforderligt att i särskilda fall kunna gå ned under den

vanliga minimigränsen. Detta kan t. ex. komma att visa sig nödvändigt

inom glesbebyggda trakter, där tillämpning av huvudregeln skulle innebära

att valkretsen fick en alltför stor geografisk utsträckning. Jag förordar därför

att det stadgas, att om särskilda skäl därtill äro, område med mindre

folkmängd än som eljest fordras må utgöra valkrets, men att dylik krets

dock skall ha mer än 15 000 invånare. Vid prövningen huruvida i ett visst

fall särskilda skäl föreligger för tillämpning av undantagsregeln bör även

viss hänsyn kunna tagas till ett önskemål att bevara en bestående valkrets,

som väljarna vid tidigare val vant sig vid att räkna med, särskilt om valkretsens

invånarantal ligger nära det i lagen föreskrivna minimitalet.»

Beträffande maximiregel för valkretsbildningen uttalar departementschefen,

under hänvisning till förut anförda skäl, att han icke ansåge sig

kunna förorda slopande av maximibegränsningen. Han funne den av

utredningen föreslagna gränsdragningen i huvudsak lämplig. Med hänsyn

till den av honom föreslagna höjningen av minimigränsen funne han emellertid

motiverat alt höja även maximigränsen något. Han förordar sålunda,

att den bestämmes till 13 mandat.

I fråga om indelningsreglerna för stad anslöte sig departementschefen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

till utredningens förslag. Vad han förut sagt om möjligheten att tillämpa

undantagsregeln för att i speciella fall, trots bestämmelsen om minsta

invånarantal, bevara en vid tidigare val använd valkrets gällde naturligtvis

även här.

I övrigt funne departementschefen utredningens förslag lämpligt och

han förordade därför att det genomfördes.

Slutligen erinrar departementschefen om att landstingen inför 1954 års

val genom lag den 22 maj 1953 (nr 271) erhållit generellt anstånd med

att besluta jämkningar i valkretsindelningen till urtima möte sist före

april månads utgång 1954. De nu föreslagna ändringarna borde därför

träda i kraft så tidigt att de kunde tillämpas vid urtima möten inom

nämnda tid.

Beträffande valmetoden gör departementschefen till en början en kort

återblick på förarbetena till 1952 års provisoriska reform beträffande

valmetoden vid andrakammarvalen och erinrar, att därvid olika meningar

och stor tveksamhet gjorde sig gällande med påföljd att det syntes vanskligt

att slutgiltigt taga ställning till spörsmålet hur valsättet borde vara utformat

för framtiden. Därefter anför departementschefen:

»Jag har redan förut uttalat, att enligt min mening likformighet mellan

ifrågavarande slag av proportionella val bör eftersträvas. Eftersom man i

fråga om andrakammarvalen bestämde sig för en prövotid innan definitivt

beslut fattades, anser jag att detsamma bör ske även nu. Den jämkade uddatalsmetoden

III, som tillämpades vid andrakammarvalen 1952, synes icke

vara till sina verkningar eller sin konstruktion underlägsen de övriga metoder

som prövats i detta ärende. Snarare synes den ha det försteget framför

de andra att den dels — liksom Droops metod — bättre än de jämkade

metoderna I och II ger garantier mot uppdelning av partier, verkställd av

valtaktiska eller andra skäl, och dels är överlägsen Droops metod i konstruktivt

hänseende. Av nu anförda skäl vill jag föreslå, att genom en provisorisk

lag, avseende mandatperioden 1955—1958, den jämkade uddatalsmetoden

III (med 1,4 som första divisor) prövas för landstingsvalens del.»

Departementschefen har låtit verkställa en prövning av den sålunda förordade

metoden på 1946 och 1950 års val vid en valkretsindelning enligt

utredningens utkast A och med tillämpning av den utav departementschefen

förordade regeln om antalet mandat i valkretsarna. Resultatet har

redovisats i tabell enligt härvid fogade bilaga B.

Departementschefen föreslår tillika, att, liksom fallet var vid 1952 års

reform, valsedlarna vid val för den nu ifrågavarande perioden skola vara

försedda med partibeteckning men icke få innehålla någon annan välj arbeteckning.

Departementschefen anser, att en så genomgripande reform som den att

borttaga förutsättningen för kartellbildning vid andrakammar- och landstingsval

om möjligt bör föranleda motsvarande ändring beträffande full
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

33

mäktigvalen i kommunerna. Icke minst ur praktisk synpunkt hade tidigare

rådande likformighet vid alla nu nämnda slag av val varit en stor fördel.

För att pröva verkningarna av den jämkade uddatalsmetoden III på fullmäktigval

har departementschefen låtit göra uträkning rörande resultatet

vid 1950 års val i 46 städer och 208 landskommuner och köpingar för det

fall att nyssnämnda metod tillämpats. Denna prövning gåve vid handen,

att avvikelserna från den faktiskt skedda mandatfördelningen i allmänhet

varit obetydliga.

Under åberopande härav och av önskvärdheten av likformighet föreslår

departementschefen, att den provisoriska valmetoden skall omfatta även val

till kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige och kyrkofullmäktige

för mandatperioden 1955—1958 (beträffande stadsfullmäktige

i Stockholm perioden den 15 oktober 1954—den 14 oktober 1958).

Utskottet.

Mot rådande valsystem för landstingsvalen har anmärkts att de olika partiernas

representationer i landstingen i vissa fall kommit att ganska betydligt

avvika från vad som med hänsyn till den anslutning partierna vunnit

bland väljarna vore naturligt. Sålunda uppvisar 1950 års landstingsval i

flera län resultat som väsentligen skilja sig från en efter strängt proportionella

grunder genomförd fördelning — vilket i sin tur återverkar på första

kammarens sammansättning. Avvikelserna från proportionaliteten sammanhänga

åtminstone delvis med att valen förrättas i relativt många och

små valkretsar. Valutgången kan därigenom komma att framstå såsom i

viss mån betingad av slumpen. Även när partier vid valen samverka i kartell

för att söka utnyttja så många röster som möjligt, kunna såsom 1950

års val utvisar ändock påfallande ojämnheter i mandatfördelningen kvarstå.

Detta gäller i hög grad partierna inom en kartell, även då deras samverkan

medför utjämning i mandattilldelningen till förmån för kartellen

såsom helhet. Kartellsystemet möter gensaga även ur andra synpunkter.

Den år 1952 genomförda provisoriska valordningen för andrakammarvalen

kompletterades därför också med förbud mot att å valsedel använda mer

än en väljarbeteckning.

Den åt 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning anförtrodda utredningen

angående valordningen vid val av landstingsmän har haft till

syfte atl undersöka möjligheterna att vid valen göra karteller onödiga

samtidigt som eu bättre proportionell rättvisa mellan partierna kunde

vinnas. Såsom grund för prövningen i vad mån behov föreligger alt reformera

valordningen för landstingsval och vilka vägar som därvid borde

beträdas har till en början undersökts, hur det rådande valsystemet utfallit

i proportionellt avseende vid redan hållna val och vilka faktorer

3 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 5 sand. 2 avd. Nr 3.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

som inverka på uppkomsten av avvikelser från en fullt proportionell fördelning.

Utredningen har vid sin undersökning av möjligheten att genomföra

en reform i angiven riktning utgått från att landstingsområdena fortfarande

skola vara indelade i valkretsar. Av hänsyn särskilt till de lokala

intressena har utredningen vidare ansett en viss försiktighet böra iakttagas

vid bedömningen av frågan om förstoring av de nuvarande landstingsvalkretsarna.

Utredningen har emellertid med hänsyn till de numera rådande

befolkningsförhållandena funnit vissa jämkningar påkallade i nu

gällande principer för valkretsindelningen och i anslutning därtill utarbetat

förslag till ny reglering i ämnet.

Då det för utredningen gällt att utforma förslag till nya regler om valkretsindelning,

har utredningen till en början upprättat två utkast till

indelning, betecknade A och B. Utkast A innebär, att det nuvarande antalet

valkretsar, nämligen 193, minskats till 159. Enligt utkast B har förstoringen

av kretsarna drivits längre; antalet är enligt detta utkast 139.

Utkasten äro att betrakta såsom principlösningar, vilka icke göra anspråk

på att i detalj utgöra den lämpligaste utformningen. Med hänsyn till sin

inställning att valkretsarna böra utgöra så naturliga enheter som möjligt

i fråga om befolkningsförhållandena, samfärdseln och det ekonomiska livet

samt till de föreliggande faktiska möjligheterna till utvidgning har utredningen

stannat vid att förorda, att en omreglering icke bör sträckas längre

än att i huvudsak de riktlinjer följas, som lagts till grund för utkast A.

Utskottet anser, att en bättre proportionell rättvisa vid landstingsvalen

hör eftersträvas med onödiggörande av karteller. På de av utredningen anförda

skälen, finner utskottet, i likhet med departementschefen, att en valkretsindelning

alltjämt bör bestå vid landstingsvalen samt att en så stor

utvidgning av kretsarna icke bör ske, att valens lokala anknytning går förlorad.

Kretsarna böra vidare i möjligaste mån utgöra naturliga enheter. Enligt

utskottets mening har utredningen gjort en i stort sett lämplig avvägning,

då den på grundval av angivna riktlinjer såsom principlösning upprättat

utkast till en indelning i 159 valkretsar. Såsom utredningen visat vinnes

genom en sådan förstoring en avsevärd förbättring i proportionellt

hänseende vid fördelning av mandaten enligt den nu tillämpade d’Hondtska

regeln. Å andra sidan går förstoringen icke så långt, att nackdelarna med

mycket stora kretsar behöva uppstå. Även utskottet anser därför utkast A

vara en lämplig lösning, varmed utskottet givetvis lika litet som departementschefen

velat uttala sig om detaljerna i detta utkast. Utskottet biträder

sålunda tankegången att lagreglerna böra utformas så, att i allmänhet icke

mindre valkretsar bildas än som förutsatts av utredningen.

Den ytterligare utjämning som kan vinnas genom den i propositionen

föreslagna ökningen av mandatantalet i valkretsarna enligt föreskriften,

att antalet landstingsmän, som skall utses efter folkmängden, bestämmes

efter fvarje påbörjat tal i stället för som hittills varje fullt tal av 5 000

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

invånare, vill utskottet likaledes förorda. I enlighet härmed bör såsom departementschefen

anfört minimigränsen för valkrets, som ej utgöres av

stad, sättas till 25 000 invånare och denna minimigräns anges genom en

föreskrift att i valkrets, som här avses, i regel skola utses minst 7 landstingsmän.

Beträffande indelningsreglerna för stad tillstyrker utskottet propositionens

förslag. Detta innebär, att stad med mer än 20 000 invånare skall bilda

egen valkrets, såvida icke särskilda skäl finnas att med staden sammanföra

en eller flera andra kommuner. Utskottet vill likaledes förorda den

föreslagna möjligheten att låta stad med mer än 20 000 invånare bilda

valkrets tillsammans med en eller flera andra kommuner och ansluter

sig till vad utredningen i denna del anfört. Enligt utskottets mening bni

denna möjlighet kunna begagnas även t. ex. då en stad, som hittills icke

utgjort egen valkrets, kommer att överskrida gränsen 20 000 och särskilda

skäl finnas att trots detta låta staden förbliva i sin gamla valkrets.

I likhet med departementschefen anser utskottet vidare att det i särskilda

fall är erforderligt att kunna gå ned under nu nämnda minimigränser.

Detta kan t. ex. för landsbygdens del komma att visa sig nödvändigt

inom glesbebyggda trakter, där tillämpning av huvudregeln skulle innebära

att valkretsen finge en alltför stor geografisk utsträckning. Utskottet delai

alltså den meningen att om särskilda skäl därtill äro, område med mindre

folkmängd än som eljest fordras, må utgöra valkrets, men att dylik krets

dock skall ha mer än 15 000 invånare. Liksom departementschefen anser

utskottet att vid prövningen huruvida i ett visst tall särskilda skäl föreligga

för tillämpning av undantagsregeln viss hänsyn bör kunna tagas till

ett önskemål att bevara en bestående valkrets, som väljarna vid tidigare

val vant sig vid att räkna med. Detta bör emellertid enligt utskottets uppfattning

ske endast då valkretsens invånarantal ligger nära det i lagen

föreskrivna allmänna minimitalet.

I vad den föreslagna undantagsregeln avser stad med elt invånarantal

som överstiger 15 000 men icke 20 000, föranledes densamma, enligt vad

utredningen anfört, av att i några enstaka fall påtagliga svårigheter föreligga

att anordna en lämplig valkretsindelning genom att låta en sådan

stad ingå i en större valkrets. Sålunda finnes icke alltid annan stad, varmed

ett sammanförande lämpligen kan ske, samtidigt som den omgivande

landsbygden på grund av sin folkmängd och förhållandena i övrigt kan för

sig utgöra en lämplig valkrets. I utredningens utkast A ha av sådana skäl

i elt par fall dylika mindre städer upptagits såsom egna valkretsar. Dessutom

ha enligt utkastet vissa städer med befolkningstal nära 20 000 och

vilka kunna väntas mycket snart passera detta tal bibehållits såsom egna

valkretsar. Utskottet ansluter sig till de principiella synpunkter som utredningen

sålunda anlagt på denna lråga och vill särskilt understryka, att

stad, som sedan förra valet passerat gränsen 15 000 invånare utan all uppnå

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

20 000 invånare, ej skall kunna göras till egen valkrets, såvida ej dess förenande

med landsbygd eller annan stad skulle leda till uppenbara svårigheter

vid länets valkretsindelning.

Såsom departementschefen anfört bör den nya valkretsindelningen erhålla

tillämpning vid 1954 års landstingsval. Till följd härav skola enligt

de föreslagna övergångsbestämmelserna landstingen vid urtima möten före

utgången av april månad 1954 fastställa ändring i valkretsindelning, som

föranledes av de nya bestämmelserna, jämte det antal landstingsmän, som

skall utses för varje valkrets. I de med anledning av propositionen väckta

motionerna I: 408 och II: 524, föreslås, att Kungl. Maj:t skall få bestämma,

att landstingens förvaltningsutskott i vissa fall skola äga fastställa det

antal landstingsmän, som skall utses för varje valkrets. De fall som åsyftas

äro enligt motionärerna då landstingen vid lagtima möten 1953 under

iakttagande av den i utredningens betänkande föreslagna regleringen av

valkretsindelningen fastställt ny sådan indelning, som jämväl står i överensstämmelse

med lagförslagets stadganden och landstingen sålunda enligt

motionärerna endast skulle ha att fastställa antalet landstingsmän. Utskottet

kan icke tillstyrka vad i motionerna föreslagits. Skälet härtill är att de

ifrågavarande landstingen skulle berövas den möjlighet till omprövning

av valkretsindelningen inom de i den föreslagna lagen uppdragna gränserna,

som enligt lagstiftningens grund och mening bör tillkomma varje landsting

med förbehåll för Kungl. Maj :ts godkännande. Utskottet tillstyrker

alltså propositionens förslag oförändrat i nu förevarande del.

Såsom av utredningen närmare framgår är en valkretsförstoring enligt

nu angivna riktlinjer icke till fyllest för alt med gällande valmetod vid

landstingsvalen möjliggöra tillfredsställande proportionell rättvisa och samtidigt

onödiggöra kartellsystemet. En ändrad valkretsindelning måste därtör

kombineras med en reform av valmetoden.

Etter ingående prövning av olika tänkbara fördelningsinetoder för landstingsval,

därvid i törsta hand sådana metoder prövats, som jämväl kunna

läggas till grund vid den slutliga regleringen av valordningen vid andrakammarvalen,

har utredningen förklarat, att envar av de jämkade uddatalsmetoderna

I, II och III (med resp. 1,25, 1,3 och 1,4 som första divisor)

samt Droops metod från olika utgångspunkter kunde anses lämplig att

ersätta den hittills tillämpade d’Hondtska fördelningsregeln. Utredningen

har emellertid på grunder, för vilka utskottet tidigare redogjort, icke ansett

sig böra tilldela någon av de nämnda metoderna företräde. Departementschefen

har för sin del uttalat, att den för andrakammarvalen 1952 enligt

en provisorisk lagstiftning tillämpade uddatalsmetod III icke syntes vara

till sina verkningar eller sin konstruktion underlägsen övriga i detta ärende

prövade metoder utan syntes snarare i vissa hänseenden ha försteg framför

dem. Med hänsyn härtill och till att likformighet i fråga om valmetoden

mellan andrakammarvalen och landstingsvalen borde eftersträvas har de
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

37

partementschefen föreslagit, att genom en likaledes provisorisk lag, avseende

mandatperioden 1955—1958, den jämkade uddatalsmetoden III (med

1,4 som första divisor) prövas för landstingsvalens del. Utskottet tillstyrker

med hänsyn till den här ovan förordade valkrets- och mandatregleringen

samt till önskvärdheten av likformighet mellan andralcammarvalen och

landstingsvalen, att den föreslagna metoden prövas jämväl vid landstingsvalen

för nämnda mandatperiod. Definitivt ställningstagande till valmetod

vid såväl landstingsvalen som andrakammarvalen bör därefter kunna äga

rum.

Liksom fallet var vid 1952 års reform bör, såsom departementschefen

anfört, införandet av en ny fördelningsregel, som syftar till att göra kartellväsendet

överflödigt, kompletteras med förbud mot att å valsedel använda

mer än en välj arbeteckning. Utskottet biträder därför förslaget att vid

landstingsvalen för den ifrågavarande perioden valsedlarna skola vara försedda

med partibeteckning men icke få innehålla annan väljarbeteckning.

Beträffande de primärkommunala valen göra sig de skäl, vilka enligt

det föregående motivera ett nytt valsystem för landstingsvalen, icke gällande

med samma styrka som i fråga om sistnämnda val. Anledningen härtill

är särskilt det icke oväsentligt större mandatantalet i valkretsarna vid

de kommunala fullmäktigvalen. Med hänsyn till önskvärdheten av likformighet

vid de olika slagen av val anser utskottet emellertid, i likhet med

departementschefen, att den för landstingsvalen förordade valmetoden bör

göras tillämplig även å övriga kommunalval för samma mandatperiod.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

1) med avslag å motionerna I: 408 och II: 524 antaga

det i förevarande proposition framlagda förslaget till Lag

angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om

landsting; samt

2) antaga det likaledes i propositionen framlagda förslaget

till Lag med vissa bestämmelser om kommunalval

för perioden 1955—1958, in. in.

Stockholm den 4 mars 1954.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Karl August Johanson, Limgren, Englund,

Wahlund, Hällgren, Sandberg, Hansson*, Fritiof Karlsson och Pettersson;

samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Fast

Norén, Håstad, Spångberg, Nordkvist i Kalmar, Hammar, Bark och Dalilén*.

lij närvarande vid justeringen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

Bilaga A.

Jämförelse mellan riksresultaten för skilda mandatfördelningssystem

vid landstingsvalen 1942—1950.

(Siffror inom parentes ange summan av avvikelserna från en fullt proportionell

fördelning inom landstingsområdena.)

1. Fullständig proportionalitet (d’Hondts metod med varje landstingsområde

som en valkrets).

Partier

1942

1946

1950

H

180

151

129

B

193

205

191

F

136

172

234

Sd

596

548

616

K

49

105

42

S:a

1154

1181

1212

2.

Faktiska valutslaget.

H

184

( + 4)

137

(—14)

100

(—29)

B

211

( + 18)

242

(+37)

218

(+27)

F

130

(— 6)

185

(+ 13)

261

(+ 27)

Sd

611

(+ 15)

564

(+ 16)

617

(+ 1)

K

18

(—31)

53

(—52)

16

(—26)

S:a

1154

(± 37)

1181

(± 66)

1212

(± 55)

3.

D’Hondts metod (utan karteller).

H

144

(— 36)

106

(— 45)

78

(—51)

B

193

(+ 0)

220

(+ 15)

192

(+ 1)

F

101

(— 35)

147

(— 25)

217

(—17)

Sd

695

(+99)

641

(+93)

707

(+91)

K

21

(— 28)

67

(— 38)

18

(— 24)

S:a

1154

(± 99)

1181(± 108)

1212

(± 92)

4.

Uddatals metoden.

H

195

(+ 15)

157

(+ 6)

145

(+ 16)

B

186

(— 7)

209

(+ 4)

190

(— 1)

F

148

(+ 12)

181

(+ 9)

233

(— 1)

Sd

585

(—11)

533

(—15)

612

(— 4)

K

40

(— 9)

101

(— 4)

32

(—10)

S:a

1154

(± 27)

1181

(± 19)

1212

(± 16)

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

39

5. Uddatalsmetoden med spärr.

Partier 1942 1946 1950

H .................. 181 (+ 1) 138 (—13) 119 (—10)

B .................. 191 (— 2) 215 (+10) 194 (+ 3)

F .................. 126 (—10) 165 (— 7) 235 (+ 1)

Sd.................. 628 (+ 32) 578 (+ 30) 639 (+ 23)

K .................. 28 (—21) 85 (—20) 25 (—17)

S:a 1154 (±33) 1181 (±40) 1212 (±27)

6. Jämkad uddatalsmetod I (1.25).

H .................. 186 (+ 6) 140 (— 11) 122 (— 7)

B .................. 193 (± 0) 215 (+10) 194 (+ 3)

F .................. 129 (— 7) 169 (— 3) 235 (+ 1)

Sd.................. 615 (+ 19) 570 (+ 22) 635 (+ 19)

K .................. 31 (— 18) 87 (— 18) 26 (—16)

S:a 1154 (±25) 1181 (±32) 1212 (±23)

7. Jämkad uddatalsmetod II (1.3).

H .................. 183 (+ 3) 136 (—15) 117 (—12)

B .................. 193 (± 0) 216 (+11) 196 (+ 5)

F .................. 128 (— 8) 168 (— 4) 234 (± 0)

Sd.................. 620 (+ 24) 575 (+ 27) 642 (+ 26)

K .................. 30 (— 19) 86 (—19) 23 (—19)

S:a 1154 (±27) 1181 (±38) 1212 (±31)

8. Jämkad uddatalsmetod III (2.4+

H .................. 176 (— 4) 130 (—21) 104 (—25)

B .................. 194 (+ 1) 220 (+ 15) 197 (+ 6)

F .................. 123 (— 13) 162 (—10) 233 (— 1)

Sd.................. 634 (+ 38) 585 (+ 37) 656 (+ 40)

K .................. 27 (—22) 84 (—21) 22 (—20)

S:a 1154 (±39) 1181 (±52) 1212 (±46)

9. Droops metod.

H .................. 178 (— 2) 134 (— 17) 115 (—14)

B .................. 191 (— 2) 211 (+ 6) 191 (± 0)

F .................. 122 (— 14) 165 (— 7) 227 (— 7)

Sd.................. 634 (+ 38) 584 (+ 36) 654 (+ 38)

K .................. 29 (—20) 87 (— 18) 25 (—17)

S:a 1154 (±38) 1181 (±42) 1212 (±38)

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

10. Metod med ett tilläggsmandat per valkrets.

Partier

1942

1946

1950

H ...........

....... 177 (— 3)

147 (— 4)

128 (—

1)

B ...........

....... 188 (— 5)

202 (— 3)

190 (—

1)

F ...........

....... 135 (— 1)

168 (— 4)

232 (—

2)

Sd...........

....... 608 (+ 12)

564 (+ 16)

622 ( +

6)

K ...........

....... 46 (— 3)

100 (— 5)

40 (—

2)

S:a 1154 (± 12)

1181 (± 16)

1212 ( +

6)

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

41

Bilaga B.

Fördelningen enligt 1946 och 1950 års valsiffror vid en valkretsindelning enligt

utkast A (157 resp. 159 kretsar), en mandattilldelning till kretsarna av 1 +1

för varje påbörjat 5 000-tal samt jämkad uddatalsmetod III (1,4).

1946 års val

Län

H

Bf

Fp

Sd

K

Summa

Stockholms..............

12(±0)

5(—1)

13(±0)

37(42)

10(—1)

77(42)

Uppsala ................

3(—1)

6(4-1)

6(±0)

19(41)

K—i)

35(42)

Södermanlands..........

5( + l)

7(4=0)

9(±0)

28(40)

1(—1)

50(41)

Östergötlands ..........

8(40)

10(40)

8(4-1)

32(41)

2(—2)

60(42)

Jönköpings..............

7(40)

13(4=0)

15(4-1)

24(41)

1(—2)

60(42)

Kronobergs ............

9( + 2)

10(—1)

2(±0)

15(40)

2(—1)

38(42)

Kalmar läns norra ......

4(±0)

6(±0)

1(4=0)

10(40)

1(40)

22(40)

Kalmar läns södra ......

7(40)

9(4-1)

1(—1)

14(40)

2(40)

33(41)

Gotlands................

4( + l)

8(±0)

1(—1)

8(4 0)

—(40)

21(41)

Blekinge................

5(40)

5(4-1)

6(4=0)

17(40)

3(—1)

36(41)

Kristianstads............

8(40)

12(—1)

12(4-1)

27(40)

2(40)

61(41)

Malmöhus ..............

10(±0)

18(4-3)

7(—2)

41)40)

—(—1)

76(43)

Hallands................

7(4-1)

13(—1)

2(±0)

16(4D

1(—1)

39(42)

Göteborgs och Bohus ....

7(±0)

7(4= 0)

10(±0)

20(40)

3(40)

47(40)

Älvsborgs ..............

15(4=0)

16(40)

10(—2)

35(42)

6(40)

82(42)

Skaraborgs..............

12(4-1)

15(4-1)

12( + 1)

19(—1)

2(—2)

60(43)

Värmlands..............

6(—1)

9(40)

10(40)

33(41)

10(40)

68(41)

Örebro..................

4(—1)

6(±0)

10(41)

27(40)

6(40)

53(41)

Västmanlands ..........

2(—2)

7(4-1)

6(40)

24(41)

5(40)

44(42)

Kopparbergs............

3(—2)

9(±0)

11(41)

34(42)

6(—1)

63(43)

Gävleborgs..............

—(—4)

10(4-1)

7(40)

31(43)

10(40)

58(44)

Västernorrlands..........

4(—2)

11(40)

8(40)

36(42)

10(40)

69(42)

Jämtlands..............

5(4-1)

6(40)

6(41)

18(40)

1(—2)

36(42)

Västerbottens............

8(4-1)

8(4=0)

16(41)

24(40)

1(—2)

57(42)

Norrbottens ............

6(4=0)

4(—1)

4(40)

27(41)

15(40)

56(41)

Summa

161

230

193

616

101

1 301

Avvikelser från landstings-

proportionaliteten......

—5

+ 4

42

417

—18

423

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1354. 5 sand. 2 and. Nr 3.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.

1950 års val.

Län

H

Bf

Fp

Sd

K

Summa

Stockholms..............

Uppsala ................

10(40)

3(—1)

4(—1)

5(4=0)

24(4-2)

8(4=0)

44(4-2)

21(4-1)

2(—3)

—(4=0)

84(4=4)

37(4=1)

Södermanlands..........

4(±0)

6(4=0)

11(4=0)

30(4=0)

—(±0)

51(4=0)

Östergötlands ..........

8(+l)

9(—1)

10(4-1)

36(4-1)

-(-2)

63(4=3)

Jönköpings ............

9(41)

H(—1)

16(4-1)

28(4=0)

—(-1)

64(4=2)

Kronobergs..............

5(—1)

10(4-1)

6(4-1)

17(4=0)

—(—1)

38(4:2)

Kalmar läns norra ......

4(40)

6(4-1)

2(4=0)

10(—1)

—(±0)

22(4=1)

Kalmar läns södra ......

7(4-1)

8(4=0)

4(4=0)

16(—1)

—(±0)

35(4=1)

Gotlands................

Blekinge................

3(4-1)

4(40)

6(—1)

4(4=0)

4(4=0)

10( +2)

8(4=0)

18(—1)

—(4=0)

—(—1)

21(4=1)

36(4=2)

Kristianstads............

7(—1)

12(40)

13(4=0)

29(4-1)

—(4=0)

61(4=1)

Malmöhus ..............

9(40)

14(4-0)

12(40)

41(4=0)

—(4=0)

76(4=0)

Hallands................

5(40)

12(±0)

6(±0)

17(4=0)

—(±0)

40(4=0)

Göteborgs och Bohus ....

5(—1)

6(4=0)

16(4-2)

21(—1)

1(4=0)

49(4=2)

Älvsborgs ..............

14(40)

14(—1)

17(4=0)

39(4-2)

1(—1)

85(±2)

Skaraborgs ..............

8(—1)

13(±0)

16(4-2)

24(4=0)

—(—1)

61(42)

Värmlands..............

6(±0)

9(4-1)

12{—1)

40(4-3)

1(—3)

68(44)

Örebro..................

3(—1)

6(4=0)

13(4-1)

33(4-1)

K—l)

56(42)

Västmanlands ..........

Kopparbergs............

Gävleborgs..............

1(—2)

1(—3)

—(—2)

7(4-1)

9(±0)

10(4-1)

9(4-1)

15(4-2)

10(4-1)

29(4-1)

39(4-3)

34(4-2)

K—i)

—(—2)

4(—2)

47(43)

64(45)

58(44)

Västernorrlands..........

Jämtlands ..............

3(—2)

3(4=0)

10(±0)

6(±0)

12(4-1)

7(4-1)

41(4-3)

21(4=0)

3(—2)

—(—1)

69(44)

37(4D

Västerbottens............

6(4=0)

8(4=0)

17(4-1)

28(4=0)

—(—1)

59(41)

Norrbottens ............

5(—1)

4(—1)

7(4-1)

31(4-1)

12(4=0)

59(42)

Summa

133

209

277

695

26

1 340

Avvikelser från landstings-

proportionaliteten......

—12

—1

4-19

4-17

—23

436

IDUN - ESSELTE SYSTEM

403508

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:111 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., d el s ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten