Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924
1954-03-04 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1954:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
1
Nr 3.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående ändring i lagen
den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting m. m. ävensom
i ämnet väckta motioner.
Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 16 februari 1954 hänvisat
en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 71, däri Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 5 februari 1954 föreslagit riksdagen att
antaga följande
1) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting.
Härigenom förordnas, att 8—10 §§ samt 33 § 2 mom. lagen den 20 juni
1924 om landsting1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
8 §•
För val av landstingsmän indelas landstingsområdet i valkretsar. För
varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman och därutöver
efter folkmängden en landstingsman för varje påbörjat tal av 5 000.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.
9 §.
Valkrets skall, efter vad i denna paragraf närmare angives, omfatta en
eller flera kommuner. Vid indelning i valkretsar skall, med undantag varom
i andra och fjärde styckena samt i 10 § förmäles, iakttagas att för varje
valkrets komma att utses minst sju landstingsmän. Ej må utan särskilda
skäl kommuner gemensamt utgöra en valkrets, där flera än tretton landstingsmän
skola utses för kretsen.
Stad med mer än 20 000 invånare bildar egen valkrets, såvida ej särskilda
skäl finnas att med staden sammanföra en eller flera andra kommuner
1 Senaste lydelse av 8 § se 1937:182 och 1950: 47, av 9 och 10 §§ se 1930:256 samt av 33 §
se 1948:289.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 5 samt. 2 avd. Nr 3.
2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
till en valkrets. Stad med mindre folkmängd än nu sagts förenas med
annan stad eller andra städer eller med angränsande landsbygd till en valkrets.
Såvitt angår landsbygden verkställes valkretsindelningen, där så lämpligen
kan ske, efter domsaga eller tingslag. Annan valkrets än den, vari
två eller flera städer ingå, skall såvitt möjligt så utformas, att den kan
omslutas med en sammanhängande gränslinje.
Om särskilda skäl därtill äro må område med mindre invånarantal än
ovan sägs utgöra valkrets. Sådan valkrets skall dock hava mer än 15 000
invånare.
10 §.
Därest det antal landstingsmän, som med tillämpning av de i 8 och 9 §§
meddelade föreskrifter skulle utses inom ett landstingsområde, icke uppgår
till tjugu, skall såsom grund för rättigheten att efter folkmängden välja
landstingsmän bestämmas lägre tal än det uti 8 § angivna, på det att landstingsmännens
antal för hela landstingsområdet må uppgå till minst tjugu;
och skall, med tillämpning av häremot svarande reduktion av folkmängdssiffrorna,
i övrigt gälla vad i 9 § är stadgat.
33 g.
2 mom. Till beslut — -— ■— följande ämnen:
a) beslut om bildande av valkrets med mindre folkmängd än som följer
av 9 § första och andra styckena;
b) medgivande, varom---dylikt företag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Ändring i valkretsindelningen, som föranledes av de nya bestämmelserna,
jämte det antal landstingsmän, som skall utses för varje valkrets, fastställes
av landstinget vid urtima möte sist före april månads utgång 1954.
Förslag till ändring, som nu sagts, skall till landstinget avgivas av länsstyrelsen.
2) Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om kommunalval för perioden 1955—1958 m. m.
Med avseende å val och särskilda röstsammanräkningar för att utse landstingsmän,
kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige
och kyrkofullmäktige för perioden 1955—1958 samt, såvitt angår stads
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
3
fullmäktige i Stockholm, för perioden den 15 oktober 1954—den 14 oktober
1958 eller för del av sådan period förordnas härigenom, att 45 §
kommunala vallagen den 6 juni 19301 icke skall gälla, att i stället för
ettvart av följande lagrum i kommunala vallagen, nämligen 23 § första
stycket, 25 § första stycket, 46 §, 47 §, 52 § 2 mom. och 53 §, skola här nedan
under motsvarande lagrumsbeteckning upptagna bestämmelser gälla,
att vad i 21 § sista stycket och 37 § sjätte stycket kommunala vallagen sägs
om samma lag skall gälla jämväl beträffande nu ifrågavarande lag samt
att det i 24 § kommunala vallagen angivna formuläret skall ersättas av
formulär av den lydelse bilaga vid denna lag utvisar.
23 §.
Första stycket.
Val är omedelbart och sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas
valsedlar av vitt papper utan kännetecken. Ovanför namnen skall å valsedel
utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för
viss grupp av väljare eller för viss meningsriktning); vad i 34 § kommunala
vallagen den 6 juni 1930 sägs om välj arbeteckning skall avse sådan
partibeteckning. Nedanför namnen må vara anbragt, såsom valbeteckning,
en av beteckningarna »landstingsmannaval», »kommunalfullmäktigval»,
»municipalf ullmäktigval», »stadsfullmäktigval», »kyrkofullmäktigval för
församlingen», »kyrkofullmäktigval för samfälligheten» eller »kyrkofullmäktigval
för skoldistriktet» eller annan beteckning i ord för ifrågavarande
slag av val ävensom, såsom valkretsbeteckning, beteckning för den
valkrets sedeln avser.
25 §.
Första stycket.
Ogill är valsedel:
till vilken använts annat än vitt papper;
å vilken finnes något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt
där anbragt;
vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än
ovanför namnen;
vilken upptager mer än en beteckning ovanför namnen;
vilken upptager valbeteckning eller valkretsbeteckning å annat ställe
än nedanför namnen; eller
vilken icke upptager något giltigt namn.
46 §.
1 mom. Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom varje
parti i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar be
1
Senaste lydelse av 23 och 25 §§ se 1952:265 samt av 37 § so 1942:177.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
stämmas ordning mellan de namn å partiets valsedlar, vilka ej avse allenast
val av suppleant eller efterträdare.
Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn.
Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står
först å sedeln.
Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första
namn bilda en grupp.
Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens
rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på
gruppens valsedlar.
Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.
Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,
bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å
sedeln.
Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning
gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och
nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående
sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp;
däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade.
Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör
gruppens rösttal.
För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och
jämförelsetal.
Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda
rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet.
Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp
av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad
plats. Har så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess
rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av
plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller,
om flera grupper av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet
av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat
med 1. Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas
med största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens
bildande.
Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.
Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till
antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum.
2 mom. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika
partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket
för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats,
som blivit ett parti tilldelad, besättes genast så, att partiets första plats tillerkännes
den, vars namn är det första i ordningen inom partiet, partiets
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
5
andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, partiets tredje plats
den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund,
ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats
från ett eller flera andra partier.
Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu icke fått sig någon plats
tilldelad, genom att partiets rösttal delas med 1,4. Därefter beräknas jämförelsetalet
för varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som
är 1 högre än det dubbla antalet av partiet tilldelade platser. Har samma
person erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det
antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;
har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom
en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.
Har ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar
de å partiets valsedlar upptagna namn, vilka ej avse allenast val
av suppleant eller efterträdare, varder det från vidare jämförelse uteslutet.
3 mom. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn
står främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad i 2 mom. sägs,
har största jämförelsetalet.
4 mom. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras,
skiljas genom lottning.
47 §.
Sedan val av landstingsmän avslutats, skola suppleanter utses sålunda,
att för varje landstingsman inom det parti, för vilket han blivit vald, företagas
så många, dock minst två, nya sammanräkningar, som partiet erhållit
platser. Har landstingsman fått sig tillerkänd plats från flera partier,
anses han vald för det parti, från vilket plats först tilldelades honom.
Vid varje sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga
landstingsmannens namn och på grund därav gällde för detta namn vid
den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel
gäller såsom hel röst. Med iakttagande av att namn å någon, som blivit
genom valet utsedd till landstingsman eller till suppleant för den landstingsman
sammanräkningen avser, anses såsom obefintligt, skall röstvärdet
tillgodoräknas det namn, som står främst av de för den ifrågavarande
landstingsmannen särskilt upptagna suppleantnamnen eller, om sådant
namn ej finnes, det namn för själva landstingsmannavalet, som står främst
å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes, det namn som står främst
hland samtliga suppleantnamnen å valsedeln. Den som erhållit högsta rösttalet
är vald till suppleant för den landstingsman sammanräkningen avser.
Mellan lika rösttal skall skiljas genom lottning.
De för varje särskild landstingsman valda suppleanterna intaga plats i
den ordning, i vilken de blivit utsedda.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
52 §.
2 mom. Avgår fullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens utgång,
skall på fullmäktiges anmälan ny sammanräkning företagas. Sammanräkningen
verkställes vid offentlig förrättning, som skall påbörjas så snart
omständigheterna medgiva det.
Den nya sammanräkningen äger rum inom det parti, för vilket den avgångne
blivit vald. Blev den avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen
ske inom det parti, från vilket plats först tilldelades honom.
Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka
upptaga den avgångnes namn och på grund därav gällde för detta namn
vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen. Varje
valsedel gäller såsom hel röst.
Röstvärdet skall, med iakttagande att namn å någon, som blivit genom
valet utsedd till fullmäktig, anses såsom obefintligt, tillgodoräknas det
namn, som står främst bland de för den avgångne fullmäktigen särskilt
upptagna efterträdarnamnen eller, om sådant namn ej finnes, det namn
för själva fullmäktigvalet, som står främst å sedeln, eller, om ej heller
sådant namn finnes, det namn, som står främst bland samtliga efterträdarnamnen
å sedeln. Den som erhållit högsta rösttalet inträder såsom fullmäktig
i den avgångnes ställe. Mellan lika rösttal skiljer lotten.
Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under
försegling.
53 §.
Avgår jämväl enligt 52 § utsedd landstingsman eller fullmäktig före
utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, förfares på enahanda
sätt, som i nämnda paragraf är sagt; och skall vid ny sammanräkning
för utseende av fullmäktig hänsyn såsom förut tagas blott till de valsedlar,
vilka upptaga den först avgångnes namn och på grund därav gällde för
detta namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I lag eller särskild författning förekommande hänvisning till stadgande,
vilket ersatts av bestämmelse i denna lag, skall avse sistnämnda
bestämmelse.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
7
Bilaga.
Formulär till s. k. spaltad valsedel, som avses i lagen med vissa bestämmelser om
kommunalval för perioden 1955—1958 m. m.
Plats för partibeteckning
Plats för valbeteckning och valkretsbeteckning eller endera
Valsedelns storlek och antal rum å sedeln må lämpas efter behovet.
Vänstra sidan är avsedd för landstingsmanna- eller fullmäktignamn och
suppleant- eller efterträdarnamn; högra sidan är avsedd för särskilda suppleant-
eller efterträdarnamn.
Såsom valbeteckning må nedanför namnen vara anbragt en av beteckningarna
»Landstingsmannaval», »Kommunalfullmäktigval», »Municipalfullmäktigval»,
»Stadsfullmäktigval», »Kyrkofullmäktigval för församlingen»,
»Kyrkofullmäktigval för samfälligheten» eller »Kyrkofullmäktigval
för skoldistriktet» eller annan beteckning i ord för ifrågavarande slag av val.
Såsom valkretsbeteckning må jämväl nedanför namnen vara anbragt beteckning
för den valkrets sedeln avser.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
Beträffande motiveringen till lagförslagen får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft de
inom riksdagen i anledning av propositionen väckta och till konstitutionsutskottet
hänvisade likalydande motionerna I: 408 av herr Sunne m. fl.
och II: 524 av herr Thapper m. fl., vari hemställes, »att riksdagen måtte
besluta sådan ändring av övergångsbestämmelserna till förslaget till lag
om ändring i landstingslagen, att Kungl. Maj :t må bestämma, att landstingets
förvaltningsutskott, i de fall den av landstinget beslutade valkretsindelningen
står i överensstämmelse med lagförslagets stadganden, äger
före april månads utgång bestämma det antal landstingsmän, som skall
utses för varje valkrets.»
I fråga om de skäl motionärerna anfört får utskottet hänvisa till motionerna.
Inledning.
Bestämmelser om val av landstingsmän återfinnas i lagen den 20 juni
1924 om landsting. Angående vals förrättande och avslutande m. m. hänvisas
dock i nämnda lag till stadganden i kommunala vallagen den 6 juni
1930.
I fråga om landstingsområdes indelning i valkretsar gäller enligt 8 §
landstingslagen följande. För varje valkrets utses —- oavsett dess folkmängd
—- en landstingsman och därutöver efter folkmängden en landstingsman
för varje fullt tal av 5 000. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.
Vid landstingsområdes indelning i valkretsar skall i allmänhet iakttagas
att för varje valkrets komma att utses minst 5 och högst 9 landstingsmän.
Stad, vars folkmängd utgör minst 15 000, bildar dock alltid en
valkrets. Stad med mindre folkmängd än 15 000 förenas med en eller flera
andra städer eller, då särskilda skäl därtill föranleda, med angränsande
landsbygd till en valkrets. I valkrets, som utgöres endast av städer, skall
folkmängden uppgå till minst 15 000. Delar av samma stad må icke ingå
i olika valkretsar. De för städerna sålunda meddelade bestämmelserna
innebära delvis undantag från den nyssnämnda allmänna regeln om antalet
landstingsmän i varje valkrets. Stad skall sålunda utgöra en valkrets även
om den till följd av sin storlek är berättigad att välja flera landstingsmän
än 9 eller om den endast utser 4 landstingsmän.
Vid valkretsindelningen iakttages enligt 8 § vidare att valkrets, som ej
bildas av två eller flera städer, såvitt möjligt skall kunna omslutas med
en sammanhängande gränslinje samt att indelningen på landsbygden, där
så lämpligen kan ske, verkställes efter domsaga, tingslag eller härad, men
eljest efter kommuner.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
9
Från vad sålunda stadgas finnas enligt 9 och 10 §§ vissa undantag. Om
bildande av valkrets enligt angivna bestämmelser skulle vålla synnerlig
olägenhet, må sålunda område med mindre invånarantal utgöra valkrets.
Sådan valkrets skall dock, om landsbygd däri ingår, ha en folkmängd av
minst 10 000 samt i vad angår landsbygden utgöras av domsaga eller av
ett eller flera tingslag eller härad. Enligt denna undantagsbestämmelse
kan valkrets vari landsbygd ingår ha att utse endast 3 landstingsmän och
stadsvalkrets t. o. m. ett än mindre antal. Vidare skall, för den händelse
det antal landstingsledamöter som efter huvudregeln bör utses inom ett
landstingsområde icke uppgår till 20, antalet ledamöter ökas, så att detsamma
för hela landstingsområdet uppgår till minst 20.
Jämlikt 11 § landstingslagen ankommer det på landstinget att fastställa
indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som skall utses
för varje valkrets.
Enligt 12 § samma lag skall jämkning i valkretsindelningen av landstinget
i regel verkställas vid lagtima möte året innan val av landstingsmän
nästa gång äger rum eller, där Konungen så förordnar, vid urtima möte
sist före april månads utgång det år valet förrättas. Med tanke på att nya
regler om valkretsindelningen kunde komma att införas före 1954 ars val
meddelades genom lag den 22 maj 1953 (nr 271) generellt anstånd med
att besluta jämkningar i valkretsindelningen till urtima möte sist före
april månads utgång 1954.
Förslag till indelning skall avgivas av länsstyrelsen, sedan landstingsområdets
kommuner beretts tillfälle att yttra sig. Landstings beslut rörande
indelningen skall enligt 54 § landstingslagen underställas Kungl.
Maj:t för godkännande.
Vid 1950 års landstingsval utgjorde antalet valkretsar i riket 193 (92
landsbygdskretsar, 55 stadskretsar och 46 kretsar bestående av städer och
landsbygd i förening). Inom de olika landstingsområdena funnos lägst 3
och högst 14 valkretsar. 43 städer bildade egna valkretsar, medan i envar
av de återstående 12 stadskretsarna sammanförts 2—5 städer. Antalet
städer som vid valet bildade valkretsar tillsammans med landsbygd var 49.
Valkretsarnas fördelning efter folkmängden och antalet valda landstingsmän
vid 1950 års landstingval belyses av tabell å sid. 10. I denna
ha under beteckningen landsbygden hänförts även de 46 valkretsar som
bestodo av landsbygd och stad i förening.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att beträffande fullmäktigval
i kommunerna bestämmelser om valkretsindelning meddelas i kommunallagarna
för de borgerliga och kyrkliga primärkommunerna; bestämmelserna
undergingo år 1953 ändringar, syltande till en förstoring av valkretsarna
vid dessa val.
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
Valkretsarnas fördelning efter folkmängd och antal valda landstingsman vid 1950 års val.
Folkmängd
31/12 1948
Hela an-
Därav med
talet val- kretsar
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
landstingsman
i
i
i
—
_
1
38
—
—
—
36
_
2
_
_
_
34
—
—
—
—
34
_
33
—
—
—
—
—
33
--
—
—
_
_
_
24
24
—
—
—
—
_
7
—
—
—
—
—
—
1
6
—
—
—
—
138
—
i
1
36
34
33
27
6
—
—
—
—
1
i
3
—
2
—
1
_
_
_
_
_
16
—
—
16
—
_
-- -
- ,
_
_
16
3
3
8
—
—
—
—
8
__
_
_
__
___
_
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
1
—
--
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
--
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
_
_
2
_
2
2
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
55
i
2
16
17
3
8
1
1
—
2
2
2
183
i
3
17
53
37
41
28
7
—
2
2
2
Landsbygden
10 000—14 999 .
15 000—19 999 .
20 000—24 999 .
25 000—29 999 .
30 000—34 999 .
35 000—39 999 .
40 000—44 999 .
Summa
Städerna
5 000— 9 999
10 000—14 999
15 000—19 999
20 000—24 999
25 000—29 999
30 000—34 999
35 000—39 999
40 000—44 999
45 000—49 999
50 000—54 999
55 000—59 999
60 000—64 999
Summa
Heta riket
Den pi oportionella valmetoden, d. v. s. metoden för röstsammanräkning
och mandatens fördelning, vid landstingsval och fullmäktigval i kommunerna
anges i kommunala vallagen. Metoden, som grundar sig på en av
belgiern
metod, som tillämpas vid val till riksdagens första kammare och som under
tiden 1909 1948 användes vid valen till andra kammaren.
I 45 § kommunala vallagen stadgas att vid röstsammanräkningen valsedlarna
till en början skola ordnas efter välj arbeteckning (kartell-, partioch
fraktionsbeteckning). Därvid sammanföras valsedlar med samma första
beteckning i särskilda grupper (A-grupper). Förekommer vidare inom
A-grupp en andra väljarbeteckning, ordnas valsedlarna i nya grupper efter
sadan beteckning (B-grupper). I den mån valsedlarna även upptaga en
tredje beteckning, uppdelas B-grupperna på liknande sätt i C-grupper.
Ordnandet av namnen inom de olika grupperna regleras i 46 §. Först
fastställes därvid i erforderlig utsträckning ordningsföljden mellan kan
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
11
didaterna inom C-, B- och A-grupperna, varefter mandatfördelningen mellan
A-grupperna bestämmes. Denna fördelning göres med ledning av särskilda
för grupperna beräknade jämförelsetal. Därvid tilldelas platserna i
tur och ordning den grupp, som uppvisar det största jämförelsetalet. Så
länge gruppen ännu ej fått någon plats, är jämförelsetalet lika med gruppens
rösttal. Därefter erhålles gruppens jämförelsetal för varje gång genom
att dela rösttalet med antalet redan erhållna platser, ökat med 1 (d’Hondts
fördelningsregel). Samma princip — dock på särskilt sätt utbyggd —
ligger även till grund för bestämmandet av ordningsföljden inom de olika
grupperna.
Stadganden om utseende av suppleanter till landstingsmän äro intagna
under vallagens 47 §.
Folkomröstnings- och valsättsutredningen.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för justitiedepartementet
den 20 januari 1950 den s. k. 1950 års folkomröstnings- och
valsättsutredning (i det följande benämnd utredningen) för utredning rörande
bl. a. frågan om reformering av det proportionella valsystemet vid
andrakammarvalen. Enligt bemyndigande den 26 januari 1951 uppdrog
chefen för justitiedepartementet åt utredningen att jämväl överse frågan
om reformering av det proportionella valsystemet vid val av landstingsmän.
Med anledning härav avlämnade utredningen den 1 juli 1953 betänkande,
del V, angående det proportionella valsättet vid landstingsval.
Efter att ha lämnat en redogörelse för gällande bestämmelser angående
valkretsindelningen vid landstingsvalen och en översikt över den hittillsvarande
utvecklingen, framlägger utredningen resultatet av en företagen undersökning
beträffande verkningarna av det gällande valsystemet vid landstingsvalen.
Prövningen bar avsett, huru vid hållna val systemet verkat i
proportionellt avseende dels inom de särskilda landstingsområdena sedda
vart för sig som en enhet, därvid det totala antalet avvikelser för hela riket
uträknats genom summering av avvikelserna inom varje landstingsområde
— den s. k. landstingsproportionaliteten — dels ock för hela riket såsom
en enhet, därvid jämförelse gjorts mellan varje partis samfällda mandatinnehav
och en proportionell fördelning efter partiernas sammanräknade
röstunderlag inom alla landstingsområden — den s. k. riksproportionaliteten.
Beträffande de tre senast hållna landstingsvalen framgå proportionalitetsavvikelserna
från såväl landstingsproportionell som riksproportionell synpunkt
av följande tabell:
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
Proportionaliletsavvikelser beräknade med varje landstingskommun resp. riket som en enhetlandstingsvalen
1942—1950. Antal mandat.
H
B
F
Sd
K
Sta
1942.
Erhållna mandat ......
184
211
130
611
18
1 154
S:a avvikelser inom landstingsområdena ..
+ 4
+ 18
— 6
+ 15
— 31
±37
Avvikelse från riksprop.........
+ 1
+ 18
— 12
+ 30
— 37
±49
1946.
Erhållna mandat ........
137
242
185
564
53
1 181
Sta avvikelser inom landstingsområdena
— 14
+ 37
+ 13
+ 16
— 52
±66
Avvikelse från riksprop.......
— 17
+36
+ 10
+ 29
— 58
±75
1950.
Erhållna mandat .......
100
218
261
617
16
1 212
Sta avvikelser inom landstingsområdena . .
— 29
+ 27
+ 27
+ 1
— 26
±55
Avvikelse från riksprop......
— 36
+ 28
+24
+ 19
— 35
±71
Proportionalitetsavvikelserna inom de särskilda landstingskommunerna
var för sig redovisas sålunda:
Antal landsting där proportionalitetsavvikelsen utgjorde
År
±0
±7
±2
±3
±4
±5
±6
±7
snitt per landsting
man
d a t
(antal mandat)
1942
_
4
8
6
4
2
1
2,84
1946
—
1
6
8
6
2
2
3,32
1950
1
2
5
7
6
3
—
1
3,16
Med hänsyn till att de olika landstingen i medeltal ha mellan 45 och 50
ledamöter kunna enligt utredningen genomsnittsavvikelserna å omkring 3
mandat knappast betecknas som påfallande stora.
Utredningen har vidare undersökt verkningarna i proportionalitetshänseende
av förekomsten utav valkarteller. Till en början har utredningen
därvid i en så lydande uppställning meddelat uppgifter å de valkarteller
som förekommit.
Karteller
Antal valkretsar
1942
1946
1950
H±B ............
3
i
H+B+F ........
136
188
190
H+F ............
42
4
3
B±F ............
8
_
Sd + K............
1
—
—
En därefter företagen undersökning av de tre sista valen under antagande
att karteller icke förekommit har givit följande resultat:
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
13
P roportionalit et sav vikclser vid tillämpning av d’Hondts metod utan karteller;
landstingsvalen 1942—1950. Antal mandat.
1942.
Antal mandat.......................
S:a avvikelser inom landstingsområdena
Avvikelse från riksprop................
1946.
Antal mandat.......................
S:a avvikelser inom landstingsområdena
Avvikelse från riksprop..............
1950.
Antal mandat.......................
S:a avvikelser inom landstingsområdena
Avvikelse från riksprop..............
H
B
F
Sd
K
S:a
144
193
101
695
21
1 154
— 36
±0
— 35
+ 99
— 28
±99
— 39
±0
— 41
+ 114
— 34
±114
106
220
147
641
67
1 181
— 45
+ 15
— 25
+93
— 38
±108
— 48
+ 14
— 28
+ 106
— 44
±120
78
192
217
707
18
1 212
— 51
+ 1
— 17
+ 91
— 24
±92
— 58
+ 2
— 20
+ 109
— 33
±111
En jämförelse mellan denna tabell och den här ovan först återgivna tabellen
ger vid handen, att kartellbildningen vid samtliga tre ifrågavarande
val föranlett en omfördelning av partiernas representation med sammanlagt
omkring 90 mandat för varje val.
Även beträffande fördelningen inom de olika landstingskommunerna
skulle enligt utredningen d’Hondts metod utan karteller ha medfört betydande
ojämnheter. Den genomsnittliga avvikelsen från landstingsproportionaliteten
skulle sålunda år 1950 ha uppgått till 4,12 mandat per landsting.
I icke mindre än 14 av de 25 landstingen skulle proportionalitetsavvikelsen
ha utgjort 4 mandat eller mera (t. ex. i Malmöhus län — 9).
Utredningen övergår därefter att behandla de allmänna utgångspunkterna
för en reform. Utredningen framhåller till en början, att den verkställda
undersökningen av det gällande valsystemets verkningar visar, att d’Hondts
metod, tillämpad i förening med valkarteller i den utsträckning som skett,
vid landstingsvalen i stort sett fungerat tämligen väl från proportionell
synpunkt. Uppkomna avvikelser från en strikt proportionell fördelning
måste sålunda i allmänhet betecknas som förhållandevis små.
Ojämnheterna i mandatfördelningen -—• stundom utfallande så att ett
parti erhållit flera mandat utöver sin proportionella andel än ett väsentligt
större parti — hade enligt utredningen till väsentlig del sin grund i valkretsindelningen.
Denna gåve, särskilt för det fall att få landstingsmän
utsåges i en valkrets, ökat spelrum för slumpmässiga avvikelser till det
ena eller andra partiets förmån. Tendensen hos d’Hondts metod att gynna
större väljargrupper på bekostnad av de mindre gjorde sig också starkare
gällande i kretsar med endast få mandat. Detta kunde i sin tur medföra,
att partier med särskilt stark anslutning bland väljarna inom vissa lokala
områden lättare hävdade sig vid valen än partier med ett geografiskt mera
jämnt fördelat väljarunderlag.
14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
Utredningen erinrar vidare om att kartellväsendet efter hand fått i stort
sett lika omfattande tillämpning vid landstingsvalen som i fråga om andrakammarvalen
före 1952. Den genom kartellerna erhållna utjämningen hade
emellertid icke varit fullständig. I vissa fall hade kartellerna föranlett nya
eller ökade ojämnheter. Även invändningar av annat slag kunde riktas mot
kartellväsendet. Sålunda kunde ett parti ställas inför valet att antingen
ingå kartell med ett annat parti, oaktat dettas politiska inriktning vore
sådan att en dylik samverkan icke för partiet framstode som naturlig och
önskvärd, eller riskera att bli avsevärt underrepresenterat. För utredningen
hade därför framstått som ett väsentligt intresse att valordningen utformades
så att kartellväsendet bleve överflödigt.
Vid sidan av proportionalitetskravet hade man, framhåller utredningen,
att tillgodose önskemålet att skilda ortsintressen skulle kunna göra sig gällande
vid handläggningen av landstingets uppgifter. Olika delar av landstingsområdet
borde därför garanteras en skälig representation i tinget.
Den vid olika tider gällande regleringen av kretsarna vid landstingsvalen
bestyrkte ock den vikt man sedan gammalt tillmätt de lokala intressena vid
dessa val. Den allmänna utvecklingen i fråga om bosättning, samfärdsel
och samhällsförhållanden i övrigt hade emellertid otvivelaktigt skapat delvis
andra förutsättningar än dem som tidigare förelegat, när det gällde att bedöma
riktlinjerna för valkretsindelningen.
Av åtskilliga skäl säger sig utredningen icke kunna ansluta sig till den
vid olika tillfällen framförda tanken att för åstadkommande av full proportionalitet
vid landstingsvalen helt upphäva valkretsindelningen. Icke heller
om en för landstingskommunen gemensam mandatfördelning kombinerades
med någon form av kandidatnominering i mindre, särskilt för detta ändamål
inrättade kretsar, kunde utredningen ansluta sig till en dylik lösning. Mot
valkretsindelningens upphävande talade den ofta mycket betydande utsträckningen
av landsbygdsområdena ävensom de ofta mycket starkt framträdande
lokala synpunkterna i fråga om en väsentlig del av landstingets
arbetsuppgifter, t. ex. beträffande hälso- och sjukvård. Även det förhållandet,
att vid valen till de större landstingen ett betydande antal ledamöter
utsågos, gjorde en viss uppdelning i valkretsar önskvärd. Nu anförda omständigheter
syntes över huvud taget böra föranleda en viss försiktighet
vid bestämmandet av frågan om förstoring av de nuvarande landstingskretsarna.
Å andra sidan hade utredningen funnit angeläget att närmare undersöka
betydelsen för valkretsindelningen av de ändrade yttre förhållandena samt
i vad män en proportionellt jämnare fördelning av mandaten kunde erhållas
genom en utvidgning av valkretsarna.
För åstadkommande av bättre proportionalitet vid landstingsvalen erbjöde
sig enligt utredningen, utöver en valkretsförstoring, även utvägen
att ersätta den d’Hondtska metoden med någon annan regel för mandatför
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
15
delningen mellan partierna. En därmed sammanhängande möjlighet vore
att kombinera fördelningen — enligt d’Hondts eller annan metod — med
ett särskilt utjämningsförfarande.
I detta sammanhang behandlar utredningen frågan i vad mån samma tekniska
förfarande för mandatens fördelning bör tillämpas vid de skilda slagen
av allmänna val. Utredningen framhåller därvid, att i tidigare reformer
ådagalagd strävan att uppställa enhetliga regler för skilda slag av allmänna
val måste anses naturlig. För väljarna kunde framstå som svårförklarligt om
deras röster toges i beräkning efter skilda principer vid olika slag av val.
Myndigheternas arbete kunde också underlättas genom enhetlighet i förfarandet.
Å andra sidan kunde icke bortses från att förhållandena vid andrakammarval,
landstingsval och fullmäktigval avveke från varandra i vissa
hänseenden, såsom i fråga om valkretsindelning och mandatantal, och därför
borde motivera skilda lösningar. Utan vidare torde dock enligt utredningen
framstå som klart att största möjliga överensstämmelse mellan
andrakammarvalen och landstingsvalen är önskvärd. Utredningens arbete
hade därför i första hand inriktats på en undersökning, huruvida sådana
metoder för mandatens fördelning mellan partierna, som koinme i fråga
för andrakammarvalen, lämpligen kunde vinna tillämpning även vid landstingsval.
Hänsyn hade därvid måst tagas till rådande ovisshet om hur
valordningen för valen till andra kammaren för framtiden komme att
utformas.
Av den historiska översikt, som utredningen lämnat, framgår hurusom
dels valkretsarna vid landstingsvalen tid efter annan förstorats dels ock
den ursprungligen stränga åtskillnaden mellan landsbygden och städerna
vid valkretsbildningen med tiden uppmjukats. Utredningen framhåller, att
de nuvarande landstingsvalkretsarna skifta avsevärt i fråga om befolkningens
storlek samt att därmed sammanhänger, att antalet mandat i kretsarna
varierar betydligt, nämligen från lägst 2 till högst 13. I 21 av de sammanlagt
193 kretsarna vore mandatantalet så lågt att det ej ens uppnådde det
enligt huvudregeln stadgade minimiantalet 5. Uppenbarligen vore därigenom
— fortsätter utredningen — utsikterna att vid valen erhålla en från
proportionell synpunkt jämn fördelning av mandaten mycket begränsade.
Om således utan vidare önskvärdheten av en utvidgning av valkretsarna,
särskilt de mindre av dem, stode klar, krävde å andra sidan frågan i vilken
omfattning och efter vilka riktlinjer en valkretsförstoring borde äga rum
en närmare undersökning.
Beträffande riktlinjerna för eu lämplig valkretsindelning framhåller utredningen,
att man självfallet har att utgå från att valkretsarna så långt
möjligt skola utgöra naturliga enheter med hänsyn till befolkningsförhållandena,
samfärdseln in. in. Framför allt i två hänseenden påkallades uppmärksamheten,
nämligen dels i fråga om de övre och undre gränserna för
valkretsarnas storlek och dels beträffande städernas ställning vid valkrets
-
16
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
indelningen. Utredningen påpekar de ändrade förhållanden, som sedan
tillkomsten av gällande valkretsbestämmelser inträtt i fråga om folkökning,
särskilt städernas betydande tillväxt liksom den starkt ökade bosättningen i
tätorter utanför städerna. Vidare framhålles, att kommunikationernas utveckling
och befolkningens ökade rörlighet samtidigt kommit skälen för en
uppdelning på vissa håll att framstå med mindre styrka än förr. Utvecklingen
torde även ha medfört en utjämning av föreliggande motsättningar
mellan, framför allt de mindre, städerna och områden på landsbygden.
Vid sin undersökning av möjligheterna att anordna större valkretsar har
utredningen inhämtat yttranden från länsstyrelserna och landstingens förvaltningsutskott
samt med ledning av dem upprättat två olika utkast till
ändrad valkretsindelning. Enligt det ena utkastet, vilket innefattar mera begränsade
jämkningar i gällande valkretsindelning och vilket benämnts
utkast A, har en indelning i 159 valkretsar skisserats i stället för 193 vid
1950 års val. Det andra utkastet, som innebär en mera långtgående omläggning
av valkretsindelningen, utkast B, avser en minskning av valkretsarnas
antal till 139.
Angående de närmare riktlinjerna för upprättandet av utkasten anför
utredningen.
Vid utarbetande av indelningen i 159 (157) valkretsar enligt utkast A
har tagits som utgångspunkt att inom valkretsarna i regel skola utses 5—11
landstingsmän, förutsatt att nuvarande föreskrifter om bestämmandet av
antalet landstingsmän bibehållas. I enlighet härmed varierar folkmängden
i valkretsarna enligt detta utkast i allmänhet mellan 20 000 och 55 000.
Undantag uppåt föreligger enligt utkastet, liksom enligt gällande ordning,
endast i fråga om de största i landsting deltagande städerna. För några av
landsbygdskretsarna understiger dock befolkningstalet endast obetydligt
55 000. Utredningen har därför utgått från, att om en indelning enligt dessa
principer skall komma till stånd, möjlighet bör föreligga att även beträffande
valkretsar, i vilka landsbygd ingår, för särskilda fall överskrida den
nämnda maximigränsen.
Vad angår den nedre gränsen för antalet landstingsmän i valkretsarna
förutsättes även här vissa undantag. Dessa ha emellertid enligt det ifrågavarande
utkastet väsentligt begränsats i förhållande till gällande ordning.
I allmänhet ha sålunda städer under 20 000 inv. icke upptagits såsom egna
valkretsar utan vanligen sammanförts med annan stad eller omgivande
landsbygd till en valkrets. Endast om svårigheter funnits att genom sådant
sammanförande bilda lämplig valkrets eller eljest synnerliga skäl
ansetts föreligga till avsteg från den antagna regeln, ha städer med en folkmängd
mellan 20 000 och 15 000 inv. utlagts till särskilda kretsar. Motsvarande
gäller även två städer, vilka först efter 1948 års utgång uppnått
större folkmängd än 15 000 (Härnösand, Skellefteå). Icke i något fall har
ansetts erforderligt att utlägga landsbygdsvalkrets med lägre befolkningstal
än 20 000. Antalet valkretsar med färre landstingsmän än 5 inskränker
sig därför enligt utkastet till elva vid tillämpning av 1948 års befolkningstal.
Det må anmärkas, att om den avsedda indelningen komme i tillämpning
vid 1954 års landstingsval, skulle till följd av folkökningen i städerna
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
17
blott sju av sistnämnda kretsar alltjämt utse mindre än 5 landstingsmän
och ingen därvid mindre än 4.
Även i vad gäller indelningsutkast B med 139 valkretsar har antagits att
i regel minst 5 landstingsmän skola väljas i varje valkrets. En olikhet föreligger
emellertid i det avseendet att undantagen från denna regel ytterligare
begränsats. Enligt denna indelning förekomma sålunda blott två valkretsar
-— vardera omfattande en stad — som vid 1950 års val icke skulle
kunnat utse mera än 4 landstingsmän. I båda fallen har för övrigt folkmängden
sedermera stigit över 20 000. Vidare har vid det nu ifrågavarande
indelningsutkastet förutsatts en höjning av högsta tillåtna antalet landstingsmän
i valkrets till 15, innebärande att valkrets skulle kunna omfatta
inemot 75 000 inv. Valkretsar av fullt denna storlek förekomma dock icke
i utkastet. Ej någon av de tänkta valkretsarna har sålunda 15 mandat,
och endast två ha 14 mandat. Då icke ens den största av de i landsting
deltagande städerna (Örebro) vid 1950 års val, utsåg fler än 13 landstingsmän,
utgöra städerna vid förevarande indelning ej något undantag i detta
avseende. Angående de mindre städerna har — liksom vid det tidigare
nämnda utkastet — antagits att stad, som ej uppnått ett invånarantal av
20 000, i allmänhet icke skall bilda egen valkrets. I det nu behandlade
utkastet ha sådana mindre städer, med undantag för de två nyss nämnda
fallen, sammanförts med angränsande landsbygd. Icke heller för städer
med folkmängd över 20 000 har förutsatts att dessa ovillkorligt skola utgöra
särskild valkrets. I några fall, där särskilda omständigheter ansetts
kunna medföra att en sådan lösning överväges, ha sålunda dylika något
större städer i utkastet sammanförts antingen med en angränsande stad
eller med omgivande bygd.
Antalet valkretsar inom landstingskommunerna enligt nuvarande indel
-
ning samt enligt utkasten A och B framgår av följande uppställning.
Nuv.
A
B
Nuv.
A.
B
Stockholms län....
12
11
9
Göteborgs och
Uppsala län......
5
4
3
Bohus län......
8
6
4
Södermanlands län
7
6
5
Älvsborgs län ....
11
10
7
Östergötlands län . .
7
7
7
Skaraborgs län
10
7
6
Jönköpings län
9
7
5
Värmlands län ....
9
8
7
Kronobergs län
6
5
4
Örebro län ......
7
5
5
Kalmar läns norra
3
2
2
Västmanlands län .
6
5
5
Kalmar läns södra
6
4
4
Kopparbergs län ..
9
8
7
Gotlands län ....
3
3
3
Gävleborgs län ....
8
7
6
Blekinge län......
0
4
3
Västernorrlands län
10
9
8
Kristianstads län . .
8
7
7
Jämtlands län ...
5
5
5
Malmöhus län ....
14
9
9
Västerbottens län . .
9
8
7
Hallands län ...
6
5
4
Norrbottens län .
9
7
7
193
159
139
Utredningen har därefter undersökt den inverkan på mandatfördelningen
som en valkretsförstoring enligt utkasten skulle få. Härutinnan anmärker
2 — B ihan g till riksdagens protokoll 195b. 5 saml. 2 avd. Nr 3.
18
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
utredningen, att till följd av stadgandet att varje valkrets skall utse en
landstingsledamot oavsett folkmängden det vid minskning av antalet
valkretsar kunde inträffa, att mandatantalet inom landstingsområdet bleve
något lägre än förut. Detta motverkades dock i viss mån därav, att vid en
sammanslagning av valkretsar de överskjutande befolkningstal, som vart
för sig varit otillräckliga för att berättiga valkretsen till ytterligare mandat,
sammantagna kunde stiga till det för ett mandat erforderliga antalet. Medan
vid 1950 års val 1 212 landstingsmän utsågos i hela riket, skulle antalet
landstingsmän ha blivit 1 184 med utkast A och 1 173 med utkast B som
grund för valkretsindelningen. Mandatfördelningen vid olika valkretsindelningar
och med d’Hondts valmetod, respektive med och utan karteller,
framgår av följande tabell.
Fördelning av landslingsmandatcn mellan partierna sammanlagt för landstingsområdena vid
tillämpning av olika valkretsindelningar. Valet 1950.
H
B
F
Sd
K
S:a
Gällande valsystem
(d’Hondt med kartell)
Mandat ................
100
218
+ 27
261
+ 27
617
+ 1
16
— 26
Nuv. indelning
(193 kretsar)
Avvikelser;
landstingsprop...........
— 29
±55
Avvikelser;
riksprop................
— 36
+ 28
+ 24
+ 19
— 35
±71
Mandat ................
105
207
248
607
17
Utkast A
(159 kretsar)
Avvikelser;
landstingsprop..........
± 45
— 21
+ 22
+ 19
+ 4
— 24
Avvikelser;
riksprop...............
— 28
+ 21
+ 17
+ 23
— 33
±61
Mandat ................
106
199
251
599
18
Utkast B
(139 kretsar)
Avvikelser;
landstingsprop...........
±43
— 20
+ 16
+ 24
+ 3
— 23
Avvikelser;
riksprop..............
— 25
+ 15
+ 22
+ 19
— 31
±56
D‘Hondts metod
utan kartell
Mandat ..............
78
192
217
707
18
1 212
Nuv. indeln.
(193 kretsar)
Avvikelser;
landstingsprop...........
— 51
+ 1
— 17
— 24
±92
Avvikelser;
riksprop..............
— 58
+ 2
— 20
±111
Mandat ..........
90
185
218
672
19
1 184
Utkast A
(159 kretsar)
Avvikelser;
landstingsprop.......
— 36
±0
— 11
+ 69
— 22
Avvikelser;
riksprop............
— 43
1
— 13
— 31
Mandat ........
92
181
220
661
19
1 173
Utkast B
(139 kretsar)
Avvikelser;
landstingsprop.......
— 34
2
7
+ 65
— 22
±65
Avvikelser;
riksprop.............
— 39
— 3
— 9
+ 81
— 30
±81
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
19
Angående resultatet av undersökningen anför utredningen, att om än en
viss utjämning i proportionell riktning erhölles genom en förstoring på
angivet sätt av valkretsarna, utjämningen ingalunda vore fullständig, utan
nu förefintliga proportionalitetsavvikelser kvarstode till icke oväsentlig del
även efter valkretsutvidgningar som bär ifrågasatts.
Vad de särskilda landstingen angår skulle proportionalitetsavvikelserna
vid 1950 års val i genomsnitt per landstingsområde vid fördelning enligt
d’Hondts metod med karteller ha nedgått från 3,16 mandat vid rådande indelning
till 2,44 mandat vid indelning A och 2,40 mandat vid indelning B.
Om mandatfördelning skett enligt d’Hondts metod utan karteller, skulle
motsvarande avvikelser ha varit respektive 4,12, 3,40 och 3,20 mandat.
I sitt ställningstagande till den verkställda undersökningen finner utredningen,
att en omreglering av valkretsindelningen icke bör sträckas
längre än enligt i huvudsak de riktlinjer, som legat till grund för utkast A.
Med detta alternativ erhölles en icke oväsentlig förbättring i proportionellt
hänseende, medan den ytterligare utjämning, som skulle erhållas med en
valkretsutvidgning enligt utkast B, vore jämförelsevis obetydlig. Icke något
av alternativen kunde väntas medföra kartellernas försvinnande.
Då sålunda enbart en valkretsförstoring icke kunde väntas medföra kartellsystemets
avveckling, har utredningen även undersökt möjligheten att
nå erforderlig utjämning genom en ökning av antalet landstingsmandat.
Utredningen har därvid prövat verkningarna av en nedsättning av folkinängdstalet
för varje mandat utöver det första från 5 000 till 4 000. Enär
emellertid en sådan ordning skulle leda till ett enligt utredningen betänkligt
stort antal mandat — vid 1950 års val 1 477 i stället för 1 212 — har utredningen
förkastat denna utväg och utgått från gällande regler om antalet
landstingsmän.
Som grundregel för valkretsindelningens genomförande borde enligt utredningen
alltjämt uppställas, att landstingsvalkrets skulle omfatta en eller
flera kommuner. Vidare borde för landsbygdens del indelningen liksom
hittills anslutas till domsagor och tingslag. Den nuvarande hänvisningen
till häradsindelningen borde emellertid utgå, då denna indelning icke sammanfölle
med den nya kommunindelningen och för övrigt numera hade
närmast blott historisk betydelse.
Av särskild vikt vore enligt utredningen att antalet mindre valkretsar
så långt möjligt begränsades. Som allmän regel borde liksom hittills gälla,
att valkretsar med mindre folkmängd än 20 000 icke skulle bildas, motsvarande
ett lägsta mandatantal av 5. Alt helt utan undantag upprätthålla
den nu angivna normen för valkretsarnas storlek kunde i vissa fall enligt
utredningen bereda svårigheter vid försök alt åstadkomma en även i övrigt
lämplig valkretsindelning. Emellertid vore enligt utredningens mening möjligt
att långt mera än hittills skett begränsa utläggandet av kretsar, som
ej uppfyllde nämnda krav. Därför borde, såsom förutsalls vid utarbetandet
20
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
av utkast A, endast i enstaka fall, om synnerliga skäl därtill förelåge, bildas
valkrets med en folkmängd understigande 20 000. Med hänsyn till den
ökade befolkningstätheten i landet torde för dylika undantagsfall numera
kunna krävas, att folkmängden inom valkretsen dock alltid skulle uppgå
till minst 15 000.
Utredningen diskuterar därefter frågan om maximigräns för valkretsarnas
storlek. Detta spörsmål ägde enligt utredningen varken från proportionell
synpunkt eller eljest samma vikt som fastställandet av en nedre gräns.
Då därjämte de redan nu föreliggande möjligheterna att inrätta valkretsar
av ganska betydande omfattning endast sparsamt utnyttjats skulle t. o. in.
kunna ifrågasättas, om det kunde anses nödvändigt att i lag fixera en övre
storleksgräns. Den verkställda undersökningen visade emellertid, att åtminstone
för närvarande behov i allmänhet icke förelåge att inrätta valkretsar
med högre invånarantal än något över 50 000. Då det vidare vore
önskvärt att valkretsarna inom samma landstingsområde såvitt möjligt
icke alltför mycket skilde sig från varandra i fråga om folkmängd och
mandatantal, syntes utredningen lämpligt att stadga en övre gräns för
valkretsarnas storlek. Utredningen föreslår, att maximiantalet landstingsmän
för valkrets i princip fastställes till 11, motsvarande en folkmängd
intill 55 000. Med hänsyn till den alltjämt pågående folkökningen torde
dock enligt utredningen böra medgivas att valkretsar i särskilda fall finge
bibehållas eller bildas, oaktat folkmängden överstege nämnda tal.
Beträffande frågan huruvida skilda regler för valkretsbildningen alltfort
borde gälla för landsbygd och stad anför utredningen bl. a. följande. Även
om den förut antydda befolkningsutvecklingen medfört, att olikheter, som
tidigare verkat skiljande mellan landsbygd och stad, numera i viss utsträckning
försvunnit eller minskats, särskilt i fråga om mindre städer, kunde
utvecklingen dock icke anses ha verkat i enbart utjämnande riktning. Principen
om en åtskillnad mellan landsbygden och städerna borde därför alltjämt
bibehållas i viss utsträckning. Dock syntes bl. a. en viss uppmjukning
av bestämmelserna om bildande av särskilda stadsvalkretsar vara påkallad.
Utredningen ansåge för sin del starka skäl tala för att gränsen för de
fall, då städer borde utgöra egna valkretsar, höjdes och föreslår, att den
sättes vid invånarantalet 20 000. Därmed komme bestämmelsen att överensstämma
med den allmänna regeln om minsta storlek för valkrets.
Speciella omständigheter torde emellertid i vissa fall — fortsätter utredningen
— kunna tala för att även en större stad finge bilda valkrets tillsammans
med ytterligare en eller flera kommuner. Härvid syftades särskilt
på sådana ibland förekommande fall, där ett visst område i fråga om bebyggelse,
förbindelser och arbetsliv nära sammanhängde med staden utan
att vara införlivat därmed i kommunalt avseende. Om särskilda förhållanden
av denna natur förelåge och det eljest befunnes lämpligt, borde enligt
utredningen även en dylik större stad tillåtas ingå i en av flera kommuner
bildad valkrets.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
21
Städer med mindre folkmängd än 20 000 böra — yttrar utredningen
vidare — i allmänhet förenas till en valkrets med annan stad eller andra
städer eller med angränsande landsbygd. Emellertid skall enligt utredningen
stad med en folkmängd mellan 20 000 och 15 000 undantagsvis
kunna bilda egen valkrets. Undantaget föranleddes av att i några enstaka
fall påtagliga svårigheter förelåge att anordna en lämplig valkretsindelning
genom att låta en sådan stad ingå i en större valkrets.
Enligt gällande ordning ges vid valet mellan att sammanföra en stad
med en annan stad eller med landsbygd företräde åt den förra lösningen,
i det att särskilda skäl skola föreligga för att stad skall få sammanföras
med landsbygd till en valkrets. Enligt utredningen kan med hänsyn till de
för olika fall växlande förhållandena generellt företräde icke ges åt den
ena eller andra lösningen. Utredningen föreslår därför, att de båda möjligheterna
jämställas med varandra.
Utredningen anser det slutligen önskvärt, att den av utredningen förordade
regleringen beträffande valkretsindelningen, såvitt möjligt, vinner
tillämpning redan vid 1954 års landstingsval.
Sedan utredningen i den historiska översikten berört de reformförslag,
som tid efter annan framförts i riksdagen för att få till stånd en ändring
i valmetoden vid landstingsvalen och som främst avsett införande av ett
utjämningsförfarande, har utredningen i ett särskilt kapitel undersökt möjligheterna
att, med bibehållande av nuvarande grunder för valkretsindelningen
eller med en mindre långt gående justering uppåt av kretsarnas storlek,
utbyta den nuvarande d’Hondtska fördelningsregeln mot en annan
valmetod.1 Härvid ha till en början sådana metoder behandlats, som vid
direkt fördelning av samtliga mandat i valkretsarna kunna leda till en
bättre proportionell rättvisa, samtidigt som kartellsystemet onödiggöres.
Därefter har upptagits frågan om införande av någon form av mandatutjämning
mellan partierna inom landstingsområdet som helhet.
Vad angår metoderna för direkt fördelning av samtliga mandat i valkretsarna
har utredningen i första hand inriktat sin undersökning på skilda
varianter av den så kallade uddatalsmetoden (Sainte-Lagiies metod), vilken
lades till grund för det år 1952 provisoriskt införda valsystemet för
andrakammarvalen. Uddatalsmetoden innebär, att mandaten i tur och ordning
tilldelas den grupp eller det parti, som uppvisar det största jämförelsetalet,
erhållet genom att successivt dividera rösttalet med 1, 3, 5, 7 o. s. v.
Regeln kan också uttryckas så, att divisorn utgöres av det dubbla antalet
erhållna mandat ökat med ett.
1 Beträffande principerna för liksom den tekniska konstruktionen av olika metoder hänvisas
till utredningens betänkande I (SOU 1951: 58) sid 70 IT, Kungl. Maj:ts proposition
nr 175/1952 och utskottets utlåtande nr 22/1952.
22
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
Uddatalsmetoden kan emellertid ibland medföra, att mindre gruppbildningar
alltför lätt komma till mandat, i följd varav metoden icke tillräckligt
motverkar partisplittring. Fördenskull ha försök gjorts att komplettera
metoden med olika spärranordningar i syfte att skärpa kravet på
rösttal för första mandat.
Uddatalsmetoden med spärr vid 60 % av valkvoten, d. v. s. det system
som utredningen förordade för valen till andra kammaren, innebär en sådan
jämkning. Metoden kräver för mandat, att ett partis rösttal motsvarar minst
en röst utöver 60 % av valkvoten.
Ett annat sätt att skärpa fordringarna för första mandat är att låta icke
hela rösttalet utan blott en del därav utgöra jämförelsetal vid besättandet
av första platsen. Denna effekt uppnås genom att låta första divisorn vara
ett större tal än 1, t. ex. 1,5. En sådan lösning benämnes i utredningens
betänkande den jämkade uddatalsmetoden. Under förarbetena
till ny valmetod för valen till andra kammaren prövade sig utredningen
fram med bl. a. talen 1,25, 1,3 och 1,4 som första divisorer. De sålunda jämkade
metoderna benämnas av utredningen respektive jämkad uddatalsmetod
I, jämkad uddatalsmetod II och jämkad uddatalsmetod III. Den
sistnämnda metoden med 1,4 som första divisor blev på förslag av departementschefen
den för 1952 års andrakammarval slutligt antagna metoden.
Ytterligare en av utredningen till behandling upptagen valmetod med
direkt fördelning av samtliga mandat i valkretsarna utgör Droops metod.
Denna bygger på principen om fördelning efter valkvot, dock att det tal,
varmed ett partis rösttal divideras för att få fram partiets mandattal, erhålles
efter division av antalet giltiga röster i valkretsen med antalet tillgängliga
mandat ökat med 1, varefter den sålunda erhållna kvoten höjes
till närmast högre ental eller, om kvoten utgör ett heltal, med en enhet.
Då emellertid sällan alla platser bli fördelade med denna regel, fordras en
tilläggsregel för besättandet av restmandaten. Enligt denna tilläggsregel
tilldelas restmandaten partierna allteftersom de efter ovannämnda divisioner
uppvisa det största röstöverskottet.
De resultat, som erhållits vid en tillämpning av nu nämnda fördelningsmetoder
samt d’Hondts metod, med och utan karteller, på de tre senaste
landstingsvalen, ha redovisats i en såsom bilaga A till detta utlåtande fogad
tabell.
Utredningen anför härom, att såväl de jämkade uddatalsmetoderna som
Droops metod medföra bättre proportionalitet än d’Hondts metod. Längst
dreves utjämningen med den rena uddatalsmetoden. Av övriga diskuterade
metoder gåve jämkad uddatalsmetod I ur proportionell synpunkt ett något
mer rättvisande resultat än de därmed tämligen likvärdiga uddatalsmetod
II och uddatalsmetoden med spärr. Ett mellanläge mellan dessa tre metoder
och den gällande valordningen intoges av jämkad uddatalsmetod III
och Droops system.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
23
Utredningen har jämväl undersökt de olika metodernas verkningar såväl
med avseende å de skilda partierna som beträffande de olika landstingsområdena.
Rörande de senare redovisas resultatet av undersökningen
i en så lydande tabell.
Sammanlagda avvikelser från en fullt proportionell fördelning inom landstingsområdena vid
skilda fördelningsmetoder, valen 1942—1950. Antal mandat.
Metod
Val
Antal landsting med följande sammanlagda
avvikelse från en fullt proportionell fördelning
Genom-
snittlig
avvikelse
±0
±1
±2
±3
±4
±5
±6
±7
±8
±9
±10
per
val
för
3 val
Tillämpad metod
1942
4
8
6
4
2
_
1
_
_
_
2,84
(d’Hondt med
1946
—
1
6
8
6
2
2
—
—
—
—
3,32
3,11
karteller)
1950
1
2
5
7
6
3
—
1
—
—
—
3,16
1942
2
1
7
3
3
3
4
2
_
4,56
D’Hondts metod
1946
i
3
4
5
6
3
1
1
1
4,56
4,11
(utan kartell)
1950
—
3
2
6
4
3
4
2
1
—
4,12
1942
2
10
6
7
1,72
U ddatalsmetoden
1946
—
8
11
4
2
—
—
—
—
—
—
2,00
1,88
1950
—
8
12
4
1
1,92
1942
1
10
8
3
2
1
1,92
Uddatalsmetoden
1946
1
5
7
10
1
1
_
_
_
_
2,36
2,20
med spärr
1950
5
11
5
4
2,32
1942
1
13
7
2
2
1,64
Jämkad uddatals-
1946
1
8
8
4
4
2,08
1,97
metod I (1,25)
1950
7
10
4
4
2,20
Jämkad uddatals-
1942
1946
1
1
10
5
10
9
2
6
2
4
1,76
2,28
2,11
metod II (1,30)
1950
6
10
5
4
2,28
1942
1
6
11
1
3
3
_
_
2,32
Jämkad uddatals-
1946
1
4
9
6
i
3
1
_.
_
2,60
2,56
metod III (1,10)
1950
5
9
4
4
2
—
1
—
—
2,76
1942
_
7
9
5
4
2,24
Droops metod
1946
—
7
7
7
2
2
—
—
—
—
—
2,40
2,28
1950
—
8
8
6
2
1
—
—
—
—
—
2,20
Vad angår verkningarna för skilda storlekstyper av partier uttalar utredningen
bl. a., att blott jämkad uddatalsmetod III och Droops system
synas praktiskt taget kunna garantera de största partierna mot underrepresentation.
Utredningen har även prövat några av de ifrågasatta nya metoderna
vid de förut diskuterade alternativen till ny valkretsindelning (utkasten
A och 13). Resultatet redovisas i en såsom bilaga C till propositionen fogad
uppställning, vartill hänvisas.
Utanför denna undersökning ha lämnats den rena uddatalsmetoden och
uddatal smetoden med spärr. Som förklaring härtill uttalar utredningen, att
den förra ledde till att det största partiet ofta bleve i viss mån underrepresenterat
och kunde även medföra risk för verklig eller valtaktisk
24
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
partisplittring, en utveckling som utredningen icke funne önskvärd, samt
att den senare till sina verkningar mycket nära överensstämde med jämkad
uddatalsmetod II (1,3) men vore underlägsen denna och andra näraliggande
varianter i den tekniska utformningen.
Utredningen sammanfattar därefter.
Sammanfattningsvis torde om utfallet av undersökningen i denna del
kunna uttalas, att valkretsförstoringar av den omfattning, som diskuterats
i föregående kapitel, vid mandatfördelning enligt de här behandlade valmetoderna
leda till från proportionell synpunkt avsevärt jämnare resultat.
Av de fyra i detta avsnitt upptagna fördelningsreglerna kan emellertid,
såsom bestyrkes av utredningen, den jämkade uddatalsmetoden I (1,25)
icke garantera full representation i landstingen ens åt ett mycket stort
parti. Enahanda förhållande gäller — ehuru ej i fullt samma utsträckning
— uddatalsmetoden II (1,3). Detta är även naturligt, eftersom de olika
spärrarna få allt mindre betydelse ju större valkretsarna bli. Uddatalsmetoderna
med relativt lågt första divisionstal komma följaktligen allteftersom
kretsarna förstoras att få i viss mån liknande verkningar som den
oförändrade uddatalsregeln. Jämkad uddatalsmetod III (1,4) och Droops
system kunna däremot endast sällan medföra att ett mycket stort parti
blir underrepresenterat ens i enstaka landsting. Särskilt gäller detta i fråga
om Droops metod. Dessa båda metoder lämna å andra sidan möjligheter
att fördela mandaten avsevärt jämnare än d’Hondts metod med karteller i
samma valkretsar.
Utredningen har även prövat systemet med särskild mandatutjämning
inom landstingskommunerna. Beträffande olika tillvägagångssätt vid utjämningsförfarande
hänvisar utredningen till sitt år 1951 avgivna betänkande
om det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare
(SOU 1951: 58), varav en sammanfattning återgives i utskottets utlåtande
nr 22 till 1952 års riksdag.
Efter en erinran om de principiella invändningar som kunna göras mot
ett utjämningssystem — betydelsen av valkretsvalen skulle förringas, partimomentet
komme att dominera på bekostnad av andra värden, valmetoden
bleve mera komplicerad och lämpligheten av att landstingsledamöterna tillsattes
efter skilda förfaranden kunde ifrågasättas — har utredningen diskuterat
ett utjämningssystem, enligt vilket utjämningen sker med hjälp
av s. k. tilläggsmandat. Systemet beskrives på följande sätt.
Det utkast till tilläggsmandatsystem, som varit under särskilt övervägande
inom utredningen, bygger på den d’Hondtska fördelningsregeln.
I en första mandatfördelningsomgång utses enligt denna regel inom varje
valkrets en landstingsman för varje fullt tal av 5 000 inv. Detta innebär
jämfört med nuvarande valordning att vid den valkretsvisa fördelningen
ett mandat har borttagits från envar av kretsarna. Därefter vidtager utdelningen
av tilläggsmandaten, vilka alltså äro lika många som antalet valkretsar
i landstingsområdet. Det sammanlagda antalet platser inom de
olika landstingen blir således detsamma som enligt gällande regler. Vid
fördelningen av tilläggsmandaten betraktas hela landstingsområdet som
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
25
en valkrets. Även vid detta förfarande användes d’Hondts metod under
hänsynstagande till den representation, som de olika partierna fått vid den
valkretsvisa fördelningen. Utjämningen sker alltså ej på så sätt att ett
parti kan mista platser, som erhållits redan i första omgången. Efter nu
anförda grunder skulle antalet tilläggsmandat vid det senaste landstingsvalet
ha varit 3—14 per landstingskommun.
Metoden har prövats på röstsiffrorna från de tre senaste valen och resultatet
redovisats å den härvid fogade bilaga A.
Av vad utredningen vidare härom anfört framgår, att utjämningssystemet
ger resultat, som ligger mycket nära den fullständiga proportionaliteten,
men att det å andra sidan visar sig omöjligt att med tillhjälp av utjämningsmandat
tillförsäkra partierna en proportionell representation i landstingen
utan att samtidigt åsidosätta fordringarna på en rättvis platsfördelning
i valkretsarna. Med hänsyn till de olägenheter, som på skilda sätt
kunnat konstateras vid mandatutjämningsförfaranden, har utredningen —
liksom i fråga om andrakammarvalen — funnit sig icke kunna tillstyrka
en reform av landstingsvalen efter denna linje.
Då utredningen därefter går att taga slutlig ställning till frågan om
reformering av mandatfördelningsmetoden yttrar utredningen, efter en
del principiella överväganden, att av de diskuterade valmetoderna den rena
uddatalsmetoden och uddatalsmetoden med spärr, bestämd till viss procent
av valkvoten, icke böra komma i fråga. Utredningen behandlar därefter
mera ingående verkningarna ur proportionell synpunkt av de fyra övriga
metoderna — de jämkade uddatalsmetoderna I, II och III samt Droops
metod. Av vad utredningen därvid anfört framgår bl. a., att de största
väljargrupperna bäst tillgodoses vid tillämpning av jämkad uddatalsmetod
III och Droops metod, medan enligt de jämkade uddatalsmetoderna I och
II de största partierna erhålla något mindre säkerhet för en fullt proportionell
fördelning. Vidare diskuteras metodernas förmåga att göra valkarteller
onödiga, varom uttalas att envar av de fyra metoderna torde uppfylla
ändamålet att i huvudsak göra kartellerna överflödiga. Likaså behandlas
risken för partisplittring vid användning av någon av de fyra metoderna.
Härutinnan anföres, att möjligheter till mandatgivande partiuppdelningar
icke synas föreligga annat än i undantagsfall. Utredningen anmärker därjämte,
att Droops metod i tekniskt avseende företer vissa från uddatalsmetoderna
avvikande grunddrag, innebärande bl. a. att en fullständig fördelning
av mandaten icke alltid medgives utan en särskild kompletterande
regel samt att mandatfördelningen i viss mån blir beroende av det totala
röstutfallet i valkretsen. I dessa avseenden vore uddatalsmetoderna att föredraga
framför Droops system.
Sin slutliga ståndpunkt anger utredningen sålunda:
På sätt redan påpekats vid angivande av de allmänna utgångspunkterna
för en valreform tala starka skäl för att samma grundprinciper i fråga
26
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
om fördelningsmetoden såvitt möjligt skola gälla vid andrakammar- och
landstingsvalen. Den verkställda undersökningen visar att — ehuru vissa
skiljaktigheter föreligga mellan de här behandlade metoderna — var och
en av de jämkade uddatalsmetoderna I, II och III med resp. 1,25, 1,3 och
1,4 som första divisionstal samt Droops metod från olika synpunkter kan
anses lämplig att vid en reform av valordningen för landstingsvalen ersätta
den hittills gällande d’Hondtska fördelningsregeln. De olika avseenden i
vilka den ena eller den andra av dessa valmetoder kan anses äga ett visst
företräde, ha i det föregående redovisats.
I sitt förslag till valsystem för andrakammarvalen har utredningen stannat
för uddatalsmetoden kombinerad med en spärranordning, enligt vilken
minst 60 procent av den s. k. valkvoten erfordras för erhållande av ett
mandat. Som i detta betänkande tidigare framhållits motsvarar detta nära
jämkad uddatalsmetod II (1,3 som första divisionstal). Det hade med utgångspunkt
därifrån givetvis legat närmast till hands för utredningen att
stanna för denna jämkade uddatalsmetod beträffande landstingsvalen.
Emellertid har jämkad uddatalsmetod III (1,4 som första divisionstal)
godkänts för andrakammarvalen under innevarande mandatperiod och beslut
om vilken valmetod, som skall tillämpas efter periodens utgång, kommer
att fattas inom närmaste tiden. Vidare tala mycket starka skäl för
att samma valmetod bör gälla vid andrakammar- och landstingsval. Med
hänsyn till dessa omständigheter anser sig utredningen nu icke böra generellt
förorda någon av de nämnda valmetoderna för tillämpning vid landstingsvalen.
Utredningen anser, att slutlig ställning till frågan om valmetoden för
landstingsval bör tagas först i samband med den definitiva utformningen
av valordningen för valen till andra kammaren, varvid även de av utredningen
framförda synpunkterna kunna vinna beaktande. Vid en sådan
reform av valsättet vid landstingsvalen bör enligt utredningens åsikt även
frågan, om en eller flera väljarbeteckningar skola tillåtas vid valen, upptagas
till prövning.
På grund av sitt ställningstagande i denna fråga har utredningen ej
utarbetat något förslag till lagbestämmelser angående fördelningsmetoden
vid landstingsval.
Ehuru utredningen icke haft uppdrag att reformera valsättet vid de kommunala
fullmäktigvalen, har utredningen i samband med behandlingen av
valsystemet för landstingsvalen påpekat det föreliggande sambandet mellan
dessa båda slag av val. Enligt utredningen torde i fråga om fullmäktigvalen
i primärkommunerna skälen för överensstämmelse med övriga val i
det tekniska förfarandet för mandatens fördelning i allmänhet framträda
med mindre styrka än i förhållandet mellan andrakammarvalen och landstingsvalen.
Antalet fullmäktige, som utsåges i de kommunala valkretsarna,
vore i allmänhet ej oväsentligt större än antalet mandat i de valkretsar, som
användas för andrakammar- och landstingsval. Härigenom ställde sig utsikterna
till en proportionellt sett jämn fördelning av mandaten vid fullmäktigvalen
mera gynnsamma än vid övriga val. Tvekan kunde därför
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
27
hysas om för fullmäktigvalens del något verkligt behov av att utbyta
d’Hondts metod mot annan fördelningsregel förelåge. I varje fall vore behovet
mindre framträdande. Efter att ha framhållit betydelsen av d’Hondts
metod som hinder mot konstlad partiuppdelning och liknande åtgärder
med hänsyn till fullmäktigvalens rent lokala karaktär uttalar utredningen,
att som skäl för en reform av valmetoden även vid fullmäktigval kunde
möjligen åberopas önskan att även för dessa val avveckla kartellväsendet.
Då emellertid ej kunde uteslutas, att kartellbildningen här i viss mån sammanhängde
med vanan att tillämpa karteller vid landstings- och andrakammarval,
kunde en för dessa val införd ny valordning, som onödiggjorde
kartellväsendet, förmodas medföra, att även användningen av karteller
vid fullmäktigvalen skulle minska.
Mot tanken att bibehålla d’Hondts regel för fullmäktigvalen samtidigt
som en ny fördelningsmetod godtoges för landstings- och andrakammarvalen
kunde erinran riktas från den speciella synpunkten, att även fullmäktige
i de städer, som icke deltoge i landsting, komme att utses enligt
annan metod än landstingsmännen, ehuru de — eller bland dem utsedda
valmän — liksom landstingen deltoge i val av ledamöter av första kammaren.
Denna synpunkt syntes dock enligt utredningen icke nödvändigtvis
behöva vara avgörande.
Mot utredningens förslag ha reservationer avgivits av tre ledamöter,
nämligen herr Wallentheim samt herrar Bergvall och Håstad.
Herr Wallentheim har i huvudsak anfört, att sådana skäl icke förebragts
att mera betydande ändringar i gällande grunder för valkretsindelning och
mandatfördelningsmetod vid landstingsval kunde anses motiverade. De nu
gällande grunderna för valkretsindelningen m. m. syntes sålunda från
proportionell synpunkt i stort sett ge tillfredsställande resultat och kravet
på proportionalitet torde icke rimligen böra drivas längre än att mandatfördelningen
i stort någorlunda väl svarade mot antalet på de olika partierna
avgivna röster. Utredningens förslag innebure ett betydande steg
mot en olycklig utveckling och kunde därför icke av reservanten biträdas.
Herrar Bergvall och Håstad ha främst reserverat sig mot den av utredningen
förordade valmetoden och, under framhållande bl. a. att valsättet
till landstingen borde utformas på ett sådant sätt att det garanterade största
möjliga rättvisa mellan partierna, för sin del förordat ett system med til 1- läggsmandat. De ha tillika förklarat, att därest valsättsproblemet icke löstes
på ett sådant sätt, som möjliggjorde en rättvis mandatfördelning, valkretsarna
enligt deras mening måste göras betydligt större än som i betänkandet
föreslagits.
1 ett särskilt yttrande till utredningens betänkande ha ledamöterna av
kommittén herrar Olsson och Skoglund framhållit sin i samband med reformeringen
av andrakammarvalen framförda uppfattning, att de funnit
28
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
Droops metod vara ur betydelsefulla synpunkter överlägsen andra ifrågasatta
valmetoder, men på anförda skäl tillika förklarat, att de accepterat
vad utredningen anfört i valsättsfrågan.
Remissyttrandena.
Av de 47 remissinstanser, som avgivit yttranden över betänkandet, har
ett 30-tal tillstyrkt utredningens förslag, i vad det avser valkretsindelning,
eller lämnat detsamma utan erinran.
Svenska landstingsförbundet har till alla delar biträtt utredningens förslag.
Några länsstyrelser, som icke velat motsätta sig detsamma, ha ifrågasatt
en mera radikal indelningsförändring.
Två landsting ha ställt sig helt avstyrkande till utredningens förslag.
I några yttranden påyrkas, att valkretsindelningen skall slopas eller att
maximigränsen för valkrets storlek skall borttagas eller höjas.
Två landsting ha yrkat, att särbestämmelserna för städerna skola borttagas,
så att stad och landsbygd bliva likställda i indelningshänseende.
Beträffande valmetoden ha över trettio remissinstanser anslutit sig till
utredningens ståndpunkt, att slutlig ställning till frågan om valmetoden
borde tagas först i samband med den definitiva utformningen av valordningen
för andrakammarvalen, eller avstått från yttrande i frågan under
hänvisning till att utredningen icke framlagt något förslag. I allmänhet har
vikten av att samma valsystem vore gällande för landstingsval och andrakammarval
understrukits av dem som biträtt utredningens ståndpunkt. En
länsstyrelse i denna grupp har förordat någon av de jämkade uddatalsmetoderna
I och II.
En annan länsstyrelse har förklarat, att med utgångspunkt från att en
sådan valmetod borde väljas som vore lättförståelig även för väljarna,
den rena uddatalsmetoden vore att föredraga.
Droops metod har förordats av en länsstyrelse.
Två landsting ha avstyrkt ändring av gällande valmetod.
Några länsstyrelser ha slutligen uttalat sig för användning av utjämningssystem.
Frågan om valmetod för de kommunala fullmäktigvalen har berörts i
några yttranden. Tre länsstyrelser och ett landsting ha sålunda framhållit
önskvärdheten av att samma valmetod komme i tillämpning vid alla kommunala
val liksom — enligt länsstyrelseyttrandena — vid andrakammarvalen.
Propositionen.
I fråga om valkretsindelningen innebär propositionens förslag, att i varje
Jandstingsvalkrets liksom för närvarande skall utses dels oavsett folkmäng
-
Konstitutionsutskottets utlåtande in- 3.
29
den en landstingsman och dels i förhållande till folkmängden ytterligare
landstingsman. Beräkningen av de senares antal föreslås emellertid ändrad
sålunda, att en landstingsman skall utses för varje påbörjat tal av 5 000
invånare, vilket innebär en ökning med ett mandat i varje krets.
I valkrets, vari landsbygd ingår, skall enligt förslaget i allmänhet utses
minst sju och högst tretton landstingsmän. Detta innebär, att folkmängden
i sådana kretsar kommer att överstiga 25 000 och vara högst 60 000 invånare.
De nuvarande gränserna äro 20 000 och 45 000 invånare.
För städernas del föreslås, att stad med mer än 20 000 invånare skall utgöra
en valkrets, såvida ej särskilda skäl finnas att med staden sammanföra
en eller flera andra kommuner till en valkrets. Stad med mindre folkmängd
skall regelmässigt sammanläggas med annan stad eller andra städer
eller med angränsande landsbygd till en valkrets.
Om särskilda skäl därtill äro skall område med mindre invånarantal
än vad sålunda sagts få utgöra valkrets. Sådan valkrets skall dock ha mer
än 15 000 invånare.
Då de nya reglerna föreslagits skola få tillämpning vid 1954 års landstingsval,
har i övergångsbestämmelserna till desamma föreskrivits, att
ändring i valkretsindelning, som föranledes av de nya bestämmelserna,
jämte det antal landstingsmän, som skall utses för varje valkrets, fastställes
av landstinget vid urtima möte sist före april månads utgång 1954.
Beträffande valmetoden föreslås, att vid landstingsvalen tör perioden
1955—1958 den nuvarande dTIondtska regeln för mandatfördelning mellan
partierna skall ersättas av samma metod, som provisoriskt infördes med
avseende å andrakammarvalen 1952, och att den nuvarande möjligheten
till teknisk valsamverkan genom kartellbildning skall borttagas. I denna
del utsträckes den föreslagna reformen att avse även de kommunala fullmäktigvalen
för samma period.
I sin motivering till lagförslagen erinrar departementschefen till en
början om de synpunkter som i samband med den provisoriska reformen
år 1952 av valsystemet vid andrakammarvalen anlades på frågan om ny valmetod.
Han erinrar vidare om att under senare tid vid flera tillfällen i riksdagen
framförts förslag, som syftat till att även vid landstingsvalen bättre
tillgodose proportionalitetssynpunkten, därvid två reformvägar berörts,
nämligen en förstoring av valkretsarna och en ändring av fördelningsmetoden
till någon form av utjämningsförfarande. Det syntes departementschefen
principiellt följdriktigt, att en så genomgripande reform av andrakammarvalen
som ett borttagande av förutsättningen för kartellväsendet
följdes av en motsvarande ändring för landstingens del, bl. a. med tanke på
landstingens uppgift att välja ledamöter av första kammaren. För att vinna
erforderlig proportionalitet utan att kartellbildning behövde tillgripas funne
departementschefen av utredningens siffermaterial och analys av det nu
-
30
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
varande systemets verkningar klart framgå att valsättet vid landstingsvalen
behövde reformeras.
Departementschefen förklarar sig vidare på de av utredningen anförda
skälen ansluta sig till utredningens uppfattning, att en valkretsindelning
alltjämt bör bestå och att en mycket stor utvidgning av kretsarna icke bör
ske liksom att utjämningsförfarande ej bör tillämpas. Beträffande utjämningsförfarande
åberopas särskilt, att 1952 års beslut innebar underkännande
av en dylik valmetod för andrakammarvalen och att skälen därför
gjorde sig gällande även i förevarande sammanhang.
Departementschefen övergår därefter att behandla utredningens förslag
till valkretsindelning och uttalar som sin uppfattning, att utredningen
gjort en i stort sett lämplig avvägning, då den såsom principlösning upprättat
utkast till en indelning i 159 valkretsar. Genom en sådan förstoring
vunnes en avsevärd förbättring i proportionellt hänseende samtidigt som
förstoringen icke ginge så långt att nackdelarna med mycket stora kretsar
behövde uppstå. Man borde därför eftersträva en indelning av i stort sett
den karaktär som angåves i utkast A.
En valkretsförstoring enligt dessa riktlinjer vore emellertid icke till
fyllest för att undanröja förutsättningarna för kartellväsendet. Reformen
måste därför kombineras med en ändring av valmetoden. Sådan ändring
komme ock att föreslås. Men även andra möjligheter än dem som återgåves
i betänkandet kunde enligt departementschefen tänkas för att uppnå det
nämnda syftet. Härutinnan anför departementschefen följande.
»Jag har låtit pröva olika sådana lösningar och därvid funnit att man
vid en ändring beträffande valkx-etsindelningen lämpligen kan gå något
längre än utredningen föreslagit. På några punkter vill jag därför föreslå
ändring i utredningens lagförslag utan att dock detta innebär att den
allmänna karaktären av indelningsreformen ändras.
ökning av antalet mandat i en valkrets kan ske antingen genom att vidga
kretsen och därigenom öka befolkningstalet, som ju ligger till grund för
mandattilldelningen, eller genom att vid oförändrat befolkningstal ändra
grunderna för tilldelningen av mandat. Utredningen har, såsom framgår
av vad jag förut sagt, prövat möjligheten att låta tilldelningen ske så, att
varje valkrets erhåller ett mandat jämte, efter befolkningstal, ett mandat
för varje fullt tal av 4 000. Detta skulle emellertid leda till en så avsevärd
ökning av antalet ledamöter i de olika landstingen att utredningen icke
velat förorda en sådan ändring, ehuru utredningen ansett att för de minsta
landstingen någon förstärkning från vissa synpunkter kunde anses önskvärd.
Ett sätt att åstadkomma en mindre ökning, mot vilken inga sådana
betänkligheter gärna kan hysas, är att låta tilldelningen ske, icke som nu
efter fullt 5 000-tal, utan efter påbörjat tal av 5 000. Därigenom skulle
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
31
varje valkrets erhålla ett mandat mer än enligt den nuvarande regeln. Även
en sådan ökning av mandattalet är givetvis ägnad att påverka fördelningen
i sådan riktning att kartellväsendet förlorar i betydelse. Jag förordar att
reglerna om mandattilldelning till valkrets ändras så, att i valkrets skall
utses en landstingsman jämte, efter folkmängden, en landstingsman för
varje påbörjat tal av 5 000.»
Departementschefen behandlar därefter utredningens förslag om minimigräns
för valkretsarnas storlek. Han framhåller, att de i utkast A upptagna
valkretsarna i allmänhet hölle sig betydligt över 20 000-gränsen samt att befolkningstalet
merendels överstege 25 000. Undantag utgjorde ett tjugutal
städer eller valkretsar, bildade av flera städer, och vidare några få landsbygdsvalkretsar,
av vilka två vore belägna på Gotland, där speciella förhållanden
rådde, och tre i Norrland. Han fortsätter:
»Eftersom jag anser att utkast A utgör en i princip lämplig lösning finner
jag det angeläget att lagreglerna utformas så, att i allmänhet icke mindre
valkretsar bildas än som förutsatts i utkastet. På grund härav vill
jag föreslå, att minimigränsen för valkrets, som icke utgöres av en stad,
sättes till 25 000 invånare. Med hänsyn till den nyssnämnda jämkningen
av tilldelningsregeln bör i lagen minimigränsen anges så, att i valkrets,
som här avses, skall utses minst sju landstingsmän. Den av utredningen
föreslagna undantagsregeln innebär, att om iakttagandet av bestämmelsen
om minimigräns skulle medföra synnerlig olägenhet, så får område
med lägre invånarantal, dock minst 15 000, utgöra valkrets. Även enligt
min mening är det erforderligt att i särskilda fall kunna gå ned under den
vanliga minimigränsen. Detta kan t. ex. komma att visa sig nödvändigt
inom glesbebyggda trakter, där tillämpning av huvudregeln skulle innebära
att valkretsen fick en alltför stor geografisk utsträckning. Jag förordar därför
att det stadgas, att om särskilda skäl därtill äro, område med mindre
folkmängd än som eljest fordras må utgöra valkrets, men att dylik krets
dock skall ha mer än 15 000 invånare. Vid prövningen huruvida i ett visst
fall särskilda skäl föreligger för tillämpning av undantagsregeln bör även
viss hänsyn kunna tagas till ett önskemål att bevara en bestående valkrets,
som väljarna vid tidigare val vant sig vid att räkna med, särskilt om valkretsens
invånarantal ligger nära det i lagen föreskrivna minimitalet.»
Beträffande maximiregel för valkretsbildningen uttalar departementschefen,
under hänvisning till förut anförda skäl, att han icke ansåge sig
kunna förorda slopande av maximibegränsningen. Han funne den av
utredningen föreslagna gränsdragningen i huvudsak lämplig. Med hänsyn
till den av honom föreslagna höjningen av minimigränsen funne han emellertid
motiverat alt höja även maximigränsen något. Han förordar sålunda,
att den bestämmes till 13 mandat.
I fråga om indelningsreglerna för stad anslöte sig departementschefen
32
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
till utredningens förslag. Vad han förut sagt om möjligheten att tillämpa
undantagsregeln för att i speciella fall, trots bestämmelsen om minsta
invånarantal, bevara en vid tidigare val använd valkrets gällde naturligtvis
även här.
I övrigt funne departementschefen utredningens förslag lämpligt och
han förordade därför att det genomfördes.
Slutligen erinrar departementschefen om att landstingen inför 1954 års
val genom lag den 22 maj 1953 (nr 271) erhållit generellt anstånd med
att besluta jämkningar i valkretsindelningen till urtima möte sist före
april månads utgång 1954. De nu föreslagna ändringarna borde därför
träda i kraft så tidigt att de kunde tillämpas vid urtima möten inom
nämnda tid.
Beträffande valmetoden gör departementschefen till en början en kort
återblick på förarbetena till 1952 års provisoriska reform beträffande
valmetoden vid andrakammarvalen och erinrar, att därvid olika meningar
och stor tveksamhet gjorde sig gällande med påföljd att det syntes vanskligt
att slutgiltigt taga ställning till spörsmålet hur valsättet borde vara utformat
för framtiden. Därefter anför departementschefen:
»Jag har redan förut uttalat, att enligt min mening likformighet mellan
ifrågavarande slag av proportionella val bör eftersträvas. Eftersom man i
fråga om andrakammarvalen bestämde sig för en prövotid innan definitivt
beslut fattades, anser jag att detsamma bör ske även nu. Den jämkade uddatalsmetoden
III, som tillämpades vid andrakammarvalen 1952, synes icke
vara till sina verkningar eller sin konstruktion underlägsen de övriga metoder
som prövats i detta ärende. Snarare synes den ha det försteget framför
de andra att den dels — liksom Droops metod — bättre än de jämkade
metoderna I och II ger garantier mot uppdelning av partier, verkställd av
valtaktiska eller andra skäl, och dels är överlägsen Droops metod i konstruktivt
hänseende. Av nu anförda skäl vill jag föreslå, att genom en provisorisk
lag, avseende mandatperioden 1955—1958, den jämkade uddatalsmetoden
III (med 1,4 som första divisor) prövas för landstingsvalens del.»
Departementschefen har låtit verkställa en prövning av den sålunda förordade
metoden på 1946 och 1950 års val vid en valkretsindelning enligt
utredningens utkast A och med tillämpning av den utav departementschefen
förordade regeln om antalet mandat i valkretsarna. Resultatet har
redovisats i tabell enligt härvid fogade bilaga B.
Departementschefen föreslår tillika, att, liksom fallet var vid 1952 års
reform, valsedlarna vid val för den nu ifrågavarande perioden skola vara
försedda med partibeteckning men icke få innehålla någon annan välj arbeteckning.
Departementschefen anser, att en så genomgripande reform som den att
borttaga förutsättningen för kartellbildning vid andrakammar- och landstingsval
om möjligt bör föranleda motsvarande ändring beträffande full
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
33
mäktigvalen i kommunerna. Icke minst ur praktisk synpunkt hade tidigare
rådande likformighet vid alla nu nämnda slag av val varit en stor fördel.
För att pröva verkningarna av den jämkade uddatalsmetoden III på fullmäktigval
har departementschefen låtit göra uträkning rörande resultatet
vid 1950 års val i 46 städer och 208 landskommuner och köpingar för det
fall att nyssnämnda metod tillämpats. Denna prövning gåve vid handen,
att avvikelserna från den faktiskt skedda mandatfördelningen i allmänhet
varit obetydliga.
Under åberopande härav och av önskvärdheten av likformighet föreslår
departementschefen, att den provisoriska valmetoden skall omfatta även val
till kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige och kyrkofullmäktige
för mandatperioden 1955—1958 (beträffande stadsfullmäktige
i Stockholm perioden den 15 oktober 1954—den 14 oktober 1958).
Utskottet.
Mot rådande valsystem för landstingsvalen har anmärkts att de olika partiernas
representationer i landstingen i vissa fall kommit att ganska betydligt
avvika från vad som med hänsyn till den anslutning partierna vunnit
bland väljarna vore naturligt. Sålunda uppvisar 1950 års landstingsval i
flera län resultat som väsentligen skilja sig från en efter strängt proportionella
grunder genomförd fördelning — vilket i sin tur återverkar på första
kammarens sammansättning. Avvikelserna från proportionaliteten sammanhänga
åtminstone delvis med att valen förrättas i relativt många och
små valkretsar. Valutgången kan därigenom komma att framstå såsom i
viss mån betingad av slumpen. Även när partier vid valen samverka i kartell
för att söka utnyttja så många röster som möjligt, kunna såsom 1950
års val utvisar ändock påfallande ojämnheter i mandatfördelningen kvarstå.
Detta gäller i hög grad partierna inom en kartell, även då deras samverkan
medför utjämning i mandattilldelningen till förmån för kartellen
såsom helhet. Kartellsystemet möter gensaga även ur andra synpunkter.
Den år 1952 genomförda provisoriska valordningen för andrakammarvalen
kompletterades därför också med förbud mot att å valsedel använda mer
än en väljarbeteckning.
Den åt 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning anförtrodda utredningen
angående valordningen vid val av landstingsmän har haft till
syfte atl undersöka möjligheterna att vid valen göra karteller onödiga
samtidigt som eu bättre proportionell rättvisa mellan partierna kunde
vinnas. Såsom grund för prövningen i vad mån behov föreligger alt reformera
valordningen för landstingsval och vilka vägar som därvid borde
beträdas har till en början undersökts, hur det rådande valsystemet utfallit
i proportionellt avseende vid redan hållna val och vilka faktorer
3 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 5 sand. 2 avd. Nr 3.
34
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
som inverka på uppkomsten av avvikelser från en fullt proportionell fördelning.
Utredningen har vid sin undersökning av möjligheten att genomföra
en reform i angiven riktning utgått från att landstingsområdena fortfarande
skola vara indelade i valkretsar. Av hänsyn särskilt till de lokala
intressena har utredningen vidare ansett en viss försiktighet böra iakttagas
vid bedömningen av frågan om förstoring av de nuvarande landstingsvalkretsarna.
Utredningen har emellertid med hänsyn till de numera rådande
befolkningsförhållandena funnit vissa jämkningar påkallade i nu
gällande principer för valkretsindelningen och i anslutning därtill utarbetat
förslag till ny reglering i ämnet.
Då det för utredningen gällt att utforma förslag till nya regler om valkretsindelning,
har utredningen till en början upprättat två utkast till
indelning, betecknade A och B. Utkast A innebär, att det nuvarande antalet
valkretsar, nämligen 193, minskats till 159. Enligt utkast B har förstoringen
av kretsarna drivits längre; antalet är enligt detta utkast 139.
Utkasten äro att betrakta såsom principlösningar, vilka icke göra anspråk
på att i detalj utgöra den lämpligaste utformningen. Med hänsyn till sin
inställning att valkretsarna böra utgöra så naturliga enheter som möjligt
i fråga om befolkningsförhållandena, samfärdseln och det ekonomiska livet
samt till de föreliggande faktiska möjligheterna till utvidgning har utredningen
stannat vid att förorda, att en omreglering icke bör sträckas längre
än att i huvudsak de riktlinjer följas, som lagts till grund för utkast A.
Utskottet anser, att en bättre proportionell rättvisa vid landstingsvalen
hör eftersträvas med onödiggörande av karteller. På de av utredningen anförda
skälen, finner utskottet, i likhet med departementschefen, att en valkretsindelning
alltjämt bör bestå vid landstingsvalen samt att en så stor
utvidgning av kretsarna icke bör ske, att valens lokala anknytning går förlorad.
Kretsarna böra vidare i möjligaste mån utgöra naturliga enheter. Enligt
utskottets mening har utredningen gjort en i stort sett lämplig avvägning,
då den på grundval av angivna riktlinjer såsom principlösning upprättat
utkast till en indelning i 159 valkretsar. Såsom utredningen visat vinnes
genom en sådan förstoring en avsevärd förbättring i proportionellt
hänseende vid fördelning av mandaten enligt den nu tillämpade d’Hondtska
regeln. Å andra sidan går förstoringen icke så långt, att nackdelarna med
mycket stora kretsar behöva uppstå. Även utskottet anser därför utkast A
vara en lämplig lösning, varmed utskottet givetvis lika litet som departementschefen
velat uttala sig om detaljerna i detta utkast. Utskottet biträder
sålunda tankegången att lagreglerna böra utformas så, att i allmänhet icke
mindre valkretsar bildas än som förutsatts av utredningen.
Den ytterligare utjämning som kan vinnas genom den i propositionen
föreslagna ökningen av mandatantalet i valkretsarna enligt föreskriften,
att antalet landstingsmän, som skall utses efter folkmängden, bestämmes
efter fvarje påbörjat tal i stället för som hittills varje fullt tal av 5 000
35
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
invånare, vill utskottet likaledes förorda. I enlighet härmed bör såsom departementschefen
anfört minimigränsen för valkrets, som ej utgöres av
stad, sättas till 25 000 invånare och denna minimigräns anges genom en
föreskrift att i valkrets, som här avses, i regel skola utses minst 7 landstingsmän.
Beträffande indelningsreglerna för stad tillstyrker utskottet propositionens
förslag. Detta innebär, att stad med mer än 20 000 invånare skall bilda
egen valkrets, såvida icke särskilda skäl finnas att med staden sammanföra
en eller flera andra kommuner. Utskottet vill likaledes förorda den
föreslagna möjligheten att låta stad med mer än 20 000 invånare bilda
valkrets tillsammans med en eller flera andra kommuner och ansluter
sig till vad utredningen i denna del anfört. Enligt utskottets mening bni
denna möjlighet kunna begagnas även t. ex. då en stad, som hittills icke
utgjort egen valkrets, kommer att överskrida gränsen 20 000 och särskilda
skäl finnas att trots detta låta staden förbliva i sin gamla valkrets.
I likhet med departementschefen anser utskottet vidare att det i särskilda
fall är erforderligt att kunna gå ned under nu nämnda minimigränser.
Detta kan t. ex. för landsbygdens del komma att visa sig nödvändigt
inom glesbebyggda trakter, där tillämpning av huvudregeln skulle innebära
att valkretsen finge en alltför stor geografisk utsträckning. Utskottet delai
alltså den meningen att om särskilda skäl därtill äro, område med mindre
folkmängd än som eljest fordras, må utgöra valkrets, men att dylik krets
dock skall ha mer än 15 000 invånare. Liksom departementschefen anser
utskottet att vid prövningen huruvida i ett visst tall särskilda skäl föreligga
för tillämpning av undantagsregeln viss hänsyn bör kunna tagas till
ett önskemål att bevara en bestående valkrets, som väljarna vid tidigare
val vant sig vid att räkna med. Detta bör emellertid enligt utskottets uppfattning
ske endast då valkretsens invånarantal ligger nära det i lagen
föreskrivna allmänna minimitalet.
I vad den föreslagna undantagsregeln avser stad med elt invånarantal
som överstiger 15 000 men icke 20 000, föranledes densamma, enligt vad
utredningen anfört, av att i några enstaka fall påtagliga svårigheter föreligga
att anordna en lämplig valkretsindelning genom att låta en sådan
stad ingå i en större valkrets. Sålunda finnes icke alltid annan stad, varmed
ett sammanförande lämpligen kan ske, samtidigt som den omgivande
landsbygden på grund av sin folkmängd och förhållandena i övrigt kan för
sig utgöra en lämplig valkrets. I utredningens utkast A ha av sådana skäl
i elt par fall dylika mindre städer upptagits såsom egna valkretsar. Dessutom
ha enligt utkastet vissa städer med befolkningstal nära 20 000 och
vilka kunna väntas mycket snart passera detta tal bibehållits såsom egna
valkretsar. Utskottet ansluter sig till de principiella synpunkter som utredningen
sålunda anlagt på denna lråga och vill särskilt understryka, att
stad, som sedan förra valet passerat gränsen 15 000 invånare utan all uppnå
36
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
20 000 invånare, ej skall kunna göras till egen valkrets, såvida ej dess förenande
med landsbygd eller annan stad skulle leda till uppenbara svårigheter
vid länets valkretsindelning.
Såsom departementschefen anfört bör den nya valkretsindelningen erhålla
tillämpning vid 1954 års landstingsval. Till följd härav skola enligt
de föreslagna övergångsbestämmelserna landstingen vid urtima möten före
utgången av april månad 1954 fastställa ändring i valkretsindelning, som
föranledes av de nya bestämmelserna, jämte det antal landstingsmän, som
skall utses för varje valkrets. I de med anledning av propositionen väckta
motionerna I: 408 och II: 524, föreslås, att Kungl. Maj:t skall få bestämma,
att landstingens förvaltningsutskott i vissa fall skola äga fastställa det
antal landstingsmän, som skall utses för varje valkrets. De fall som åsyftas
äro enligt motionärerna då landstingen vid lagtima möten 1953 under
iakttagande av den i utredningens betänkande föreslagna regleringen av
valkretsindelningen fastställt ny sådan indelning, som jämväl står i överensstämmelse
med lagförslagets stadganden och landstingen sålunda enligt
motionärerna endast skulle ha att fastställa antalet landstingsmän. Utskottet
kan icke tillstyrka vad i motionerna föreslagits. Skälet härtill är att de
ifrågavarande landstingen skulle berövas den möjlighet till omprövning
av valkretsindelningen inom de i den föreslagna lagen uppdragna gränserna,
som enligt lagstiftningens grund och mening bör tillkomma varje landsting
med förbehåll för Kungl. Maj :ts godkännande. Utskottet tillstyrker
alltså propositionens förslag oförändrat i nu förevarande del.
Såsom av utredningen närmare framgår är en valkretsförstoring enligt
nu angivna riktlinjer icke till fyllest för alt med gällande valmetod vid
landstingsvalen möjliggöra tillfredsställande proportionell rättvisa och samtidigt
onödiggöra kartellsystemet. En ändrad valkretsindelning måste därtör
kombineras med en reform av valmetoden.
Etter ingående prövning av olika tänkbara fördelningsinetoder för landstingsval,
därvid i törsta hand sådana metoder prövats, som jämväl kunna
läggas till grund vid den slutliga regleringen av valordningen vid andrakammarvalen,
har utredningen förklarat, att envar av de jämkade uddatalsmetoderna
I, II och III (med resp. 1,25, 1,3 och 1,4 som första divisor)
samt Droops metod från olika utgångspunkter kunde anses lämplig att
ersätta den hittills tillämpade d’Hondtska fördelningsregeln. Utredningen
har emellertid på grunder, för vilka utskottet tidigare redogjort, icke ansett
sig böra tilldela någon av de nämnda metoderna företräde. Departementschefen
har för sin del uttalat, att den för andrakammarvalen 1952 enligt
en provisorisk lagstiftning tillämpade uddatalsmetod III icke syntes vara
till sina verkningar eller sin konstruktion underlägsen övriga i detta ärende
prövade metoder utan syntes snarare i vissa hänseenden ha försteg framför
dem. Med hänsyn härtill och till att likformighet i fråga om valmetoden
mellan andrakammarvalen och landstingsvalen borde eftersträvas har de
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
37
partementschefen föreslagit, att genom en likaledes provisorisk lag, avseende
mandatperioden 1955—1958, den jämkade uddatalsmetoden III (med
1,4 som första divisor) prövas för landstingsvalens del. Utskottet tillstyrker
med hänsyn till den här ovan förordade valkrets- och mandatregleringen
samt till önskvärdheten av likformighet mellan andralcammarvalen och
landstingsvalen, att den föreslagna metoden prövas jämväl vid landstingsvalen
för nämnda mandatperiod. Definitivt ställningstagande till valmetod
vid såväl landstingsvalen som andrakammarvalen bör därefter kunna äga
rum.
Liksom fallet var vid 1952 års reform bör, såsom departementschefen
anfört, införandet av en ny fördelningsregel, som syftar till att göra kartellväsendet
överflödigt, kompletteras med förbud mot att å valsedel använda
mer än en välj arbeteckning. Utskottet biträder därför förslaget att vid
landstingsvalen för den ifrågavarande perioden valsedlarna skola vara försedda
med partibeteckning men icke få innehålla annan väljarbeteckning.
Beträffande de primärkommunala valen göra sig de skäl, vilka enligt
det föregående motivera ett nytt valsystem för landstingsvalen, icke gällande
med samma styrka som i fråga om sistnämnda val. Anledningen härtill
är särskilt det icke oväsentligt större mandatantalet i valkretsarna vid
de kommunala fullmäktigvalen. Med hänsyn till önskvärdheten av likformighet
vid de olika slagen av val anser utskottet emellertid, i likhet med
departementschefen, att den för landstingsvalen förordade valmetoden bör
göras tillämplig även å övriga kommunalval för samma mandatperiod.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte
1) med avslag å motionerna I: 408 och II: 524 antaga
det i förevarande proposition framlagda förslaget till Lag
angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om
landsting; samt
2) antaga det likaledes i propositionen framlagda förslaget
till Lag med vissa bestämmelser om kommunalval
för perioden 1955—1958, in. in.
Stockholm den 4 mars 1954.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Karl August Johanson, Limgren, Englund,
Wahlund, Hällgren, Sandberg, Hansson*, Fritiof Karlsson och Pettersson;
samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Fast
Norén, Håstad, Spångberg, Nordkvist i Kalmar, Hammar, Bark och Dalilén*.
lij närvarande vid justeringen.
38
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
Bilaga A.
Jämförelse mellan riksresultaten för skilda mandatfördelningssystem
vid landstingsvalen 1942—1950.
(Siffror inom parentes ange summan av avvikelserna från en fullt proportionell
fördelning inom landstingsområdena.)
1. Fullständig proportionalitet (d’Hondts metod med varje landstingsområde
som en valkrets).
Partier
1942
1946
1950
H
180
151
129
B
193
205
191
F
136
172
234
Sd
596
548
616
K
49
105
42
S:a
1154
1181
1212
2.
Faktiska valutslaget.
H
184
( + 4)
137
(—14)
100
(—29)
B
211
( + 18)
242
(+37)
218
(+27)
F
130
(— 6)
185
(+ 13)
261
(+ 27)
Sd
611
(+ 15)
564
(+ 16)
617
(+ 1)
K
18
(—31)
53
(—52)
16
(—26)
S:a
1154
(± 37)
1181
(± 66)
1212
(± 55)
3.
D’Hondts metod (utan karteller).
H
144
(— 36)
106
(— 45)
78
(—51)
B
193
(+ 0)
220
(+ 15)
192
(+ 1)
F
101
(— 35)
147
(— 25)
217
(—17)
Sd
695
(+99)
641
(+93)
707
(+91)
K
21
(— 28)
67
(— 38)
18
(— 24)
S:a
1154
(± 99)
1181(± 108)
1212
(± 92)
4.
Uddatals metoden.
H
195
(+ 15)
157
(+ 6)
145
(+ 16)
B
186
(— 7)
209
(+ 4)
190
(— 1)
F
148
(+ 12)
181
(+ 9)
233
(— 1)
Sd
585
(—11)
533
(—15)
612
(— 4)
K
40
(— 9)
101
(— 4)
32
(—10)
S:a
1154
(± 27)
1181
(± 19)
1212
(± 16)
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
39
5. Uddatalsmetoden med spärr.
Partier 1942 1946 1950
H .................. 181 (+ 1) 138 (—13) 119 (—10)
B .................. 191 (— 2) 215 (+10) 194 (+ 3)
F .................. 126 (—10) 165 (— 7) 235 (+ 1)
Sd.................. 628 (+ 32) 578 (+ 30) 639 (+ 23)
K .................. 28 (—21) 85 (—20) 25 (—17)
S:a 1154 (±33) 1181 (±40) 1212 (±27)
6. Jämkad uddatalsmetod I (1.25).
H .................. 186 (+ 6) 140 (— 11) 122 (— 7)
B .................. 193 (± 0) 215 (+10) 194 (+ 3)
F .................. 129 (— 7) 169 (— 3) 235 (+ 1)
Sd.................. 615 (+ 19) 570 (+ 22) 635 (+ 19)
K .................. 31 (— 18) 87 (— 18) 26 (—16)
S:a 1154 (±25) 1181 (±32) 1212 (±23)
7. Jämkad uddatalsmetod II (1.3).
H .................. 183 (+ 3) 136 (—15) 117 (—12)
B .................. 193 (± 0) 216 (+11) 196 (+ 5)
F .................. 128 (— 8) 168 (— 4) 234 (± 0)
Sd.................. 620 (+ 24) 575 (+ 27) 642 (+ 26)
K .................. 30 (— 19) 86 (—19) 23 (—19)
S:a 1154 (±27) 1181 (±38) 1212 (±31)
8. Jämkad uddatalsmetod III (2.4+
H .................. 176 (— 4) 130 (—21) 104 (—25)
B .................. 194 (+ 1) 220 (+ 15) 197 (+ 6)
F .................. 123 (— 13) 162 (—10) 233 (— 1)
Sd.................. 634 (+ 38) 585 (+ 37) 656 (+ 40)
K .................. 27 (—22) 84 (—21) 22 (—20)
S:a 1154 (±39) 1181 (±52) 1212 (±46)
9. Droops metod.
H .................. 178 (— 2) 134 (— 17) 115 (—14)
B .................. 191 (— 2) 211 (+ 6) 191 (± 0)
F .................. 122 (— 14) 165 (— 7) 227 (— 7)
Sd.................. 634 (+ 38) 584 (+ 36) 654 (+ 38)
K .................. 29 (—20) 87 (— 18) 25 (—17)
S:a 1154 (±38) 1181 (±42) 1212 (±38)
40
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
10. Metod med ett tilläggsmandat per valkrets.
Partier
1942
1946
1950
H ...........
....... 177 (— 3)
147 (— 4)
128 (—
1)
B ...........
....... 188 (— 5)
202 (— 3)
190 (—
1)
F ...........
....... 135 (— 1)
168 (— 4)
232 (—
2)
Sd...........
....... 608 (+ 12)
564 (+ 16)
622 ( +
6)
K ...........
....... 46 (— 3)
100 (— 5)
40 (—
2)
S:a 1154 (± 12)
1181 (± 16)
1212 ( +
6)
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
41
Bilaga B.
Fördelningen enligt 1946 och 1950 års valsiffror vid en valkretsindelning enligt
utkast A (157 resp. 159 kretsar), en mandattilldelning till kretsarna av 1 +1
för varje påbörjat 5 000-tal samt jämkad uddatalsmetod III (1,4).
1946 års val
Län
H
Bf
Fp
Sd
K
Summa
Stockholms..............
12(±0)
5(—1)
13(±0)
37(42)
10(—1)
77(42)
Uppsala ................
3(—1)
6(4-1)
6(±0)
19(41)
K—i)
35(42)
Södermanlands..........
5( + l)
7(4=0)
9(±0)
28(40)
1(—1)
50(41)
Östergötlands ..........
8(40)
10(40)
8(4-1)
32(41)
2(—2)
60(42)
Jönköpings..............
7(40)
13(4=0)
15(4-1)
24(41)
1(—2)
60(42)
Kronobergs ............
9( + 2)
10(—1)
2(±0)
15(40)
2(—1)
38(42)
Kalmar läns norra ......
4(±0)
6(±0)
1(4=0)
10(40)
1(40)
22(40)
Kalmar läns södra ......
7(40)
9(4-1)
1(—1)
14(40)
2(40)
33(41)
Gotlands................
4( + l)
8(±0)
1(—1)
8(4 0)
—(40)
21(41)
Blekinge................
5(40)
5(4-1)
6(4=0)
17(40)
3(—1)
36(41)
Kristianstads............
8(40)
12(—1)
12(4-1)
27(40)
2(40)
61(41)
Malmöhus ..............
10(±0)
18(4-3)
7(—2)
41)40)
—(—1)
76(43)
Hallands................
7(4-1)
13(—1)
2(±0)
16(4D
1(—1)
39(42)
Göteborgs och Bohus ....
7(±0)
7(4= 0)
10(±0)
20(40)
3(40)
47(40)
Älvsborgs ..............
15(4=0)
16(40)
10(—2)
35(42)
6(40)
82(42)
Skaraborgs..............
12(4-1)
15(4-1)
12( + 1)
19(—1)
2(—2)
60(43)
Värmlands..............
6(—1)
9(40)
10(40)
33(41)
10(40)
68(41)
Örebro..................
4(—1)
6(±0)
10(41)
27(40)
6(40)
53(41)
Västmanlands ..........
2(—2)
7(4-1)
6(40)
24(41)
5(40)
44(42)
Kopparbergs............
3(—2)
9(±0)
11(41)
34(42)
6(—1)
63(43)
Gävleborgs..............
—(—4)
10(4-1)
7(40)
31(43)
10(40)
58(44)
Västernorrlands..........
4(—2)
11(40)
8(40)
36(42)
10(40)
69(42)
Jämtlands..............
5(4-1)
6(40)
6(41)
18(40)
1(—2)
36(42)
Västerbottens............
8(4-1)
8(4=0)
16(41)
24(40)
1(—2)
57(42)
Norrbottens ............
6(4=0)
4(—1)
4(40)
27(41)
15(40)
56(41)
Summa
161
230
193
616
101
1 301
Avvikelser från landstings-
proportionaliteten......
—5
+ 4
42
417
—18
423
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1354. 5 sand. 2 and. Nr 3.
42
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3.
1950 års val.
Län
H
Bf
Fp
Sd
K
Summa
Stockholms..............
Uppsala ................
10(40)
3(—1)
4(—1)
5(4=0)
24(4-2)
8(4=0)
44(4-2)
21(4-1)
2(—3)
—(4=0)
84(4=4)
37(4=1)
Södermanlands..........
4(±0)
6(4=0)
11(4=0)
30(4=0)
—(±0)
51(4=0)
Östergötlands ..........
8(+l)
9(—1)
10(4-1)
36(4-1)
-(-2)
63(4=3)
Jönköpings ............
9(41)
H(—1)
16(4-1)
28(4=0)
—(-1)
64(4=2)
Kronobergs..............
5(—1)
10(4-1)
6(4-1)
17(4=0)
—(—1)
38(4:2)
Kalmar läns norra ......
4(40)
6(4-1)
2(4=0)
10(—1)
—(±0)
22(4=1)
Kalmar läns södra ......
7(4-1)
8(4=0)
4(4=0)
16(—1)
—(±0)
35(4=1)
Gotlands................
Blekinge................
3(4-1)
4(40)
6(—1)
4(4=0)
4(4=0)
10( +2)
8(4=0)
18(—1)
—(4=0)
—(—1)
21(4=1)
36(4=2)
Kristianstads............
7(—1)
12(40)
13(4=0)
29(4-1)
—(4=0)
61(4=1)
Malmöhus ..............
9(40)
14(4-0)
12(40)
41(4=0)
—(4=0)
76(4=0)
Hallands................
5(40)
12(±0)
6(±0)
17(4=0)
—(±0)
40(4=0)
Göteborgs och Bohus ....
5(—1)
6(4=0)
16(4-2)
21(—1)
1(4=0)
49(4=2)
Älvsborgs ..............
14(40)
14(—1)
17(4=0)
39(4-2)
1(—1)
85(±2)
Skaraborgs ..............
8(—1)
13(±0)
16(4-2)
24(4=0)
—(—1)
61(42)
Värmlands..............
6(±0)
9(4-1)
12{—1)
40(4-3)
1(—3)
68(44)
Örebro..................
3(—1)
6(4=0)
13(4-1)
33(4-1)
K—l)
56(42)
Västmanlands ..........
Kopparbergs............
Gävleborgs..............
1(—2)
1(—3)
—(—2)
7(4-1)
9(±0)
10(4-1)
9(4-1)
15(4-2)
10(4-1)
29(4-1)
39(4-3)
34(4-2)
K—i)
—(—2)
4(—2)
47(43)
64(45)
58(44)
Västernorrlands..........
Jämtlands ..............
3(—2)
3(4=0)
10(±0)
6(±0)
12(4-1)
7(4-1)
41(4-3)
21(4=0)
3(—2)
—(—1)
69(44)
37(4D
Västerbottens............
6(4=0)
8(4=0)
17(4-1)
28(4=0)
—(—1)
59(41)
Norrbottens ............
5(—1)
4(—1)
7(4-1)
31(4-1)
12(4=0)
59(42)
Summa
133
209
277
695
26
1 340
Avvikelser från landstings-
proportionaliteten......
—12
—1
4-19
4-17
—23
436
IDUN - ESSELTE SYSTEM
403508
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:111 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., d el s ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten