Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen.

1954-11-23 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1954:1, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning

om fördelningen mellan staten och kommunerna av

kostnaderna för folkpensioneringen.

I två till statsutskottet remitterade likalydande motioner, nämligen nr

363 i första kammaren av herrar Anderberg och Hjalmar Nilsson samt nr

381 i andra kammaren av herr Nilsson i Göingegården m. fl., har hemställts

att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte begära en utredning om fördelningen

mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen.

Vidare har i två till lagutskott remitterade och andra lagutskottet tilldelade

motioner, nämligen nr 401 i första kammaren av herrar Lars Andersson

och Näsgård samt nr 514 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset

m. fl., hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition

nr 66 måtte hos Kungl. Maj :t begära en omprövning rörande fördelningen

av kostnaderna för folkpensioneringen mellan staten och kommunerna

i enlighet med vad i motionen anförts. Rörande propositionen

nr 66, vari bl. a. framlades förslag om införande av s. k. vårdtillägg inom

folkpensioneringen, ävensom beträffande ett i förevarande motioner framställt

yrkande angående bestridandet av kostnaderna för vårdtilläggen har

riksdagen, på hemställan av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 13, fattat

beslut.

Motionerna I: 401 och II: 514, såvitt de avser frågan om fördelningen av

folkpensioneringskostnaderna, ävensom motionerna 1:363 och 11:381 har

efter överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet behandlats

av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Motionerna.

I motionerna I: 363 och 11:381 har framhållits att kostnadsfördelningen

mellan staten och kommunerna avsevärt förskjutits till kommunernas nackdel.

Till stöd härför har i motionerna lämnats vissa sifferuppgifter avseende

åren 1948—1952. Vidare har åberopats, att andra lagutskottet vid

1947 års riksdag i sitt utlåtande nr 39 i anledning av propositionen nr 222

med förslag till lag om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

gjort följande uttalande: »I folkpensioneringspropositionen till

1946 års riksdag hade kommunbidragen beräknats till 67 miljoner kronor,

och riksdagen utgick ifrån att den fördelning av kostnaderna som föreslagits

i propositionen i huvudsak borde bibehållas. Den föreslagna bidrags1

Dihang till riksdagens protokoll 195''t. 6 samt. 2 avd. Nr 1.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

procenten synes därför i nuvarande läge vara väl avvägd. I den mån medelskatteunderlaget

per invånare i riket stiger avsevärt över 18 skattekronor,

måste emellertid en sänkning av talet 1,5 ske, om den avsedda fördelningen

mellan kommunerna och staten skall bibehållas. Talet 1,5 kan därför

icke vara definitivt.» Även i motionerna I: 401 och II: 514 understrykes,

att kommunernas bidrag till folkpensioneringen till följd av tidigare

penningvärdeförsämring blivit väsentligt större än vad ursprungligen avsetts.

Framför allt hade denna utveckling inneburit ett övervältrande av

en större del av härvidlag aktuella kostnader från staten till landsbygdskommunerna.

Det syntes nödvändigt, att den ursprungliga proportionen

mellan statens och kommunerna kostnadsandelar ungefärligen återställdes.

Också i dessa motioner lämnas vissa uppgifter till belysande av den inträffade

förskjutningen i kostnadsfördelningen.

Gällande lagstiftning.

Enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering utgives olika

slag av folkpensionsförmåner. En del av dessa är till storleken beroende av

pensionstagarens inkomst och förmögenhetsförhållanden och plägar därför

betecknas såsom inkomstprövade förmåner. Dessa förmåner är för närvarande

tilläggspensioner, änkepensioner, hustrutillägg och kommunala bostadstillägg.

De icke inkomstprövade förmånerna är allmän ålderspension,

grundpension, blindtillägg och vårdtillägg. De kommunala bostadstilläggen

har enligt ett av statsmakterna år 1952 fattat beslut (lag den 6 juni 1952,

nr 396) från och med den 1 januari 1954 ersatt de tidigare förmånerna bostadstillägg

(statligt bostadstillägg) och särskilda bostadstillägg. Vårdtillägget

har tillkommit från och med den 1 juli 1954 (lag den 2 april 1954, nr

134).

Enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar

med barn utgives bidrag till vissa änkor och änklingar. Bidraget utgår med

belopp motsvarande änkepensionen enligt lagen om folkpensionering och

är alltså en inkomstprövad förmån.

Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn utgår enligt

lagen därom den 26 juli 1947 (nr 530). Även dessa bidrag är inkomstprövade.

Allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension, hustrutillägg samt

bidrag till änkor och änklingar med barn är indexreglerade. Dessa förmåner

är därjämte förhöjda med s. k. standardtillägg, som utgår enligt lagen

den 20 mars 1953 (nr 104) om höjning av folkpensioner m. in. I den mån

index- och standardtillägg utgår å en inkomstprövad förmån är även dessa

tillägg inkomstprövade.

Samtliga de förmåner, som här angivits, utbetalas av pensionsstyrelsen

och plägar anses ingå i folkpensioneringen i vidsträckt mening.

Fördelningen av kostaderna för folkpensioneringen mellan staten och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 3

kommunerna regleras främsl genom lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om

kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Lagen har

ändrats genom lagar den 2 juni 1950 (nr 266), den 13 april 1951 (nr 159),

den 6 juni 1952 (nr 397) och den 2 april 1954 (nr 135). I lagen den 20 mars

1953 (nr 104) om höjning av folkpensioner in. in. stadgas att 1947 års lag

(nr 398) i tillämpliga delar skall gälla även beträffande pensionshöjningarna

(de s. k. standardtilläggen).

Rörande kommunernas andel i kostnaderna för bidragen till änkor och

änklingar med barn enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) gäller enligt

nämnda lag, i den lydelse lagen erhållit genom lag den 6 juni 1952 (nr 398),

att vad i lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

stadgas om änkepension jämte indextillägg och kommunalt bostadstillägg

därå skall gälla i tillämpliga delar. Även i fråga om standardtilläggen

till dessa bidrag gäller vad ovan sagts.

Kommunernas bidrag till kostnaderna för särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders in. fl. barn regleras genom 19 § lagen den 26 juli 1947 (nr

530) om sådana bidrag.

De regler som nu gäller beträffande kommunernas bidragsskyldighet till

folkpensionsändamål kan sammanfattas sålunda:

1. Kommunbidrag beräknas å tilläggspensionser, änkepensioner, hustrutillägg,

änke- och änklingsbidrag samt index- och standardtillägg å dessa

förmåner ävensom å vårdtillägg. Vidare beräknas kommunbidrag å kommunala

bostadstillägg och å särskilda barnbidrag.

2. Kommunbidraget utgör, utom å de kommunala bostadstilläggen, för

varje kalenderår 3/20 % för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen

av kostnaden för de förmåner av förevarande slag som under året

utbetalats till pensionsberättigade, som är mantalsskrivna i kommunen. Bidraget

utgör dock högst 60 % av denna kostnad. I fråga om särskilda barnbidrag

är bestämmelsen om mantalsskrivning ersatt med viss särskild föreskrift,

och är kommunbidraget maximerat till 50 % av kostnaden. Beträffande

de kommunala bostadstilläggen är bidragsandelen 1/5 % för varje

fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen. Även för detta bidrag gäller

ett maximum vid 60 %. Emellertid får bidraget inte understiga 25 %

av kostnaden för de kommunala bostadstilläggen i kommunen.

Kommunbidraget utgör sålunda i princip 1,5 % för varje skattekrona

per invånare. Beträffande det kommunala bostadstillägget är det dock 2 %.

Intill 1954 års ingång, från och med vilken tid kommunala bostadstillägg

kan utgivas enligt statsmakternas år 1952 fattade beslut därom, kunde folkpensionsförmåner

samt änke- och änklingsbidrag vara förenade med dels

statliga bostadstillägg, till vilka kommunerna hade alt bidraga efter samma

grunder som alltjämt gäller för tilläggspensioner in. fl. förmåner, och dels

särskilda bostadstillägg. De särskilda bostadstilläggen utbetalades av pensionsslyrelsen

tillsammans med folkpensionen i övrigt men påfördes vederbörande

kommun till hela sill belopp vid kommunbidragens beräkning. Kommunbidraget

till andra inkomstprövade pensionsförmåner än det särskilda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

bostadstillägget var intill år 1954 maximerat till 50 % av förmånernas belopp.

På grund av att kostnaden för det särskilda bostadstillägget helt åvilade

vederbörande kommun kom dock det sammanlagda bidraget till de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna att i vissa kommuner överstiga nämnda

procentsats.

Pensionsstyrelsen har i samband med sin framställning den 29 augusti

1953 om anslag till folkpensioneringen för budgetåret 1954/55 erinrat om

den förskjutning i medelskatteunderlaget per invånare som skett från 17,5

skattekronor år 1946 till 34,4 skattekronor år 1952, samt om den inverkan

detta hade å kommunbidragen.

Utskottet.

Spörsmålet om fördelningen av folkpensionskostnaderna har vid flera tillfällen

varit under riksdagens prövning. De nu gällande reglerna har väsentligen

tillkommit genom beslut vid 1947 och 1952 års riksdagar. Vid den sistnämnda

riksdagen var framför allt frågan om finansieringen av de kommunala

bostadstilläggen aktuell. Dessa tillägg kan, på grund av att kommunerna

äger bestämma grunderna för tilläggens utgivande, anses intaga en

viss särställning ur nu förevarande synpunkt.

I motionerna har pekats på den förskjutning till kommunernas nackdel,

som ägt rum i fråga om fördelningen av kostnaderna för de inkomstprövade

folkpensionsförmånerna på grund av den ändring som ägt rum av antalet

skattekronor per invånare — kommunbidraget är på sätt förut angivits satt

i relation till detta skattekrontal. Det har också pekats på att förskjutningen

främst gjort sig gällande i fråga om landskommunerna. De angivna förhållandena

belyses i första hand av följande i motionerna I: 363 och II: 381

intagna tablå:

Inkomstprövade

År

folkpensions-

förmåner

milj. kr

1948 ........

......... 190,7

1949 ........

......... 194,1

1950 ........

......... 201,5

1951 ........

........ 224,5

1952 ........

......... 237,0

Kommunernas andel Statens andel

i milj. kr

i %

i milj. kr

i %

63,9

33,5

126,8

66,5

68,2

35,1

125,9

64,9

72,0

35,7

129,5

64,3

83,0

37,0

141,5

63,0

103,4

43,6

133,6

56,4

I de i tablån angivna siffrorna har inte medräknats kostnaden för det särskilda

bostadstillägg, som kunde utgivas intill 1953 års utgång och vilket

helt bekostades av vederbörande kommun.

I de föreliggande motionerna angives vidare att för landskommunernas

bidrag kommunbidraget stigit från 22,3 milj. kronor år 1948 till 46,2 milj.

kronor år 1952, vilka belopp motsvarade 23,2 respektive 37,9 procent av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 5

kostnaderna för de i dessa kommuner utgående inkomstprövade pensionsförmånerna

(utom särskilda bostadstillägg).

Utskottet har funnit det vara av intresse att även se kommunernas bidrag

i relation till de totala folkpensionskostnaderna. Här nedan lämnas därför

en inom pensionsstyrelsen uppgjord tablå utvisande fördelningen av de

totala pensionskostnaderna mellan staten och kommunerna åren 1946—1955.

I tablån lämnas även uppgift å beloppet av folkpensionsavgifterna under

respektive år.

År

Totala

folkpensions-

förmåner

Kommunernas

andel

Statens

andel

Folkpensions-

avgifter

milj. kr.

i milj. kr.

i %

i milj. kr.

f i %

milj. kr.

1946..

350,1

1 53,2

15,2

1 254,3

72,6

71,1

1947..

. 366,4

2 49,4

13,5

1 272,4

74,3

—

1948..

. 810,8

75,7

9,3

735,1

90,7

129,4

1949..

. 836,5

85,4

10,2

751,1

89,8

134,0

1950..

. 844,3

91,0

10,8

753,3

89,2

138,0

1951..

. 976,8

104,1

10,7

872,7

89,3

144,1

1952..

.. 1110,1

127,5

11,5

982,6

88,5

174,6

1953..

.. 1 303,4

152,1

11,7

1151,3

88,3

198,2

19542

.. 1500

190

12,7

1310

87,3

199

19552

.. 1550

215

13,9

1335

86,1

400

Inom pensionsstyrelsen har vidare uppgjorts tablån på s. 6, vilken utvisar

fördelningen av såväl de totala folkpensionskostnaderna som av kostnaderna

för vissa slag av folkpensionsförmåner under åren 1948—1952 beträffande

städer och landsbygd.

Det har vid denna tablå anmärkts att kommunernas procentuella andel

kan antagas komma att stiga fr. o. in. år 1954, i fråga om landskommunerna

avsevärt.

Av de i tablåerna lämnade sifferuppgifterna framgår att kommunernas

utgifter för bidrag till folkpensionskostnader stigit mycket avsevärt i kronor

räknat och att ökningen kan förväntas fortsätta under nästkommande år.

Procentuellt sett har stadskommunernas andel i de totala pensionskostnaderna

i städerna hållit sig ganska konstant i omkring 16 procent, under det

att landskommunernas andel av de totala pensionskostnaderna i dessa kommuner

stigit från mindre än 5 procent år 1948 till mer än 8 procent år 1952.

Skillnaden i utvecklingen av den procentuella bidragsandelen torde i huvudsak

bero dels på den under perioden gällande maximeringen av kommunbidraget

till 50 procent av bidragsunderlaget, vilken maximering varit betydelsefullast

för städernas del, och dels på att antalet skattekronor per invånare

relativt sett stigit mera å landsbygden än i städerna.

1 Utöver statens och kommunernas bidrag kommer landstingsbidrag med 7,9 mkr. för år 1948

och G,6 mkr. för år 1947 samt avgifts- och grundpensioner med 34,7 mkr. för år 1946 och 38,0

mkr. för år 1947.

2 Uppskattade siffror.

opaginerad Kontrollera mot PDF

€

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

Icke in- lnkomstprö
komst-

prövade för- Särskilt Totala folk- Kommunernas andel

År prövade måner utom bostads- pensionsför- (inkl. särsk. bost.- Statens andel

folkpensions-

förmåner

särskilt bo- stadstillägg

tillägg

måner

till.)

milj. kr

milj. kr

milj. kr

i milj. kr

i %

i milj. kr

i %

Städ

e r

1948

226,2

94,6

10,7

331,5

52,3

15,8

279,2

84,2

1949

237,7

98,3

14,6

350,6

59,3

15,0

291,3

85,0

1950

244,5

101,3

15,8

361,6

62,3

17,2

299,3

82,8

1951

295,5

110,5

17,4

423,4

69,1

16,3

354,3

83,7

1952

348,9

115,1

20,2

484,2

77,4

16,0

406,8

84,0

Lands

bygd

1948

382,1

96,1

1,1

479,3

23,4

4,9

455,9

95,1

1949

387,5

95,8

2,6

485,9

26,1

5,4

459,8

94,6

1950

379,3

100,2

3,2

482,7

28,7

5,9

454,0

94,1

1951

435,7

114,0

3,7

553,4

35,0

6,3

518,4

93,7

1952

499,3

121,9

4,7

625,9

50,9

8,1

575,0

91,9

Det är sålunda ovedersägligt att, även om man sätter kommunernas bidrag

i relation till de totala folkpensionskostnadema, en viss förskjutning

till kommunernas nackdel ägt rum och alltjämt äger rum.

Till den del förskjutningen inte berott på att kommunerna infört särskilda

bostadstillägg har den väsentligen sin grund i att skattekrontalet per invånare

i kommunerna stigit. Från och med år 1954 påverkas kostnadsfördelningen

även och i ganska avsevärd mån av införandet av kommunala bostadstillägg.

Denna konsekvens av 1952 års riksdagsbeslut är förutsedd och torde i viss

mån ligga något vid sidan av det förevarande problemet i övrigt. Ett icke

alltför obetydligt kommunalt bidrag till de kommunala bostadstilläggen

torde nämligen vara motiverat med hänsyn till att kommunerna helt bestämmer

grunderna för dessa tillägg.

Enligt från pensionsstyrelsen erhållna uppgifter kan utdebiteringen per

skattekrona för folkpensionsändamål under år 1953 uppskattas till i genomsnitt

60 öre för samtliga städer och 63 öre för rikets hela landsbygd.

För år 1954 beräknas motsvarande siffror till 70 respektive 85 öre. Införandet

av kommunala bostadstillägg kan sålunda, särskilt för landskommunernas

del, synas inte obetydligt påverka utdebiteringsbehovet.

Det är emellertid enligt utskottets mening icke riktigt att vid bedömning

av kostnadsfördelningsfrågan allenast se till kommunernas utgifter för folkpensionsändamål.

Tvivel kan väl inte råda därom att genom folkpensionernas

successiva höjning mycket betydande utgifter för fattigvårdsändamål,

som eljest skolat falla å kommunerna, blivit inbesparade. Genom införandet

år 1953 av de s. k. standardtilläggen har avsevärda besparingar uppkommit,

ej minst därigenom att de å ålderdomshemmen intagna folkpensionärerna

kunnat genom sina pensioner betala en större andel av vårdkostnaderna.

I den mån kommunala bostadstillägg införes för dem, som är inackorderade

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 7

å ålderdomshemmen, erhåller kommunerna — trots att kommunbidraget till

folkpensioneringen därigenom ökas -— i realiteten ett visst statsbidrag till

ålderdomshemsdriften. Även kommunernas nettokostnader för pensionärshem

kan från och med år 1955 komma att väsentligt nedgå genom att hyrorna

å hemmen höjes, en höjning som möjliggöres genom att hyresgästerna

erhåller kommunala bostadstillägg, ökningen av kommunernas utgifter

för folkpensionsändamål är sålunda delvis endast skenbar.

Kommunernas utgifter för andra sociala ändamål än folkpensioneringen

kan förväntas bli påverkade i sänkande riktning av den allmänna sjukförsäkringen,

sedan denna trätt i kraft år 1955. Även detta förhållande synes

böra tillmätas betydelse i förevarande sammanhang.

Utskottet anser det för sin del önskvärt att samtliga berörda för kommunernas

ekonomi betydelsefulla omständigheter blir belysta genom en allsidig

utredning. Härvid bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan rörande skiljaktigheter

i fråga om lcostnadsbelastningen för folkpensionsändamål de olika

kommunerna emellan. Utskottet har uppmärksammat att den utdebitering

som erfordras för folkpensionsändamål är mycket olika i kommunerna.

Det av andra lagutskottet år 1947 gjorda uttalandet, vilket åberopats i

motionerna I: 363 och II: 381, att en sänkning av talet 1,5 måste ske i den

män medelskatteunderlaget per invånare i riket stiger avsevärt över 18

kronor, om den avsedda fördelningen mellan kommunerna och staten skall

bibehållas, har, såsom torde framgå av vad förut anförts, gjorts under förhållanden

som avsevärt skiljer sig från de nu föreliggande. Uttalandet kan

därför icke utan vidare anses ha tillämplighet i nuvarande läge. Härtill kommer

att hithörande frågor efter år 1947 varit föremål för riksdagens prövning

vid olika tillfällen och då främst år 1952.

Vad angår tidpunkten för en sådan utredning som nyss berörts har utskottet

bemärkt att en siffermässig belysning av verkningarna i olika avseenden

av standardtilläggens införande år 1953 och den från och med år

1954 ikraftträdda kommunbidragsreformen inte kan antagas föreligga förrän

sedan viss tid förflutit. Vad nu sagts gäller även beträffande verkningarna

av den allmänna sjukförsäkringen.

Enligt vad utskottet försport kan vidare förväntas att Kungl. Maj :t kommer

att förelägga 1955 års riksdag en proposition om en socialhjälpslag, avsedd

att ersätta fattigvårdslagen. Vid bedömande av kommunernas belastning

för sociala ändamål blir tydligen nämnda lagstiftning av stor betydelse.

Utskottet har slutligen inhämtat att den allmänna statsbidragsutredningen

räknar med att under år 1955 avgiva förslag rörande utformningen av statsbidrag

till kommunala ändamål. Prövningen av detta förslag torde få konsekvenser

även för bedömningen av frågan om kommunernas bidrag till

folkpensionskostnaderna.

Det kan sålunda råda viss tvekan angående möjligheterna att inom den

närmaste tiden i erforderlig mån överblicka hithörande förhållanden. Det

utredningsarbete, som utskottet i det föregående förordat, bör utmynna i

förslag som kan ligga till grund för mera långsiktiga beslut och kräver där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

för hänsynstagande till verkningarna av det lagstiftningsarbete å det sociala

området, som ägt rum eller är att förvänta under den närmaste tiden. Det

är sålunda nu knappast möjligt att taga ställning till den närmare tidpunkt

när utredningsarbetet lämpligen bör påbörjas. Utskottet förväntar emellertid,

att Kungl. Maj:t med särskild uppmärksamhet följer utvecklingen på området

och vid lämplig tidpunkt låter verkställa en allsidig utredning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 401 och II: 514,

såvitt de avser fördelningen av folkpensioneringskostnaderna,

samt I: 363 och II: 381 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

som sin mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 23 november 1954.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från statsutskottet: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Erik

Svedberg, Petterson i Degerfors, Onsjö och Gustafsson i Skellefteå;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Sunne, Anders E.

Johansson, Nils Theodor Larsson, Lundberg och Andersson i Alfredshem.

547783. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.