Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anläggning av ett ångkraftverk på västkusten jämte i ämnet väckta motioner.
1954-05-18 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:149, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anläggning av ett ångkraftverk på västkusten jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 149.
1
Nr 149.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
anläggning av ett ångkraftverk på västkusten jämte
i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
I propositionen nr 185 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 19 mars
1954, föreslagit riksdagen besluta att i enlighet med ett av vattenfallsstyrelsen
framlagt förslag ett ångkraftverk skall anläggas i Stenungsund i
Bohuslän.
I sina petita för budgetåret 1954/55 anmälde vattenfallsstyrelsen att en
förstärkning av statsblockets ångkraftresurser med ytterligare ett ångkraftverk
vore erforderlig. Verket borde enligt styrelsens uppfattning förläggas
till Stenungsund i Bohuslän. Styrelsen hemställde därför om ett
principbeslut beträffande kraftverket och äskade ett anslag av 5 milj. kronor
för markköp och vissa förberedelser.
Vid anmälan i årets statsverksproposition av styrelsens framställning
förklarade sig departementschefen, med hänsyn till de meningsskiljaktigheter
som yppats beträffande verkets förläggning och de ytterligare undersökningar
som dessa nödvändiggjort, icke beredd att då taga ställning
till frågan. Sedan vattenfallsstyrelsens utredning rörande det nya ångkraftverket
numera hunnit närmare prövas har departementschefen emellertid
ansett frågan böra tagas upp till behandling.
I november 1949 uppdrog vattenfallsstyrelsen åt en kommitté inom vattenfallsverket
att framlägga förslag till förläggning och principiell utformning
av ett ångkraftverk i Västsverige. Kommittén skulle med beaktande av den
tekniska utvecklingen på området bygga vidare på de principiella förutsättningar,
som angivits i en vid slutet av 1947 framlagd utredning i ämnet. Frågan
om bergstation eller markstation samt kostnaderna för dessa båda alternativ
skulle undersökas. Kommittén lade fram sin utredning i augusti
1953.
Då det gällt att välja lämplig plats för kraftverket bar kommittén beaktat
följande synpunkter.
1 Bihang till riksdagens protokoll 199i. 6 samt. Nr 149.
2
Statsutskottets utlåtande nr 149.
a. Göteborg är Trollhätte kraftverks och näst statens järnvägar även vattenfallsverkets
största abonnent och utgör den största belastningspunkten i
västra Sverige. Med hänsyn härtill är det fördelaktigt att förlägga ångkraftverket
till en sådan punkt i det framtida västsvenska kraftnätet, att staden
erhåller goda reservmatningsmöjligheter.
b. För att i största möjliga omfattning begränsa kraftöverföringsförlusterna
bör kraftverket inte ligga alltför långt från belastningstyngdpunkten
för Trollhätte kraftverks område. Denna tyngdpunkt är belägen omedelbart
öster om Göteborg.
c. Landsvägs- och järnvägsförbindelserna bör vara goda.
d. Då frakterna för kol och olja har stor betydelse för driftkostnaderna,
bör fördyrande omlastningar och extra transporter om möjligt undvikas och
kraftverket förläggas i närheten av en plats, som erbjuder goda förutsättningar
för anläggning av en djuphamn.
Beträffande kraftverkets storlek har kommittén på basis av uppgifter
från vattenfallsstyrelsens driftbyrå utgått från att verket skall planeras för
en nettoeffekt av 400 MW.
Med hänsyn till önskvärdheten av att kunna utnyttja de ekonomiska fördelar,
som nu förekommande största bränsletonnage erbjuder, anses tillgång
för verket till en hamn med ett djup av 12 meter vara erforderlig.
Det stora utrymmet för pannrum och maskinsal och kravet på omfattande
bergtäckning har medfört, att de senaste undersökningarna till skillnad
från föregående utredning ej kunnat begränsas till berg i omedelbar närhet
av strandlinjen, utan måst utsträckas till att omfatta även berg belägna
längre från stranden, även om en sådan förläggning skulle innebära längre
transportvägar för kylvatten och bränsle.
Kommittén har undersökt ett stort antal olika platser längs den bohuslänska
kusten, varjämte ett par platser vid Göta älv och Nordre älv närmare
studerats. I propositionen lämnas vissa uppgifter angående de sålunda undersökta
förläggningsalternativen (s. 5—7).
Vid jämförelse mellan dessa har kommittén funnit att — om man förutsätter
en förläggning i berg — de båda alternativen Stenungsund och Bolsten
klart kan sättas framför de övriga. För dessa alternativ har kommittén
utfört en detaljerad planering och kostadsberäkning. Skiljaktigheterna
dem emellan har kommittén i stort sett sammanfattat sålunda.
Beträffande hamn förhålland ena kan i Stenungsund med obetydliga
muddringar och utfyllningar anläggas kolkaj och oljepir även för
det största ifrågavarande tonnaget medan i Bolsten, om man önskar föra
fartyg ända upp till kraftverket, förutom hamnanläggning uppe i Nordre
älv även erfordras uppmuddring av en farled i älven och inre delen av
Nordre älvs fjord. Fn annan möjlighet är att helt avstå från sjötransporter
ända upp till kraftverket och i stället ute vid havet förlägga en uthamn,
från vilken i så fall transportanordningar för kol och olja upp till Bolsten
Statsutskottets utlåtande nr 149.
3
måste ordnas. Lämplig plats för en sådan uthamn utgör Hästevik på västra
sidan av Hisingen.
Om man väljer alternativet att muddra upp farleden till Bolsten, kan det
djup, till vilket uppmuddringen skall ske, diskuteras. Maximalt bör leden
muddras till ett sådant djup, att fartyg av storleksordningen 35 000 ton
kan gå in till kraftverket. Kommittén har kommit till den slutsatsen, att
detta skulle förutsätta, att älven uppmuddrades till ett djup av 13 m med
en bottenbredd av 50 m. På en sträcka, där älven gör en krök, erfordras
dock en bredd av 100 in. Trots dessa synnerligen omfattande arbeten har
representanter för lotsverket ställt sig tvivlande till möjligheten att taga in
fartyg av förutsatt maximistorlek. Kommittén har dock ansett sig böra räkna
igenom kostnaderna för alternativet.
Begränsas muddringarna till ett djup i farleden av 6,5 m kan endast fartyg
om 2 500 ton gå upp till kraftverket, varvid en omlastningshamn med
möjlighet till bränslelagring får anläggas vid Hästevik och det bränsle, som
importeras med större fartyg, vidaretransporteras med mindre tonnage.
Kommittén redovisar bl. a. beräkningar avseende anläggnings- och årskostnaderna
vid Stenungsundsalternativet och de tre olika utförandeformerna
med hänsyn till transportanordningarna vid Bolstensalternativet (tabell
1). Kostnaderna, som avser en helt bergskyddad anläggning utbyggd för
400 MW, inkluderar inte markförvärv, skadestånd och administration. Årskostnaderna
gäller en kraftproduktion av 1 000 MkWh.
Kommittén anför, att jämförelsen visar, att av de tre utförandeformerna
för Bolstensalternativet ställer sig det med enbart uthamn gynnsammast.
Anläggningkostnaderna blir visserligen något högre än för utförandet med
6,5 in farled i Nordre älv men vid en kraftproduktion av 1 000 MkWh per år
blir årskostnaden lägre. Vid den fortsatta kostnadsjämförelsen mellan Stenungsunds-
och Bolstensalternativen har kommittén därför räknat med att
man, för den händelse kraftverket förlägges till Bolsten, anlägger en uthamn
i Hästevik och att vidaretransporten av bränslet till Bolsten sker över land.
Vad beträffar kraftstationen blir på grund av de lokala förhållandena
densammas utformning i alternativen Stenungsund och Bolsten
något olika. För bergrummen i Stenungsund har kommittén räknat med
successiv förstärkning av taket under pågående utsprängning med därav
följande merkostnader. Transport- och kylvattenlunnlar samt kylvattenkanaler
blir i Bolsten något dyrare än i Stenungsund och samma gäller beträffande
väg- och järnvägsförbindelserna. Kylvattenintag och kloreringsanläggning
järnte matarvattenutrustning blir i Stenungsund, som är beläget
vid saltvatten, dyrare än i Bolsten, där älvvatten står till förfogande.
4
Statsutskottets utlåtande nr 149.
Tabell 1. Anläggningskostnader och årskostnader för ett 400 MW ångkraftverk.
Stenung- sund
hamn för
35 000 tons
fartyg
hamn och
farled för
35 000 tons
fartyg
3 o 1 s t e i
hamn och
farled för
2 500 tons
fartyg. Ut- hamn för
35 000 tons
fartyg
ingen mudd- ring i älven.
Uthamn för
35 000 tons
fartyg
m i 1 j o n e
kronor
Anläggningskostnader.
Hamnar inkl. farled, kranar och trans-
portanläggningar.................
6,10
33,40
14,80
4,90
Linbana och oljeledning från uthamn .
—
—
—
13,70
Kolgårdar inkl. transportmedel ......
2,15
1,95
2,85
2,85
Oljeupplag med pumpstationer.......
15,75
15,75
15,95
15,75
Maskinstation......................
170,90
168,95
168,95
168,95
Ställverk..........................
10,80
10,80
10,80
10,80
Tillfartsvägar......................
0,30
0,55
1,05
0,85
Förvaltningsbyggnad m. m..........
3,60
3,60
3,60
3,60
Kraftledningar.....................
17,30
12,60
12,60
12,60
Summa
226,90
247,60
230,60
234,00
Årskostnader vid 1000 MkWh/år.
Kostnader för kraftproduktionen
Fasta kostnader....................
15,86
17,07
16,32
16,66
Rörliga kostnader..................
37,30
36,95
37,70
37,08
Summa
53,16
54,02
54,02
53,74
Kostnader för kraftöverföringen
Fasta kostnader för kraftledningar ...
1,53
1,15
1,15
1,15
Kraftöverför ingsf örluster............
0,55
0,29
0,29
0,29
Summa
2,08
1,44
1,44
1,44
Kostnader för produktion och överföring
j Fasta kostnader....................
17,39
18,22
17,47
17,81
| Rörliga kostnader..................
37,85
37,24
37,99
37,37
Summa
55,24
55,46
55,46
55,18
Beträffande kraftledningarna framhålles att om kraftverket förlägges
till Bolsten, blir de ledningar, som erfordras för stationens anslutning
till Trollhätte kraftverks nät, av mindre omfattning än om kraftverket
lägges i Stenungsund. En av Trollhätte kraftverk företagen utredning
angående ledningssystemets utformning i de båda alternativen visar, såsom
framgår av tabell 1, att anläggningskostnaderna för de delar av kraftöverföringssystemet,
vars utformning och dimensionering påverkas av kraftverkets
förläggning, i Stenungsundsalternativet blir 17,3 milj. kr. och i
Bolstensalternativet 12,6 milj. kr.
Statsutskottets utlåtande nr 149.
5
Kommittén har vidare för att belysa kostnaderna för bergskyddet,
redovisat kostnadsberäkningarna för båda förläggningsalternativen för tre
olika utföranden. Kostnaderna har sålunda beräknats för
a. en helt öppen markstation av konventionell typ,
b. en station med maskinsalen under fullgott bergskydd men med pannorna
endast splitterskyddade,
c. en helt bergskyddad station.
Resultaten av beräkningarna för de olika alternativen har sammanställts
i en i propositionen intagen tabell (s. It).
Beträffande beräkningsresultaten framhåller kommittén bl. a. följande.
Anläggningskostnaderna för de olika alternativen i ett första
utbijggnadsstadium om 200 MW visar vid bergförläggning, att Stenungsund
ställer sig förmånligast. Räknat exklusive kraftledningar blir anläggningskostnaderna
där 13,2 milj. kr. lägre än i Bolstensalternativet. Inklusive ledningar
sjunker differensen till 9,4 milj. kr., vilket sammanhänger med
Bolstens något förmånligare läge ur överföringssynpunkt.
Även en station med maskinhallen helt bergskyddad och pannorna endast
splitterskyddade ställer sig förmånligast i Stenungsund. Besparingen blir
räknat exklusive kraftledningar 13,2 milj. kr. och räknat inklusive kraftledningar
9,4 milj. kr.
En helt öppen markstation blir, inklusive kraftledningar, något billigare
i Hästevilc än i Stenungsund.
En jämförelse mellan anläggningskostnaderna för den fullt utbgggda kraftstationen
(400 MW) visar vid bergförläggning och räknat inklusive kraftledningar,
att Stenungsund är 7,1 milj. kr. mindre kapitalkrävande. Tänkes stationen
i sin första etapp utförd med bergskyddad maskinsal men med pannorna
endast splitterskyddade och i andra etappen helt bergskyddad, blir
kostnadsdifferensen 9 milj. kr. till förmån för Stenungsund. Även i det fall,
då första utbyggnaden utföres som helt öppen station och andra utbyggnaden
såsom helt bergskyddad station, blir Stenungsund förmånligast. Kostnadsdifferensen
blir här 8,1 milj. kr. Väljes en helt öppen markstation blir Stenungsund
vid full utbyggnad obetydligt dyrare än Hästevik.
En jämförelse av årskostnaderna för den första utbyggnaden visar
att kostnaden för Stenungsund blir lägre än för Bolsten. Av förenämnda
ås. 11 i propositionen intagna tabell 2 framgår, att vid de olika utförandena
differensen vid minimiproduktion är ca 0,65 milj. kr. och vid maximiproduktion
ca 0,35 milj. kr. Vid medelproduktion, d. v. s. 250 MkWh, blir
skillnaden ca 0,5 milj. kr. Gäller jämförelsen enbart en helt oskyddad station,
medför vid denna produktionsomfattning en förläggning till Hästevik
ca 0,25 milj. kr. lägre årskostnad än Stenungsundsalternativet.
Även vid utbyggnad till 400 MW utfaller jämförelsen mellan huvudalternativen
till Stenungsunds förmån. Differensen varierar mellan eu halv milj.
kr. vid låg produktion och noll vid den produktion, som är sannolik vid
maximal körning. Utföres stationen helt oskyddad, medför även i detta fall
en lokalisering till Hästevik den lägsta årskostnaden. Differensen gentemot
6
Statsutskottets utlåtande nr 149.
Stenungsund är emellertid rätt obetydlig vid låg produktion men närmar sig
en halv milj. kr. vid maximal körning.
På grundval av denna kostnadsjämförelse har kommittén ansett sig kunna
draga den slutsatsen, att det nya kraftverket, för den händelse man redan
från början fastställer, att det bör utföras såsom en helt öppen station utan
möjlighet att vid fortsatta utbyggnader förlägga någon del i berg, kan tänkas
förlagt till Hästevik. Ställer man emellertid det enligt kommitténs mening
ofrånkomliga kravet, att i varje fall maskinsalen bör erhålla fullgott
skydd mot krigsskador, är en förläggning dit icke tänkbar. I så fall leder de
rent ekonomiska slutsatserna till en förläggning till Stenungsund, där anläggningskostnaderna
inklusive kraftledningar vid full utbyggnad kan bli
inemot 10 milj. kr. lägre än i Bolsten, beroende på vilket utförande som väljes.
Då även årskostnadsberäkningarna utfallit till Stenungsunds förmån,
blir slutsatsen entydig.
Kommittén som härefter ingått på frågan om valet mellan bergstation
och markstation framhåller att merkostnaderna för förläggning av hela det
nya kraftverket med såväl pannor som maskinsal i berg är avsevärda. I
Stenungsund beräknas sålunda en helt öppen markstation om 400 MW
exklusive markkostnader och administration kosta 177,0 milj. kr., medan
kostnaderna för en helt bergskyddad station uppgår till 209,6 milj. kr. Kostnadsdifferensen
är sålunda 32,6 milj. kr. Kommittén anför emellertid, att
merkostnaderna för stationens förläggning i berg icke bör sättas i relation
till enbart kostnaderna för själva ångkraftverket. Den ökade krigsberedskapen
kommer hela kraftdistributionen i södra och mellersta Sverige till godo.
Då det i kraftstationer inom detta område hittills investerade kapitalet är
av storleksordningen 800 milj. kr. leder ett sådant resonemang till den slutsatsen,
att merkostnaden för en bergförläggning utslagen på hela kapitalet
uppgår till ca 4 %.
På grundval av det anförda har kommittén funnit det synnerligen önskvärt,
att trots den stora merkostnaden för en bergförläggning åtminstone
maskinsalen blir fullständigt skyddad. För att ernå en viss besparing kan
kravet på skydd för pannorna däremot sättas lägre, enär skador på en pannanläggning
är mera lättreparerade än sådana på den egentliga maskinanläggningen.
Kommittén säger sig slutligen ha varit medveten om att förslaget att förlägga
det nya ångkraftverket till Stenungsund föranlett opposition från de
organisationer, som inom trakten representerar huvudsakligen sommargästintressen.
Kommittén är emellertid av den uppfattningen, att farhågorna
för kraftverkets återverkan på möjligheterna att utnyttja området för rekreation,
är avsevärt överdrivna. Erfarenheterna från vattenfallsstyrelsens
oljeanläggning i Flaxenvik samt från ångkraftverket i Västerås anses bekräfta
denna uppfattning. Kommittén har därför med hänsyn till det klara
ekonomiska utslaget till förmån för Stenungsund icke ansett sig kunna förorda
en förläggning av kraftverket till Bolsten.
Statsutskottets utlåtande nr 149.
7
Över kommitténs utredning bär utlåtanden avgivits av försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, fiskeristyrelsen, riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Utlåtande har därjämte inhämtats från Svenska naturskyddsföreningen.
Länsstyrelsen har bifogat yttranden från länsarkitekten och länsarbetsnämnden
i länet, stadskollegiet i Göteborg, drätselkammaren i Kungälv,
kommunalfullmäktige i Stenungsunds kommun samt naturskyddsrådet i länet.
Till Göteborgs stadskollegiums yttrande har fogats yttranden från stadens
gas- och elverksstyrelse, hamnstyrelse samt drätselkammare. Skrifter
i ärendet har inkommit från SKF:s arbetares förening och Centralkommittén
för förstamajblommans riksförbunds arbetsutskott, från Föreningen
för sockersjuka i Göteborg med omnejd, från örgryte förening mot tuberkulos
samt från ägarna av hemmanet Houg Södra i Ödsmåls socken, in. fl.
Vattenfallsstyrelsen har beretts tillfälle att yttra sig över vissa av de förslag,
vilka framlagts av remissmyndigheter in. fl. Vidare har styrelsen
överlämnat ett protokoll från ett informationsmöte angående ångkraftverket,
vilket avhölls i Stenungsund den 10 december 1953.
Göteborgs hamnstyrelse, som i första hand tillstyrkt en förläggning av
ångkraftverket till Arendal och i andra hand en förläggning till Bolsten,
har undersökt möjligheterna att förbilliga hamn- och transportkostnaderna
vid detta senare alternativ. Styrelsen föreslår sålunda bl. a. att för verkets
olj ef ör sörj ning anlägges en oljeledning från Skarvik till Bolsten medan
koltransporterna skulle kunna ske över en kolkaj omedelbart norr om Ellesbo
i Göta älv (4 km rätt syd om Bolsten).
Hamnstyrelsen har slutligen beräknat kostnaderna för ett enligt dess
förslag modifierat Bolstensalternativ jämfört med en förläggning till Stenungsund.
En förläggning till Bolsten skulle därvid få en 3 milj. kr. lägre
anläggningskostnad, medan årskostnaderna skulle bli 0,5 milj. kr. högre.
Hamnstyrelsen håller före, att en sådan differens i årskostnaden, uppgående
till mindre än 1 % av totala kostnaden, inte bör bli utslagsgivande vid
frågans bedömning.
Hamnstyrelsen framhåller slutligen, att ett baserande av bränsleimporten
på Göteborgs hamn måste för vattenfallsstyrelsen medföra väsentliga fördelar,
vilka icke kostnadsmässigt kan beräknas. Det anses emellertid vara
uppenbart, att eu import över Göteborgs hamn med dess kapacitet och dess
resurser, såsom tillgång till varv, dockning, sjömanshus, skeppsfourneringsfirmor,
bogerbåtar etc. måste medföra förmånligare fraktavslut och mindre
övriga kostnader än en import över en hamn utan dessa resurser.
Drätselkammaren i Kungulv anför, att den merkostnad, som kommittén
anfört som skäl för att icke förlägga ångkraftverket till Bolsten, i rätt stor
utsträckning hänger samman med ordnandet av transporterna till kraftverket.
Ur stadens synpunkt synes det därför angeläget, att frågan om ångkraftverkets
förläggning sammanföres med frågan om Nordre älvs iordningställande
som farled. I så fall skulle nämligen de ekonomiska belastningarna
lör båda företagen högst avsevärt kunna utjämnas.
8
Statsutskottets utlåtande nr 149.
Drätselkammaren, som icke finner det rimligt att Kungälvs arbetsmarknadsläge
helt och hållet skall bedömas ur Stor-Göteborgs synpunkt, framhåller
vidare att ett förläggande av ångkraftverket till Bolsten måste medföra
betydande fördelar ur arbetsmarknadssynpunkt såväl för Kungälvs
stad som för länet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän anser det bl. a. sannolikt, att olägenheterna
ur naturskydds- och rekreationssynpunkt kan begränsas till området
närmast kring kraftverket. Själva trakten synes däremot alltjämt
kunna behålla sin ställning som rekreationsområde. När det gäller ett företag
av så stor allmän betydelse, som här är i fråga, bör enligt länsstyrelsens
mening icke dessa begränsade olägenheter i och för sig innebära hinder vare
sig ur översikts- eller detaljplaneringssynpunkt för ångkraftverkets förläggning
till Stenungsund, särskilt om andra vägande skäl talar därför.
Svenska naturskyddsföreningen anför att enligt dess mening frågan om
ångkraftverkets förläggning icke blivit allsidigt belyst och redovisar de olägenheter
som enligt dess uppfattning skulle uppstå vid en förläggning av
kraftverket till Stenungsund.
Byggnadsstyrelsen anför, att de skäl som ur regional synpunkt kan anföras
mot Stenungsundsalternativet huvudsakligen synes vara hänsynen
till naturskyddets samt bad- och friluftslivets intressen. Dessa i och för sig
betydelsefulla skäl får i detta fall ökad vikt till följd av de särskilda förutsättningar,
som Stenungsundsområdet härvidlag äger, och med tanke på behovet
av rekreationsområden av detta slag för bl. a. Göteborgsregionen.
Trots de tungt vägande skäl, som såväl från regionala som lokala synpunkter
kan anföras till förmån för kraftverkets förläggande till Stenungsund,
skulle det därför enligt byggnadsstyrelsens mening knappast vara
rimligt att välja detta läge, om Stenungsundsområdets förutsättningar ur
rekreationssynpunkt fördenskull måste offras. Såvitt styrelsen kunnat finna
behöver detta emellertid ej bli fallet.
Förutsatt att alla möjligheter till skydd för områdets skönhets- och
trevnadsvärden tillvaratages, finner byggnadsstyrelsen all sannolikhet tala
för att olägenheterna till följd av anläggningarna i väsentlig grad bör kunna
reduceras — i vissa avseenden måhända helt undvikas. Om så sker,
synes tillkomsten av kraftverket icke behöva utgöra något hinder för att
övriga delar av Stenungsundsområdet fortfarande utnyttjas för bad- och
rekreationsändamål.
Stenungsunds kommunalfullmäktige anför beträffande kravet på områden
för rekreation och friluftsliv åt storstadsbefolkningen, att kommunens
över två mil långa stränder torde lämna plats för ett betydande antal människor,
även om såväl hamnanläggning som ångkraftverk och industrier förlägges
till Stenungsund. Det säges ur samhällssynpunkt icke vara någon
önskvärd utveckling om kommunen, i likhet med vad som skett på så många
andra håll i länet, skulle komma att till huvudsaklig del bestå av sommarbostäder.
Då ångkraftverket kommer att ha mycket stor ekonomisk betydelse ej
blott för Stenungsunds kommun utan även för angränsande kommuner,
Statsutskottets utlåtande nr 149.
9
tillstyrker fullmäktige på det livligaste, att kraftverket förlägges till Stenungsund.
Fullmäktige säger sig därvid förutsätta, att vattenfallsstyrelsen
vidtager erforderliga åtgärder för att eliminera de eventuella olägenheter,
som kraftverket skulle kunna medföra, samt att berörda fastighetsägare i
görligaste mån hålles skadeslösa i ekonomiskt avseende.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför sammanfattningsvis att anläggningskostnaderna
för kraftverket blir lägre i Stenungsund än i Bolsten. Detsamma
anses gälla beträffande de kostnader för bostadsbyggande och samhällsinvesteringar,
som följer med lokaliseringen men som inte ingår i den företagsekonomiska
kalkylen. Vid en förläggning till Stenungsund skulle även
följa möjligheter att utnyttja lokala arbetskraftsreserver, som annars skulle
bli outnyttjade. Vidare skulle en förläggning dit vara ett medel att motverka
befolkningsminskningen i Stenungsundsområdet. Därtill kommer vissa
regionala synpunkter, som anses tala mot en förläggning till Bolsten bl. a.
återverkningarna på möjligheterna till en framtida bostadsbebyggelse på
Hisingen. Mot ett val av Stenungsund som förläggningsplats anses framför
allt tala risken för att kraftverket skall försämra Stenungsundsområdets värde
ur rekreationssvnpunkt. Arbetsmarknadsstyrelsen säger sig emellertid
förutsätta, att vattenfallsstyrelsen i enlighet med sin försäkran kommer att
tillvarata alla möjligheter att undvika dylika skadeverkningar.
Vid vägning av de redovisade synpunkterna säger sig slutligen arbetsmarknadsstyrelsen
för sin del ha funnit, att de synpunkter, som talar för en
förläggning till Stenungsund, väger tyngre än de synpunkter, som talar mot
en förläggning dit och för en förläggning till Bolsten.
Såväl försvarsstaben som riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
vilka tillstyrker en helt bergskyddad anläggning, finner de av kommittén
framlagda två förläggningsalternativen likvärdiga ur de synpunkter dessa
myndigheter har att beakta. Riksnämnden anser dock, att, om Bolstensalternativet
väljes, anläggningen bör utföras med hamn i Nordre älv för fartyg
om 2 500 ton.
Beträffande den närmare innebörden av remissutlåtandena torde få hänvisas
till propositionen (s. 14—29).
Departementschefen, som inledningsvis erinrar om att frågan om att
uppföra ytterligare ett statligt ångkraftverk varit aktuell i flera år, framhåller
beträffande behovet av en dylik anläggning följande.
I 1953 års petita har vattenfallsstyrelsen förordat en ytterligare förstärkning
av statsblockets ångkraftresurser. Även om vattenkrafttillgångarna utbygges
i nu avsedd takt och med inriktning på att en viss marginal mellan
produktion och belastning så småningom skall uppnås, anses cn sådan förstärkning
nödvändig. Skälen härför är bl. a., att den vid extrema torrår bortfallande
energitillgången vid växande utbyggnad av vattenkraften blir allt
större i absoluta mått, varför ångkraftreserven redan med hänsyn härtill
måste ulvidgas i viss parallellitct med vattcnkraftproduktioncn. Även driftekonomiska
synpunkter talar för eu utvidgning. Regelbundet inträder nämligen
under vissa tider av dygnet och vissa delar av året belnstningstoppar,
för vilka en produktionsreserv är nödvändig. Med hänsyn till att anläggningskostnaderna
för ett ångkraftverk i förhållande till produktionskapaciteten
är lägre än för ett vattenkraftverk ställer det förra sig såsom reserv
10
Statsutskottets utlåtande nr 149.
ekonomiskt fördelaktigare. Då ångkraftreserven beräknas behöva utnyttjas
endast vissa delar av året, kominer nämligen besparingarna i kapitalkostnader
att mer än uppväga de ökade kostnader, som ångkraftverkets dyrare
drift drar med sig.
Utifrån dessa synpunkter och med hänsyn även till beredskapsbehovet
in. in. av en tillräcklig ångkraftreserv räknar vattenfallsstyrelsen med att vid
nuvarande utbyggnadsprogram för vattenkraften ett genomsnittligt årligt
tillskott av ungefär 30 000 kW ångkraft är erforderligt, räknat för hela landet.
Delvis kommer detta behov att täckas genom nya, icke statliga anläggningar
i Stockholm och Malmö. Dessa tillskott blir dock icke tillräckliga,
varför med sikte på kraftförsörjningen vid början av 1960-talet även de statliga
ångkraftresurserna måste utvidgas. Jag anser därför i likhet med vattenfallsstyrelsen,
när nu utbyggnaden av Västeråsverket i huvudsak är fullbordad
och en ytterligare utvidgning av detta enligt styrelsens mening icke
är lämplig eller möjlig, att redan nu i varje fall ett principbeslut bör fattas
om uppförande av ett nytt statligt ångkraftverk. Härigenom skulle det bli
möjligt att under nästa budgetår fullfölja projekteringsarbetet för kraftverket
och verkställa erforderliga markförvärv.
Efter att ha berört de undersökningar som föregått styrelsens nu aktuella
förslag angående platsen för kraftverket anför departementschefen
vidare följande.
Vid prövningen av förläggningsfrågan har jag utgått ifrån att det nya
kraftverket sannolikt bör utföras bergskyddat. Såsom av beräkningarna
framgår, medför detta i förhållande till anläggningskostnaden för en helt
öppen station vid full utbyggnad till 400 MW eu merkostnad av mellan 30
och 35 milj. kr. För att det nya kraftverket skall uppfylla även de krav, som
ställes ur beredskapssynpunkt och vilka understrukits av riksnämnden och
chefen för försvarsstaben, synes denna merkostnad böra tagas. Den kan förefalla
stor både i absoluta tal och i relation till den beräknade totala anläggningskostnaden
för kraftverket. I förhållande till det kapital, ca 800 milj.
kr., som investerats i de kraftstationer i södra och mellersta Sverige, till vilka
det blivande ångkraftverket får ses som ett komplement, ter sig, som
styrelsen anfört, merkostnaden dock icke orimlig.
Enligt de av styrelsen framlagda beräkningarna kommer anläggningskostnaderna
för kraftstatonen vid bergskyddat utförande att ställa sig gynnsammare
i Stenungsund än vid det med hänsyn till de beräknade årskostnaderna
fördelaktigaste utförandet i Bolsten, vilket avser varianten Bolsten
med enbart uthamn. I det förra fallet beräknas nämligen totalkostnaden vid
full utbyggnad, exklusive markkostnader och administration, till ca 227
milj. kr. och i det senare till 234 milj. kr. Differensen blir ungefär densamma
i eu lörsta utbyggnadsetapp. Skillnaden i årskostnader varierar något,
beroende på vilka antaganden man gör om kraftverkets utnyttjande. Under
en period, då kraftstationen icke alls behöver hållas i gång, beräknas årskostnaden
i båda utbyggnadsetapperna bli ca 0,5—0,6 milj. kr. lägre i Stenungsundsalternativef.
Vid en produktion av 500 MkWh per år, utgörande
maximiproduktionen vid utbyggnad till 200 MW, uppgår differensen till ca
0,4 milj. kr. Skulle däremot årsproduktionen stiga till 1 000 MkWh, förutses
årskostnaderna bli ungefär desamma i de båda alternativen. Under hänsynstagande
till såväl kapitalbehovet som de sålunda beräknade årskostnaderna
för kraftverket har vattenfallsstyrelsen för sin del föreslagit, att kraftverket
skall förläggas till Stenungsund. Anläggningskostnaderna där för en första
utbyggnadsetapp, avseende 200 MW, har beräknats till ca 130 milj. kr. Styrelsen
har hemställt om bemyndigande att påbörja denna etapp.
Statsutskottets utlåtande nr 149.
11
Under beredningen av frågan inom kommunikationsdepartementet har
vid sidan av remissyttrandena, varibland finnes ett från Svenska naturskyddsföreningen,
framställningar muntligen eller skriftligen även gjorts av
företrädare för sommargäster, markägare och ägare av sommarbebyggelse
inom Stenungsundsområdet. Därvid har bl. a. framkommit förslag om sådana
ändrade lösningar av bränsletransporterna till Bolsten, som skulle göra
en förläggning dit av kraftverket ekonomiskt mera konkurrenskraftigt i
jämförelse med Stenungsundsalternativet. Hamnstyrelsen i Göteborg har
framlagt det mest preciserade förslaget i detta hänseende, innebärande att
oljan till kraftverket skulle införas över Skarvikshamnen i Göteborg och kolet
över en hamn vid Ellesbo i Göta älv. Vidaretransporten till Bolsten skulle
ske med oljeledning resp. linbana. Vid en prövning av detta och andra ändringsförslag,
som vattenfallsstyrelsen på min begäran verkställt, har styrelsen
emellertid funnit, att ändringsförslagen icke leder till fördelaktigare lösningar
av Bolstensalternativet än de tidigare framlagda. Med transportanläggningar
enligt hamnstyrelsens förslag skulle anläggningskostnaderna i
Bolsten i varje fall icke bli lägre än i Stenungsund, medan årskostnaderna —
enligt både hamnstyrelsens och vattenfallsstyrelsens beräkningar — skulle
bli ca 0,5 milj. kr. högre. Därtill kommer att oljetillförseln skulle bli beroende
av den stora oljehamnen i Göteborg och kolbåtstrafiken av möjligheterna
att passera och eventuellt omlasta i Göteborgs hamn, vilket skulle innebära
risker för avspärrning av bränsletillförseln i händelse av krig. Med hänsyn
härtill har jag icke kunnat finna, att ändringsförslagen föranleder andra
ställningstaganden till frågan om verkets förläggande än de tidigare utredningarna.
Emot vattenfallsstyrelsen förslag med Stenungsund som förläggningsort
för kraftverket har framför allt Svenska naturskyddsföreningen riktat erinringar.
De går ut på att Stenungsundsområdets värde såsom bad- och rekreationsort
skulle väsentligt minskas om kraftverket förlädes dit. Dels har de
för kraftverket erforderliga anläggningarna ansetts komma att verka störande
på landskapsbilden, dels har kraftverkets drift förutsetts medföra olägenheter
av olika slag, såsom förorening av vattnet med olja, spridning av koloch
slaggdamm samt aska genom luften m. in. Ur naturskydds- och allmän
planeringssynpunkt skulle i stället Bolsten vara att föredraga. I detta spörsmål
har bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt byggnadsstyrelsen
uttalat sig. Båda styrelserna anser, att med de åtgärder till motverkande
av olägenheterna, som vattenfallsstyrelsen ställt i utsikt, Stenungsundsområdets
förutsättningar ur rekreationssynpunkt icke nämnvärt torde komma
alt försämras.
För egen del anser jag det vara av största vikt, att tillbörlig hänsyn tages
till naturskydds- och rekreationssynpunkterna. Vid noggrann vägning av
dessa synpunkter mot andra vid frågans bedömande betydelsefulla intressen
bär jag dock kommit till alt vattenfallsstyrelsens förslag bör kunna godtagas.
Efter överläggningar med styrelsens ledning utgår jag därvid från
alt sådana åtgärder kommer att vidtagas, att de olägenheter, som befarats
uppstå i Stenungsund, i det stora hela kommer alt elimineras.
Chefen för försvarsstaben samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
har vidare i sina yttranden uttalat, att Stenungsunds- och Bolstensalternativen
ur beredskapssynpunkt är likvärdiga. Under sådana förhållanden
har jag ansett mig kunna låta de ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska
synpunkterna fälla utslaget. Styrelsens kostnadsberäkningar, vid vilka
hänsyn tagits till erforderliga skyddsåtgärder, har utfallit till Stenungsunds
förmån. Anläggningskostnaderna vid full utbyggnad av kraftverket där
kommer, exklusive markkostnader och administration, att uppgå till ca 227
12
Statsutskottets utlåtande nr 149.
milj. kr. Vid mitt ställningstagande har jag vidare räknat med de avgjorda
fördelar ur arbetsmarknadssynpunkt, som en förläggning till Stenungsund
erbjuder framför Bolstensalternativet. Även med hänsyn till de indirekta
kostnaderna för bostäder och serviceanläggningar av olika slag är Stenungsund
att föredraga, då där den erforderliga arbetskraften till väsentlig del
redan finnes bosatt på orten eller i trakten däromkring. En förläggning av
kraftverket till Bolsten däremot skulle, såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört,
leda till en inflyttning av hela den erforderliga arbetskraften. Den därvid
framkallade bostadsefterfrågan måste helt täckas genom nyproduktion.
Departementschefen erinrar slutligen om att när förslaget om västkustverket
framlades i 1953 års petita förordade vattenfallsstyrelsen, att i samband
med beslutet om kraftverket ett investeringsanslag om 5 milj. kr.
skulle anvisas för budgetåret 1954/55 till markförvärv och vissa förberedelseåtgärder.
Styrelsen uttalade samtidigt, att anläggningens första etapp (200
MW) borde vara färdig till år 1959 men att ett uppskov till 1960 inte skulle
medföra större olägenhet. Sedermera har styrelsen i skrivelse den 1 december
1953 meddelat, att förberedelseåtgärderna kan reduceras och uppskjutas
till efter budgetåret 1954/55 och att ett anslag om 2 milj. kr. vore tillräckligt
under nästa budgetår. Departementschefen säger sig vid sin anmälan
i årets statsverksproposition av vattenfallsverkets investeringsbehov icke ha
räknat med något särskilt anslag för ändamålet, enär med hänsyn till det
begränsade investeringsutrymmet några väsentliga utgifter för ändamålet
under nästa budgetår icke syntes kunna medgivas. De medel, som dock vid
ett bifall till vattenfallsstyrelsens förslag kunna bli erforderliga under nästa
budgetår för projekteringsarbetets fullföljande och för markförvärv, föreslås
få utgå av anslaget till Inköp av vattenfall och fastigheter samt av dispositionsanslaget.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Osvald m. fl.
(I: 524) och den andra inom andra kammaren av herrar Gustafson i Göteborg
och Netzén (11:673), i vilka hemställts att riksdagen med avslag på
Kungl. Maj :ts förevarande proposition i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
hemställa om en skyndsam utredning beträffande möjligheterna att förlägga
ett ångkraftverk till Bolsten i Bohuslän.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde få
hänvisas till motionen 11:673.
Utskottet. Behovet av en ytterligare förstärkning av vattenfallsverkets
ångkraftresurser får enligt utskottets mening anses vara väl styrkt. Utskottet
delar därför departementschefens uppfattning, att principbeslut nu bör fattas
om uppförande av en ny statlig ångkraftstation. Med hänsyn framför
allt till den ogynnsamma utvecklingen av relationen mellan vattenkrafttillgång
och kraftefterfrågan inom vattenfallsstyrelsens västsvenska distributionsområde
synes det naturligt att den nya stationen förlägges till västkusten,
i nära anslutning till belastningstyngdpunkten inom området i fråga.
Statsutskottets utlåtande nr 149.
13
I likhet med departementschefen finner utskottet det även motiverat, att
anläggningen utföres helt bergskyddad trots den merkostnad som därigenom
uppstår.
De mycket ingående undersökningar som verkställts av vattenfallsstyrelsen
torde utvisa, att under ovan angivna förutsättningar två platser, nämligen
Stenungsund och Bolsten, äga klart företräde framför alla andra tänkbara
alternativ såsom förläggningsort för den planerade ångkraftstationen.
Av de uppgjorda kalkylerna framgår vidare, att de totala anläggningskostnaderna
vid full utbyggnad till en effekt av 400 MW kunna beräknas till
icke fullt 227 milj. kronor för stenungsundsalternativet och till 234 milj.
kronor för bolstensaltcrnativet i dess med hänsyn till årskostnaderna gynnsammaste
variant. Differensen blir ungefär densamma i en första utbyggnadsetapp.
I de angivna beloppen äro icke inräknade kostnader för markförvärv,
skadestånd och administration. Även årskostnaderna ställa sig något
fördelaktigare enligt det förstnämnda alternativet, dock att vid maximal
produktion av 1 000 MkWh skillnaden helt utjämnas. Mot bakgrunden av nu
i korthet berörda omständigheter har vattenfallsstyrelsen för sin del funnit
avgörande skäl tala för att den nya ångkraftstationen bör förläggas till
Stenungsund. Departementschefen har biträtt denna uppfattning och därvid
särskilt hänvisat till de fördelar ur arbetsmarknadssynpunkt som styrelsens
förslag anses innebära.
Såsom av den i förevarande proposition lämnade redogörelsen framgår, ha
emellertid mot en lösning av förläggningsfrågan enligt nu angivna riktlinjer
vissa erinringar framställts. Farhågor ha sålunda uttalats för att stenungsundsområdets
värde såsom bad- och rekreationsort skulle väsentligt minska
om ångkraftstationen förlädes dit. Dessa naturskyddssynpunkter ha kraftigt
understrukits i de båda likalydande motionerna I: 524 och II: 673, vari yrkats
avslag på Kungl. Maj :ts förslag. Under hänvisning till ett av Göteborgs
hamnstyrelse utarbetat utkast till en fjärde variant av bolstensalternativet,
med en total anläggningskostnad som beräknats understiga stenungsundsalternativet
med 3 milj. kronor, ha motionärerna samtidigt förordat en
skyndsam utredning av möjligheterna att förlägga ångkraftstationen till
Bolsten. Därvid borde bl. a. undersökas, huruvida icke i förevarande fall
bränsleförsörjningen kunde helt baseras på olja, med en avsevärd reducering
av kostnaderna för bolstensalternativet som följd. Motionärerna ha vidare
gjort gällande att den av vattenfallsstyrelsen uppgjorda kalkylen, om i densamma
inräknades även markkostnader och skadestånd, koinme att förskjutas
till förmån för sistnämnda alternativ. Enligt av motionärerna inhämtad
uppgift skulle även oljetransporterna till Stenungsund bli dyrare än vad
styrelsen förutsatt.
Utskottet, som avlagt besök vid både Stenungsund och Bolsten, vill för sin
del ingalunda bestrida, att ur naturskyddssynpunkt invändningar kunna
göras mot förslaget att förlägga ångkraftstationen till förstnämnda plats.
De farhågor som härutinnan uttalats anser dock utskottet vara överdrivna.
Utskottet vill särskilt erinra om att från vattenfallsstyrelsens sida ställts i
14
Statsutskottets utlåtande nr 149
utsikt åtgärder, vilka skulle i hög grad eliminera de olägenheter som må
vara förbundna med en anläggning av nu ifrågavarande slag. Erfarenheten
från Västerås och Flaxenvik synes också utvisa, att praktiskt tillfredsställande
resultat kunna nås genom sådana skyddsåtgärder. Utskottet anser sig
ej heller ha anledning betvivla, att de utfästelser som i här berörda avseende
gjorts av vattenfallsstyrelsen verkligen komma att infrias. Enligt utskottets
mening finnes därför fog för den uppfattning åt vilken bl. a. länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län givit uttryck, nämligen att stenungsundsområdets
förutsättningar ur rekreationssynpunkt icke nämnvärt torde
komma att försämras.
Vid nu angivna förhållande måste uppenbarligen starkt vägande skäl
av annat slag kunna åberopas för ett frångående av Kungl. Maj :ts förslag.
Såsom tidigare framhållits kan förutom Stenungsund ytterligare endast en
plats anses vara lämplig som förläggningsort för den nya ångkraftstationen,
nämligen Bolsten. De olika varianter av detta alternativ som vattenfallsstyrelsen
utarbetat innebära dock i samtliga tre fall eu redan ur ekonomiska
synpunkter mindre tillfredsställande lösning av förläggningsfrågan.
Såvitt utskottet kan bedöma erbjuder ej heller den i de ovannämnda motionerna
förordade fjärde varianten sådana fördelar, att den kan anses överlägsen
stenungsundsalternativet. Motionärerna ha visserligen gjort gällande,
att anläggningskostnaderna skulle bli lägre vid bolstensalternativet i dess
nya utformning. Av vattenfallsstyrelsen verkställda preliminära beräkningar
synas dock utvisa, att så icke är fallet. Differensen har uppskattats till ca
1,4 milj. kronor till bolstensalternativets nackdel. Årskostnaderna vid maximal
produktion ligga dessutom ca 0,5 milj. kronor högre. Därtill kommer
att det av motionärerna förordade alternativet ur beredskapssynpunkt ter
sig mindre framsynt. Den för kraftstationens drift erforderliga oljan skulle
nämligen, därest detta alternativ väljes, behöva tillfälligt lagras i ovan jord
befintliga cisterner i Göteborgs hamn för att därifrån genom en ca två
mil lång ledning transporteras till förbrukningsorten, vilket onekligen innebär
stora risker i händelse av krig. Enligt de upplysningar utskottet inhämtat
finnes ej heller anledning befara, att kostnaderna skulle bli större
för oljefrakter till Stenungsund än till Göteborg. I sistnämnda fall tillkomma
f. ö. hamnavgifter, vilka äro utan motsvarighet i Stenungsund. Infartsförhållandena
till sistnämnda ort äro dessutom sådana, att lotsstyrelsen ur
de speciella synpunkter denna myndighet har att företräda ansett avgörande
skäl tala för att ångkraftstationen förlägges dit. Det synes å andra sidan
antagligt att kostnaderna för markförvärv och skadestånd, vilka icke medräknats
i den av vattenfallsstyrelsen uppgjorda kalkylen, komma att ställa
sig något högre i Stenungsund än i Bolsten. Därvid må emellertid beaktas,
att kalkylen ej heller inbegriper den besparing, uppskattningsvis ca 1 milj.
kronor, i kostnaderna för distributionsnätets utbyggnad i mellersta och norra
Bohuslän, vilken blir möjlig om ångkraftstationen förlägges till Stenungsund.
Vad bränslefrågan slutligen beträffar vill utskottet erinra om att
valet mellan olja och kol väsentligen betingas av den prisrelation dessa båda
Statsutskottets utlåtande nr 149.
15
bränsleslag uppvisa. Det synes därför utskottet välbetänkt, att driften icke
baseras på enbart en sorts bränsle, även om oljan normalt kan vara att föredraga.
Behov föreligger även av viss sameldning.
De nu anförda omständigheterna ge enligt utskottets mening vid handen,
att motionärerna icke kunnat förebringa sådana skäl som motivera att frågan
om förläggningen av den planerade ångkraftstationen på västkusten
göres till föremål för ytterligare utredning. Även med hänsyn till kraftbalansens
utveckling synes en dylik utredning, vilken otvivelaktigt måste medföra
uppskov med anläggningens färdigställande, icke vara att tillråda. Utskottet
avstyrker därför bifall till förevarande motioner.
Utskottet förordar sålunda, att den nya ångkraftstationen i enlighet med
Kungl. Maj :ts förslag förlägges till Stenungsund. I likhet med departementschefen
förutsätter utskottet därvid, att tillbörlig hänsyn tages till naturskydds-
och rekreationssynpunkterna. Härutöver önskar utskottet jämväl
understryka angelägenheten av att vederbörande markägares berättigade
intressen tillgodoses.
Vad departementschefen anfört rörande sättet för bestridande av kostnaderna
för under nästa budgetår erforderliga åtgärder har icke givit utskottet
anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 524 och II: 673, besluta att i enlighet
med vattenfallsstyrelsens förslag en ångkraftstation
skall anläggas i Stenungsund i Bohuslän.
Stockholm den 18 maj 1954.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Iwar Anderson, Leander, Näsström, Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Boman,
Ragnar Persson, Edvin Thun, Bergman, Bergh och Lodenius; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Andersson i
Malmö, Lindholm, Rubbestad, Åkerström, Hoppe, Staxäng, fröken Elmén,
herrar Johansson i Mysinge, Petterson i Degerfors, Kyling, Nihlfors, Andreasson
och fröken Vinge.
Reservationer
1) av herrar Ohlon, Ragnar Persson, Bergman, fröken Elmén och fröken
Vinge, vilka ansett att
16
Statsutskottets utlåtande nr 149.
dels den del av utskottets yttrande, som på s. 13 börjar med »Utskottet,
som» och på s. 15 slutar med »till erinran», bort ha följande lydelse:
»Utskottet, som avlagt besök vid både Stenungsund och Bolsten, finner
för sin del uppenbart, att ur naturskyddssynpunkt vägande invändningar
kunna göras mot förslaget att förlägga den planerade ångkraftstationen till
förstnämnda plats. Med bolstensalternativet äro däremot icke förbundna
några olägenheter av nu ifrågavarande slag. Det synes utskottet vidare tveksamt,
om de arbetsmarknadspolitiska skälen verkligen tala så entydigt till
förmån för Stenungsund som departementschefen vill göra gällande. Kungälvs
stad, inom vars område Bolsten är beläget, torde jämväl äga betydligt
bättre möjligheter att tillgodose det behov av bostäder, skolor och andra serviceanordningar
som i och med den nya ångkraftstationen kommer att aktualiseras.
Enligt vattenfallsstyrelsens förberörda undersökning skulle vid en kostnadsjämförelse
stenungsundsalternativet te sig något fördelaktigare än bolstensalternativet.
Såsom i motionerna I: 524 och II: 673 erinrats, har emellertid
av Göteborgs hamnstyrelse utarbetats förslag till ytterligare en variant
av bolstensalternativet, varigenom kostnaderna för detta alternativ skulle
kunna avsevärt reduceras. Från vattenfallsstyrelsens sida har visserligen under
hand gjorts gällande, att även denna variant skulle innebära en ur ekonomisk
synpunkt mindre tillfredsställande lösning än stenungsundsalternativet,
men någon slutlig ståndpunkt i detta spörsmål torde icke kunna tagas
utan mera ingående och noggranna detaljberäkningar. En ifrån dessa utgångspunkter
företagen överarbetning av den av vattenfallsstyrelsen verkställda
kostnadskalkylen synes även motiverad med hänsyn till att i denna
kalkyl icke medtagits kostnaderna för markförvärv och skadestånd. En komplettering
av kalkylen i jämväl nu berörda avseende torde emellertid vara erforderlig
för att en fullt rättvisande kostnadsjämförelse skall kunna erhållas.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att taxeringsvärdena å de fastigheter,
vilka befinna sig inom en cirkel av respektive 1 och 3 km:s radie
med den planerade kraftstationsanläggningen såsom mittpunkt, uppgå i
Bolsten till respektive 0,5 och 3,0 milj. kronor samt i Stenungsund till
respektive 1,3 och 10,0 milj. kronor.
Då flera för förläggningsfrågans bedömning betydelsefulla omständigheter
således ännu icke blivit tillräckligt klarlagda, bör enligt utskottets mening
en närmare utredning av bolstensalternativet i dess av Göteborgs hamnstyrelse
föreslagna utformning verkställas, innan definitivt beslut i frågan fattas.
Om möjligt bör därvid utom vattenfallsverkets experter även utomstående
sakkunskap anlitas. Det torde sedan få ankomma på Kungl. Maj :t att
på grundval av det resultat, vartill den fortsatta utredningen kan leda, avgöra
frågan om den nya ångkraftstationens förläggning. Ett visst uppskov med
anläggningens färdigställande kan måhända därigenom icke undvikas. Av
de skäl som av departementschefen åberopats i årets statsverksproposition
(bil. 27, p. 22) vid anmälan av vattenfallsverkets investeringsfrågor synes
Statsutskottets utlåtande nr 149.
17
emellertid ett sådant uppskov icke behöva tillmätas någon avgörande betydelse.
»
dels ock utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 524 och II: 673, i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva tillkänna vad utskottet ovan anfört.»
2) av herr Staxäng.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 6 samt. Nr 149.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:342 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anläggning av ett ångkraftverk på västkusten. a1 i texten