Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 195^/55 till Bidrag till företagareföreningar m. fl. och till Fonden för lån till företagareföreningar m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

1954-05-25 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:155, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 195^/55 till Bidrag till företagareföreningar m. fl. och till Fonden för lån till företagareföreningar m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 155—156.

Statsutskottets utlåtande nr 155.

1

Nr 155.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om anslag för budgetåret

195^/55 till Bidrag till företagareföreningar m. fl. och

till Fonden för lån till företagareföreningar m. fl.

jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under tionde huvudtiteln (punkt 52,

s. 77—85 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för

den 4 januari 1954) föreslagit riksdagen att till Bidrag till företagareföreningar

m. fl. för budgetåret 1954/55 anvisa ett reservationsanslag av 700 000

kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 beträffande kapitalbudgeten

(bilaga 31, punkt 4, s. 5 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för den 4 januari 1954) föreslagit riksdagen att till Fonden

för lån till företagareföreningar m. fl. för nämnda budgetår anvisa ett investeringsanslag

av 2 500 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ohlon m. fl. (I: 308) och den andra inom andra kammaren av herr

Ohlin m. fl. (II: 486), i vilka hemställts, bland annat, att riksdagen måtte

besluta a) att med ändring av Kungl. Maj :ts förslag till Fonden för lån till

företagareföreningar m. fl. för budgetåret 1954/55 å kapitalbudgeten anvisa

ett med 500 000 kronor höjt investeringsanslag å 3 000 000 kronor, b) att

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en översyn av gällande lånevillkor

för lånefonden för hantverks- och småindustrikredit i syfte att förbättra förutsättningarna

att erhålla lån ur denna samt att förslag om erforderliga

ändringar snarast måtte föreläggas riksdagen, c) alt för att möjliggöra höjt

anslag till Hantverkarnas ungdomsrörelse under rubriken Bidrag till företagareföreningar

m. fl. för budgetåret 1954/55 anvisa ett i förhållande till

Kungl. Maj :ts förslag med 15 000 kronor höjt reservationsanslag,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Helmer Persson och Ola Persson (I: 70) och den andra inom andra

kammaren av herrar Holmberg och Hagberg i Stockholm (11:87), i vilka

hemställts, att riksdagen måtte till Fonden för lån till företagareföreningar

in. fl. för budgetåret 1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000

kronor,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 155—160.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets utlåtande nr 155.

herr Eliasson m. fl. (I: 102) och den andra inom andra kammaren av

herr Larsson i Hedenäset m. fl. (II: 134), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte till Fonden för lån till företagareföreningar m. fl. för budgetåret

1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 5 000 000 kronor,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Nyström m. fl. (1:307) och den andra inom andra kammaren

av herr Jansson i Kalix m. fl. (II: 417), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte till Fonden för lån till företagareföreningar in. fl. för budgetåret

1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna II: 486, I: 70, I: 102 och II: 417.

För innevarande budgetår äro under tionde huvudtiteln uppförda dels

till Upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om hantverk och

småindustri ett reservationsanslag av 370 000 kronor och dels till Kostnader

för främjande av företagsverksamhet m. m. ett reservationsanslag av

1 500 000 kronor.

De första företagareföreningarna bildades under 1930-talet i vissa län,

främst i Norrland, där arbetslöshetens härjningar varit särskilt svåra. Föreningarna

skulle genom att främja enskild företagsamhet medverka till att

på längre sikt öka sysselsättningsmöjligheterna för befolkningen. Verksamheten

skulle främst avse landsbygden och över huvud taget områden, där näringslivet

hade en ensidig inriktning. En differentiering och utbyggnad av

näringslivet inom dylika områden tänktes i väsentlig mån kunna motverka

uppkomsten av arbetslöshetskriser av det elakartade slag, som utmärkt den

närmast föregående tidsperioden. Likaledes väntades föreningarnas verksamhet

kunna bidraga till att i viss mån hejda den avfolkning, som för

ifragavarande landsdelar utgjorde ett allvarligt problem.

Initiativet till bildande av företagareföreningar har vunnit efterföljd i

många landsändar. För närvarande finns dylika föreningar i tretton län,

varjämte i ytterligare tre län tillkommit sammanslutningar med liknande

syfte. Verksamheten har åtnjutit ett omfattande statligt söd. Sålunda har

bidrag till administrationskostnaderna utgått från det under tionde huvudtiteln

uppförda anslaget till upplysnings- och rådgivningsverksamhet i fråga

om hantverk och småindustri. Under innevarande budgetår har hittills

335 000 kronor utdelats som administrationsbidrag från detta anslag. Vissa

företagareföreningar har erhållit medel för utlåning från anslag under femte

huvudtiteln. Från och med innevarande budgetår är det för bl. a. detta

ändamål avsedda anslaget — till kostnader för främjande av företagsverksamhet

m. in. — uppfört under tionde huvudtiteln. För utlåning har hittills

nära 17 milj. kronor utanordnats från ifrågavarande anslag. Då någon

föreskrift om återbetalning av dessa medel i regel icke förekommit,

har föreningarna kunnat disponera inflytande amorteringar för ny utlåning.

Den totala av företagareföreningar utlämnade lånesumman överstiger

till följd härav avsevärt det belopp, som staten ställt till förfogande för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

3

ändamålet. Det sammanlagda av föreningarna utlånade beloppet uppgick

vid utgången av år 1952 till nära 25 milj. kronor.

Vid skilda tillfällen har det framkommit önskemål att den verksamhet,

varom här är fråga, skulle kunna utvidgas i snabbare takt än vad hittills

skett. Sålunda föreslog på sin tid småföretagsutredningen, att verksamheten

skulle utbyggas till att omfatta hela landet, således även de län där företagareföreningar

dittills icke bildats. Vid en inom handelsdepartementet år

1949 företagen överarbetning av småföretagsutredningens betänkande förutsattes,

att en företagareförening efter hand skulle tillskapas i varje län.

Senast har vid föregående års riksdag väckts vissa motioner om ökat stöd

åt den av föreningarna och andra liknande sammanslutningar bedrivna

verksamheten. I detta sammanhang må även framhållas, att inkomna ansökningar

om medel till administrationskostnader och utlåning åtminstone

under senare år avsett belopp, som tillhopa vida överstigit för ändamålet

anvisade anslag.

I samband med den förut omnämnda överflyttningen av anslaget till

kostnader för främjande av företagsverksamhet till tionde huvudtiteln har

inom handelsdepartementet verkställts viss översyn av företagareföreningnarnas

verksamhet. Vad därvid framkommit synes departementschefen bestyrka,

att denna verksamhet är gagnelig ur flera olika synpunkter. Ett icke

ringa antal nya företag med, som det förefaller, goda utvecklingsmöjligheter

har genom föreningarnas medverkan kunnat lokaliseras till orter, där behov

av en utbyggnad eller differentiering av näringslivet befunnits föreligga.

Denna lokaliseringsverksamhet, som bedrivits i nära samarbete med arbetsmarknadsorganen,

synes ha medfört resultat av stor ekonomisk och social

betydelse för åtskilliga kommuner, icke minst på landsbygden. Föreningarna

har vidare i stor utsträckning tagits i anspråk för meddelande av upplysningar

och råd i samband med nybyggnader, anskaffning av maskiner

och redskap och andra med nyetablering, utvidgning samt rationalisering av

företag sammanhängande åtgärder. Denna konsultationsverksamhet har i

många fall på ett lyckligt sätt kunnat kombineras med finansiell hjälp till

erforderliga investeringar. Bl. a. har föreningarna därvid kunnat medverka

till en sanering av småföretagens lokalbestånd. — Föreningarna har sålunda

kommit alt gagna den framtida utvecklingen av ett stort antal hantverksoch

småindustriföretag.

Den verksamhet, som sålunda bedrivits av företagareföreningarna och för

vilken här i grova drag redogjorts, synes departementschefen vara av värde

som led i strävandena att på längre sikt upprätthålla sysselsättningen på

en hög nivå, alt åstadkomma bättre försörjningsmöjligheter för befolkningen

inom områden med ett mindre väl utvecklat näringsliv och att främja

hantverket och småindustrien. Det är enligt departementschefens mening

av vikt, att denna verksamhet hålles vid makt och utvidgas i mån av behov

och tillgängliga resurser.

Det kan, framhåller departementschefen, givetvis i och för sig vara motiverat

all överväga, huruvida icke, såsom småföretagsutredningen före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Statsutskottets utlåtande nr 155.

slagit, här berörda uppgifter lämpligen bör anförtros åt organ, vilka mera

omedelbart är anknutna till den statliga förvaltningen. Åtskilliga skäl torde

kunna anföras för en dylik åtgärd. Det bör emellertid framhållas, fortsätter

departementschefen, att detta skulle innebära en övergång till eu hittills

för ifrågavarande verksamhet oprövad organisationsform, medan å andra

sidan föreningsformen vunnit anslutning i flertalet av de län, där verksamheten

bedrives, samt prövats i praktiskt arbete under en följd av år.

Någon väsentlig olägenhet, som kan tillskrivas denna organisationsform som

sådan, torde därvid icke ha förmärkts. Ej heller torde enligt departementschefens

mening några allvarliga erinringar kunna riktas mot det sätt varpå

företagareföreningarna handhaft sina arbetsuppgifter. Den omständigheten,

att föreningarnas verksamhet i formellt avseende är reglerad i lag, torde i förening

med den insyn, som förbehålles staten i samband med anvisande av

medel till verksamheten, ge tillfredsställande garantier för erforderlig stadga

och noggrannhet i arbetet. Härtill kommer, att representanter för statliga

myndigheter enligt föreningarnas stadgar i samtliga fall skall ingå i föreningsstyrelserna.

Departementschefen finner således icke tillräckliga skäl för

att inrätta nya helstatliga organ för denna verksamhet.

Med hänsyn till vad som anförts i det föregående är departementschefen

nu beredd att förorda åtgärder, avsedda att möjliggöra en viss utbyggnad av

den verksamhet, som bedrives av företagareföreningarna.

Vad först angår verksamhetens utbyggnad i regionalt avseende torde,

framhåller departementschefen, visserligen kunna förmodas, att behov av organ

för upplysning och rådgivning åt hantverk och småindustri föreligger

inom samtliga län ävensom att i flertalet län finns områden, där en aktiv

lokaliseringsverksamhet av det slag företagareföreningarna bedriver skulle

vara nyttig. I princip kan det enligt departementschefen med hänsyn härtill

framstå såsom önskvärt, afl det träffas anstalter för att inom varje län inrättas

en företagareförening. Enligt departementschefens mening bör det

emellertid ankomma på företrädare för lokala intressen — landsting, kommuner

samt enskilda sammanslutningar, företag och personer — att bedöma

och avgöra huruvida nya företagareföreningar bör bildas i respektive

län. De lokala intressenterna bör också, därest en förening anses böra komma

till stånd, svara för att erforderliga medel tillskjutes för verksamhetens

igångsättande och bedrivande under en första tid. Om verksamheten under

denna tid vinner erforderlig stadga och befinnes motsvara ett påtagligt behov,

bör enligt departementschefen statsbidrag, i första hand till administrationskostnader,

kunna påräknas.

Departementschefen är icke för närvarande beredd förorda företagareföreningarnas

förtroenderåds förslag att de statliga administrationsbidragen

till föreningarna fastställs till bestämda belopp enligt vissa generella beräkningsgrunder.

Frågan om storleken av dessa bidrag synes departementschefen

liksom hittills skett få bedömas från fall till fall. Utgångspunkten bör

därvid enligt departementschefen vara, att en viss minimiorganisation — en

heltidsanställd konsulent jämte erforderlig kontorshjälp åt honom — är en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

5

förutsättning för att verksamheten skall kunna bedrivas med utsikt till

framgång. Ett oavvisligt krav bör vidare vara, att en icke oväsentlig del av

de årliga kostnaderna för denna minimiorganisation täckes genom bidrag

från annat håll än staten. I den mån organisationen tillväxer och kostnaderna

därmed ökas bör jämväl beloppet av dylika bidrag ökas i ungefärlig

motsvarande mån. I detta sammanhang erinrar departementschefen om att

företagareföreningar, vilkas utlåningsverksamhet nått viss omfattning, kan

tillgodogöra sig därvid inflytande ränteintäkter för täckande av administrationskostnader.

Vissa av de nuvarande företagareföreningarna och övriga sammanslutningar

av liknande slag har icke inom ramen för hittills för ändailiålet tillgängliga

medel kunnat åtnjuta bidrag till sina administrationskostnader i

full överensstämmelse med de principer, departementschefen i det föregående

ansett böra gälla för beräkningen av dylika bidrag. Då det synes önskvärt,

att ifrågavarande regler skall kunna tillämpas från och med nästkommande

budgetår, torde en höjning av medelsanvisningen till bidrag till företagareföreningarnas

administrationskostnader för sagda budgetår böra äskas

av riksdagen. Den erforderliga höjningen beräknar departementschefen till

80 000 kronor.

Såsom förut omnämnts, har hittills endast vissa företagareföreningar, till

antalet nio, erhållit statsmedel för utlåning. Ansökningar om medel för sådant

ändamål har emellertid inkommit även från andra sammanslutningar. I

anledning härav framhåller departementschefen, att företagareföreningarnas

verksamhet, rätt bedriven, självfallet i stor utsträckning ger anledning

till investeringar både när det gäller att förverkliga uppslag till rationaliseringsåtgärder

och då fråga är om nyetablering eller utvidgning av företag av

lokaliseringspolitiska skäl. Erfarenheten synes departementschefen visa, att

det kan vara förenat med svårigheter att tillfullo täcka kapitalbehovet även

för angelägna investeringar med anlitande enbart av företagarnas egna insatser

och de möjligheter, som står till buds på den ordinarie kapitalmarknaden.

I dylika fall kan det enligt departementschefen vara önskvärt, att vederbörande

företagareförening har möjlighet att utlämna kompletteringslån, som möjliggör

den planerade investeringen. En viss långivning utgör sålunda ett icke

sällan nödvändigt och under alla omständigheter värdefullt komplement till

föreningarnas verksamhet i övrigt. Departementschefen vill därför icke motsätta

sig att i princip samtliga företagareföreningar beredes möjlighet till utlåningsverksamhet

genom tilldelning av statsmedel för ändamålet. Som en

nödvändig förutsättning synes dock enligt departementschefen böra gälla,

att verksamheten inom förening, som erhåller dylik tilldelning, skall ha pågått

någon lid och därvid visat sig behövlig och gagnelig samt vunnit erforderlig

stadga och omfattning. Det förutsättes få ankomma på Kung]. Maj :t

att pröva, när dessa förutsättningar i de särskilda fallen kan anses fyllda.

Under anslaget till kostnader för främjande av företagsverksamhet har

för innevarande budgetår anvisats 1,5 milj. kronor, övervägande delen av

detta belopp jämte den å anslaget från budgetåret 15)52/53 kvarstående reser
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 155.

vationen, tillsammans något över 1,6 milj. kronor, torde konnna att under

löpande budgetår tagas i anspråk för lån och subventioner till företagareföreningar.

Från de föreningars sida, vilka för närvarande bedriver utlåningsverksamhet,

har under hand anmälts behov av medel för sådan verksamhet,

vilka sammanlagda vida överstiger nyssnämnda belopp. Härtill kan komma

behov av medel för utlåning genom föreningar, som icke tidigare haft möjligheter

härtill men som enligt vad i det föregående anförts anses böra komma

i åtnjutande av dylika. Vidare kan förutses, att vissa projekt, innebärande

investeringar av statsmedel inom områden, som drabbats eller hotas av

sysselsättningsminskning, kommer att aktualiseras under den närmaste tiden.

Departementschefen syftar här närmast på Töreutredningens förslag. Med

hänsyn till nämnda omständigheter torde för nästa budgetår en avsevärt

ökad medelsanvisning för nu ifrågavarande ändamål böra äskas av riksdagen.

Departementschefen föreslår, att till lån till företagareföreningar in. fl.

anvisas ett anslag av 2 500 000 kronor. Med hänsyn till att de lån, som här

avses, är räntebärande och i princip skall återbetalas till statsverket, föreslås

anslaget skola uppföras å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder.

En viss del av de till företagareföreningarnas förfogande ställda lånemedlen,

under senare tid i regel tio procent, har utgått i form av subvention,

d. v. s. utan återbetalningsskyldighet. Med hänsyn bl. a. till föreningarnas

behov av en viss riskmarginal för täckande av eventuella förluster, synes

departementschefen denna anordning böra bibehållas. För dylik subventionering

beräknar departementschefen för nästa budgetår ett belopp av 250 000

kronor. Under hänvisning till vad i det föregående anförts i fråga om statsbidrag

till administrationskostnaderna inom nya företagareföreningar föreslår

departementschefen vidare, att medelsanvisningen till bidrag till föreningarnas

administrationskostnader höjes från 335 000 kronor till 415 000

kronor. Till hantverks- och småindustriorganisationen anses bidrag för nästa

budgetår höra utgå med oförändrat belopp, 35 000 kronor. Sammanlagt

bör sålunda för här berörda ändamål under driftbudgeten anvisas ett belopp

av (250 000 -j- 415 000 -f- 35 000 =) 700 000 kronor. Ifrågavarande belopp

anses med hänsyn till den avsedda användningen därav böra uppföras å ett

särskilt reservationsanslag, benämnt Bidrag till företagareföreningar in. fl.

Utskottet. För hantverks- och småindustriföretag finnas för närvarande

särskilda möjligheter att för olika ändamål erhålla lån av statsmedel. Sålunda

äro i dylikt syfte inrättade särskilda lånefonder, nämligen statens

hantverkslånefond och fonden för hantverks- och småindustrikredit. Vidare

bedriva företagareföreningar i vissa län med understöd av statsmedel en låneverksamhet,

som är avsedd att stödja företagsamhet, varom här är fråga.

Statens stöd till företagareföreningarna sker dels genom bidrag till administrationskostnader

och dels genom att ställa medel till förfogande för

utlåningsverksamhet. För förstnämnda ändamål ha för innevarande budgetår

under det under tionde huvudtiteln uppförda anslaget till Upplysningsoch

organisationsverksamhet i fråga om hantverk och småindustri anvisats

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

7

370 000 kronor, i vilket belopp inräknats 35 000 kronor till bidrag till Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation.

Kungl. Maj:t har i nu förevarande sammanhang framlagt förslag till

åtgärder, avsedda att möjliggöra en viss utbyggnad av den verksamhet, som

bedrives av företagareföreningarna, och i samband därmed förordat en höjning

av medelsanvisningen till bidrag till föreningarnas administrationskostnader

med 80 000 kronor. Utskottet har vid sin granskning av förslaget

på denna punkt funnit förordade åtgärder vara ägnade att bereda föreningarna

ökade förutsättningar att fullfölja sin verksamhet. Utskottet tillstyrker

förslagen ävensom anslagshöjningen och har icke något att erinra mot att

i anslaget inräknas 250 000 kronor, motsvarande den del av understöden

till utlåningsverksamheten, som lämnas såsom subvention, d. v. s. utan återbetalningsskyldighet.

Utskottet har icke heller något att invända mot att

anslaget erhåller den ändrade benämningen Bidrag till företagareföreningar

in. fl.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde anslaget för nästa budgetår

böra uppföras med 700 000 kronor. Emellertid har i motionerna I: 308 och

II: 486 hemställts, såvitt nu är i fråga, att anslaget härutöver höjes med

15 000 kronor för att möjliggöra anställande av ytterligare en instruktör

hos Hantverkarnas ungdomsrörelse. Utskottet vill med anledning härav erinra

om att Kungl. Maj :t i propositionen nr 156 till innevarande års riksdag

framlagt förslag i fråga om statlig hjälp till, bland annat, instruktörsverksamheten

i ungdomsarbetet. Enligt förslaget skall statsbidrag kunna

utgå till högst 24 instruktörer inom ungdomsorganisationer utanför idrottsrörelsen.

Bidragen i fråga avses skola fördelas av Kungl. Maj :t. Förslaget

har numera godkänts av riksdagen, som för ändamålet anvisat medel under

åttonde huvudtiteln. Härigenom ha skapats möjligheter för, bland andra,

Hantverkarnas ungdomsrörelse att för sin instruktörsverksamhet komma

i fråga för bidrag. Då syftet i det motionsvis gjorda yrkandet alltså får

anses bliva tillgodosett, torde motionerna i här berörd del icke böra föranleda

någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

De medel, som ställas till förfogande för företagareföreningarnas ovanberörda

utlåningsverksamhet, utgå för närvarande från det under tionde

huvudtiteln uppförda anslaget till Kostnader för främjande av företagsverksamhet

in. in., vilket för innevarande budgetår är uppfört med 1 500 000

kronor. Kungl. Maj :t har nu föreslagit, att den del av anslaget, som utgår

i form av lån, för nästa budgetår höjes med 1 000 000 kronor till 2 500 000

kronor.

Utskottet vill i delta sammanhang erinra om att Kungl. Maj :t i propositionen

nr 210 till innevarande års riksdag framlagt förslag till vidgade möjligheter

till finansiellt stöd åt hantverks- och småindustriföretag. Denna proposition,

som behandlats av bankoutskottet, bär numera vunnit riksdagens

bifall.

Utskottet har tidigare understrukit den stora betydelse, som småföretagsamheten

inom industri och hantverk utövar särskilt i syfte åt! åstadkomma

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 155.

ett mera differentierat näringsliv på landsbygden. Såväl ur befolkningspolitiska

som allmänna ekonomiska synpunkter äro fördelar härigenom

att vinna. Det måste därför vara ett betydande samhällsintresse, att denna

verksamhet genom ett effektivt och fruktbringande stöd från statens sida

får möjligheter att arbeta under så gynnsamma förutsättningar som möjligt.

Motionsvis har yrkats höjning av förenämnda av Ivungl. Maj :t äskade

anslag till företagareföreningarnas utlåningsverksamhet med belopp, som

variera mellan 0,5 och 7,5 miljoner kronor. Utskottet medger, att i motionerna

anförts skäl, som i och för sig kunna motivera en ytterligare anslagsförstärkning.

Utskottet vill emellertid framhålla, att enligt förberörda

proposition nr 210 har det statliga stödet åt företag, om vilka här är fråga,

tänkts antingen genom att ökade utlåningsmöjligheter beredas över riksstaten,

i vilket fall höjning av för ändamålet anvisade anslag skulle erfordras,

eller genom att inrätta ett system med statliga kreditgarantier.

Effekten av de båda stödformerna har förutsatts bliva i stort sett densamma.

Ivungl. Maj :t har liksom numera riksdagen stannat för det sistnämnda

alternativet, vilket innebär, att kreditgarantier skola kunna lämnas inom

ramen av ett sammanlagt belopp av 10 miljoner kronor. Med den ställning,

riksdagen sålunda intagit till denna fråga, föreställer sig utskottet, att

syftet åtminstone i motionerna I: 308 och II: 486 kommer att bliva tillgodosett

i betydligt större utsträckning, än vad i dessa motioner avses. Utskottet

kan alltså icke tillstyrka, att utöver den utvidgning av det statliga stöd, som

införande av ifrågavarande kreditgarantisystem innebär, ytterligare höja

nu ifrågavarande anslag. I vart fall bör, innan en sådan åtgärd vidtages,

resultatet av praktiska erfarenheter av ordningen med nämnda garantier

böra avvaktas. Utskottet vill slutligen erinra om att Kungl. Maj :ts förevarande

förslag i realiteten innebär en anslagshöjning av 1 250 000 kronor,

enär däri ingår ett belopp av 250 000 kronor, vilket avses för subventionering

och enligt förslaget icke skall såsom hittills skett belasta utlåningsverksamheten

utan från och med nästa budgetår överflyttas till tionde

huvudtitelns anslag till Bidrag till företagareföreningar in. fl. Utskottet

vill emellertid framhålla, att, med hänsyn till vad utskottet i det föregående

anfört rörande småföretagsamhetens betydelse, utskottet förutsätter, att

Kungl. Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen på här ifrågavarande

område och att, därest det skulle visa sig, att nu angivna stödåtgärder

icke nå åsyftat resultat, Kungl. Maj :t, så snart ske kan, för riksdagen frainlägger

förslag om det ytterligare stöd åt småföretagsamheten, som kan befinnas

påkallat. Av det anförda följer, att utskottet avstyrker de motionsvis

gjorda yrkandena om höjning utöver Kungl. Maj :ts förslag av anslaget

till utidningsverksamheten.

Med hänsyn till att de lån, som här avses, äro räntebärande och i princip

skola återbetalas till statsverket, anser utskottet i likhet med departementschefen,

att anslaget bör uppföras å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

9

I de förenämnda båda motionerna I: 308 och II: 486 har hemställts, bland

annat, att gällande lånevillkor för lånefonden för hantverks- och småindustrikredit

måtte göras till föremål för översyn i syfte att förbättra

förutsättningarna för att erhålla lån ur fonden. Genom de i ovannämnda

proposition nr 210 föreslagna åtgärder i fråga om utvidgning och förbättring

av det statliga kreditstödet åt hantverk och småindustri, som numera

godkänts av riksdagen, torde syftet i det motionsvis gjorda yrkandet bliva

tillgodosett. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att, såsom av

ifrågavarande proposition framgår, departementschefen varit inne på tanken

att företaga en allmän samordning av förekommande stödåtgärder på

här berörda område men ansett en dylik samordning kunna giva bättre

resultat, om den företages först sedan praktiska erfarenheter föreligga av

verkningarna av det föreslagna garantisystemet. Med hänsyn till det anförda

torde motionerna, såvitt nu är i fråga, icke böra föranleda någon särskild

åtgärd från riksdagens sida.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 308 och II: 486, såvitt nu

är i fråga, till Bidrag till företagareföreningar m. fl. för budgetåret

1954/55 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 700 000 kronor;

b) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

och med avslag å motionerna I: 70 och II: 87, I: 102 och II:

134, I: 307 och II: 417 samt I: 308 och II: 486, sistnämnda

båda motioner såvitt nu är i fråga, till Fonden för lån till

företagareföreningar m. fl. för budgetåret 1954/55 under

statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av

2 500 000 kronor;

c) att motionerna I: 308 och II: 486, i vad de avse översyn

av gällande lånevillkor för fonden för hantverks- och småindustrikredit,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 maj 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 156.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 155.

Reservationer

1) av herrar Pålsson, Lodenius, Onsjö och Hansson i Skegrie, vilka ansett,

att utskottet bort i anledning av motionerna I: 70 och II: 87, I: 102 och

II: 134, I: 307 och II: 417 samt I: 308 och II: 486, sistnämnda båda motioner

såvitt nu är i fråga, tillstyrka, att anslaget till Fonden för lån till företagareföreningar

m. fl. för budgetåret 1954/55 uppföres med 3 500 000 kronor och

att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8, som börjar med orden »Motionsvis

har» och slutar med orden »till utlåningsverksamheten», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Under senare år har kapitalbehovet för småföretagen väsentligt ökat,

varför den av Kungl. Maj:t föreslagna anslagshöjningen icke torde vara

tillräcklig för att företagareföreningarna skola bli i tillfälle att nöjaktigt

fullfölja sin verksamhet. Nämnda anslagshöjning torde för övrigt till avsevärd

del komma att tagas i anspråk för det i propositionen omnämnda

förslaget från Töreutredningen. Det av Kungl. Maj :t i förberörda proposition

nr 210 framlagda, av riksdagen numera godkända förslaget angående

statsgaranti för lån till hantverks- och småindustriföretag synes åtminstone

till en början icke komma att mera avsevärt påverka möjligheterna

att erhålla kredit i län, där företagareförening med låneverksamhet

finnes, då statsgaranti i dessa län som regel beviljas endast för lån överstigande

40 000 kronor och föreningarnas långivning utöver nämnda belopp,

enligt vad utskottet inhämtat, är högst begränsad. Sålunda må erinras om att

under år 1952 uppgick det sammanlagda antalet av föreningarna beviljade

lån till 261, varav 8 avsågo lånebelopp över 40 000 kronor. Under år 1953

voro motsvarande siffror 265 respektive 8. Belysande för situationen är,

att en av företagareföreningarna vid slutet av år 1953 redovisade ett aktuellt

lånebehov, som motsvarade hela anslaget för lån till samtliga företagareföreningar

under innevarande budgetår. Ett annat exempel är, att till

en företagareförening, som varit i verksamhet sedan år 1941, inkommo

under år 1952 58 framställningar om lån på sammanlagt 675 800 kronor.

På grund av medelsbrist kunde endast 19 lån om tillsammans 273 000

kronor beviljas. Under år 1953 var antalet låneansökningar 50 om tillhopa

618 500 kronor, av vilka endast 16 på tillsammans 213 500 kronor kunde

beviljas. Denna förening har hittills icke beviljat något lån på högre belopp

än 40 000 kronor och kreditgarantisystemet enligt nu föreliggande utformning

anses icke komma att få någon större betydelse för föreningens

verksamhet.

Mot bakgrunden av det anförda är det uppenbart, att ett trängande behov

töreligger av ökade medel för företagareföreningarnas kreditverksamhet. I

nuvarande ekonomiska läge och med hänsyn till kreditgarantisystemets

införande har utskottet dock ansett sig böra inskränka sig till att föreslå,

att anslaget i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag höjes med 1 000 000

kronor till 3 500 000 kronor.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 155.

11

dels ock utskottets hemställan under b) bort ha följande lydelse:

»b) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionerna 1:70 och 11:87, 1:102 och 11:134,

1:307 och 11:417 samt 1:308 och 11:486, sistnämnda båda

motioner såvitt nu är i fråga, till Fonden för lån till företagareföreningar

m. fl. för budgetåret 1954/55 under statens

utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av

3 500 000 kronor;»

2) av herrar Ohlon, Boman, Sunne, Lundgren, Malmborg i Skövde, Ståhl,

fröken Elmén och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett, att utskottet

bort i enlighet med yrkandet i motionerna 1:308 och 11:486 tillstyrka, att

anslaget till Fonden för lån till företagareföreningar m. fl. för budgetåret

1954/55 uppföres med 3 000 000 kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8, som börjar med orden »Motionsvis

har» och slutar med orden »till utlåningsverksamheten», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Den av Kungl. Maj :t föreslagna anslagshöjningen anser utskottet icke

tillräcklig för att företagareföreningarna skola bliva i tillfälle att nöjaktigt

fullfölja sin verksamhet. Här må erinras om att utskottet i det föregående

tillstyrkt departementschefens förslag om viss utbyggnad av den verksamhet,

som bedrives av företagareföreningarna. Som en följd härav kan räknas

med ytterligare behov av medel för utlåning genom föreningar, som icke

tidigare haft möjligheter härtill men som vid bifall till nämnda förslag kunna

komma i åtnjutande av dylika. Såsom departementschefen erinrat kan

vidare förutses, att vissa projekt, innebärande investeringar av statsmedel

inom områden, som drabbats eller hotas av sysselsättningsminskning, komma

att aktualiseras under den närmaste tiden. Härvid syftas närmast på

Töreutredningens förslag. Enbart för detta ändamål torde en väsentlig del

av den av Kungl. Maj :t föreslagna anslagshöjningen komma att tagas i anspråk.

Utskottet vill vidare erinra om att, enligt vad som framgår av en

inom handelsdepartementet verkställd utredning angående ökad kreditgivning

under statlig medverkan åt hantverk och småindustri, vilken utredning

ligger till grund för Kungl. Maj :ts förberörda proposition nr 210, företagareföreningarna

till följd av knappheten på medel för utlåning ha nödgats

iakttaga stark restriktivitet med avseende å såväl antalet beviljade lån som

lånebeloppens storlek. Belysande för situationen är, att en av företagareföreningarna

vid slutet av år 1953 redovisade ett aktuellt lånebehov, som

motsvarade hela anslaget för lån till samtliga företagareföreningar under innevarande

budgetår. Utskottet vill slutligen erinra om att enligt grunderna

för det nu beslutade kreditgarantisystemet må i län, där företagareförening

med låneverksamhet finnes, statsgaranti som regel beviljas endast för lån

överstigande 40 000 kronor. Enligt vad utskottet inhämtat förekommer långivning

genom företagareföreningarna utöver nämnda belopp endast i obetydlig

omfattning. Sålunda uppgick under år 1952 det sammanlagda antalet

av föreningarna beviljade lån till 261, varav 8 avsågo lånebelopp över 40 000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 155.

kronor. Under år 1953 voro motsvarande siffror 265 respektive 8. Härav

torde framgå, att systemet med statsgaranti icke i och för sig innebär någon

lättnad för det stora flertalet småföretag i de län, om vilka här är fråga.

Mot bakgrunden av det anförda är det uppenbart, att ett trängande behov

föreligger av ökade medel för företagareföreningarnas kreditverksamhet.

Även om starka skäl tala för en betydande anslagshöjning, har utskottet

dock ansett sig i nuvarande ekonomiska läge böra inskränka sig till att föreslå,

att anslaget i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag höjes med 500 000

kronor till 3 000 000 kronor. Detta förslag överensstämmer med yrkandet i

motionerna 1:308 och 11:486.»

dels ock utskottets hemställan under b) bort ha följande lydelse:

»b) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och motionerna I: 70 och II: 87, I: 102 och II: 134, I:

307 och II: 417 samt med bifall till motionerna I: 308 och II:

486, sistnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga, till Fonden

för lån till företagareföreningar m. fl. för budgetåret

1954/55 under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag

av 3 000 000 kronor;»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.