Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om statens övertagande av sjöfartsanstalterna å Vänern. n :a avd.-) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Äman
1954-11-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:162, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om statens övertagande av sjöfartsanstalterna å Vänern. n :a avd.-) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Äman
Dokumentets text
Statutskottets utlåtande nr 162.
5
Nr 162.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av
frågan om statens övertagande av sjöfartsanstalterna å
Vänern.
n :a avd.-)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Äman (1:1) och den andra inom andra kammaren av herr Nihlfors
(II: 9), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om att frågan angående statens övertagande av säkerhetsanstalterna
i Vänern för allsidig utredning hänskjutes till den år 1950 tillsatta
utredningen rörande vissa administrativa organisationsfrågor på
sjöfartens område.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Hesselbom och Birger Andersson (1:2) och den andra
inom andra kammaren av herr Svensson i Alingsås m. fl. (II: 10), hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en allsidig
utredning av frågan om statens övertagande av sjöfartsanstalterna å
Vänern, innefattande denna utredning jämväl frågan om livräddningstjänst
och isbrytning, samt att Kungl. Maj :t till riksdagen inkommer med de förslag
vartill utredningen kan föranleda.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna I: 1 och II: 10.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande begärts av Venerns seglationsstgrelse, vilket yttrande fogats
till detta utlåtande (Bilaga).
Utskottet vill erinra om att frågan om sjöfartsanstalternas å Vänern
ställning i förhållande till det allmänna vid flera tillfällen har varit föremål
för utredningar. Senast vid 1947 års riksdag framfördes motion om
anstalternas förstatligande. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till
vilket motionen hänvisades, avstyrkte enhälligt bifall till densamma. Detta
blev också andra kammarens beslut. Utskottet i fråga, som hade inhämtat
yttranden från ett flertal av ärendet berörda myndigheter, uttalade, att av
den företagna utredningen i ämnet framginge, att anstalterna för sjöfartssäkerheten
å Vänern icke lämnade rum för befogade erinringar. Tvärtom
hade, framhöll utskottet, vid inspektion av lotsslyrelsen deras funktionsdugliga
skick vitsordats. Ur ren säkerhetssynpunkt syntes enligt utskottets
mening alltså bärande skäl för förstatligande ej föreligga.
Utskottet framhöll vidare, att en förutsättning för bibehållande av nuvarande
organisationsform borde vara en anpassning av personalens anställnings-
och avlöningsvillkor till en standard, som gällde i fråga om
6
Statutskottets utlåtande nr 162.
jämförliga nutida förhållanden. Med hänsyn till vad utredningen härutinnan
utvisat fann utskottet jämväl på denna punkt anledning icke vara
för handen för anstalternas förstatligande.
Vad de nu föreliggande motionerna beträffar, ha, enligt vad seglationsstyrelsen
i sitt yttrande i ämnet framhållit, under senare år mycket betydande
utbyggnads- och förbättringsarbeten verkställts. Härigenom har,
vilket utskottet också under hand från lotsstyrelsen fått bekräftat, anstalternas
funktionsduglighet i såväl nautiskt som fyrtekniskt hänseende ytterligare
förbättrats sedan år 1947. Utskottet anser därför, att ett statens
övertagande av seglationsstyrelsens verksamhet icke torde vara nödvändigt
för att tillgodose Vänern-sjöfartens berättigade krav på ett tillförlitligt
system av säkerhetsanstalter.
I de nu väckta motionerna synes särskilt omsorgen om de anställdas
ekonomiska villkor ha medverkat till utredningsförslaget om anstalternas
förstatligande. Seglationsstyrelsen framhåller härutinnan, att vid bedömande
av personalens anställningsförhållanden bör beaktas, att arbetsuppgifterna
icke äro helt jämförbara med motsvarande personalgruppers hos
lotsverket. Sålunda ingå i kronolotsarnas åligganden betydande uppgifter,
som icke åvila Vänern-lotsarna, vilka senare äro lediga med full lön två
å tre månader på året under den tid, isförhållandena omöjliggöra sjöfartens
upprätthållande. Vad beträffar lönevillkoren erinras om att för
Vänerns lotspersonal gäller kollektivavtal mellan seglationsstyrelsen och
Sveriges fartygsbefälsförening. Efter konflikt har innevarande år uppgörelse
träffats mellan parterna enligt ett av statens förlikningsman uppgjort
förslag. Fyrvaktarpersonalen är ansluten till Svenska sjöfolksförbundet.
Denna personals anställningsförhållanden äro reglerade enligt kollektivavtal,
som jämväl dagtecknats detta år. I motionerna framhålles som
en allvarlig brist i personalens anställningsvillkor, att pensionsfrågan icke
ordnats. Av seglationsstyrelsens yttrande framgår emellertid, att fyrpersonalens
pensionsförhållanden numera blivit reglerade genom avtal mellan
styrelsen och Svenska sjöfolksförbundet. Vidare har styrelsen med Sveriges
fartygsbefälsförening träffat avtal om normer för pensionering av till
detta förbund anslutna befattningshavare. Slutligen har tjänstefartygspersonalens
pensionsfråga under sistlidna mars månad blivit definitivt löst.
Av det anförda framgår sålunda, att anställnings- och löneförhållandena
för här ifrågavarande personal numera ha ordnats genom avtal. Vid angivna
förhållande synes utskottet i jämväl nu berörda avseende anledning
icke finnas för ett förstatligande av Vänern-anstalterna.
Icke heller i övrigt finner utskottet några nya omständigheter ha framkommit,
sedan frågan senast behandlades i riksdagen, som motivera ett
frångående av den nuvarande organisationsformen för sjöfartsanstalterna
å Vänern. Lotsstyrelsen, som under hand hörts av utskottet, delar denna
uppfattning och har tillagt, att en övergång till statsdrift torde av allt att
döma bli förenad med betydande utgifter för statsverket. Härtill kommer,
Statutskottets utlåtande nr 162.
7
att med den insyn och kontroll, som staten har beträffande såväl seglationsstyrelsens
sätt att omhänderha säkerhetsanstalterna som styrelsens
ekonomi, statsmakterna ha möjlighet att ingripa så snart så skulle visa sig
påkallat.
Vad beträffar den i motionerna berörda frågan om livräddningsväsendet
och isbrytningen å Vänern vill utskottet framhålla, att dessa uppgifter icke
ingå i seglationsstyrelsens uppdrag och alltså äro för sin lösning oberoende
av frågan om styrelsens förstatligande. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att 1944 års riksdag godkände en av Kungl. Maj:t då framlagd
plan för ordnande av statens isbrytarverksamhet, enligt vilken staten
numera medverkar vid isbrytning i bl. a. Vänern. Utskottet har under
hand inhämtat, att undersökning för närvarande pågår rörande utvidgning
av denna medverkan. Vidare må erinras om att frågan om den framtida
organisationen av livräddningsväsendet till sjöss enligt Kungl. Maj :ts beslut
den 27 november 1953 är föremål för särskild utredning.
Med hänsyn till det anförda och med förmälan, att den i motionerna 1: 1
och II: 9 berörda sjöfartsorganisationsutredningen numera slutfört sitt arbete,
anser utskottet skäl icke föreligga för igångsättande av en utredning
om statens övertagande av sjöfartsanstalterna å Vänern. Utskottet vill
emellertid framhålla, att utskottet förutsätter, att seglationsstyrelsen skall
finna angeläget att anpassa sin interna organisation efter nutida förhållanden.
Utskottet hemställer,
a) att motionerna 1: 1 och II: 9 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
b) att motionerna I: 2 och II: 10 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 november 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsgård, Gillström,
Pålsson, Hesselbom, Einar Persson, Birger Andersson, Edvin Tliun,
Erik Svedberg, Holmqvist, Olsén, Aastrup och Lundgren; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Rubbestad, Åkerström,
Staxäng, Thapper, Gustafsson i Stockholm, Hansson i Skegrie, Löfroth
och fröken Ager.
Reservation
av herrar Hesselbom och Birger Andersson.
8
Statutskottels utlåtande nr 162.
Bilaga.
Till Riksdagens statsutskott.
I likalydande motioner till årets riksdag nr 1:1 och 11:9 ha herrar
V. Åman och F. Nihlfors föreslagit, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om att frågan angående statens övertagande
av säkerhetsanstalterna i Vänern för allsidig utredning hänskjutes
till den år 1950 tillsatta utredningen rörande vissa administrativa organisationsfrågor
på sjöfartens område.
Vidare ha i likalydande motioner nr I: 2 och II: 10 herrar K. Hesselbom
in. fl. och P. Svensson i Alingsås m. fl. föreslagit, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer om en allsidig utredning av frågan om statens
övertagande av sjöfartsanstalterna å Vänern, innefattande förutom denna
utredning jämväl frågan om livräddningstjänsten och isbrytningen, samt
att Kungl. Maj :t till riksdagen inkommer med det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.
över motionerna har Venerns seglationsstyrelse anmodats avgiva yttrande.
I anledning härav får styrelsen anföra följande.
Venerns seglationsstyrelse tillkom år 1813 genom beslut av Kungl.
Maj :t, varigenom det uppdrogs åt en direktion att hava överinseendet över
segelfartens förbättrande å sjön Vänern. Nu gällande stadgar för styrelsen,
vilka fastställts av Kungl. Maj :t den 20 februari 1920, bifogas såsom bil. A*
till denna skrivelse. Av stadgarnas 1 § framgår styrelsens uppgift, vilken
är att handhava och vårda de anstalter till betryggande av sjöfarten å
Vänern, som på grund av Kungl. Maj :ts beslut den 24 november 1813, den
6 maj 1886 och den 14 februari 1908 redan förefinnas eller framdeles
komma att åvägabringas.
Av besluten framgår klart omfattningen av styrelsens arbetsuppgifter,
vilka äro att handhava lotsningen, fyrinrättningar och sjömärken. Däremot
har styrelsen — såsom vissa av motionärerna synas hava förutsatt — icke
att befatta sig vare sig med livräddningsväsendet eller isbrytningen.
Styrelsen skall enligt stadgarna bestå av elva ledamöter. Av dessa utses
fyra av fartygsägare och industriidkare på landet i de till Vänern gränsande
länen. I städerna Göteborg, Vänersborg, Lidköping, Mariestad, Kristinehamn,
Karlstad och Åmål boende fartygsägare, handlande och industriidkare
välja var för sin stad en ledamot. Valet sker när det gäller landsbygdsrepresentanterna
inför vederbörande länsstyrelse och i fråga om stadsrepresentanterna
inför respektive magistrater.
Styrelsen utser inom sig ett verkställande utskott om tre personer jämte
en suppleant.
Styrelsens verksamhet står under Kungl. Lotsstyrelsens överinseende.
Till bestridande av kostnaderna för verksamheten äger styrelsen uppbära
seglationsavgifter enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa, se bil. B.*
Därjämte äger styrelsen utfärda taxa för lotspengars upptagande i huvudsaklig
överensstämmelse med de för dylika taxor allmänt gällande grunder.
Ej här medtagna.
Statutskottets utlåtande nr 162.
9
I Kunglig skrivelse den 4 november 1932 (nr 493) finnes bestämmelse om
skyldighet för fartygsbefälhavare att om lots önskas anlita lotsbiträde av
hos styrelsen anställda lotsar. Styrelsens lotstaxa bifogas som bilaga C.*
Styrelsen har i sin tjänst anställda en verkställande direktör, en kassaförvaltare
och en lotsbefälhavare. Personalen i övrigt, som uppgår till sammanlagt
50 personer, fördelar sig i huvudsak på kategorierna: lotsar, fyrpersonal,
tillsyningsmän, prickhållare och besättning på tjänstefartyget
»Polstjärnan».
För lotspersonalen gäller kollektivavtal mellan styrelsen och Sveriges
Fartygsbefälsförening. Efter konflikt har den 6 februari 1954 uppgörelse
träffats mellan parterna enligt bilagda av Statens förlikningsman uppgjorda
förslag, bil. D.*
Styrelsens fyrvaktarpersonal är ansluten till Svenska Sjöfolksförbundet.
Rörande anställningsförhållandena gäller kollektivavtal av den 17 februari
1954, se bil. E.*
Löner och arvoden till personalen framgår vidare av närlagda förteckningar,
bil. F—H.*
Vid ett studium av avlöningslistorna måste man hålla i minnet, att en
betydande andel av personalen utgöres av deltidsanställda. Dessa äro på
listan utmärkta med D.
Det ekonomiska resultatet av styrelsens verksamhet framgår av närlagda
berättelser för åren 1952 och 1953, bil. I—J.*
Den framstöt för förstatligande av Venerns seglationsstyrelses verksamhet,
som nu företagits av motionärerna, har föregåtts av flera liknande
framställningar, av vilka den senaste utgjordes av en motion som herr
Lindberg väckte vid 1947 års riksdag i Andra kammaren. Efter att ha hört
lotsstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelsen i Värmlands län, Venerns
seglationsstyrelse, Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening
och Landsorganisationen i Sverige beslöt Andra kammarens tredje tillfälliga
utskott i utlåtande nr 9 hemställa, att motionen icke måtte föranleda
någon kammarens åtgärd. Detta blev jämväl riksdagens beslut.
De skäl som vid olika tillfällen och nu senast av årets motionärer anförts
för förstatligande av seglationsstyrelsens uppgifter kunna sammanfattas
under följande huvudpunkter:
1) att seglationsstyrelsens arbetsuppgifter skulle vara alltför omfattande
för att kunna lösas i nuvarande organisation och med de begränsade medel,
som står till styrelsens förfogande,
2) att de avgifter, styrelsen har rätt att uppbära, skulle vara alltför
betungande för sjöfarten på Vänern, samt
3) att styrelsen för att kunna uppnå balans mellan intäkter och utgifter
skulle nödgas tillgripa utvägen att underbetala anställd personal.
I det följande vill styrelsen upptaga dessa tre huvudpunkter till närmare
diskussion.
Vad först angår styrelsens möjligheter att handha åt den anförtrodda
arbetsuppgifter kan styrelsen av naturliga skäl icke själv avgiva ett värdeomdöme.
Styrelsen nöjer sig därför med att härutinnan hänvisa till de
uttalanden som gjorts av lotsstyrelsen, vilken är tillsynsmyndighet över
styrelsens förvaltning, ävensom av andra institutioner. I sitt förut omnämnda
remissvar till 1947 års riksdag anförde lotsstyrelsen i denna del
bl. a. följande: »Enligt lotsstyrelsens uppfattning har seglationsstyrelsen,
Ej bär medtagna.
10
Statutskottets utlåtande nr 162.
särskilt i betraktande av de till beloppen begränsade intäkter styrelsen ägt
uppbära, på ett förtjänstfullt sätt sörjt för anskaffande, iståndsättande och
drift av de säkerhetsanstalter för den allmänna sjöfarten som finnas å
Vänern. Det får anses, att, bortsett från att något ordnat livräddningsväsende
ännu icke upprättats för Vänern, där i drift varande säkerhetsanstalter
i stort sett nöjaktigt tillgodose sjöfartens behov. Några klagomål
i sådant hänseende från sjöfartskretsar har icke heller försports».
Sedan detta utlåtande avgavs har mycket omfattande utbyggnads- och
förbättringsarbeten verkställts. Sålunda ha fr. o. in. 1951 t. o. in. innevarande
år 23 fyrar moderniserats genom borttagande av veklainpa och
införande av helautomatiska system, elljus med Aga- eller Dalén-ljus. I
samband med fyrarnas modernisering har elljus indragits i resp. bostäder
där så varit möjligt. Med 1954 års utgång torde samtliga fyrinrättningar
vara automatiserade. Mistsignalstationen Gälle Udde har i samband härmed
fått eldriven supertyfon.
Mindre separata elverk ha installerats och dessa följas av ytterligare
fyra stycken på öar med personalbostäder, därav ett på Lurö i samarbete
med statliga myndigheter och landsting.
Samtliga bostäder hava genomgåtts och reparerats i samband härmed.
Ny fyr har uppförts vid inloppet till Otterbäcken.
Fyra lvsbojar ha indragits och i tre fall ersatts med fasta Aga-ljus, detta
för att erhålla säkrare navigering vintertid i trånga leder när isen sätter in.
Styrelsen är övertygad att lotsstyrelsens goda uppfattning om verksamheten
ytterligare befästs genom de senare årens erfarenheter.
Kommerskollegium uttalade vid samma tillfälle att någon anmärkning
mot det sätt, varpå seglationsstyrelsen ombesörjt sina uppgifter, icke framkommit
och att föreliggande yttranden gåve vid handen, att seglationsstyrelsen
hittills väl fyllt de krav som rimligtvis kunde ställas på den i
fråga om såväl underhåll som utbyggnad av säkerhetsanstalterna för sjöfarten
i Vänern.
Länsstyrelsen i Värmlands län förmenade vid samma tillfälle, att seglationsstyrelsen
på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina uppgifter och att det
kunde förutses att seglationsstvrelsens verksamhet även framdeles komme
att handhavas på ett för sjöfarten i Vänern tillfredsställande sätt.
Sveriges redareförening anförde, att den bland de rederier, vilka bedreve
trafik på Vänern, inhämtat att några anmärkningar mot vare sig lotsningen
eller säkerhetsanstalterna icke förelåge, utan att man från seglationsstyrelsens
sida alltid syntes ha vinnlagt sig om att på bästa sätt söka tillgodose
trafikanternas berättigade anspråk liärutinnan.
Slutligen anförde Andra kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1947
års riksdag för egen del följande. »Av den nu företagna utredningen i
ämnet framgår, att anstalterna för sjöfartssäkerheten icke lämnar rum för
befogade erinringar. Tvärtom har vid inspektion av lotsstyrelsen deras
funktionsdugliga skick vitsordats. Seglationsstyrelsen har därjämte framhållit
sin avsikt vara, att under den närmast kommande tiden än mer förbättra
dem. Anstalterna stå för övrigt redan nu under viss kontroll av lotsmyndigheterna.
Ur ren säkerhetssynpunkt synes därför bärande skäl för
förstatligande ej föreligga.»
Årets motionärer ha icke riktat några anmärkningar mot styrelsens förvaltning
i denna del. Tvärtom framhålles det i motionen av herr Åman,
Statutskottels utlåtande nr 162.
11
att verksamheten förmått investera erforderliga medel för utbyggande av
fyrar och andra säkerhetsanstalter och att verksamheten numera vilar på
en god ekonomisk grund.
Av det anförda framgår enligt styrelsens mening med full klarhet, att
ett förstatligande av styrelsens verksamhet icke är nödvändigt för att tillgodose
Vänersjöfartens berättigade krav på ett tillförlitligt system av säkerhetsanstalter.
Styrelsen övergår härefter till punkt 2 av de skäl, som ansetts kunna
tala för förstatligande, nämligen att de avgifter styrelsen upptar skulle
vara betungande. Dessa avgifter äro som tidigare angivits av två slag, nämligen
seglationsavgifter och lotspenningar.
Seglationsavgiften motsvarar endast en sjättedel av de avgifter, som
utgå för trafiken i Trollhätte kanal. Avgifterna på Vänern kunna icke jämföras
med avgifterna på kusten, då de uträknas efter helt andra grunder.
Storleken på avgifterna framgår av bil. B.
De uppburna lotspengarna uppgick 1952 till kr. 61 027: 10 och för 1953
till kr. 34 708:—. Någon lotsplikt föreligger icke och endast 5 % av de
fartyg som befarit Vänern har under senare år anlitat lots. De uppburna
lotsersättningarna kunna omöjligt anses oskäligt höga, ca 50 % av avgiften
på kusten, då de icke ens varit tillräckliga för att under 1953 täcka styrelsens
egna kostnader för lotsningen.
Även frågan om avgifternas höjd var föremål för behandling vid riksdagens
prövning av kravet på förstatligande år 1947.
I denna del anförde lotsstyrelsen i sitt utlåtande bl. a., att även om
seglationsavgifterna å Vänern skulle komma att bortfalla i händelse av
statens övertagande av bestyret med sjöfartsanstalterna -— något varom
styrelsen för egen del icke var i tillfälle att uttala någon bestämd uppfattning
— styrelsen dock ville framhålla, att avgiften ifråga icke torde
vara den mest betungande av de avgifter, vilka belasta sjöfarten å Vänern.
Seglationsavgiften torde för övrigt i sista hand drabba de vid Vänern
boende lastemottagarna och exportörerna, vilkas intressen vore företrädda
inom seglationsstyrelsen.
Kommerskollegium anförde, att dessa avgifter — såvitt en av handelskammaren
i Karlstad hos de större trafikanterna gjord rundfråga givit
vid handen — i allmänhet icke ansåges särskilt betungande och i vart fall
kompenserades av de fördelar en i förhållande till staten relativt fristående
organisation ansåges medföra.
Även länsstyrelsen i Värmlands län åberopade nyssnämnda rundfråga
och konstaterade att de utgående seglationsavgifterna icke syntes vara av
den storleksordning, att de kunde anses inverka på sjöfartens bärighet.
Det sagda synes vara tillräckligt för att fastslå att seglationsavgifter och
lotspenningar varken äro eller av de närmast berörda trafikanterna uppfattats
som en belastning på sjöfarten av större betydelse. Då det därjämte
icke vid ett eventuellt förstatligande utan vidare kan anses säkert
att seglationsavgifterna skulle försvinna eller minskas kunna dessa avgifter
i och för sig icke utgöra något skäl för förstatligande.
Styrelsen kommer då slutligen över til! den tredje punkten, nämligen
hänsynen till personalen. Synpunkter av detta slag synas ha varit de
dominerande för årets motionärer. Påfallande är att motionerna ha tillkommit
under intrycken av de förhållanden och stämningar, som varit
12
Statutskottets utlåtande nr 162.
rådande under den arbetskonflikt som pågick på hösten 1953 mellan styrelsen
och lotspersonalen. Då denna konflikt nu är löst och parterna enats
om de förmåner för personalen, som föreslagits av statens förlikningsman,
synes det icke finnas anledning för styrelsen att här upptaga de frågor om
vilka olika meningar rått till förnyad diskussion.
Som redan torde ha framgått av de löneuppgifter in. in., som tidigare i
denna skrivelse har åberopats, är personalens ställning i lönehänseende
ingalunda dålig, vilket emellertid motionärernas skrivsätt är ägnat att
förmoda. Tvärtom har styrelsen allvarligen sökt uppfylla den förutsättning,
som vid 1947 års riksdagsbehandling angavs för nuvarande organisationsform,
nämligen en anpassning av personalens anställnings- och avlöningsvillkor
till en standard som gäller »i fråga om jämförliga nutida förhållanden».
En sådan personalpolitik har även varit ofrånkomlig för att
under den överfulla sysselsättning som varit rådande under senare år få
behålla kvalificerad personal. Att styrelsen lyckats med sin lönepolitik
bestyrkes av det faktum, att under senare år endast två man lämnat sin
anställning för att övergå till annan tjänst eller verksamhet. Några svårigheter
att återbesätta de ledigblivna tjänsterna har styrelsen icke haft. Beträffande
personalens ställning uttalade lotsstyrelsen år 1947 i sitt tidigare
åberopade yttrande bl. a., att styrelsen icke vore helt övertygad om att
personalen vid Vänerns säkerhetsanstalter vid ett förstatligande skulle
kunna beredas samma förmåner som utgått till närmast motsvarande
grupper av lotsverkets personal. Enligt vad som blivit för lotsstyrelsen
upplyst, torde i allt fall en betydande del av den hos seglationsstvrelsen
anställda personalen ha stora möjligheter till utövande av förvärvsarbete
vid sidan av sin tjänstgöring.
Vid bedömande av personalens anställningsförhållanden är det nödvändigt
att hålla i minnet, att arbetsuppgifterna icke äro helt jämförbara med
motsvarande personalgruppers hos lotsverket. Som ett exempel vill styrelsen
anföra, att i kronolotsarnas åligganden ingår bl. a. tjänst i lotsbåt,
utkikstjänst, prickhållning och underhållsarbete, medan dessa arbetsuppgifter
icke åvila Vänerlotsarna. Ivronolotsarna lotsa vidare fartyg upp till
25 000 ton, Vänerlotsarna fartyg om högst 2 500 ton. Vänerlotsarna äro
lediga med full lön två å tre månader på året under den tid isförhållandena
omöjliggöra sjöfart i Trollhätte kanal och Vänern.
I motionen 1: 1 har något polemiskt åberopats ett fall där en person
efter 30 års tjänst erhållit pension med endast 300 kronor per år. Styrelsen
har sig icke bekant vilket fall motionären här åsyftat. Säkerligen har det
legat långt tillbaka i tiden och icke varit fråga om pension utan om en
gratifikation till en icke pensionsberättigad. Pensionsförhållandena ha nu
för fyrpersonalens del blivit reglerade genom avtal mellan styrelsen och
Svenska Sjöfolksförbundet. Styrelsen har vidare med Sveriges Fartygsbefälsförening
träffat avtal om normer för pensionering av till detta förbund
anslutna befattningshavare. Tjänstefartygspersonalens pensionsfråga
har i mitten av mars detta år blivit definitivt löst. Enligt styrelsens mening
har personalens anställnings- och löneförhållanden fått en sådan utformning
att berättigade anmärkningar icke kunna framställas. Den omständigheten
i och för sig att olika meningar i hithörande frågor kunna yppas
mellan arbetsgivare och anställda är ju ingenting för Venerns seglationsstyrelse
specifikt. Sådant inträffar ju både inom andra enskilda företag
Statutskottets utlåtande nr 162.
13
och inom kommunala företag. Även där staten står som arbetsgivare kan
konfliktsituationer uppstå.
Under inga förhållanden kan man med fog göra gällande, att det för
att personalen skall kunna få en med andra motsvarande grupper lika
berättigad ställning är nödvändigt med ett förstatligande. Erfarenheten
från den personalpolitik som på senare tid förts inom vissa av de affärsdrivande
verken gör det tvärtom tveksamt, om det för de anställda över
huvud taget kan vara önskvärt, att ett förstatligande kommer till stånd.
Med det hittills sagda anser sig styrelsen ha bemött de skäl som anförts
för ett förstatligande av styrelsens verksamhet.
I motsatt riktning mot motionärerna, alltså mot ett förstatligande, tala
emellertid också vissa skäl. Det första av dessa är att en övergång till
statsdrift måste komma att medföra betydande kostnadsökningar, vilka,
om de icke skola täckas genom ökade avgifter för seglation och lotsning,
måste belasta statens budget. Styrelsen vill i detta avseende citera
vad lotsstyrelsen år 1947 anförde i denna del. »Lotsstyrelsen vill jämväl
betona, att ett statligt övertagande av sjöfartsanstalterna i Vänern av
allt att döma kommer att bliva förenat med betydande utgifter för statsverket.
Styrelsen får härvid till en början framhålla, att staten med säkerhet
konnne att få vidkännas avsevärt större administrationskostnader än
seglationsstyrelsen för handhavande av sjöfartsanstalterna i Vänern. För
uppsikten över sagda anstalter skulle enligt lotsstyrelsens uppfattning
erfordras anställande av en befattningshavare med lotsdirektörs (lönegrad
A 27) eller i allt fall lotsinspektörs (lönegrad A 21) tjänsteställning. Härjämte
bleve det nödvändigt att anställa viss expeditionspersonal, sannolikt
två befattningshavare i lönegrad A 7 resp. A 12.» Lotsstyrelsen anförde
vidare, att expeditionslokaler måste förhyras i någon av de större städerna
kring Vänern samt att seglationsstyrelsens administrationskostnader torde
kunna beräknas till i runt tal 20 000 kronor per år.
Sedan detta skrevs ha löner och övriga kostnader inom lotsverket stigit
avsevärt. Seglationsstyrelsens administrationskostnader ha emellertid förblivit
synnerligen låga. Styrelsens ledamöter åtnjuta icke någon ersättning
för sina uppdrag utöver resekostnaden och verkställande direktören liksom
kassaförvaltaren åtnöjer sig med en lön på endast 6 000 kronor per år.
Härtill kommer att ett industriföretag upplåter kontorslokaler kostnadsfritt.
Det andra skälet som talar mot ett förstatligande är de önskemål som
Vänertrafikanterna själva hysa om att med minsta möjliga omgång få framställningar
om nya eller ändrade farleder eller säkerhetsanordningar upptagna
till prövning och fattade beslut effektuerade. Med nuvarande organisation
sker detta utan tidsdräkt eller vidlyftigare korrespondens, medan
förhållandena naturligen måste bli annorlunda om dessa framställningar
skola behandlas av statliga myndigheter och även eventuellt bli föremål
för prövning av Kungi. Maj:t och måhända också av riksdagen.
Seglationsstyrelsen anser sig med det nu anförda ha klarlagt alt några
bärande skäl för ett förstatligande av dess verksamhet icke finnes, men
alt däremot beaktansvärda skäl talar mot en sådan åtgärd. Då den allmänna
meningen bland dem som utnyttjar seglationsstyrelsens tjänster
och som i sista hand står för av dessa föranledda kostnader torde vara
densamma som styrelsen här givit uttryck för, synes så mycket mindre
14
Statutskottets utlåtande nr 162.
skäl föreligga för att nu genomföra en ändrad organisationsform. Styrelsen
kommer att för framtiden liksom hitintills vinnlägga sig om att hålla en
fullgod service med minsta möjliga kostnad för sjöfarten utan att för den
skull de anställdas berättigade intressen åsidosättas.
Slutligen vill styrelsen instämma i det i motionen 11:10 framställda
önskemålet om att livräddningsväsendet i Vänern måtte förbättras. Denna
uppgift ingår emellertid som nämnt icke i styrelsens uppdrag och torde
finna sin lösning alldeles oberoende av vilken organisationsform för styrelsens
arbetsuppgifter som än väljes.
Säffle den 5 maj 1954.
Venerns seglationsstyrelse:
L. Thorngren.
Sthlra 1954. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.