Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om statens övertagande av sjöfartsanstalterna å Vänern. n :a avd.-) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Äman

1954-11-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:162, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om statens övertagande av sjöfartsanstalterna å Vänern. n :a avd.-) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Äman

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statutskottets utlåtande nr 162.

5

Nr 162.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av

frågan om statens övertagande av sjöfartsanstalterna å

Vänern.

n :a avd.-)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Äman (1:1) och den andra inom andra kammaren av herr Nihlfors

(II: 9), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om att frågan angående statens övertagande av säkerhetsanstalterna

i Vänern för allsidig utredning hänskjutes till den år 1950 tillsatta

utredningen rörande vissa administrativa organisationsfrågor på

sjöfartens område.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Hesselbom och Birger Andersson (1:2) och den andra

inom andra kammaren av herr Svensson i Alingsås m. fl. (II: 10), hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en allsidig

utredning av frågan om statens övertagande av sjöfartsanstalterna å

Vänern, innefattande denna utredning jämväl frågan om livräddningstjänst

och isbrytning, samt att Kungl. Maj :t till riksdagen inkommer med de förslag

vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

hänvisas till motionerna I: 1 och II: 10.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttrande begärts av Venerns seglationsstgrelse, vilket yttrande fogats

till detta utlåtande (Bilaga).

Utskottet vill erinra om att frågan om sjöfartsanstalternas å Vänern

ställning i förhållande till det allmänna vid flera tillfällen har varit föremål

för utredningar. Senast vid 1947 års riksdag framfördes motion om

anstalternas förstatligande. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till

vilket motionen hänvisades, avstyrkte enhälligt bifall till densamma. Detta

blev också andra kammarens beslut. Utskottet i fråga, som hade inhämtat

yttranden från ett flertal av ärendet berörda myndigheter, uttalade, att av

den företagna utredningen i ämnet framginge, att anstalterna för sjöfartssäkerheten

å Vänern icke lämnade rum för befogade erinringar. Tvärtom

hade, framhöll utskottet, vid inspektion av lotsslyrelsen deras funktionsdugliga

skick vitsordats. Ur ren säkerhetssynpunkt syntes enligt utskottets

mening alltså bärande skäl för förstatligande ej föreligga.

Utskottet framhöll vidare, att en förutsättning för bibehållande av nuvarande

organisationsform borde vara en anpassning av personalens anställnings-

och avlöningsvillkor till en standard, som gällde i fråga om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statutskottets utlåtande nr 162.

jämförliga nutida förhållanden. Med hänsyn till vad utredningen härutinnan

utvisat fann utskottet jämväl på denna punkt anledning icke vara

för handen för anstalternas förstatligande.

Vad de nu föreliggande motionerna beträffar, ha, enligt vad seglationsstyrelsen

i sitt yttrande i ämnet framhållit, under senare år mycket betydande

utbyggnads- och förbättringsarbeten verkställts. Härigenom har,

vilket utskottet också under hand från lotsstyrelsen fått bekräftat, anstalternas

funktionsduglighet i såväl nautiskt som fyrtekniskt hänseende ytterligare

förbättrats sedan år 1947. Utskottet anser därför, att ett statens

övertagande av seglationsstyrelsens verksamhet icke torde vara nödvändigt

för att tillgodose Vänern-sjöfartens berättigade krav på ett tillförlitligt

system av säkerhetsanstalter.

I de nu väckta motionerna synes särskilt omsorgen om de anställdas

ekonomiska villkor ha medverkat till utredningsförslaget om anstalternas

förstatligande. Seglationsstyrelsen framhåller härutinnan, att vid bedömande

av personalens anställningsförhållanden bör beaktas, att arbetsuppgifterna

icke äro helt jämförbara med motsvarande personalgruppers hos

lotsverket. Sålunda ingå i kronolotsarnas åligganden betydande uppgifter,

som icke åvila Vänern-lotsarna, vilka senare äro lediga med full lön två

å tre månader på året under den tid, isförhållandena omöjliggöra sjöfartens

upprätthållande. Vad beträffar lönevillkoren erinras om att för

Vänerns lotspersonal gäller kollektivavtal mellan seglationsstyrelsen och

Sveriges fartygsbefälsförening. Efter konflikt har innevarande år uppgörelse

träffats mellan parterna enligt ett av statens förlikningsman uppgjort

förslag. Fyrvaktarpersonalen är ansluten till Svenska sjöfolksförbundet.

Denna personals anställningsförhållanden äro reglerade enligt kollektivavtal,

som jämväl dagtecknats detta år. I motionerna framhålles som

en allvarlig brist i personalens anställningsvillkor, att pensionsfrågan icke

ordnats. Av seglationsstyrelsens yttrande framgår emellertid, att fyrpersonalens

pensionsförhållanden numera blivit reglerade genom avtal mellan

styrelsen och Svenska sjöfolksförbundet. Vidare har styrelsen med Sveriges

fartygsbefälsförening träffat avtal om normer för pensionering av till

detta förbund anslutna befattningshavare. Slutligen har tjänstefartygspersonalens

pensionsfråga under sistlidna mars månad blivit definitivt löst.

Av det anförda framgår sålunda, att anställnings- och löneförhållandena

för här ifrågavarande personal numera ha ordnats genom avtal. Vid angivna

förhållande synes utskottet i jämväl nu berörda avseende anledning

icke finnas för ett förstatligande av Vänern-anstalterna.

Icke heller i övrigt finner utskottet några nya omständigheter ha framkommit,

sedan frågan senast behandlades i riksdagen, som motivera ett

frångående av den nuvarande organisationsformen för sjöfartsanstalterna

å Vänern. Lotsstyrelsen, som under hand hörts av utskottet, delar denna

uppfattning och har tillagt, att en övergång till statsdrift torde av allt att

döma bli förenad med betydande utgifter för statsverket. Härtill kommer,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statutskottets utlåtande nr 162.

7

att med den insyn och kontroll, som staten har beträffande såväl seglationsstyrelsens

sätt att omhänderha säkerhetsanstalterna som styrelsens

ekonomi, statsmakterna ha möjlighet att ingripa så snart så skulle visa sig

påkallat.

Vad beträffar den i motionerna berörda frågan om livräddningsväsendet

och isbrytningen å Vänern vill utskottet framhålla, att dessa uppgifter icke

ingå i seglationsstyrelsens uppdrag och alltså äro för sin lösning oberoende

av frågan om styrelsens förstatligande. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om att 1944 års riksdag godkände en av Kungl. Maj:t då framlagd

plan för ordnande av statens isbrytarverksamhet, enligt vilken staten

numera medverkar vid isbrytning i bl. a. Vänern. Utskottet har under

hand inhämtat, att undersökning för närvarande pågår rörande utvidgning

av denna medverkan. Vidare må erinras om att frågan om den framtida

organisationen av livräddningsväsendet till sjöss enligt Kungl. Maj :ts beslut

den 27 november 1953 är föremål för särskild utredning.

Med hänsyn till det anförda och med förmälan, att den i motionerna 1: 1

och II: 9 berörda sjöfartsorganisationsutredningen numera slutfört sitt arbete,

anser utskottet skäl icke föreligga för igångsättande av en utredning

om statens övertagande av sjöfartsanstalterna å Vänern. Utskottet vill

emellertid framhålla, att utskottet förutsätter, att seglationsstyrelsen skall

finna angeläget att anpassa sin interna organisation efter nutida förhållanden.

Utskottet hemställer,

a) att motionerna 1: 1 och II: 9 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

b) att motionerna I: 2 och II: 10 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 november 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Ohlon, Näsgård, Gillström,

Pålsson, Hesselbom, Einar Persson, Birger Andersson, Edvin Tliun,

Erik Svedberg, Holmqvist, Olsén, Aastrup och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Rubbestad, Åkerström,

Staxäng, Thapper, Gustafsson i Stockholm, Hansson i Skegrie, Löfroth

och fröken Ager.

Reservation

av herrar Hesselbom och Birger Andersson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statutskottels utlåtande nr 162.

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

I likalydande motioner till årets riksdag nr 1:1 och 11:9 ha herrar

V. Åman och F. Nihlfors föreslagit, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om att frågan angående statens övertagande

av säkerhetsanstalterna i Vänern för allsidig utredning hänskjutes

till den år 1950 tillsatta utredningen rörande vissa administrativa organisationsfrågor

på sjöfartens område.

Vidare ha i likalydande motioner nr I: 2 och II: 10 herrar K. Hesselbom

in. fl. och P. Svensson i Alingsås m. fl. föreslagit, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer om en allsidig utredning av frågan om statens

övertagande av sjöfartsanstalterna å Vänern, innefattande förutom denna

utredning jämväl frågan om livräddningstjänsten och isbrytningen, samt

att Kungl. Maj :t till riksdagen inkommer med det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

över motionerna har Venerns seglationsstyrelse anmodats avgiva yttrande.

I anledning härav får styrelsen anföra följande.

Venerns seglationsstyrelse tillkom år 1813 genom beslut av Kungl.

Maj :t, varigenom det uppdrogs åt en direktion att hava överinseendet över

segelfartens förbättrande å sjön Vänern. Nu gällande stadgar för styrelsen,

vilka fastställts av Kungl. Maj :t den 20 februari 1920, bifogas såsom bil. A*

till denna skrivelse. Av stadgarnas 1 § framgår styrelsens uppgift, vilken

är att handhava och vårda de anstalter till betryggande av sjöfarten å

Vänern, som på grund av Kungl. Maj :ts beslut den 24 november 1813, den

6 maj 1886 och den 14 februari 1908 redan förefinnas eller framdeles

komma att åvägabringas.

Av besluten framgår klart omfattningen av styrelsens arbetsuppgifter,

vilka äro att handhava lotsningen, fyrinrättningar och sjömärken. Däremot

har styrelsen — såsom vissa av motionärerna synas hava förutsatt — icke

att befatta sig vare sig med livräddningsväsendet eller isbrytningen.

Styrelsen skall enligt stadgarna bestå av elva ledamöter. Av dessa utses

fyra av fartygsägare och industriidkare på landet i de till Vänern gränsande

länen. I städerna Göteborg, Vänersborg, Lidköping, Mariestad, Kristinehamn,

Karlstad och Åmål boende fartygsägare, handlande och industriidkare

välja var för sin stad en ledamot. Valet sker när det gäller landsbygdsrepresentanterna

inför vederbörande länsstyrelse och i fråga om stadsrepresentanterna

inför respektive magistrater.

Styrelsen utser inom sig ett verkställande utskott om tre personer jämte

en suppleant.

Styrelsens verksamhet står under Kungl. Lotsstyrelsens överinseende.

Till bestridande av kostnaderna för verksamheten äger styrelsen uppbära

seglationsavgifter enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa, se bil. B.*

Därjämte äger styrelsen utfärda taxa för lotspengars upptagande i huvudsaklig

överensstämmelse med de för dylika taxor allmänt gällande grunder.

Ej här medtagna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statutskottets utlåtande nr 162.

9

I Kunglig skrivelse den 4 november 1932 (nr 493) finnes bestämmelse om

skyldighet för fartygsbefälhavare att om lots önskas anlita lotsbiträde av

hos styrelsen anställda lotsar. Styrelsens lotstaxa bifogas som bilaga C.*

Styrelsen har i sin tjänst anställda en verkställande direktör, en kassaförvaltare

och en lotsbefälhavare. Personalen i övrigt, som uppgår till sammanlagt

50 personer, fördelar sig i huvudsak på kategorierna: lotsar, fyrpersonal,

tillsyningsmän, prickhållare och besättning på tjänstefartyget

»Polstjärnan».

För lotspersonalen gäller kollektivavtal mellan styrelsen och Sveriges

Fartygsbefälsförening. Efter konflikt har den 6 februari 1954 uppgörelse

träffats mellan parterna enligt bilagda av Statens förlikningsman uppgjorda

förslag, bil. D.*

Styrelsens fyrvaktarpersonal är ansluten till Svenska Sjöfolksförbundet.

Rörande anställningsförhållandena gäller kollektivavtal av den 17 februari

1954, se bil. E.*

Löner och arvoden till personalen framgår vidare av närlagda förteckningar,

bil. F—H.*

Vid ett studium av avlöningslistorna måste man hålla i minnet, att en

betydande andel av personalen utgöres av deltidsanställda. Dessa äro på

listan utmärkta med D.

Det ekonomiska resultatet av styrelsens verksamhet framgår av närlagda

berättelser för åren 1952 och 1953, bil. I—J.*

Den framstöt för förstatligande av Venerns seglationsstyrelses verksamhet,

som nu företagits av motionärerna, har föregåtts av flera liknande

framställningar, av vilka den senaste utgjordes av en motion som herr

Lindberg väckte vid 1947 års riksdag i Andra kammaren. Efter att ha hört

lotsstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelsen i Värmlands län, Venerns

seglationsstyrelse, Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening

och Landsorganisationen i Sverige beslöt Andra kammarens tredje tillfälliga

utskott i utlåtande nr 9 hemställa, att motionen icke måtte föranleda

någon kammarens åtgärd. Detta blev jämväl riksdagens beslut.

De skäl som vid olika tillfällen och nu senast av årets motionärer anförts

för förstatligande av seglationsstyrelsens uppgifter kunna sammanfattas

under följande huvudpunkter:

1) att seglationsstyrelsens arbetsuppgifter skulle vara alltför omfattande

för att kunna lösas i nuvarande organisation och med de begränsade medel,

som står till styrelsens förfogande,

2) att de avgifter, styrelsen har rätt att uppbära, skulle vara alltför

betungande för sjöfarten på Vänern, samt

3) att styrelsen för att kunna uppnå balans mellan intäkter och utgifter

skulle nödgas tillgripa utvägen att underbetala anställd personal.

I det följande vill styrelsen upptaga dessa tre huvudpunkter till närmare

diskussion.

Vad först angår styrelsens möjligheter att handha åt den anförtrodda

arbetsuppgifter kan styrelsen av naturliga skäl icke själv avgiva ett värdeomdöme.

Styrelsen nöjer sig därför med att härutinnan hänvisa till de

uttalanden som gjorts av lotsstyrelsen, vilken är tillsynsmyndighet över

styrelsens förvaltning, ävensom av andra institutioner. I sitt förut omnämnda

remissvar till 1947 års riksdag anförde lotsstyrelsen i denna del

bl. a. följande: »Enligt lotsstyrelsens uppfattning har seglationsstyrelsen,

Ej bär medtagna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statutskottets utlåtande nr 162.

särskilt i betraktande av de till beloppen begränsade intäkter styrelsen ägt

uppbära, på ett förtjänstfullt sätt sörjt för anskaffande, iståndsättande och

drift av de säkerhetsanstalter för den allmänna sjöfarten som finnas å

Vänern. Det får anses, att, bortsett från att något ordnat livräddningsväsende

ännu icke upprättats för Vänern, där i drift varande säkerhetsanstalter

i stort sett nöjaktigt tillgodose sjöfartens behov. Några klagomål

i sådant hänseende från sjöfartskretsar har icke heller försports».

Sedan detta utlåtande avgavs har mycket omfattande utbyggnads- och

förbättringsarbeten verkställts. Sålunda ha fr. o. in. 1951 t. o. in. innevarande

år 23 fyrar moderniserats genom borttagande av veklainpa och

införande av helautomatiska system, elljus med Aga- eller Dalén-ljus. I

samband med fyrarnas modernisering har elljus indragits i resp. bostäder

där så varit möjligt. Med 1954 års utgång torde samtliga fyrinrättningar

vara automatiserade. Mistsignalstationen Gälle Udde har i samband härmed

fått eldriven supertyfon.

Mindre separata elverk ha installerats och dessa följas av ytterligare

fyra stycken på öar med personalbostäder, därav ett på Lurö i samarbete

med statliga myndigheter och landsting.

Samtliga bostäder hava genomgåtts och reparerats i samband härmed.

Ny fyr har uppförts vid inloppet till Otterbäcken.

Fyra lvsbojar ha indragits och i tre fall ersatts med fasta Aga-ljus, detta

för att erhålla säkrare navigering vintertid i trånga leder när isen sätter in.

Styrelsen är övertygad att lotsstyrelsens goda uppfattning om verksamheten

ytterligare befästs genom de senare årens erfarenheter.

Kommerskollegium uttalade vid samma tillfälle att någon anmärkning

mot det sätt, varpå seglationsstyrelsen ombesörjt sina uppgifter, icke framkommit

och att föreliggande yttranden gåve vid handen, att seglationsstyrelsen

hittills väl fyllt de krav som rimligtvis kunde ställas på den i

fråga om såväl underhåll som utbyggnad av säkerhetsanstalterna för sjöfarten

i Vänern.

Länsstyrelsen i Värmlands län förmenade vid samma tillfälle, att seglationsstyrelsen

på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina uppgifter och att det

kunde förutses att seglationsstvrelsens verksamhet även framdeles komme

att handhavas på ett för sjöfarten i Vänern tillfredsställande sätt.

Sveriges redareförening anförde, att den bland de rederier, vilka bedreve

trafik på Vänern, inhämtat att några anmärkningar mot vare sig lotsningen

eller säkerhetsanstalterna icke förelåge, utan att man från seglationsstyrelsens

sida alltid syntes ha vinnlagt sig om att på bästa sätt söka tillgodose

trafikanternas berättigade anspråk liärutinnan.

Slutligen anförde Andra kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1947

års riksdag för egen del följande. »Av den nu företagna utredningen i

ämnet framgår, att anstalterna för sjöfartssäkerheten icke lämnar rum för

befogade erinringar. Tvärtom har vid inspektion av lotsstyrelsen deras

funktionsdugliga skick vitsordats. Seglationsstyrelsen har därjämte framhållit

sin avsikt vara, att under den närmast kommande tiden än mer förbättra

dem. Anstalterna stå för övrigt redan nu under viss kontroll av lotsmyndigheterna.

Ur ren säkerhetssynpunkt synes därför bärande skäl för

förstatligande ej föreligga.»

Årets motionärer ha icke riktat några anmärkningar mot styrelsens förvaltning

i denna del. Tvärtom framhålles det i motionen av herr Åman,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statutskottels utlåtande nr 162.

11

att verksamheten förmått investera erforderliga medel för utbyggande av

fyrar och andra säkerhetsanstalter och att verksamheten numera vilar på

en god ekonomisk grund.

Av det anförda framgår enligt styrelsens mening med full klarhet, att

ett förstatligande av styrelsens verksamhet icke är nödvändigt för att tillgodose

Vänersjöfartens berättigade krav på ett tillförlitligt system av säkerhetsanstalter.

Styrelsen övergår härefter till punkt 2 av de skäl, som ansetts kunna

tala för förstatligande, nämligen att de avgifter styrelsen upptar skulle

vara betungande. Dessa avgifter äro som tidigare angivits av två slag, nämligen

seglationsavgifter och lotspenningar.

Seglationsavgiften motsvarar endast en sjättedel av de avgifter, som

utgå för trafiken i Trollhätte kanal. Avgifterna på Vänern kunna icke jämföras

med avgifterna på kusten, då de uträknas efter helt andra grunder.

Storleken på avgifterna framgår av bil. B.

De uppburna lotspengarna uppgick 1952 till kr. 61 027: 10 och för 1953

till kr. 34 708:—. Någon lotsplikt föreligger icke och endast 5 % av de

fartyg som befarit Vänern har under senare år anlitat lots. De uppburna

lotsersättningarna kunna omöjligt anses oskäligt höga, ca 50 % av avgiften

på kusten, då de icke ens varit tillräckliga för att under 1953 täcka styrelsens

egna kostnader för lotsningen.

Även frågan om avgifternas höjd var föremål för behandling vid riksdagens

prövning av kravet på förstatligande år 1947.

I denna del anförde lotsstyrelsen i sitt utlåtande bl. a., att även om

seglationsavgifterna å Vänern skulle komma att bortfalla i händelse av

statens övertagande av bestyret med sjöfartsanstalterna -— något varom

styrelsen för egen del icke var i tillfälle att uttala någon bestämd uppfattning

— styrelsen dock ville framhålla, att avgiften ifråga icke torde

vara den mest betungande av de avgifter, vilka belasta sjöfarten å Vänern.

Seglationsavgiften torde för övrigt i sista hand drabba de vid Vänern

boende lastemottagarna och exportörerna, vilkas intressen vore företrädda

inom seglationsstyrelsen.

Kommerskollegium anförde, att dessa avgifter — såvitt en av handelskammaren

i Karlstad hos de större trafikanterna gjord rundfråga givit

vid handen — i allmänhet icke ansåges särskilt betungande och i vart fall

kompenserades av de fördelar en i förhållande till staten relativt fristående

organisation ansåges medföra.

Även länsstyrelsen i Värmlands län åberopade nyssnämnda rundfråga

och konstaterade att de utgående seglationsavgifterna icke syntes vara av

den storleksordning, att de kunde anses inverka på sjöfartens bärighet.

Det sagda synes vara tillräckligt för att fastslå att seglationsavgifter och

lotspenningar varken äro eller av de närmast berörda trafikanterna uppfattats

som en belastning på sjöfarten av större betydelse. Då det därjämte

icke vid ett eventuellt förstatligande utan vidare kan anses säkert

att seglationsavgifterna skulle försvinna eller minskas kunna dessa avgifter

i och för sig icke utgöra något skäl för förstatligande.

Styrelsen kommer då slutligen över til! den tredje punkten, nämligen

hänsynen till personalen. Synpunkter av detta slag synas ha varit de

dominerande för årets motionärer. Påfallande är att motionerna ha tillkommit

under intrycken av de förhållanden och stämningar, som varit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statutskottets utlåtande nr 162.

rådande under den arbetskonflikt som pågick på hösten 1953 mellan styrelsen

och lotspersonalen. Då denna konflikt nu är löst och parterna enats

om de förmåner för personalen, som föreslagits av statens förlikningsman,

synes det icke finnas anledning för styrelsen att här upptaga de frågor om

vilka olika meningar rått till förnyad diskussion.

Som redan torde ha framgått av de löneuppgifter in. in., som tidigare i

denna skrivelse har åberopats, är personalens ställning i lönehänseende

ingalunda dålig, vilket emellertid motionärernas skrivsätt är ägnat att

förmoda. Tvärtom har styrelsen allvarligen sökt uppfylla den förutsättning,

som vid 1947 års riksdagsbehandling angavs för nuvarande organisationsform,

nämligen en anpassning av personalens anställnings- och avlöningsvillkor

till en standard som gäller »i fråga om jämförliga nutida förhållanden».

En sådan personalpolitik har även varit ofrånkomlig för att

under den överfulla sysselsättning som varit rådande under senare år få

behålla kvalificerad personal. Att styrelsen lyckats med sin lönepolitik

bestyrkes av det faktum, att under senare år endast två man lämnat sin

anställning för att övergå till annan tjänst eller verksamhet. Några svårigheter

att återbesätta de ledigblivna tjänsterna har styrelsen icke haft. Beträffande

personalens ställning uttalade lotsstyrelsen år 1947 i sitt tidigare

åberopade yttrande bl. a., att styrelsen icke vore helt övertygad om att

personalen vid Vänerns säkerhetsanstalter vid ett förstatligande skulle

kunna beredas samma förmåner som utgått till närmast motsvarande

grupper av lotsverkets personal. Enligt vad som blivit för lotsstyrelsen

upplyst, torde i allt fall en betydande del av den hos seglationsstvrelsen

anställda personalen ha stora möjligheter till utövande av förvärvsarbete

vid sidan av sin tjänstgöring.

Vid bedömande av personalens anställningsförhållanden är det nödvändigt

att hålla i minnet, att arbetsuppgifterna icke äro helt jämförbara med

motsvarande personalgruppers hos lotsverket. Som ett exempel vill styrelsen

anföra, att i kronolotsarnas åligganden ingår bl. a. tjänst i lotsbåt,

utkikstjänst, prickhållning och underhållsarbete, medan dessa arbetsuppgifter

icke åvila Vänerlotsarna. Ivronolotsarna lotsa vidare fartyg upp till

25 000 ton, Vänerlotsarna fartyg om högst 2 500 ton. Vänerlotsarna äro

lediga med full lön två å tre månader på året under den tid isförhållandena

omöjliggöra sjöfart i Trollhätte kanal och Vänern.

I motionen 1: 1 har något polemiskt åberopats ett fall där en person

efter 30 års tjänst erhållit pension med endast 300 kronor per år. Styrelsen

har sig icke bekant vilket fall motionären här åsyftat. Säkerligen har det

legat långt tillbaka i tiden och icke varit fråga om pension utan om en

gratifikation till en icke pensionsberättigad. Pensionsförhållandena ha nu

för fyrpersonalens del blivit reglerade genom avtal mellan styrelsen och

Svenska Sjöfolksförbundet. Styrelsen har vidare med Sveriges Fartygsbefälsförening

träffat avtal om normer för pensionering av till detta förbund

anslutna befattningshavare. Tjänstefartygspersonalens pensionsfråga

har i mitten av mars detta år blivit definitivt löst. Enligt styrelsens mening

har personalens anställnings- och löneförhållanden fått en sådan utformning

att berättigade anmärkningar icke kunna framställas. Den omständigheten

i och för sig att olika meningar i hithörande frågor kunna yppas

mellan arbetsgivare och anställda är ju ingenting för Venerns seglationsstyrelse

specifikt. Sådant inträffar ju både inom andra enskilda företag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statutskottets utlåtande nr 162.

13

och inom kommunala företag. Även där staten står som arbetsgivare kan

konfliktsituationer uppstå.

Under inga förhållanden kan man med fog göra gällande, att det för

att personalen skall kunna få en med andra motsvarande grupper lika

berättigad ställning är nödvändigt med ett förstatligande. Erfarenheten

från den personalpolitik som på senare tid förts inom vissa av de affärsdrivande

verken gör det tvärtom tveksamt, om det för de anställda över

huvud taget kan vara önskvärt, att ett förstatligande kommer till stånd.

Med det hittills sagda anser sig styrelsen ha bemött de skäl som anförts

för ett förstatligande av styrelsens verksamhet.

I motsatt riktning mot motionärerna, alltså mot ett förstatligande, tala

emellertid också vissa skäl. Det första av dessa är att en övergång till

statsdrift måste komma att medföra betydande kostnadsökningar, vilka,

om de icke skola täckas genom ökade avgifter för seglation och lotsning,

måste belasta statens budget. Styrelsen vill i detta avseende citera

vad lotsstyrelsen år 1947 anförde i denna del. »Lotsstyrelsen vill jämväl

betona, att ett statligt övertagande av sjöfartsanstalterna i Vänern av

allt att döma kommer att bliva förenat med betydande utgifter för statsverket.

Styrelsen får härvid till en början framhålla, att staten med säkerhet

konnne att få vidkännas avsevärt större administrationskostnader än

seglationsstyrelsen för handhavande av sjöfartsanstalterna i Vänern. För

uppsikten över sagda anstalter skulle enligt lotsstyrelsens uppfattning

erfordras anställande av en befattningshavare med lotsdirektörs (lönegrad

A 27) eller i allt fall lotsinspektörs (lönegrad A 21) tjänsteställning. Härjämte

bleve det nödvändigt att anställa viss expeditionspersonal, sannolikt

två befattningshavare i lönegrad A 7 resp. A 12.» Lotsstyrelsen anförde

vidare, att expeditionslokaler måste förhyras i någon av de större städerna

kring Vänern samt att seglationsstyrelsens administrationskostnader torde

kunna beräknas till i runt tal 20 000 kronor per år.

Sedan detta skrevs ha löner och övriga kostnader inom lotsverket stigit

avsevärt. Seglationsstyrelsens administrationskostnader ha emellertid förblivit

synnerligen låga. Styrelsens ledamöter åtnjuta icke någon ersättning

för sina uppdrag utöver resekostnaden och verkställande direktören liksom

kassaförvaltaren åtnöjer sig med en lön på endast 6 000 kronor per år.

Härtill kommer att ett industriföretag upplåter kontorslokaler kostnadsfritt.

Det andra skälet som talar mot ett förstatligande är de önskemål som

Vänertrafikanterna själva hysa om att med minsta möjliga omgång få framställningar

om nya eller ändrade farleder eller säkerhetsanordningar upptagna

till prövning och fattade beslut effektuerade. Med nuvarande organisation

sker detta utan tidsdräkt eller vidlyftigare korrespondens, medan

förhållandena naturligen måste bli annorlunda om dessa framställningar

skola behandlas av statliga myndigheter och även eventuellt bli föremål

för prövning av Kungi. Maj:t och måhända också av riksdagen.

Seglationsstyrelsen anser sig med det nu anförda ha klarlagt alt några

bärande skäl för ett förstatligande av dess verksamhet icke finnes, men

alt däremot beaktansvärda skäl talar mot en sådan åtgärd. Då den allmänna

meningen bland dem som utnyttjar seglationsstyrelsens tjänster

och som i sista hand står för av dessa föranledda kostnader torde vara

densamma som styrelsen här givit uttryck för, synes så mycket mindre

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statutskottets utlåtande nr 162.

skäl föreligga för att nu genomföra en ändrad organisationsform. Styrelsen

kommer att för framtiden liksom hitintills vinnlägga sig om att hålla en

fullgod service med minsta möjliga kostnad för sjöfarten utan att för den

skull de anställdas berättigade intressen åsidosättas.

Slutligen vill styrelsen instämma i det i motionen 11:10 framställda

önskemålet om att livräddningsväsendet i Vänern måtte förbättras. Denna

uppgift ingår emellertid som nämnt icke i styrelsens uppdrag och torde

finna sin lösning alldeles oberoende av vilken organisationsform för styrelsens

arbetsuppgifter som än väljes.

Säffle den 5 maj 1954.

Venerns seglationsstyrelse:

L. Thorngren.

Sthlra 1954. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.