Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av möjligheterna att bygga billigare skolor.
1954-11-16 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:166, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av möjligheterna att bygga billigare skolor.
Dokumentets text
Nr 166—108.
Statsutskottets utlåtande nr 166.
1
Nr 166.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av möjligheterna
att bygga billigare skolor.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bergh (I: 95) och den andra inom andra kammaren av herr Braconier
m. fl. (II: 214), har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla att direktiven för de sakkunniga för omprövning av vissa statsbidrag
på folkskoleväsendets område ändras så, att möjligheterna att bygga
billigare skolor utredes i första hand, samt att för detta ändamål tillräcklig
teknisk expertis ställes till de sakkunnigas förfogande.
Till stöd för detta yrkande har anförts i huvudsak följande.
Gemensamt för de författningar, som sedan 1936 reglerat beviljandet av
statsbidrag till folkskolebyggnader, är att skolöverstyrelsen prövar vilken
byggnadsstandard som skall anses skälig och därmed utgöra grund för beräkning
av statsbidraget. Skolöverstyrelsen har på detta sätt kommit att
öva ett betydande inflytande vid utbildandet av den skolbyggnadsstandard
som nu betraktas som den normala. Utan att skolöverstyrelsens kompetens
att självständigt handlägga dessa ärenden ifrågasättes —• och också utan
önskan om mer detaljerade och därmed osmidigare författningsbestämmelser
— förefaller frågan nu vara av den vikt att riksdagen bör beredas tillfälle
att ta ställning till den. En del torde vara att vinna genom standardsänkningar
av den beskaffenhet att de icke medför ökade drift- och underhållskostnader
eller förkortad användningstid för byggnaderna.
Ett annat sätt på vilket en väsentlig besparing torde kunna genomföras
är standardisering av framför allt inredningsdetaljer och dylikt men även
av hela skolbyggnader. Nu byggs varje skola i alltför hög grad som om den
vore den enda byggnaden av sitt slag. Dörrar, fönster, golvbeläggning,
trappräcken och dylikt skulle kunna standardiseras. Likaså inventarier av
olika slag, såsom bänkar, bord, skrivtavlor och inventarier till bespisningslokalen.
Åtminstone många mindre skolor skulle med fördel kunna byggas
helt efter standardritningar, om inte speciella natur- eller bebyggelseförhållanden
påkallar speciell utformning av skolbyggnaden. Enformigheten
däri bleve högst relativ, då även så pass många som 100 likadana skolbus
något så när jämnt fördelade över landet skulle komma att stå på avsevärt
avstånd från varandra. Det borde medföra väsentliga besparingar: enbart
samtliga ritningar till ett skolhus torde dra ungefär 5 % av de totala byggkostnaderna.
Ytterligare besparingar torde kunna nås genom omläggning
av byggnadsmetoderna för dylika standardiserade skolbus, vilka t. ex.
kunde byggas som elementhus. Nämnas kan att dylika »fabriksgjorda skolor»
byggts i England under flera år med mycket gott resultat i fråga om
såväl den uppnådda byggnadsstandarden som kostnadsnivån.
1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 6 samt. Nr 166—108.
2
Statsutskottets utlåtande nv 166.
För att utnyttja standardiseringens möjligheter på skolbyggnadsområdet
fordras ett centralt anordnat forsknings- och utredningsarbete. Däremot
torde försäljningen av de stora serier, varigenom standardiseringens möjligheter
hör tillvaratagas, garanteras av skolstyrelsernas intresse att utnyttja
möjligheterna till prissänkningar. Ytterligare stimulans därtill kan åstadkommas
vid prövning av statsbidragsbestämmelserna.
Frågorna om statsbidrag till här behandlade ändamål skall enligt respektive
direktiv utredas dels av allmänna statsbidragsutredningen, dels också
av sakkunniga för omprövning av vissa statsbidrag på folkskoleväsendets
område. De sistnämnda skall också undersöka »huruvida några sådana åtgärder
i samband med byggande av skolhus äro möjliga, som kunna medföra
ett förbilligande av kostnaderna för skollokalerna utan att berättigade
krav på kvalitet och på god standard ur pedagogisk synpunkt eftersättas».
Detta utredningsuppdrag är emellertid — vilket framgår av slutorden
i direktiven — endast sekundärt; själva bidragsfrågorna är det väsentliga.
Det förefaller av många skäl önskvärt att här sker en ändring så
att möjligheterna att bygga billigare skolor utreds i första hand; bl. a. kan
ju tänkas att det befinnes lämpligt alt befordra ett mer allmänt utnyttjande
av framkomna standardiseringsmöjligheter genom viss utformning av statsbidragsbestämmelserna.
Med hänsyn till de stora skolbyggnadsbehov, som
just nu aktualiserats, är det dessutom av stor betydelse att här antydda besparingsmöjligheter
snarast utnyttjas.
Den utredning som här påyrkas är till övervägande delen av teknisk art.
För att de sakkunniga skall kunna ta ställning till föreliggande problem
fordras därför att till den knytes tillräcklig teknisk expertis.
Statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet utgår nu enligt kungörelsen
den 31 december 1945, nr 882. Kungörelsen innehåller bland annat
bestämmelser av följande innebörd.
Statsbidrag må utgå till kostnader för de klassrum, gymnastiksalar, lokaler
till slöjd och hushållsgöromål, specialrum, samlingssalar m. fl. lokaler,
som skolöverstyrelsen vid prövning av det föreliggande behovet av skollokaler
prövat erforderliga, ävensom till utgifter för ritningar, arbetsledning
och kontroll. Till statsbidragsberättigade kostnader må, om så prövas
skäligt, hänföras även utgifter för den första uppsättningen inventarier till
klassrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök.
Statsbidraget bestämmes på grundval av de beräknade kostnaderna för
lokaler m. in., till vilka statsbidrag prövas böra utgå (bidragsunderlaget).
Vid handläggningen av skolbyggnadsärenden bör tillses, att det allmännas
utgifter för skolbyggnader icke blir högre än som är förenligt med god
hushållning och ett ändamålsenligt anordnande av skolundervisningen.
Prövas skolbyggnadsföretag på grund av val av byggnadsmaterial eller andra
omständigheter vara förenat med högre kostnader än som kan anses
nödvändigt för erhållande av erforderliga lokaler av god beskaffenhet, men
Anses skoldistriktet likväl böra erhålla statsbidrag till byggnadsföretaget,
skall bidragsunderlaget beräknas till det lägre belopp, som med hänsyn till
nämnda förhållanden anses skäligt.
Storleken av statsbidraget bestämmes med utgångspunkt i bidragsunderiaget
till visst med hänsyn till skoldistriktets ekonomiska bärkraft avpassat
högsta belopp. Som uttryck för den ekonomiska bärkraften skall i första
hand gälla skatteunderlaget i distriktet.
Beslut om statsbidrag meddelas av Kungl. Maj :t. Dessförinnan skall skolöverstyrelsen
ha verkställt bl. a. den förutnämnda prövningen av lokalbehovet
samt en förhandsgranskning av skissritningar till byggnadsföretaget.
Statsutskottets utlåtande nr 166.
3
Enligt direktiven för de i motionerna åsyftade sakkunniga för omprövning
av vissa statsbidrag på skolväsendets område (statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 7 mars 1952) avser de sakkunnigas utredningsuppdrag
en omprövning av grunderna för statsbidragen till skolmåltider,
till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet samt till tjänstebostäder
för folkskolans lärare. Omprövningen bör enligt direktiven gälla såväl formerna
för statens bidragsgivning som kostnadsfördelningen mellan staten
och kommunerna. Emellertid bör de sakkunniga även pröva bl. a. vissa
andra frågor, som ej har avseende å kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun men som inverkar på det allmännas kostnader för verksamheten
ifråga. I detta hänseende anföres i direktiven att de sakkunniga synes böra
undersöka bl. a. huruvida några sådana åtgärder i samband med byggande
av skolhus är möjliga, som kan medföra ett förbilligande av kostnaderna
för skollokalerna utan att berättigade krav på kvalitet och på god standard
från pedagogisk synpunkt eftersättes. I direktiven framhålles vidare, att
frågorna om statsbidragsgrunderna bör upptagas till behandling i första
hand. Därjämte förutsättes, att resultatet av de sakkunnigas arbete skall
kunna redovisas särskilt för de olika statsbidragsavsnitten.
Ifrågavarande statsbidragssakkunniga har den 4 september 1954 avgivit
betänkande med förslag angående »Tjänstebostäder för folkskolans lärare»
(SOU 1954: 27).
Den 15 januari 1954 har chefen för kommunikationsdepartementet med
Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat en utredningsman med uppdrag att
verkställa en översyn av den statliga och statsunderstödda husbyggnadsverksamheten
och avge förslag till åtgärder för att nedbringa kostnaderna
vid denna. I direktiven för denna utredning -— statens byggnadsbesparingsutredning
— anföres bland annat följande.
Genom en prövning av olika på byggnadskostnaderna inverkande faktorer
bör utredningsmannen söka komma fram till anvisningar om sådana
åtgärder, som kan vara ägnade att nedbringa byggnadskostnaderna och
därmed öka möjligheterna att i önskvärd utsträickning tillgodose föreliggande
byggnadsbehov. Även om utredningen i första hand måste komma
att avse tekniska och tekniskt-ekonomiska problem, bör utredningsmannen
vara oförhindrad att jämväl uppta sådana administrativa och organisatoriska
frågor, som kan vara av betydelse i sammanhanget. Vad avser den
icke statliga men till större eller mindre del med statsbidrag finansierade
byggnadsverksamheten bör utredningsmannen således till övervägande kunna
uppta sådana frågor rörande statsbidragssystemets utformning, som kan
vara ägnade att öka de för byggnadsföretagen närmast ansvariga huvudmännens
intresse för ekonomisering och sparsamhet vid byggnadernas utformning.
Enligt av Kungl. Maj:t den 9 oktober 1953 (nr 623) fastställd instruktion
för statens nämnd för byggnadsforskning har nämnden till uppgift att
främja forskning och rationalisering inom byggnadsområdet med huvudvikten
på husbyggnadsfacket. Nämnden äger med anlitande av fonden för
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Statsutskottets utlåtande nr 166.
byggnadsforskning samt de statliga anslag och eventuella andra medel,
som ställs till förfogande, stödja eller själv låta verkställa sådana åtgärder,
som är ägnade att befordra utvecklingen på området, samt att på lämpligt
sätt bekantgöra vunna forsknings- och försöksresultat samt de erfarenheter
i övrigt, vilka är av betydelse i sammanhanget.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över de ifrågavarande
motionerna av skolöverstyrelsen, varjämte Svenska stadsförbundet
och Svenska landskommunernas förbund beretts tillfälle alt yttra sig över
motionerna.
Skolöverstyrelsen anser motionernas syften i stort sett kunna nås genom
att samarbete etableras mellan byggnadsbesparingsutredningen och de sakkunniga
för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område. Med hänsyn
till den förskjutning av kostnaderna för skolbyggen mellan stat och
kommun, som ägt rum sedan kungörelsen den 31 december 1945 (882) angående
statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet trädde i kraft,
är det enligt överstyrelsens mening synnerligen angeläget att en omprövning
av statsbidragsgrunderna snarast kommer till stånd, överstyrelsen vill därför
icke förorda någon ändring av direktiven för statsbidragssakkunniga,
som kan få till följd att denna fråga försenas.
Stadsförbundet och landskommunernas förbund understryker kraftigt
nödvändigheten av att i skolbyggnadsverksamheten alla möjligheter till
kostnadsbesparingar tillvaratas utan att standard- och lämplighetskrav eftersättes.
Förbunden anser emellertid icke, att frågan om en undersökning av
möjligheterna att bygga billigare skolor bör anförtros åt de statsbidragssakkunniga.
Stadsförbundet framhåller, att det för detta ändamål erforderliga
forsknings- och utredningsarbetet såsom avseende frågor av teknisk
natur bör anförtros åt en särskild expertutredning utan att omedelbart sammankopplas
med statsbidragsfrågorna. Förbundet förklarar sig vilja förorda,
att en dylik utredning, innefattande allsidig skolbyggnadsteknisk expertis
såväl som representanter för pedagogisk erfarenhet, får i uppdrag att
undersöka möjligheterna att bygga billigare skolor, varvid samarbete lämpligen
bör äga rum med statens nämnd för byggnadsforskning. Även landskommunernas
förbund uttalar, att det här närmast bör vara fråga om en
rationaliseringsundersökning i form av forskning och att en dylik undersökning
icke bör sammankopplas med statsbidragsfrågan. Statsbidraget kan
givetvis, anför förbundet, framdeles i den mån så befinnes lämpligt anpassas
efter de resultat, vartill en rationaliseringsundersökning kan leda.
Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande vidare anfört i huvudsak följande.
I samband med prövningen av lokalbehovet för en planerad
skolbyggnad har överstyrelsen att taga ställning till frågor, som avser såväl
den nuvarande som den framtida organisationen av ortens skolväsende.
Härvid gives möjligheter til! kostnadsbesparingar genom nedskärning av
framlagda förslag eller förhindrande av investeringar i felaktigt planerade
anläggningar. Vid förhandsgranskning av skiss ritningar
Statsutskottets utlåtande nr 166.
5
är det ej sällan möjligt att minska kostnaderna genom att begränsa den föreslagna
byggnadsvolymen antingen på så sätt att de erforderliga utrymmenas
storlek nedskäres eller genom att mer ekonomiska planlösningar och bättre
utnyttjande av befintliga lokaler föreslås. Rådgivande verksamhet i detta
syfte utövas i stor utsträckning under överläggningar mellan överstyrelsens
tjänstemän och skoldistriktens representanter och arkitekter såväl vid de senares
besök hos överstyrelsen som vid tjänstemännens resor till distrikten.
I samband med handläggningen av statsbidragsansökningarna
granskar överstyrelsen bland annat valet av byggnadsmaterial.
1 de fall där materialstandarden anses vara för hög föreslås avdrag för härav
föranledd merkostnad vid beräknandet av bidragsunderlaget. Detta betyder
dock i regel endast, att statsbidraget kommer att reduceras, medan kommunen
mera sällan hindras att, därest den så önskar, på egen bekostnad låta
utföra byggnadsföretaget enligt sina ursprungliga planer. Det förekommer
dock att förslaget förklaras icke kunna tillstyrkas utan genomgripande omarbetningar
i förbilligande syfte, varför det återremitteras till distriktet. Den
kritik angående hög materialstandard vid vissa skolor, som stundom framföres,
kan gälla fall av här först berörd art.
I syfte att förbilliga byggandet av skolor har överstyrelsen varit angelägen
att främja experiment, som avser att pröva nya vägar vid utformandet
av en skola eller att vinna erfarenheter av nya konstruktioner och
nya material. Sålunda har under senare år uppförts ett antal skolor av enplanstyp
med förenklad konstruktionsstandard. överstyrelsen är för närvarande
sysselsatt med en utredning beträffande de ekonomiska och praktiska
erfarenheterna av en viss typ av dessa skolhus.
I nära samarbete mellan överstyrelsen och ett skoldistrikt i mellersta Sverige
pågår för närvarande planläggningen av en skola, där man dels söker
nedbringa behovet av olika speciallokaler genom att kombinera utrymmen
för skilda ändamål och dels prövar vissa nya — mindre kostnadskrävande
— konstruktioner. Denna skola beräknas bli färdig inom ett år. I ett annat
distrikt avser man efter samråd med överstyrelsen att uppföra en småskola
och en måltidslokal av monteringsfärdiga block. Sistnämnda byggnader
skall uppvärmas genom ett värmesystem med plaströr i golven.
Överstyrelsen vill framhålla, att standardisering av vissa inredningsdetaljer
i stor utsträckning redan förekommer. I syfte att i möjligaste
mån standardisera vissa speciallokaler beträffande såväl måttsättning som
inredning har inom överstyrelsen utarbetats uppställningsritningar för skolkök,
handarbetssalar, träslöjdssalar, metallslöjdssalar, gymnastiksalar, materielrum,
biblioteksrum och kök till skolmåltidslokaler. Denna serie kommer
att utökas med ritningar för naturvetenskapliga institutionslokaler.
Frågan om typritningar för hela skolor har tidigare dryftats i
olika sammanhang. Svagheten med typritningar är att de snabbt blir föråldrade,
varvid de kan komma alt hämma utvecklingen på skolbyggnadsområdet.
Ämnet behandlades av l!)4(i års skolkommission, som ansåg alt »generellt
giltiga och i detalj ingående bestämmelser beträffande skollokalernas
utformning» icke vore önskvärda. I remissyttrande över kommissionens betänkande
anslöt sig överstyrelsen i princip till denna uppfattning, överstyrelsen
har i stället valt att utgiva rådgivande anvisningar rörande
byggnader för folkskolan i avsikt att underlätta skoldistriktens och arkitekternas
planeringsarbete. Dessa anvisningar är för närvarande under omarbetning.
1 sin nya utformning kommer de även all behandla lokaler för den
högre skolan. Möjligheterna all utnyttja vissa skolans lokaler för olika
ändamål kommer att ägnas särskild uppmärksamhet.
6
Statsutskottets utlåtande nr 166.
Överstyrelsen är för sin del av den uppfattningen att åtminstone under
vissa förutsättningar möjligheter till besparingar torde finnas i samband
med en omläggning av byggnads metoder na. Detta problem
synes därför böra ägnas den största uppmärksamhet. Här gäller det emellertid
icke någon för skolbyggen speciell fråga ulan ett spörsmål, som bar
samband med all husbyggnation i landet. Förutom vid de tekniska högskolorna
bedrives från statens sida forskningar och undersökningar på detta
område bl. a. inom byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen och statens nämnd
för byggnadsforskning. Vidare har chefen för kommunikationsdepartementet,
i samråd med bl. a. chefen för ecklesiastikdepartementet, den 15 januari
1954 förordnat en särskild utredningsman för att undersöka möjligheterna
till förbilligande av den statliga och statsunderstödda byggnadsverksamheten.
Utskottet vill för sin del starkt understryka angelägenheten särskilt i
nuvarande läge av att skolbyggnadsverksamheten förbilligas och att största
möjliga antal skollokaler utvinnes inom den för ändamålet bestämda byggnadskvoten
utan att därför berättigade anspråk på standard och ändamålsenlighet
eftersättes. Utskottet får i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten
på vikten av att en noggrann avvägning äger rum mellan å ena
sidan åtgärder, åsyftande en minskning av anläggningskostnaderna, och å
andra sidan de konsekvenser därav, som kan beräknas uppkomma i fråga
om ökade drifts- och underhållskostnader.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, pågår för närvarande en
omfattande verksamhet i syfte att undersöka möjligheterna att nedbringa
husbyggnadskostnaderna. En hela fältet omfattande undersökning verkställes
sålunda av statens byggnadsbesparingsutredning. Fortlöpande forskning
för rationalisering särskilt inom husbyggnadsfacket bedrives bland annat
genom statens nämnd för byggnadsforskning. Inom folkskoleväsendet
pågår i samråd mellan skolöverstyrelsen och skoldistrikten olika experiment
i syfte att förenkla konstruktionsstandarden, rationalisera planlösningarna
och åstadkomma ett effektivare utnyttjande av skollokalerna. En omfattande
standardisering i fråga om måttsättning och inredning av olika typer av
skollokaler har genomförts.
Vad särskilt gäller det nu förevarande spörsmålet om möjligheterna att
bygga billigare skolor, synes det utskottet angeläget, att olika lokala initiativ
i fråga om experimentbyggnader stödjes och tillvaratages samt att forsknings-
och experimentverksamheten på detta område fortlöpande pågår i
samarbete med motsvarande verksamhet inom andra områden av byggnadsfacket.
Enligt givna direktiv har de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag
på skolväsendets område att bland annat verkställa en översyn av grunderna
för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet samt att undersöka,
huruvida några sådana åtgärder i samband med byggande av skolhus är
möjliga, som kan medföra ett förbilligande av kostnaderna för skollokalerna
utan att berättigade krav på kvalitet och på god standard från undervisningssynpunkt
eftersättes, varvid frågorna om statsbidragsgrunderna bör i
Statsutskottets utlåtande nr 166.
7
första hand upptagas till behandling. Utskottet finner det angeläget, att vid
den nu aktuella översynen av grunderna för statsbidraget till skolbyggnader
statsbidragsbestämmelserna utformas så, att ett nedbringande av anläggningskostnaderna
stimuleras. Det synes för övrigt önskvärt, att bestämmelserna
om skolbyggnadsverksamheten framdeles fortlöpande anpassas
efter de resultat, som forskningsverksamheten på området kan ge. Utskottet
har inhämtat, att samarbete äger rum mellan de sakkunniga samt skolöverstyrelsen
och statens byggnadsbesparingsutredning. Jämväl de erfarenheter,
som vinnes i den genom statens nämnd för byggnadsforskning bedrivna
verksamheten, torde komma att tillvaratagas. Med hänsyn härtill kan det
förväntas, att de statsbidragssakkunniga vid utformningen av sitt förslag
beträffande statsbidragsgrunderna kommer att beakta de erfarenheter i
fråga om möjligheterna att bygga billigare skolor, som vid förslagets avlämnande
kan ha vunnits genom det pågående samarbetet på området. Utskottet
finner det angeläget att översynen av statsbidragsgrunderna icke
fördröjes genom en, på sätt i motionerna åsyftas, markerad turordning mellan
de olika utredningsuppgifterna.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 95 och
11:214, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 16 november 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Gillström, Näsström, Pålsson, Hesselbom,
Gustaf Andersson, Sundelin, Einar Persson, Bergh och Holmqvist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Rubbestad, Svensson
i Ljungskile, Åkerström, Johansson i Mysinge, Jansson i Kalix, Birke,
Gustafsson i Skellefteå, Blidfors och fröken Vinge.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:380 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa f. d. skolhemman. a1 i texten