Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en översyn av statsutgifterna i syfte att åstadkomma förenklingar och besparingar i förvaltningen m. m.

1954-11-16 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:174, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en översyn av statsutgifterna i syfte att åstadkomma förenklingar och besparingar i förvaltningen m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174.

9

Nr 174.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en översyn av statsutgifterna

i syfte att åstadkomma förenklingar och besparingar

i förvaltningen m. m.

(5:e avd.)

I två liltalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Werner m. fl. (I: 320) och den andra inom andra kammaren av herr

Jonsson i Skedsbygd m. fl. (11:416), har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte göra framställning om dels att en utredning

under medverkan av representanter för de politiska partierna måtte tillsättas

för översyn av statsutgifterna i syfte att åstadkomma förenklingar i

förvaltning och besparingar, ägnade att främja genomförande av lättnader

i den statliga beskattningen, dels att vid ekonomisk långtidsplanering för

kommande tidsperiod (event. 1956—1960) även måtte beaktas skattebetalarnas

och näringslivets starkt motiverade krav på ett långsiktigt genomförande

av effektiva skattelättnader.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 416 följande.

Vårt land har under fredens hägn kunnat glädja sig åt en på många

områden storartad utveckling. Dess politik har eftersträvat och på samarbetets

grundval även lyckats ernå en betydande grad av trygghet och

stabilitet. Stora naturrikedomar, varvid särskilt må nämnas tillgången på

värdefull jord och skog, gruvor och el-kraft, utgör härför en bärkraftig

grund. Arbetsflit, framsynthet och kunnande har också mäktat att föra

näringslivet framåt och skapa stora produktiva resurser. Förutsättningar

har beretts för hög kulturell standard och god social omvårdnad. Näringslivets

fortsatta ändamålsenliga utveckling och vården om vårt värdefulla

folkmaterial utgör förutsättningar för ett fortsatt framstegsarbete.

Ett högt utvecklat näringsliv är ömtåligare än ett under mera primitiva

samhällsförhållanden. De betydelsefulla uppgifter som i det moderna samhället

åvilar staten medför även ofrånkomligen att samhällsmaskineriet

kompliceras och dess handhavande tager i anspråk ett ökat antal krafter.

En konsekvens härav är mycket stora utgifter för de många i allmän tjänst

anställda. Även den sociala omvårdnaden har samtidigt som den förbättrats

blivit mycket kostnadskrävande. Icke blott produktionslivets ändamålsenliga

utveckling utan även avvägningen av kostnaderna mellan olika

ändamål kräver därför stor uppmärksamhet. Beskattningsproblemet är ur

båda dessa synpunkter brännande. Det låter sig sägas att näringslivet under

ett växande skattetryck i hög grad genomfört en förbättrad produktivitet

och att skattetrycket i likhet med konkurrensen varit sporre till värdefull

driftrationalisering. Därför kan man emellertid inte bortse från den belastning

som en hög skattebörda utgör samt att problemet i hög grad är en

fråga om avvägning.

Eu siffermässig belysning av skatteproblemet försvåras bland annat av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 174.

penningvärdets fluktuationer under olika tider liksom av den överbalansering

av budgetens inkomstsida som bland annat utav valutavårdande skäl

företagits. Statsutgifterna på driftbudgetens huvudtitlar utgjorde 1946/47

3 155 miljoner kronor, 1948/49 4 643 miljoner kronor, 1950/51 5 449 miljoner

kronor och 1952/53 7 647 miljoner kronor. För 1954/55 beräknas

budgeten balansera på cirka 8 500 miljoner kronor. Statsskulden som i juni

1946 uppgick till 11 195 miljoner kronor var vid samma tidpunkt 1953

uppe i 12 532 miljoner kronor och har sedan dess ytterligare vuxit. Statens

investeringar på olika områden har krävt mycket betydande belopp, varför

stora summor kommit till användning.

Penningvärdets förändringar påverkar direkt skattetrycket i samma mån

som de nominella inkomsterna växer utan att medföra reella förbättringar

medan skatteskalorna vid progressivbeskattningen förblir oförändrade.

Här har dock 1952 års skattereform med förhöjda skattefria ortsavdrag för

den statliga inkomstbeskattningen och höjd gräns beträffande den skattefria

förmögenheten vid förmögenhetsbeskattning in. in. medfört en viss

skattelättnad för de bredare befolkningslagren. Detta till trots uppfattas

skattetrycket inom alla samhällsgrupper som mycket tyngande och är det

tvivelsutan även.

Redan i 1949 års skatteutredning har representanter för alla partier i

dess betänkande (1951) angående den statliga direkta beskattningen enhälligt

understrukit problemets allvarliga konsekvenser för den enskilde

och för produktionen. Till det faktiska tryck, som en hög beskattning utgör

för de produktiva krafterna, kommer de psykologiska verkningarna i

form av missnöje med det skattesystem som man anser frånhända den

enskilde en oskälig del av frukten av hans ansträngningar, ett därav alstrat

»skattetänkande» osv. Det är till skada för samhället om den enskilde av

skattetrycket påverkas i riktning att minska sina arbetsansträngningar, tvekar

att påtaga sig nya arbetsuppgifter eller hämmas i sund ekonomisk företagsamhet.

Sådana beklagliga tendenser förefinnes, men de motverkas i den mån

som de enskilde har kännedom om och känsla för att staten visserligen

tager stora belopp men att dessa användes för goda och nödvändiga ändamål,

samt att de anslagna penningmedlen handhas på ett klokt och förståndigt

sätt, med omtanke och sparsamhet.

De stora utgiftsposterna i statsverkspropositionen, som särskilt kan uppmärksammas,

avser folkpensionerna, barnbidragen, sjuk- och olycksfallsförsäkringarna

samt försvarskostnaderna. Beloppen för dessa uppgifter

representerar en mycket väsentlig del av utgiftsstegringen under de senare

åren. Så uppgick statens årsutgifter för folkpensioneringen i början

av 1930-talet icke ens till 50 miljoner kronor, men den avses i årets budgetförslag

skola kosta 1 350 miljoner kronor. Barnbidragen, som infördes för

få år sedan, beräknas för 1954 draga en kostnad av 527 miljoner kronor.

Sjukförsäkringen beslöts förra året, och i år väntas proposition om den

härmed sammanhängande yrkesskadeförsäkringen. Även om kostnaderna

till betydande del bäres av de försäkrades premier och arbetsgivarbidragen

är det dock här fråga om mycket väsentliga utgiftsökningar.

Samtliga dessa reformer är enligt vår uppfattning att hälsa med glädje.

Utvecklingen har mer och mer gått i den riktningen, att genom avtal eller

anställningskontrakt tjänstemän och andra anställda, icke minst inom

industrier, heretts goda pensions-, sjuk- och olycksfallsförsäkringsförmåner.

Betydande grupper av egna företagare — jordbrukare, hantverkare,

köpmän, småföretagare osv. — liksom av självständiga arbetare m. fl. som

söker sin utkomst genom att åtaga sig olika arbetsuppgifter delvis av till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 474.

11

fällig natur, har små eller inga utsikter att bli tillgodosedda på detta sätt.

För alla dessa grupper utgör den obligatoriska folkpensionen, sjuk- eller

olycksfallsförsäkringen en trygghet av stort värde. För de hemmavarande

familjemedlemmarna utgör en obligatorisk sjuk- eller olycksfallsförsäkring

ävenledes en icke minst på landsbygden länge eftersträvad förmån.

Stora folkgrupper i bygderna har anledning att i sådana resultat av den

förda politiken se för bygdefolket värdefulla önskemål realiseras.

Beträffande föirsvarskostnaderna har utgiftsökningarna likaledes varit

betydande. Det kan erinras om att år 1930 en till 148 miljoner kronor förhöjd

årskostnad för försvaret ansågs så betydande, att man befarade att

den skulle kunna äventyra det sociala framstcgsarbetet. Sedan dess har som

ovan berörts åtskilliga sociala framsteg ernåtts. Försvarskostnaderna har

emellertid stigit i då oanad omfattning och beräknas för 1954/55 skola

utgå med 2 020 miljoner kronor. I samband med statsverkspropositionen

har — med hänsyftning på det ekonomiska utrikesläget — erinrats om de

internationella förhållandena som »ett känsligt område, där nästan allting

kan hända». Ett sådant omdöme har givetvis även avsatt resultat vid bedömande

också av huru den försvarspolitiska beredskapen skall avvägas.

Återinförandet av kategoriklyvningen i fråga om de värnpliktigas utbildning

genom att från utbildning av årskontingenten utesluta 25 000 man

medför en besparing för ögonblicket för statsverket med 20 miljoner

kronor. Starka principiella invändningar kan resas häremot, både ur effektivitets-

och rättvisesynpunkt. Erfarenheten från krigstiden visar att eftersatt

utbildning, visserligen under gynnsamma omständigheter, kan senare

inhämtas, men kostnaderna härför blir då icke mindre. Å andra sidan

synes fog förefinnas för uppfattningen att på försvarets område, liksom

inom andra delar av den statliga verksamheten, åtskilligt torde kunna

sparas genom rationalisering och genom ökad försiktighet och sparsamhet

med allmänna medel utan att därför effektiviteten behöver eftersättas.

Kravet på skattesänkningar har ofta och högljutt framförts, men det

praktiskt realiserbara förslaget för dess genomförande har låtit vänta på

sig. Härvid kan man helt bortse från uppslagen att nå tillfälliga skattelättnader

genom bokföringsmanipulationer utan preciserat underlag och

med diskutabelt värde för framtiden. Att skönsmässigt minska årsutgiften

för avskriften av tilläggslån till bostadsproduktionen utan att avvakta i

vad mån resultatet till slut kan komma att motivera åtgärden, ger intet

fast underlag för en skattesänkning. Visar sig de reducerade avskrivningarna

förhastade uppstår till och med nya utgifter för täckande av den

risk staten medvetet tar. Däremot framstår det som naturligt att, allteftersom

tilläggslönen prövas och i mån som efterskänkande av statens fordran

icke anses böra ifrågakomma, de avskrivna lånebeloppen skall ingå såsom

förstärkning vid budgetberäkningen.

Erfarenheterna från förra årets skattedebatt belyser också till vilka^ i

praktisk politik föga värdefulla resultat man kan komma, när ett parti från

sina egna utgångspunkter söker uppgöra ett ensidigt besparingsaltcrnativ

som går ut över utgifter, som alla andra politiska åsiktsriktningar anser

erforderliga. Det är även i detta fall fråga mer om lek med siffior än

om praktiskt värdefulla uppslag, som kan leda till skattesänkning. Till sin

art är sådana förslag föga skilda från de resultat av ett ensamt tänkande som

framkommit i det av eu särskild utredningsman med hjälp av annan fackexpertis

utarbetade, år 1950 avgivna betänkandet angående översyn av statsutgifterna

i syfte att åstadkomma besparingar. De förslag som den opolitiske

besparingsexperten utarbetade var förvisso många och omfattade betydande

belopp, men resultaten har i praktiken blivit påfallande klena.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 17i.

Skattetryckets omfattning gör emellertid frågan alltfort brännande, och

den kan inte längre förbigås. Enighet synes råda om att den nuvarande statliga

inkomstbeskattningen för närvarande nått eu sådan omfattning att

någon höjning icke kan ifrågakomma utan att den tvärtom bör om möjligt

nedbringas. Det har i årets statsverksproposition föreslagits en höjning av

den indirekta beskattningen, avsedd att träffa sprit och tobak. Även på detta

område synes tanken på ytterligare möjligheter till skattehöjningar sakna

resonans. Statsrådet och chefen för finansdepartementet avvisade också bestämt

ett tänkt alternativ enligt vilket inkomstskattens sänkning skulle

finansieras av den höjda sprit- och tobaksskatten. Det förefaller emellertid

icke motiverat att därav draga slutsatsen att finansministern skulle föredraga

eu sänkning av exempelvis en höjd spritbeskattning före sänkt inkomstskatt.

Ett sådant bedömande synes även strida mot andra uttalanden

i samband med statsverkspropositionen av innebörd att motivera förhöjd

spritbeskattning med att spritpriserna numera i jämförelse med på andra

områden höjda priser är att betrakta som låga.

Däremot synes man kunna utgå ifrån att möjlighet föreligger för samförstånd

över partigränserna om uppfattningen att under närmaste åren intet

reformkrav synes föreligga av en angelägenhetsgrad som skulle kunnat motivera

en skattehöjning. Endast den nu aktuella och mycket omstridda frågan

om bilbeskattningen synes härvid böra undantagas från bedömande, så

mycket mera som det framlagda utredningsförslaget i ärendet icke torde

erbjuda något underlag för ett beslut i denna fråga.

Ett starkt skäl för att särskilt frågan om sänkt inkomstbeskattning nu

upptages till omprövning sammanhänger med det framförda uppslaget om

genomförande av ett förenklat taxeringsförfarande medelst summarisk

prövning av vissa löntagargruppers taxering. Det har uttryckligen sagts, att

genomförande av ett sådant förfarande skulle för vederbörande medföra

förminskad skattebetalning och ur denna synpunkt vara förknippad med

minskade intäkter för statsverket. Av 1949 års skatteutredning har på goda

grunder framhållits att eu hög beskattning särskilt är ägnad att aktualisera

rättvisekravet på ett effektivt taxeringsförfarande, som verkligen medför

beskattning av alla inkomster. Luckor i beskattningsförfarandet leder nämligen

till påtagliga orättvisor beträffande fördelningen av skattetrycket och

skulle än mera framstå på sådant sätt om reform i sådant syfte genomfördes

med öppna ögon för konsekvenserna. En utveckling hän mot mera summarisk

prövning av taxeringsförfarandet skulle — i synnerhet om den avsåges

skola tillämpas endast för vissa grupper — förutsätta ett lättat skattetryck,

som gjorde orättvisan mindre kännbar.

Som grundval för de gånga årens sociala reformarbete har legat uppfattningen

om en fortskridande produktionsökning som underlag för de stegrade

utgifterna. Detta betraktelsesätt har kommit till uttryck i det av 1950

års långtidsutredning år 1951 framlagda ekonomiska långtidsprogrammet

för perioden 1951/1955. Även för framtiden kommer givetvis framåtskridande

på dessa områden att erfordra sin del av de förbättrade resurser, som

kan uppstå. Grundläggande principer för eu sådan ekonomisk planering

synes även böra vara kraven på full sysselsättning, samhällsekonomisk halans

och fast penningvärde samt att denna stabiliseringspolitik genomföres

genom generellt verkande medel med undvikande av statliga detaljregleringar.

Läget synes emellertig ge god grund för uppfattningen att vid planeringen

för en kommande tidsperiod måste räknas med att en del av sådana

resurser som kommer att stå till förfogande på grundval av framstegen inom

produktionen disponeras för genomförande på lång sikt av effektiva skattesänkningar.

Det bör understrykas, att eu långsiktig skattesänkningspolitik

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174.

13

även kan utgöra ett värdefullt bidrag till förbättrade produktionsvillkor och

således medverka till att formera samhällets resurser.

Men genomförandet av varje verklig skattelindring på lång sikt bör enligt

vår uppfattning oundgängligen vara förenad med och underlättas av en

grundlig översyn av statslivets olika förvaltningsgrenar och av utgiftsposterna

för genomförande av förenklingar och modernt rationaliserade arbetsformer

liksom för realgranskning av utgifterna. Sparsamhet med statens

medel och rationella praktiska arbetsmetoder, som förbilligar statens omkostnader,

är icke minst i nuvarande läge ett betydelsefullt krav.

Utskottet. Såsom utskottet i sitt denna dag i anledning av motionerna

I: 321 och II: 484 avgivna utlåtande nr 173 erinrat, har frågan om rationaliseringar

och begränsningar i den statliga verksamheten motionsvägen

varit underställd 1952 och 1953 års riksdagar. De i nu förevarande motioner

framförda synpunkterna synes i väsentliga delar överensstämma med de

tankegångar, varåt vederbörande förslagsställare vid de tidigare tillfällena

givit uttryck. Utskottet kan vid sådant förhållande begränsa sig till att i

tillämpliga delar hänvisa dels till sina tidigare utlåtanden — nr 205 vid 1952

års riksdag samt nr 191 och 192 vid 1953 års riksdag — dels ock till sitt

förenämnda, denna dag avgivna utlåtande nr 173.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 320 och II: 416 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 november 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Näsström, Pålsson,

Hesselbom, Gustaf Andersson, Sundelin, Einar Persson, Axel Andersson,

Holmqvist och Rikard Svensson; samt

från andra kammaren; herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Rubbestad, Svensson

i Ljungskile, Åkerström, Jansson i Kalix, Gustafsson i Stockholm, Birke,

Hansson i Skegrie, Löfroth och fröken Vinge.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 174.

Reservationer

1) av herrar Ohlon, Sundelin, Axel Andersson, Malmborg i Skövde, Svensson

i Ljungskile, Löfroth och fröken Vinge, vilka ansett att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse:

»I de föreliggande motionerna framhålles att den nuvarande statliga inkomstbeskattningen

nått en sådan omfattning att någon höjning icke kan

ifrågakomma utan alt den tvärt om bör om möjligt nedbringas. Liknande

synpunkter har framförts i de likalydande motionerna 1:321 och 11:484. I

motionerna 1:320 och 11:416 framhålles dessutom att som ett led i strävandena

att åstadkomma en sänkning av skattetrycket bör statsmakterna vid

ekonomiska planeringen för en kommande tidsperiod räkna med att en del av

sådana resurser, som kommer att stå till förfogande på grundval av framstegen

inom produktionen, disponeras för genomförande på lång sikt av

effektiva skattesänkningar. I motionen framhålles vidare att en långsiktig

skattesänkningspolitik även kan utgöra ett värdefullt bidrag till förbättrade

produktionsvillkor och således medverka till att formera samhällets

resurser. Motionärerna understryker slutligen vikten av att sparsamhet

iakttages med statens medel och att rationella, praktiska arbetsmetoder, som

förbilligar statens omkostnader, eftersträvas.

Utskottet kan för sin del instämma i dessa synpunkter.

Planering för en sänkning av skattetrycket bör ske efter två huvudvägar.

Den första innebär, att man planerar statens verksamhet på längre sikt på

sådant sätt, att de inkomststegringar, som kan väntas inflyta till statskassan

under normalt konjunkturförlopp, inte i sin helhet uppätes av utgiftsökningar.

De synpunkter som i detta avseende framförts i reservation av

herrar Spetz m. fl. till bevillningsutskottets betänkande nr 57 vid årets riksdag

synes bärande. Det bör vara angeläget för Kungl. Maj :t att upprätta en

prognos rörande de närmaste budgetårens inkomstutveckling i syfte att

bereda väg för en fortsatt skattesänkningspolitik.

Den andra vägen till ett läge där ytterligare skattesänkningar kan genomföras

är en fortgående rationalisering och effektivisering av statsförvaltningen.

Kraven härpå får emellertid minskad slagkraft, när de konkreta

förslagen i stort sett saknas. I de föreliggande motionerna — liksom i de

likalydande motionerna I: 321 och II: 484 ävensom i de likalydande motionerna

I: 277 och II: 359 -— finnes endast vissa allmänna synpunkter i detta

hänseende framlagda. I motionerna I: 320 och II: 416 har föreslagits att en

utredning under medverkan av representanter för de politiska partierna

måtte tillsättas för en översyn av statsutgifterna i syfte att åstadkomma

förenklingar och besparingar i förvaltningen. Utskottet är tveksamt om

ändamålsenligheten i den metod som här föreslagits. Utskottet vill i detta

sammanhang i stället erinra om de förslag om förstärkning av besparingsoch

rationaliseringsorganen, som framfördes bl. a. i motionen 11:269 vid

1953 års riksdag och i reservationen av herrar Ohlon in. fl. till statsutskot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 174.

15

tets utlåtande nr 192 vid samma riksdag. Ett förstärkt besparings- och rationaliseringsorgan,

som står vid riksdagens sida och som fortlöpande följer

förvaltningens verksamhet, är enligt utskottets mening en väsentlig

förutsättning för åstadkommande av hållbara besparingar och rationaliseringar.

Förslag i denna riktning har utarbetats av 1949 års rationaliseringsutredning.

Detta förslag bör av Kungl. Maj :t efter överarbetning föreläggas

riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 320 och

II: 416, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t

måtte

a) efter överarbetning av 1949 års rationaliseringsutrednings

betänkande för riksdagen framlägga förslag i enlighet

med huvudlinjerna i betänkandet,

b) utarbeta en flerårsplan för statsverksamheten, inrymmande

även en prognos för statens inkomstutveckling, vilken

tillsammans med möjliga besparingsåtgärder kan läggas

till grund för en politik, som konsekvent söker bereda

väg för en sänkning av skattetrycket.»

2) av herrar Näsgård, Pålsson, Rubbestad och Hansson i Skegrie, vilka

ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»De lättnader i beskattningen, som genom 1952 års reform genomfördes,

har enligt utskottets mening varit av betydelse för befolkningen och näringslivet.

Såsom i de föreliggande motionerna framhålles uppfattas emellertid

skattetrycket fortfarande inom alla samhällsgrupper som mycket

tyngande.

De möjligheter, som kan föreligga för eu effektiv skattesänkning, måste

därför tillvaratagas. Utskottet vill understryka önskvärdheten av att största

möjliga återhållsamhet med statens utgifter iakttages under de kommande

åren.

Möjligheterna till cn skattesänkning skulle givetvis ökas, om redan beslutade

statsutgifter kunde undergå en minskning. I enlighet med vad som

framhålles i de föreliggande motionerna vill utskottet härvid betona, att

sådana reformer som folkpensioneringen samt sjuk- och olycksfallsförsäkringen

för stora folkgrupper utgör en trygghet av stort värde, som icke kan

få eftersättas. Enighet råder också om de allmänna barnbidragens sociala

värde.

Utskottet delar den i förevarande motion -— liksom f. ö. även i motionerna

1:277 och 11:359 — uttalade uppfattningen att det är angeläget alt söka

åstadkomma en rationalisering av statsapparaten, så att om möjligt en effektivisering

av förvaltningen kan uppnås och därmed också besparingar,

vilka kan öppna vägen för skattesänkningar. I våra dagars samhälle måste

helt naturligt den statliga verksamheten vara av betydande omfattning, och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Statsutskottets utlåtande nr 17b.

det kan förutsättas, att densamma för framtiden kommer att ökas ytterligare.

Därmed måste också kravet på effektivitet och rationalitet skärpas. Statsrevisorerna

har vid upprepade tillfällen fäst uppmärksamheten på mindre

tillfredsställande effektivitet inom olika delar av förvaltningen. Utskottet

finner det angeläget, att statsförvaltningen blir föremål för en översyn i

syfte att åstadkomma förenkling och effektivisering och därmed en begränsning

av statsutgifterna.

Såsom bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 57/1954 framhållit, bär

svårigheterna att vinna tillräcklig enighet om de utgifter, som skulle kunna

sänkas, lett till att tidigare framförda besparingsförslag endast i begränsad

omfattning kunnat genomföras. Utskottet delar den i motionerna framförda

meningen, att en utredning under medverkan av representanter för

de politiska partierna för översyn av statsutgifterna i syfte att åstadkomma

förenklingar i förvaltningen och besparingar, ägnade att främja genomförandet

av lättnader i den statliga beskattningen, skulle öppna möjligheter

till samförstånd över partigränserna och därmed också till effektiva skattelättnader

på lång sikt.

Även för framtiden bör det ekonomiska framåtskridandet kunna tillföra

samhället ökade resurser. Utskottet biträder den i motionerna framförda

uppfattningen, att en del av sådana resurser, som kommer att stå till förfogande

på grundval av framstegen inom produktionen, bör disponeras för

genomförandet på lång sikt av effektiva skattesänkningar. Utskottet vill

understryka, att en sådan långsiktig skattesänkningspolitik även bör utgöra

ett värdefullt bidrag till förbättrade produktionsvillkor och därmed

också till ökade resurser för samhället.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 320 och

II: 416, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att en utredning

under medverkan av representanter för de politiska partierna

måtte tillsättas för översyn av statsutgifterna i syfte att

åstadkomma förenklingar och besparingar, ägnade att främja

genomförande av lättnader i den statliga beskattningen,

samt i övrigt giva tillkänna vad utskottet anfört.»

3) av fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp och Birke.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.