Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reformering av läkarutbildningen jämte i ämnet väckta motioner. , .

1954-11-30 · 124 sidor, varav 120 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 120 av 124 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:191, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reformering av läkarutbildningen jämte i ämnet väckta motioner. , .

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

1

Nr 191.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

reformering av läkarutbildningen jämte i ämnet

väckta motioner. , .

(2:a avd.)

I propositionen nr 212 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 27 mars

1954, föreslagit riksdagen att dels godkänna av chefen för ecklesiastikdepartementet

förordade huvudsakliga grunder för en reformering av läkarutbildningen,

att successivt genomföras från och med budgetåret 1955/56,

dels ock godkänna av departementschefen förordade förändringar i personalorganisationen

vid de medicinska lärosätena och till dem knutna undervisningssjukhus,

att successivt genomföras från och med budgetåret

1955/56.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Axel Andersson och Näslund (I: 91) och den andra inom andra

kammaren av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl. (II: 132), i vilka hemställts,

att riksdagen måtte besluta anhålla hos Kungl. Maj:t om en skyndsam

utredning rörande inrättande i Norrland av en medicinsk högskola, avsedd

för årlig intagning av omkring 30 studerande;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fru Gärde Widemar m. fl. (I: 542) och den andra inom andra kammaren

av fru Andrén m. fl. (II: 702), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

1) uttala önskvärdheten av en rationalisering av den medicinska undervisningen

genom vidgad användning av undervisningsfilm och införande

av undervisning genom television i lämplig omfattning;

2) uttala, att kursen i sjuk vårdsteknik och fysikalisk terapi bör uppdelas

i två kurser och ges ett timantal av för sjukvårdsteknik 20 timmar

och för fysikalisk terapi 20 timmar;

3) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att frågan om

tjänsteställningen för överläkaren vid karolinska sjukhusets reumatologiska

klinik måtte göras till föremål för förnyat övervägande och att resultatet

härav måtte redovisas vid 1955 års riksdag;

4) uttala önskvärdheten av att en utredning kommer till stånd rörande

inrättande av ordinarie lärartjänster i ämnet klinisk epidemiologi;

1 — Bihang till riksdagens protokoll 195It. 6 sand. Nr 191.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 191.

5) uttala, att undervisningskursen i allmän hygien bör utökas från 40

till 50 timmar;

6) uttala, att ett successivt inrättande av ytterligare professurer i barnpsykiatri

är ett angeläget önskemål;

7) uttala, att förhandlingar bör upptagas med Sveriges läkarförbund

rörande vissa avlöningsfrågor;

8) uttala önskvärdheten av att frågan om en obligatorisk sjukhustjänstgöring

efter examen för allmänläkare upptas till förnyad utredning samt

9) i övrigt beakta vad som i motionen anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Lundgren m. fl. (I: 543) och den andra inom andra kammaren av

herrar Kärrlander och Östlund (II: 700), i vilka hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning

rörande inrättande av en medicinsk läroanstalt av i motionen angiven

typ;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herrar Ollén och Huss (I: 544) och den andra inom andra kammaren

av fru Andrén m. fl. (II :701), i vilka hemställts, att riksdagen måtte beakta

vad i motionerna anförts, innebärande en förstärkt utbildning i fysikalisk

terapi;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Huss m. fl. (1:553) och den andra inom andra kammaren av herr

Munktell (II: 709), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att undervisningen

i obstetrik och gynekologi skall anordnas på det sätt, som

universitetskanslern föreslagit, innebärande att ytterligare praktisk utbildning

beredes den studerande under en månads assistenttjänstgöring vid

obstetrisk-gynekologisk avdelning i omedelbar anslutning till assistenttjänstgöringen

i kirurgi;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fru Svenson (1:556) och den andra inom andra kammaren av herrar

Larsson i Luttra och Larsson i Hedenäset (II: 713), i vilka hemställts, att

riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag

till 1955 års riksdag om inrättande från och med den 1 juli 1955 av en

tjänst såsom laborator i barnpsykiatri vid universitetet i Uppsala, förenad

med överläkarbefattning vid akademiska sjukhuset;

dels en inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion (II: 706),

vari hemställts, att riksdagen måtte uttala sig för en ökning av utbildningstiden

i ämnet obstetrik och gynekologi från av Kungl. Maj:t föreslagna

tre månader till fyra månader;

dels en inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion (II: 707),

vari hemställts, att riksdagen måtte dels uttala sig för en nedskärning av

antalet översikt skurser under det propedeutiska året i enlighet med vad

ovan föreslagits, dels förorda bibehållandet av någon form av obduktionsprov,

dels ock utan hänsyn till föreslagna riktlinjer för övergångsbestäm
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

3

melser helt överlåta åt fakulteterna att i samråd med undervisningsnämnderna

planlägga denna övergång;

dels en inom andra kammaren av herr von Friesen väckt motion (II: 708),

vari hemställts, att riksdagen måtte dels uttala, att det finge ankomma på

Kungl. Maj:t att fastställa antalet studentledamöter i undervisningsnämnderna,

dels ock till omkostnader för undervisningsnämndernas arbete uppta

ett reservationsanslag på 3 000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av fru Eriksson i Stockholm väckt

motion (II: 714), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att anhålla

om en snabbutredning för en snar ytterligare utökning av utbildningsmöjligheter

för medicine studerande, i första hand genom förläggning av

den kliniska utbildningen även till landsortslasarett men med sikte på en

fullständig, ny läkarhögskola.

I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för det till grund för

propositionen liggande kommittéförslaget och de i ärendet avgivna remissyttrandena

eller för motiveringen för de motionsvis framställda förslagen

får utskottet hänvisa till propositionen respektive motionerna I: 542, I: 543,

I: 553 och I: 556 samt II: 132, II: 701, II: 706, II: 707, II: 708 och II: 714.

Inledning.

Den nu gällande stadgan angående medicinska examina tillkom 1907.

Redan efter förhållandevis kort tid gjorde sig emellertid ett behov av vissa

reformer gällande, och 1918 tillkallades sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet

utreda frågor rörande undervisningen i medicin, kirurgi och

patologisk anatomi m. m. Efter bearbetning av särskilda delegerade kom

deras förslag att ligga till grund för provisoriska, år 1923 utfärdade bestämmelser

för ifrågavarande undervisning till medicine licentiatexamen.

Dessa åtgärder kunde dock icke länge tillfredsställa den sakkunniga opinionen.

Såväl inom läkarkretsar som hos ansvariga myndigheter väckte särskilt

den långa tiden för läkarutbildningen bekymmer. Undersökningar

visade, att studerande som påbörjat sina medicinska studier mellan 1910

och 1920, redovisat genomsnittliga studietider på mellan 9 och 10 år. Förslag

framlades bland annat i riksdagsmotioner om att det borde undersökas,

huruvida man icke genom en tidig specialisering av studierna kunde ernå

en tidsbesparing. Det anfördes att t. ex. en tjänsteläkare inte skulle kunna

utnyttja sina specialkunskaper i radiologi och att en ögonläkare inte hade

behov av en utbildning i förlossningskonsten. Från fakulteternas sida framhölls

häremot, att en tidig specialisering inneburc stora vådor då den ledde

till ensidighet och att det bästa skyddet mot denna risk vore en god och

bröd allmän läkarutbildning. Som motiv för eu reform anfördes också, att

medicinen gjort stora landvinningar efter examensstadgans införande och

inom flera områden arbetade med helt nya metoder. Anklagelserna mot

utbildningen gällde, att gammalt inte nog snabbt fått vika för nytt och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 191.

att undervisningen inom vissa ämnesområden tyngdes av allt för stor detaljrikedom.

En anpassning till utvecklingen inom gällande examensstadga vore

icke längre möjlig, utan en allsidig omprövning måste ske angående vad

som skulle ingå i en modern medicinsk undervisning.

Frågan om utbildningens reformering hade således sedan lång tid varit

aktuell, när chefen för ecklesiastikdepartementet år 1938 tillkallade utredningsmän,

vilka antog namnet 1938 års läkarutbildningssakkunniga. De

sakkunniga redovisade under åren 1941—1945 sina utredningsresultat i

fyra betänkanden.

I sitt förslag till ny studieplan för den medicinska undervisningen avvisade

1938 års läkarutbildningssakkunniga bestämt tanken på en tidig specialisering.

Utbildningens mål borde i stället vara att bibringa den studerande

en så grundläggande medicinsk allmänbildning, att man efter examen

åt honom kunde anförtro utövandet av allmän läkarpraktik. Genom sin

strävan att i den planerade utbildningen infoga nödvändiga nya element

leddes de sakkunniga fram till en studietid, som de icke kunde begränsa

genom en motsvarande reduktion av tidigare undervisning och som åtskilliga

av remissmyndigheterna fann för lång. Den framlagda studieplanen var

i motsats till gällande ordning skolmässigt bunden i hela sin utsträckning

beträffande ämnenas ordningsföljd. För att säkra en tillfredsställande vidareutbildning

(specialistutbildning) föreslog de sakkunniga, att befintliga underläkartjänster

skulle regleras med avseende på förordnandetidens längd

på olika typer av tjänster och att läkaren icke skulle få uppehålla de flesta

av dessa tjänster under mer än ett med hänsyn till sammanlagda tjänstgöringstiden

maximerat antal år.

1938 års sakkunnigas förslag beträffande läkarutbildningen såväl före

som efter medicine licentiatexamen utsattes från åtskilliga håll för stark

kritik. Endast de sakkunnigas betänkande rörande fortsättnings- och repetitionskurser

för läkare föranledde slutligt beslut från statsmakternas sida.

Genom beslut den 29 oktober 1948 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen

för ecklesiastikdepartementet att tillkalla sakkunniga för översyn av läkarutbildningen

och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga antog

namnet 191+8 års läkarutbildning skommitté, i det följande betecknad allenast

kommittén.

Kommittén överlämnade den 27 januari 1951 till departementschefen

betänkande angående antagningen av medicine studerande m. fl. (SOU

1951:4). Efter vederbörlig remissbehandling uppdrog Kungl. Maj:t den

5 maj 1952 åt kanslern för rikets universitet att med beaktande av det

framlagda betänkandet utfärda nya bestämmelser för antagningen av medicine

studerande. De av kanslern den 19 november 1952 utfärdade bestämmelserna,

som blev gällande från höstterminen 1953, innebar bland annat

att all s. k. konkurrenskomplettering avskaffades samt att poäng för studentbetyg

och övriga meriter, som får åberopas, beräknas efter nya grunder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

5

Efter särskilt uppdrag från Kungl. Maj:t den 29 juni 1951 överlämnade

kommittén till chefen för inrikesdepartementet den 15 februari 1952 utredning

och förslag angående viss krigsmedicinsk undervisning.

Den 24 februari 1953 avlämnade 1948 års läkarutbildningskommitté slutligt

betänkande med förslag rörande läkarutbildningen (SOU 1953:7).

Över betänkandet har ett 40-tal remissyttranden avgivits.

Den gällande examensstadgan.

Under denna kapitelrubrik lämnas i propositionen på sid. 8—9 en sammanfattande

redogörelse för den gällande examensstadgans huvuddrag, till

vilken redogörelse utskottet får hänvisa.

Läkarutbildningens mål och uppläggning.

Kommittén.

Kommittén erinrar om den alltjämt ökande specialiseringen inom läkarverksamheten.

På grundval av de av 1938 års läkarutbildningssakkunniga publicerade

siffrorna om läkarkårens sammansättning 1941—42 beräknar kommittén,

att då ca 45 % av de i självständig ställning verksamma läkarna

var specialläkare. Till allmänläkare räknas då allmänpraktiker, tjänsteläkare

och militärläkare, till specialläkare överläkare av olika slag, praktiserande

specialister samt vissa teoretici. För beräkning av den framtida relationen

anser kommittén, att de i medicinalstyrelsens betänkande angående

den öppna läkarvården i riket (SOU 1948:14 och Bilagor SOU 1948: 24)

lämnade uppgifterna om läkarbehovet kan ge viss ledning. Om en fördelning

motsvarande den ovannämnda göres av de där redovisade läkarkategorierna,

finner man att de självständigt verksamma läkarna fördelar sig

med ca 50 % i vardera gruppen.

Kommittén anför, att den förda diskussionen synes leda fram till följande

allmänna slutsatser om läkarnas framtida verksamhet i sjukvården. Den pågående

specialiseringen kommer inom den slutna vården att fortsätta därhän,

att denna blir alltmera uppdelad. Även inom den öppna vården kommer

specialiseringen att öka, men behovet av en stor kår av allmänläkare

kommer att kvarstå. För bägge läkarkategorierna gäller, att arbetet mer

än hittills kommer att inriktas på tidigdiagnostik, ökat hänsynstagande till

sociala faktorers roll, hälsovårdande och profylaktiska åtgärder, förbättrad

eftervård och kronikervård. Utnyttjandet av tekniska hjälpmedel vid

diagnostik och behandling kommer att öka. Kommittén drar sålunda den

slutsatsen, att en viss fortsatt ökning av specialisternas antal kommer att

ske på bekostnad av antalet allmänläkare, men inte mer än att i framtiden

de båda grupperna sannolikt kommer att vara av ungefär samma storleks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 191.

ordning. Inom den slutna vården kommer nästan uteslutande specialläkare

att vara verksamma, medan den öppna vården i stor utsträckning kommer

att handhas av allmänläkare.

Kommittén anför vidare, att utbildningen måste avse såväl allmänläkare

som de många olika kategorierna av specialläkare. Allmänläkarens utbildning

måste inriktas på att göra honom till en god diagnostiker och terapeut

i den allmänna läkarvården samt att ge honom en överblick över de särskilda

diagnostiska och terapeutiska möjligheter, som de olika specialiteterna

erbjuder. Tyngdpunkten bör därvid ligga i centrala kliniska ämnen

som medicin, kirurgi, psykiatri och pediatrik, men även de kliniska specialämnena

måste ägnas uppmärksamhet, särskilt i de fall där specialistvården

ännu icke nått en mer omfattande utbyggnad. Det torde numera

råda allmän enighet därom, att allmänläkarens utbildning icke kan anses

avslutad i och med förvärvandet av de insikter, som studierna till medicine

licentiatexamen kan ge, utan att härutöver erfordras fortsatt praktisk

utbildning under flera år i form av underläkartjänstgöring.

För specialläkarnas utbildning gäller att de först bör erhålla en grundläggande

medicinsk utbildning av tillräcklig bredd. De centrala kliniska

ämnena får här icke eftersättas, och minst samma krav som hos allmänläkaren

på kunskaper om andra specialämnen än den blivande egna specialiteten

måste upprätthållas. Därefter följer vidareutbildning till specialist.

Kommittén finner således att för bägge kategorierna gäller att de som

underlag för sin fortsatta, olika utformade utbildning behöver en grundläggande

medicinsk allmänbildning, vilken bör vara gemensam för alla läkare.

Den för alla läkare gemensamma delen av utbildningen kallar kommittén

för grundutbildning. Den därefter följande delen, som är olika utformad

allt efter den avsedda verksamheten, benämnes vidareutbildning. Vidareutbildningen

innefattar vad som nu ofta kallas specialistutbildning. Till dessa

bägge moment av utbildningen kan enligt kommittén läggas ett tredje, bestående

av fortsättnings- och repetitionskurser samt andra åtgärder ägnade

att orientera de färdiga läkarna om medicinens nya landvinningar. Dylik

utbildning kallar kommittén efterutbildning.

Grundutbildningen omfattar således den för alla läkare gemensamma

grundvalen i den medicinska undervisningen. Den väsentliga uppgiften bör

här vara att för den blivande läkaren dra upp sunda principer för hans

framtida medicinska handlande, varvid tyngdpunkten skall ligga i den

vetenskapliga metoden och det vetenskapliga tänkandet. Huvuduppgiften

bör vara att ge en allmänorientering inom medicinens hela fält, varvid

den studerande samtidigt skall vänjas att i olika riktningar själv utbygga

och fördjupa sina kunskaper. Den medicinska vetenskapens och den praktiska

gärningens enhet måste ständigt betonas, och det är av största vikt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191. 7

att bringa studenterna till mognad och fostra dem till självständigt tänkande.

Även om grundutbildningen sålunda omfattar såväl medicinsk vetenskap

som praktisk läkekonst, bör den dock icke vara en avslutad utbildning

ens för allmänläkaren. En fullgod verksamhet som allmänpraktiker kräver

givetvis en ändamålsenlig vidareutbildning. Kommittén instämmer således

icke i den ofta uttalade åsikten, att den grundläggande utbildningens mål

är att producera kompetenta allmänläkare. I stället anger kommittén målet

så, att grundutbildningen skall ge den nödvändiga grundvalen för eu

senare, huvudsakligen praktiskt inriktad vidareutbildning för olika former

av medicinsk verksamhet.

Grundutbildningen. Denna utbildnings teoretiska, prekliniska

del har betydelse dels som det vetenskapliga fundamentet för den följande

kliniska undervisningen, dels som illustration av den vetenskapliga metoden.

Denna rent teoretiska utbildning bör inleda undervisningen, och dess

omfattning kan icke minskas jämfört med nuvarande studiegång.

Vid övergången till utbildningens rent kliniska skede är det synnerligen

betydelsefullt att undervisningen får en pedagogiskt riktig uppläggning

med god samordning mellan teoretiska och kliniska ämnen. Den propedeutiska

undervisningen skall ge en grund för det kommande arbetet i de olika

kliniska kurserna. Den praktiska undervisningen på detta stadium skall

syfta till att ge kunskap och övning i de vanligaste undersöknings- och

behandlingsmetoderna.

Utbildningen i de olika kliniska disciplinerna måste utformas med tanke

på att grundutbildningen skall vara en gemensam bas för både allmänläkare

och specialläkare. Med nödvändighet maste vissa centrala kliniska

ämnen här ges en större vikt än andra. För varje läkarverksamhet är goda

kunskaper i medicin, kirurgi, psykiatri och pediatrik grundläggande, varjämte

socialmedicinen i framtiden tillkommer som ett väsentligt moment

i läkarens arbete ju mera detta förs över på det förebyggande och sociala

planet. I nämnda kliniska ämnen måste ges inte blott goda teoretiska kunskaper

utan även en mera omfattande praktisk övning i de gängse undersöknings-

och behandlingsmetoderna. De studerande måste även få tillfälle

till ett visst praktiskt arbete redan i själva grundutbildningen för att

därigenom konsolidera sina kunskaper.

Kommittén föreslår, att de övriga kliniska ämnena, dcrmato-venereologi,

epidemiologi, ftisiologi, neurologi, obstetrik-gynekologi, oftalmiatrik och

oto-rhino-laryngologi, betraktas som specialämnen. Kommittén erinrar om

att i den tidigare diskussionen förslag väckts om eu radikal nedskärning

av undervisningen i de kliniska specialämnena och att röster t.o.m. höjts

för att vissa av dem helt skulle utgå ur den allmänna läkarutbildningen.

Kommittén anför, att den ingående övervägt denna fråga men icke ansett

sig böra föreslå mer än en måttlig begränsning av undervisningen i vissa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 191.

ämnen. En medicinsk allmänbildning och en tillfredsställande vid överblick

över medicinen som helhet kräver åtminstone en elementär kännedom även

om specialämnena. Många läkare blir i sin verksamhet alltjämt nödsakade

att behandla fall, som vid större tillgång på specialister skulle vårdas av

dessa. Med hänsyn härtill måste den allmänna läkarutbildningen ge mera

omfattande kunskaper i de flesta specialämnen än som eljest skulle vara

erforderligt. Härav följer, att i den mån som specialistvården utbyggs över

hela landet och tillgången på specialister ökas, omfattningen av den grundläggande

utbildningen i de kliniska specialämnena i motsvarande mån bör

Kunna minskas antingen genom förkortning av studietiderna eller genom

ökade möjligheter att kombinera de olika ämnena, Kommittén förutsätter,

att utvecklingen fortlöpande följes av vederbörande myndigheter.

I de kliniska ämnena aktualiseras frågan om hur omfattande den praktiska

utbildningen och förvärvandet av sjukvårdserfarenhet bör vara inom

ramen för grundutbildningen. I varje klinisk kurs måste givetvis ingå ett

mått av praktiskt arbete. Sådan klinisk tjänstgöring på polikliniker och

sjuka vdelningar utgör ett karakteristiskt drag för den svenska läkarutbildningen

och torde utgöra dess kanske värdefullaste särdrag jämfört med

andra länders medicinska undervisning. Avsikten med detta praktiska arbete

under de olika kurserna är dels att underlätta kunskapsförvärvandet,

dels att ge en tillräcklig övning i de olika undersöknings- och behandlingsmetoder,

som den blivande läkaren måste behärska inom disciplinerna

ifråga. Kommittén håller dock före att det icke är möjligt att ge en mera

omfattande praktisk erfarenhet och sjukvårdsvana i de former, som måste

gälla för kliniska kurser på undervisningssjukhusen.

Assistenttjänstgöringarna intar en mellanställning mellan klinisk kurs

och underläkartjänstgöring. Man har ifrågasatt om sådana tjänstgöringar

icke hellre borde överföras till en senare sjukhustjänstgöring. Assistenttjänstgöringen

har dock enligt kommitténs mening vissa fördelar. Den studerande

får börja med praktiskt arbete av en viss självständighet under

en bättre handledning än vid en underläkartjänstgöring, vilket möjliggör

ett pedagogiskt riktigare utnyttjande av tjänstgöringen. En sen assistenttjänstgöring

är vidare ett utmärkt komplement till tentamensläsningen.

Kommittén föreslår därför, att en sådan tjänstgöring skall föregå tentamen

i de centrala kliniska ämnena medicin och kirurgi. Därjämte bör en möjlighet

hållas öppen för en assistenttjänstgöring i något kliniskt specialämne,

som kan väljas efter den blivande läkarens behov.

Kommittén föreslår vidare, att assistenttjänstgöringsperioden utformas

så, att den i möjligaste mån blir en period av mera självständig sjukvårdsverksamhet.

Detta sker därigenom att assistenttjänstgöringarna samlas till

den kliniska utbildningens sista skede och förlägges också till andra sjukhus

än universitetssjukhusen. Härigenom vinnes den fördelen, att den praktiska

delen av den kliniska grundutbildningen förlägges till två nivåer:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

9

den första i samband med varje enskild kurs på universitetssjukhusen och

den senare under en fristående assistenttjänstgöring.

En vidareutbildning, som avpassas efter läkarnas kommande

definitiva verksamhet, är en förutsättning för en rationell plan för grundutbildningen.

Sådan vidareutbildning torde böra förutses även för allmänläkarnas

del. Man är allmänt ense om att varken den nuvarande läkarutbildningen

eller någon annan utbildningsplan, som endast innefattar

universitetskurser eller därmed jämförlig utbildning, är en tillräcklig grund

för en allmänläkares omfattande och ansvarsfulla verksamhet. Kommittén

utgår ifrån att det är synnerligen önskvärt, att allmänpraktikerna får en

tids tjänstgöring på sjukhus i underläkares ställning, innan de öppnar egen

praktik. Det torde dock icke vara nödvändigt att nu framställa en obligatorisk

fordran härvidlag, utan en rekommendation om en viss utbildningsstandard

kan vara tillfyllest.

Tjänsteläkarna är allmänläkare med vissa speciella uppgifter. Även för

dem måste fordran på vidareutbildning uppställas, och kommittén föreslår,

att en mer omfattande sådan utbildning än som nu krävs blir ett behörighetsvillkor

för tjänsteläkarbefattning.

För specialläkarna är det utan vidare självklart att en tämligen omfattande

vidareutbildning är nödvändig. I vårt land utgöres den helt av sjukhus^

änstgöringar, vilkas art och omfattning i de olika specialiteterna regleras

av Sveriges läkarförbund. I åtskilliga andra länder krävs även mycket

omfattande teoretiska kurser för specialläkarna. Specialläkarnas standard

med det system som nu tillämpas i vårt land har dock icke givit anledning

till kritik, och kommittén håller därför före att en radikal omläggning av

vidareutbildningen för specialläkare icke nu är befogad. Behovet av en

viss kompletterande teoretisk utbildning till den nuvarande sjukhusutbildningen

gör sig dock märkbart, och kommittén föreslår därför, att

möjligheter skapas för anordnandet av kortare teoretiska kurser för läkare,

som utbildar sig inom olika specialiteter.

För en tillfredsställande vidareutbildning av såväl allmänläkare som specialläkare

fordras en tillräcklig tillgång av underläkarplatser inom olika

discipliner. Vid olika tillfällen och inom åtskilliga discipliner har det stött

på stora svårigheter för läkarna att få den utbildning, de behövt för sin

framtida verksamhet. T den tidigare diskussionen om läkarutbildningen har

olika möjligheter angetts att lösa detta problem. Ehuru problemet kan fixeras

utan svårighet, är dess lösning icke lätt att ange. Ett statligt reglerat

system för vidareutbildningen kombinerat med en strikt fördelning av landets

underläkarbefattningar på olika utbildningslinjer synes icke kunna

leda till målet utan betydande ingrepp i nuvarande sjukhusorganisation.

Under sådana förhållanden anser kommittén, att ett system bör eftersträvas,

som kan baseras på en ömsesidig överenskommelse mellan myndigheterna,

huvudmännen och läkarorganisationerna, varigenom en indi
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 191.

vidualisering lättare låter sig göra. Kommittén föreslår, att läget kontinuerligt

följs ur utbildningssynpunkt inom de olika kliniska disciplinerna,

så att åtgärder för att tillgodose behovet av utbildningsplatser i tid kan

vidtagas.

Ett behov av fortlöpande efterutbildning föreligger för alla kategorier

av läkare genom utvecklingen av nya metoder för undersökning

och behandling av olika sjukdomar. Kommittén påpekar dock, att särskilt

specialläkama genom sina egna organisationer och föreningar sörjer för

ifrågavarande läkares efterutbildning. Vidare existerar medicinska tidskrifter

av god kvalitet, som kontinuerligt förmedlar en betydelsefull efterutbildning

till landets läkarkår. För stora grupper av läkare såsom tjänsteläkare,

privatpraktiserande läkare m. fl. anser dock kommittén, att situationen

icke är tillfredsställande, varför kommittén föreslår erforderliga åtgärder

från berörda myndigheters sida. Hittills har fortsättnings- och repetitionskurser

med detta syftemål anordnats i viss omfattning. Med någon

förändring av kursernas omfattning och antal anser kommittén, att de även

i framtiden kan tillgodose det föreliggande behovet av efterutbildning i

denna form.

Kommittén erinrar om de diskussioner som förts i frågan om en f r i

eller bunden studieordning och uttalar, att allmän enighet

råder därom att undervisningen i de teoretiska grundämnena, de propedeutiska

kurserna samt den grundläggande undervisningen i medicin och

kirurgi lämpligen sker enligt en bunden studieplan. Man kan nämligen

här påtagligt se en naturlig ordningsföljd mellan ämnena så till vida som

kunskaper i ett ämne utgör en förutsättning för förståelsen av ett annat.

Vad åter gäller den resterande delen av utbildningen, d. v. s. studierna

efter fullgjorda medicin- och kirurgitjänstgöringar utom assistenttjänstgöringar

i dessa ämnen, så har i den tidigare diskussionen meningarna brutit

sig om lämpligheten att här tillämpa en bunden studieordning. Kommittén

finner, att starka skäl anförts för att bibehålla principen om en fri studieordning

i detta avsnitt av studierna. Kommittén påpekar särskilt, att

det ingalunda är säkert, att en bunden studieplan leder till en studietidsförkortning.

En fri studieordning ger möjlighet för de mera studiebegåvade

att hålla en snabbare takt, och nödtvungna studieavbrott orsakade av sjukdom,

värnpliktstjänstgöring eller av den för sjukvården nödvändiga vikariatst

jänstgöringen för äldre medicine kandidater blir icke så kännbara som

vid en bunden ordning. Icke heller finns för de kliniska ämnena någon fullt

naturlig ordningsföljd, utan flera ur didaktisk synpunkt lika godtagbara

alternativ beträffande den inbördes ordningen kan enligt kommitténs mening

uppställas. Slutligen anför kommittén, att risken för stockningar i

studiegången, vilket anförts som ett argument mot fri studieordning, väsentligen

beror på institutionernas bristande kapacitet inom ett eller flera

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 191.

ämnen och således måste avhjälpas på annat sätt än genom en ändring av

studieordningen.

Kommittén kommer för sin del till slutsatsen, att en fri studieordning

under det senare skedet av de kliniska studierna är att föredra.

Kommittén har även till prövning upptagit det med frågan om fri eller

bunden studieordning nära sammanhängande spörsmålet om det medicinska

exa mensväsende t.

I princip kan kontrollen av de studerandes kunskaper utövas på två skilda

sätt, antingen genom förhör i flera ämnen vid ett och samma tillfälle

examenssystemet — eller genom förhör i varje ämne för sig, spridda över

eu längre tidrymd — tentamenssystemet. Det senare systemet tillämpas för

närvarande.

Kommittén föreslår att det nuvarande, på särskild tentamen i varje

läroämne baserade systemet för kunskapsprövning bibehålies.

Departementschefen har — under erinran om att den nuvarande läkarutbildningen

anordnas enligt en i sina huvuddrag ar 1907 tillkommen stadga

— anfört bl. a. följande.

Under den långa tid, som denna ordning gällt, har medicinen undergått

väsentliga förändringar. Examensstadgan, tillkommen under helt

andra förutsättningar, har fått anpassas till nya omständigheter genom

särskilda föreskrifter, provisoriska bestämmelser eller i vissa fall

blott genom en så småningom utbildad praxis i undervisningen. Det

ligger i sakens natur, att den sålunda framväxta undervisningsordningen

kännetecknas av ringa enhetlighet med växlande utformning från ämne

till ämne och med olika omfattning av föreläsningar och tjänstgöringar

inom samma ämne vid olika lärosäten. Än mer otillfredsställande är emellertid,

att undervisningens fördelning på olika ämnesområden inte längre

motsvarar deras betydelse i den nutida medicinen. Vissa nytillkomna discipliner

saknas rentav i studieordningen eller representeras blott genom frivillig

undervisning. Jag finner det icke längre möjligt att komma till rätta

med de nya behoven genom detaljändringar i examensstadgan, utan en

helt nv ordning för läkarutbildningen måste skapas.

Medicinens snabba utveckling under det gångna halvseklet har således

sprängt utbildningsramen vid de medicinska fakulteterna. Inom forskning

och sjukvård har en stark specialisering tvingat sig fram. Mångåriga studier

och en lång övning med den komplicerade metodiken inom en viss

disciplin erfordras, innan en forskare kan gripa sig an med något medicinskt

problem. Inom sjukvården möjliggör förfinade undersökningsmetoder

och nya behandlingssätt att allt flera sjuka kan hjälpas, men samtidigt

har de olika grupperna av sjuka måst särskiljas från varandra och samlas

på specialavdelningar, där läkare och vårdpersonal med speciell erfarenhet

arbetar. För att bli skickad att handha sådan specialistsjukvård måste

läkarna skaffa sig utbildning under långa sjukhusår på olika avdelningar.

Även inom den öppna sjukvården utgör långvarig specialutbildning en

förutsättning för en framgångsrik verksamhet inom en rad områden. Ingen

av dessa specialister i forskning eller sjukvård skulle tänka pa att gripa

sig an med problem inom andra områden av medicinen än sitt eget. De

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 191.

vet, att deras styrka ligger i begränsningen till det specialområde, som de

behärskar.

Samtidigt som medicinens utveckling lett fram till en sådan specialisering

inom forskning och sjukvård, sker utbildningen av läkare med samma

målsättning som vid seklets början. När läkaren vid sin medicine licentiatexamen

lämnar universitetets institutioner och kliniker, skall han enligt

denna målsättning vara skickad att ta ansvar för hela sjukvården i ett

blandat klientel med patienter från alla sjukdomsgrupper, d. v. s. han skall

kunna sköta en allmän läkarpraktik. Verkligheten har lärt läkarna, att

detta nu för tiden icke är möjligt ens efter de mest gedigna universitetsstudier,

utan att härför behövs praktisk erfarenhet från sjukhustjänstgöringar

med arbete under eget ansvar. De allra flesta läkare skaffar sig därför

sådan erfarenhet under åratals underläkartjänstgöringar, innan de öppnar

egen praktik. Den grundläggande läkarutbildningen, som icke tar hänsyn

till denna utbildning efter licentiatexamen utan alltjämt siktar på att

ge praktiska färdigheter på alla medicinens fält, har därför blivit alltför

lång och alltför onyanserad.

Det är alltså specialiseringen, som är kärnan i utbildningsproblemet. Utbildningen

måste svara mot sjukvårdens krav på läkarna och följaktligen

leda fram till de olika specialiserade typerna av läkare. En specialisering

förutsätter emellertid skilda utbildningslinjer. I diskussionen kring den

kommande läkarutbildningsreformen har också förslag om en tidig specialisering

utgjort ett ofta återkommande inslag. Om således olika slag av

läkarverksamhet kräver skild utbildning, så kan dock icke dessa utbildningslinjer

skiljas från början, utan specialiseringen måste utgå från en

för alla läkare gemensam allmänmedicinsk grund. Utbildningens anordning

i stort kommer alltså att bli beroende på svaren på frågorna, hur

tidigt man måste börja med denna specialisering och hur tidigt man kan

börja med den.

Läkarens uppgifter i framtiden måste bli avgörande för svaret på dessa

frågor. Kommitténs utredning visar, att man har att räkna med två huvudtyper,

nämligen allmänläkare och specialläkare. Allmänläkaren, som i den

moderna medicinen förvaltar traditionerna från familje- och husläkarens

dagar, blir med sin personliga kontakt med patienten och hans miljö den

kanske viktigaste läkaren i den öppna sjukvården. Hans gärning, som särskilt

kommer att fordra goda kunskaper i centrala kliniska ämnen, såsom

invärtes medicin, pediatrik och psykiatri, samt en god förståelse för socialmedicinska

sammanhang, kan emellertid inte baseras enbart på den grundläggande

läkarutbildningen utan måste innefatta fortsatt utbildning i särskilt

dessa ämnen i underläkares ställning. Tjänsteläkaren blir en typ av

allmänläkare med särskilda uppgifter och speciell utbildning i bland annat

hygien, socialmedicin och rättsmedicin. Specialläkarna kommer att omfatta

en mängd grupper av starkt specialiserade läkare med lång sjukhusutbildning

var i sitt fack. Denna specialutbildning måste emellertid som

eu grund ha en ansenlig kunskap i de centrala kliniska ämnena, vilken till

stor del kan förvärvas i den gemensamma grundläggande utbildningen.

Det är enligt min mening en synnerligen viktig slutsats, som kommittén

nar fram till, när den fastställer, att alla läkare väl måste ha en gemensam

grundutbildning men att denna för alla läkare måste följas av en alltefter

deras olika verksamhetsområde utformad, huvudsakligen praktiskt inriktad

vidareutbildning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

13

Departementschefen godtar — i likhet med samtliga remissmyndigheter

— kommitténs uppdelning av läkarutbildningen i en gemensam utbildningskärna,

grundutbildningen, och på denna byggande specialiserade utbildningslinjer,

vidareutbildningen. Kommitténs fördelning av den totala utbildningen

på grundutbildning och vidareutbildning finner departementschefen

lycklig och innebärande en så långtgående specialisering, som kan

vara berättigad vid den nuvarande utbyggnaden av specialistvården.

Departementschefen, som ansluter sig helt till kommitténs uppfattning

om avvägningen i grundutbildningen mellan huvudämnen och specialämnen,

har framhållit att den av kommittén föreslagna begränsningen av

grundutbildningen borde i första hand och huvudsakligen träffa de kliniska

specialämnena. Detta vore enligt departementschefen en logisk följd

av den föreslagna tidigare specialiseringen och av tanken att grundutbildning

och vidareutbildning borde uppfattas som en utbildningsenhet.

Departementschefen ansluter sig ävenledes till kommitténs förslag, att

assistenttjänstgöringarna skall samlas till en sista period i grundutbildningen

och i så stor utsträckning som möjligt ske på sjukhus utanför universitetsklinikerna,

varigenom de studerandes arbete mer kommer att få

karaktären av arbete under eget ansvar och bilda en övergång till de kommande

underläkartj änstgöringarna.

Liksom kommittén finner departementschefen att efterutbildning, som

redan nu sker genom kortare fortsättnings- och repetitionskurser i medicinalstyrelsens

regi, bör anordnas även i framtiden.

I frågan om fri eller bunden studieordning har departementschefen intagit

den ståndpunkten, att de medicinska studiernas akademiska frihet,

för vilken såväl lärare som elever hyser så stark känsla, icke bör inskränkas

utan tvingande skäl. Då sådana icke föreligger, finner departementschefen

i likhet med kommittén icke anledning att ifrågasätta en ändring

av den rådande principen. Vid ett sådant ställningstagande finns enligt

departementschefens mening heller icke skäl till en ändring av det till

den nuvarande fria studieordningen anpassade examinationssystemet, det

s. k. tentamenssystemet, vilket alltså även bör bibehållas.

Ny studieordning.

Den av kommittén föreslagna studieplanen framgår av följande schema.

Studieplan ICunskaps
Termin

kontroll

MEDICINE KANDIDATSTUDIERNA

I—II Anatomi — Histologi T—T

Medicinsk statistik — Medicinsk genetik K-—K

III—IV Allmän kemi — Medicinsk kemi K—T

Medicinsk fysik — Fysiologi K—T

Psykologi K

Examen

1 T — tentamen, S = slutförhör och K = kursförhör.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

V—VI

VII

VIII

Fri studieordning

med rätt till

kombinationer,

sammanlagt

16 månaders

minimitid

Valjri ordning

9 månader

Statsutskottets utlåtande nr 191.

MEDICINE LICENTIATSTUDIERNA

Första avdelningen.

Propedeutislct år:

Patologi, Bakteriologi, Farmakologi T—T—T

Oversiktskurser i medicin och kirurgi, propedeutisk kurs i socialmedicin,

kurs i kliniska undersökningsmetoder (K), klinisk laborationskurs (K),

propedeutisk röntgenkurs och demonstrationskurs i sjukvårdsteknik och

fysikalisk terapi.

Andra avdelningen.

5 mån. Medicin

5 mån. Kirurgi

1 klinisk kemi och klinisk fysiologi, klinisk bakteriologi, röntgendiagnostik

och radioterapi med tumördiagnostik sker undervisning huvudsakligen

under dessa båda terminer. Likaså förekommer särskilda patologi-

och terapikonferenser. Kunskapskontroll äger rum i samband med

examinationen i respektive kliniska ämnen.

2 mån. Dermato-venereologi

2 mån. Klinisk epidemiologi

1 mån. Ftisiologi

2 mån. Hygien

1 mån. Krigsmedicinsk undervisning

2 mån. Oftalmiatrik

2 mån. Oto-rhino-laryngologi

3 mån. Obstetrik och gynekologi

3 mån. Neurologi (2 mån.) och Psykiatri (3 mån.)

4 män. Pediatrik och Socialmedicin

— Rättsmedicin (får kombineras med övriga kurser)

Samtidigt med pediatrikkursen genomgås kurs i bampsykiatri (K)

Två kurser får

kombineras

S

s

s

K

s

s

s

S—''T

T—T

S

Tredje avdelningen.

4 mån. Medicinassistenttjänstgöring

3 mån. Kirurgiassistenttjänstgöring

2 mån. Assistenttjänstgöring i valfritt kliniskt ämne.

T

T

Examen

Legitimation

Kommittén.

Av schemat framgår, att medicine kandidatexamen enligt kommitténs

förslag skall avläggas efter andra studieåret. Kommittén har stannat för

detta förslag av i huvudsak följande skäl. Om studierna i de till tredje

året förlagda kurserna skall kunna fortgå obehindrat måste samtliga till

de två första årens kurser hörande tentamina vara avlagda innan det

tredje årets studier påbörjas. Vidare anser kommittén det vara lämpligt,

att studierna under det tredje och fjärde studieåret i regel bedrivs vid ett

och samma lärosäte, eftersom undervisning i vissa ämnen ingår i bägge

åren. Om medicine kandidatexamen förlädes mellan dessa bägge år. kunde

det leda till att många studerande därvid bytte lärosäte.

Medicine licentiatstudierna är i kommitténs förslag uppdelade i tre

olika avdelningar. Kommittén föreslår, att varje avdelning betraktas som

ett skede, vars studier skall vara avslutade innan den studerande går vi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

15

dare till nästa avdelning. För att de studerande icke skall orsakas onödiga

tidsförluster på grund av tillfälliga studiehinder av ett eller annat slag

föreslår kommittén dock, att en studerande skall kunna få dispens för

tillträde till nästa avdelnings kurser även om en av de till föregående avdelning

hörande tentamina ännu ej avlagts. Sådan dispens skall efter prövning

av omständigheterna i varje särskilt fall avgöras av vederbörande

fakultet (kollegium).

I fråga om kombination av ämnen under det senare skedet av de kliniska

studierna, då i princip en fri studieordning skall råda, föreslår kommittén,

att kursen i psykiatri under sina två första månader skall obligatoriskt

kombineras med neurologikursen samt att kursen i pediatrik skall

kombineras med huvudkursen i socialmedicin. Kursen i obstetrik-gynekologi

skall enligt kommitténs förslag icke få kombineras med annan kurs

eller tjänstgöring.

Beträffande ämnena dermato-venereologi, epidemiologi, ftisiologi, hygien,

krigsmedicin, oftalmiatrik och oto-rhino-laryngologi föreslår kommittén, att

dessa valfritt får kombineras två och två. Rättsmedicin föreslås få tillkomma

såväl vid sidan av nyss berörda kombinationer som vid sidan av de

övriga annars icke kombinerbara ämnena i andra avdelningens period av

fri studieordning. Med god planläggning bör det enligt kommitténs mening

vara möjligt att uppgöra en kursplan, som tillåter att två kliniska

kurser fullgörs samtidigt. Kommittén föreslår, att det i examensstadgan

och i studieplansbestämmelserna intages en uttrycklig föreskrift att fakulteterna

skall anordna ifrågavarande kurser på sådant sätt och på sådana

tider på året, att hinder icke föreligger för de studerande att samtidigt

delta i två kurser.

Kommittén har genom att sammanföra assistenttjänstgöringarna vid

slutet av studierna velat markera skillnaden mellan kursmässig undervisning

och praktiskt sjukvårdsarbete. Assistenttjänstgöringen bör framförallt

bestå av praktiskt arbete, varför den i stor utsträckning bör förläggas till

andra sjukhus än undervisningsklinikerna. Det bör ankomma på universitetskanslern

att ange de sjukhus, på vilka sådan tjänstgöring kan få ske.

Assistenttjänstgöringen i medicin bör kunna antingen i sin helhet förläggas

till ett sjukhus utanför undervisningskliniken eller delas upp med

två månader på dylikt sjukhus och två månader på undervisningsklinik.

I senare fallet torde det vara lämpligt att de sista tva manaderna förlägges

till kliniken och kombineras med tentamensläsning i ämnet. Assistenttjänstgöringen

i kirurgi bör jämte tentamen i ämnet förläggas sent i

utbildningen. De militära myndigheterna bör dock erhålla bemyndigande

att vid behov inkalla värnpliktiga studerande till kirurgiassistenttjänstgöring

tidigare än vad som avses i studieplanen.

Assistenttjänstgöringen i valfritt ämne skall fa fullgöras i alla kliniska

ämnen i medicine licentiatexamen med undantag för medicin och kirurgi

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 191.

samt i klinisk bakteriologi, klinisk kemi eller klinisk fysiologi och i patologi.

Denna tjänstgöring kommer i regel att fullgöras efter det att tentamen

eller slutförhör i det valda ämnet fullgjorts.

Hänvisning till assistenttjänstgöring vid visst sjukhus föreslås ej skola

ske, utan de studerande skall själva få söka. Tjänstgöringen godkännes av

vederbörande ämneslärare. Ingenting bör hindra att assistenttjänstgöringarna

fullgöres i form av underläkarvikariat. Kontroll att vikariatsperioden

motsvarar de krav, som skall ställas på assistent tjänstgöringen ur utbildningssynpunkt,

föreslås skola utövas av vederbörande lärare vid fakulteten

(kollegiet), som har att skriva in assistenttjänstgöringen i den studerandes

tentamensbok.

Enligt gällande examensstadga sker examinationen i vissa ämnen

genom tentamen, i andra genom slutförhör. Studerande är berättigad att

under pågående lästermin erhålla tentamen inom fjorton dagar efter det

han därtill anmält sig. Slutförhör fullgöres till skillnad från tentamen på

tid, som läraren äger bestämma. I övriga ämnen och specialkurser finns

uttryckliga föreskrifter om förhör endast i ett fåtal fall. Många lärare

kräver emellertid godkänt förhör vid kursens slut som villkor för att

kursen skall anses vara tillfredsställande genomgången.

Kommittén anser, att den principiella skillnaden mellan tentamen och

slutförhör bör upprätthållas. Tentamen bör ske i ämnen av större omfattning

och betydelse såsom de teoretiska ämnena, i de kliniska huvudämnena

medicin, kirurgi, pediatrik och psykiatri samt i socialmedicin. Beträffande

de kliniska specialämnena samt hygien och rättsmedicin anser kommittén,

att kursstoffets begränsade omfattning tillåter de studerande att samtidigt

inläsa ämnet, varför kunskapsprövningen här bör ske i form av slutförhör.

Samtliga slutförhör skall betygsättas enligt samma skala som tentamina

och betygen bör ingå i examensbetyget.

De förhör, som i övrigt obligatoriskt bör fullgöras i anslutning till vissa

specialkurser, föreslår kommittén böra benämnas kursförhör. Sådana mindre

kurser, som ingår som ett led i undervisningen inom ett visst examensämne,

synes icke böra avslutas med förhör, eftersom kunskaperna ändå

blir kontrollerade genom tentamen eller slutförhör i ämnet. Ej heller synes

det nödvändigt att föreskriva förhör efter sådana kurser, som väsentligen

består i praktiska demonstrationer eller instruktion beträffande vissa undersöknings-

och behandlingsmetoder.

Kommittén föreslår ingen ändring i den nuvarande graderade

betygssättningen när det gäller tentamen och slutförhör. Kursförhör

bör icke åsättas graderade betyg. De kliniska kurserna föreslås ej

heller bli åsatta graderade tjänstgöringsbetyg. Under de praktiska tjänstgöringarna

bör varje kursdeltagare erhålla ett tjänstgöringskort, på vilket

samtliga ifrågakommande ingrepp och undersökningar finns angivna och

där anteckning efter hand göres, när den studerande åsett, biträtt vid eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

17

självständigt utfört dylik arbetsuppgift. Korten bör under kursens lopp

granskas av kursledaren, så att åtgärder kan vidtas för att komplettera

eventuella brister före kursens slut.

Beträffande giltighetstiden för tentamina föreslår kommittén

att denna, i likhet med vad universitetsberedningen föreslagit för

de filosofiska och teologiska fakulteterna, i fortsättningen blir obegränsad.

Den för många lärare synnerligen betungande examinationsskyld

i g h e t e n bör enligt kommitténs åsikt fördelas. I första hand bör man

gå vidare på den redan delvis beträdda vägen att låta kursledaren förrätta

examinationen, även om denne icke är professor i ämnet. Kommittén föreslår

sålunda, att detta göres till allmän regel. I de fall, då undervisningen

icke är uppdelad mellan professorn och annan lärare i ämnet på olika kurser

under läsåret, får fördelningen av examinationen ske på annat sätt,

t. ex. genom att professorn förrättar examination endast under viss del av

året. Lämpligast anser kommittén vara att överlåta åt varje fakultet att

uppgöra förslag till examinationsskyldighetens uppdelning i varje särskilt

ämne.

Kommittén instämmer i universitetsberedningens förslag att det bör

ankomma på dekanus att på fakultetens vägnar pröva ingivna ansökningar

om examen; ansökan som ingivits under termin skall prövas

inom en vecka, i annat fall senast inom två veckor.

Kommittén anger några huvudpunkter i ett program för ökad samordning

mellan undervisningens olika moment och belyser vissa reformer

i den föreslagna studieplanen, som dikterats av sådana krav.

På det pre kliniska stadiet rekommenderar kommittén en starkare

samordning av undervisning i anatomi och histologi (det morfologiska

året) och av undervisningen i kemi och fysiologi (det kemiskt-fysiologiska

året), inklusive medicinsk fysik och psykologi. En period med genomförd

undervisningsintegration utgör i kommitténs plan övergångsåret mellan de

prekliniska och kliniska studierna, det propedeu tiska året. Samtidigt

som den studerande får sina grundläggande insikter i sjukdomsläran

1 vidsträckt bemärkelse (patologi och bakteriologi), introduceras han i centrala

kliniska frågeställningar genom översiktliga föreläsningsserier i huvudämnena

medicin och kirurgi och genom en kortare kurs i det nya ämnet

socialmedicin. Till senare delen av detta år vill kommittén även förlägga

det grundläggande studiet av farmakologien. Den studerande får nu även

den första kontakten med patienter bl. a. genom en kurs i kliniska undersökningsmetoder,

laborations- och demonstrationskurser i kemiska, fysiologiska

och röntgenologiska undersökningsmetoder samt orienteringar i elementära

terapeutiska och sjukvårdstekniska åtgärder. Om det propedeutiska

året skall ge ett gott utbyte och sålunda för den studerande bilda en

naturlig övergång från studiet av den normala till den sjuka människan,

2 — Biliang till riksdagens protokoll 1964. G saml. Nr 191.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande nr 191.

fordras emellertid en intim samverkan och planläggning mellan de olika

ämnesföreträdarna.

Det kliniska stadiet av utbildningen har kommittén i väsentliga

stycken planlagt med tanke på vidgad integration. Under medicin- och

kirurgiterminerna samordnas sålunda undervisningen i dessa båda huvudämnen

med fortsatt, mera avancerad undervisning i kliniskt tillämpade

kemiska och fysiologiska undersökningsmetoder. Undervisningen i de teoretiska

ämnena bakteriologi, farmakologi och patologi skall fortsätta, ehuru

ämnesföreträdarnas examination skall förläggas till slutet av det propedeutiska

året. En betydelsefull form för integration mellan prekliniskt

och kliniskt lärostoff kommer de av kommittén

föreslagna konferenserna att erbjuda (patologi-, terapikonferenser etc.).

Även anatomer, histologer, kemister och fysiologer bör kunna delta i denna

kliniska samundervisning. En uppmjukning av det nuvarande blocksystemet

sker även därigenom att kunskapskontrollen i de centrala ämnena

medicin och kirurgi skall förläggas till slutet av studierna och täcka även

kunskapskontrollen i ett flertal specialämnen.

Kommittén föreslår även anordningar, som skall få till stånd en integration

mellan kliniskt samhörande ämnen. Hit bör

räknas förslagen om obligatorisk kombination av ämnen med intima relationer

som neurologi och psykiatri samt av pediatrik och huvudkursen i

socialmedicin. En samundervisning av medicin och kirurgi samt anslutande

kliniska ämnen föreslår kommittén skall bli organiserad genom de särskilda

kliniska konferenserna under medicin- och kirurgikursema. De s. k. visitronderna

utgör ett annat exempel på sådan samordning. Kommittén erinrar

om att utvecklingen inom sjukvården lett till att t. ex. invärtesmedicinska

sjukdomsfall numera vårdas på andra än de invärtesmedicinska klinikerna.

Exempel härpå utgör de reumatiska sjukdomarna, lungtuberkulosen,

akuta infektionssjukdomar och ålderssjukdomar av olika slag. I anslutning

till den grundläggande tjänstgöringen i medicin skall den studerande delta

i särskilda demonstrationsronder (visitronder) på respektive specialavdelningar

eller vårdhem, varigenom undervisning på dessa vårdavdelningar

kan inpassas i lärostoffet i huvudämnet.

Ett förverkligande av principen om största möjliga integration kräver

en långt driven samverkan mellan de akademiska lärarna. Vid den detaljerade

planläggningen av undervisningen inom fakulteter och undervisningsnämnder

bör därför samordningen utgöra en gemensam riktpunkt.

Kommittén upptar jämväl frågan om en modernisering av undervisningsformerna

till behandling och anvisar olika vägar att nå ett

effektivare utbildningsresultat. Vid sidan av de katedrala föreläsningarna

bör seminarieövningar i lämplig utsträckning anordnas. Nyssnämnda kliniska

konferenser och s. k. visitronder utgör viktiga undervisningsformer.

Kommittén understryker vidare betydelsen av praktiskt arbete, såsom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

19

laborationer, praktisk tjänstgöring på sjukavdelningar och polikliniker samt

assistenttjänstgöring. Den medicinska undervisningen bör förnyas också

genom att tekniska hjälpmedel i högre grad tas i anspråk. Kommittén understryker

särskilt vikten av god tillgång på undervisningsfilm och skioptikonbilder.

Vid de för undervisningen utnyttjade institutionerna och klinikerna

bör tillräckliga och väl utrustade utrymmen stå till förfogande,

och kommittén anger som en rekommendation de viktigaste lokal- och utrustningsbehov,

till vilka hänsyn bör tas vid om- och nybyggnader.

Departementschefen.

Departementschefen anför, att vid fastställande av en studieplan för

den kommande läkarutbildningen det nya utbildningsmålet skall tjäna som

ledstjärna och fortsätter:

Kommitténs av mig godtagna principer för grundutbildningens omfattning

innebär, som jag förut framhållit, en tidigare specialisering än nu och

därmed en viss begränsning av studierna till medicine licentiatexamen.

Både med hänsyn till utbildningstiden och till kostnaderna för utbildningens

anordnande finner jag det synnerligen angeläget att genom en kritisk

avvägning av grundutbildningens innehåll mot vidareutbildningen begränsa

undervisningstiden i licentiatstudiernas olika ämnen till det oundgängligen

nödvändiga. I kommitténs förslag till studieplan synes mig olika möjligheter

till studietidsförkortning vara väl tillvaratagna. Studieplanen har i

allt väsentligt tillstyrkts av universitetsmyndigheterna och innebär således

en från deras synpunkt godtagbar avvägning mellan medicinens olika läroämnen.

Ett viktigt skäl för en reform av läkarutbildningen är, att den gällande

examensstadgan ej längre kan anpassas till medicinens utveckling. Jag finner

det därför angeläget att här framhålla, att den nu framlagda studieplanen

är moderniserad på en rad punkter. I den teoretiska undervisningen

till medicine kandidatexamen tillkommer som nya ämnen medicinsk statistik,

medicinsk genetik, medicinsk fysik och psykologi. Övergången till

de kliniska studierna har i det nyorganiserade propedeutiska året fått en

pedagogiskt sett väsentligt förbättrad anordning. I det grundläggande kliniska

skedet under medicin- och kirurgiundervisningen meddelas nytillkommen

eller starkt utvidgad undervisning i klinisk kemi, klinisk fysiologi,

klinisk bakteriologi och klinisk farmakologi, vilka ämnen omfattar kliniska

tillämpningar av viktiga teoretiska kunskaper. Undervisningen i röntgendiagnostik

är väsentligt utvidgad, och i radioterapi med tumördiagnostik

tillkommer en ny kurs. Undervisningen om de epidemiska sjukdomarna

har utvidgats och fått en helt ny organisation. De två kliniska huvudämnena

pediatrik och psykiatri har fått utökad undervisning, det senare i

sådan grad att ämnet fått eu helt ny ställning. Den nytillkomna undervisningen

i barnpsykiatri tiicker ett viktigt gränsområde mellan de två nyss

nämnda ämnena. I fråga om den förebyggande medicinen tillkommer socialmedicinen

som ett nytt omfattande ämne i undervisning och forskning.

Assistenttjänstgöringarna har utökats och ändrats till sin karaktär, så att

de i framtiden kommer att stå underläkartjänstgöring niira. Genom den

nytillkomna undervisningen i krigsmcdicin och utökningen av kirurgiassis
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande nr 191.

tenttjänstgöringen blir utbildningen ur beredskapssynpunkt tillfredsställande

för alla läkare.

Såsom framgår av de nämnda exemplen är kommitténs studieplan moderniserad

på väsentliga punkter, och jag finner det därför tillfredsställande,

att kommittén genom förkortningar av andra ämnen och en rationalisering

av studieordningen samtidigt lyckats nedbringa studietiden.

Departementschefen biträder sålunda kommitténs förslag till ordnande

av grundutbildningen och har endast på ett par punkter funnit sig föranlåten

till smärre ändringar, vilka redovisas i det följande under respektive

ämnesavsnitt.

På de av kommittén anförda skälen ansluter sig departementschefen till

kommitténs även av de flesta remissmyndigheter, godtagna förslag, att

medicine kandidatexamen skall bibehållas och att den skall förläggas efter

det andra studieåret.

Beträffande kombinationsrätten i fråga om de kliniska specialämnena

och vissa andra ämnen under medicine licentiatstudiernas andra avdelning

anför departementschefen följande.

Under denna del av studierna skall i enlighet med mitt tidigare ståndpunktstagande

en fri studieordning råda. Kommittén föreslår, att de

nämnda ämnena enligt de studerandes fria val skall få kombineras två och

två, och kommittén anser, att detta med god planläggning skall vara

möjligt även beträffande de kliniska ämnena. Vid remissbehandlingen har

samtliga universitetsmyndigheter ställt sig tveksamma till denna fria kombination

av de kliniska specialämnena. De anförda skälen mot den föreslagna

anordningen är väsentligen kursernas omfattning, svårigheten att

hålla undervisningens kvalitet uppe samt praktiska svårigheter i fråga om

att passa ihop föreläsningstider, polikliniktjänstgöringar m. m. Kombination

mellan ett kliniskt och ett teoretiskt ämne skulle dock enligt dessa

myndigheter i regel vara möjlig. Medicinska fakulteten i Lund och organisationskommittén

för medicinska högskolan i Göteborg har anfört, att

det bör ankomma på undervisningsnämnderna att ange tillåtna och lämpliga

kombinationer inom den andra avdelningen. Kanslern ansluter sig till

denna tanke med uttryckligt angivande att kombinationsmöjligheten icke

skall vara begränsad till enbart mellan ett kliniskt och ett teoretiskt ämne

samt att undervisningsnämndernas förslag bör innebära anvisande av möjligheter

för de studerande att ernå minimistudietid.

Avgörande vid ställningstagandet till spörsmålet om kombinationsrätten

för den andra licentiatavdelningens fria kurser är enligt min mening det

förhållandet, att de kliniska specialämnena vid den tidigare specialisering,

som kommitténs studieplan innebär, måste få vidkännas en viss begränsning.

Denna begränsning, som jag funnit berättigad, innebär just, att ämnenas

omfång icke skall vara större, än att två av dem fyller ut den studerandes

normala arbetstid under ett visst tidsavsnitt. Jag måste således

avvisa en argumentering, som går ut på att kombinationen icke vore möjlig

på grund av att dessa ämnen vore för omfattande eller att den tillmätta

tiden bleve för kort för en tillfredsställande undervisning. Det bör i detta

sammanhang erinras om att flera av dessa ämnen enligt gällande examensstadga

kan kombineras med upp till två andra ämnen. Givet är emellertid,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

21

att det i praktiken kan bli svårt att vid ett visst lärosäte realisera alla

tänkbara kombinationer mellan ämnena, detta på grund av omöjligheten

att passa ihop tider för föreläsningar, praktiskt arbete av olika slag etc.

Jag finner således, att den nya examensstadgan i enlighet med kommitténs

förslag utan inskränkning bör tillåta kombination mellan två av ifrågavarande

ämnen, varvid det i praktiken, såsom kanslern angivit, bör ankomma

på undervisningsnämnderna att för varje lärosäte anvisa kombinationsmöjligheter

och ge råd om lämpligaste ordningsföljd mellan ämnena i den

fria delen av licentiatstudierna. Liksom kanslern vill jag kraftigt understryka

vikten av att dessa undervisningsnämndernas förslag anvisar studiealternativ

för ernående av examensstadgans minimistudietid. Helst bör

flera sådana alternativ anvisas, då i annat fall den fria studieordningen

blir en fiktion. Det torde böra ankomma på kanslern att pröva och fastställa

dessa lokala studieplaner.

I fråga om assistenttjänstgöringarna anför departementschefen följande.

Assistenttjänstgöringarnas samling till en tredje, avslutande avdelning

i studierna till medicine licentiatexamen motiverar kommittén med en

önskan att redan inom grundutbildningens ram infoga en period av mera

självständig sjukvårdsverksamhet. För att ge tillfälle till ett omfattande

praktiskt arbete kan enligt kommittén assistenttjänstgöringarna förläggas

till andra sjukhus än universitetssjukhusen, varvid dock obligatoriskt de

två sista tjänstgöringsmånaderna i medicin skall förläggas till universitetsklinik.

Tentamina i medicin och kirurgi skall följa efter respektive assistenttjänstgöringar.

Kommitténs förslag, som i princip vunnit universitetsmyndigheternas

bifall, avser att skapa en övergång till självständig verksamhet

och ge den studerande en rikare erfarenhet och en större praktisk

övning, innan han avslutar sina studier med tentamen i de två stora ämnena

medicin och kirurgi. Jag finner anordningen vara en värdefull nyvinning

i läkarutbildningen. Härigenom kommer även landets stora sjukhusavdelningar

utanför universitetssjukhusen att i högre grad än förut

utnyttjas för läkarutbildningen, en åtgärd som märkbart kommer att minska

belastningen på undervisningsavdelningarna, vilka på sina håll enligt

ämneslärarna nu måste ta ett alltför stort studentantal. Då även vikariatsförordnanden

inom de hithörande ämnena enligt kommitténs förslag skall

få tillgodoräknas som fullgjorda assistenttjänstgöringar, kommer anordningen

att bidra till att minska sjukvårdens brist på läkare genom att de

studerande avsevärt tidigare i studieordningen än nu kan utnyttjas för

underläkartjänstgöring utan att fördenskull förlora i studietid. Jag har med

tillfredsställelse uppmärksammat det positiva gensvar, som kommitténs

förslag i fråga om assistenttjänstgöringarna mött hos huvudmännen och

läkarorganisationerna. Detta torde vara en garanti för att tjänstgöringarna

kan anordnas i enlighet med kommitténs intentioner och att de kommer

att ge det avsedda resultatet. Jag finner dessa olika omständigheter

utgöra så tungt vägande fördelar, att jag övervägt att obligatoriskt förlägga

dessa tjänstgöringar i deras helhet till andra sjukhus än universitetssjukhusen.

Med hänsyn till bland annat den omständigheten, att de .studerande

i särskilt de stora ämnena kan behöva återknyta kontakten med

universitetskliniken före den slutliga tentamen finner jag dock lämpligt

föreslå, att av assistenttjänstgöringen i medicin den sista månaden obligatoriskt

skall fullgöras vid valfri universitetsklinik vid vilken tid som

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 191.

helst på året, men att övriga assistenttjänstgöringar i sin helhet får fullgöras

vid andra sjukhus än universitetssjukhus och att de får fullgöras på

universitetssjukhus endast vid sådan tid, då kurs i respektive ämne icke

pågår på universitetsavdelningen i fråga. Med hänsyn till nödvändigheten

att undvika varje studietidsförlängning vill jag vidare uttala, att i enlighet

med kommitténs förslag vederbörande ämneslärares prövning i fråga

om assistenttjänstgöring i valfritt ämne endast bör avse kontroll, att tjänstgöringen

skett på av kanslern godkänd sjukhusavdelning och — då det

gäller underläkarvikariat — till tid och andra omständigheter kan godtas

som assistenttjänstgöring; en kunskapsprövning skall däremot icke förekomma.

I övrigt finner jag icke anledning till erinran mot kommitténs

förslag.

Medicinalstyrelsens och Sveriges läkarförbunds förslag att den studerande

skulle få ägna en eller båda av assistenttjänstgöringsmånadema i

valfritt kliniskt ämne åt tjänstgöring hos tjänsteläkare i öppen vård finner

jag vara beaktansvärt. Jag är emellertid icke beredd att utan ytterligare

överväganden tillstyrka förslaget. Därest anordningen senare synes

böra införas, torde det ankomma på Kungl. Maj:t att förordna härom.

I anslutning till kommitténs förslag och rekommendationer till integration

i undervisningen erinrar departementschefen om vissa områden, som

enligt departementschefens mening är särskilt lämpade för samundervisning.

Departementschefen anför följande.

I en studieplan av den typ, som kan anpassas till grundutbildningens

behov, kommer vissa sjukdomsgrupper inte till synes i speciellt anordnade

kurser, eftersom de skär över gränserna för de medicinska discipliner, som

lämpligen kan beredas plats i denna icke specialiserade utbildning. Jag

skall med ett par exempel belysa vad jag åsyftar härmed. Cancer blir med

det ökande antalet äldre personer i vår befolkning ett allt större sjukvårdsproblem.

Genom den nya kursen i radioterapi med tumördiagnostik ger

kommitténs förslag en viktig förstärkning av läkarutbildningen på detta

fält, men det är uppenbart att tidigdiagnos och behandling vid cancer bör

uppmärksammas vid många andra kurser än denna, som infaller samtidigt

med kirurgikursen. Jag vill understryka att problem av olika slag i samband

med cancersjukdomen bör vinna särskilt beaktande på de olika kliniska

kurserna och att de bör tas upp till behandling i lämplig utsträckning

i den samundervisning mellan olika ämnen, som kommittén förordar på

åtskilliga håll. På samma vis förhåller det sig med ålderssjukdomarnas

problem i allmänhet, med geriatriken. Dessa problem gör sig påminta inom

alla kliniska områden, och de måste särskilt beaktas av lärarna. Viss praktisk

tjänstgöring bör i enlighet med kommitténs förslag komma till stånd

på geriatriska avdelningar, varjämte visitronder till sådana avdelningar

för patientdemonstrationer och studium av speciella sjukdomsgrupper

bör anordnas under olika kurser. Även här finns behov av samundervisning,

som i stor utsträckning även bör innefatta medverkan från socialmedicinska

lärare. Alkoholsjukdomarna är ett tredje område, där på likartat

sätt hithörande problem bör beaktas på olika stadier i utbildningen.

] fråga om dessa sjukdomar torde det särskilt vara invärtesmedicinare,

psykiatriker och socialmedicinare, som bör samverka för att ge de studerande

en klar bild av alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar

samt de förebyggande åtgärder och botemedel, som står till buds. Jag fin
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 191.

ner mig i detta sammanhang böra erinra om att i proposition nr 155 till

årets riksdag föreslagits inrättande av en professur i teoretisk alkoholforskning.

Jag förutsätter, att professurens innehavare kommer att spela en viktig

roll för undervisningen angående alkoholfrågan inom läkarutbildningens

ram.

Beträffande kommitténs uttalanden och förslag angående kunskapskontrollen,

vilka väsentligen accepterats av remissmyndigheterna, har departementschefen

anslutit sig till dem, dock att departementschefen i likhet

med kanslern ej finner skäl föreligga att upprätthålla skillnaden mellan

slutförhör och tentamen.

Med anledning av att kommittén i särskilda avsnitt behandlat olika

möjligheter till integration och samordning i undervisningen samt närmare

diskuterat undervisningsformerna anför departementschefen följande.

Oaktat kommitténs förslag och rekommendationer i dessa stycken icke

är av den karaktär att de kräver beslut från riksdagens sida, har jag dock

funnit dem så beaktansvärda, att jag här velat redovisa dem i huvudsak.

Jag förutsätter att vederbörande universitetsmyndigheter ägnar dem vederbörlig

uppmärksamhet vid undervisningens planering och utformning.

Till slut framhåller departementschefen, att den här framlagda studieplanen

icke utesluter förändringar inom sin ram, därest omständigheterna

så skulle påfordra. Särskilt i fråga om den kliniska undervisningen synes

en anpassning till utvecklingen av vidareutbildningen kunna komma att

krävas. I den män, som vidareutbildningen för alla läkare vinner stadga

och specialistväsendet byggs ut, torde en förkortning av vissa kliniska

kurser och tjänstgöringar böra ske i grundutbildningen, något som följer

som en konsekvens av det hävdade betraktelsesättet, att hela läkarutbildningen

skall betraktas som en enhet. Departementschefen förutsätter, att

vederbörande myndigheter med uppmärksamhet följer utvecklingen i dessa

avseenden och föreslår de åtgärder, som omständigheterna kan göra berättigade.

Motionerna.

I de likalydande motionerna 1:542 och 11:702 har hemställts, att riksdagen

måtte uttala önskvärdheten av en rationalisering av den medicinska

undervisningen genom vidgad användning av undervisningsfilm och införande

av undervisning genom television i lämplig omfattning.

Enligt motionerna synes propositionen icke hava beaktat värdet av

undervisningsfilm och television som hjälpmedel vid undervisningen. Motionärerna

anför följande.

En privat förening, Societas Medica Scandinavica i Göteborg, har anskaffat

en samling undervisningsfilmer, vilka utlånas till kurser vid såväl

läkar- som sjuksköterskeutbildning. Bland de åtgärder, som borde övervägas

i syfte att uppmuntra användningen av nu nämnda hjälpmedel, kan

nämnas statsbidrag till nyssnämnda förening samt anslag för anordnande

av televisionsundervisning vid de medicinska fakulteterna och högskolorna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Studietiden.

Kommittén.

För att få en så aktuell siffra som möjligt på läkarnas utbildningstid har

kommittén inhämtat uppgifter angående ett antal medicine licentiaters inskrivningsdatum,

examensdatum, födelsedag och födelseår. Undersökningen

omfattar alla dem som i Uppsala, Lund och Stockholm avlagt medicine

licentiatexamen under tiden den 1 juli 1948—den 30 juni 1951, inalles 624

personer. De fördelade sig på lärosäten och på män och kvinnor på följande

Satt. män kvinnor samtliga

Uppsala ................................... 102 22 124

Lund ..................................... 141 25 166

Stockholm ................................. 272 62 334

Summa 515 109 624

41 män och 9 kvinnor av de härovan nämnda var utlänningar, som avlagt

medicine licentiatexamen på dispens. De har inte medtagits vid bearbetningen

liksom inte heller en manlig och en kvinnlig studerande, för vilka

fullständiga uppgifter inte stått att få. I materialet ingår alltså 572 personer,

därav 473 män och 99 kvinnor.

Studietiden har uträknats som skillnaden mellan inskrivnings- och examensdatum.

Såsom framgår av efterföljande tabell utgör medianen här 8 år

och 4 månader. Uträkningen har gjorts i jämna månader.

Bruttostudietiden (examinerade 1 juli 1948—30 juni 1951).

Examensår

Undre kvartil

Median

Övre kvartil

1948

7 år 8 m

8 år 6,5 m

9 år 9 m

1949

7 år 7 m

8 år 4 m

9 år 4,5 m

1950

7 år 4 m

8 år 4 m

9 år 3 m

1951

7 år 2,5 m

8 år 1,6 m

9 år 2 m

Samtliga

7 åt 4 m

8 år 4 m

9 år 4 m

Målet för utbildningen måste vara det primära och, sedan detta fastställts,

måste studietiden utmätas så, att det åstundade resultatet kan

vinnas. Enligt kommitténs förslag till studieplan medger den bundna studieordningen

under de båda prekliniska åren, det propedeutiska året samt

medicin-kirurgiåret inga kortare studietider och innebär sålunda 4 fixerade

studieår. Efter denna tid råder i princip en fri studieordning, ehuru denna

i vissa avseenden begränsats genom bestämd ordningsföljd mellan vissa

ämnesgrupper och särskilda obligatoriska kombinationer.

För samtliga ämnen och tjänstgöringar i denna fria del av licentiatstudiema,

d. v. s. andra avdelningens ämnen efter medicin och kirurgi samt

tredje avdelningen, erfordras en kursbunden minimitid av 16 + 9 = 25

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande nr 191.

studiemånader. Denna tid är beräknad utan studieavbrott samt under förutsättning

att den studerande anlitar de gynnsammaste kombinationsmöjligheterna

och att omedelbar plats i kurs eller tjänstgöring står till disposition.

En sådan forcering av studierna under denna period är dock praktiskt

taget ogenomförbar. Rimlig hänsyn måste tas till den studerandes behov

av rekreation, nödvändig tid för värnpliktstjänstgöring och vissa ofrånkomliga

mindre avbrott mellan kurser o.s. v.

Till studietiden måste följaktligen läggas en beräknad period för ferier

m. m. Uppskattningsvis anger kommittén 6 månader som en rimlig tid

härför. Med dessa utgångspunkter skulle sålunda kommitténs förslag innebära

en normal studietid av drygt 6 1/2 år. Denna siffra bör lämpligen

tjäna som vägledning vid fakulteternas, kollegiernas och undervisningsnämndernas

planeringsarbete.

Kommittén framhåller vikten av att alla tendenser till förlängning av

studietiden snabbt upptäckes, så att det till grund härför liggande förhållandet

kan analyseras och korrigeras, och understryker betydelsen av att

den av universitetsberedningen föreslagna studiestatistiken påbörjas så

snart en ny studieplan antagits. Studietiden bör för varje lärosäte få en

sådan kapacitet över hela linjen, att stockningar i studiegången ej uppstår.

Vid bedömningen av studietidens längd enligt det framlagda förslaget

bör ihågkommas, att numera nya bestämmelser utfärdats om tillträde till de

medicinska studierna, vilka kan väntas komma att sänka den tid, som

tidigare åtgått mellan studentexamen och de medicinska studiernas påbörjande.

Departementschefen.

I fråga om den av kommittén angivna normalstudietiden av drygt 6 1/2

år anför departementschefen följande.

Åtskilliga av remissmyndigheterna har betvivlat, att de studerande kan

avsluta de medicinska studierna enligt kommitténs plan på den angivna

tiden. För universitetsmyndigheternas del måste uttalandena ses mot. bakgrunden

av att dessa myndigheter samtliga föreslagit ändringar i studieplanen,

som skulle leda till förlängning av studierna, varvid givetvis den av

kommittén angivna studietiden inte längre kan hållas. Jag har av olika

skäl icke funnit anledning tillstyrka mer än något enstaka av dessa ändringsförslag,

varför sådana moment i stort sett icke influerar på min bedömning

av den framtida studietiden. Vidare har jag vid beräkningen av

institutionernas kapacitet och lärarkrafternas omfattning i enlighet med

kommitténs intentioner förutsett, att varje lärosäte skall få de resurser som

krävs för att dess studerande skall kunna fullfölja studierna utan avbrott

eller förseningar på grund av bristande utrymme vid kurser och tjänstgoringar,

något som under nuvarande förhållanden ej alltid kunnat undvikas.

Jag kan således icke finna, att remissmyndighetemas kritik mot den av

kommittén angivna studietiden väsentligen rubbar kommitténs beräkningar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Kommitténs studieplan innebär i den av mig föreslagna utformningen en

minimistudietid av drygt 6 år. Med tillägg av fem månaders tid för feiäer,

tentamensläsning etc. under studiernas sista två år, d. v. s. under planens

perioder av fri studieordning, når man kommitténs normalstudietid på

6 1/2 år. Med hänsyn till vikten av att ha en siffra som riktpunkt vid uppgörandet

av de enskilda lärosätenas studieplaner finner jag det nödvändigt

att i examensstadgan ange en normalstudietid, vilken enligt min mening

kan sättas till 6 1/2 år. Ordet normalstudietid får därvid fattas i meningen

sammanlagd tid för kurser och tjänstgöringar jämte rimlig inläsningstid.

Jag vill med all kraft understryka vikten av att de av undervisningsnämnderna

och fakulteterna upprättade lokala studieplanerna skall innehålla

alternativ, som gör det möjligt för de studerande att fullfölja studierna på

normalstudietid.

Jag är medveten om att den av mig angivna normalstudietiden måhända

icke helt är jämförbar med den från senare år framräknade totala studietiden

på 8 år och 4 månader, vilken framkommer som skillnaden mellan inskrivnings-

och examensdatum. Även om de studerande genom längre tentamensläsning,

vikariats- och värnpliktstjänstgöringar etc. kommer att

bruka bortåt 7 år från studiernas början till examen, så innebär dock den

nya studieplanen en studietidsförkortning på upp emot 11/2 år. Lägges

därtill, att de genom kommitténs tidigare utredning tillkomna nya bestämmelserna

för inträde vid de medicinska fakulteterna lett till en kortare tid

mellan studentexamen och inträde vid lärosätet genom bortfall av konkurrenskompletteringar,

så torde det kunna fastslås, att de jämväl genom

nu framlagda förslag skapade nya reglerna för hela läkarutbildningens anordnande

möjliggör en väsentlig och högst önskvärd förkortning av studietiden

till medicine licentiatexamen. En sådan förkortning av studietiden

innebär givetvis en lika stor förlängning av varje läkares verksamhet i praktisk

sjukvård och är därmed att betrakta som ett effektivt sätt att öka

vår produktion av läkare.

Det årliga studentintaget.

Kommittén.

Enligt direktiven har kommittén icke haft att ta ställning till frågan om

det aktuella läkarbehovet utan utgått ifrån, att behovet av läkare för överskådlig

tid framåt kommer att vara så stort, att de medicinska högskolornas

hela utbildningskapacitet kommer att behöva tas i anspråk.

Kommittén har sålunda icke ifrågasatt någon ändring i de av kanslern

den 19 november 1952 utfärdade bestämmelserna rörande tillträde till de för

medicine studerande anordnade s. k. nybörjarkurserna. Enligt dessa lämnas

varje termin, därest särskilda omständigheter ej föranleder annat, tillträde

till nybörjarkurs i Uppsala, Lund och Göteborg åt vardera högst 32 samt

vid karolinska institutet åt högst 54 studerande.

Det årliga intaget av medicine studerande VT 1948—VT 1954 framgår

av efterföljande sammanställning, vilken också utvisar antalet sökande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

27

Antal

I n t

a g

Totalt

sökande

U

L

S

G

intag

VT 1948. . .

211

30

30

50

—

no

HT 1948 . . .

266

34

32

54

—

120

VT 1949 . . .

218

30

34

56

—

120

HT 1949. . .

294

32

32

57

30

151

VT 1950 . . .

253

32

33

56

30

151

HT 1950. . .

341

32

34

57

30

153

VT 1951. . .

240

32

32

57

32

153

HT 1951. . .

304

33

33

57

30

153

VT 1952. . .

220

32

32

58

34

156

HT 1952 . . .

275

32

32

56

34

154

VT 1953 . . .

214

32

32

56

34

154

HT 1953 . . .

414

32

32

56

34

154

VT 1954. . .

239

32

32

56

35

155

För närvarande råder svårigheter att utan väntetid bereda samtliga

medicine kandidater plats för den fortsatta kliniska undervisningen. Kommittén

har vid sina beräkningar av ett normalantal medicine studerande

genom hela studiegången för varje lärosäte utgått ifrån ett årligt platsbehov

på det kliniska stadiet av cirka 60 vid Uppsala universitet, Lunds universitet

och medicinska högskolan i Göteborg samt cirka 120 vid karolinska

institutet.

Kanslern.

Under åren 1949—1950 har utredningar verkställts av särskilda sakkunniga

rörande förutsättningarna och kostnaderna för en ökning av antalet

medicine studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt medicinska

högskolan i Göteborg. Dessa utredningar har avsett betingelserna

för en ökning av det årliga intaget till respektive 80, 90 och 100 medicine

studerande. Kanslern har vid behandlingen av läkarutbildningskommitténs

föreliggande förslag övervägt, huruvida en mindre, men i nuvarande läge

nog så betydelsefull ökning av antalet medicine studerande skulle kunna

genomföras. Kanslern har därvid funnit, att möjligheter synes föreligga för

en intagning av ytterligare fem studerande per termin vid universitetet

i Lund. Kanslern stöder detta sitt antagande på det förhållandet, att frågan

om tillräckliga institutioner för bakteriologi och patologi nu står inför

sin lösning, varigenom hindret för en utökad preklinisk undervisning kommer

att undanröjas. Beträffande den kliniska undervisningen har större

förutsättningar för ett ökat antal deltagare skapats genom att i kommitténs

förslag till organisation av undervisningen i de kliniska ämnena i ett flertal

fall förutsatts ett större antal kurser med färre deltagare per kurs än

för närvarande. I ett fall föreslår kanslern dessutom ytterligare utökning

av antalet kurser.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Genom nådig remiss den 4 oktober 1950 har kanslersämbetet för rikets

universitet anbefallts att, efter hörande av vederbörande vid universiteten

i Uppsala och Lund, karolinska institutet och medicinska högskolan i Göteborg,

avgiva utlåtande över förutnämnda utredning rörande förutsättningarna

och kostnaderna för en ökning av antalet medicine studerande vid

universitetet i Uppsala. Av utredningen framgår, att det för de prekliniska

ämnenas del är möjligt att omedelbart genomföra en ökning av antalet

studerande till cirka 80 per år utan någon större kostnadsökning. Enligt en

skrivelse av den 17 december 1953 från utredningens ordförande, professor

G. Blix, äger de av utredningen angivna förutsättningarna för en ökning

med vissa modifikationer alltjämt sin giltighet. Av propositionen nr 122

till 1953 års riksdag framgår vidare, att en ökning av antalet deltagare i

de propedeutiska kurserna vid medicinska högskolan i Göteborg till 75 är

möjlig. Kanslern finner således, att möjligheter föreligger att åstadkomma

en ökning av antalet medicine studerande genom att bereda utbildning

fram till medicine kandidatexamen för ett ytterligare antal studerande i

Uppsala, vilka för sin fortsatta utbildning hänvisas till medicinska högskolan

i Göteborg. Nyssnämnda ökning av antalet medicine studerande

i Uppsala till cirka 80 per år skulle i vad avser ämnen, som enligt den nya

studieplanen ingår i medicine kandidatexamen, utöver vad kommittén föreslagit

kräva ytterligare årliga anslag för avlöningar med 53 940 kronor

och för materiel med 15 000 kronor samt engångsanslag för utrustning med

100 000 kronor och för ombyggnadsarbeten med 155 000 kronor. Totalt

skulle sålunda krävas ytterligare årliga anslag med 68 940 kronor och engångsanslag

med 255 000 kronor. Fördelningen av dessa anslagsbehov på

de olika ämnena framgår av efterföljande specifikation.

Kostnads
-

Avlöningar: ökning

Anatomi

1 förste assistent i stället för av kommittén föreslagen andre assistent

..................................................... 1992

1 tredje amanuens .......................................... 2 004

Histologi

1 förste assistent

1 förste amanuens

Medicinsk kemi

1 tredje amanuens .......................................... 2 004

1 laboratoriebiträde ......................................... 7 968

12 000

6 000

Fysiologi

1 förste assistent ............................................ 12 000

1 tredje amanuens .......................................... 2 004

1 laboratoriebiträde ......................................... 7 968

Summa kronor 53 940

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

29

Materiel:

Anatomi .....

Histologi .....

Medicinsk kemi

Fysiologi .....

Utrustning:

Anatomi .....

Histologi .....

Medicinsk kemi

Fysiologi .....

Ombyggnadsarbeten:

Histologi ........

Medicinsk kemi ..

Fysiologi ........

............................... 2 500

............................... 2 500

............................. 5 000

''................ 5 000

Summa kronor 15 000

Totalsumma årliga anslag kronor 68 940

............................... 5 000

............................... 30 000

............................... 20 000

............................... 45 000

Summa kronor 100 000

............................... 100 000

............................. 10 000

................. 45 000

Summa kronor 155 000

Totalsumma engångsanslag kronor 255 000

Kanslern föreslår, att nyssnämnda möjligheter till ökning av antalet medicine

studerande utnyttjas och utgår i sitt yttrande från ett årligt intag

av ytterligare 15 studerande i Uppsala och 10 studerande i Lund samt från

ett årligt platsbehov vid de propedeutiska kurserna och på det kliniska stadiet

av ca 60 i Uppsala, 70 i Lund, 120 i Stockholm och 75 i Göteborg. De

i Uppsala ytterligare intagna 15 studerandena avses salunda tillsvidare

efter avlagd medicine kandidatexamen skola få sin fortsatta utbildning vid

medicinska högskolan i Göteborg. När de teoretiska institutionerna i Göteborg

utbyggts, synes frågan om det årliga intaget av medicine studerande

i Uppsala och Göteborg böra upptagas till nytt övervägande.

Departementschefen.

Departementschefen anför följande.

Vid den genomgripande granskning av de medicinska institutionernas resurser

i personellt och materiellt hänseende, som maste företas i samband

med läkarutbildningsref ormen, ligger det nära till hands att också göra en

översyn av elevantalet vid de olika lärosätena. Med hänsyn till den allmänt

vitsordade bristen på läkare i vart land och da den obligatoriska sjukförsäkringen

sannolikt kommer att kräva ökade insatser bland annat från läkarnas

sida, synes mig nämligen varje möjlighet till ett ökat intag av medicine

studerande böra utnyttjas. Det kan bär papekas, att ett ökat intag

av studerande med en framtida ökad produktion av läkare som följd redan

skett under den senaste femårsperioden, huvudsakligen genom tillkomsten

av den medicinska högskolan i Göteborg men även genom smärre

utvidgningar vid de andra lärosätena. Ökningen uppgår, som kommitténs

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Statsutskottets utlåtande nr 191.

siffror visar, till cirka 80 medicine studerande årligen jämfört med intagningen

år 1948.

Kommittén har i enlighet med sina direktiv icke gjort någon undersökning

av möjligheterna till en ökning av antalet medicine studerande. Dess

beräkningar av det behövliga antalet platser vid kurser och tjänstgöringar

ansluter sig med viss reservmarginal nära till det nuvarande intaget av

studerande. Under 1953 inskrevs sålunda 308 studerande vid de medicinska

lärosätena, och kommittén beräknar behovet av platser vid de propedeutiska

tjänstgöringarna och de kliniska kurserna till 300 årligen, vilket

enligt kommitténs uppskattning skall vara tillräckligt, då enligt erfarenheten

en viss avgång av studerande sker under studierna till medicine

kandidatexamen.

Kommitténs förslag synes emellertid i viss mån ha skapat ett nytt läge

genom den i samband med utbildningsreformen förbättrade organisationen

av de medicinska studierna.

Departementschefen ansluter sig i alla delar till kanslerns förslag att

snarast utnyttja de enligt den nya studieordningen föreliggande möjligheterna

att öka intagningen av medicine studerande.

Departementschefen anför härom följande.

När det gäller att bestämma det antal medicine studerande, som kan

ges tillträde till läkarbanan, spelar emellertid den exakta storleken av avgången

av studerande före medicine kandidatexamen en viss roll. Enligt

min mening har nämligen för närvarande den kliniska undervisningen från

de propedeutiska kurserna och framåt mindre kapacitet än den teoretiska

undervisningen. Intaget till lärosätena bör därför beräknas så, att elevkullarna

när de når fram till propedeutstadiet till fullo utnyttjar men inte

överskrider undervisningskapaciteten. Avgången av medicine studerande

till medicine kandidatexamen anger kommittén med ledning av tillgängliga

undersökningar till 5—10 procent. I avsaknad av alldeles aktuella data

för avgången i fråga finner jag försiktigheten bjuda, att den uppskattas

till ett så lågt tal som 5 procent. Även med denna låga siffra synes dock

de av kanslern anvisade 325 propedeutplatserna kunna medge ett något

högre antal intagna än vad kanslern angivit, nämligen 342 mot av kanslern

föreslagna 336. Den följande sammanställningen visar de olika nyss

gjorda förslagen till ökad intagning i relation till tillgängliga platser vid

propedeutundervisningen.

Årligt

Propedeut-

Intag enl.

Propedeut-

Intag enl.

intag motsv.

platser enl.

kanslerns

platser enl.

dep.chef:s

VT 1951

kom:s försl.

förslag

kansbs försl.

förslag

Uppsala...........

64

60

80

60

SO

Lund ............

64

60

74

70

74

Stockholm..........

112

120

112

120

118

Göteborg..........

70

60

70

75

70

Summa...........

310

300

336

325

342

5 °/o avgång.........

— 15

— 17

— 17

Vid propedeuttjgrs början

295

300

319

325

325

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

31

Jag föreslår således, att en något större ökning av antalet intagna medicine

studerande sker jämfört med vad kanslern angivit. Med hänsyn till de

relativt nybyggda institutionernas kapacitet vid karolinska institutet, varibland

särskilt den under byggnad varande bakteriologiska institutionen

avlägsnar tidigare svårigheter, samt vidare till att kommitténs beräkningar

förutsett ett behov av 120 kliniska utbildningsplatser i Stockholm finner

jag, att intagningen vid karolinska institutet kan höjas till 118 årligen.

Enligt mitt förslag kommer således intagningen vid de medicinska lärosätena

att i samband med läkarutbildningsreformens genomförande höjas

från 310 årligen till 342 årligen.

Den av mig föreslagna ökningen av antalet intagna medicine studerande

torde föranleda mera väsentliga särskilda kostnader endast i Uppsala.

Jag anser mig i huvudsak kunna godtaga den i det föregående återgivna

kostnadsberäkningen härför.

I detta sammanhang torde jämväl frågan om möjligheterna för en framtida

ytterligare utökning av det årliga intaget av studerande vid de medicinska

lärosätena utöver den av mig nyss föreslagna böra något beröras.

Jag erinrar härvid om att en tävling angående utformningen av definitiva

teoretiska institutioner vid medicinska högskolan i Göteborg nyligen ägt

rum och att en av förutsättningarna för de framlagda förslagen är, att de

skall tillgodose ett intag av 100 studerande årligen, alltså en ökning av

30 jämfört med nu. Då de planerade göteborgsinstitutionerna tas i anspråk,

måste utredning komma till stånd angående tillgången på kliniska utbildningsplatser

för det ökade elevantalet, och en översyn av läget vid de

övriga lärosätena torde därvid bli nödvändig. I samband därmed synes

möjligheten att förlägga någon del av denna utbildning till sjukhus i Norrland

böra beaktas.

Motioner.

I nedannämnda motioner har förslag framställts om åtgärder i syfte att

genom inrättande av en ytterligare medicinsk läroanstalt eller på annat

sätt tillgodose behovet av ökade utbildningsmöjligheter.

I de likalydande motionerna 1:91 och 11:132 har framhållits, att det

för var och en som sysslar med svenska hälso- och sjukvårdsfrågor står

klart, att flertalet brister i organisation och resurser kan återföras på en

enda omständighet: den otillräckliga tillgången på läkare. I motionerna

återges en av medicinalstyrelsen i betänkandet om den öppna läkarvården

i riket (SOU 1948: 14) lämnad redovisning för läkartätheten i ett antal

olika länder. Av redovisningen framgår, att Sverige näst Finland har minst

antal läkare i förhållande till folkmängden av samtliga undersökta 10 länder.

Motionärerna erinrar dels om att medicinalstyrelsen i nyssnämnda betänkande

föreslagit, att en medicinsk högskola skulle inrättas i Norrland,

sedan den medicinska fakulteten i Göteborg färdigställts, dels ock om att

Norrlandskommittén i ett betänkande (SOU 1947: 70) förordat, att centrallasarettet

i Umeå skulle utbyggas till ett rikssjukhus för Norrland, där

viss utbildning skulle anordnas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Liksom i nyssnämnda motioner har i de likalydande motionerna 1:543

och II: 700 pekats på behovet av ytterligare läkare och hävdats att utbildningskapaciteten

bör ökas i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag. Motionärerna

erinrar om tidigare förslag om inrättande av ytterligare en medicinsk

högskola, förlagd till Norrland, men anför i anslutning härtill bland

annat följande.

Inrättandet av en fullständig medicinsk läroanstalt kommer att medföra

mycket stora kostnader främst beroende på kostnaderna för byggande av

de teoretiska institutionerna. Det torde därför icke vara praktiskt möjligt

att för närvarande inrätta en fullständigt ny medicinsk läroanstalt. Om

man inskränker sig till att inrätta en medicinsk högskola, som huvudsakligen

omfattar de praktiska disciplinerna, d. v. s. den utbildning, som de

studerande erhålla efter avlagd medicine kandidatexamen, komma kostnaderna

att hålla sig inom mycket måttliga gränser.

Det torde icke möta svårigheter att öka intagningen av medicine studerande

vid de nu befintliga läroanstalterna då de institutioner, vid vilka

undervisningen bedrives iöre medicine kandidatexamen, icke utnyttjas

hela året. Visserligen kunna de ordinarie professorerna icke åläggas ökad

undervisningsbörda, men det finns på de flesta håll tillgång till fullt kompetenta

docenter, vilka kunna anställas såsom biträdande lärare vid dessa

kurser.

Motionärerna anser, att vid något av våra stora landsortssjukhus befintliga

lasarettsläkartjänster böra omändras till professurer samt vissa laboratorieutrymmen

och föreläsningssalar tillskapas. Vad förläggningsplats för

den blivande medicinska undervisningsanstalten beträffar, bör enligt motionärerna

i första hand Norrland komma i fråga sedan Göteborg erhållit

en medicinsk högskola.

Till stöd för det i motionen 11:714 framställda yrkandet har anförts

bland annat följande.

Trots det årliga intaget de senaste fem åren på något mer än 300 studenter

har det varit långt flera sökande, som varit villiga att underkasta

sig den långa utbildningen. Inför den dokumenterade bristen på läkare,

trots tillskottet av utländsk arbetskraft, är det absurt att behöva avvisa

arbetsvillig, väl begåvad svensk ungdom, därför att det saknas utbildningsplatser.

Läkarbehovet kommer inte att minska. Tvärtom ökas det

genom sjukförsäkringen, ökat behov av sinnessjukvård, ökad förebyggande

hälsovård, modern socialpolitik, som räknar med läkare för både åldringar

och understödstagare på annat sätt än tidigare.

Det förefaller därför onödigt att såsom propositionen meddelar vänta

med en planering för en utökning av den kliniska utbildningen förlagd till

landsortslasarett. Det förefaller också rimligt att räkna med behovet av

en ny fullständig läkarhögskola med även de teoretiska disciplinerna. En

utökning ger under alla förhållanden lättnad i läkarbristen, där den nu är

mest kännbar; därför blir förläggningsplatsen för utbildningen ur denna

synpunkt av underordnad betydelse.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

33

Allmänna anslagsfrågor m. m.

Kommitté n.

Den av kommittén förordade intensifieringen av de medicinska studierna

ställer givetvis ökade krav på såväl lärarkrafter som annan personal. Införandet

av nya ämnen i studieplanen, utökandet av undervisningen i redan

befintliga och ökning av antalet kurser är faktorer, som direkt ökar lärarbeliovet.

Ett genomförande av kommitténs förslag om integration i undervisningen

och en modernisering av undervisningsformerna kräver också

god tillgång på handledande personal, d. v. s. assistenter och amanuenser

på de teoretiska institutionerna och kliniska amanuenser respektive underläkare

på klinikerna. Slutligen ställer den föreslagna rationaliseringen

av undervisningen ökade krav jämväl på teknisk personal och skri vpersonal.

En väsentlig skillnad i fråga om möjligheterna att med tillgängliga resurser

möta de sålunda ökade kraven föreligger mellan den teoretiska och den

kliniska sektorn av undervisningen. Medan i de teoretiska ämnena utbildningsreformen

i allmänhet kan genomföras med relativt ringa kostnader

är i flertalet kliniska ämnen behovet av förstärkningar avsevärt. Detta har

sin förklaring i att de teoretiska institutionerna vid 1947 års riksdag erhöll

en väsentlig upprustning. Beträffande de kliniska institutionerna ställdes

emellertid frågan om personalökning i stor utsträckning på framtiden. Kommittén

har därför bedömt de anspråk som ställts i fråga om ökade resurser

för undervisningen på de teoretiska institutionerna synnerligen restriktivt.

Huvudparten av den föreslagna personella och materiella förstärkningen

hänför sig sålunda till den kliniska sektorn.

Den primära utgångspunkten har för kommittén vid uppgörandet av

personalförslag varit undervisningens intresse, men kommittén har dock i

vissa fall icke kunnat undvika att beröra sådana tjänster, som till betydande

del även direkt tjänar forskning och sjukvård. Kommittén har sålunda

på vissa punkter rekommenderat en förstärkning av underläkarstaberna.

Docentinstitutionen, som kännetecknas av en betydande rörlighet

och i vilken forskningsmomentet är särskilt framträdande, är enligt

kommitténs mening inte lämpad för en utbyggnad i detta avseende. Enligt

gällande bestämmelser står de till de olika medicinska fakulteterna och

karolinska institutet hänvisade docenttjänsterna (förutvarande docentstipendierna)

företrädesvis till förfogande för vissa angivna prekliniska ämnen.

Därest ytterligare tjänster står till fakultetens eller institutets disposition

bör dessa företrädesvis tilldelas docent i kliniskt ämne. De kliniska

docenttjänsterna är icke fast knutna till vissa ämnen. Innehavare av sådan

tjänst är i allmänhet skyldig att såsom vikarie uppehålla Uirarbefattning

3 — Bihartg till riksdagens protokoll 1054- G sand. Nr 101.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 191.

inom sin vetenskap samt att meddela viss undervisning. Denna senare undervisning

bör emellertid icke adderas till den ordinarie undervisningen och

därigenom vidga ramen för de studerandes obligatoriska kunskapsstoff

utan meddelas i form av specialföreläsningar.

En utökning av antalet extra ordinarie docenter i avsikt att säkerställa

den ordinarie undervisningen och handledningen av de medicinska studerande

skulle i betydande grad innebära, att docentinstitutionen utnyttjades

i en riktning som icke vore avsedd. En dylik förändring av institutionens

karaktär bör icke komma i fråga.

En rationell lösning av klinikernas lärarfråga fordrar framför allt, att

till institutionerna i de större kliniska ämnena knyts undervisningstjänster

av en fastare karaktär. Innehavaren av en dylik lärartjänst, som regelmässigt

samtidigt bör ha ställning som biträdande överläkare vid vederbörande

klinik, bör anförtros en viss del av klinikens samlade undervisningsbörda

och delta i handledningen av de studerande i deras kliniska tjänstgöring.

Kommittén föreslår sålunda, att särskilda lärartjänster inrättas

på de större klinikerna vid samtliga lärosäten. För dessa tjänster bör fordras

samma kompetens som för docenttjänst. Tjänsterna föreslås bli helt

bekostade av statsverket och uppförda på åttonde huvudtitelns avlöningsstater.

Beträffande undervisningsskyldigheten anser kommittén, att denna

bör motsvara vad som åligger professor eller högst 130 timmar om året.

Det synes lämpligt, att konstruktionen av de föreslagna lärartjänsterna

utformas i analogi med universitetens och högskolornas docenttjänster.

Detta innebär att tjänsterna, som bör benämnas lärare i respektive ämnen,

görs till extra ordinarie befattningar och att förordnandetiden begränsas.

Löneställningen bör vara densamma som för docent och tjänsterna sålunda

placeras i 30 lönegraden. Till skillnad från vad som gäller docenttjänsterna

anser kommittén, att förordnandetiden för de nya lärartjänsterna bör sättas

till sex år. Rätten till omförordnande bör icke begränsas. Tillsättningen

av lärartjänsterna bör ske i samma ordning som vid besättande av docenttjänst.

Som ett särskilt villkor för dessa tjänster bör emellertid föreskrivas,

att vederbörande innehar överläkarkompetens. Med hänsyn till att nu

berörda lärare samtidigt bör knytas till klinikerna i egenskap av biträdande

överläkare synes överenskommelse härom böra träffas med vederbörande

kommunala huvudmän. Stad eller landsting torde enligt kommitténs

mening för ifrågavarande befattningshavare böra bestrida kostnaderna

för ett särskilt arvode, motsvarande det som för närvarande utgår till befattningshavare

i överläkarställning. Detta arvode, som sålunda närmast

avser att markera lärarens inordnande i sjukhusorganisationen, utgör för

närvarande 1 500 å 2 000 kronor.

I fråga om arvoden till biträdande lärare har kommittén

understrukit önskvärdheten av likformiga ersättningsgrunder. Kommittén

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

35

har i fråga om sådan undervisning, som icke kan hänföras till handledning,

vissa mindre krävande kliniska eller polikliniska demonstrationer eller examinationer,

funnit en ersättning med 50 kronor per timme vara rimlig.

Härutöver bör vid sådana kurser som leds av biträdande lärare utgå ett

arvode för själva organisationen och ledningen av undervisningen. Kommittén

har härför i regel beräknat ett tillägg av 250—500 kronor per kurs,

av vilka belopp det högsta avser kurser på sjukhus, där professor eller

annan självständig ämnesföreträdare för undervisningen saknas.

Undervisning i form av seminarieövningar har kommittén med avseende

på undervisningsvolymens beräkning och ersättningen per timme likställt

med ordinär föreläsning, d. v. s. sådan som bör ersättas med 50 kronor per

timme. Detsamma gäller medverkan i de av kommittén föreslagna kliniska

konferenserna.

Undervisning, som huvudsakligen består i handledning av studerande vid

laboratorie- och andra övningar eller i kliniska eller polikliniska demonstrationer

utan direkt samband med föreläsningar, har av kommittén ansetts

böra ersättas med något mera än hälften av det för ordinära föreläsningar

föreslagna beloppet per timme, eller 30 kronor. Samma timersättning har

beräknats för den examination, som kommer att åvila de biträdande lärarna.

För specialundervisning eller enstaka föreläsningar, som exempelvis förekommer

vid efterutbildningskurserna, har kommittén föreslagit en ersättning

av 100 kronor per timme.

Enligt universitetstatuterna omfattar en professors undervisningsskyldighet

i allmänhet 128—136 timmar per läsår. För överskådlighetens skull

har kommittén i sina anslagsberäkningar angivit en bestämd föreläsningsvolym

och därvid valt antalet 130.

Med hänsyn till förekomsten av nedsatt undervisningsskyldighet för vissa

ämnesföreträdare torde i samband med en definitiv beräkning av arvodena

till de biträdande lärarna en justering visa sig erforderlig.

I fråga om underläkarnas roll i undervisningen understrykes

önskvärdheten av bestämmelser, som fastställer skyldighet för

underläkarna även vid de kommunala undervisningssjukhusen att biträda

vid handledningen av medicine studerande. Ett åliggande av detta slag

behöver icke kompenseras genom särskild ersättning åt vederbörande läkare,

då tjänstgöringen vid en undervisningsklinik redan i och för sig har

ett icke oväsentligt meritvärde.

Kommittén, som inhämtat, att klinikamanuenserna, vilka ursprungligen

avsetts huvudsakligen för undervisningen, i praktiken utnyttjas i långt högre

grad för sjukvårdsgöromål än vad kostnadsfördelningen mellan stat och

landsting antyder, understryker vikten av att såvitt möjligt amanuensernas

andel i undervisningen återställcs.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 191.

För att undervisningen skall kunna bedrivas på rationellt sätt fordras

tillräckliga lokaler och god utrustning.

Vad utrustningsbehovet beträffar ligger det i sakens natur att varje nyinrättad

institution måste kräva ett avsevärt engångsanslag, om den skall

kunna utnyttjas på ett effektivt sätt. Någon fullständig beräkning av dessa

engångsanslags storlek är emellertid ogörlig, så länge ämnesföreträdare icke

är utsedd. Kommittén har därför efter jämförelse med närmast motsvarande

institutioner beräknat kostnaderna för en grundutrustning, som

måste anses nödvändig vid den föreslagna institutionen. Kommittén förutsätter,

att sedan ämnesföreträdare utsetts, denne gör framställning om anslag

för anskaffning av den ytterligare utrustning, som kan erfordras för

hans speciella behov.

Med hänsyn till att frågor om utrustning av nya institutioner i Malmö

torde komma att lösas i den särskilda ordning, som betingas av gällande avtal

mellan staten och Malmö stad, har kommittén icke ansett sig böra redovisa

någon särskild anslagsberäkning härvidlag. Även vid redan befintliga

institutioner har i vissa fall, såsom vid omläggning av undervisningen, behov

av engångsanslag för utrustning ansetts föreligga. Storleken av dessa

anslag har av kommittén beräknats efter samråd med respektive ämnesföreträdare.

Kommittén har icke ansett det möjligt att precisera det ökade medelsbehov

för materiel, som kan bli aktuellt, då studiereformen förverkligas.

En beräkning måste utgå ifrån en ingående granskning av nuvarande

disposition av materielanslagen, vilka icke blott är avsedda för undervisningen

utan även för forskningen. Med hänsyn till lokala förhållanden

måste också behovet i verkligheten te sig ganska olika vid de skilda lärosätena.

Kommittén finner det ändamålsenligt att fakulteterna och lärarkollegierna

efter beredning i undervisningsnämnderna beräknar det ökade behov

av medel för utrustning och för löpande materielutgifter som kommitténs

förslag aktualiserar. Därvid bör särskilt beaktas, att utbildningsreformen

kommer att ske successivt och att sålunda kostnadsökningen kan fördelas

på flera budgetår.

I vissa fall har kommittén förordat, att undervisning i ämne eller ämnesgrupp

skall förläggas till sjukhus, som för närvarande icke alls eller endast

i mindre omfattning är inordnat i den medicinska utbildningen. Då fråga

är om kommunalt sjukhus, som på detta sätt inkopplas i undervisningen,

torde särskilda förhandlingar mellan staten och vederbörande

huvudman bli erforderliga.

På karolinska institutets avlöningsstat finns för närvarande uppförda

vissa arvoden till amanuenser, vilka tillika är förste

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

37

underläkare respektive underläkare vid serafimerlasarettet.

Dessa arvoden inbegripes i förste underläkar- respektive underläkararvodena

och utbetalas vid serafimerlasarettet, men det åligger karolinska

institutet att tillhandahålla de mot amanuensarvodena svarande avlöningsmedlen,

tillhopa 23 400 kronor. Denna anordning har icke någon motsvarighet

vid karolinska sjukhuset. Då den undervisningsskyldighet, som åvilar

dessa amanuenser, principiellt icke skiljer sig från den, som åvilar underläkare

vid karolinska sjukhuset, anser kommittén, att systemet med en

avräkning mellan åttonde och elfte huvudtitlarna icke längre bör förekomma.

Dessa särskilda amanuensarvoden på karolinska institutets avlöningsstat

bör indragas.

För budgetåret 1952/53 hade på karolinska institutets avlöningsstat uppförts

ett särskilt kur san slag av 40 000 kronor att fördelas av kanslern.

Kommittén anser att något dylikt kursanslag ej längre erfordras. Kommittén

redovisar därför i den sammanfattande kostnadsberäkningen en

kostnadsminskning av 40 000 kronor.

Departementschefen.

Departementschefen anser i likhet med kommittén och flertalet remissmyndigheter,

att klinikernas lärarfråga icke bör lösas genom en utbyggnad

av docentinstitutionen utan genom att lärartjänster av fastare karaktär

knyts till klinikerna. Departementschefen finner den föreslagna placeringen

av lärartjänsterna i lönegraden Ce 30 väl avvägd. I likhet med kommittén

anser departementschefen, att förordnandetiden för tjänsterna bör sättas

till 6 år och att rätten till omförordnande icke bör begränsas.

I fråga om tjänsternas anknytning till sjukvården anför departementschefen

följande.

Statens lönenämnd har framhållit, att det enligt nämndens mening vore

nödvändigt, att — innan de nya tjänsterna inrättas — det närmare undersökes

i vad mån behov av dylika tjänster förefinnes för sjukvården vid

de berörda sjukhusen och på vad sätt lärarbefattningarna skall inlemmas

i läkarorganisationen vid vederbörande sjukhus. Härtill vill jagför egen

del anföra, att det utan närmare undersökning torde kunna fastslås, att en

förankring av läraren inom sjukhusorganisationen är nödvändig för att han

på rätt sätt skall kunna fullgöra sin andel av klinikens samlade undervisningsbörda.

Det torde böra ankomma på vederbörande fakultet (lärarkollegium)

att i samråd med respektive huvudmän närmare undersöka på vad

sätt lärarbefattningarna lämpligen kan inlemmas i sjukhusorganisationen.

Först efter det att dessa undersökningar slutförts, torde det vara möjligt att

pröva, om särskild ersättning skall utgå till läraren för hans funktion inom

sjukvården.

Departementschefen har icke funnit anledning till erinran mot de av

kommittén föreslagna grunderna för bestämmandet av arvoden till vissa

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 191.

biträdande lärare. Departementschefen anser även, att de anförda skälen

för förmånligare ersättningsnormer vid specialundervisning är bärande,

men tillägger att den av kommittén föreslagna ersättningen för dylik undervisning,

100 kronor per timme, bör betraktas som högstbelopp.

Departementschefen anser att de av kommittén föreslagna arvodena för

biträdande lärare och speciallärare bör sammanslås till en arvodessumma,

att med hänsyn till undervisningsbehovet efter vederbörande ämnesföreträdares

förslag fördelas av kanslern mellan de båda kategorierna av lärare.

Med anledning av att kanslern ställt i utsikt en översyn av de beslut,

som meddelats rörande nedsättning i den normala undervisningsskyldigheten

för vissa ämnesföreträdare, framhåller departementschefen, att en

härav föranledd justering av de föreslagna arvodena till biträdande lärare

bör ske vid prövningen av de ordinarie anslagsäskandena.

I anslutning till kommitténs uttalanden om önskvärdheten av bestämmelser,

som fastställer skyldighet för underläkarna även vid de kommunala

undervisningssjukhusen att biträda vid handledningen av medicine

studerande, anför departementschefen, att för närvarande några särskilda

åtgärder ej synes påkallade med hänsyn till rådande praxis, enligt vilken

underläkarna på undervisningssjukhusen oavsett huvudmannaskapet regelmässigt

deltar i undervisningen.

Vad kommittén anfört om lokaler, utrustning och materiel har icke givit

departementschefen anledning till erinran. En närmare precisering av anslagsbehovet

härför torde enligt departementschefen få göras i samband

med universitetsmyndigheternas ordinarie anslagsäskanden.

Anordningen med på karolinska institutets avlöningsstat uppförda arvoden

till amanuenser, vilka tillika är förste underläkare respektive underläkare

vid serafimerlasarettet, anser departementschefen böra upphöra.

Departementschefen delar i princip kommitténs uppfattning att särskilda

kursanslag ej torde erfordras efter utbildningsreformens genomförande, enär

den totala undervisningsvolymen och kostnaderna härför beräknats i kommitténs

förslag. Eventuella kostnader för extra kurser och dylikt anser departementschefen

kunna bestridas från anslaget till Gemensamma universitetsändamål:

Extra utgifter.

M o ti o n e r.

I de likalydande motionerna I: 5J+2 och II: 702 har beklagats, att förhandlingar

icke upptagits med Sveriges läkarförbund rörande löneplaceringen

för de föreslagna nya befattningarna som biträdande lärare med

docent- och överläkarkompetens ävensom, beträffande arvodesförmånerna

för vissa biträdande lärare, och hemställts, att riksdagen måtte uttala, att

förhandlingar rörande dessa frågor bör komma till stånd.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

39

De särskilda läroämnena.

1. Anatomi.

Kommittén.

Kommittén föreslår, att den särskilda kursen i jämförande anatomi, som

för närvarande inleder anatomiundervisningen, avskaffas. I stället bör

anatomistudierna inledas med en allmänbiologisk orientering om organismens

och de viktigaste organsystemens byggnads- och funktionsprinciper

samt i samband därmed en översikt av den anatomiska nomenklaturen.

Kommitténs förslag innebär i övrigt, att anatomiundervisningen i stort

sett bibehålls oförändrad men att det samtidigt betonas, att undervisningen

bör fullföljas under det morfologiska året. De nuvarande ordinarie lärarkrafterna

vid institutionerna behöver därför icke utökas. Däremot har erfarenheten

visat att den koncentrerade undervisningen, som blivit en följd

av inrättandet av ett morfologiskt år, ställer stora krav på tillgången till

lägre undervisningspersonal av assistent- och amanuenstyp, eftersom det

vid detta slags undervisning är nödvändigt att arbeta mera individuellt

med de studerande genom demonstrationer och liknande undervisning i

mindre grupper. För Stockholms del tillkommer härvidlag att undervisningen

i jämförande anatomi genom kommitténs förslag överflyttas från

avgiftsbelagda kurser till den ordinarie undervisningen. Kommittén föreslår

därför en viss utökning av denna personal vid de olika institutionerna.

Beträffande benämningen av professurerna i anatomi och histologi föreslår

kommittén, att denna i Lund och Göteborg ändras till professur i

»anatomi, särskilt makroskopisk anatomi» respektive »anatomi, särskilt

histologi» i likhet med vad som skett 1938 vid karolinska institutet och

1943 i Uppsala. I Lund benämnes professurerna båda »professurer i anatomi»,

medan ämbetena i Göteborg benämnes professurer i »anatomi» respektive

»histologi».

Departementschefen.

Departementschefen har intet att erinra mot kommitténs uttalanden

och förslag angående undervisningen i anatomi.

I fråga om benämningen av professurerna i anatomi och histologi delar

departementschefen kommitténs uppfattning att den bör vara enhetlig

i de olika lärosätena.

Departementschefen förordar de vid medicinska högskolan i Göteborg

använda benämningarna »professur i anatomi» respektive »professur i histologi»

.

Liksom kommittén anser departementschefen det betydelsefullt, att de

studerande kan avsluta sina studier i anatomi under det första, morfolo
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 191.

giska året. En väsentlig förutsättning härför är tillräcklig tillgång till lägre

undervisningspersonal. Med hänsynstagande jämväl till att den av det

ökade studentintaget i Uppsala föranledda ökade gruppundervisningen

likaledes kräver ytterligare dylik personal, föreslår departementschefen följande

utökning av personalen i detta ämne.

U

L

S

G

Förste assistent .......................

+ 1

+ 1

Andre assistent .......................

+ 1

+ 1

Förste amanuens ......................

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 50 000 kronor.

För Uppsalas del räknar departementschefen vidare med en ökning av

det årliga anslaget för materiel med 2 500 kronor samt ett engångsanslag

för utrustning med 5 000 kronor.

2. Histologi.

Kommittén.

Kommittén har den uppfattningen, att en undervisning på 100—110

timmar föreläsningar inberäknat demonstrationer utgör en lämplig omfattning

med hänsyn till ämnets betydelse för den allmänna läkarutbildningen.

Till den sålunda föreslagna undervisningen bör komma praktiska övningar

av mindre omfattning.

Undervisningen i histologi har som en nödvändig förutsättning, att de

studerande förses med histologiska preparat, vilkas framställning kräver

tillgång till kvalificerad teknisk personal. Tidigare har sådana preparat i

betydande utsträckning kunnat framställas med hjälp av frivillig arbetskraft

från studerande, som tjänstgjort såsom extra ordinarie, obetalda

amanuenser vid institutionerna. Under senare år har förmärkts en stark

tendens till forcerad studiegång, varvid de studerande av ekonomiska och

andra skäl försökt att såvitt möjligt hålla studietiden till medicine kandidatexamen

nere. Tillgången på frivillig arbetskraft vid institutionerna

har därför praktiskt taget upphört, vilket medfört en kännbar ökning för

institutionernas tekniska personal. Med hänsyn härtill bör den tekniska

personalen vid de histologiska institutionerna förstärkas.

I fråga om histologiundervisningens förläggning i studieschemat torde

det ur flera synpunkter vara fördelaktigare att förlägga densamma till en

tidigare tidpunkt i utbildningen, d. v. s. åtminstone till sin huvuddel under

första terminen. Flyttningen av histologiundervisningen till ett tidigare

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Statsutskottets utlåtande nr 191.

skede av det morfologiska året skapar emellertid vissa problem vid övergången

till en förändrad studieordning. För de institutioner, som endast

tar 30 elever per kurs, kan övergången lämpligen ske genom en koncentration

av den första kursen till en kortare tid, varigenom den följande

kursen kan börja tidigare. En sådan förändring har under senaste tid genomförts

i Uppsala. För Stockholms del med dess elevantal av 50 eller

däröver i varje kurs synes en sådan koncentration icke möjlig att genomföra.

Kommittén föreslår här i stället efter samråd med ämnesläraren, att

ett engångsanslag ställes till institutionens förfogande för en dubblering

av undervisningen under minst en halv termin. Av anslaget, som bör uppföras

med 5 000 kronor, beräknas 3 000 kronor till ersättning åt en biträdande

lärare med uppdrag att ge en halv föreläsningskurs, 1 000 kronor

till ersättning åt viss amanuenspersonal under två månader samt slutligen

1 000 kronor för tillfälliga materielutgifter (glas, preparat m. m.).

Departementschefen.

Departementschefen biträder kommitténs förslag i fråga om undervisningen

i histologi.

Liksom kommittén anser departementschefen, att en förstärkning av

de histologiska institutionernas tekniska personal är nödvändig för att

möjliggöra en tillräcklig framställning av undervisningsmaterial. Då vidare

det ökade studentintaget i Uppsala kräver en utökning av den lägre undervisningspersonalen

vid detta lärosäte, föreslår departementschefen följande

förstärkning av personalen i detta ämne.

u

L

S

G

Förste assistent .......................

+1

Förste amanuens ......................

+1

Laboratoriebiträde (högst 13 lgr) ........

+1

+ 1

+ 1

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 53 500 kronor

För Uppsalas del räknar departementschefen vidare med en ökning av det

årliga anslaget för materiel med 2 500 kronor samt med engångsanslag

för utrustning med 30 000 kronor och för ombyggnadsarbeten med 100 000

kronor.

Då flyttning av histologiundervisningen till ett tidigare skede av det

morfologiska året kan komma att kräva dubbleringskurser i histologi icke

blott — såsom kommittén föreslagit — i Stockholm utan även i Göteborg

och Lund, räknar departementschefen med en kostnadsökning härför av

engångsnatur med tillhopa 15 000 kronor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 191.

3. Medicinsk statistik.

Kommittén.

Särskild undervisning i statistik sker icke enligt gällande examensstadga;

frivillig undervisning meddelas emellertid vid olika tillfällen.

Under de senaste decennierna har även för klinisk forskning inom medicinen

statistiska metoder börjat användas i stor utsträckning. Kunskapen

om statistikens elementa har därigenom blivit alltmera betydelsefull för

läkaren. Även inom hälsovården, epidemiologien och vitalstatistiken har

statistisk bearbetning stor betydelse. Man behöver här endast peka på

försäkringsmedicinen. För genetiken i dess kliniska tillämpning är statistiken

ett nödvändigt instrument. Inom psykiatrien har statistisk metodik

betytt mycket för utarbetandet av psykologiska testmetoder och deras

värdesättning. För definition av variationerna inom ett normaltestmaterial

och för förståendet av variationerna mellan olika individer är kännedom

om variationsstatistik nödvändig.

Det synes därför nödvändigt att en obligatorisk elementär kurs i statistik

infogas i den nya studieplanen. Till denna undervisning bör anknytas föreläsningar

även om det vetenskapliga arbetets allmänna metodik.

Kursen i statistik bör få en omfattning av 15 timmar föreläsningar. Två

kurser bör årligen ges vid alla lärosätena.

Departementschefen.

Departementschefen biträder kommitténs förslag att i den nya studieplanen

införa en kurs i statistik och föreslår, att arvoden för undervisningen

i ämnet utgår i Uppsala, Lund och Göteborg med 1 700 kronor och i Stockholm

med 1 900 kronor eller med tillhopa 7 000 kronor.

4. Medicinsk genetik.

Kommittén.

Särskild undervisning i genetik meddelas icke enligt nu gällande examensstadga.

I Uppsala och Lund ges dock frivilliga kurser.

Kommittén föreslår, att en obligatorisk elementär kurs i genetik införes

i den allmänna läkarutbildningen. Kurser, omfattande 10 timmar föreläsningar,

föreslås skola ges två gånger årligen vid alla lärosätena.

Departementschefen.

Departementschefen biträder vad kommittén sålunda förordat samt föreslår,

att arvoden för undervisningen i ämnet utgår i Uppsala, Lund och

Göteborg med 1 200 kronor och i Stockholm med 1 400 kronor eller med

tillhopa 5 000 kronor per år.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

43

5. Kemi.

Kommittén.

Undervisningen i allmän och medicinsk kemi bör bibehållas i huvudsak

oförändrad. Kommittén framhåller emellertid, att hänsynen till behovet

av en ökad omfattning av de delar av kemien, som gränsar till den medicinska

fysiken, gör, att särskilt laborationsundervisningen måste omläggas

och ges en vidare syftning.

För de ordinarie lärarnas del föreslår kommittén en förändring endast vid

institutionen i Stockholm. Där finns för närvarande en professur i kemi,

varjämte 1947 inrättades en personlig professur i speciell medicinsk kemi

för dåvarande laboratorn i kemi och farmaci J. E. Jorpes. Så länge Jorpes

kvarstår i sin tjänst, skall laboratorsbefattningen hållas obesatt. Kommittén

anser det emellertid uppenbart, att en institution av den omfattning,

som stockholmsinstitutionen har — med ett elevantal av 110 120

elever per år i kurser om 55—00 elever — kräver en större ordinarie lärarpersonal

än de övriga institutionerna. Den personliga professuren i speciell

medicinsk kemi bör därför överföras till en ordinarie professur i ämnet och

laboratorstjänsten i medicinsk kemi vid institutionen återbesättas.

Den kemiska undervisningen utgör ett område, där behovet av laborationer

och liknande handledning av de studerande är framträdande, vilket

motiverar, att dessa institutioner förfogar över en relativt sett stor

lägre undervisningspersonal och teknisk personal. Med hänsyn härtill föreslås

en viss förstärkning av den lägre undervisningspersonalen i Stockholm

och en utökning av den tekniska personalen vid övriga lärosäten.

Departementschefen.

Behovet av en förbättrad undervisning i de delar av kemien, som gränsar

till den medicinska fysiken, anser departementschefen liksom kommittén

främst motivera en omläggning av laborationsundervisningen. Med

hänsyn till stockholmsinstitutionens stora studentantal finner departementschefen

det ådagalagt, att en tredje ordinarie lärare krävs där bland

annat med uppgift att övervaka organisationen av den omfattande laborationsundervisningen,

och föreslår därför, att den nuvarande personliga professuren

i speciell medicinsk kemi för J. E. Jorpes uppföres a ordinarie stat

såsom professur i medicinsk kemi och att laboratorsbefattningen i kemi

och farmaci återbesättes med den ändrade benämningen laboratorsbefattning

i medicinsk kemi.

Mot kommitténs förslag om en förstärkning av den lägre undervisningspersonalen

och den tekniska personalen med hänsyn till ämnets framträdande

behov av laborationer och liknande handledning av de studerande

har departementschefen icke nagot att erinra. Med hänsynstagande jäm
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 191.

väl till att det ökade studentintaget i Uppsala kräver en viss ökning av

denna personal föreslår departementschefen följande förstärkning av personalen

i detta ämne:

U

L

S

G

Förste assistent .......................

+ 1

Tredje amanuens .....................

+ 1

Instrumentmakare (14 Igr) .............

—

—

—

+ 1

Laboratoriebiträde (högst 13 lgr) ........

+ 1

+ 1

—

+ 1

De av departementschefen sålunda förordade förändringarna i personalorganisationen

i ämnet föranleder en årlig kostnadsökning för avlöningar

med i runt tal 73 900 kronor.

För Uppsalas del räknar departementschefen vidare med en ökning av

det årliga anslaget för materiel med 5 000 kronor samt med engångsanslag

för utrustning med 20 000 kronor och för ombyggnadsarbeten med

10 000 kronor.

6. Medicinsk fysik.

Kommittén.

Speciell undervisning i fysik (medicinsk fysik, biofysik) anordnas för

närvarande icke vid de medicinska lärosätena. Vid undervisningen i fysiologi

ägnas dock i regel avsevärd tid åt fysik, tillämpad på medicinska

problem.

Om fysikens betydelse för läkaren har kommittén anfört bland annat

följande.

Fysikens betydelse för läkaren även i praktisk yrkesutövning har alltmera

ökat. Röntgen, elektrokardiografi och elektroencefalografi är numera

vitt utbredda undersökningsmetoder, som möter den praktiskt verksamme

läkaren i växlande sammanhang. Fysikaliska behandlingsapparater av olika

slag tas ofta i bruk. För sjukhusläkaren kommer härtill en rad metoder,

som även kräver ett visst mått av fysikaliskt kunnande. Teoretikern använder

nu komplicerade fysikaliska mätmetoder. Det är även välbekant,

att det som i dag är ett specialinstrument på ett teoretiskt laboratorium

inom kort kan vara ett standardinstrument med vidsträckt användning.

Gedigna kunskaper i fysik är givetvis icke blott betydelsefulla för förståelsen

av olika av forskaren eller läkaren använda apparaturer utan är

framför allt nödvändiga, om den studerande skall kunna följa undervisningen

i medicinsk kemi och alldeles särskilt i fysiologi. Till sist blir där

och i andra sammanhang under medicinstudiet tillämpningen av fysikens

lagar i biologiska och medicinska sammanhang den viktigaste delen av

undervisningen i medicinsk fysik. Utredningen av cellernas och vävnadernas

struktur och funktion har under senare tid i allt större utsträckning

försiggått med rent fysikaliska metoder, och på en mångfald till medicinen

gränsande områden av biologien torde en vetenskaplig förståelse av för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Statsutskottets utlåtande nr 191.

hållandena icke längre vara möjlig utan en ingående kännedom om fysikens

lagar. Man kan här nämna sådana områden som cellfysiologien, de

biologiska membranernas struktur och funktion, nervtrådens fysiologi,

muskelvävnadens byggnad etc. I själva verket får fysikens betraktelsesätt

allt större betydelse på alla områden av fysiologien, och denna utvecklingstendens

är en av de mest framträdande i den moderna biologiska grundforskningen.

Kommittén konstaterar således, att en speciell undervisning för de

medicine studerande i fysik med hänsyn tagen till de delar av ämnet,

som är av särskild betydelse för deras fortsatta studier, utan tvekan är av

största värde och framhåller vidare huvudsakligen följande.

Kommittén har kommit till den uppfattningen, att full klarhet om den

lämpligaste framtida organisationen av undervisning och forskning i° medicinsk

fysik icke kan vinnas utan en avsevärd tids erfarenhet av sådan

verksamhet under icke definitiva former. Ett flertal ämnen och institutioner

kan ställa anspråk på en förstärkning av undervisningen i olika delar

av den medicinska fysiken. Främst bör här nämnas medicinsk kemi, fysiologi

och radiologi. Det torde emellertid icke vara möjligt att tillsätta särskilda

lärare i medicinsk fysik vid alla dessa institutioner. Å andra sidan

anser kommittén det uppenbart, att den medicinska fysiken redan utvecklats

i så hög grad, att man nu åtminstone måste skapa kärnan till en framtida

institution i ämnet. Kommittén föreslår därför följande anordningar.

Den del av den medicinska fysiken, som är av betydelse för den medicinska

kemien, ansluter sig mycket nära till den allmänna kemien och den

däri ingående fysikaliska kemien, och föreslås därför skola ingå i kursen i

allmän kemi samt närmast anförtros åt läraren i detta ämne.

Inom fysiologien föreligger enligt kommitténs mening ett relativt större

behov av undervisning i medicinsk fysik. Kommittén anser emellertid, att

detta behov kan tillgodoses på ett sådant sätt, att de medicinska lärosätena

vid en framtida definitiv omorganisation av forskning och undervisning i

medicinsk fysik icke blir bundna vare sig personellt eller ur lokalsynpunkt.

Kommittén föreslår sålunda, att en särskild lärare i medicinsk fysik tills

vidare knytes till fysiologiska institutionen vid varje lärosäte. Denne bör

även förfoga över viss personal och utrustning. Läraren föreslås två gånger

årligen skola ge en kurs i medicinsk fysik på cirka 20 timmar föreläsningar

jämte anslutande enklare laborationer med praktiska tillämpningar. Kursen,

som vid en koncentration av fysiologiundervisningen till fjärde studieterminen

lämpligen förlägges till denna termins första månad, bör vara

obligatorisk och avslutas med förhör. Den undervisning, som läraren är

skyldig att ge utöver kursföreläsningarna, bör ingå i fysiologiundervisningen.

Undervisningen i den speciella medicinska fysik, som är av betydelse för

radiologien erbjuder enligt kommittén särskilda problem. Specialister i

radiofysik finns redan vid karolinska institutet, där föreståndaren för radiofysiska

institutionen vid karolinska sjukhuset är professor i radiofysik vid

karolinska institutet samt i Lund och Göteborg, där laboratorer i radiofysik

finns inrättade. Kommittén finner det lämpligt, att dessa lärare

mot arvode ger en viss undervisning åt de medicine studerande. Med hänsyn

till den alltmera vidgade användningen av radioaktiva ämnen för

diagnostiska och terapeutiska ändamål anser kommittén, att en viss undervisning

i biologiska strålningseffekter, strålningsrisker och strålskydd lämp
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 191.

ligen bör förekomma. 1951 års strålskyddskommitté har i en skrivelse till

kommittén som sin mening framfört, att en obligatorisk undervisning

rörande strålskydd vid arbete med röntgenstrålar och radioaktiva ämnen

bör infogas i allmänna läkarutbildningen. Kommittén föreslår därför, att

en radiofysiker meddelar sådan undervisning under 2 timmar i samband

med den propedeutiska röntgenkursen samt under 2 timmar i samband med

undervisningen i radioterapi under kirurgikursen. Kommittén uttalar förhoppningen,

att denna undervisning i Uppsala tills vidare skall kunna ges

av någon av radiofysikerna vid radiofysiska institutionen i Stockholm.

Kommittén anför, att den diskuterat möjligheten att från början skapa

ordinarie lärartjänster i medicinsk fysik, men att den vid diskussioner med

de närmast berörda ämneslärarna vid de medicinska fakulteterna kommit

till den uppfattningen, att det för den framtida utvecklingen av ämnet är

fördelaktigare att en viss tids erfarenhet får samlas, medan undervisningen i

ämnet representeras i mera flexibla former vid de olika lärosätena. Det

torde enligt kommittén sedermera ankomma på fakulteterna att rekommendera

lämpliga förändringar i organisationen. Kommittén föreslår sålunda,

att en extra tjänst inrättas vid varje medicinskt lärosäte såsom lärare

i medicinsk fysik i lönegraden Cg 30. Sysslan bör enligt kommittén tillsättas

med förordnande på ett år. Lärarens undervisningsskyldighet bör

bestämmas till 70 timmar per år.

Då det vidare för undervisningen i medicinsk fysik krävs lägre undervisningspersonal

och teknisk arbetskraft föreslår kommittén, att en befattning

som förste amanuens inrättas vid varje lärosäte och att en tjänst som

instrumentmakare inrättas i Uppsala och Stockholm. Instrumentmakaren

bör enligt kommittén i första hand tillgodose den medicinska fysikens behov,

men, i den mån hans arbetskraft inte helt utnyttjas härför, bör han

stå till förfogande för den fysiologiska institution, där han är placerad.

Kommittén föreslår vidare, att ett engångsanslag av 30 000 kronor ställs

till varje institutions förfogande vid undervisningens igångsättande för anskaffning

av erforderliga instrument och apparater. Härutöver föreslås ett

årligt anslag av 5 000 kronor skola tillföras undervisningen i medicinsk

fysik vid varje lärosäte såsom materielanslag.

Departementschefen.

Departementschefen finner det betydelsefullt för läkarutbildningen att

införa en undervisning i medicinsk fysik. Liksom kommittén håller departementschefen

före, att huvuddelen av den nytillkommande undervisningen

i medicinsk fysik bör ske vid de fysiologiska institutionerna. I fråga om

läraren vid den av kommittén föreslagna kursen i medicinsk fysik anser

departementschefen, att han med tanke på den begränsade undervisningsbördan

bör inneha en docenttjänst, som fast knytes till ämnet.

Vad beträffar undervisningen i den speciella form av medicinsk fysik,

som rör strålskydd vid arbete med röntgenstrålar och radioaktiva ämnen,

finner departementschefen att ett realiserande av kommitténs förslag tills

vidare är tillfyllest för den allmänna läkarutbildningen. Denna undervisning

bör kunna meddelas i Lund av laboratorn i radiofysik, i Stockholm

av professorn eller laboratorn i radiofysik samt i Göteborg av laboratorn

i radiofysik inom ramen för dessa lärares undervisningsskyldighet. Särskilt

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191. 47

arvode för denna undervisning bör sålunda endast beräknas i Uppsala med

400 kronor.

I fråga om den lägre undervisningspersonalen och den tekniska personalen

föreslår departementschefen följande organisation för undervisningen

i medicinsk fysik:

U

L

S

G

+ 1

+ 1

+ 1

+ 1

+ 1

+ 1

+ 1

+ 1

Instrumentmakare (14 lgr) ............

+ 1

—

+ 1

Detta förslag föranleder en årlig kostnadsökning för avlöningar med i

runt tal 124 300 kronor.

Härutöver räknar departementschefen med årligt materielanslag av

5 000 kronor för varje lärosäte eller med tillhopa 20 000 kronor samt med

engångsanslag av 30 000 kronor per institution eller tillhopa 120 000 kronor

för anskaffning av erforderliga instrument och apparater vid undervisningens

igångsättande.

7. Fysiologi.

Kommittén.

Antalet föreläsningar och demonstrationer i fysiologi växlar starkt vid

olika lärosäten och utgör för närvarande 85—200. Med hänsyn till att

kommittén i den nya studieplanen föreslår särskilda kurser i statistik, medicinsk

fysik och psykologi, som nära anknyter till och i vissa fall direkt kan

överta en del av den tidigare undervisningen i fysiologi, bör föreläsningar

och därmed jämställd undervisning i fysiologi i det framtida undervisningsschemat

omfatta cirka 125 timmar. Laborationskursen i fysiologi torde

kunna slutföras på två månader.

Institutionernas ordinarie lärarstab torde vara tillfyllest för den föreslagna

undervisningen inom huvudkursen i fysiologi. Även i kommitténs

förslag kvarstår dock behovet av en relativt omfattande laborationskurs

i fysiologi, vilken ställer stora krav på tillgång till lägre undervisningsoch

teknisk personal av olika slag. Kommittén påpekar också att laborationsundervisningen

i fysiologi kräver en stor och dyrbar uppsättning

av instrument och apparater, vilka inte kan underhållas och förnyas utan

tillgång till kvalificerad teknisk personal av typen instrumentmakare. I

detta hänseende måste emellertid beaktas, att kommittén i samband med

förslag om undervisning i medicinsk fysik föreslår att särskild kvalificerad

teknisk personal knyts till de fysiologiska institutionerna. Samtidigt som

detta utgör en förutsättning för undervisningen i medicinsk fysik torde

det även innebära en förstärkning av de fysiologiska institutionernas tekniska

resurser, som tillgodoser undervisningens behov.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 191.

D epartementschefen.

Departementschefen ansluter sig till vad kommittén anfört om undervisningen

i fysiologi och föreslår med hänsyn jämväl till det ökade studentintaget

i Uppsala följande förstärkning av den lägre undervisningspersonalen

och den tekniska personalen.

U

L

S

G

Förste assistent .......................

+ 1

Andre assistent .......................

—

—

+ 1

Förste amanuens ......................

—

—

—

+ 1

Tredje amanuens ......................

+ 1

Preparator (14 lgr) ....................

—

—

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 39 700 kronor.

För Uppsalas vidkommande räknar departementschefen vidare med en

ökning av det årliga anslaget för materiel med 5 000 kronor samt med

engångsanslag för utrustning med 45 000 kronor och för ombyggnadsarbeten

med 45 000 kronor.

8. Psykologi.

i Kommittén.

De studerande bör redan på det prekliniska stadiet undervisas om personlighetens

byggnad och utveckling och om psykiska faktorers betydelse

i hälsa och sjukdom. En obligatorisk kurs i allmänpsykologi bör därför

anordnas under det andra studieåret, där den väl ansluter sig till fysiologikursen

med dess undervisning i neurofysiologi, sinnesfysiologi etc. Kursen

bör omfatta 20 timmar föreläsningar och anordnas två gånger årligen

vid alla lärosätena.

Departementschefen.

Frånvaron av undervisning i allmän psykologi i läkarutbildningen har

— konstaterar departementschefen — vid åtskilliga tillfällen betecknats

som en allvarlig svaghet. Otvivelaktigt behöver de blivande läkarna särskild

undervisning i normalpsykologien som en underbyggnad till det kommande

psykiatristudiet och innan de kommer i kontakt med patienter.

Departementschefen biträder därför med tillfredsställelse kommitténs förslag

om en obligatorisk kurs i allmän psykologi.

Departementschefen föreslår, att arvode för undervisning jämte förhör

i ämnet skall utgå i Uppsala, Lund och Göteborg med 2 450 kronor samt

i Stockholm med 2 900 kronor för år, vilket innebär en kostnadsökning

med i runt tal 10 300 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

49

Kommitté n.

9. Bakteriologi.

Undervisningen i bakteriologi meddelas lämpligen dels i form av en

kurs i allmän bakteriologi, dels i form av särskild undervisning i klinisk

bakteriologi. Sistnämnda undervisning bör ske i nära anslutning till den

kliniska undervisningen. Den kliniska bakteriologien torde bland de kliniska

ämnena ha de flesta anknytningspunkterna till invärtesmedicinen,

kirurgien och epidemiologien, varför huvudparten av den kliniska bakteriologien

bör meddelas under tjänstgöringar na i dessa ämnen.

Bakteriologiens kliniska sida har på senare tid alltmer utvecklats, eftersom

de moderna, specifika behandlingsmetoderna med kemoterapeutika

och antibiotika samt de vidgade möjligheterna till profylaktiska åtgärder

gett bakteriologien en helt ny ställning inom medicinen. Bakteriologiens

allmänna och kliniska delar är sålunda nu så omfattande, att de varken

ur forsknings- eller undervisningssynpunkt kan förenas på en hand. Kommittén

anser i princip, att en professur i klinisk bakteriologi bör finnas vid

varje lärosäte. Med hänsyn till förefintliga institutioner och anordningen

av de kliniskt-bakteriologiska undersökningarna vid de olika universitetssjukhusen

föreligger emellertid icke möjlighet att nu inrätta sådana professurer

vid samtliga lärosäten. I Uppsala och Lund finns inga särskilda

bakteriologiska laboratorier vid universitetssjukhusen, utan universitetens

bakteriologiska institutioner sköter jämväl sjukhusens rutinundersökningar.

Med hänsyn till att på dessa orter någon institution för en ny professur

således icke kan beredas föreslår kommittén icke inrättandet av en dylik

tjänst vid dessa lärosäten. Då kommittén emellertid anser, att de nuvarande

institutionernas lärarkrafter är otillräckliga för den ytterligare uppgift,

som undervisningen i klinisk bakteriologi innebär, föreslår kommittén,

att vid vardera institutionen tillsättes en laborator i bakteriologi.

Frågan om en professur i klinisk bakteriologi vid allmänna sjukhuset i

Malmö förutsättes skola upptagas till prövning, när det nuvarande patologiskt-bakteriologiska

laboratoriet uppdelas i en patologisk och en bakteriologisk

institution. I avvaktan härpå beräknas ett arvode av 3 000

kronor för undervisningen i klinisk bakteriologi vid detta sjukhus.

I Stockholm är uppdelningen av bakteriologiundervisningen på en allmän

och en klinisk del med särskilda lärare redan inledd. Vid karolinska

institutet finns en laborator i klinisk bakteriologi, som tillika är överläkare

och chef för serafimerlasarettets kliniskt-bakteriologiska laboratorium.

Vid karolinska sjukhuset finns också en särskild rutinavdelning

för klinisk bakteriologi med en laborator i klinisk bakteriologi. Professorn

i bakteriologi disponerar emellertid ännu icke över någon särskild institution

utan sköter sin undervisning på karolinska sjukhuset, där han mot

ett särskilt arvode tillika är förordnad som föreståndare för det klinisktbakteriologiska

laboratoriet. I samband med en kommande förflyttning

4 — Bi häng till riksdagens protokoll 195%. 6 samt. Nr 191.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 191.

av undervisningen i allmän bakteriologi till den nya institutionen vid

karolinska institutet bör professorns ställning som föreståndare för det

kliniskt-bakteriologiska laboratoriet på karolinska sjukhuset omprövas.

Kommittén föreslår, att professorn i allmän bakteriologi därvid befrias från

föreståndarskapet för den kliniskt-bakteriologiska avdelningen vid karolinska

sjukhuset. Samtidigt bör en professur i klinisk bakteriologi inrättas

vid karolinska institutet och professorn förordnas som föreståndare för

karolinska sjukhusets kliniskt-bakteriologiska laboratorium. Kommittén förutsätter,

att laboratorn i klinisk bakteriologi vid serafimerlasarettet sköter

undervisningen i ämnet på de kliniska kurser, som är förlagda till sjukhuset.

Laboratorn bör även ge den undervisning i klinisk bakteriologi, som

avses skola äga rum vid Sabbatsbergs sjukhus, dit senare serafimerlasarettets

kliniker kommer att flyttas. För undervisningen i klinisk bakteriologi

vid karolinska sjukhuset, vilken lämpligen kan skötas av laboratorn

vid sjukhusets kliniskt-bakteriologiska laboratorium, beräknas ett arvode

av 4 000 kronor.

I Göteborg har professorn i allmän bakteriologi sina lokaler i samband

med Sahlgrenska sjukhusets kliniskt-bakteriologiska laboratorier, men

han har ingen skyldighet att delta i sjukhusets rutinarbete. För den kliniska

bakteriologiens del finns vid Sahlgrenska sjukhuset tre tjänster, nämligen

en föreståndare för det kliniskt-bakteriologiska laboratoriet, som tilllika

är prefekt för hela det bakteriologiska laboratoriet, samt vidare en

laborator i klinisk bakteriologi och en överläkare i virologi. Kommittén

anser sig med hänsyn till dessa förhållanden icke kunna föreslå, att en ordinarie

lärarbefattning i professors ställning i klinisk bakteriologi omedelbart

inrättas. Kommittén förklarar sig emellertid förutsätta, att vederbörande

akademiska myndigheter i Göteborg beaktar behovet av en sådan tjänst

och framlägger det närmare förslag, som kan föranledas härav.

Kommittén föreslår slutligen viss förstärkning av den lägre undervisningspersonalen,

tekniska personalen och skrivpersonalen med hänsyn till

den kliniska bakteriologiundervisningens behov.

Departementschefen.

Departementschefen anser, att kommitténs förslag innebär en förtjänstfull

omvärdering av bakteriologiundervisningens betydelse och tillstyrker

kommitténs detaljförslag till anordning av denna undervisning.

I fråga om kommitténs principiella ställningstagande till professurer i

ämnet anför departementschefen följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen anser kommittén i fråga

om den kliniska bakteriologien, att en professur i ämnet bör inrättas vid

varje lärosäte. Samma princip bör enligt kommittén även gälla för ämnena

klinisk kemi och klinisk fysiologi, såsom närmare framgår av det följande.

Men hänsyn till de omfattande konsekvenserna ur organisatorisk och ekonomisk

synpunkt är jag icke nu beredd att godta denna princip. Emellertid

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Statsutskottets utlåtande nr 191.

talar starka skäl för att åtminstone någon professur inrättas i riket i ett vart

av sagda ämnen. Inom samtliga ämnen kommer enligt kommitténs av mig

biträdda förslag att meddelas en viktig undervisning i grundutbildningen,

och även för specialistutbildningen har ämnena stor betydelse. Ämnesföreträdarna

gör en väsentlig insats i den kliniska forskningen, och vid deras

laboratorier sker en omfattande verksamhet i sjukvårdens tjänst. Ämnena

är således av den betydelse inom medicinen, att professurer i och för sig

är berättigade. Vid min prövning av de av kommittén och universitetsmyndigheterna

framställda förslagen angående den kliniska bakteriologien

finner jag, att åtskilliga omständigheter talar för att en professur i ämnet

i första hand bör inrättas vid allmänna sjukhuset i Malmö. Av särskild

betydelse synes mig härvid vara, att en nybyggnad för bakteriologi och

patologi torde komma att påbörjas under innevarande år och sålunda vara

färdigställd, då undervisning i klinisk bakteriologi enligt studieplanen avses

skola påbörjas. Vid sjukhuset finns för närvarande en överläkare, som

är föreståndare för sjukhusets patologiskt-bakteriologiska avdelning. När

det nya bakteriologiska laboratoriet färdigställts avses denne skola bli

överläkare härför. Ifrågavarande överläkare torde enligt fakultetens mening

besitta professorskompetens. Då sålunda jämväl de personella förutsättningarna

för en professur synes föreligga, föreslår jag, att en professur

i klinisk bakteriologi inrättas i Malmö. Jag förutsätter dock, att fakulteten

i sedvanlig ordning förebringar närmare utredning om överläkarens

kompetens för professuren.

Departementschefen tillstyrker i övrigt i huvudsak kommitténs personalförslag

beträffande bakteriologien och föreslår sålunda bland annat att

laboraturer i bakteriologi inrättas i Uppsala och Lund. I Stockholm torde

emellertid enligt departementschefens mening undervisningen i klinisk bakteriologi

vid karolinska sjukhuset liksom hittills åtminstone i viss utsträckning

böra meddelas av laboratorn vid sjukhusets kliniskt-bakteriologiska

centrallaboratorium utan särskild ersättning.

Departementschefen föreslår i personalavseende följande förändringar.

Allmän bakteriologi.

u

L

S

G

Preparator (14 lgr) ....................

—

—

+ 1

—

Kanslibiträde (11 lgr) .................

—

—

—

+ 1

Kontorsbiträde ........................

—

—

—

— 1

Klinisk bakteriologi.

U

L

M

s

G

Seraf

KS

+ 1

+ 1

+1

Undervisning i klin. bakt. (arvode) .....

—

—

4 000

+ 1

+1

+ 1

+1

+ 1

Laboraloriebitriide (högst 13 lgr) .......

4- 1

+1

+ 1

+1

+ 1

Kanslibiträde (11 lgr) ..................

—

—

+ 1

+1

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår

till i runt tal 182 900 kronor.

Med hänsyn till att undervisning i klinisk bakteriologi föreslås skola förläggas

till Malmö allmänna sjukhus, där dylik undervisning tidigare ej förekommit,

anser sig departementschefen böra räkna med ett materielanslag

härför av 10 000 kronor. Något särskilt utrustningsanslag är departementschefen

däremot icke beredd att nu tillstyrka, då frågan härom torde komma

att lösas i den särskilda ordning, som betingas av gällande avtal mellan

staten och Malmö stad.

K- . . f 10. Patologi.

om mit t en. 6

I den gällande examensstadgan utgör patologien två ämnen, nämligen

allmän patologi och speciell patologi (eller patologisk anatomi). Kommittén

hävdar, att patologien i framtiden skall betraktas som ett enda ämne, vars

olika delar samordnas inom en lärares undervisning och ges i nära anknytning

till kliniken. Professurernas benämning bör därvid överallt ändras

till enbart professurer i patologi.

Föreläsningarna i patologi anges i den nya undervisningsplanen till cirka

110 och meddelas under det tredje, propedeutiska studieåret. Med den

uppläggning av det propedeutiska året, som kommittén föreslår, kommer

dessa föreläsningar att ges under cirka sex av årets åtta studiemånader.

Med demonstration av obduktion tre dagar i veckan under cirka tjugofem

studieveckor skulle cirka 75 timmar sådana demonstrationer kunna beräknas,

om en demonstration tar 1 timme för den studerande.

Med hänsyn till att den kliniska undervisningen i Lund-M almö redan

delats på de två lärosätena måste den ena av professurerna i Lund oundgängligen

flyttas till Malmö. Därvid torde en av Malmö stad beslutad

nybyggnad för patologi vid Malmö allmänna sjukhus kunna komma att

tjäna som patologisk institution.

Vid beräkning av den undervisningsvolym, som enligt kommitténs förslag

kommer att vila på varje patologisk institution, blir de nuvarande

ordinarie lärarna icke längre tillfyllest för undervisningen vid flera institutioner.

Kommittén föreslår därför, att det för varje terminsgrupp studerande

beräknas en professor och en prosektor i patologi. Detta innebär,

att en prosektorstjänst i patologi bör inrättas vid envar av de patologiska

institutionerna i Uppsala, Malmö, Stockholm (Sabbatsbergs sjukhus) och

Göteborg.

Kommittén föreslår även en viss förstärkning av den lägre undervisningspersonalen

och tekniska personalen.

Departementschefen.

Departementschefen anser att kommitténs förslag innebär en rationell

omläggning av undervisningen och tillstyrker att patologien i framtiden

betraktas som ett enda ämne samt att professurernas benämning ändras

till enbart professurer i patologi.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets iitlåtande nr 191.

53

För att tillgodose av flera remissmyndigheter uttalade önskemål om

en ökad obduktionsundervisning föreslår departementschefen en utökning

av denna undervisning med 25 timmar per kurs, varvid emellertid antalet

föreläsningstimmar bör reduceras från 110 till 100.

Departementschefen anför vidare huvudsakligen följande.

Kunskapskontrollen i patologi bör förläggas till efter kurserna i medicin

och kirurgi, d. v. s. tidigast i slutet av fjärde studieåret, varigenom även

de studerandes arbetsbörda under det propedeutiska året lättas. Denna

anordning gör en kontroll nödvändig av att de studerande under det propedeutiska

året inhämtat tillräckliga kunskaper i allmän patologi för det

fortsatta kliniska arbetet under medicin-kirurgiåret. Detta kan lämpligen

ske genom en deltentamen i slutet av det propedeutiska årets första termin.

Jag vill understryka, att det är angeläget att kunskapsfordringarna i denna

deltentamen inte överdrives. För att här liksom i alla andra ämnen begränsa

fordringarna till det oundgängligen nödvändiga vill jag betona att

tentamen endast skall avse den under propedeutiska året och medicinkirurgikursema

meddelade undervisningen, medan den del av patologien,

som hör samman med specialämnena, i enlighet med kommitténs förslag

bör starkt begränsas till sin omfattning och ingå i tentamen i respektive

kliniska ämnen.

Vad beträffar personalorganisationen så finner jag kommitténs förslag

att förflytta den ena av de två patologiprofessurerna i Lund till Malmö

vara riktigt och till stor fördel för den kliniska undervisningen vid malmöklinikerna.

Den nybyggnad för patologi vid Malmö allmänna sjukhus, som

avses skola tjäna som institution för den sålunda förflyttade professuren,

torde komma att påbörjas under innevarande år. Byggnaden torde vid

sådant förhållande kunna beräknas vara färdig vid början av höstterminen

1956, från vilken tidpunkt jämväl undervisningen i patologi avses skola

påbörjas enligt den nya studieordningen. Jag tillstyrker därför en komplettering

av personalen vid denna institution.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag om personalförstärkning

och föreslår följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen

i ämnet patologi:

S

U

L

M

G

Sabb.

KS

Professor .............................

_

— 1

+ 1

Prosektor .............................

+ 1

—

+ 1

+1

—

+ 1

Biträdande lärare .....................

—

—

- 5 000

+ 1 500

+ 6 400

Förste assistent .......................

—

— 1

—

+ 1

Andre assistent .......................

—

—

+ 1

Förste amanuens ......................

—

—

+ 1

+ 1

+ 1

Tredje amanuens ......................

—

—

+ 1

Preparator (14 Igr) ...................

—

—

+ 1

+ 1

Instit. vaktm.........................

—

—

+ 1

+ 1

Laboratoriebiträde (högst 13 lgr) .......

—

— 1

+ 2

+ 1

—

+ 1

Kanslibiträde (11 lgr) .................

—

—

+ 1

Vaktmästare (10 lgr) ..................

—

—

—

—

—

+ 1

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Statsutskottets utlåtande nr 191.

Härav föranledd årlig kostnadsökning för avlöningar uppgår till i runt

tal 207 500 kronor.

Frågan om utrustning av den nya patologiska institutionen i Malmö torde

komma att lösas i den särskilda ordning, som betingas av gällande avtal

mellan staten och Malmö stad.

Motion.

I motionen II: 707, vari förordas ett bibehållande av någon form av

obduktionsprov, framhålles, att praktiskt taget varje underläkare — utom

de vid lasarett med egen patolog tjänstgörande — av allt att döma även

i framtiden kan få utföra förekommande obduktioner.

11. Farmakologi.

Kommittén.

Undervisningen bör inledas med en kurs i farmakologi, i tidsmässig anslutning

till den inledande undervisningen i medicin och kirurgi. Denna

grundläggande undervisning bör kompletteras med föreläsningar i farmakoterapi

i anslutning till den kliniska undervisningen. Dessa föreläsningar

bör ges i form av kliniska terapikonferenser.

Med hänsyn till att omfattningen av kursen i farmakologi enligt kommitténs

förslag ungefärligen motsvarar de nuvarande kursernas blir de

ordinarie lärartjänsterna vid institutionerna alltjämt tillräckliga för denna

undervisning.

Kommitténs förslag om införande av kliniska terapikonferenser med undervisning

i farmakoterapi m. m. i anslutning till huvudsakligen medicinkurserna

innebär emellertid, att en ny undervisning tillkommer av sådan

omfattning, att särskilda lärare erfordras på de farmakologiska institutionerna.

Denna undervisning kommer att omfatta cirka 40 timmar per år

i Uppsala och Göteborg samt cirka 80 timmar per år i Lund-Malmö och

Stockholm. Kommittén föreslår därför en förstärkning av undervisningskrafterna

på de farmakologiska institutionerna genom att en extra ordinarie

lärartjänst i lönegraden Ce 30 inrättas vid varje lärosäte. Innehavarna

av dessa tjänster, som bör benämnas lärare i klinisk farmakologi

(speciell farmakologi), bör organisatoriskt leda terapikonferenserna. Det

bör emellertid ankomma på professorn i farmakologi att efter samråd med

de olika lärarna på institutionen fördela vissa av konferenserna på dem,

som bäst behärskar ämnet i fråga. Läraren i klinisk farmakologi bör i motsvarande

grad delta i den övriga undervisningen på farmakologiska institutionen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Den nytillkomna undervisningen i klinisk farmakologi ställer även ökade

krav på tillgången till teknisk personal, betingade av att kursen i farmakologi

alltmera fått en experimentell och laboratoriemässig uppläggning,

en utveckling som kommittén finner böra understödjas. Det stora antalet

studerande i Stockholm motiverar en ytterligare befattning som förste

assistent.

Departementschefen.

Kommitténs förslag till förstärkning av undervisningen i farmakologi

med en serie kliniska terapikonferenser under företrädesvis medicinkursen

finner departementschefen värdefull. Även i övrigt ansluter sig departementschefen

till vad kommittén anfört om anordnandet av undervisningen

i ämnet.

I fråga om de av kommittén föreslagna lärartjänsterna i klinisk farmakologi

anför departementschefen följande.

Förslagen nödvändiggör en utökning av lärarpersonalen vid de farmakologiska

institutionerna, och kommittén har därvid stannat vid att föreslå

en lärartjänst i lönegraden Ce 30 vid varje institution, medan kanslern i

likhet med flera av remissmyndigheterna funnit inrättandet av laboraturer

i lönegraden Ce 34 motiverat. Jag har tidigare anslutit mig till kommitténs

uppfattning att lärartjänster i de kliniska ämnena bör inrättas i lönegraden

Ce 30. Med hänsyn till bland annat den nära anknytningen av nu

ifrågavarande lärares undervisning till kliniken finner jag mig böra föreslå

att jämväl dessa lärartjänster placeras i lönegraden Ce 30. Lärarna, som

bör benämnas lärare i klinisk farmakologi, bör dock enligt min mening

icke ha en undervisningsskyldighet, som är begränsad till att motsvara

de kliniska terapikonferenserna utan bör i erforderlig utsträckning utnyttjas

jämväl för laborationsundervisningen. Detta synes vara synnerligen

motiverat även ur den synpunkten, att en viktig del av denna undervisning

kommer att utgöras av självförsök, varvid god klinisk utbildning hos

läraren är nödvändig.

Departementschefen, som tillstyrker kommitténs förslag om en förstärkning

av den lägre undervisningspersonalen och den tekniska personalen,

föreslår sålunda följande personalförstärkning:

U

L

S

G

Lärare i klinisk farmakologi (Ce 30) ----

+ 1

+ 1

+ 1

+ 1

Förste assistent .......................

—

—

+ 1

Instrumentmakare (14 Igr) .............

—

—

+ 1

+ 1

Preparator (14 lgr) ....................

+ 1

+ 1

—

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 139 400 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 191.

12. Kurser under det propedeutiska året.

Kommittén.

Det propedeutiska året bör innehålla dels de teoretiska ämnen, som har

särskild klinisk anknytning, nämligen patologi, bakteriologi och farmakologi,

dels inledande kliniska kurser, nämligen översiktskurser i medicin

(45 timmar) och kirurgi (30 timmar), propedeutisk kurs i socialmedicin

(15 timmar), kurs i kliniska undersökningsmetoder (45 timmar), klinisk

laborationskurs (20 timmar föreläsningar och 40 timmar laborationer),

propedeutisk röntgenkurs (15 timmar) och demonstrationskurs i sjukvårdsteknik

och fysikalisk terapi (20 timmar).

Kommittén understryker betydelsen av en ändamålsenlig planläggning

av det propedeutiska året vid de olika lärosätena och framhåller, att det

ligger i sakens natur, att en studieperiod, under vilken flera olika ämnen

skall undervisas, noga måste planeras för att den studerande skall kunna

passera de olika kurserna i en pedagogiskt riktig ordning och för att all överbelastning

under vissa perioder skall kunna undvikas. Det propedeutiska

året vid varje lärosäte bör därför planeras av undervisningsnämnden i intimt

samråd med de olika lärarna. Planerna bör överses årligen och fastställas

av fakulteten (kollegiet). Kommittén föreslår vidare, att en klinisk

amanuens respektive förste underläkare för det propedeutiska året skall

biträda lärarna vid koordination av undervisningen samt utöva den löpande

tillsynen av studenterna. Amanuensen kan lämpligen vara placerad på den

medicinska kliniken och samtidigt tjänstgöra som amanuens vid översiktskurserna

i medicin och kirurgi samt vid kursen i kliniska undersökningsmetoder.

Kommittén föreslår, att studerande skall intas till propedeutiska kurser

två gånger årligen vid varje lärosäte.

I Uppsala föreslår kommittén, att varje terminsgrupp undervisas som

en enhet i såväl de teoretiska som de kliniska kurserna.

För att undervisningsbördan på ett rimligt sätt skall fördelas mellan de

båda medicinska klinikerna i Lund och Malmö föreslår kommittén, att

vartannat intag skall få sin inledande kliniska utbildning i Lund och vartannat

i Malmö. De studerande, som hänvisas till Malmö, föreslås skola

fullgöra kurserna i allmän bakteriologi och allmän farmakologi vid respektive

institutioner i Lund men i övrigt få sin propedeutiska undervisning

vid allmänna sjukhuset i Malmö.

I Stockholm bereder intagens storlek, mellan 50 och 60 varje termin,

vissa svårigheter. För ämnena patologi, bakteriologi och farmakologi erbjuder

emellertid det stora studentantalet ingen svårighet, eftersom undervisningen

redan dimensionerats efter ett dylikt antal. Undervisningen i

patologi bör enligt kommittén för vartannat intag ske vid karolinska sjukhusets

patologiska avdelning och för vartannat intag vid Sabbatsbergs

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Statsutskottets utlåtande nr 191.

sjukhus patologiska avdelning. Undervisningen i bakteriologi och farmakologi

meddelas som hittills vid karolinska institutets respektive institutioner.

Även i fråga om de propedeutiska kurserna i socialmedicin och röntgendiagnostik

samt den kliniska laborationskursen bör undervisning ske för

hela gruppen på cirka 60 studenter samtidigt. Vartannat intag far sin undervisning

i dessa ämnen på karolinska sjukhuset och vartannat pa serafimerlasarettet.

Denna undervisning bör så till vida sammanfalla med patologien,

att de studerande, som får sin patologiundervisning på karolinska

sjukhuset, även fullgör nyssnämnda kurser på detta sjukhus. De studerande,

som skall följa kurserna i fråga på serafimerlasarettet, får således

sin patologiundervisning vid Sabbatsbergs sjukhus.

För återstående undervisning, nämligen översiktskurserna i medicin och

kirurgi, kursen i kliniska undersökningsmetoder samt demonstrationskurs

i sjukvårdsteknik och fysikalisk terapi, fordras emellertid eu ytterligare

uppdelning av de studerande med hänsyn till deras antal, kommittén

föreslår därför, att sådan undervisning anordnas vid ytterligare två sjukhus

i Stockholm, nämligen vid S:t Eriks sjukhus och Sabbatsbergs sjukhus.

För ifrågavarande undervisning bör således varje propedeutisk grupp delas

i två hälfter, varvid av de studerande som får sin huvudsakliga undervisning

vid karolinska sjukhuset, halva antalet hänvisas till S:t Eriks sjukhus,

medan halva gruppen av studerande vid serafimerlasarettet hänvisas till

Sabbatsbergs sjukhus.

I Göteborg föreslås översiktskursen i medicin, kursen i kliniska undersökningsmetoder

samt de sjukvårdstekniska demonstrationerna skola förläggas

till Vasa sjukhus. Den övriga propedeutiska undervisningen föreslås

skola ges vid medicinska högskolans teoretiska institutioner respektive avdelningar

på Sahlgrenska sjukhuset.

Kanslern.

I fråga om det propedeutiska årets kurser föreslår kanslern, att översiktskursen

i medicin reduceras från 45 till 30 timmar.

Kanslern förklarar sig dela medicinska fakultetens i Uppsala uppfattning,

att de av kommittén föreslagna särskilda underläkarna respektive

kliniska amanuenserna för det propedeutiska året endast med

svårighet torde kunna fylla sin pedagogiska uppgift, om deras huvudarbetsplats

blir en direkt sjukvårdande avdelning. Det förefaller därför rimligt,

att vederbörande i stället placeras som underläkare på en central serviceinstitution.

Kanslern föreslår vid behandlingen av frågan om klinisk kemi

och klinisk fysiologi inrättandet av tjänster som klinisk amanuens respektive

förste underläkare, vilkas innehavare samtidigt förutsättes skola

vara amanuenser för den propedeutiska undervisningen. Undantag måste

emellertid göras i Malmö, där tjänster som klinisk amanuens i klinisk

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 191.

kemi respektive klinisk fysiologi för närvarande icke bör inrättas, och i

Göteborg, där den propedeutiska undervisningen föreslås förlagd till Vasa

sjukhus. Kanslern föreslår därför, att innehavaren av den föreslagna tjänsten

som klinisk amanuens i medicin i Malmö samtidigt skall vara amanuens

för den propedeutiska undervisningen. I Göteborg anser kanslern

att två tjänster som klinisk amanuens bör inrättas vid Vasa sjukhus samtidigt

som den nuvarande tjänsten som klinisk amanuens i fysikalisk diagnostik

indrages. Kanslern avstyrker sålunda de av kommittén för det propedeutiska

året föreslagna särskilda tjänsterna som klinisk amanuens respektive

förste underläkare i Uppsala, Lund, Malmö och Stockholm.

Enär lärarkollegiet vid karolinska institutet i sitt remissyttrande anfört,

att Sabbatsbergs sjukhus såväl nu som senare saknar möjlighet att mottaga

någon propedeutisk kurs, föreslår kanslern, att propedeutisk undervisning

i stället skall meddelas vid lungkliniken och den reumatologiska kliniken

å karolinska sjukhuset samt vid västra och östra avdelningarna å S:t

Eriks sjukhus. Trettio studerande föreslås vid varje intagning skola mottagas

vid karolinska sjukhuset och S:t Eriks sjukhus och fördelas med

femton deltagare på respektive kliniker och avdelningar. I likhet med lärarkollegiet

anser kanslern, att vid sådant förhållande nuvarande ersättning

(arvode jämte fyllnadsarvode, dyrtids- och kristillägg) åt två amanuenser

vid den medicinska undervisningen vid S:t Eriks sjukhus även i fortsättningen

bör utgå.

Departementschefen.

I fråga om den av kommittén föreslagna undervisningen under det propedeutiska

året anför departementschefen bland annat följande.

Övergången i läkarutbildningen från det rent teoretiska till det kliniska

studiet är ett skede av stor betydelse. Den studerande skall då läsa in de

teoretiska grunderna för sjukdomsläran, samtidigt som han skall inöva de

viktigaste kliniska och laboratoriemässiga undersökningsmetoderna. Nya

intryck och erfarenheter av mångskiftande art tränger sig på honom. E>et

gäller att från början låta honom förstå, att läkaren skall behandla en sjuk

människa och inte en rad sjukdomssymtom. En pedagogiskt riktig uppläggning

av studierna är tydligtvis väsentlig under denna övergångstid,

och en intim samordning av de olika undervisningskurserna är av nöden.

Jag finner, att kommittén övertygande har motiverat behovet av en sådan

övergång, vilken i kommitténs förslag fått formen av ett propedeutiskt

år. Denna princip har accepterats av remissmyndigheterna.

Beträffande omfattningen och förläggningen av de enskilda kurserna under

det propedeutiska året kan jag ansluta mig till kommitténs uttalanden

och förslag, dock med några undantag i huvudsaklig anslutning till

kanslerns ändringsförslag. Jag har redan i samband med behandlingen av

ämnet patologi förordat en viss utökning av obduktionsundervisningen

med samtidig minskning av föreläsningarnas antal och en framflyttning

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Statsutskottets utlåtande nr 191.

av tentamen i patologi till efter kirurgikursen. Vidare biträder jag kanslerns

förslag om en förkortning av översiktskursen i medicin med lo timmar.

Med anledning av vad flera remissmyndigheter anfört angaende behovet

av en förstärkning av undervisningen i fysikalisk terapi och rehabiiitation

vill jag förorda en utökning av demonstrationskursen i sjukvardsteknik

och fysikalisk terapi från 20 timmar till 30 timmar.

Med anledning av att vissa remissmyndigheter uttalat farhågor för att

de studerande icke skulle orka följa undervisningen under det propedeutiska

året, understryker departementschefen kraftigt att undervisningsnämnden

vid varje lärosäte skall i samråd med de olika lärarna planlägga

undervisningen så, att de studerande erhåller tillräcklig tid för enskild

övning och inläsning av de olika ämnena.

Organisationen av de propedeutiska kurserna anser departementschefen

böra ske enligt kanslerns förslag, som endast i fråga om Stockholm skiljer

sig från kommitténs.

Departementschefen delar kommitténs uppfattning, att en klinisk amanuens

respektive förste underläkare bör biträda lärarna vid koordination

av undervisningen under det propedeutiska året samt utöva den löpande

tillsynen av studenterna. Beträffande dessa befattningshavares placering

anser departementschefen dock, att en central serviceinstitution är att föredra

såsom deras huvudarbetsplats framför en direkt sjukvårdande avdelning.

Departementschefen tillstyrker därför under avsnittet om klinisk

kemi och klinisk fysiologi i huvudsak kanslerns förslag härutinnan. I Stockholm

och Göteborg bör dock, anser departementschefen, behovet av amanuenser

för den propedeutiska undervisningen tillgodoses pa sätt kanslern

föreslagit.

Departementschefen föreslår sålunda, att följande undervisningsarvoden

beräknas för det propedeutiska årets kurser:

S

G

U

L

M

KS

S:t Erik

Sahlgr.

Vasa

Lärare vid

översiktskurser i medicin ............

3 500

1 750

1 750

3 500

3 500

—

3 500

översiktskurser i kirurgi .............

3 500

1 750

1 750

3 500

3 500

3 500

kurser i kliniska undersökningsmetoder

4 950

2 475

2 475

4 950

4 950

—

4 950

demonstr. kurser i sjukv.tekn. o. fys.

! terapi ..............................

3 000

1 500

1 500

3 000

3 000

—

3 000

Dessa undervisningsarvoden uppgår sammanlagt till 74 750 kronor, varifrån

emellertid bör dras nu utgående arvoden till lärare vid propedeutiska

kurser, uppgående till sammanlagt 29 650 kronor, hör Göteborgs del skulle

tillkomma ytterligare en klinisk amanuens, varför den årliga kostnadsökningen

för avlöningar skulle uppgå till i runt tal 60 aOO kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

CO

Statsutskottets utlåtande nr 191.

M o t io ne r.

Såväl i de likalydande motionerna I: 542 och II: 702 som i de likalydande

motionerna I: 544 och II: 701 förordas en utökning av undervisningen i sjukvårdsteknik

och fysikalisk terapi från av kommittén föreslagna 30 timmar

till 40 timmar.

I motionerna motiveras utökningen med ett större behov av undervisning

i fysikalisk terapi.

I motionerna I: 542 och II: 702 anföres bland annat följande.

Någon obligatorisk kurs i fysikalisk terapi har hittills icke förekommit.

Detta har medfört den stora nackdelen, att flertalet läkare står ganska

främmande för dessa behandlingsformer, omfattande bland annat massage,

sjukgymnastik, bad samt värme- och ljusbehandling. Den fysikaliska terapien

har på senare tid fått allt större betydelse i samband med det ökade

antalet kroniska sjukdomar och ålderssjukdomar och även på grund av den

vidgade förståelsen för betydelsen av rehabilitationsåtgärder, särskilt vid

förlamningar efter polio. Det måste alltså hälsas med tillfredsställelse, att

undervisning i fysikalisk terapi hädanefter kommer att bli obligatorisk.

Alen det beräknade antalet kur stimmar synes vara för litet. För undervisning

i fysikalisk terapi erfordras enligt av oss inhämtad uppgift minst

20 timmar, fördelade med hälften i form av teoretisk och hälften praktisk

undervisning. Om härtill lägges undervisning i sjukvårdsteknik under 20

timmar, erfordrar kursen ett timantal av 40. Bäst vore, om man anordnade

det så, att kursen i sjukvårdsteknik skildes från kursen i fysikalisk terapi

och att den sistnämnda förflyttades från det propedeutiska året till en

senare del av licentiatstudierna, då de studerande fått större erfarenhet

rörande sjukdomarna och ökat intresse för olika behandlingsformer. En

sådan anordning vore också lämplig med hänsyn till överbelastningen av

det propedeutiska året.

I motionerna 1:544 och II: 701 har motionärerna hänvisat till ett uttalande

av medicinska fakulteten i Uppsala, enligt vilket undervisningen

i fysikalisk terapi borde omfatta 12 dubbeltimmar. I dessa motioner understrykes

också vikten av att i efterutbildningskurserna för läkare infogas

särskild undervisning i fysikalisk terapi.

I motionen II: 707 hävdas, att betydligt radikalare nedskärningar än

vad departementschefen föreslår måste göras i den schemabundna undervisningen

under det propedeutiska året för att åstadkomma en nödvändig

lättnad i studiebördan. I motionen föreslås därför, att översiktskurserna i

medicin och kirurgi, röntgenologi samt socialmedicin utgår från det propedeutiska

året. I anslutning härtill anföres i motionen följande.

Vad enligt propositionen dessa kurser avser att ge kan inhämtas genom

självstudier av utarbetat undervisningsmaterial samt genom kliniska konferenser

och demonstrationer åren efter det propedeutiska året.

Genom denna nedskärning skulle dels en icke oväsentlig lättnad i den

schemabundna undervisningen åstadkommas samtidigt som den skulle

lämna möjlighet för en välbehövlig utbyggnad av kurserna i kliniska undersökningsmetoder

och kliniska laborationer, vilka till innehåll jämväl då

borde omfatta de mer väsentliga elementen av innehållet i översiktskurserna

i medicin och kirurgi.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

61

13. Medicin.

Kommittén.

Läroämnet medicin intar en central ställning i den kliniska utbildningen.

En tendens att bryta ut allt flera specialämnen från de stora huvudämnena

medicin och kirurgi har de senaste åren gjort sig gällande. Kommittén framhåller,

att en dylik specialisering säkert är nödvändig och berättigad, när

det gäller forskning och även för vissa grenar av sjukvården, men att en

långt driven specialisering också kan medföra nackdelar, vilka särskilt

måste beaktas då det gäller undervisningen.

Den blivande läkaren bör redan i ett tidigt skede av studierna lära sig

att betrakta människan som en enhet. Han måste förstå, att en patient

är en sjuk människa och ej blott en person med ett eller annat sjukt

organ. En av de viktigaste uppgifterna för lärarna i medicin bör vara att

för eleverna sammanställa olika fakta till en enhetlig sjukdomsbild. Sjukhistorien,

status, fyndet vid röntgenundersökningen, laboratorieproven,

de olika specialisternas utlåtande, allt bör kritiskt granskas och värderas

och det hela användas för den slutliga syntesen, varvid psykologiska och

socialmedicinska faktorer även beaktas. Det gäller sålunda i princip att

försöka sammansmälta och hopfoga de olika delarna till en enhet.

Med dessa förutsättningar finner kommittén, att ämnet medicin i den

grundläggande allmänna läkarutbildningen icke bör splittras på ett så

radikalt sätt, som skett och sker ifråga om sjukvården av patienter med

olika invärtesmedicinska åkommor. Professorn i invärtes medicin bör vara

ansvarig för planeringen av undervisningen i hela ämnet och bör ge dess

olika grenar en lämplig omfattning i förhallande till deras betydelse för

allmänläkarens verksamhet. Företrädare för specialgrenarna av medicinen

bör vid behov och på anmodan av huvudläraren i medicin kunna träda in

och meddela undervisning i sitt specialfack. Den slutliga kunskapskontrollen

bör ske i tentamen i invärtesmedicin.

Utöver den katedrala undervisningen i specialämnena inom medicinen

bör de studerande även få tillfälle att se ett tillräckligt stort patientmaterial.

Kommittén föreslår därför, att s. k. visitronder eller demonstrationer

av lämpliga fall på andra avdelningar anordnas under hela den medicinska

tjänstgöringen.

Den invärtesmedicinska undervisningen bör fördelas på olika kurser och

tjänstgöringar, förlagda till skilda tider av utbildningen. Undervisningen

bör meddelas dels under det propedeutiska året, dels i form av en särskild

kurs i medicin med samtidigt praktiskt arbete, dels slutligen under en

assistenttjänstgöring.

Kommittén föreslår, att det vid varje universitetsklinik inrättas en extra

ordinarie tjänst som lärare i medicin med lön motsvarande docents. Läraren

i medicin avses få eu undervisningsskyldighet lika med professors. Vid

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 191.

varje klinik behövs dessutom biträdande lärare, vilka bör avlönas med

arvode i enlighet med kommitténs principer i detta avseende. Kommittén

finner det vidare nödvändigt att utöka de i undervisningen deltagande

underläkarnas antal. De studerande behöver i de grundläggande kliniska

ämnena medicin och kirurgi en mera ingående och kontinuerlig handledning

i det praktiska arbetet än i övriga kliniska ämnen. Kommittén föreslår

därför, att ytterligare en tjänst som klinisk amanuens, respektive underläkare,

inrättas vid varje medicinsk undervisningsklinik. De medicinska

klinikerna bör i likhet med övriga institutioner erhålla viss teknisk personal,

som huvudsakligen krävs för förberedelser för undervisningen, såsom

framställning av fotografiskt material, skioptikonbilder m. m.

Departementschefen.

I fråga om specialämnenas inpassning i medicinundervisningen anför

departementschefen följande.

Ett viktigt problem inom undervisningen berör kommittén i sina förslag

om hur företrädarna för invärtesmedicinens specialområden skall inpassas i

utbildningen i huvudämnet. Det kan här vara fråga om specialister för på

vissa orter avsöndrade sjukvårdsgrenar såsom reumatiska sjukdomar, endokrinologiska

sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar, ålderssjukdomar med flera.

Kommittén anser, att en ram bör anges för hela den invärtesmedicinska

undervisningen, varefter det bör ankomma på huvudläraren att i samråd

med specialföreträdarna fördela undervisningstiden på ämnets olika delar.

På det grundläggande stadium av undervisningen som det här är fråga om

synes mig kommitténs uppläggning vara den enda möjliga, eftersom man

måste fordra en rimlig total undervisningsvolym och samtidigt försäkra

sig om specialisternas värdefulla medverkan. Det torde inte vara möjligt

att här binda undervisningen genom en bestämd fördelning av tiden på

ämnets olika delar, men sådana socialmedicinskt viktiga tillstånd som de

reumatiska sjukdomarna och ålderssjukdomarna bör, såsom kommittén

framhållit, ägnas särskild uppmärksamhet. Möjligheterna till samundervisning

på konferenser och annorledes bör tillvaratas, så att de studerande

bibringas en helhetssyn på patienternas problem. Jag förutsätter, att

huvudläraren delger undervisningsnämnden sin plan för utnyttjandet av

tillgängliga specialister i undervisningen och att nämnden med lämpliga

mellanrum anordnar överläggningar mellan de olika lärarna om hithörande

undervisningsproblem.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag om en ökning av

antalet underläkare vid klinikerna i Uppsala och Stockholm. För Uppsalas

del föreslår departementschefen härutöver en ökning med ytterligare en

förste underläkare. Däremot är departementschefen med hänsyn till det

mindre antalet studenter per klinik vid övriga lärosäten icke nu beredd

att tillstyrka kommitténs förslag om en motsvarande ökning vid dessa.

Departementschefen förordar i övrigt kommitténs förslag om personalförstärkning

och föreslår följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen

i ämnet:

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

63

u

S

G

L

KS

Seraf.

I

II

+1

+1

+ 1

+ 1

+ 1

+ 1

+ 1

Bitr. lärare + spec. föreläsare ..

+ 3 300

— 5 no

+ 1 550

+ 9 900

+ 9 900

-5 550

— 5 550

_

— 250

__

— 800

Laboratoriebitr. (högst 13 lgr) .

—

+ 1

+ 1

+ 1

+ 1

Förste underläkare ............

+ 2

—

—

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 261 800 kronor.

14. Kirurgi.

Ko mmittén.

Ämnet kirurgi är jämte ämnet invärtes medicin av grundläggande betydelse

för de studerandes kliniska utbildning. Inte minst tack vare ökade och

fördjupade kunskaper inom experimentalkirurgi, biokemi och röntgendiagnostik

och ett förbättrat samarbete med andra kliniska och teoretiska

discipliner har under de senaste tio till femton aren stora framsteg gjorts.

Ämnets natur och omfattning har också i stor utsträckning förändrats. Så

har kirurgien kommit att omfatta nya deldicipliner sasom thoraxkirurgi,

plastikkirurgi och neurokirurgi. Olycksfallskirurgien har även ökat i betydelse

och i och med bland annat den reparativa kirurgiens framsteg har

den fått allt större socialmedicinsk betydelse. Vissa kirurgiska sjukdomar

åter har kommit att spela en mindre roll, t. ex. körteltuberkulos, osteomyelit

och pleuraempyem.

Vid planering av den framtida undervisningen i kirurgi måste hänsyn

tas till detta förhållande. Intima kontakter måste åstadkommas mellan

kirurgi och angränsande, såväl teoretiska som kliniska discipliner. Hänsyn

skall också tas till den ur vetenskaplig och praktisk synpunkt nödvändiga

specialiseringen. Trots detta måste undervisningen i kirurgi göras så enhetlig

som möjligt, så att specialiseringen icke förrycker undervisningsplanen för

kirurgien i sin helhet.

Undervisningen i kirurgi bör kunna ge ett tillfredsställande resultat, om

den fördelas på olika kurser och tjänstgöringar med skilda pedagogiska

mål.

Undervisningen bör meddelas dels under det propedeutiska året, dels

i form av en särskild kurs i kirurgi i studieschemat infallande efter medicinkursen,

dels ock under en assistenttjänstgöring.

Undervisningen i ämnet ortopedi och skelettkirurgi bör framför allt omfatta

grunderna för skelettkirurgien, speciellt den akuta skelettkirurgien,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 191.

såväl med hänsyn till diagnostik som terapi, varvid tyngdpunkten bör läggas

på olycksfallskirurgien. Inom specialområdet ortopedi bör meddelas

kortare översikter.

Vad beträffar de i och för sig viktiga övriga specialkirurgiska ämnena,

såsom neurokirurgi, thoraxkirurgi, plastikkirurgi, anestesiologi, odontologi

och krigskirurgi anser kommittén det lämpligt, att kortare översiktsföreläsningar

ges under den ordinarie kirurgikursen. Dessa föreläsningar bör

ingå i huvudföreläsningsserien i kirurgi, så att kontinuiteten i undervisningen

i ämnet ej bryts. Av samma skäl bör särskilda förhör ej förekomma.

Huvudvikten bör i dessa översiktsföreläsningar läggas på tidig diagnostik

inom respektive specialområde och på kunskapen om vilka möjligheter de

kirurgiska specialisterna har i fråga om de särskilda behandlingsformerna.

Med hänsyn till den stora undervisningsbelastningen på de kirurgiska

universitetsklinikerna föreslår kommittén liksom i fråga om de övriga

huvudämnena, att vid varje klinik inrättas en extra ordinarie tjänst som

lärare i kirurgi, avlönad som docent. Den övriga undervisningen föreslås

skola delas av biträdande lärare mot arvode, beräknat efter de av kommittén

tillämpade principerna i detta hänseende. Kommittén finner det

vidare nödvändigt att utöka de i undervisningen deltagande underläkarnas

antal. De studerande behöver i de grundläggande kliniska ämnena medicin

och kirurgi en mera ingående och kontinuerlig handledning i det praktiska

arbetet än i övriga kliniska ämnen. Kommittén föreslår därför, att ytterligare

en tjänst som klinisk amanuens, respektive underläkare, inrättas vid

varje kirurgisk klinik.

Med hänsyn till den ökade undervisningen föreslår kommittén dels eu

förstärkning av vissa klinikers skrivpersonal,. dels ock att de kirurgiska

klinikerna i likhet med övriga medicinska institutioner erhåller viss teknisk

personal, som huvudsakligen krävs för förberedelser för undervisningen, såsom

framställning av fotografiskt material, skioptikonbilder m. in.

D epartementschefen.

Departementschefen tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag till kirurgiundervisningens

ordnande och anför följande.

Kirurgien har i kommitténs förslag med rätta fått en framskjuten plats.

I detta ämne gäller det icke blott att ge de studerande en gedigen kunskap

i ämnet utan den praktiska övningen bör med tanke på bland annat beredskapssynpunkten

bli tämligen omfattande. Detta tillgodoses i kommitténs

förslag genom utökningen av kirurgiassistenttjänstgöringen, vars värde i

detta hänseende enligt min mening förhöjs genom att den i största utsträckning

förlägges utom universitetssjukhusen. Jag kan i huvudsak tillstyrka

kommitténs förslag till kirurgiundervisningens ordnande.

Kommitténs förslag att tillgodose undervisningsbehovet i kirurgiens specialgrenar

genom att utnyttja specialister i t. ex. plastikkirurgi, anestesio
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

65

logi och thoraxkirurgi inom huvudundervisningens totalram synes mig vara

principiellt riktigt. Åtskilliga remissmyndigheter anser dock, att kommittén

rekommenderat en alltför omfattande undervisning i specialämnena.

De preciserade förslag till ändrad fördelning mellan den s. k. egentliga

kirurgien och de kirurgiska specialiteterna, som framlagts av universitetsmyndigheterna

och kanslern, bygger på förutsättningen att kommittén i

sitt förslag innefattat undervisningen i radioterapi i kirurgiundervisningens

totalvolym. Undervisningen i radioterapi föreslås visserligen skola förläggas

till kirurgiterminen, men kommittén har i avsnittet om radioterapi

med tumördiagnostik beräknat kostnaderna för undervisningen, varför det

torde få anses, att denna ej av kommittén avsetts skola innefattas i kirurgiundervisningen.

För egen del anser jag ej heller en reducering av undervisningen

i kirurgi lämplig, varför den av kommittén föreslagna undervisningen

i radioterapi ej bör inkräkta på densamma. Härigenom erhåller den

egentliga kirurgien en relativt sett större andel av undervisningen i ämnet

kirurgi. Jag vill vidare erinra om att jag tillstyrkt ett förslag av kanslern,

att arvodena för biträdande lärare och speciallärare skall sammanslås till

en arvodessumma, som med hänsyn till undervisningsbehovet efter vederbörande

ämnesföreträdares förslag fördelas av kanslern mellan de båda

kategorierna av lärare.

I fråga om ortopediundervisningen anser departementschefen att det bör

ankomma på lärarna i ortopedi och kirurgi att beroende på patientmaterialets

art på den ortopediska kliniken avdela en större eller mindre del av

kirurgikursens föreläsningar och tjänstgöringar på denna klinik. Läraren

i ortopedi bör förrätta förhör i ämnet, vilket synes böra betraktas som en

deltentamen i kirurgi.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag om lärartjänster i

kirurgi i lönegraden Ce 30. För Göteborgs vidkommande anser dock departementschefen,

att undervisningsbehovet på de två kirurgiska klinikerna

därstädes endast motiverar inrättandet av en för dem gemensam dylik

lärartjänst. I stället bör arvodena till biträdande lärare och specialföreläsare

i Göteborg uppräknas jämfört med kommitténs förslag.

Antalet förste underläkare i Uppsala bör enligt departementschefen utökas

med två och i Stockholm med en för vartdera av karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet.

Med hänsyn till värdet för såväl undervisning som forskning av experimentalkirurgiska

avdelningar vid de kirurgiska klinikerna föreslår departementschefen,

att tjänster som förste amanuens inrättas vid de experimentalkirurgiska

avdelningar, där verksamheten är mera utbyggd, nämligen

i Malmö och vid karolinska sjukhuset.

Departementschefen delar kommitténs uppfattning om behovet av en

förstärkning av skrivpersonalen och den tekniska personalen vid vissa

av undervisningsklinikerna. Departementschefen föreslår följande förändringar

i den nuvarande personalorganisationen i ämnena kirurgi och ortopedi:
5

— Dihang till riksdagens protokoll 1951}. 0 sarnl. Nr 191.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Kirurgi.

U

L

M

S

G

KS

Seraf.

I

II

Lärare (Ce 30) ...............

+ 1

+1

+ 1

+ 1

+ 1

1

+ 1

Bitr. lärare och specialföreläsare

-6 350

-13 050

- 10 250

— 600

— 600

— 6 6501-6 650

— 800

_

— 2100

+ 1

+ 1

Laboratoriebitr. (högst 13 lgr) .

—

+ 1

+ 1

—

+ */»

+ >/»

Kanslibiträde (11 lgr) .........

—

-

—

—

+ 1

+ ''h

+ v«

Förste underläkare ............

+ 2

—

—

+ 1

+ 1

Ortopedi.

U

L

M

S

G

Biträdande lärare ..................

— 7160

Undervisning i ortopedi ............

+ 3 400

— 3 000

+ 6 950

—

+ 300

Kursamanuens .....................

—

—

—

—

— 1500

Härav föranledd årlig kostnadsökning för avlöningar uppgår till i runt

tal 213 500 kronor.

Motioner.

I de likalydande motionerna I: 51+2 och II: 702 förutsätter motionärerna

att kursplanen för kirurgiundervisningen revideras till förmån för en mera

omfattande undervisning i allmän kirurgi i större utsträckning än vad departementschefen

föreslagit.

15. Klinisk kemi och klinisk fysiologi.

Kommittén.

Klinisk kemi och klinisk fysiologi är två nya medicinska discipliner, som

representerar tillämpningen av kemiens och fysiologiens metoder och resultat

inom sjukdomsläran. Utvecklingen inom dessa båda grundvetenskaper

har gått med en så revolutionerande snabbhet och lett fram till så komplicerad

apparatur och metodik, att det icke längre annat än undantagsvis

är möjligt för andra än specialister att på ett fruktbart sätt tillämpa de

nya kunskapsrönen inom kliniken. Särskilda institutioner har därför måst

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

67

utvecklas på sjukhusen, där vetenskapligt utbildade kemister och fysiologer,

som förvärvat förtrogenhet med klinikens arbetssätt och frågeställningar,

kan ställa kemisk och fysiologisk sakkunskap till sjukvårdens och

den kliniska forskningens förfogande.

Den pågående utvecklingen måste beaktas även inom undervisningen.

I nuvarande läge kan sålunda en modern klinisk undervisning svårligen

meddelas utan tillgång till speciella lärare i klinisk kemi och fysiologi. De

flesta kliniska ämnen har talrika anknytningspunkter till grundvetenskaperna,

och utvecklingen tenderar mot en alltmer ökad tillämpning av kemiska

och fysiologiska kunskaper i diagnostik och terapi.

Undervisningen i klinisk kemi och klinisk fysiologi skall innefatta de

inledande kurserna i de enklare kemiska och fysiologiska undersökningsmetoder,

som varje läkare skall kunna anlita eller ha kunskap om, men

den skall också i anslutning till den kliniska undervisningen på lämpliga

punkter ge en vetenskaplig belysning av kemiska och fysiologiska faktorers

betydelse för sjukdomarnas patogenes och klinik.

Undervisningen meddelas dels under det propedeutiska årets kurs i kliniska

laborationer, omfattande 20 timmar föreläsningar och 40 timmar

laborationer, dels ock i form av särskild undervisning under medicin- och

kirurgiterminerna, omfattande cirka 20 timmar i vartdera ämnet.

De uppgifter, som åvilar företrädarna för den kliniska kemien och den

kliniska fysiologien såväl inom undervisningen och forskningen som inom

sjukvården, är av den art, att de nödiga kvalifikationerna hos dessa

företrädare kan garanteras endast om det inom ämnena finns professurer

som sluttjänster. Kommittén framhåller, att lärarna i klinisk kemi

och klinisk fysiologi samtidigt är chefer och fristående överläkare vid

motsvarande kliniska laboratorier och att de därmed, bland annat genom

ständiga konsultationer av sjukhusets läkare, fullgör ett betydande

arbete i sjukvårdens tjänst. De är vidare sjukhusets vetenskapliga specialister

inom två grundläggande teoretiska ämnen och kommer därigenom att

få meddela en omfattande forskningsundervisning och handledning åt sjukhusets

läkare, i den mån dessa i sin forskning använder metoder av kemisk

eller fysiologisk art. Deras egen forskning rör ofta centrala problem för

utvecklingen av olika sjukdomars diagnostik, klinik och terapi. Inom den

allmänna läkarutbildningen slutligen torde undervisningen i klinisk kemi

och klinisk fysiologi ha en avgörande betydelse för förståelsen av de kliniska

ämnena. Det är därför väsentligt, att lärarna i dessa ämnen kan

rekryteras bland högkvalificerade forskare. Kommittén finner således synnerligen

starka skäl tala för att vartdera ämnet representeras av en professur

vid varje lärosäte.

I fråga om den kliniska kemien innehar företrädarna för ämnet vid

samtliga lärosäten redan ordinarie laboratorstjänster. Med hänsyn till den

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 191.

stora betydelsen av ämnet för den kliniska undervisningen och forskningen

rekommenderar kommittén, att fakulteterna och kollegierna överväger en

ändring av vissa av laboratorstjänsterna till professurer med samtidig utnämning

av nuvarande innehavare. Skulle detta icke visa sig möjligt, bör

professurerna inrättas så snart ordinarie lärartjänst blir ledig.

För den kliniska fysiologiens del rekommenderar kommittén, att lärarkollegiet

vid karolinska institutet undersöker möjligheterna för en förvandling

av den ena av laboratorst jänsterna i ämnet vid institutet till professur.

Den planerade laboratorstjänsten i klinisk fysiologi i Göteborg bör

ändras till professur. I fråga om Uppsala, Lund och Malmö saknas för

närvarande möjligheter att bereda lokaler för nya institutioner. Ordinarie

lärartjänster bör inrättas, när den nya lasarettsbyggnaden i Lund och det

kliniska centrallaboratoriet i Malmö färdigställts.

Kommittén anser vidare en förstärkning av den lägre undervisningspersonalen

samt biträdespersonalen vid samtliga institutioner nödvändig.

Kanslern.

Kanslern har, som förut i avsnittet om det propedeutiska året anförts,

förklarat sig dela medicinska fakultetens i Uppsala uppfattning, att en

central service-institution är att föredraga framför en direkt sjukvårdande

avdelning såsom huvudarbetsplats för ifrågavarande amanuenser. Kanslern

föreslår sålunda dels att tjänster som förste underläkare respektive klinisk

amanuens inrättas i stället för de av kommittén föreslagna förste amanuensbefattningarna

i klinisk kemi och klinisk fysiologi, dels att innehavarna

av dessa tjänster i Uppsala och Lund samt vid karolinska sjukhuset i Stockholm

samtidigt skall vara amanuenser för den propedeutiska undervisningen.

Under förutsättning att den i proposition nr 136 till innevarande års

riksdag föreslagna tjänsten som klinisk amanuens i klinisk fysiologi i Göteborg

inrättas, anser kanslern, att någon ytterligare amanuenstjänst i ämnet

för närvarande ej erfordras vid detta lärosäte.

D epartementschefen.

Departementschefen biträder kommitténs förslag om en förstärkning av

undervisningen i klinisk kemi och klinisk fysiologi och finner icke anledning

till erinran mot kommitténs uttalanden rörande organisationen av

denna undervisning.

I fråga om inrättande av ordinarie lärartjänster anför departementschefen

följande.

Liksom i fråga om den kliniska bakteriologien är jag icke heller när det

gäller nu avhandlade ämnen beredd att godta den av kommittén omfattade

principen, att vartdera ämnet bör företrädas av en professur vid varje läro
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

69

säte. Emellertid finner jag det riktigt, att åtminstone någon professur i

ämnena inrättas vid lärosätena. Jag kan här i viss omfattning anknyta till

kommitténs förslag, att ändring av vissa av ämnenas laboratorstjänster till

professurer med samtidig utnämning av nuvarande innehavare bör ske

efter utredning och på förslag av fakulteterna. I detta sammanhang vill

jag erinra om att fakulteterna och lärarkollegiet vid karolinska institutet

i remissyttrandena och i upprepade petitaäskanden under senare år föreslagit

en sådan ändring av vissa av ifrågavarande ämnens laboratorstjänster.

Med anledning av nu nämnda förslag, vilka stöds av utredningar som

visar att de berörda tjänsteinnehavarna besitter professorskompetens, anser

jag, att en laboratorstjänst bör ändras till professur vid ett vart av

lärosätena i Uppsala, Lund och Stockholm samt att den i propositionen

1954:136 föreslagna laboraturen i klinisk fysiologi i Göteborg ävenledes

bör ändras till professur. Jag föreslår sålunda, att laboratorstjänsten i klinisk

kemi i Uppsala, som nu innehas av laboratorn A. J. T. Grönwall, laboratorstjänsten

i klinisk kemi i Lund, som innehas av laboratorn C. G. Holmberg,

samt laboratorstjänsten i klinisk fysiologi vid karolinska sjukhuset i

Stockholm, vilken tjänst innehas av laboratorn O. T. Sjöstrand, ändras till

professurer. _ *

Medicinska fakulteten i Lund har ansett, att den kliniska kemien vid

allmänna sjukhuset i Malmö bör företrädas av en laboratur. Med hänsyn

till att det kliniska centrallaboratoriet vid detta sjukhus nu färdigställts

och överläkare tillsatts i samma ordning, som gäller för professur, föreslår

jag, att en tjänst som laborator i klinisk kemi inrättas i Malmö samt att

till densamma knytes samma personal som vid motsvarande klinisktkemiska

laboratorium i Lund.

Departementschefen anser sig i viss utsträckning kunna tillstyrka kanslerns

förslag om inrättande av tjänster som förste underläkare respektive

klinisk amanuens och anför följande.

Jag anser mig i så måtto böra tillstyrka kanslerns förslag, att jag föreslår

inrättandet av tjänster som klinisk amanuens respektive förste underläkare

i de fall, då innehavarna tillika avses skola vara amanuenser för den propedeutiska

undervisningen, nämligen i klinisk kemi i Uppsala och Lund

samt i såväl klinisk kemi som klinisk fysiologi vid karolinska sjukhuset i

Stockholm. Vidare föreslår jag, att en tjänst som klinisk amanuens inrättas

i klinisk kemi i Malmö, vars innehavare samtidigt skall vara amanuens

för den propedeutiska undervisningen där. I övrigt anser jag mig endast

kunna tillmötesgå kraven på en förstärkning av den lägre undervisningspersonalen

på sä sätt, att jag föreslår inrättandet av befattningar som förste

assistent i klinisk kemi respektive klinisk fysiologi vid serafimerlasarettet

i Stockholm och i klinisk kemi i Göteborg.

Departementschefen föreslår sålunda följande förändringar i den nuvarande

personalorganisationen i ämnena klinisk kemi och klinisk fysiologi,

varvid förutsättes, att den för den kliniska kemien närmast avsedda lägre

undervisningspersonalen och biträdespersonalen i viss utsträckning skall

kunna disponeras jämväl för undervisningen i klinisk fysiologi i Uppsala,

Lund och Malmö.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Klinisk kemi.

S

U

L

M

G

KS

Seraf

Professor .............................

+ 1

+ 1

Laborator (Ca 34) .....................

— 1

— 1

+ 1

Förste assistent .......................

—

—

—

—

+ 1

+ 1

Laboratoriebiträde (högst 13 lgr) .......

—

—

+ 1

Kanslibiträde (11 lgr) .................

+ 1

—

+ 1

+ 1

+ 1

+ 1

Klinisk amanuens .....................

—

+ 1

+ 1

Förste underläkare ....................

+ 1

—

—

+ 1

Klinisk fysiologi.

u

L

M

s

G

KS

Seraf

Professor .............................

_

.

_

+ 1

_

+1

Laborator (Ca 34) .....................

—

—

—

— 1

—

—i

Lärare (arvode) .......................

+ 3 500

+ 3 000

+ 3 000

Förste assistent .......................

—

—

—

—

+ 1

Kanslibiträde (11 lgr) .................

—

—

—

+ 1

+ 1

+1

Förste underläkare ....................

—

—

—

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår

till i runt tal 262 700 kronor.

Vidare anser sig departementschefen böra räkna med ett årligt materielanslag

för laboratorn i klinisk kemi i Malmö med 10 000 kronor.

För vissa ombyggnader av ett i medicinska kliniken i Uppsala inrymt

äldre kandidatlaboratorium beräknar departementschefen ett anslag med

17 500 kronor.

16. Röntgendiagnostik.

Kommittén.

Det är otvetydigt, att utvecklingen på såväl internmedicinens som kirurgiens

område i hög grad varit beroende av framstegen inom röntgendiagnostiken.

Den mycket stora betydelsen av den moderna röntgendiagnostiken

för såväl den på ett sjukhus verksamme läkaren som för praktikern är numera

också uppenbar för alla. Strävan att i möjligaste mån nå fram till en

tidig diagnos av olika sjukdomar baserar sig numera i stor utsträckning

på röntgendiagnostiska metoder. Med hjälp av röntgenmetodik belyses

också anatomiska och patofysiologiska förhållanden på ett levande och

instruktivt sätt.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191. 71

Undervisningen i ämnet måste följaktligen vara av stor betydelse i den

allmänna läkarutbildningen. Varje läkare måste i framtiden kunna tolka

ett röntgenutlåtande, känna till röntgendiagnostikens möjligheter och värde

och även kunna utföra röntgengenomlysning av thorax samt enklare frakturkontroller.

Det är med detta mål för ögonen, som undervisningen i röntgendiagnostik

bör anordnas.

Undervisningen bör ur praktisk synpunkt uppdelas på tre olika tidsperioder.

Undervisning i röntgendiagnostik meddelas salunda dels under

det propedeutiska året, dels under tjänstgöringarna i medicin och kirurgi,

dels ock i samband med undervisningen i en rad specialämnen, exempelvis

neurologi, obstetrik och gynekologi, pediatrik och otiatri.

Kommittén erinrar, att överläkarbefattningen vid allmänna sjukhuset i

Malmö tillsatts i samma ordning som professur och föreslår i anslutning

till tidigare petitaäskanden från medicinska fakulteten i Lund, att professur

i röntgendiagnostik inrättas vid sjukhuset med samtidig utnämning av

överläkaren där.

Departementschefen.

Departementschefen tillstyrker till alla delar kommitténs förslag och

föreslår följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen i

ämnet:

U

T

M

S

G

KS

Seraf

+ 1

— 2 400

_

+ 1250

+ 1250

+ 1250

-2 400

_

— 4 400

Kanslibiträde (11 Igr) .................

—

—

+ 1

—

—

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

1 runt tal 41 500 kronor.

För den röntgendiagnostiska institutionen i Malmö bör vidare enligt

departementschefen tillkomma ett årligt materielanslag med 10 000 kronor.

Departementschefen erinrar om att betydande bidrag till utrustning för

den röntgendiagnostiska avdelningen vid Malmö allmänna sjukhus redan

lämnats i den ordning, som betingats av gällande avtal mellan staten och

Malmö stad, och räknar därför nu endast med ett ytterligare anslag av

2 500 kronor.

För omändring av demonstrationslokal på serafimerlasarettet räknar

departementschefen slutligen med ett anslag av 15 000 kronor.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 191.

17. Radioterapi med tumördiagnostik.

Kommittén.

Den tidiga tumördiagnostikens stora betydelse är utan vidare uppenbar.

Trots en ur praktisk synpunkt föredömlig organisation av dessa tumörfalls

diagnostik och behandling har i vårt land undervisningen på detta område

varit bristfällig. Många studerande har säkerligen vid sin medicine licentiatexamen

ej sett fall av cancer i munhålan, tung- eller tandköttscancer,

och åtskilliga har ej heller haft tillfälle att undersöka fall av livmodercancer

eller av hud- eller läppcancer. Det måste ur undervisningssynpunkt

vara av den största vikt, att ämnesföreträdarna bedriver ett intimt samarbete

med representanterna för radioterapien under tiden för kirurgiundervisningen

och undervisningen i obstetrik och gynekologi samt i viss utsträckning

också i andra kliniska ämnen. Härigenom kommer säkerligen

i framtiden mycket att vinnas med hänsyn särskilt till tidig diagnostik av

de maligna tumörerna.

Kommittén föreslår, att obligatorisk undervisning meddelas i radioterapi

med huvudvikten lagd på tumörernas tidiga diagnostik. Sådan undervisning

föreslås skola förläggas till senare delen av kirurgiterminen och omfatta

dels en kortare serie katedrala föreläsningar, dels en mera omfattande serie

demonstrationer av lämpliga fall. Inalles föreslås där skola ges 15 timmar

undervisning, antingen utspridd över en längre tid eller koncentrerad till en

tvåveckorsperiod. Vidare bör de tjänstgörande under 14 dagar av kirurgiterminen

tjänstgöra på en radio terapeutisk avdelning eller poliklinik.

Under kursen i obstetrik och gynekologi föreslås en undervisning på 4

timmar, huvudsakligen berörande tidig diagnostik av hithörande tumörfall

samt principerna för deras radiologiska behandling, varjämte tumörfall

demonstreras i samband med de kliniska föreläsningarna. Dessutom bör de

tjänstgörande, var och en under 4 timmar, i små grupper delta i det praktiska

arbetet vid den gynekologiska radiologmottagningen, där sådan finns.

Där specialist i gynekologisk radiologi finns, bör denne liksom hittills meddela

undervisningen.

Lärarna i radioterapi bör härutöver i viss utsträckning medverka i konferenser

och liknande samundervisning, som anordnas i de olika kliniska

läroämnena.

Departementschefen.

Departementschefen biträder i huvudsak kommitténs förslag till organisation

av denna undervisning.

Då det enligt vad medicinska fakulteten i Lund anfört vid undervisningen

i gynekologisk radioterapi visat sig ytterst värdefullt med uppdelning

av de studerande på smärre grupper, föreslår departementschefen en ökning

av antalet demonstrationstimmar från 4 till 7 timmar per studerande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Med utgångspunkt från att undervisning i gynekologisk radioterapi

skall meddelas i Lund jämväl för tjänstgörande i Malmö föreslår departementschefen

följande arvoden:

U

L

M

S

G

Undervisning i radioterapi . .

—

2 700

1750

5 400

2 700

Då nu utgående arvoden om sammanlagt 5 250 kronor samtidigt bortfaller,

skulle den årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgå till 7 300

kronor.

Motioner.

I de likalydande motionerna 1:542 och II: 702 vänder sig motionärerna

mot förslaget, att den praktiska utbildningen i radioterapi skall ske i

form av assistenttjänstgöring under 14 dagar av kirurgiterminen på en radioterapeutisk

avdelning eller poliklinik och hävdar att patientmaterialet under

en så kort tid icke hinner bli tillräckligt omväxlande och rikhaltigt.

18. Pediatrik.

Kommittén.

Det är ett karakteristiskt drag hos den moderna medicinen, att den vid

sidan av en sjukdomsbehandling alltmera inriktar sig på förebyggande åtgärder

eller med andra ord att hälsovårdens intressen alltmera skjuts i förgrunden.

Denna tendens är särskilt tydlig just inom barnläkekonsten. Här

har profylaktiska och samhälleliga åtgärder kommit att få särskilt stor

betydelse när det gällt att nedbringa mortalitet och morbiditet, särskilt i

spädbarnsålderns sjukdomar. Man behöver härvidlag endast peka på betydelsen

av barnavårdscentralerna för övervakning av spädbarnens normala

utveckling. Även i senare barnaåldrar har förebyggande arbete i form av

ympningar och skolhygienisk övervakning av kroppslig och själslig hälsa

verksamt bidragit till att hindra utbredningen av svårare sjukdomar hos

det uppväxande släktet. En fortsatt utveckling i samma riktning maste

givetvis bygga på att goda kunskaper i pediatrik meddelas under den allmänna

läkarutbildningen.

Enligt kommitténs mening är det nödvändigt att utvidga kursen i pediatrik

från nuvarande tre till fyra månader. Kommittén betraktar pediatriken

som ett av de kliniska huvudämnena, och med en omfattning av fyra

månader kommer kursen i pediatrik att bli den största kliniska kursen näst

efter medicin och kirurgi. Den föreslagna obligatoriska kombinationen med

slutkursen i socialmedicin, som väsentligen är en föreläsningskurs, anser

kommittén icke förta värdet av denna utökning av undervisningstiden utan

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 191.

snarare bidra till att undervisningen i pediatrik kan koncentreras på den

kliniska sidan av ämnet.

Under kursen i pediatrik bör de studerande åhöra kliniska och polikliniska

föreläsningar, kliniska demonstrationer och konferenser. Kommittén

finner det icke lämpligt att föreslå en närmare fördelning av undervisningen

på dessa olika former utan anser, att det bör ankomma på ämnesläraren

att företa en sådan fördelning. Kommittén föreslår, att undervisningens

totala volym i fråga om de nu berörda olika formerna av undervisning

skall omfatta cirka 130 undervisningstimmar per kurs. Inom ramen för

denna undervisningsvolym bör jämte huvudundervisningen i internpediatrik

också hänsyn tas till olika specialämnen, såsom barnkirurgi, barnkardiologi,

barnröntgen, allergologi, barnavårdsklinik, spädbarnsdiet och

prenatal fysiologi. I samband med kursen i pediatrik bör vidare anordnas

en viss undervisning i barnpatologi.

Kommittén föreslår, att varje pediatrisk klinik erhåller en lärare i pediatrik

med skyldighet att som kursledare ge en av kurserna i ämnet och att

examinera kursdeltagarna. Läraren bör vara placerad i lönegraden Ce 30

och ge en undervisning motsvarande professorns eller 130 timmar per år.

De ytterligare undervisningstimmar, som erfordras från pediatriska klinikens

sida, bör ges av arvodesanställda biträdande lärare.

Med hänsyn till det ökade undervisningsarbetet vid klinikerna föreslår

kommittén en viss förstärkning av den tekniska personal, som huvudsakligen

krävs för förberedelser för undervisningen, såsom framställning av fotografiskt

material, skioptikonbilder m. m.

D epartementschefen.

Departementschefen tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag, men

anser att remissmyndigheternas erinringar på ett par punkter bör föranleda

ändringar av förslaget. Departementschefen anför följande.

Åtskilliga remissmyndigheter understryker vikten av den barnkirurgiska,

undervisningen under pediatrikkursen och anser, att den blivit alltför

knapphändigt tillgodosedd i kommitténs förslag. Jag anser, att universitetsmyndigheterna

icke bör bindas i fråga om detaljerna i uppdelningen av

undervisningen på specialister under kurserna i de stora ämnena, där en

sådan uppdelning förekommer i större utsträckning, men förutsätter, att

planeringen i detta hänseende sker i huvudsak i enlighet med de av mig

accepterade förslagen. I föreliggande fall synes skäl föreligga att något öka

specialistens i barnkirurgi del i undervisningen i pediatrik jämfört med

kommitténs förslag, varför remissmyndigheternas erinringar bör beaktas

av ämneslärarna vid planläggningen av ifrågavarande undervisning.

Enligt kommitténs förslag skulle pediatrikkursen utökas till 4 månader

och ges tre gånger årligen vid varje universitetsklinik med 20 studerande

i varje kurs. Samtliga universitetsmyndigheter anser det svårt att bedriva

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Statsutskottets utlåtande nr 191.

undervisning utan uppehåll året runt. Medicinska fakulteterna i Uppsala

och Lund samt organisationskommittén för medicinska högskolan i Göteborg

föreslår därför, att pediatrikkursen liksom hittills får en längd av tre

månader, men att den lösgöres från kombinationen med huvudkursen i

socialmedicin. Lärarkollegiet vid karolinska institutet föreslår, att antalet

studerande vid varje kurs ökas till 30, varigenom kurser om fyra manader

kan ges två gånger årligen vid vardera kliniken i Stockholm. Medicinska

fakulteten i Uppsala anmäler vidare, att undervisningen i Uppsala kan bedrivas

enligt lärarkollegiets förslag, när den pediatriska klinikens byggnadsfråga

lösts. Även svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund och

Sveriges förenade studentkårer har tillstyrkt fyra månaders pediatrikkurs

med 30 elever två gånger årligen. Då jag anser det nödvändigt med ett

mera omfattande praktiskt arbete redan i grundutbildningen i huvudämnet

pediatrik, vill jag icke frångå kommitténs förslag utan anser, att huvudregeln

i studieplanen bör vara, att en fyra manaders kurs i ^pediatrik, obligatoriskt

kombinerad med kurs i socialmedicin, anordnas tva gånger årligen

med cirka 30 deltagare varje gång. Med hänsyn till svårigheterna för närvarande

att på vissa universitetssjukhus ta emot mer än 20 elever per kurs

torde kanslern böra erhålla rätt att på hemställan av vederbörande fakultet

fastställa sådan studieplan för fakulteten, att pediatrikkursen ges under tre

månader med cirka 20 deltagare tre gånger årligen utan kombination med

socialmedicin. Det av mig förordade alternativet medför ett mindre undervisningsbehov

och är följaktligen mindre anslagskrävande än kommitténs

förslag. För att anslagsmässigt möjliggöra även det andra alternativet räknar

jag dock preliminärt med de av kommittén föreslagna arvodena.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag om inrättandet av

lärartjänster i lönegraden Ce 30. Dylik tjänst bör enligt departementschefens

mening tillkomma även vid den pediatriska kliniken i Göteborg.

Departementschefen tillstyrker även i övrigt en personalförstärkning och

föreslår följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen i

ämnet:

C

G

U

L

KS

Kronpr.

Lov. bsj.

Lärare (Ce 30) ........................

+ 1

+ 1

+ 1

+1

+ 1

Biträdande lärare + specialföreläsare ...

Biträdande lärare vid kurser i skydds-

+ 700

+ 5 500

+ 3 500

+ 3 500

+ 700

koppympning .......................

— 450

— 300

— 300

— 300

+ 1

Laboratoriebiträde (högst 13 lgr) .......

+ 1

—

+ 1

+ 1

Kanslibiträde (11 lgr) .................

—

—

—

—

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 159 500 kronor.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Tt . , , , 19. Psykiatri.

Kommittén.

Insikten om psykiatriens betydelse inom medicinen har under de senaste

årtiondena vuxit sig allt starkare. Det är nu en allmän mening, att de

psykiska och nervösa sjukdomarna såväl med hänsyn till sin stora frekvens

som till sin medicinska och sociala betydelse utgör ett synnerligen viktigt

samhälleligt problem. Det trängande behovet av en betydande utvidgning

av psykiatriundervisningen i den allmänna läkarutbildningen har också

sedan länge omvittnats av vårt lands ledande psykiatrici, som karakteriserat

de nuvarande kurserna som alldeles otillräckliga för att ämnet skall

kunna genomgås på ett tillfredsställande sätt. Detta är också kommitténs

mening. Kommittén anser sålunda, att psykiatrien i den nya studieplanen

för läkarutbildningen bör bli ett av huvudämnena.

Målet för psykiatriundervisningen bör vara att ge den studerande både

en teoretisk undervisning och en praktisk övning och erfarenhet. Han bör

undervisas om de psykiska aspekterna på kroppslig sjukdom (psykosomatisk

medicin), om psykoneuroserna och om de begynnande, lätta formerna

av psykoser, och han skall veta när de bör överlämnas till specialisten för

behandling. Han skall kunna diagnostisera svårare neurotiska och psykotiska

tillstånd, där patienterna på grund av risken för eget eller andras liv

eller av medicinska skäl behöver omedelbar sjukhusvård. Han skall ha en

viss kunskap om psykiska och fysiska behandlingsmetoder vid de psykiska

rubbningarna. Vidare skall han kunna ge råd av förebyggande och mentalhy

gienisk art i sociala, eugeniska och sexuella frågor samt kunna utnyttja

samhälleliga hjälpåtgärder av betydelse för förebyggande och botande av

psykiska rubbningar.

Undervisningen kan, om den skall fylla dessa krav, inte begränsas enbart

till kursen i psykiatri. Redan under andra studieåret bör de studerande

få undervisning i psykologi. Förslag härom har framlagts i avsnittet om

psykologi.

Under det tredje, propedeutiska året kommer den studerande för första

gången under sina studier i beröring med sjuka människor. Ett inslag av

praktiskt-klinisk psykologi bör där ingå i undervisningen i kliniska undersökningsmetoder

och i översiktskursen i medicin.

Den egentliga psykiatriundervisningen bör omfatta dels en utvidgad

undervisning i de egentliga sinnessjukdomarna, dels även en mera omfattande

undervisning än tidigare i neuroslära och psykoterapi. Undervisningen

i neuroslära och psykoterapi har hittills på grund av den knappt

tillmätta undervisningstiden icke fått det utrymme, som motsvarar dessa

sjukdomars stora medicinska och sociala betydelse. De blivande läkarna

måste känna till de viktigaste grunderna om psvkoneurosernas diagnos

och behandling. I samband härmed bör även läkarens viktigaste uppgifter

inom mentalhygienen behandlas. Med hänsyn till att de psykiatriska

universitetsklinikerna i landet framför allt vårdar psykoneuroser och

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Statsutskottets utlåtande nr 191.

lättare former av psykoser, anser kommittén, att en viss del av undervisningen

i de egentliga sinnessjukdomarna bör förläggas till lämpliga sinnessjukhus.

Säkerligen kommer det att visa sig nödvändigt, att lärare med särskild

kompetens inom vissa delar av de olika områdena kopplas in i undervisningen

såsom biträdande lärare, t. ex. vid undervisningen i neuroslära och

psykoterapi. Undervisningen på sinnessjukhus bör ges av överläkare med

docentkompetens.

I rättspsykiatri bör de studerande bibringas kännedom om de för allmänläkaren

viktigaste lagarna och förordningarna. Denna del av psykiatriundervisningen

bör vid de universitet och högskolor, som har en lärare i

rättspsykiatri, åligga denne.

Barnpsykiatrien bör bli föremål för särskild undervisning i samband

med kursen i pediatrik.

Kommittén anser, att undervisningen i psykiatri icke lämpligen kan

meddelas, innan de studerande inhämtat någon kunskap i neurologi. Det

välbekanta nära sammanhanget mellan nervsjukdomar och psykiska sjukdomar

motiverar att dessa ämnen undervisas samtidigt. Kommittén föreslår

därför, att neurologi och psykiatri obligatoriskt fullgörs samtidigt under

en neuro-psykiatrisk period.

Kursen i psykiatri föreslås få en omfattning av tre manader. Under

kursens två första månader bör den studerande samtidigt genomgå kursen

i neurologi.

Med hänsyn till den väsentligt utökade undervisningen i psykiatri enligt

kommitténs förslag till studieplan föreslår kommittén, att det vid varje

psykiatrisk klinik inrättas en tjänst som lärare i psykiatri, vilken tjänst föreslås

skola placeras i lönegraden Ce 30 och besättas med docentkompetent

person.

Kommittén betonar i detta sammanhang vikten av att ett tillräckligt

antal underläkare finns vid samtliga psykiatriska kliniker, så att de studerande

kan få fortlöpande handledning i sitt praktiska arbete på klinik och

poliklinik. Sådan undervisning har hittills endast förekommit för studerande,

som frivilligt gjort assistenttjänstgöring på de psykiatriska klinikerna. Den

blir nu obligatorisk för samtliga studerande.

Kommittén understryker ett uttalande av klinikchefen i Uppsala, vari

påpekats, att klinikens undervisningsmöjligheter starkt beskurits genom

inrättandet av en barnpsykiatrisk avdelning inom kliniken, vilket nödvändiggjorts

av den praktiska sjukvårdens krav. En kommande utvidgning

av den praktiska undervisningen i psykiatri ingav klinikchefen starka betänkligheter

för Uppsalas del med hänsyn till de redan nu besvärliga och

trånga lokalförhållandena och det otillräckliga underläkarantalet. Kommittén

framhåller, att den barnpsykiatriska avdelningen i Uppsala så snart

som möjligt bör brytas ut ur den psykiatriska kliniken. Kommittén föreslår

vidare, att ytterligare en underläkartjänst omedelbart inrättas.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr 191.

I Stockholm kan psykiatriska kliniken icke bereda plats för institutets

samtliga cirka 120 studerande årligen med den utvidgade undervisning

som kommittén föreslår. Kommittén anser det därför nödvändigt att inrätta

ytterligare en professur i psykiatri vid karolinska institutet. Vid

sabbatsbergsklinikernas utbyggnad har en psykiatrisk klinik planerats vid

sjukhuset, och denna klinik beräknas bli färdig omkring år 1960. Lärarkollegiet

har vid upprepade tillfällen hemställt, att en professur i psykiatri

inrättas vid institutet med avsedd placering vid sabbatsbergskliniken.

Kommittén ansluter sig till detta yrkande och föreslår, att en professur

i psykiatri inrättas vid karolinska institutet, så snart sabbatsbergskliniken

öppnas. Kommittén har undersökt möjligheterna att i avvaktan

härpå provisoriskt ordna den föreslagna utvidgade undervisningen och

funnit att detta låter sig göra vid södersjukhusets psykiatriska klinik, där

undervisningslokaler finns.

Med anledning av statens sinnessjukvårdsberednings betänkande rörande

specialistutbildningen i psykiatri, vilket överlämnats till kommittén för

att tagas i övervägande vid dess arbete, anför kommittén, att värdet av

beredningens förslag att vetenskapligt kvalificerade lärare i professors ställning

får verka på sinnessjukhusen, allmänt taget synes kommittén oomtvistligt.

Dylika tjänster anser kommittén dock icke nödvändiga för undervisningen

i psykiatri i den allmänna läkarutbildningen, där en viss komplettering

av kursundervisningen i psykiatri med demonstrationer på sinnessjukhus

av överläkare i biträdande lärares ställning prövats vara tillräckligt.

Kommittén finner det icke befogat att skapa en differentiering

av lärostolarna inom psykiatrien. Behovet av specialistutbildning i psykiatri

utgör emellertid ett viktigt skäl för inrättande av de av sinnessjukvårdsberedningen

föreslagna professurerna. Ur forskningssynpunkt anser

kommittén, att de nuvarande psykiatriska institutionerna vid undervisningssjukhusen

i första hand bör göras arbetsdugliga.

Departementschefen.

Departementschefen hälsar med tillfredsställelse kommitténs förslag att

göra psykiatrien till ett huvudämne i grundutbildningen. I fråga om psykiatriundervisningens

innehåll och anordnande finner departementschefen

icke anledning att frångå kommitténs förslag. Enligt departementschefens

mening bör en betydande del av utökningen av psykiatriundervisningen

falla på psykoneurosernas diagnostik och behandling.

Departementschefen anser i likhet med kommittén, att en viss förstärkning

av de nuvarande universitetsinstitutionerna i psykiatri är nödvändig.

Departementschefen tillstyrker sålunda kommitténs förslag om inrättande

av lärartjänster i lönegraden Ce 30 i Uppsala och Lund samt vid

karolinska sjukhuset. En dylik tjänst bör enligt departementschefens mening

också inrättas i Göteborg.

I fråga om de av sinnessjukvårdsberedningen föreslagna professurerna

anför departementschefen följande.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

79

De under remissbehandlingen framförda skälen mot en differentiering

av psykiatriprofessurerna finner jag vidare bärkraftiga. Vad sinnessjukvårdsberedningen

och kommittén anfört om värdet för specialistutbildningen

och för den psykiatriska forskningen av professurer i psykiatri vid

sinnessjukhusen synes mig dock utgöra tungt vägande skäl iör att åtminstone

någon dylik tjänst inrättas. Som kommittén framhåller föreligger

emellertid icke så ingående utredningar om förutsättningarna ur lokal synpunkt

och om kostnaderna i olika avseenden, att ett avgörande nu kan

fattas. Närmare utredning härom bör, såsom kommittén och medicinalstyrelsen

anfört, snarast komma till stånd.

Departementschefen delar kommitténs uppfattning, att en professur i

psykiatri bör inrättas vid Sabbatsbergs sjukhus, då den planerade psykiatriska

kliniken vid detta sjukhus färdigställts, vilket beräknas bli fallet år

19G0. Departementschefen ansluter sig till kommitténs uttalande om önskvärdheten

av att i avvaktan härpå undervisning i psykiatri kommer till

stånd vid södersjukhusets psykiatriska klinik, där undervisningslokaler

finns. Detta arrangemang vore enligt departementschefens mening ur undervisningssynpunkt

synnerligen lämpligt, desto mer som studierna i psykiatri

enligt den nya studieplanen skall vara obligatoriskt kombinerade

med studierna i neurologi och undervisning i detta ämne enligt gällande

avtal mellan staten och Stockholms stad redan bedrives vid södersjukhuset.

För ett realiserande av detta önskemål erfordras förhandlingar med

Stockholms stad. Kostnaderna för den föreslagna undervisningen kan, som

lärarkollegiet vid karolinska institutet framhållit, icke fastställas dessförinnan,

men departementschefen räknar preliminärt med de av kommittén

beräknade kostnaderna.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag om inrättande av

ytterligare en tjänst som förste underläkare i Uppsala.

Departementschefen föreslår sålunda följande förändringar i den nuvarande

personalorganisationen i ämnet:

u

L

C

G

KS

Södersjh.

Lärare (Ce 30) ........................

+1

+ 1

+ 1

—

+ 1

Lärare (arvode) .......................

—

—

—

+ 14 550

Biträdande lärare .....................

+ 250

-3 750

+ 2 250

4- 2 250

— 2150

Biträdande lärare i social- o. rättspsykiatri

+ 1500

+ 1 500

—

—

+ 1 500

Kurser i psykiatri ....................

—

— 750

Undervisningsarvode ...................

—

—

—

+ 6 000

Laboratoriebiträde (högst 13 Igr) .......

—

+ 1

—

—

+ 1

Kanslibiträde (11 lgr) .................

—

—

—

—

+ ''b

Förste underläkare ....................

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår

till i runt tal 14G 800 kronor.

För undervisningen vid södersjukhuset räknar departementschefen vidare,

i likhet med kommittén, med ett årligt materielanslag av 6 000 kronor.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande nr 191.

20. Barnpsykiatri.

Kommittén.

De arbetsuppgifter och problem inom barnpsykiatrien, som varje läkare

ställs inför, nödvändiggör att ämnet får sin plats bland de obligatoriska

ämnena till medicine licentiatexamen i form av en kort, obligatorisk kurs

med en allmän orientering över ämnesområdet. De kliniska föreläsningarna

bör omfatta en översikt av barnpsykiatrien och dess uppgifter inom socialvården,

på skolans område, inom rättsväsendet och i samband med allmän

rådgivning i uppfostringsfrågor. Inom ramen för de kliniska föreläsningarna

bör möjlighet ges för demonstrationer av typfall. De studerande bör också

få tillfälle att själva göra en socialutredning samt att i övrigt följa en fullständig

utredning.

Kursen i barnpsykiatri föreslås skola fullgöras under kursen i pediatrik.

Undervisningen bör omfatta 15 timmar föreläsningar inklusive kliniska

demonstrationer.

Kommittén understryker, att utvecklingen i vårt land nått därhän, att

snarast möjligt professurer i ämnet måste inrättas vid välutrustade barnpsykiatriska

kliniker vid flera lärosäten. Samhällets berättigade krav dels

på vetenskaplig forskning inom området, dels på utbildning av läkare och

specialister måste tillfredsställas. Kommittén föreslår därför, att fakulteterna

framlägger förslag i denna riktning så snart möjligheter yppas att

inrätta undervisningskliniker i barnpsykiatri.

Vid sina undersökningar av möjligheterna att redan nu ordna åtminstone

en ordinarie lärartjänst i barnpsykiatri har kommittén funnit, att förutsättningar

föreligger i Stockholm. Vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus

inrättades i början av år 1953, efter överenskommelse mellan Stockholms

stad och sjukhuset, en avdelning för bampsykiatri, vid vilken överläkarebefattningen

f. n. befinner sig under tillsättning i samma ordning som gäller

beträffande professur. Kommittén anför, att den vid samråd med överläkaren

vid barnsjukhuset, professor C. Gyllenswärd, och läraren i barnpsykiatri

vid samma sjukhus inhämtat, att tillfredsställande möjligheter

i fråga om lokaler, patientmaterial etc. kommer att föreligga vid denna

avdelning för en professur i barnpsykiatri. Med hänsyn till det stora samhällsintresset

i denna verksamhet och myndigheternas tidigare initiativ

i denna riktning talar synnerligen starka skäl för att varje möjlighet bör

tillvaratas att omedelbart inrätta en ordinarie lärartjänst i barnpsykiatri

och i samband därmed skapa en universitetsklinik i ämnet. Kommittén

föreslår därför, att en professur i barnpsykiatri inrättas vid Kronprinsessan

Lovisas barnsjukhus. För realiserande av detta förslag, vilket innebär att

barnpsykiatriska avdelningen i likhet med pediatriska kliniken får karaktär

av undervisningsklinik, synes förhandlingar i särskild ordning mellan

staten och vederbörande huvudman vara erforderliga. Till professuren

föreslås skola knytas en tjänst som kanslibiträde.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

81

I övrigt finns för närvarande enligt kommitténs uppfattning icke förutsättningar

för inrättandet av ordinarie lärartjänster i barnpsykiatri med

självständiga sjukavdelningar.

Kommittén anför, att den vid sina överläggningar med ämneslärarna i

psykiatri i fråga om den psykiatriska kliniken i Uppsala blivit uppmärksamgjord

på det förhållandet, att den barnpsykiatriska avdelningen vid kliniken

upptar en förhållandevis stor del av klinikens utrymmen. Ursprungligen

var kliniken icke byggd för att ta hand om jämväl avdelningar för barnpsykiatri,

men anordningen vidtogs som ett provisorium för att den ur

praktisk synpunkt viktiga specialvården av de barnpsykiatriska fallen

skulle kunna komma i gång. Den stora del av psykiatriska kliniken, som nu

upptas av den barnpsykiatriska avdelningen, skapar svåra olägenheter för

undervisningen i psykiatri. Med hänsyn härtill och med hänsyn till behohovet

av ytterligare möjligheter till specialutbildning i barnpsykiatri vid

olika kliniker i landet framhåller kommittén den nuvarande anordningens

nackdelar och rekommenderar, att planeringen av en nybyggnad för den

barnpsykiatriska avdelningen påskyndas. En sådan lösning av barnpsykiatriska

avdelningens problem i Uppsala skulle skapa möjligheter för inrättandet

av ytterligare en professur i ämnet, vilket kommittén finner vara

av behovet synnerligen påkallat.

Departementschefen.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag beträffande den barnpsykiatriska

undervisningen. Om denna undervisnings betydelse anför departementschefen

följande.

Den psykiska barna- och ungdomsvården erbjuder viktiga arbetsområden

för läkarna och tilldrar sig stort intresse från statsmakternas sida. Ett

betydande behov av specialistutbildning synes föreligga på detta fält. För

läkarna i allmänhet torde undervisning i barnpsykiatri utgöra ett nödvändigt

komplement till deras utbildning i fråga om kroppssjukdomarna under

barnaåldern. Även med tanke på behovet från allmänhetens sida av en

medicinsk rådgivning i uppfostringsfrågor och av mentalhygienisk upplysning

torde en obligatorisk undervisning i barnpsykatri nu vara behövlig i

grundutbildningen.

Departementschefen konstaterar, att undervisningen i barnpsykiatri vid

de flesta lärosäten synes kunna i enlighet med kommitténs förslag meddelas

av biträdande lärare mot arvode. Departementschefen finner dock att

det av kommittén omvittnade behovet jämväl av specialistutbildning och

forskning inom barnpsykiatrien vid motiverar, att en professur i ämnet

inrättas. I likhet med kommittén finner departementschefen, att de bästa

förutsättningarna härför föreligger vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus,

där överläkartjänsten vid den nyinrättade barnspykiatriska avdelningen

är under tillsättning i samma ordning som gäller för professur. Dcparte
6

— Bihang till riksdagens protokoll 195\G samt. Nr 191.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets xitlåtande nr 191.

mentschefen föreslår sålunda, att en professur i barnspykiatri inrättas med

placering vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus och att en kansli biträdestjänst

knytes till denna.

Departementschefen föreslår sålunda följande förändringar av den nuvarande

personalorganisationen i ämnet:

U

S

L

KS

Kronpr.

Lov. bsj.

G

Professor .............................

_

__

_

+1

Biträdande lärare (arvode) .............

— 300

+ 2 700

+ 2 700

—

+ 2 700

Läkare för psykisk vård ...............

—

—

—

— 3 000

Undervisning i bampsykiatri ..........

—

— 1500

Kanslibiträde (11 lgr) .................

—

—

—

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår

till i runt tal 42 700 kronor. Vid inrättandet av den föreslagna professuren

vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus bortfaller emellertid den

enligt nu gällande avtal på staten belöpande andelen i kostnaderna för den

nuvarande överläkartjänsten vid sjukhusets barnpsykiatriska avdelning, i

runt tal 15 100 kronor.

I likhet med kommittén anser sig departementschefen vidare böra räkna

med ett årligt materielanslag av 10 000 kronor för undervisningen i barnpsykiatri

vid nyssnämnda sjukhus.

Motioner.

I de likalydande motionerna I: 542 och II: 702 har inrättandet av en

professur i barnpsykiatri i Stockholm hälsats med tillfredsställelse även

om det enligt motionärerna synts vara lämpligare att förlägga denna till

karolinska sjukhuset än till Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Motionärerna

anser emellertid behovet av i barnpsykiatri specialutbildade läkare

i våra större städer vara så stort och tillgången på sådana läkare f. n.

så ringa, att ett krafttag måste tas för att inom kort inrätta ytterligare

professurer, till en början i Göteborg.

I de likalydande motionerna 1:556 och 11:713 erinras inledningsvis om

två vid 1954 års vårriksdag väckta likalydande motioner (I: 46 och II: 66),

vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta att en befattning som laborator

i barnpsykiatri vid universitetet i Uppsala skulle inrättas förenad

med överläkarbefattningen vid barnpsykiatriska avdelningen vid akademiska

sjukhuset.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande (nr 8, p. 77:o) uttalade statsutskottet

att utskottet i likhet med universitetskanslern och läkarutbildningssakkunniga

ville framhålla angelägenheten av att planeringen av en

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Statsutskottets utlåtande nr 191.

nybyggnad för den barnpsykiatriska avdelningen vid akademiska sjukhuset

påskyndades, varigenom förutsättningar skapades för inrättande av

en ordinarie lärartjänst i barnpsykiatri. Starka skäl talade nämligen enligt

utskottets mening för att en dylik tjänst kommer till stånd. Det i motionerna

framställda yrkandet om inrättande redan från och med budgetåret

1954/55 av en laboratorsbefattning i nämnda ämne var utskottet emellertid

inte berett att biträda, varför utskottet hemställde om avslag å motionerna.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan.

Sedan i våras, då riksdagen behandlade dessa motioner, har, papekar motionärerna,

överläkarens ställning så till vida ändrats, att överläkartjänsten

från och med den 1 juli innevarande år överförts från en arvodestjänst

till en befattning som förste underläkare med biträdande överläkares ställning,

en ändring som dock fortfarande ej givit tjänstens innehavare en

självständig tjänsteställning eller rätt till pension, vissa löneförmåner vid

längre tids sjukdom eller dylikt.

Motionärerna erinrar om att de anmärkningar, som gjorts i fråga om

den barnpsykiatriska avdelningens lokalförhållanden, huvudsakligen gällt

lokalerna för den öppna mottagningen, vilka varit trånga och otillräckliga.

En avgörande förbättring av lokalförhållandena för den öppna mottagningen

kommer enligt motionärerna att inträda, då förutvarande intendentskontoret

efter vissa ändringsarbeten vid årsskiftet 1954/1955 beräknas tagas

i bruk som öppen mottagningsavdelning för det barnpsykiatriska klientelet.

Den barnpsykiatriska avdelningen får härigenom sina lokalförhållanden

i ett tills vidare fullt acceptabelt skick. Helt tillfredsställande blir anordningen

inte, och därför kvarstår det av läkarutbildningssakkunniga, ecklesiastikministern

och statsutskottet uttalade önskemålet att planeringen av

en nybyggnad för den barnpsykiatriska avdelningen påskyndas. Först när

denna nybyggnad kan tagas i bruk föreligger möjligheter för inrättandet

av eu Uppsala-professur i ämnet, vilket samtliga sakkunniga funnit vara

av behovet synnerligen påkallat. Däremot ger utvidgningen av avdelningens

lokaler enligt motionärernas mening fullt tillfredsställande underlag för

den laboratur, som statsutskottet så sent som i våras avstyrkte endast med

hänsyn till lokalernas då otillfredsställande skick.

, 21. Dermato-venereologi.

K o m m it te n.

Enligt examensstadgan fullgör de studerande två månaders tjänstgöring

i dermato-venereologi samt därefter två veckors assistenttjänstgöring. Kommittén

finner den bästa lösningen av undervisningen i dermato-venereologi

vara, att den teoretiska undervisningen i ämnet i full utsträckning kombineras

med den kliniska tjänstgöringen under en två månaders kurs och att

den särskilda assistenttjänstgöringen sålunda avskaffas.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Kommittén anser, att inrättandet av en professur i dermato-venereologi

i Uppsala är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till undervisningens

behov.

Departementschefen.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag angående undervisningen

i dermato-venereologi.

I anslutning till förslaget om en professur i ämnet i Uppsala anför departementschefen,

att en E-paviljong på sjukhusets område tagits i anspråk

för en sådan klinik och en tjänst som överläkare i lönegraden Cg 29 inrättats

från 1 januari 1954. Departementschefen föreslår, att i samband med den

nya studieplanens införande en professur i dermato-venereologi inrättas i

Uppsala.

Departementschefen förordar följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen

i ämnet:

U

L

s

G

Professor .............................

+ 1

Biträdande lärare (arvode) .............

+ 2 450

+ 2 450

— 2 850

— 1950

Undervisning i dermato-venereologi

(Malmö eller Lund) .................

—

— 5 000

Ivanslibiträde (It lgr) .................

+ 1

+ 7*

—

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår

till i runt tal 46 100 kronor.

Då emellertid vid inrättandet av en professur i dermato-venereologi i

Uppsala den nuvarande överläkartjänsten vid dermatologiska kliniken bör

indras, avgår kostnaden härför eller i runt tal 18 900 kronor, varför nettoökningen

uppgår till 27 200 kronor.

För uppsalakliniken anser sig departementschefen vidare böra räkna med

ett årligt materielanslag av 10 000 kronor.

22. Klinisk epidemiologi.

Kommittén.

Särskild kurs med katedral undervisning ges icke i epidemiologi enligt nuvarande

studieordning. De studerande skall emellertid fullgöra en månads

assistenttjänstgöring vid epidemisjukhus.

Om undervisningen skall vara tillfredsställande bör de studerande av olika

skäl, t. ex. säsongmässigt växlande beläggning på epidemisjukhusen, få

tillfälle att under längre tid följa patientmaterialet. Antalet samtidiga deltagare

får likväl icke bli för stort. Vidare bör översiktsföreläsningar med

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

85

demonstrationer anordnas för de studerande. Dessa olika önskemål kan icke

uppfyllas på annat sätt, än att undervisning i klinisk epidemiologi meddelas

under flera olika perioder i studieordningen. Redan i samband med

kursen i medicin bör sålunda lämpliga fall på epidemisjukhusen demonstreras

för de studerande under s. k. visitronder på epidemisjukhusen. Sådana

ronder bör även anordnas under kursen i pediatrik. Om emellertid visitronderna

förekommer med tämligen långa intervaller, på två till tre veckor,

kan de studerande givetvis inte följa de enskilda sjukdomsfallen. Kommittén

föreslår därför, att kursen i epidemiologi, vilken bör utsträckas över

två månader, även skall innefatta en period av mera fortlöpande praktiskt

arbete på epidemisjukhus. Den särskilda assistenttjänstgöringen bör därvid

avskaffas.

Kursen i epidemiologi bör alltjämt innefatta undervisning i krigsepidemiologi.

Kommittén anser det nämligen icke vara lämpligt att skilja på

undervisning i freds- och krigsepidemiologi, eftersom i bägge fallen undervisningen

till största delen handlar om samma sjukdomar och i varje fall

avser samma undersöknings- och behandlingsteknik.

Kommittén anför, att dess förslag till undervisning utan tvivel kommer

att innebära en större undervisningsbelastning än hittills, varför en förstärkning

av undervisningskrafterna vid epidemisjukhusen blir nödvändig.

Ehuru vissa skäl talar för att ordinarie lärartjänster borde inrättas för

denna undervisning, har kommittén likväl ansett ett dylikt förslag innebära

en så genomgripande förändring av organisationen av epidemisjukhusen,

att frågan bör bedömas jämväl med hänsyn till andra omständigheter än

dem som kommittén har att beakta. Kommittén föreslår därför nu endast

arvoden för undervisning i klinisk epidemiologi på epidemisjukhusen. Kommittén

förutsätter emellertid, att vederbörande fakulteter och kollegier

upptar frågan om den framtida ställningen för lärarna i klinisk epidemiologi

till en allsidig utredning.

D epartementschefen.

Departementschefen finner kommitténs uppläggning av undervisningen

i klinisk epidemiologi innebära en förstärkning av den allmänna läkarutbildningen

på ett ur sjukvårdssynpunkt viktigt avsnitt och tillstyrker detta

förslag. De av kommittén föreslagna visitronderna på epidemisjukhus under

medicin- och pediatrikkurserna kommer enligt departementschefens

mening att i väsentlig utsträckning undanröja olägenheterna ur undervisningens

synpunkt av de säsongmässiga variationerna i de epidemiska sjukdomarnas

frekvens, varjämte de är ägnade att ge en viss samordning av

undervisningen i de olika kurserna på infektionssjukdomarnas område.

Med hänsyn till vad remissmyndigheterna, särskilt de militära instanserna,

anfört mot kommitténs förslag, att kursen i klinisk epidemiologi även

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr 191.

skall behandla sådana krigsepidemiologiska moment som synpunkter på

bakteriologisk krigföring och det epidemiologiska arbetet under beredskapsoch

krigstider förordar departementschefen, att krigsmedicinens fältepidemiologiska

aspekter skall ingå i undervisningen i krigsmedicin. Med anledning

av denna ändring föreslår departementschefen en mindre utökning av

undervisningen i krigsmedicin. Någon avkortning av den nu avhandlade

undervisningen i klinisk epidemiologi räknar departementschefen dock icke

med på grund av den redan ganska begränsade tiden för detta ämne.

Departementschefen instämmer i kommitténs uttalande, att den relativt

omfattande undervisningen vid epidemisjukhusen enligt det nya förslaget

i viss mån talar för en ändrad ställning för lärarna. Då emellertid en dylik

ändring på viktiga punkter ingriper i epidemisjukvårdens organisation, är

departementschefen icke utan ingående utredning beredd att ta ställning

till frågan.

Departementschefen framhåller, att då ett realiserande av kommitténs

förslag innebär en omläggning av den nuvarande undervisningen, överenskommelser

torde böra träffas med huvudmännen för respektive epidemisjukhus

om ianspråktagande av sjukhusen för ifrågavarande undervisning.

Den definitiva kostnaden för undervisningens anordnande kan därför icke nu

anges. Departementschefen räknar med följande undervisningsarvoden:

u

L

S

G

Lärare (arvode) .......................

6 850

6 850

9 600

6 850

Undervisning i klinisk bakteriologi ......

800

800

1 200

800

Kursamanuensarvode ..................

2 400

2 400

3 200

2 400

Vid beräknandet av dessa arvoden, som sammanlagt uppgår till i runt

tal 44 200 kronor, förutsätter departementschefen, att det nuvarande anslaget

Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt överläkare vid vissa

epidemisjukhus för klinisk undervisning åt medicine kandidater, 20 100

kronor, indras, varför den årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår

till i runt tal 24 100 kronor.

23. Ftisiologi.

Kommittén.

Tuberkulosen har tidigare med rätta betraktats såsom vår svåraste folksjukdom.

Under de senaste åren har sjukligheten och även mortaliteten i

tuberkulos visat en stadig nedgång. Genom målmedvetet genomförda förebyggande

åtgärder torde en ytterligare minskning vara möjlig. Detta fordrar

emellertid ständig medverkan av alla i aktivt sjukvårdsarbete sysselsatta

läkare. Tuberkulosen har därför fortfarande stor betydelse även ur

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Statsutskottets utlåtande nr 191.

utbildningssynpunkt. På grund av sjukdomens sociala betydelse och den

mönstergilla organisationen av dispensärverksamheten lämpar sig lungtuberkulosen

väl såsom typexempel vid socialmedicinska studier. Kommittén

anser det av denna anledning viktigt att de studerande får tillfälle att följa

arbetet på en centraldispensär. Någon längre tids tjänstgöring på specialklinik

för lungtuberkulos torde däremot icke vara nödvändig för blivande

läkare, som ej avser att i fortsättningen ägna sig åt denna specialitet.

Kommittén föreslår följande organisation av undervisningen i fteologi.

Redan under kursen i medicin bör de studerande följa ca 5 visitronder pa

tuberkulosklinik. Den studerande bör vidare under en månad fullgöra kurs

i ftisiologi, omfattande dels 10 föreläsningar eller demonstrationer, dels praktiskt

arbete under en tid, motsvarande halvdagsarbete under 14 dagar.

Läraren i fysikalisk diagnostik i Lund kommer vid genomförandet av den

nya studieplanen att få minskad undervisning i fysikalisk diagnostik men

ökade undervisningsuppgifter i ftisiologi. Denna tjänst bör därför i fortsättningen

benämnas lärare i ftisiologi.

Departementschefen.

Oaktat tuberkulosens minskade betydelse inom sjukvården anser departementschefen

det riktigt att bland annat med hänsyn till betydelsen av

fortsatt förebyggande arbete meddela undervisning i ftisiologi vid en särskild

kurs. Departementschefen tillstyrker därför kommitténs förslag.

Liksom kommittén anser departementschefen, att läraren i fysikalisk

diagnostik i Lund i fortsättningen bör benämnas lärare i ftisiologi. Motsvarande

ändring bör enligt departementschefen samtidigt vidtas i fråga om

benämningen av den vakantsatta tjänsten som lärare i fysikalisk diagnostik

i Uppsala.

Departementschefen föreslår följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen

i ämnet:

U

L

S

G

Lärare i fysikalisk diagnostik ...........

— 1

— 1

Lärare i ftisiologi ......................

+ 1

+ 1

+ 6 000

— 400

Biträdande lärare i fysikalisk diagnostik..

—

— 1500

Ledare av assistenttjänstgöring i lung-

tuberkulosens diagnostik och terapi ...

—

— 1150

Lärare vid kurser i lungtuberkulosens

igenkännande .......................

—

—

— 3 600

Detta förslag föranleder en årlig kostnadsminskning för avlöningar med

i runt tal 700 kronor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande nr 191.

24. Neurokirurgi.

Ko mmitt é n.

Undervisningen i neurokirurgi i den allmänna läkarutbildningen bör icke

avse att ge en specialkirurgisk framställning av behandlingsmetoder eller

dylikt. De studerande bör få kännedom om neurokirurgiens möjligheter i

behandlingshänseende och om principerna för bedömning av de sjukdomstillstånd,

som vårdas på de neurokirurgiska klinikerna.

Undervisningen kan antingen uppdelas på kurserna i kirurgi och i neurologi-psykiatri

eller i sin helhet ges under de sistnämnda kurserna.

Departementschefen.

Principerna i kommitténs förslag till ordnande av undervisningen i neurokirurgi

har icke föranlett någon erinran från departementschefens sida.

Departementschefen finner det lämpligt, att undervisningen i neurotraumatologi

i Stockholm meddelas av överläkaren vid serafimerlasarettets

neurotraumatologiska avdelning samt att undervisning i neurokirurgi

meddelas vid södersjukhuset för de studerande, som där erhålla undervisning

i neurologi. Överenskommelse om denna undervisning i neurokirurgi

synes böra träffas med Stockholms stad.

Departementschefen beräknar följande arvoden:

U

L

S

G

Lärare (arvode) .......................

+ 1750

+ 1750

+ 2100

+ 1750

Sammanlagt uppgår dessa arvoden till 7 350 kronor, varifrån emellertid

bör dras nu utgående arvode för undervisning i neurokirurgi i Lund, 1 000

kronor, varför den årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till i runt

tal 6 400 kronor.

25. Neurologi.

Kommittén.

Neurologien kräver en speciell diagnostik och behandling och har därför

utbrutits ur internmedicinen. Även av didaktiska skäl måste den numera

meddelas som en särskild undervisning, given av en speciell lärare. Ämnets

betydelse ur sjukvårds- och därför också ur utbildningssynpunkt gör att de

neurologiska undervisningsklinikerna måste ledas av en professor.

Neurologi och psykiatri har ur såväl sjukvårds- som undervisningssynpunkt

ett nära samband med varandra. Då som bekant organiska nervsjukdomar

ofta uppvisar psykiska sjukdomsyttringar, och psykiska sjukdomar

ofta ledsagas av neurologiska symtom, har kommittén, för att en nära

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

89

samordning av undervisningen i dessa två ämnen skall bli möjlig, funnit det

lämpligt föreslå, att de studerande genomgår kurserna i neurologi och psykiatri

i en obligatorisk kombination. Därunder studeras de två ämnena

samtidigt under de två första månaderna, varefter psykiatrien disponerar

den sista månaden ensam.

Där lärare i neurofysiologi finns, bör denne medverka i kursen i neurologi

med ett lämpligt antal föreläsningar i sitt ämne.

En lärare i neurologi bör vidare under den propedeutiska kursen i kliniska

undersökningsmetoder ge undervisning i neurologisk anamnesupptagning

och undersökningsteknik.

Kommittén anser, att det vid varje lärosäte bör finnas ordinarie lärare i

neurologi, som kan ge kurser i ämnet, innefattande kliniskt och polikliniskt

arbete.

I Uppsala, där professur i neurologi saknas, bör en sådan inrättas. Kommittén

understryker starkt nödvändigheten av denna åtgärd. Hittills har

de studerande från Uppsala kunnat få sin undervisning i ämnet vid den

neurologiska kliniken i Stockholm. Detta har emellertid lett till en icke

tillfredsställande överbelastning av kliniken. En sådan samordning av ämnena

psykiatri och neurologi, som kommittén förordar, ställer också större

krav på undervisningen i neurologi för stockholmsstudenternas egen del än

vad hittills varit fallet. En fortsatt undervisning i Stockholm av studerande

från Uppsala är sålunda synnerligen olämplig. Vid överläggningar med

akademiska sjukhusets direktion har kommittén inhämtat, att flera möjligheter

föreligger för anordnandet av provisoriska lokaler för en neurologisk

klinik i Uppsala. Kommittén förutsätter att vederbörande myndigheter i

Uppsala snarast framlägger detaljförslag rörande utformningen av dessa.

Ett uppskjutande av professurens inrättande skulle medföra avsevärt större

olägenheter för undervisningen, än vad ett provisorium skulle innebära.

Om den neurologiska kliniken vid serafimerlasarettet skulle undervisa alla

dessa studerande, skulle deltagarantalet per kurs uppgå till cirka 40. En

sådan belastning av den neurologiska kliniken är emellertid uppenbart

olämplig. Kommittén har därför undersökt möjligheterna att anordna neurologisk

undervisning vid ytterligare ett sjukhus i Stockholm och funnit

att en sådan undervisning kan bedrivas vid neurologiska kliniken på södersjukhuset.

Denna anordning synes så mycket lämpligare som psykiatrisk

undervisning enligt kommitténs förslag under en övergångstid skulle komma

att ges vid psykiatriska kliniken på detta sjukhus. Bägge dessa samordnade

kurser kan således ges vid södersjukhuset.

Departementschefen.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag till den neurologiska

undervisningens anordnande.

Den kliniska neurofysiologien bör på de ställen, där särskild ämnesföre
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets utlåtande nr 191.

trädare finns, bli föremål för en begränsad undervisning inom ramen för

neurologiundervisningen. Tills närmare erfarenhet vunnits om de lämpligaste

formerna härför, bör undervisningen i fråga sättas till 8 timmar.

Om neurologiundervisningens ordnande i Uppsala anför departementschefen

följande.

Under nu gällande studieordning har de studerande i Uppsala gjort sin

tjänstgöring i neurologi vid serafimerlasarettets neurologiska klinik. Kommittén

framhåller, att en fortsatt undervisning i Stockholm av studerande

från Uppsala är synnerligen olämplig på grund av den rådande överbelastningen

på nyssnämnda klinik, varjämte samordningen i den nya studieplanen

ställer större krav på undervisningen i neurologi för stockholmsstudenternas

egen del än vad hittills varit fallet. Kommittén anför, att enligt vad

den inhämtat flera möjligheter föreligger att anordna provisoriska lokaler

för en neurologisk klinik i Uppsala, och föreslår, att undervisning i neurologi

kommer till stånd där. Jag delar kommitténs uppfattning, att neurologiundervisning

nu bör ordnas i Uppsala i likhet med vad som skett vid

de andra lärosätena. En neurologisk klinik finns upptagen i den i propositionen

1951: 123 anmälda generalplanen för akademiska sjukhusets utbyggande.

Då ett realiserande av denna plan i vad avser den neurologiska kliniken

emellertid ej torde kunna bli möjligt, förrän åtskilliga år efter det

den nya studieplanen avses skola genomföras, anser jag i likhet med kommittén,

att provisoriska lokaler bör anordnas för undervisningens igångsättande.

Enligt vad jag under hand inhämtat, föreligger möjligheter att

genom en partiell ombyggnad av den på akademiska sjukhusets område

befintliga E-paviljongen tillskapa dylika lokaler för en neurologisk klinik.

I paviljongen inrymmes för närvarande, som redan förut nämnts, en provisorisk

dermatologisk avdelning. Genom ombyggnaden skulle erhållas dels

en neurologisk avdelning med 26 vårdplatser, dels en dermatologisk avdelning

likaledes med 26 vårdplatser samt utrymme för poliklinik och föreläsningssal.

Kostnaden för ombyggnaden har av sjukhusets intendentskontor

beräknats till 260 000 kronor. Jag finner den skisserade lösningen av

lokalfrågan godtagbar som ett provisorium i avvaktan på sjukhusets utbyggnad

enligt generalplanen. Då emellertid frågan om en fördelning av

kostnaderna mellan staten och vederbörande landsting enligt gällande avtal

skall bli föremål för förhandlingar, kan den på staten belöpande andelen

av kostnaderna dessförinnan icke fastställas. Jag räknar dock i det följande

preliminärt med ett belopp av 130 000 kronor, utgörande hälften av

de beräknade kostnaderna för ombyggnadsarbetena.

Samtidigt som en neurologisk klinik inreds, föreslår kommittén, att en

professur i neurologi inrättas i Uppsala. Vid frågans behandling i medicinska

fakulteten i Uppsala avstyrkte en del av fakulteten kommitténs förslag

och förordade, att den neurologiska undervisningen tills vidare skulle få

stå under professorns i praktisk medicin E. Ask-Upmark ledning, varjämte

en lärartjänst i lönegraden Ce 30 skulle inriittas och arvoden till biträdande

lärare beräknas. En annan del av fakulteten tillstyrkte varmt kommitténs

förslag om inrättandet av en professur i neurologi samt anförde, att det

vore orimligt, att en professor med den stora arbetsbelastning, som ledningen

av den medicinska kliniken utgör, skulle åläggas de ytterligare uppgifter,

som chefskapet av en neurologisk klinik medför. Kanslern ansluter

sig till uppfattningen, att undervisningen i neurologi bör få stå under AskUpmarks

ledning, och föreslår, att tills vidare en laboratur i neurologi in
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Statsutskottets utlåtande nr 191.

rättas i lönegraden Ce 34. Svenska neurologförbundet anför, att förenandet

av ansvaret för undervisning och sjukvård i de tva skilda ämnena praktisk

medicin och neurologi vore en orimlig arbetsbörda. Förbundet finner för sin

del, att genomförandet av kanslerns förslag skulle medföra allvarliga konsekvenser

för neurologiens utveckling i Uppsala och ansluter sig till kommitténs

förslag om ett omedelbart inrättande av en professur i neurolog?.

För egen del vill jag uttala, att förslaget att ålägga Ask-Upmark ledningen

av den nya neurologiska kliniken jämsides med hans chefskap för

den medicinska kliniken inger mig de starkaste betänkligheter med hänsyn

till den ytterligare arbetsbörda i fråga om undervisning, kunskapskontroll,

forskning och sjukvård, som detta skulle innebära. I fråga om studentantalet

tillhör ju den medicinska kliniken i Uppsala de hårdast belastade.

Kliniken är, enligt vad fakulteten framhåller, otillräcklig redan för de rent

internmedicinska fallen, varför en provisorisk vårdavdelning under alla förhållanden

måste tillskapas. Förslaget kräver vidare lärartjänster i betydande

omfattning vid Ask-Upmarks sida, varför någon nämnvärd besparing

icke blir fallet. Jag finner det heller icke principiellt tillfredsställande

att administrativt underställa en företrädare för ett eget undervismngsoch

forskningsämne företrädaren för ett annat ämne. Enligt min mening

talar således övervägande skäl för kommitténs förslag till ordnande av neurologiundervisningen

i Uppsala och jag föreslår därför, att en professur i

neurologi inrättas i Uppsala vid den nya studieplanens genomförande.

Departementschefen föreslår följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen

i ämnet:

u

L

S

G

Seraf

Södersjh.

+1

+ 4 350

+ 4 350

+ 3150

—

-50

Undervisningsarvoden .................

Lärare vid en extra kurs ..............

Kanslibiträde (11 lgr) ................

+ 1

+ 7*

— 1200

+ 1

+ 7 000

+ V2

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 73 100 kronor.

För uppsalakliniken anser sig departementschefen vidare böra räkna med

ett årligt materielanslag av 10 000 kronor.

26. Ohstetrik och gynekologi.

Kommittén.

Undervisningen i ämnet meddelas för närvarande under en tjänstgöring

på fyra månader, vilken ej får kombineras med annan kurs eller tjänstgöring.

Kommittén räknar ämnet obstetrik och gynekologi till de kliniska specialämnena.

Som en följd härav bör undervisningen i detta ämne endast

omfatta det som är av praktiskt och vetenskapligt intresse för envar läkare.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Kommittén erinrar om den långt framskridna specialiseringen inom disciplinen

och anför till belysning härav följande.

År 1920 fanns i Sverige på anstalter av lasarettskaraktär 664 vårdplatser

på barnbördsavdelningar med eller utan specialläkare. År 1940 hade antalet

vårdplatser stigit till 1 693 och år 1949 till 3 603. Antalet vårdplatser för

gynekologiska fall med egen specialläkare utgjorde åren 1920, 1940 och 1949

respektive 109, 448 och 990. Som ett ytterligare belägg för att obstetriken

numera till alldeles övervägande del handhas i sluten vård anför kommittén

följande.

I medicinalstyrelsens redogörelse för år 1950 (SOS, Allmän hälso- och

sjukvård) redovisas sammanlagt 115 957 förlossningar i riket för detta år.

Siffran omfattar förlossningar på anstalter samt utom anstalt, när barnmorska

biträtt. Det relativt ringa antal förlossningar utom anstalt, där

barnmorska icke biträtt, ingår alltså ej i siffran. Av de redovisade förlossningarna

inträffade 52 854 på specialanstalt för förlossningsvård under överinseende

av specialläkare, 48 052 på annan förlossningsavdelning vid lasarett

eller förlossningsavdelning vid sjukstuga, 7 924 på förlossningshem samt

318 på sjukstugor utan barnbördsavdelningar. Endast 6 809 eller knappt

6 procent av samtliga förlossningar ägde rum utom anstalt i patientens eller

barnmorskas hem.

All sannolikhet talar för att ett allt mindre antal men i gengäld så

mycket bättre utbildade läkare i framtiden kommer att sköta vården av

de obstetrisk-gynekologiska fallen och för att det stora flertalet läkare i allt

mindre utsträckning kommer att ta befattning med komplicerade förlossnings-

och sjukdomsfall.

Kommittén anför, att den vid diskussionen av längden av kursen i

obstetrik och gynekologi beaktat tre alternativ:

1. Vidhållande av den nuvarande kursen till fyra månader.

2. En förkortning av kursen till tre månader.

3. En förkortning av kursen till två månader.

Vid sin bedömning av frågan har kommittén även tagit ställning till

resultaten av en försökskurs på två månader, som anordnats under år 1951

i Lund och Malmö. Efter försökskursen, som självfallet icke helt kunde

motsvara en definitiv anordning under en tvåmånaderskurs, konstaterade

kursledarna professorerna S. Genell och A. Sjövall sammanfattningsvis,

att försöket icke syntes uppmuntra till en förkortning av undervisningen i

obstetrik och gynekologi från fyra till två månader. Efter ingående överväganden,

varvid även erfarenheterna från nyssnämnda försökskurs beaktats,

har kommittén stannat för att föreslå, att kursen i obstetrik och

gynekologi skall omfatta tre månader.

Den studerande, som under sin fortsatta utbildning till medicine licentiatexamen

önskar tillägna sig ytterligare utbildning i obstetrik, har enligt

kommitténs förslag möjlighet härtill genom att fullgöra den valfria assistenttjänstgöringen

om två månader vid obstetrisk-gynekologisk avdelning.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

93

Departementschefen.

I fråga om undervisningen i obstetrik och gynekologi anför departementschefen

följande.

Obstetrik-gynekologi tillhör de discipliner, inom vilka sjukvårdssituationen

påtagligt förändrats under senare decennier. Såsom kommittén anför,

har allt större andel av förlossningarna samlats i sluten vård, och ett mycket

obetydligt antal förlossningar skötes nu i öppen vård. Medicinalstyrelsen

vitsordar sålunda, att de allra flesta provinsialläkare för närvarande

icke har några förlossningspatienter. Med hänsyn till det starkt minskade

behovet av obstetrisk utbildning samt till den fortgående utbyggnaden av

specialistväsendet i obstetrik-gynekologi har kommittén övervägt en relativt

kraftig nedskärning av kursen i ämnet. Å andra sidan finner kommittén,

att utvidgningen av den förebyggande mödravården samt tillkomsten

av vissa områden inom gynekologien, såsom exempelvis hormonläran, gett

större innehåll åt vissa partier av undervisningen. Kommittén stannar därför

för att föreslå en nedskärning av kursen från fyra till tre månader.

Samtliga ämnesföreträdare avstyrker bestämt kommitténs förslag, men

fakulteterna i Uppsala och Lund har trots detta tillstyrkt nedskärningen.

Kanslern finner de anförda skälen mot en reducering beaktansvärda och

framlägger ett modifierat förslag, innebärande en utökning av den av kommittén

föreslagna utbildningen med en månads assistenttjänstgöring under

tredje avdelningen av licentiatstudierna. Medicinalstyrelsen, Sveriges läkarförbund,

svenska läkaresällskapet och Sveriges förenade studentkårer godtar

kommitténs förslag om en tre månaders kurs i obstetrik-gynekologi.

Ett argument, som ofta anförts för en längre utbildning i obstetrik, är,

att de äldre studerande och de färdiga läkarna vid vikariat och tjänstgöringar

som tjänsteläkare skulle tvingas att handlägga förlossningsfall i

avsevärd utsträckning. Medicinalstyrelsens nyss återgivna uttalande visar,

att detta argument icke längre torde vara hållbart. I samma riktning pekar,

att förste provinsialläkarnas förening, svenska provinsialläkarföreningen

och svenska stadsläkarföreningen avstyrker eller ifrågasätter, att underläkartjänstgöring

i obstetrik-gynekologi skall vara obligatorisk för befattning

som tjänsteläkare, detta bland annat under hänvisning till att förlossningsvården

numera till nära 100 procent är förlagd till anstalter. Som

argument för en längre kurs har vidare anförts, att förlossningsfallen på

kirurgiska avdelningar med särskilda förlossningsavdelningar ofta får skötas

av de yngsta underläkarna, vilka därför redan i den allmänna läkarutbildningen

måste ha en relativt mera omfattande utbildning i obstetrik-gynekologi.

Kommitténs uttalande, att detta är ett missförhållande i organisationen

av arbetet på dessa avdelningar, har icke vederlagts av remissmyndigheterna,

och förhållandet synes snarast böra föranleda sådana åtgärder,

som förordas av Sveriges läkarförbund, nämligen att vissa garantibestämmelser

måste skapas för att det icke vid lasarettsavdelningar med förlossningsfall

kan komma att saknas läkare med mer än grundutbildning i

obstetrik.

Då således kommitténs förslag om en nedskärning av kursen i obstetrikgynekologi

från fyra till tre månader tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av flertalet remissmyndigheter och då anförda skiil mot nedskärningen

icke synes vara av den art, att de rubbar kommitténs motiveringar, kan

jag för min del ansluta mig till kommitténs förslag. Jag vill i detta sam
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets utlåtande nr 191.

manhang erinra om att de studerande, som i sin framtida verksamhet anser

sig ha behov av ytterligare praktisk övning i obstetrik-gynekologi, kan förlägga

sina två valfria assistenttjänstgöringsmånader till obstetrisk-gynekologisk

avdelning. Mot kommitténs förslag till uppläggning av undervisningen

i övrigt har jag intet att erinra.

Departementschefen föreslår följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen:
-

U

L

M

£

G

KS

Sabb

Biträdande lärare ......................

+ 6 450

+ 6 850

+ 6 850

+ 8100

+ 8 100

+ 6 450

Biträdande lärare i obstetrisk operations-

lära ................................

—

—

-2 700

Undervisning i obstetrisk operationslära ..

—

— 2 250

Lärare vid kurser i den normala förloss-

ningens förlopp m. m.................

—

—

—

-2100

-2100

Laboratoriebiträde (högst 13 lgr) ........

—

—

+ 1

—

—

+ 1

Kanslibiträde (11 lgr) ..................

+ 1

—

—

+ 1

—

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 76 200 kronor.

Motioner.

I motionerna 1:553 och II: 709 erinras om ett under remissbehandlingen

påtalat förhållande, som synes motionärerna vara av särskild betydelse,

nämligen att förlossningsfallen på kirurgiska avdelningar med särskilda förlossningsavdelningar

ofta får skötas av de yngsta underläkarna, vilka därför

redan i den allmänna läkarutbildningen måste ha en relativt mera omfattande

utbildning i obstetrik-gynekologi. Motionärerna anför följande.

Som botemedel häremot föreslår Sveriges läkarförbund, med instämmande

av departementschefen, att vissa garantibestämmelser skapas för att

det icke vid lasarettsavdelningar med förlossningsfall kommer att saknas

läkare med mer än grundutbildning i ämnet. Förbundets förslag att en vidareutbildning

inom specialiteten borde uppsättas som kompetenskrav för

lasarettsläkartj änst vid sjukhus eller sjukhusavdelning, där förlossningsfall

vårdas, skulle emellertid icke, såsom även departementschefen

synes förmoda, innebära ett dylikt botemedel. I praktiken måste det nämligen

även framdeles komma att förhålla sig så, att förlossningsfall i akuta

och ofta allvarliga situationer på grund av tidsnöden måste omhänderhavas

av de jourhavande underläkarna. Därest grundutbildningen i ämnet

för dessa underläkare försämras, måste det alltså befaras, att mödradödligheten

såväl som den av förlossningen betingade spädbarnsdödligheten i

vårt land, båda f. n. bland de lägsta i världen, komme att öka.

Medan i dessa motioner påyrkas en utökning av den av Kungl. Maj:t

föreslagna undervisningen med en månads assistenttjänstgöring, föreslås

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

95

i motionen II: 706 en utökning av kursen i obstetrik och gynekologi till fyra

månader. I denna motion erinras om att femtiotusentalet förlossningar

förblir hänvisade till förlossningsavdelningen vid normallasarett, sjukstugor,

förlossningshem eller i hemmen, där läkare av alla slag utan hänsyn

till utbildning i obstetrik blir tvingade att ingripa, åtminstone för att

lämna den första hjälpen.

27. Oftalmiatrik.

Kommittén.

Oftalmiatriken räknas av kommittén till de kliniska specialämnena, vilkas

betydelse i grundutbildningen minskas vid det ändrade utbildningsmålet,

varför undervisningen i dessa ämnen bör få vidkännas en måttlig begränsning.

Undervisningen i ämnet bör samlas i en två månaders kurs. Det bör ankomma

på ämnesläraren att fördela undervisningen på ämnets olika delar.

Den praktiska undervisningen bör omfatta ett tiotal timmar övning i de

oftalmiatriska undersökningsmetoderna. Denna övning är avsedd att komplettera

den teoretiska undervisningen i ögonspegling och förläggas till

kursens inledning. Vidare bör de studerande tjänstgöra vid poliklinik, varunder

fall av intresse demonstreras för dem av de vid polikliniken tjänstgörande

läkarna. På avdelningarna inneliggande vårdfall bör demonstreras

vid föreläsningar och kliniska ronder, medan däremot en praktisk tjänstgöring

på vård- och operationsavdelningar icke synes erforderlig. Den väsentligaste

delen av den praktiska undervisningen bör ske på polikliniken.

Departementschefen.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag.

Med anledning av ett uttalande av professor G. Karpe att ett genomförande

av kommitténs förslag till undervisning i oftalmiatrik skulle förutsätta

öppnandet av ytterligare en avdelning på ögonkliniken erinrar departementschefen

om att enligt kommitténs mening den väsentligaste delen

av den praktiska undervisningen bör ske på polikliniken. Departementschefen

delar denna kommitténs uppfattning. Ur undervisningssynpunkt

kan det därför icke anses erforderligt med ytterligare en vårdavdelning.

Däremot finner departementschefen förslaget om en utökning av det polikliniska

materialet beaktansvärt och föreslår, att en förste underläkartjänst

och en tjänst som översköterska inrättas.

Departementschefen föreslår följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen:
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets utlåtande nr 191.

S

U

L

G

KS

Sabb

Biträdande lärare .....................

— 550

+ 1150

+ 400

+ 1800

+ 1250

Lärare i ögonspeglingskonsten ..........

—

—

— 1900

Kanslibiträde (11 lgr) ..................

—

+ 7*

—

+ 7*

Kontorsbiträde ........................

—

—

—

+ 1

Arvoden till underläkare och sköterska ..

—

—

—

+ 800

Förste underläkare ....................

—

—

+ i

Översköterska .........................

—

—

+ i

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 50 600 kronor.

28. Oto-rhino-laryngologi.

Kommittén.

Patienter med öron-, näs- och halssjukdomar utgör en betydande del av

allmänpraktikerns klientel. Trots en relativt tillfredsställande utbyggnad

av specialistorganisationen i ämnet torde andra läkare än specialister alltjämt

få behandla ett stort antal enklare sådana åkommor, varvid även

smärre kirurgiska ingrepp kan förekomma. Undervisningen i ämnet bör med

tanke härpå läggas upp så, att de studerande i stor utsträckning får arbeta

med det polikliniska klientelet, vilket mest torde likna det som allmänläkaren

har att ta ställning till, medan den kliniska tjänstgöringen har relativt

mindre betydelse.

Kommittén föreslår att oto-rhino-laryngologien undervisas under en kurs

på två månader, varvid de studerande jämväl bör delta i det polikliniska

och det kliniska arbetet.

Departementschefen.

Departementschefen godtar kommitténs förslag till uppläggning av undervisningen

i det kliniska specialämnet oto-rhino-laryngologi och föreslår

följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen:

U

L

S

G

Biträdande lärare......................

-200

+ 400

_

- 600

Kanslibiträde (11 lgr) ..................

—

—

+ ''h

+ ''h

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 8 100 kronor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

97

29. Hygien och socialmedicin.

Kommittén.

I ämnet hygien genomgår den studerande en två månaders undervisningskurs.

I ämnet socialmedicin ges ingen särskild undervisning, men någon del av

hygienundervisningen brukar ägnas åt socialmedicinska problem. Vidare

ger de kliniska lärarna vissa socialmedicinska utblickar inom sina ämnen.

Flertalet lagar och författningar, som berör medicinen, genomgås vid

undervisningen i rätts- och statsmedicin.

I direktiven för 1948 års läkarutbildningskommitté yttrade departementschefen,

att vid en översyn av läkarutbildningen till behandling borde

upptas den sedan länge aktuella frågan om hur man lämpligen borde ordna

den akademiska undervisningen och forskningen inom ämnet hygien med

de därtill gränsande socialmedicinska ämnesområdena.

Efter framställning av kommittén tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet

den 22 april 1949 en särskild expertdelegation, som skulle

biträda kommittén vid utredningen av frågor rörande den akademiska

undervisningen och forskningen i hygien och socialmedicin.

Kommittén framhåller, att kraven på en målmedveten förebyggande

hälsovård skärpts i högsta grad genom naturvetenskapens, teknikens och

industrialismens oavlåtliga omskapande av civilisationen och samhällsformerna

till en alltmer komplicerad struktur. På det socialpolitiska fältet har

det visat sig nödvändigt att balansera denna utveckling med alltjämt nya

former av sjukvård, hälsovård och socialvård. Först under de senaste decennierna

har emellertid den förebyggande medicinen i alla dess aspekter, från

de rent tekniska till de rent sociala, nått en sådan omfattning och utvecklat

så speciella metoder, att den slutligt brutit sig ut ur ramen för de övriga

medicinska disciplinerna.

Tidigare utredningar om undervisningen och forskningen inom det hygieniska

och socialmedicinska ämnesområdet har samtliga understrukit vikten

av att dessa vetenskaper blir representerade vid landets medicinska lärosäten.

Kommittén delar helt denna uppfattning.

Expertdelegationen definierade ämnena hygien och socialmedicin på följande

sätt.

Hygien kan lämpligen karakteriseras som vetenskapen om de yttre faktorer

i människans av natur och kultur betingade omgivning, vilka inverkar

på det allmänna hälsotillståndet, och om de preventiva och konstruktiva

åtgärder, som kan vidtas för att förbättra denna omgivning.

Socialmedicin innefattar de faktorer hos människorna i deras samlevnad

i olika sociala grupper ävensom de faktorer i samhällets struktur, vilka har

inflytande på det allmänna hälsotillståndet. Alla strävanden att genom

ändring av dessa faktorer förbättra individens och gruppens hälsotillstånd

räknas sålunda hit.

7 — Dihan g till riksdagens protokoll 1964. 6 saml. År 191.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Genom delningen i hygien och socialmedicin samlas den förebyggande

verksamheten på ett naturligt sätt i två kärnområden. Inom hygienen faller

ett antal forskningsfält med stark anknytning till olika teoretiska discipliner,

såsom bakteriologi, fysiologi och kemi. Socialmedicinen däremot får

en fast klinisk förankring med tyngdpunkten i både undervisning och

forskning lagd på tillämpningen av kliniska forskningsresultat i sociala

sammanhang och på betydelsen av arv, miljö och sociala förhållanden för

hälsa och sjukdom i olika samhällsgrupper. Genom denna uppdelning skapas

garantier för en sakkunnig och fullgod undervisning i den förebyggande

medicinens alla delar på olika stadier av läkarutbildningen.

Kommittén anser i princip, att vartdera av den förebyggande medicinens

stora arbetsområden bör företrädas av en professur vid varje lärosäte.

I fråga om undervisningen i hygien föreslår kommittén, att denna meddelas

under en två månaders kurs omfattande cirka 40 timmar föreläsningar

och demonstrationer. Från kursen i hygien bör delar av den allmänna

epidemiologien överföras till kursen i klinisk epidemiologi.

Kommittén anser det nödvändigt med en anordning som omedelbart

säkerställer forskningen och undervisningen inom såväl näringshygienen

som yrkeshygienen vid de medicinska högskolorna. Det synes ej längre försvarligt

att alltfort låta tillfälligheter avgöra om forskning inom dessa betydelsefulla

grenar av hygienen skall bedrivas vid lärosätena. Kommittén

föreslår därför, att en differentiering av de fyra hygienprofessurerna skall

ske på sådant sätt, att yrkeshygienen respektive näringshygienen garanteras

särskilda företrädare. Kommittén fattar därvid yrkeshygien i en ej

alltför snäv bemärkelse, inkluderande väsentliga delar av den fysiologiskt

inriktade hygienen.

Kommittén föreslår, att av de fyra hygienprofessurerna en benämnes

professur i hygien, särskilt näringshygien, och en, eventuellt två, professur

i hygien, särskilt yrkeshygien.

I avvaktan på att lokaler för en hygienisk institution blir tillgängliga i

Uppsala föreslår kommittén, att inrättandet av en professur i hygien där

nu beslutes i princip och att anvisande av medel till denna tjänst får anstå

tills lämpliga lokaler ställs till förfogande. I Lund kan en ny hygieninstitution

inrymmas i den förutvarande kemiska institutionens byggnad, där

universitetet reserverat utrymmen för en sådan institution. Kommittén

föreslår, att en professur omedelbart inrättas där samt förses med erforderliga

hjälpkrafter och anslag till utrustning och materiel. För Göteborgs

del föreslår kommittén, att en professur i hygien inrättas där, när medicinska

högskolans utbyggnad når detta skede av utbildningen.

Om den blivande läkaren skall kunna bibringas en varaktig förståelse för

och goda kunskaper i hygien och socialmedicin, måste den allmänna hälsovårdslärans

tankegångar framläggas för honom så tidigt som möjligt. Redan

i den prekliniska undervisningen kan vissa sådana förhållanden beröras.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

99

Under det propedeutiska året föreslår därför kommittén, att en kort

orientering i socialmedicin lämnas under den propedeutiska kursen i ämnet.

Under de kliniska kurserna och tjänstgöringarna ger professorn i

socialmedicin sitt bidrag till den fortlöpande undervisningen i socialmedicin

i en samundervisning, som dels utformas som kliniska konferenser,

dels som föreläsningar av honom själv under de olika kurserna i samband

med kliniska demonstrationer av patienter, dels också som praktiska demonstrationer

inom t. ex. socialvården. Sådan fortlöpande undervisning,

som leds av professorn i socialmedicin under olika kliniska kurser och

tjänstgöringar, föreslås omfatta cirka 40 timmar årligen, vari ingår 12 timmar

i samband med medicinundervisningen och 8 timmar i samband med

kirurgi- och ortopediundervisningen. Resten bör fördelas på undervisningen

i dermato-venereologi, obstetrik och gynekologi, oftalmiatrik, oto-rhinolaryngologi,

pediatrik och psykiatri. Denna undervisning skall ingå i den

obligatoriska undervisningen.

Som avslutning på den hithörande undervisningen föreslår kommittén

en huvudkurs i socialmedicin. Denna kurs, vari centrala delar av statsmedicinen

ingår, föreslås omfatta 55 timmar, varav hälften föreläsningar

och hälften praktiska demonstrationer. Kursen skall ges samtidigt med

kursen i pediatrik.

Kursen ges av professorn i socialmedicin under medverkan av olika specialister.

Genom användande av lämpligt kompendium och översiktliga

framställningar av socialmedicinens olika problem anser kommittén, att

undervisningen bör kunna utformas mera fritt. De centrala delarna av

statsmedicinen, hälso- och sjukvårdens organisation m. m. föreslår kommittén

skola ges av en biträdande lärare, som antingen är tjänsteläkare (förste

provinsialläkare e. d.) eller på annat sätt, t. ex. som rättsläkare, har erfarenhet

av sådant arbete. Kursen avslutas enligt förslaget med tentamen

i socialmedicin. Centralpartierna av statsmedicinen förhörs härvid.

Vid tillsättning av professurerna i socialmedicin kan givetvis ej andra

bestämmelser gälla än för andra professurer, beträffande vilka universitetsstatuterna

stadgar, att inga andra grunder må åberopas än graden av

ådagalagd vetenskaplig skicklighet. För professuren i socialmedicin måste

likväl fordras, vad som alltid krävts för de kliniska professurerna, nämligen

sådan praktisk förfarenhet inom området, som är oundgänglig för att

de med professuren förenade praktiska uppgifterna tillfredsställande skall

kunna fullgöras. Kommittén lägger för sin del särskild vikt vid att inom

såväl den vetenskapliga som den praktiska meriteringen tyngdpunkten bör

ligga på sjukvårdens fält. Kommittén fattar nämligen professurens förankring

i den praktiska medicinen som dess viktigaste särdrag i jämförelse

med hygienprofessuren både ur undervisningens och ur forskningens synpunkt.

Kommittén föreslår, att en professur i socialmedicin omedelbart inrättas

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets utlåtande nr 191.

vid varje lärosäte. Vid varje socialmedicinsk institution bör därjämte finnas

biträdande lärare, som mot arvode ger delar av undervisningen, en

klinisk amanuens (underläkare), en kurator för biträde i undervisningen

och det vetenskapliga arbetet samt ett kanslibiträde.

Kommitténs förslag innebär vidare, att de av sjukvårdens huvudmän

avlönade kuratorerna i viss utsträckning kommer att tas i anspråk för undervisning.

Genom tillkomsten av en kuratorstjänst på varje socialmedicinsk

institution får dock även sjukvården ett tillskott av arbetskraft, som

anses uppväga det merarbete, som genom kommitténs förslag åsamkas klinikernas

kuratorer. Vid dessa institutioner kommer ett stort behov att föreligga

av kvalificerad statistisk assistens, varför ett arvode på 10 000 kronor

bör avsättas för ersättning åt statistiker. I framtiden blir en ordinarie tjänst

som statistiker nödvändig vid varje institution. För undervisningens och

forskningens behov bör vidare avsättas ett årligt materielanslag av 10 000

kronor. När verksamheten vid de socialmedicinska institutionerna fått en

fastare utformning bör även en tjänst som sjuksköterska inrättas vid varje

institution.

De nya institutionerna i socialmedicin bör förläggas till lärosätets centrala

undervisningssjukhus. Provisoriskt kan en lokal i sjukhusets omedelbara

närhet dock vara tillfyllest. Befintliga föreläsningssalar bör kunna

utnyttjas vid undervisningen. Under hänsynstagande till den föreslagna personalens

omfattning och arbetets art beräknar kommittén, att lokaler med

en golvyta om cirka 250 m2 tills vidare skall vara tillräckliga. Det bästa

vore om en sjukavdelning inom sjukhuset eller motsvarande utrymme

kunde inredas för ändamålet. Kommitténs undersökningar har emellertid

visat, att sådana utrymmen troligen icke omedelbart kan disponeras. Då

kommittén finner de nya institutionerna synnerligen angelägna, föreslås att

medel anvisas till byggande av en träbarack vid respektive centrala undervisningssjukhus.

Kostnaden för en sådan byggnad av angiven storlek kan

uppskattas till cirka 95 000 kronor. Kommittén föreslår vidare ett inrednings-

och utrustningsanslag av 70 000 kronor för varje institution. Så snart

tillfälle erbjuder sig, och i varje fall då nybyggnad planeras, bör den socialmedicinska

institutionen införlivas med det centrala undervisningssjukhuset.

För att säkerställa att professorn i socialmedicin får kännedom om och i

tillfredsställande omfattning kan utnyttja sjukhusets socialmedicinska

patientmaterial föreslår kommittén, att han blir chef för sjukhusets kuratorsväsende

och att vissa eller samtliga kuratorer administrativt underställes

honom. Detta torde även medföra ett mera effektivt inlemmande

av kuratorsinstitutionen i undervisnings-, sjukvårds- och forskningsarbeten

vid sjukhuset. Kommittén föreslår även att professorn i socialmedicin får

ledningen av studenternas hälsovård.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

101

Departementschefen.

Departementschefen godtar kommitténs förslag till uppdelning av den

förebyggande medicinen och anför följande.

Inom nutidens medicinska verksamhet får det förebyggande arbetet en

allt större omfattning. Samhällets önskemål att genom hälsovardande och

förebyggande åtgärder hindra sjukdomar att uppkomma snarare än att

bota dem måste omsättas i praktiska handlingsprogram. Dylika ansträngningar

leder fram till några av de mest invecklade fragekomplex, som den

kommande utvecklingen av hälso- och sjukvården aktualiserar. I detta läge

är det enligt min mening högst angeläget, att de medicinska lärosätena till

sitt förfogande får ökade resurser för undervisning och forskning mom den

förebyggande medicinens hela fält. Inom forskningen gäller det att pa

basen av våra ökade kunskaper om sjukdomarna utforma metoder och

organisationsplaner för det förebyggande arbetet på olika fält., yärdet av

dylika åtgärder har ju ådagalagts på många områden av medicinen, som

exempelvis i fråga om kontrollen av smittkoppssjukdomen genom allmän

vaccinering, bekämpandet av tuberkulosen genom skärmbildsröntgen samt

hälsokontrollen för vissa befolkningsgrupper vid mödravårds- och barnavårdscentraler.

Inom läkarutbildningen maste läkarna i ökad utsträckning

undervisas om det förebyggande arbetets mål och medel, varvid också hithörande

samhällsätgärder på socialvårdens och lagstiftningens område blir

en viktig del i undervisningen. .

Inom den förebyggande medicinens stora fält har kommittén ur undervisnings-

och forskningssynpunkt avgränsat två huvuddelar och föreslår,

att de under benämningarna hygien och socialmedicin skall bli självständiga

läroämnen i läkarutbildningen. Hygienen, som redan finns representerad

med en lärostol i vårt land, uppvisar med områden sådana som

bostadshygien, näringshygien etc. nära förbindelser i sina metoder och sitt

material av fakta med teoretiska vetenskaper som kemi, fysiologi och bakteriologi.

Socialmedicinen får en klinisk förankring med tyngdpunkten i

både undervisning och forskning lagd på tillämpningen av kliniska forskningsresultat

i sociala sammanhang och med stark anknytning till socialvård

och andra socialpolitiska verksamhetsformer. Kommitténs förslag till

uppdelning av den förebyggande medicinen på de två ämnena hygien och

socialmedicin kan jag godta, och kommitténs definitioner och exemplifieringar

ger enligt min mening en fullt tillräcklig vägledning för undervisningens

uppläggning.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag rörande undervisningen

i hygien.

I fråga om professurer i ämnet anför departementschefen följande.

Kommittén anser i princip, att ämnet hygien bör företrädas av professur

vid varje lärosäte. Med hänsyn till behovet av undervisning och forskning

inom yrkesliygienen och näringshygienen, anser kommittén, att dessa betydelsefulla

grenar av huvudämnet bör tillförsäkras företrädare genom en differentiering

av de kommande hygienprofessurerna. Universitetsmyndigheterna

och kanslern har emellertid avstyrkt den föreslagna differentieringen.

Som argument mot förslaget har anförts de svårigheter, som en

dylik anordning skulle medföra ur meritcrings- och rekryteringssynpunkt

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets utlåtande nr 191.

i fråga om professurer och docenturer i ämnet. Vidare hänvisas till den

praxis, som utbildat sig, att den vetenskapliga kvaliteten av en sökandes

produktion är det avgörande med bortseende från vilka delar av ämnesområdet

den berör. Med hänsyn till vad remissmyndigheterna sålunda anfört,

anser jag mig icke böra tillstyrka förslaget om en differentiering, även om

jag till fullo instämmer i kommitténs uttalanden om önskvärdheten av att

forskningen och undervisningen intensifieras såväl inom näringshygienen

som inom yrkeshygienen.

Beroende på lokalsvårigheter föreslår kommittén omedelbart blott inrättandet

av en professur i hygien, nämligen i Lund, där lokaler finns reserverade.

Kanslern föreslår, att professurer i hygien inrättas jämväl i Uppsala

och Göteborg. I Uppsala skulle enligt en inom fakulteten där utförd

utredning en provisorisk hygienisk institution om 150 m2 kunna inredas i

den nuvarande vindsvåningen till patologiska och hygienisk-bakteriologiska

institutionsbyggnaden. I Göteborg skulle lokalutrymmen eventuellt kunna

skapas i den nuvarande bakteriologiska institutionen, därest de föreslagna

nya institutionerna för bakteriologi och virologi kommer till stånd. Jag

finner icke den föreslagna lösningen av lokalfrågan i Uppsala tillfredsställande.

Ej heller torde lokalfrågan i Göteborg kunna anses definitivt löst.

Jag anser mig därför, i likhet med kommittén, nu endast böra föreslå inrättandet

av en professur i hygien i Lund.

Departementschefen föreslår följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen

i ämnet hygien:

U

L

S

G

Professor .............................

+ 1

Lärare (arvode) .......................

— 300

— 12 400

—

+ 6 900

Biträdande lärare .....................

—

—

— 4 650

Förste assistent........................

—

+ 1

Förste amanuens ......................

—

+ 1

Amanuens (arvode) ....................

+ 1600

—

—

+ 850

Laboratoriebiträde (högst 13 lgr) ........

—

+ 1

Kanslibiträde (11 lgr) ..................

—

+ 1

Vaktmästare (10 lgr) ..................

—

+ 1

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 64 900 kronor. Härutöver räknar departementschefen med årliga

materielanslag för undervisningen i Uppsala, Lund och Göteborg med respektive

3 000, 15 000 och 3 000 kronor.

För inredning och ombyggnad av de lokaler, vari den föreslagna hygieniska

institutionen i Lund avses skola inrymmas, räknar departementschefen

i enlighet med fakultetens förslag med ett belopp av 47 000 kronor

samt för utrustning av institutionen med ett belopp av 220 000 kronor.

Departementschefen godtar kommitténs förslag rörande undervisningen

i socialmedicin och anför följande.

Den av kommittén föreslagna omfattningen av undervisningen i

socialmedicin och dess fördelning på en propedeutisk kurs, en fort
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Statsutskottets titlåtande nr 191.

löpande undervisning under de olika kliniska ämnena samt en huvudkurs

kan jag i likhet med remissmyndigheterna godta. Kommitténs förslag, att

de centrala delarna av statsmedicinen, hälso- och sjukvårdens organisation

m. m. skall undervisas av biträdande lärare, vilken som tjänsteläkare eller

på annat sätt har erfarenhet av sådant arbete, finner jag riktigt. Den av

kommittén föreslagna obligatoriska kombinationen av huvudkursen i socialmedicin

med pediatrikkursen blir icke möjlig, därest vissa av umversitetsmyndigheterna

i enlighet med vad jag godtagit vid behandlingen av undervisningen

i pediatrik väljer att ge tre manaders kurs i det senare ämnet.

Om så sker torde huvudkursen i socialmedicin böra anordnas som en fristående

kurs under en månad och få kombineras med någon av de kombinerbara

kurserna under licentiatstudiernas andra avdelning.

Beträffande inrättandet av professurer i socialmedicin anför departementschefen

följande.

Jag delar kommitténs åsikt, att ämnet socialmedicin bör ha en fullgod

representation vid varje lärosäte. I likhet med kommittén och remissmyndigheterna

anser jag, att de definitiva socialmedicinska institutionerna bor

beredas plats inom universitetssjukhusen. Jag ansluter mig aven till kommitténs

förslag, att professorn i socialmedicin bör vara chef för kuratorsorganisationen

på sjukhuset, men jag kan icke tillstyrka, att han blir chef

för studenternas hälsovård. Till frågan om professorns anknytning till sjukhusets

sjukvård i övrigt finner jag det icke nu möjligt att ta definitiv ställning,

utan någon tids erfarenhet av den föreslagna verksamheten torde

böra föregå ett dylikt beslut. Jag förutsätter, att professorn vid förefallande

behov får möjlighet att på sjukhuset polikhmskt eller kliniskt undersöka

patienter, om detta blir nödvändigt för hans undervisning eller forskning.

Medicinska fakulteten i Lund har meddelat, att provisoriska lokaler

för en socialmedicinsk institution kan erhållas redan i samband med att

den första del av det planerade nya centralblocket inom norra lasarettsområdet,

som avses skola påbörjas år 1954, färdigställs. Detta torde kunna

bli fallet ungefär samtidigt med att den huvudsakliga undervisningen i

socialmedicin enligt den nya studieplanen skall påbörjas. I Göteborg kan

enligt vad professor Odin i sitt till Göteborgs sjukhusdirektions yttrande

fogade utlåtande anfört, lokaler för socialmedicin beredas i de gamla pohkliniklokalerna

i samband med Sahlgrenska sjukhusets ombyggnad.

I likhet med flera av remissmyndigheterna fmner jag det lämpligt att

de socialmedicinska institutionerna utbyggs successivt. Då enligt vad nyss

sagts lokaler för dvlika institutioner kan beredas i Lund och Goteborg, föreslår

jag sålunda, att professurer i socialmedicin inrättas vid dessa lärosäten.

Vid övriga lärosäten bör tills vidare den föreslagna undervisningen meddelas

av arvodesavlönade lärare.

Mot den av kommittén föreslagna personaluppsättningen vid den socialmedicinska

institutionen i Lund har departementschefen intet att erinra.

Departementschefen förordar, att motsvarande tjänster inrättas jämväl i

Göteborg.

Till frågan om de föreslagna kuratorstjänsternas lönegradsplacering är

departementschefen icke beredd att nu ta ställning men räknar med den

av kommittén föreslagna placeringen i lönegraden 17.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Departementschefen föreslår följande personalorganisation för undervisningen

i socialmedicin:

u

L

M

KS

3

Seraf

G

Professor .............................

_

1

1

Biträdande lärare ......................

10 350

1950

2 500

11200

2 500

2 450

Kurator ..............................

—

1

—

—

_

1

Statistiker (arvode) ....................

—

10 000

—

—

—

10 000

Kanslibiträde (It lgr) ..................

—

1

—

—

—

1

Klinisk amanuens .....................

—

1

—

—

—

1

Den härav föranledda årliga kostnaden för avlöningar uppgår till i runt

tal 177 300 kronor. Härutöver räknar departementschefen med årliga materielanslag

för undervisningen i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg

med respektive 3 000, 10 000, 3 000 och 10 000 kronor.

För inredning och utrustning av de föreslagna socialmedicinska institutionerna

i Lund och Göteborg räknar departementschefen i likhet med

kommittén med engångsanslag av 70 000 kronor per institution.

30. Rättsmedicin.

Kommittén.

Undervisningen i rättsmedicin är enligt gällande examensstadga sammanförd

med statsmedicinen och utgör ett ämne i medicine licentiatexamen.

Kommittén finner det uppenbart, att undervisningen i rättsmedicin i den

allmänna läkarutbildningen kan göras tämligen begränsad och att den endast

bör omfatta sådana uppgifter, som i framtiden kan komma att åläggas var

och en praktiserande läkare. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att

undervisningen i rättsmedicin skall omfatta 15 föreläsningstimmar jämte

5 demonstrationer av rättsmedicinsk liköppning, rättsmedicinsk liksyn,

rättsmedicinsk undersökning av levande personer m. m.

Statsmedicinens centrala delar bör sammanfattningsvis undervisas i en

slutkurs i socialmedicin. De delar av statsmedicinen, som närmare berör

de olika kliniska ämnena, skall behandlas av ämneslärarna. Detta innebär,

att ämnet rätts- och statsmedicin bör klyvas så, att av statsmedicinen

endast det som direkt berör rättsmedicinen undervisas i samband med

detta ämne. Då kommittén sålunda föreslår, att undervisningen i statsmedicin

skall utgå ur skyldigheterna för lärarna i rätts- och statsmedicin,

anser kommittén, att de i fortsättningen bör benämnas endast lärare i rättsmedicin.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

105

Departementschefen.

Departementschefen finner det berättigat att i enlighet med kommitténs

förslag begränsa undervisningen i rättsmedicin och godtar kommitténs förslag

härom. Undervisningen i statsmedicin bör meddelas inom ramen för

huvudkursen i socialmedicin. Vid den nya studieordningens genomförande

torde med hänsyn härtill benämningen på professuren i rätts- och statsmedicin

i Stockholm böra ändras till professur i rättsmedicin.

Departementschefen föreslår följande förändringar i den nuvarande personalorganisationen

:

u

L

S

G

Lärare i rättsmedicin ..................

+ 3 900

+ 3 900

—

+ 3 900

Undervisning i rätts- och statsmedicin ..

— 3 500

— 3 500

— 750

Amanuens (arvode) ....................

—

—

—

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

i runt tal 4 000 kronor.

31. Krigsmedicinsk undervisning.

Kommittén.

I utredning av den 15 februari 1952 rörande den krigsmedicinska undervisningen

föreslog kommittén att dylik undervisning skulle meddelas till

samtliga studerande. För det första skulle lärarna i de olika ämnena särskilt

beakta de ämnesområden, som är av krigsmedicinsk betydelse. Vidare vore

det nödvändigt, att de studerande mera aktivt än nu finge delta i kirurgiskt

arbete, varför kirurgiassistenttjänstgöringen föreslogs utvidgad till tre månader.

Därjämte måste särskilt anordnad krigsmedicinsk undervisning tillkomma

under en månad. Under denna tid skulle ges dels en kurs i krigsmedicin,

dels en kurs i epidemiologi med krigsepidemiologi. De tre månaderna

militär kirurgiassistenttjänstgöring skulle få tillgodoräknas som civil

utbildning.

Enligt den nya studieordningen finns icke längre någon anledning att

uppehålla tvångskombinationen med kursen i epidemiologi. Kommittén

föreslår därför, att kursen i krigsmedicin skall ha en längd av en månad

och under denna tid få kombineras med annat ämne.

Departementschefen.

Departementschefen tillstyrker kommitténs förslag rörande undervisningen

i krigsmedicin med den enda ändringen, att undervisningen beräknas

omfatta 30 timmar föreläsningar i stället för av kommittén föreslagna

26 timmar, detta med hänsyn till att departementschefen vid behandlingen

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets utlåtande nr 191.

av frågan om undervisningen i klinisk epidemiologi funnit sig böra förorda

att undervisningen i fältepidemiologi flyttas till kursen i krigsmedicin.

Departementschefen beräknar följande arvoden för den krigsmedicinska

undervisningen:

U

L

S

G

Lärare och speeialföreläsare ............

4 450

4 450

6 900

4 450

Kursamanuensarvode ..................

800

800

1 200

800

Vid beräknandet av dessa arvoden, som sammanlagt uppgår till i runt tal

23 900 kronor, förutsätter departementschefen, att det nuvarande anslaget

till kurser i krigskirurgi m. m., 7 500 kronor, indras, varför den årliga kostnadsökningen

för avlöningar uppgår till i runt tal 16 400 kronor.

Härutöver räknar departementschefen med årliga materielanslag för undervisningen

i Uppsala, Lund och Göteborg med vardera 1 200 kronor samt

för undervisningen i Stockholm med 1 800 kronor eller med tillhopa 5 400

kronor.

32. Medicinens historia.

Kommittén.

Kommittén betonar önskvärdheten av att en undervisning i medicinens

historia kommer till stånd vid våra lärosäten. En sådan åtgärd kan bidra

till att ge de studerande en vidare syn på medicinen och öka förståelsen

för läkarens roll i sociala och kulturella sammanhang.

Departementschefen.

Departementschefen godtar kommitténs förslag till undervisning i medicinens

historia och beräknar följande arvoden för undervisningen i ämnet:

U

L

S

G

500

500

500

500

Lärare

Den härav föranledda årliga kostnadsökningen för avlöningar uppgår till

2 000 kronor.

Handläggningen av undervisningsfrågor.

Kommittén.

Det medicinska studiet är långt och uppdelat på ett stort antal kurser

och tjänstgöringar. Detta sammanhänger givetvis med de medicinska

vetenskapernas höga utveckling och den därav framtvingade specialiseringen

i ett stort antal deldiscipliner. Den på ett så komplicerat sätt upp
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Statsutskottets utlåtande nr 191.

byggda studieordningen kommer emellertid att ställa särskilda krav på den

centrala ledningen av undervisningen vid lärosätena, när det gäller att på

en mångfald punkter anpassa studieplanen till de lokala förhållandena.

Betydelsen av en målmedveten planering av studierna på de olika orterna

framstår särskilt klart, när det gäller längden av den verkliga studietiden,

vilken lätt i brist på dylik planering kan komma att bli avsevärt större än

som förutsättes i examensstadgan. Jämfört med den gamla studieordningen

innefattar den nu föreslagna dessutom på åtskilliga punkter förslag och

rekommendationer om samordning mellan olika ämnen, vilket utan tvivel

kommer att vara av största värde för undervisningens kvalitet men som

skapar många problem av praktisk art. Med hänsyn till dessa och andra

omständigheter bör den centrala ledningen av undervisningens organisation

förstärkas, i första hand genom en utökning av undervisningsnämndernas

organisation och uppgifter.

Kommittén föreslår, att vice ordföranden i undervisningsnämnden, som

bör ha ett särskilt uppdrag som studierektor, blir föredragande hos fakulteten

i undervisningsärenden. Studierektorn bör vara professor. För kontinuitetens

skull bör han utses på tre år och obegränsade möjligheter till omförordnande

finnas. Som ordförande skall dekanus (rektor) fortfarande

fungera. Ytterligare en professor samt en representant för de övriga ordinarie

lärarna (laborator eller motsvarande) jämte två studentrepresentanter

föreslås skola ingå i nämnden. Nämnden bör utrustas med särskild sekreterare.

Kommittén föreslår, att särskilda arvoden å 1 500 respektive 1 000

kronor utgår till studierektor och sekreterare.

Departementschefen.

Mot kommitténs förslag om undervisningsnämndernas sammansättning,

uppgifter och befogenheter har departementschefen i huvudsak icke funnit

anledning till erinran. Departementschefen anser sig emellertid icke kunna

ta slutlig ställning till frågan om behovet av en särskild studierektor inom

undervisningsnämnden, innan förslaget till nya universitetsstatuter behandlats.

Med hänsyn till de särskilda problem och påfrestningar, som undervisningsorganisationen

vid lärosätena kommer att möta i samband med genomförandet

av den nya studieordningen, finner departementschefen det

dock vara nödvändigt, att under övergångsperioden antingen dekanus eller

den andre fakultetsledamoten erhåller särskilt uppdrag att vara studierektor

och att han tills vidare får uppbära ett arvode av 1 008 kronor för

år. Behovet av sekreterarhjälp för undervisningsnämndens arbete synes

böra tillgodoses genom vederbörande lärosätes kansli.

Motion.

I motionen 11:708 anföres, att i ett inom universitetskanslersämbetet

utarbetat förslag till nya universitetsstatuter föreslås att tre av nämndens

ledamöter skall vara studerande.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Skulle riksdagen vid sin behandling av propositionen binda sig vid föreslagna

två studentrepresentanter, skulle, framhåller motionären, detta beslut

— om ovan nämnda statuter för universiteten fastställes — komma i

motsättning till statuternas tre representanter.

I motionen anföres vidare, att ett flertal arbetsuppgifter i samband med

undervisningens organisation sannolikt även i fortsättningen löses på annat

sätt än genom anlitande av lärosätenas kanslier. Det synes därför vara

rimligt att riksdagen ställer en summa av 3 000 kronor till undervisningsnämndens

förfogande såsom reservationsanslag. Detta anslag skulle av

nämnden kunna vid behov användas till sekreterararvode och honorering

av utredningsuppdrag.

Vidareutbildning.

Kommittén.

Vid sina undersökningar beträffande möjligheterna att bereda alla läkare

en längre tids obligatorisk sjukhustjänstgöring har kommittén stött på sådana

svårigheter, att den icke anser sig kunna framlägga ett dylikt förslag

till utbildning. Den nödvändiga omvandlingen av ett betydande antal underläkartjänster

till utbildningsplatser för nyutexaminerade samt nyinrättandet

av ett flertal tjänster, som i samband därmed kan bli nödvändiga

för sjukvården, skulle innebära ett kännbart ingrepp i sjukhusorganisationen

och en ekonomisk fråga av betydande räckvidd. Dessa åtgärder är av

den art, att de kan rekommenderas endast om synnerligen starka skäl talar

härför. I utredningsdirektiven anförde även departementschefen, att reglerande

ingripanden i detta avseende icke borde vidtas utan tvingande skäl.

Den obligatoriska sjukhustjänstgöringen har därför i kommitténs förslag

till utbildningsplan förlagts före licentiatexamen och utformats som sammanhängande

assistenttjänstgöringar i de centrala kliniska ämnena medicin

och kirurgi samt i ett valfritt annat kliniskt ämne.

Efter överläggningar med Sveriges läkarförbund har kommittén utarbetat

ett förslag till vidareutbildning för blivande allmänpraktiker, avsett att

antagas av förbundet som en rekommendation från dess sida. Utbildningen

skall omfatta minst två års tjänstgöring på sjukhus i underordnad ställning

med tjänsteårsrätt. Av dessa två år skall ett fullgöras på invärtesmedicinsk

avdelning, odelat lasarett eller sjukstuga. Intill ett halvt år av

denna tid skall dock kunna utbytas mot tjänstgöring på kirurgisk lasarettsavdelning.

Till denna ettåriga tjänstgöring skall läggas fyra månaders

tjänstgöring på psykiatrisk klinik eller sinnessjukhus samt åtta månaders

tjänstgöring på valfri klinisk avdelning. Tills vidare bör ett sådant förslag

ur samhällets synpunkt vara tillfyllest.

De nuvarande behörighetsvillkoren för tjänsteläkare — åtta månaders

tjänstgöring som underordnad läkare vid offentlig eller enskild sjukvårds
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Statsutskottets utlåtande nr 191.

inrättning — är otillfredsställande med hänsyn till de uppgifter, som numera

åvilar denna kategori av läkare, kommittén föreslår, att utbildningen

i fortsättningen skall omfatta minst tre ars tjänstgöring pa sjukhus i underordnad

ställning med tjänsteårsrätt. Ett och ett halvt år därav skall fullgöras

på invärtesmedicinsk avdelning, odelat lasarett eller sjukstuga. Intill

ett halvt år av denna tid skall dock kunna fullgöras på kirurgisk lasarettsavdelning.

Till den nu berörda tjänstgöringen skall läggas fyra månaders

tjänstgöring på psykiatrisk avdelning eller sinnessjukhus, tre månaders

tjänstgöring på epidemisjukhus eller bakteriologiskt laboratorium eller

barnsjukhus eller tuberkulosavdelning, tre månaders tjänstgöring på obstetrisk-gynekologisk

avdelning samt atta manaders tjänstgöring pa valfri

klinisk avdelning.

I fortsättningen bör liksom för närvarande anordnas särskilda tjänsteläkarkurser.

Omfattningen av dessa bör dock väsentligt utökas med hänsyn

till tjänsteläkarnas växande uppgifter inom socialmedicinen. Kurserna bör

förslagsvis få en längd av tre manader och bör vara obligatoriska för tjänsteläkare.

Genomgången kurs bör dock inte vara behörighetskrav. Kommittén

förordar, att sådan kurs skall fullgöras inom fem år efter det att

vederbörande tillträtt sin befattning. För förste provinsialläkare och motsvarande

tjänsteläkare bör bl. a. behörighetskraven ändras i överensstämmelse

med vad som föreslagits för tjänsteläkare i allmänhet.

Kontrollen av specialistutbildningen i vårt land är anförtrodd Sveriges

läkarförbund. Förbundets nyligen reviderade kompetensvillkor innebär att

läkaren i regel skall ha fem års sjukhusutbildning på skilda avdelningar

för rätt att annonsera specialitet. Kommittén har icke funnit anledning

föreslå ändring i nuvarande sätt att kontrollera specialistutbildningen. Ehuru

verksamheten sålunda helt vilar pa en kollegial reglering, torde förbundets

beslut i dessa frågor praktiskt taget aldrig ha åsidosatts. I motsats till

de flesta andra länder stipuleras i Sverige inga särskilda kurser för specialisterna.

Frivillig undervisning för blivande specialister har emellertid anordnats

vid skilda tillfällen. Kommittén har övervägt frågan huruvida specialistutbildningen

även i vårt land skulle anses behöva en omläggning därhän,

att mera utförliga teoretiska kurser skulle ingå i den. Erfarenheten

tyder dock på att specialiststandarden är tillfredsställande med nuvarande

utbildningssystem. De sporadiskt anordnade kurserna synes emellertid ha

tilldragit sig ett betydande intresse, och kommittén föreslår att i fortsättningen

vissa anslag ställes till förfogande för kortare kurser för specialister.

Departementschefen.

Om vidareutbildningen anför departementschefen följande.

Kommittén har som mål för läkarutbildningen angivit, att alla liikare

skall ha en gemensam grundutbildning, vilken i kommitténs förslag utgörs

av studierna fram till medicine licentiatexamen, och att därefter måste följa

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets utlåtande nr 191.

en alltefter läkarnas olika verksamhetsområden utformad, huvudsakligen

praktiskt inriktad vidareutbildning. Jag har i likhet med samtliga remissmyndigheter

anslutit mig till denna uppfattning. I den nya läkarutbildningen

får således grundutbildning och vidareutbildning uppfattas som en

utbildningsenhet. Då grundutbildningens omfattning och innehåll avvägts

med tanke på den efter licentiatexamen kommande utbildningen, blir det

av stor betydelse, att vidareutbildningen får en riktig utformning med avseende

på de i densamma ingående underläkartjänstgöringarnas längd och

art samt behövlig särskild undervisning.

Vidareutbildningen i vårt land har hittills endast i ringa utsträckning

kontrollerats av offentliga myndigheter. Utbildningen av specialläkare regleras

och kontrolleras i kollegiala former av Sveriges läkarförbund. Kommittén

har ingående diskuterat frågan, huruvida en fordran på obligatorisk

sjukhustjänstgöring i underläkares ställning nu bör uppställas som krav

för rätten att på eget ansvar utöva läkaryrket. Enligt kommitténs mening

skulle en dylik fordran leda till så omfattande ingrepp i den nuvarande

sjukhusorganisationen och föranleda så stora kostnader för det allmänna,

att kommittén icke ansett sig kunna framlägga förslag i nu antydd riktning.

Ett åtagande från Sveriges läkarförbund, att även beträffande allmänläkarens

utbildning låta denna regleras i kollegiala former i överensstämmelse

med vad som nu sker i fråga om specialistutbildningen, synes

kommittén vara till fyllest, då läget i fråga om de praktiserande läkarnas

utbildning icke synes kräva några drastiska åtgärder. Denna inställning

har vunnit allmän anslutning bland remissmyndigheterna. Härvid bör särskilt

uppmärksammas, att Sveriges läkarförbund förklarat sig vara villigt

att rekommendera sina medlemmar att före öppnandet av allmän praktik

undergå viss sjukhusutbildning och berett att med lämpliga åtgärder stöda

en dylik rekommendation. Med anledning av vad sålunda anförts under

remissbehandlingen föranleder kommitténs ställningstagande ingen erinran

från min sida. Jag vill dock uttala, att vederbörande myndigheter med

uppmärksamhet bör följa utvecklingen i fråga om allmänläkarnas vidareutbildning,

sa att åtgärder kan vidtas, i den mån förhållandena så erfordrar.

Beträffande tjänsteläkarens utbildning föreslår kommittén, att en tre års

underläkartjänstgöring av viss angiven sammansättning skall bli behörighetsvillkor

för innehav av tjänsteläkarbefattning samt att tjänsteläkarkurserna

skall utökas till sin omfattning och bli obligatoriska. Medicinalstyrelsen

har i princip tillstyrkt nämnda förslag, som ej heller från

andra remissmyndigheters sida föranlett erinringar av väsentlig art.

Jag kan likaledes i princip acceptera kommitténs förslag. Innan en

definitiv reglering av behörighetsvillkoren för tjänsteläkarbefattningar

kommer till stånd, torde det dock vara nödvändigt, att medicinalstyrelsen

utarbetar detaljförslag i frågan samt upprättar en plan för

tjansteläkarkurserna. I avvaktan härpå räknar jag i det följande med ett

ökat medelsbehov för tjänsteläkarkurser i enlighet med kommitténs förslag.

Kommitténs uttalanden angående specialläkarnas utbildning ger icke

anledning till erinran från min sida, och jag ansluter mig således till kommitténs

förslag, att Sveriges läkarförbund tills vidare liksom hittills skall

kontrollera denna utbildning. Jag biträder kommitténs åsikt, att det finnes

skäl att anordna kortare kurser över viktiga och mera avancerade undersöknings-

och behandlingsmetoder för blivande specialister inom olika kliniska

områden och förordar, att dylika kurser kominer till stånd i av kommittén

föreslagen omfattning. Såsom jag tidigare anfört vid behandlingen

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Statsutskottets utlåtande nr 191.

av frågan om undervisningen i röntgendiagnostik, synes det dock icke påkallat

att ge frivilliga kurser i röntgendiagnostik av den av kommittén föreslagna

arten. _ i

Några remissmyndigheter har uttryckt sitt beklagande över att kommitten

icke framlagt detaljerade förslag till regler för underläkartjänstgöringarnas

anordnande på sjukhusen i syfte att genom ett särskilt utformat system

tillförsäkra läkarna den avsedda vidareutbildningen. För egen del finner

jag kommitténs skäl härför bärande. Jag vill dock understryka vikten av

att överenskommelser med sådant syfte kommer till stand.mellan medicinalstyrelsen,

huvudmännen och läkarorganisationerna, varigenom cirkulationen

på underläkartjänsterna kan ökas, så att plats bereds för alla

läkare att skaffa sig en vidareutbildning.

För anordnande av tjänsteläkarkurser och kurser för blivande specialister

räknar departementschefen med ett ökat årligt medelsbehov av 29 600 kronor

respektive 30 000 kronor.

Motioner.

I motionerna I: 51^2 och 11: 702 beklagas, att kommittén ej kunnat framlägga

detaljerade förslag till en praktisk lösning av frågan om en obligatorisk

sjukhustjänstgöring efter examen för allmänläkare. Motionärerna anser

att denna fråga bör upptas till förnyad utredning.

T. , Efterutbildning.

Kommittén.

Sedan år 1945 anordnas under medicinalstyrelsens överinseende årligen

två frivilliga fortsättningskurser för färdiga läkare, varav en i Stockholm

och en i Göteborg. Deltagarantalet i dessa kurser har emellertid av olika

skäl successivt sjunkit. Kurserna, som för närvarande har en längd av tre

veckor, bör enligt kommitténs mening anordnas i fortsättningen men differentieras

för olika kategorier av läkare. Med hänsyn till svårigheterna för

läkare med omfattande praktik att vara frånvarande från sin verksamhet

en längre tid bör kurserna förkortas till två veckor men samtidigt intensifieras.

För tjänsteläkare bör deltagande i sådana efterutbildningskurser bli

obligatoriskt.

Departementschefen.

Departementschefen delar kommitténs uppfattning, att efterutbildningskurser

även i fortsättningen bör anordnas av medicinalstyrelsen. Departementschefen

har intet att erinra mot att kurserna får en viss ändrad uppläggning

eller att de får en längd av två veckor i stället för tre. Kurserna,

som hittills anordnats i Stockholm och Göteborg, synes enligt departementschefens

mening, om så anses önskvärt, alternativt kunna förläggas

jämväl till övriga lärosäten.

Departementschefen räknar med en kostnadsökning av i runt tal 13 300

kronor för anordnandet av efterutbildningskurser för läkare.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets utlåtande m 191.

Samarbetsorgan för undervisnings- och

sjukvårdsfrågor.

Kommittén.

Vid behandlingen vid 1948 års riksdag av frågan om överflyttning av

ärenden angående undervisningssjukhusen från ecklesiastik- till inrikesdepartementet

framhöll statsutskottet, att vissa betänkligheter som de akademiska

myndigheterna uttalat mot en sådan överflyttning till en del kunde

undanröjas genom inrättandet av ett samarbetsorgan av rådgivande

karaktär. Ett dylikt organ hade tidigare rekommenderats av medicinalstyrelseutredningen

i ett betänkande angående den centrala organisationen av

medicinal- och veterinärväsendet. Utskottet förordade, att Kungl. Maj:t

snarast möjligt tillsatte ett sådant organ. Riksdagen godkände statsutskottets

uttalande, och frågan har sedermera genom utredningsdirektiven hänskjutits

till kommittén. För lösningen av en mängd praktiska och principiella

spörsmål, ifråga om såväl grundutbildningens som vidare- och efterutbildningens

organisation, kan enligt kommitténs mening ett sådant samarbetsorgan

vara ett lämpligt forum, t. ex. i frågor som rör assistenttjänstgöringarnas

uppläggning, allmänläkarnas sjukhusutbildning, tjänsteläkarkursernas

och repetitionskursernas förläggning och organisation. Kommittén

föreslår därför att en rådgivande nämnd inrättas vid universitetskanslerns

sida. I nämnden bör ingå en representant för vardera medicinalstyrelsen,

landstingsförbundet, stadsförbundet, lasarettsläkarföreningen och tjänsteläkarföreningen

samt vardera en representant för de medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund respektive lärarkollegierna i Stockholm och Göteborg.

Departementschefen.

Departementschefen anför om det ifrågasatta samarbetsorganet i huvudsak

följande.

För egen del kan jag instämma i vad kommittén anfört om förekomsten

av åtskilliga frågor, som i och för sig skulle lämpa sig för diskussioner i ett

samarbetsorgan av den av statsutskottet föreslagna typen. Å andra sidan

har, sedan statsutskottet gjorde sitt inledningsvis återgivna uttalande,

genom tillkomsten av de i proposition nr 137 till 1952 års riksdag föreslagna

kanslerskonferensema samt ämnes- och fakultetskonferenserna inom

universitetskanslersämbetet vidgade möjligheter öppnats för en allsidig

behandling av frågor, som äger samband med läkarutbildningen. Jag kan

härvidlag nöja mig med att hänvisa till kanslerns nyss relaterade uttalande.

Mot tanken på att inrätta ett särskilt samarbetsorgan för undervisningsoch

sjukvårdsfrågor synes mig även tala den omständigheten, att de frågor,

som kunde behandlas av ett dylikt organ, är av så skiftande art, att organet

för att tillgodose alla intressen skulle få en ohanterlig storlek, vilket

torde framgå av remissmyndigheternas förslag till sammansättning av

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets ''Utlåtande nr 191.

113

organet. Jag finner således övervägande skäl tala mot att ett dylikt samarbetsorgan

nu inrättas. Ytterligare erfarenheter av konferenserna inom

universitetskanslersämbetet bör i varje fall först avvaktas. Frågor av betydelse

för både undervisning och sjukvård torde kunna diskuteras vid dessa

konferenser eller, därest så skulle befinnas lämpligare med hänsyn till

frågornas art, vid överläggningar i medicinalstyrelsens regi. Såsom kanslern

understryker, bör givetvis en allsidig representation eftersträvas vid dylika

konferenser och överläggningar.

Övergången till ny studieordning.

Kommittén.

Övergången från den gamla till den nya studieordningen kommer att

erbjuda åtskilliga problem. Nödvändiga anordningar kan icke nu i alla sina

detaljer förutses. Vid övergången torde det därför böra ankomma på fakulteterna

och undervisningsnämnderna att sköta detaljplaneringen av studiegången,

föreslå erforderliga åtgärder för anordnandet av behövliga extrakurser,

meddela vissa dispenser för de studerande etc.

Övergången till en ny studieordning kan icke ske vid en och samma tidpunkt

för samtliga studerande med hänsyn till olikheterna mellan de bägge

studieordningarna. Övergången kan emellertid ej heller ske stegvis i hela

sin utsträckning, eftersom de studerande från fjärde studieåret avses skola

tillämpa en individuellt planlagd kursföljd. Kommittén föreslår en övergång

fördelad på tre år, varunder de tre första studieårens ordning skulle

ändras redan i första etappen, det fjärde studieåret i andra etappen, och

resten av studieordningen, omfattande alla kurser efter kirurgikursen, i den

tredje etappen.

Departementschejen.

Departementschefen ansluter sig till vad kommittén anfört med den ändringen,

att departementschefen förordar att övergången skall ske i fyra

etapper, då härigenom vissa svårigheter lättare synes kunna bemästras.

Den första etappen skulle innebära, att undervisningen under de två inledande

studieåren omlägges. I andra etappen ändras studieordningen under

det propedeutiska året, och i tredje etappen når omläggningen medicin- och

kirurgikurserna under det fjärde studieåret. I den fjärde etappen omläggs

alla kurser och tjänstgöringar efter kirurgikursen.

Omläggningen av studieordningen anser departementschefen böra genomföras

successivt från och med höstterminen 1955.

Motion.

I motionen II: 707 påpekas svårigheter i samband med övergången till

den nya studieordningen och föreslås att fakulteterna skall få i uppdrag att

i samråd med undervisningsnämnderna planlägga denna övergång.

8 — Bihang till riksdagens protokoll 195b. G sand. Nr 191.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Sammanfattande kostnadsberäkning.

Departementschefen.

Om kostnaderna för den föreslagna utbildningsreformen anför departementschefen

följande.

Ett bifall till vad jag i det föregående förordat rörande grundutbildningen

skulle medföra följande förändringar i fråga om antalet

tjänster vid de medicinska lärosätena och till dem knutna undervisningssjukhus:
-

U

L

S

G

Totalt

Professor..............................

+

3

+

5

+

2

+

2

+

12

Prosektor .............................

+

1

+

1

+

1

+

1

+

4

Laborator .............................

+

1

—

1

—

1

—

1

Lärare (Ce 30) ........................

+

5

+

7

+

8

+

6

+

26

Docent ...............................

+

1

+

1

+

1

+

1

+

4

Förste assistent ........................

+

3

+

6

+

1

+

10

Andre assistent ........................

+

2

+

1

+

1

+

4

Förste amanuens ......................

+

4

+

6

+

6

+

2

4-

18

Tredje amanuens ......................

+

2

+

1

+

3

Kurator ..............................

+

1

+

1

+

2

Preparator ............................

+

1

+

2

+

3

+

1

+

7

Instrumentmakare (14 Igr) ............

+

1

+

2

+

2

+

5

Institutionsvaktmästare ................

+

1

+

1

+

2

Laboratoriebiträde (högst 13 lgr) ........

+

4

+ 13

+

7

+

7

+

31

Kanslibiträde (11 lgr) ..................

+

4

+

7

+ 10

+ 11

+

32

Vaktmästare (10 lgr) ..................

-1-

1

4-

1

4-

2

Kontorsbiträde ........................

+

1

—

1

Överläkare (Cg 29) ....................

—

1

—

1

Klinisk amanuens......................

+

3

—

+

2

+

5

Förste underläkare ....................

+

6

+

7

+

13

Översköterska .........................

4-

1

+

1

+ 34

+ 52

+ 56

+ 1

7

+

179

Jag har vidare föreslagit återbesättande av den nu vakantsatta laboraturen

i kemi och farmaci vid karolinska institutet.

De av mig förordade nya tjänsterna bör, så vitt annat ej föranleds av

särskilda omständigheter, tillkomma successivt i anslutning till omläggningen

av grundutbildningen. Inrättandet av dessa tjänster och återbesättandet

av nyssnämnda laboratur föranleder en årlig kostnadsökning för

avlöningar med i runt tal 2 395 000 kronor. Vid bifall till i propositionen

1954: 136 framlagt förslag om inrättande av 4 laboratoriebiträdes- och 3

kanslibiträdestjänster i Göteborg från och med budgetåret 1954/55 kan

emellertid denna kostnadsökning reduceras med kostnaderna för nu nämnda

tjänster, uppgående till i runt tal 60 900 kronor.

Jag har härutöver i det föregående för grundutbildningen beräknat arvoden

till lärare m. fl. med tillhopa i runt tal 227 000 kronor. Med beak
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Statsutskottets utlåtande nr 191.

lande av att jag förordat en indragning av nuvarande och i propositioner

till årets riksdag föreslagna kursanslag skulle den sammanlagda årliga

kostnadsökningen för avlöningar i samband med grundutbildningen

uppgå till i runt tal 2 446 000 kronor. . o

För viss nytillkommande undervisning bär jag vidare beräknat ar liga

materielanslag med tillhopa i runt tal 154 000 kronor. Som jag tidigare

anfört under avsnittet Allmänna anslagsfrågor m. m. torde en närmare

precisering av anslagsbehovet för materiel få göras i samband med

universitetsmyndigheternas ordinarie anslagsäskanden.

Jag har sålunda beräknat den totala årliga kostnadsökningen

för den förordade reformeringen av läkarutbildningen till medicine

licentiatexamen till i runt tal 2 600 000 kronor. Jag har vidare i det

föregående beräknat engångskostnader, huvudsakligen för ombyggnadsarbeten

och utrustning, med tillhopa 962 000 kronor. Det må erinras

om att i dessa kostnadsökningar jämväl ingår kostnader för det av mig

förordade ökade intaget av medicine studerande ävensom för den fortsatta

utbyggnaden av de medicinska institutionerna i Göteborg. Kostnaderna

för grundutbildningen torde, i enlighet med vad jag tidigare anfört, kunna

fördelas på budgetåren 1955/56—1958/59.

Den årliga kostnadsökningen för ett genomförande av de av mig förordade

förslagen i fråga om vidare- och efterutbildningen har

jag beräknat till i runt tal 73 000 kronor.

Utskottet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår bedrives den nuvarande

läkarutbildningen enligt en i sina huvuddrag år 1907 tillkommen examensstadga.

Samtidigt som undervisningen för närvarande tynges av för den

moderna medicinen mindre aktuellt kursstoff har utrymme icke beretts

för nytillkomna discipliner. Redan sedan åtskilliga år tillbaka har det varit

uppenbart att den nuvarande läkarutbildningen i vårt land icke i tillräcklig

mån tillgodoser de krav, som betingas av den utveckling, som skett

inom medicinens område. Fn reformering av läkarutbildningen har också

länge stått på dagordningen. Det förslag, som nu framlagts av 1948 års

läkarutbildningskommitté, innebär en uppdelning av läkarutbildningen i

dels en för alla läkare gemensam grundutbildning, dels en efter läkarnas

kommande definitiva verksamhet avpassad vidareutbildning, dels ock en

efterutbildning, ägnad att orientera de färdiga läkarna om medicinens nya

landvinningar. Kommittéförslaget har i allt väsentligt tillstyrkts av remissmyndigheterna,

och departementschefen har anslutit sig till den omvärdering

och avvägning av utbildningens innehåll som förordats av kommittén.

Denna avvägning har gjorts med utgångspunkt från en ändrad målsättning

för utbildningen. Den grundläggande utbildningen skall icke längre

avse att ge en fördjupad kunskap inom alla områden av medicinen med

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets utlåtande nr 191.

syfte att göra de färdiga läkarna skickade för en allmän praktik utan ge

den nödvändiga grundvalen för en senare, huvudsakligen praktiskt inriktad

vidareutbildning för olika former av medicinsk verksamhet. Härigenom

ernås en väsentligt tidigare specialisering. Utskottet ansluter sig till den

sålunda angivna ändrade målsättningen och finner nämnda specialisering

berättigad med hänsyn till den nuvarande utbyggnaden av specialistvården.

Utskottet förutsätter dock att vid rekrytering av läkare till sådana

delar av vårt land, där vissa specialister ej finnes att tillgå, vederbörlig

hänsyn tas till kravet på vidareutbildning.

Enligt den föreslagna studieplanen skulle minimistudietiden uppgå till

drygt 6 år, vartill kommer tid för ferier, tentamensläsning in. m., av kommittén

beräknad till fem månader. Departementschefen anser att i examensstadgan

bör anges en normalstudietid av 6^2 år. Oaktat utskottet

i likhet med ett flertal remissmyndigheter hyser tveksamhet, huruvida en

stor del av studenterna kommer att kunna följa det föreslagna tidsschemat,

vill utskottet liksom departementschefen understryka vikten av att de av

undervisningsnämnderna och fakulteterna upprättade lokala studieplanerna

innehåller alternativ, som gör det möjligt för de studerande att fullfölja

studierna på den angivna normalstudietiden. I detta sammanhang

har utskottet med tillfredsställelse uppmärksammat att departementschefen

förutsett, att varje lärosäte skall få de resurser som krävs för att dess studerande

skall kunna fullfölja studierna utan avbrott eller förseningar på

grund av bristande utrymme vid kurser och tjänstgöringar, något som

under nuvarande förhållanden ej alltid kunnat undvikas. En förkortning

av studietiden utan eftersättande av befogade krav på utbildningens grundlighet

och omfattning är enligt utskottets mening särskilt eftersträvansvärd

med hänsyn till att — såsom departementschefen påpekat — man

härigenom kan på ett effektivt sätt öka vår produktion av läkare.

I samma syfte föreslår departementschefen en ökning av det årliga intaget

av medicine studerande från 310 till 342, innebärande en ökning

i Stockholm med 6, i Lund med 10 och i Uppsala med 16. För Uppsalas

del skulle detta möjliggöras genom att ett visst antal studerande efter avlagd

medicine kandidatexamen finge fortsätta sin kliniska utbildning i

Göteborg. Utskottet ansluter sig till detta förslag. I förevarande sammanhang

har departementschefen jämväl berört frågan om möjligheterna för

en framtida ytterligare utökning av det årliga intaget av medicine studerande.

Departementschefen erinrar härvid om att en tävling angående

utformningen av en nybyggnad för de teoretiska institutionerna vid medicinska

fakulteten i Göteborg nyligen ägt rum. En av förutsättningarna för

de därvid framlagda förslagen är, att de skall tillgodose ett intag av 100

studerande årligen, alltså en ökning av 30 jämfört med nu. När de planerade

göteborgsinstitutionerna tas i anspråk måste, framhåller departementschefen,

utredning komma till stånd angående tillgången på kliniska

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

117

utbildningsplatser för det ökade elevantalet; härvid torde jämväl en översyn

av läget vid de övriga lärosätena bli nödvändig. I samband därmed

finner departementschefen möjligheten att förlägga någon del av den kliniska

utbildningen till sjukhus i Norrland böra beaktas. Enligt de i motionerna

I: 91 och II: 132 samt I: 543 och II: 700 återgivna, av medicinalstyrelsen

lämnade uppgifterna om antalet innevånare per läkare i tio olika

länder föreligger för närvarande ett starkt framträdande behov av ytterligare

läkare i vårt land. Detta behov torde — såvitt utskottet kan finna

— komma att göra sig än mera kännbart när sjukförsäkringsreformen från

och med den 1 januari 1955 träder i kraft. Bedömandet av vilka åtgärder

som bör vidtagas för en ökning av läkarproduktionen försvåras emellertid

av osäkerhet i fråga om behovets såväl storlek som varaktighet. Med hänsyn

härtill och i betraktande jämväl av de mycket betydande kostnader,

som är förknippade med upprättandet av ytterligare en fullständig medicinsk

högskola, har utskottet icke funnit sig böra tillstyrka utredning av

den omfattning, som åsyftas med motionerna I: 91 och II: 132 samt II: 714,

sistnämnda motion, i vad den avser en fullständig medicinsk högskola. Däremot

anser utskottet att den i motionerna I: 543 och II: 700 skisserade

organisationen för en ny medicinsk läroanstalt, förlagd till Norrland, skulle

kunna möjliggöra en relativt snabb ökning av den medicinska utbildningskapaciteten

och tillika besitta den elasticitet, som i den nu föreliggande

situationen synes önskvärd. Utskottet förordar alltså, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en skyndsam och förutsättningslös

utredning rörande inrättande av en medicinsk läroanstalt av i de sistnämnda

motionerna angiven typ samt angående den i motionen II: 714

berörda frågan om förläggning av den kliniska utbildningen till landsortslasarett.

I samband härmed bör jämväl förutsättningarna för ett ökat

intag vid de förefintliga teoretiska institutionerna vid våra medicinska högskolor

upptagas till närmare bedömande.

I propositionen har för erhållande av en fullständig överblick över det

föreliggande förslaget till läkarutbildningens reformering åtskilliga detaljproblem

berörts rörande undervisningens organisation och uppläggning samt

riktlinjer härför uppdragits. I propositionen finnes sålunda intagen en detaljerad

studieplan för den medicinska grundutbildningen.

I motionerna I: 542 och IT: 702 (punkterna 2, 5 och 9), I: 544 och IT: 701,

II: 706 samt II: 707 (första och andra dels-satserna i klämmen) har yrkanden

framställts om vissa ändringar i fråga om undervisningens organisation

samt rörande utökning av omfattningen av vissa kurser och viss utbildning.

Utskottet har ansett sig böra i princip biträda det förslag till grundutbildningens

anordning, som i propositionen framlagts. Utskottet får i

detta sammanhang vidare understryka, att åtskilliga av de i nyssnämnda

motioner berörda spörsmålen icke är av natur att i och för sig kräva ett

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets utlåtande nr 191.

ställningstagande från riksdagens sida och att det till följd härav torde

böra ankomma på Kungl. Maj:t och vederbörande universitetsmyndigheter

att efter närmare prövning bedöma de ur olika synpunkter lämpligaste

anordningarna på ifrågavarande område. Vid sådant förhållande och på

grund av den ståndpunkt utskottet ansett sig böra intaga till Kungl. Maj:ts

förslag i förevarande avseende torde omförmälda motioner — motionerna

I: 542 och II: 702 samt II: 707 såvitt nu är i fråga — icke böra till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Vidkommande utbildningen i obstetrik och gynekologi får utskottet erinra

om att de studerande, som i sin framtida verksamhet anser sig ha behov

av ytterligare praktisk övning i dessa ämnen, kan förlägga sina två valfria

assistenttjänstgöringsmånader till obstetrisk-gynekologislc avdelning. Med

anledning av vad i motionerna 1:553 och II: 709 yrkats vill utskottet

emellertid framhålla, att det enligt utskottets mening kan råda

viss tveksamhet om icke en månads obligatorisk assistenttjänstgöring i

obstetrik och gynekologi kan anses önskvärd. Utskottet förutsätter, att

Kungl. Maj:t sedan erfarenhet vunnits rörande den nya studieordningen

tager ifrågavarande spörsmål under förnyat övervägande. Utskottet får i

detta sammanhang, med anledning av vad i nyssnämnda motioner och

motionen II: 706 anförts, understryka nödvändigheten av att garantier på

lämpligt sätt skapas för att det icke vid lasarettsavdelningar med förlossningsfall

kan komma att saknas läkare med mer än grundutbildning i ämnet.

I motionerna I: 542 och II: 702 (punkt 1) har hemställts, att riksdagen

ville uttala önskvärdheten av en rationalisering av den medicinska undervisningen

genom vidgad användning av undervisningsfilm och införande

av undervisning genom television i lämplig omfattning.

Utskottet får erinra därom, att det av den i motionen angivna föreningen

Societas Medica Scandinavica bildade filmarkivet år 1950 trädde i verksamhet.

Kungl. Maj:t har genom särskilda beslut den 10 januari 1950 och

9 januari 1953 tilldelat föreningen anslag å respektive 5 000 och 5 500 kronor

för inköp av film m. m. Däremot har Kungl. Maj:t genom beslut den

4 januari 1954 lämnat en av föreningen sedermera gjord framställning om

ytterligare medel för ifrågavarande ändamål utan bifall.

Läkarutbildningskommittén har förordat en rationalisering av undervisningsformerna

och därvid bland annat rekommenderat användningen av

undervisningsfilm. Departementschefen har för sin del förutsatt att vederbörande

universitetsmyndigheter ägnar kommitténs förslag och rekommendationer

i berörda avseenden uppmärksamhet vid undervisningens planering

och utformning. Utskottet vill understryka detta departementschefens

uttalande. Vad i motionerna I: 542 och II: 702 (punkt 1) i ovannämnda

avseende påyrkats har enligt utskottets mening blivit tillgodosett med vad

utskottet sålunda anfört.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191.

119

Det ökade behovet av lärarkrafter — framför allt inom den kliniska

sektorn av undervisningen — har föranlett kommittén och departementschefen

att förorda inrättande av vissa särskilda lärartjänster. Tjänsterna,

för vilka docentkompetens skall fordras, föreslås placerade i samma lönegrad

som docenttjänst, eller alltså i lönegraden Ce 30. Innehavarna, som

avses förordnade för sex år med obegränsad rätt till omförordnande, skall

samtidigt vara biträdande överläkare vid vederbörande klinik och bör därför

jämväl inneha överläkarkompetens. Utskottet anser ifrågavarande förslag

utgöra en ändamålsenlig lösning av klinikernas lärarfråga och biträder

därför detsamma. Utskottet har icke funnit skäl föreligga för ett tillstyrkande

av vad i ovannämnda motioner I: 542 och II: 702 (punkt 7) anförts

om förhandlingar med Sveriges läkarförbund rörande bland annat lärartjänsternas

lönegradsplacering.

Av departementschefens uttalande framgår, att Kungl. Maj:t redan har

sin uppmärksamhet riktad på frågan om lärarnas i klinisk epidemiologi

ställning. Vid sådant förhållande anser utskottet sig icke böra biträda vad

i motionerna 1:542 och II: 702 (punkt 4) påyrkats beträffande detta

spörsmål.

I motionerna I: 542 och II: 702 (punkt 3) har yrkats att riksdagen ville

hemställa, att frågan om tjänsteställningen för överläkaren vid karolinska

sjukhusets reumatologiska klinik måtte göras till föremål för förnyat övervägande

och resultatet härav redovisas vid 1955 års riksdag.

Utskottet får erinra om att vid 1953 års riksdag väcktes en motion

(I: 77), vari hemställdes om inrättande av en professur i reumatologi vid

karolinska sjukhuset, vars innehavare tillika skulle vara överläkare för

reumatologiska kliniken vid sjukhuset. I sitt utlåtande 1953: 11 framhöll

utskottet, att denna fråga otvivelaktigt ägde ett visst samband med de

av 1948 års läkarutbildningskommitté framlagda förslagen samt att frågan

om tjänsteställningen för ifrågavarande klinikchef även av andra skäl

borde definitivt lösas i ett större sammanhang. Utskottet förutsatte med

hänsyn till angelägenheten av en förstärkt insats från det allmännas sida

vid bekämpandet av de reumatiska sjukdomarna, att Kungl. Maj:t ägnade

spörsmålet skärpt uppmärksamhet.

Denna fråga har av Kungl. Maj:t icke upptagits till bedömande i samband

med den nu föreliggande propositionen angående reformering av läkarutbildningen.

Med anledning av motionerna I: 542 och II: 702 ■—- såvitt

nu är i fråga — och under hänvisning till vad riksdagen tidigare i detta

ärende uttalat förutsätter utskottet, som icke är berett att biträda det i

motionerna framställda yrkandet, att ifrågavarande spörsmål ägnas fortsatt

uppmärksamhet från Kungl. Maj:ts sida.

Vad angår barnpsykiatrien får utskottet framhålla att utskottet är ense

med departementschefen om behovet av specialistutbildning och forskning

inom barnpsykiatriens område. Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets utlåtande nr 191.

förslag om inrättande av en professur i barnpsykiatri med placering vid

Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Enligt departementschefen bör de

i propositionen föreslagna nya tjänsterna inrättas successivt i anslutning

till omläggningen av grundutbildningen. I enlighet härmed skulle professuren

i barnpsykiatri inrättas från och med budgetåret 1958/59. Departementschefen

har emellertid även uttalat, att särskilda omständigheter kan

föranleda ett frångående av denna plan för tjänsternas inrättande. Med

hänvisning härtill och med beaktande av de på förevarande område föreliggande

förhållandena ifrågasätter utskottet huruvida icke nämnda professur

bör inrättas tidigare än vad ovan angivits. Utskottet förutsätter, att

Kungl. Maj:t tar denna fråga under särskilt övervägande samt i samband

därmed jämväl beaktar de möjligheter som kan komma att yppas att tillgodose

det omvittnade behovet av specialistutbildning och forskning inom

disciplinen. Härvid har utskottet i synnerhet haft uppmärksamheten riktad

på den barnspykiatriska avdelningen vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Enligt vad utskottet har sig bekant är för närvarande en framställning

från medicinalstyrelsen om inrättande av vissa utbildningstjänster inom

barnpsykiatrien föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet får för sin

del vitsorda behovet av att dylika utbildningsplatser kommer till stånd.

På grund av vad utskottet sålunda anfört har det i motionerna I: 542 och

II: 702 (punkt 6) framställda förslaget blivit i huvudsak tillgodosett. Utskottet

är icke berett att biträda det i motionerna I: 556 och II: 713 gjorda

yrkandet.

Departementschefen har framhållit de ökade krav som genomförandet

av den föreslagna undervisningsreformen kommer att ställa på den centrala

ledningen av undervisningen vid lärosätena. Utskottet vill understryka detta

och ansluter sig till departementschefens uttalande om nödvändigheten

av en förstärkning i första hand genom en utökning av undervisningsnämndernas

organisation och uppgifter. Med anledning av vad i motionen II: 708

(första dels-satsen i klämmen) påyrkats beträffande undervisningsnämndernas

sammansättning får utskottet erinra om att det ankommer på Kungl.

Maj:t att fatta beslut härom. Anmärkas må emellertid i detta sammanhang

att det förslag till nya universitetsstatuter, som för närvarande är föremål

för behandling inom kanslersämbetet för rikets universitet och snart kommer

att underställas Kungl. Maj:ts prövning, tillgodoser det i motionen

uttalade önskemålet om en förstärkning av studentrepresentanternas antal

i nämnderna. Vid nu nämnda förhållanden saknas anledning för riksdagen

att göra något uttalande i enlighet med vad i motionen i denna del anförts

och hemställts. Utskottet är icke heller berett att tillstyrka det i motionen

(andra dels-satsen i klämmen) framlagda förslaget om ställande av särskilda

medel — 3 000 kronor — till vederbörande undervisningsnämnders

förfogande.

Departementschefen framhåller i propositionen, att då grundutbildningens

omfattning och innehåll avvägts med tanke på den efter licentiatexa
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Statsutskottets utlåtande nr 191.

men kommande utbildningen, det blir av stor betydelse, att vidareutbildningen

får en riktig utformning med avseende på de i densamma ingående

underläkartjänstgöringarnas längd och art samt behövlig särskild undervisning.

Utskottet ansluter sig till detta uttalande. Utskottet finner de av

departementschefen anförda skälen mot en obligatorisk sjukhustjänstgöring

bärande och delar departementschefens uppfattning att man i varje

fall under en prövotid bör överlämna åt läkarna själva att genom Sveriges

läkarförbund kollegialt reglera och kontrollera denna vidareutbildning. Utskottet

vill i likhet med departementschefen understryka att vederbörande

myndigheter med uppmärksamhet bör följa utvecklingen i fråga om allmänläkarnas

vidareutbildning, så att åtgärder kan vidtas, i den mån förhållandena

så erfordrar. Utskottet finner sig salunda icke böra tillstyrka vad i

motionerna I: 542 och II: 702 (punkt 8) i nämnda fråga payrkats.

Vad i propositionen anförts och föreslagits beträffande ejterutbildning

har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

Sedan 1948 års riksdag i enlighet med förslag av statsutskottet förordat

att ett samarbetsorgan för undervisnings- och sjukvårdsfrågor skulle tillsättas

har — såsom departementschefen påpekat — genom tillkomsten av

kanslerskonferenser samt ämnes- och fakultetskonferenser inom universitetskanslersämbetet

vidgade möjligheter öppnats för en allsidig behandling

av hithörande spörsmål. Utskottet delar departementschefens uppfattning

att frågan om inrättandet av det ifragasatta samarbetsorganet tills

vidare kan hållas öppen i avvaktan pa att ytterligare erfarenheter vinnes

av dessa konferenser.

Övergången från den gamla till den nya studieordningen föreslås i propositionen

skola ske i fyra etapper. Den första etappen skulle innebära,

att undervisningen under de två inledande studieåren omlägges. I andra

etappen ändras studieordningen under det propedeutiska året, och i tredje

etappen når omläggningen medicin- och kirurgikurserna under det fjärde

studieåret. I den fjärde etappen omläggs alla kurser och tjänstgöringar efter

kirurgikursen. Utskottet har i princip icke något att erinra mot detta

förslag. I anslutning härtill torde det såsom departementschefen uttalat

böra ankomma på fakulteterna och undervisningsnämnderna att sköta detaljplaneringen

av studiegången, föreslå erforderliga åtgärder för anordnandet

av behövliga extrakurser, meddela vissa dispenser m. m. Såvitt utskottet

kunnat finna synes det möjligt att enligt den för övergången angivna

ordningen bemästra de i motionen II: 707 påtalade olägenheterna

med avseende å viss kursundervisning. Utskottet är därför icke berett att

biträda det i ovannämnda motion (tredje dels-satsen i klämmen) framställda

yrkandet, vars tillmötesgående skulle kunna rubba de i propositionen

uppdragna riktlinjerna för den successiva övergången till ny studieordning.

Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen II: 707 i nu förevarande

del.

9 — Ilihang till riksdagens protokoll 1901. 0 sand. Nr 191.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Departementschefen har i de olika ämnesavsnitten angivit den för genomförandet

av förevarande reformförslag erforderliga utökningen av personalen,

den i förekommande fall betingade förstärkningen av materielanslagen

samt den kostnadsökning, som hänför sig till utgifter av engångsnatur.

Utskottet, som funnit sig böra godtaga vad departementschefen i nu

nämnda avseenden förordat, får emellertid erinra därom, att den i propositionen

angivna blivande professuren i klinisk fysiologi vid universitetet

i Göteborg genom beslut av innevarande års riksdag kommit till stånd

redan från och med budgetåret 1954/55.

Av den i propositionen framlagda sammanfattande kostnadsberäkningen

framgar, att den totala årliga kostnadsökningen för grundutbildningen

beräknats till i runt tal 2 600 000 kronor, varav för avlöningar 2 446 000

kronor och för materiel 154 000 kronor. Härtill kommer engångskostnader,

huvudsakligen för ombyggnadsarbeten och utrustning, med tillhopa 962 000

kronor. Den årliga kostnadsökningen för vidare- och efterutbildning har

beräknats till i runt tal 73 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för reformförslagets genomförande är

alltså betydande. Den upprustning, som härigenom kommer de medicinska

högskolorna till del, är avsedd att möjliggöra en modernisering och rationalisering

av läkarutbildningen i vårt land och att därigenom tillgodose

sjukvårdens behov av flera och bättre utbildade läkare samt — bland

annat tack vare en förkortad utbildningstid — bidraga till en synnerligen

angelägen ökad produktion av läkare.

Övriga i propositionen framlagda, här ovan icke särskilt berörda förslag

har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) godkänna av chefen för ecklesiastikdepartementet förordade

huvudsakliga grunder för en reformering av läkarutbildningen,

att successivt genomföras från och med budgetåret

1955/56;

b) godkänna av departementschefen förordade förändringar

i personalorganisationen vid de medicinska lärosätena

och till dem knutna undervisningssjukhus, att successivt

genomföras från och med budgetåret 1955/56;

c) i anledning av motionerna I: 553 och II: 709 i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört;

II. att motionerna I: 542 och II: 702, i den mån de i

motionerna framställda yrkandena icke blivit tillgodosedda

med vad utskottet anfört, icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 191. 123

III. att motionerna I: 544 och II: 701 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

IV. att motionerna I: 556 och II: 713 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

V. att motionen II: 706 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

VI. att motionen II: 707 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

VII. att motionen II: 708 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

VIII. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 543

och II: 700 samt i anledning av motionerna 1:91 och

11:132 ävensom 11:714, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om en skyndsam och förutsättningslös utredning

rörande inrättande av en för den kliniska utbildningen avsedd,

till Norrland förlagd medicinsk läroanstalt.

Stockholm den 30 november 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Leander, Gillström, Näsström, Hesselbom,

Sundelin, Einar Persson, Boman, Edvin Thun, Lundgren och Nils Theodor

Larsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Svensson i Ljungskile,

Åkerström, Hoppe, Staxäng, Johansson i Mysinge, Gustafsson i Skellefteå,

Blidfors, fröken Vinge, fröken Olsson och herr Svensson i Stenkyrka.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets utlåtande nr 191.

Reservationer

1) av herrar Malmborg i Skövde, Svensson i Ljungskile, Gustafsson i

Skellefteå och fröken Vinge, vilka ansett

dels att de fem sista meningarna i det stycke, som på s. 116 börjar med

orden »I samma» och på s. 117 slutar med orden »närmare bedömande»,

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Bedömandet av vilka åtgärder som bör vidtagas för en ökning av läkarproduktionen

försvåras emellertid av osäkerheten i fråga om behovets nuvarande

och framtida storlek. Den i motionerna I: 543 och II: 700 skisserade

organisationen synes möjliggöra en relativt snabb ökning av den

medicinska utbildningskapaciteten och tillika besitta den elasticitet, som

i den nu föreliggande situationen synes önskvärd. Därtill kommer, att en

sådan läroanstalt skulle bli mindre kostnadskrävande än en fullständig

medicinsk högskola. Utskottet anser därför starka skäl tala för att ansträngningarna

i första hand inriktas på att snabbt få till stånd en medicinsk

läroanstalt av i dessa motioner angiven typ. Med hänsyn till osäkerheten

inför utvecklingen på längre sikt och svårigheterna att rekrytera

läkartjänsterna i Norrland bör en utredning av de härmed sammanhängande

frågorna emellertid vara förutsättningslös och jämväl omfatta de i

motionerna I: 91 och II: 132 samt II: 714 berörda frågorna om dels inrättande

av en fullständig medicinsk högskola i Norrland och dels förläggning

av klinisk utbildning även till landsortslasarett. I samband härmed

bör jämväl förutsättningarna för ett ökat intag vid de förefintliga teoretiska

institutionerna vid våra medicinska högskolor upptagas till närmare

bedömande. Utredningen bör bedrivas skyndsamt och förslagen, där så

befinnes lämpligt, framläggas i etapper.»

dels ock utskottets hemställan under VIII. bort ha följande lydelse:

»VIII. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 91

och II: 132, I: 543 och II: 700 samt II: 714, i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam och förutsättningslös

utredning rörande inrättande av en medicinsk läroanstalt

förlagd till Norrland.»

2) av fröken Vinge.

Stockholm 1954 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

642578

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:395 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående reformering av läkarutbildningen jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten