Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för innehavare av kronolägenhet att kvarbo på lägenheten utan att detta påverkar hans rätt till arbetarpension.

1954-11-30 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:199, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för innehavare av kronolägenhet att kvarbo på lägenheten utan att detta påverkar hans rätt till arbetarpension.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199.

11

Nr 199.

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för innehavare av

kronolägenhet att kvarbo på lägenheten utan att detta

påverkar hans rätt till arbetarpension.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Jacobson i Vilhelmina väckt motion

(II: 410) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om erforderliga åtgärder i syfte att möjligheten för skogsarbetare hos

domänverket att erhålla arbetarpension icke skall påverkas av om han

kvarbor å kronolägenhet, som upplåtits till honom.

Till stöd för det gjorda yrkandet anföres i motionen följande.

Skogsarbetare i domänverket är jämlikt 3 § kungörelsen med föreskrifter

rörande tillämpning av 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen

för arbetare (nr 694/1947) undantagen från tillämpningen av tjänstepensionsreglementet,

varemot s. k. summarisk pension må, där så finnes skäligt,

kunna beredas sådan arbetare i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i

statens tjänst (nr 490/1947). Huvudregeln är, att arbetare efter anställningens

upphörande kan komma i åtnjutande av arbetarpension, om han uppnått

60 års ålder och en anställningstid av minst 15 år. Enligt särskilda bestämmelser

gäller, att skogsarbetare må vid beräkning av anställningstid,

om och i den mån så erfordras för uppnående av 15 års anställning, kunna

av tid, under vilken han varit arrendator av skogsjordbruk eller innehavare

av kronotorp, skogstorp, odlingslägenhet, kolonat eller annan mindre lägenhet

å kronopark eller annan kronoskog, tillgodoräknas högst tre månader

för år, varunder han innehaft ny ttj anderätten och stått till förfogande för

arbete åt staten, dock sammanlagt högst 36 månader.

Domänstyrelsen tolkar ifrågavarande bestämmelser på så sätt att arbetare

på kronoskog, som samtidigt är innehavare av kronolägenhet, även om han

uppfyllt alla villkor för pension, likväl icke har rätt att erhålla pension, så

länge han bor kvar på lägenheten. Denna ståndpunkt synes styrelsen grunda

på den enligt min mening felaktiga uppfattningen att arbetaren icke avgått

från sin anställning förrän han också avträtt lägenheten. Styrelsen synes

härvid icke göra någon skillnad mellan om lägenheten är upplåten enligt

1943 års bestämmelser, d. v. s. med förbehåll om arbetsplikt, eller utgör en

äldre typ av lägenheter och ej heller ta någon hänsyn till om innehavet av

lägenheten behöver åberopas för erhållande av pension eller ej. Det enda

bestämmande för domänstyrelsen vid avgörandet av en pensionsfråga av

detta slag — där skogsarbetare vill kvarbo på den till honom upplåtna kronolägenheten

— synes vara om verket anser önskvärt att få upplåta respektive

lägenhet till annan, mer arbetsför skogsarbetare.

Såvitt jag kan finna är det principiellt oriktigt att utnyttja pensionsbestämmelser

för att reglera förhållanden, som hänföra sig till tidsvillkoren

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 199.

för upplåtelse av kronolägenheter. Dessa borde liksom andra villkor ha sin

plats i de särskilda författningarna angående sådana lägenheter — om något

behov härav skulle anses föreligga. För min del kan jag emellertid ej finna,

att domänverket icke skulle kunna klara sin skogsarbetarfråga utan att behöva

gå hänsynslöst fram mot äldre arbetare, som ha mångåriga arrendekontrakt

med domänverket och samtidigt stått till förfogande såsom skogsarbetare.

Jag är inte övertygad om att domänverket på det sätt, som man nu

vill tillämpa, bäst tillgodoser intresset att i fortsättningen ha tillgång till arbetskraft

i de stora skogsbygderna i norra Sverige.

När jag i en motion till 1952 års riksdag (II: 388) fäst uppmärksamheten

på nu berörda pensionsfråga, har detta skett med delvis andra utgångspunkter

än här ovan. Över huvud anser jag frågans verkliga innebörd icke

ha kommit fram tillräckligt klart genom den motion som jag då väckte.

Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtande avgivits av statskontoret, som i ärendet hört domänstyrelsen.

Domänstyrelsen har anfört följande.

Domänstyrelsen får i första hand hänvisa till sitt yttrande den 15 mars

1952 med anledning av motion nr 388/1952 i andra kammaren och framhålla,

att lägenheter, som enligt gällande föreskrifter äro avsedda för verkets

skogsarbetare, icke utan men för erhållande av erforderlig arbetskraft

kunna avstås till f. d. arbetare vid verket. Andra lägenheter, som ej oundgängligen

erfordras som bostäder åt skogsarbetare m. fl., har styrelsen dock

efter vederbörande revirförvaltares och överjägmästares förslag eller hörande

lorttarande upplåtit till arbetare, som framställt önskan om kvarblivande

vid lägenheten efter slutad anställning och beviljad pension.

Styrelsen anser, att den av motionären upptagna frågan redan genom av

styrelsen tillämpad praxis och inom ramen för gällande bestämmelser, vilka

ej utan skada för skogsbruket kunna ändras för att tillmötesgå pensionärernas

eventuella önskemål, är löst, och avstyrker motionen.

Statskontoret har anfört följande.

Enligt ämbetsverkets mening måste utfört skogsarbete i statens tjänst och

samtidigt innehav eller arrende av kronotorp eller annan mindre kronoskogslägenhet

ses såsom en enhet. Ett dylikt betraktelsesätt synes även ha

legat till grund för departementschefens uttalanden i samband med tillkomsten

av de i förenämnda motion berörda 1943 års bestämmelser. Av

den därvid lämnade redogörelsen framgår bl. a., att erfarenheten visat, att

lägenhetsinnehavarna i allmänhet icke kunde reda sig utan tillgång på

skogsarbete. Vidare uttalades att kronotorpen med hänsyn till syftet med

upplåtelsen i allmänhet borde få karaktären av stödjordbruk. Det framhölls

jämväl, att ett flertal olika upplåtelseformer och lägenhetstyper förekomma

och att bestämmelserna härom, som tillkommit vid skilda tidpunkter,

aro mycket svåröverskådliga (jfr prop. nr 138, jordbr. utsk. uti. nr 48).

Såvitt statskontoret kan finna föreligger icke — såsom i motionen gjorts

gällande — anledning att göra skillnad mellan olika upplåtelseformer eller

lägenhetstyper i vad gäller rätt till s. k. summarisk arbetarpension. I

betraktande av det samband mellan lägenhetsinnehav och utförd arbetsprestation

som med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen i regel måste

anses föreligga, kan ämbetsverket för sin del icke förorda ett eftergivande

av det av domänstyrelsen tillämpade kravet på avflyttning från vederbörande

lägenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 199.

13

På grund härav och då styrelsen, såsom framgår av dess bifogade yttrande,

så långt möjligt är söker lösa bostadsproblemet för ifrågavarande arbetarkategorier,

avstyrker statskontoret att åtgärder vidtagas i syfte att tillmötesgå

motionen.

Utskottet. Den i förevarande motion berörda frågan om förutsättningarna

för att skogsarbetare i domänverket skall kunna erhålla s. k. summarisk

arbetarpension, därest han bebor kronolägenhet som upplåtits till honom,

var -— såsom ock i motionen framhållits — föremål för prövning av

1952 års riksdag. I motionen II: 388 till nämnda riksdag hemställde samme

motionär att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en

skyndsam översyn av gällande föreskrifter angående pensionering av viss

arbetarpersonal. I infordrat yttrande anförde domänstyrelsen bl. a., att vad

som i frågan skäligen borde göras för att ordna bostadsfrågan för pensionerade

lägenhetshavare kunde åstadkommas inom ramen för gällande bestämmelser,

varför domänstyrelsen avstyrkte motionen. Statskontoret intog

samma ståndpunkt. Utskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 115 till domänstyrelsens uppfattning och avstyrkte motionen.

I samband härmed erinrade utskottet om vissa åtgärder som domänstyrelsen

vidtagit eller förklarat sig ämna vidtaga för lösandet av bostadsfrågan

för pensionerade lägenhetshavare.

När motionären nu åter tagit upp ifrågavarande spörsmål har domänstyrelsen

i sitt över motionen avgivna yttrande intagit enahanda ståndpunkt

som år 1952; härvid har styrelsen tillika anfört att gällande bestämmelser

ej utan skada för skogsbruket kan ändras för att tillmötesgå pensionärernas

eventuella önskemål. Även statskontoret har i sitt yttrande avstyrkt

att åtgärder vidtas i syfte att tillmötesgå motionen.

Även om i den nu föreliggande motionen anförts vissa omständigheter

som är ägnade att ge ifrågavarande spörsmål en mera fullständig belysning

än tidigare, finner sig utskottet likväl icke berett att tillstyrka någon

åtgärd från riksdagens sida i enlighet med motionärens yrkande. Härtill

kommer att, enligt vad utskottet inhämtat, frågan jämväl upptagits i en till

civildepartementet överlämnad framställning från Sveriges kronotorpareoch

kolonistförbund; nämnda framställning har varit föremål för remissbehandling.

Utskottet förutsätter att vid den prövning av frågan som

sålunda kan väntas komma att ske från Kungl. Maj :ts sida olika i ärendet

anförda, på frågan inverkande omständigheter blir vederbörligen beaktade.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen 11:410 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 30 november 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 197.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.