Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för innehavare av kronolägenhet att kvarbo på lägenheten utan att detta påverkar hans rätt till arbetarpension.
1954-11-30 · 3 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:199, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för innehavare av kronolägenhet att kvarbo på lägenheten utan att detta påverkar hans rätt till arbetarpension.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 199.
11
Nr 199.
Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för innehavare av
kronolägenhet att kvarbo på lägenheten utan att detta
påverkar hans rätt till arbetarpension.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Jacobson i Vilhelmina väckt motion
(II: 410) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om erforderliga åtgärder i syfte att möjligheten för skogsarbetare hos
domänverket att erhålla arbetarpension icke skall påverkas av om han
kvarbor å kronolägenhet, som upplåtits till honom.
Till stöd för det gjorda yrkandet anföres i motionen följande.
Skogsarbetare i domänverket är jämlikt 3 § kungörelsen med föreskrifter
rörande tillämpning av 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare (nr 694/1947) undantagen från tillämpningen av tjänstepensionsreglementet,
varemot s. k. summarisk pension må, där så finnes skäligt,
kunna beredas sådan arbetare i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i
statens tjänst (nr 490/1947). Huvudregeln är, att arbetare efter anställningens
upphörande kan komma i åtnjutande av arbetarpension, om han uppnått
60 års ålder och en anställningstid av minst 15 år. Enligt särskilda bestämmelser
gäller, att skogsarbetare må vid beräkning av anställningstid,
om och i den mån så erfordras för uppnående av 15 års anställning, kunna
av tid, under vilken han varit arrendator av skogsjordbruk eller innehavare
av kronotorp, skogstorp, odlingslägenhet, kolonat eller annan mindre lägenhet
å kronopark eller annan kronoskog, tillgodoräknas högst tre månader
för år, varunder han innehaft ny ttj anderätten och stått till förfogande för
arbete åt staten, dock sammanlagt högst 36 månader.
Domänstyrelsen tolkar ifrågavarande bestämmelser på så sätt att arbetare
på kronoskog, som samtidigt är innehavare av kronolägenhet, även om han
uppfyllt alla villkor för pension, likväl icke har rätt att erhålla pension, så
länge han bor kvar på lägenheten. Denna ståndpunkt synes styrelsen grunda
på den enligt min mening felaktiga uppfattningen att arbetaren icke avgått
från sin anställning förrän han också avträtt lägenheten. Styrelsen synes
härvid icke göra någon skillnad mellan om lägenheten är upplåten enligt
1943 års bestämmelser, d. v. s. med förbehåll om arbetsplikt, eller utgör en
äldre typ av lägenheter och ej heller ta någon hänsyn till om innehavet av
lägenheten behöver åberopas för erhållande av pension eller ej. Det enda
bestämmande för domänstyrelsen vid avgörandet av en pensionsfråga av
detta slag — där skogsarbetare vill kvarbo på den till honom upplåtna kronolägenheten
— synes vara om verket anser önskvärt att få upplåta respektive
lägenhet till annan, mer arbetsför skogsarbetare.
Såvitt jag kan finna är det principiellt oriktigt att utnyttja pensionsbestämmelser
för att reglera förhållanden, som hänföra sig till tidsvillkoren
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Statsutskottets utlåtande nr 199.
för upplåtelse av kronolägenheter. Dessa borde liksom andra villkor ha sin
plats i de särskilda författningarna angående sådana lägenheter — om något
behov härav skulle anses föreligga. För min del kan jag emellertid ej finna,
att domänverket icke skulle kunna klara sin skogsarbetarfråga utan att behöva
gå hänsynslöst fram mot äldre arbetare, som ha mångåriga arrendekontrakt
med domänverket och samtidigt stått till förfogande såsom skogsarbetare.
Jag är inte övertygad om att domänverket på det sätt, som man nu
vill tillämpa, bäst tillgodoser intresset att i fortsättningen ha tillgång till arbetskraft
i de stora skogsbygderna i norra Sverige.
När jag i en motion till 1952 års riksdag (II: 388) fäst uppmärksamheten
på nu berörda pensionsfråga, har detta skett med delvis andra utgångspunkter
än här ovan. Över huvud anser jag frågans verkliga innebörd icke
ha kommit fram tillräckligt klart genom den motion som jag då väckte.
Över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av statskontoret, som i ärendet hört domänstyrelsen.
Domänstyrelsen har anfört följande.
Domänstyrelsen får i första hand hänvisa till sitt yttrande den 15 mars
1952 med anledning av motion nr 388/1952 i andra kammaren och framhålla,
att lägenheter, som enligt gällande föreskrifter äro avsedda för verkets
skogsarbetare, icke utan men för erhållande av erforderlig arbetskraft
kunna avstås till f. d. arbetare vid verket. Andra lägenheter, som ej oundgängligen
erfordras som bostäder åt skogsarbetare m. fl., har styrelsen dock
efter vederbörande revirförvaltares och överjägmästares förslag eller hörande
lorttarande upplåtit till arbetare, som framställt önskan om kvarblivande
vid lägenheten efter slutad anställning och beviljad pension.
Styrelsen anser, att den av motionären upptagna frågan redan genom av
styrelsen tillämpad praxis och inom ramen för gällande bestämmelser, vilka
ej utan skada för skogsbruket kunna ändras för att tillmötesgå pensionärernas
eventuella önskemål, är löst, och avstyrker motionen.
Statskontoret har anfört följande.
Enligt ämbetsverkets mening måste utfört skogsarbete i statens tjänst och
samtidigt innehav eller arrende av kronotorp eller annan mindre kronoskogslägenhet
ses såsom en enhet. Ett dylikt betraktelsesätt synes även ha
legat till grund för departementschefens uttalanden i samband med tillkomsten
av de i förenämnda motion berörda 1943 års bestämmelser. Av
den därvid lämnade redogörelsen framgår bl. a., att erfarenheten visat, att
lägenhetsinnehavarna i allmänhet icke kunde reda sig utan tillgång på
skogsarbete. Vidare uttalades att kronotorpen med hänsyn till syftet med
upplåtelsen i allmänhet borde få karaktären av stödjordbruk. Det framhölls
jämväl, att ett flertal olika upplåtelseformer och lägenhetstyper förekomma
och att bestämmelserna härom, som tillkommit vid skilda tidpunkter,
aro mycket svåröverskådliga (jfr prop. nr 138, jordbr. utsk. uti. nr 48).
Såvitt statskontoret kan finna föreligger icke — såsom i motionen gjorts
gällande — anledning att göra skillnad mellan olika upplåtelseformer eller
lägenhetstyper i vad gäller rätt till s. k. summarisk arbetarpension. I
betraktande av det samband mellan lägenhetsinnehav och utförd arbetsprestation
som med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen i regel måste
anses föreligga, kan ämbetsverket för sin del icke förorda ett eftergivande
av det av domänstyrelsen tillämpade kravet på avflyttning från vederbörande
lägenhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 199.
13
På grund härav och då styrelsen, såsom framgår av dess bifogade yttrande,
så långt möjligt är söker lösa bostadsproblemet för ifrågavarande arbetarkategorier,
avstyrker statskontoret att åtgärder vidtagas i syfte att tillmötesgå
motionen.
Utskottet. Den i förevarande motion berörda frågan om förutsättningarna
för att skogsarbetare i domänverket skall kunna erhålla s. k. summarisk
arbetarpension, därest han bebor kronolägenhet som upplåtits till honom,
var -— såsom ock i motionen framhållits — föremål för prövning av
1952 års riksdag. I motionen II: 388 till nämnda riksdag hemställde samme
motionär att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en
skyndsam översyn av gällande föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal. I infordrat yttrande anförde domänstyrelsen bl. a., att vad
som i frågan skäligen borde göras för att ordna bostadsfrågan för pensionerade
lägenhetshavare kunde åstadkommas inom ramen för gällande bestämmelser,
varför domänstyrelsen avstyrkte motionen. Statskontoret intog
samma ståndpunkt. Utskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 115 till domänstyrelsens uppfattning och avstyrkte motionen.
I samband härmed erinrade utskottet om vissa åtgärder som domänstyrelsen
vidtagit eller förklarat sig ämna vidtaga för lösandet av bostadsfrågan
för pensionerade lägenhetshavare.
När motionären nu åter tagit upp ifrågavarande spörsmål har domänstyrelsen
i sitt över motionen avgivna yttrande intagit enahanda ståndpunkt
som år 1952; härvid har styrelsen tillika anfört att gällande bestämmelser
ej utan skada för skogsbruket kan ändras för att tillmötesgå pensionärernas
eventuella önskemål. Även statskontoret har i sitt yttrande avstyrkt
att åtgärder vidtas i syfte att tillmötesgå motionen.
Även om i den nu föreliggande motionen anförts vissa omständigheter
som är ägnade att ge ifrågavarande spörsmål en mera fullständig belysning
än tidigare, finner sig utskottet likväl icke berett att tillstyrka någon
åtgärd från riksdagens sida i enlighet med motionärens yrkande. Härtill
kommer att, enligt vad utskottet inhämtat, frågan jämväl upptagits i en till
civildepartementet överlämnad framställning från Sveriges kronotorpareoch
kolonistförbund; nämnda framställning har varit föremål för remissbehandling.
Utskottet förutsätter att vid den prövning av frågan som
sålunda kan väntas komma att ske från Kungl. Maj :ts sida olika i ärendet
anförda, på frågan inverkande omständigheter blir vederbörligen beaktade.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen 11:410 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 30 november 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 197.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.