Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1954-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:35, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt statsgaranti för exportkredit m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 35.

Nr 35.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt

statsgaranti för exportkredit m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(1 :a avd.)

I propositionen nr 24 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 18 december 1953, föreslagit

riksdagen medgiva att svenska staten må intill utgången av budgetåret

1956/57 åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

till ett belopp av högst 300 miljoner kronor, varav för lagerhållning av svenska

exportvaror utomlands samt för finansieringsgarantier, avseende produktion

för export, tillhopa högst 100 miljoner kronor; i de angivna högsta beloppen

skall inräknas summorna av de till och med den 30 juni 1954 beviljade

garantierna.

Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Norling m. fl. (I: 181) och den andra inom andra kammaren

av herr Johansson i Stockholm m. fl. (II: 189), hemställts, att riksdagen, med

godtagande i övrigt av proposition nr 24, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer

om förslag till sådana ändringar i gällande bestämmelser om exportkreditgarantigivningen,

att en av dess viktiga uppgifter blir att främja kraftigt

vidgad handel med Sovjetunionen och övriga krisfria marknader i öster,

i syfte att säkra upprätthållandet av produktion och full sysselsättning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen II: 189.

När systemet med statliga exportgarantier tillkom år 1933 var det primära

syftet att genom stimulans åt exporten främja sysselsättningen inom landet.

Efter hand har garantigivningen fått ökad vikt i olika handelspolitiska

sammanhang och under de senaste åren har den även fått betydelse

ur valutasynpunkt.

År 1950 utbyggdes systemet att omfatta lagerhållning av svenska varor

utomlands. Avsikten härmed var främst att underlätta en ökad inriktning

av exporten på de mera svårbearbetade hårdvalutamarknaderna. Sedan

denna tidpunkt har konkurrensen på exportmarknaderna, i första hand

dollarmarknaderna, avsevärt skärpts. År 1953 beslöt riksdagen att ytterligare

bygga ut garantisystemet till att avse även finansiering av produktion

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 35.

5

för export främst till hårdvalutaländerna. Vidare genomfördes uppmjukningar

i villkoren för statsgaranti för entreprenadarbeten. Den dittillsvarande

garantien mot förluster i samband med lagerhållning utomlands utsträcktes

att i undantagsfall även användas i fråga om andra länder än hårdvalutaländer.

Slutligen utvidgades garantigivningen mot förlust på grund av

statliga åtgärder utomlands att omfatta även opåräknat införande av importlicensiering

eller återtagande av redan lämnade importlicenser. Vad beträffar

ifrågavarande utvidgning av garantigivningen till delvis nya objekt

och områden är erfarenheterna, framhåller departementschefen, ännu alltför

ringa för att tillåta någon mera bestämd uppfattning. Det finns anledning

att med uppmärksamhet följa utvecklingen härvidlag.

Exportkredilnämnden har föreslagit att bestämmelserna angående statsgaranti

för exportkredit förlänges ytterligare tre år räknat från den 1 juli

1954. Därest en än mera skärpt konkurrens skulle öka svårigheterna för exporten

anser nämnden att en i ett sådant läge erforderlig anpassning av

nämndens verksamhet kan ske inom de nu givna bestämmelsernas ram.

De möjligheter, som härvid främst står till buds, är en höjning av garantiprocentsatserna

och en sänkning av premierna. Nämnden anser att den nuvarande

maximeringen till 300 miljoner kronor inte behöver ändras.

Remissinstanserna understryker att ökade svårigheter möter exporten i

ett allt hårdare konkurrensläge, vilket anses motivera en ändrad praxis vid

beviljandet av garantier. Flera remissinstanser pekar på att premierna kan

sänkas samt att procentsatserna kan höjas inom nu gällande ram. Skånes

handelskammare har emellertid sträckt sig något längre genom att föreslå

att den för viss garantiform för hårdvalutaländer reserverade högre garantiprocentsatsen,

85 procent, ges generell giltighet.

För egen del anser departementschefen att en förlängning av bestämmelserna

angående statsgaranti för exportkredit bör ske. I likhet med exportkreditnämnden

anser departementschefen att ett fortsatt bemyndigande bör

— liksom det nu gällande — begränsas till att omfatta tre år. Departementschefen

finner det naturligt att man från statsmakternas sida prövar möjligheterna

att i ett hårdnande konkurrensläge för exportindustrien ge denna

ett effektivare stöd på de olika vägar, som angivits av nämnden och remissinstanserna.

Departementschefen anser sig dock ej kunna tillstyrka det av

Skånes handelskammare framförda förslaget, att procentsatsen, oavsett vilket

land exporten avser, skall kunna uppgå till 85 procent av varuvärdet.

Den i detta avseende nu tillämpade differentieringen till förmån för exporten

till hårdvalutaländerna bör sålunda enligt departementschefen tills vidare

bibehållas. Pbl uppmjukning av praxis inom den författningsenliga ramen

kan stimulera till att garantigivningen mer allmänt kommer att utnyttjas.

Den betydande marginal, som finns mellan å ena sidan del nu föreskrivna

maximibeloppet 300 miljoner kronor och å andra sidan statens ansvar för

utfärdade garantiförbindelser, vilket f. n. uppgår till i runt tal 75 miljoner

kronor, ger möjlighet till en betydande expansion. Någon ökning av maximi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 35.

beloppet 300 miljoner kronor finner departementschefen i likhet med nämnden

och remissinstanserna således icke nu erforderlig.

Departementschefen förordar alltså, att nu gällande bemyndigande att

meddela statsgaranti för exportkredit förlänges att gälla intill utgången av

budgetåret 1956/57. Därest så skulle befinnas erforderligt förutsättes emellertid

under denna tid förslag till ändringar få framläggas.

Utskottet. Den statliga garantiverksamheten för exportkredit m. in. har

otvivelaktigt utgjort och utgör alltjämt ett värdefullt stöd för den svenska

exportnäringen. Utskottet vill därför tillstyrka, att gällande bestämmelser

angående sådan garanti förlängas ytterligare tre år. Därest en än mera skärpt

konkurrens skulle öka svårigheterna för exporten, anser utskottet i likhet

med departementschefen angeläget, att åtgärder vidtagas i syfte att bereda

exportindustrien ett effektivare stöd. Under hänvisning till uttalanden av

flera remissinstanser, bland andra kommerskollegium, Sveriges allmänna

exportförening och kooperativa förbundet, ifrågasätter utskottet, om icke en

justering av garantipremierna samt en uppmjukning av nuvarande praxis

i fråga om garantiprocentsatserna ävensom en mera liberal inställning till

långfristiga krediter bör åvägabringas. Utskottet tillstyrker emellertid, att

det nuvarande maximibeloppet för exportkreditgarantierna, 300 miljoner

kronor, bibehålies.

Vad beträffar det motionsvis gjorda yrkandet vill utskottet erinra om

att de stora i exportfrämjande syfte mest betydelsefulla huvudformerna för

de statliga exportgarantierna icke äro begränsade till vissa utländska marknader

utan stå öppna för export till alla länder. Det kan här framhållas, att

i realiteten dessa garantier mest utnyttjats med avseende å exporten till

vissa öststater, främst Polen och Östtyskland. Något som helst hinder föreligger

alltså icke att lämna här avsedda garantier för export exempelvis till

Sovjetunionen. Erinras må, att de s. k. finansieringsgarantierna, som tillkommo

genom beslut av 1953 års riksdag, samt statsgarantierna mot förluster

i samband med lagerhållning utomlands äro av uteslutande valutaskäl

avsedda att i första hand användas för hårdvalutamarknaderna. Utskottet

vill vidare hänvisa till sitt av 1953 års riksdag godkända utlåtande

nr 56 i anledning av då föreslagen utbyggnad av exportkreditgarantisystemet,

vari utskottet framhöll angelägenheten av att, därest så påkallades av

förändringar i sysselsättningsläget, frågan om en utvidgning av exportkreditgarantierna

toges under omprövning.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört torde de föreliggande motionerna

icke böra påkalla någon riksdagens åtgärd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må medgiva, att svenska staten må intill

utgången av budgetåret 1956/57 åtaga sig betalningsansvap

i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av

högst 300 miljoner kronor, varav för lagerhållning av sven
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 35.

7

ska exportvaror utomlands samt för finansieringsgarantier,

avseende produktion för export, tillhopa högst 100 miljoner

kronor; i de angivna högsta beloppen skola inräknas summorna

av de till och med den 30 juni 1954 beviljade garantierna;
b)

att motionerna I: 181 och II: 189 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1954.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Närvarande: se under utlåtandet nr 32.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:119 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition av visst äldre reservationsanslag. a1 i texten