Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av malmfältspolisorganisationen.
1954-03-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:37, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av malmfältspolisorganisationen.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 37.
1
Nr 37.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
avlösning av malmfältspolisorganisationen.
(3 :e avd.)
I propositionen nr 27 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 4 december 1953, föreslagit
riksdagen att godkänna av departementschefen förordade grunder
för en avlösning av malmfältspolisorganisationen.
Genom beslut den 29 juni 1950 uppdrog Kungl. Maj :t åt landshövdingen
Bo Hammarskjöld att verkställa utredning rörande den s. k. malmfältspolisens
framtida ställning och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen
— som antagit benämningen 1950 års utredning angående malmfältspolisen
— har den 9 september 1952 avgivit promemoria med förslag
i ämnet. Över promemorian har utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens
län efter hörande av ett stort antal myndigheter, korporationer m. in.
ävensom av ett antal andra remissinstanser.
Efter överväganden inom inrikesdepartementet drogs i en promemoria
den 7 februari 1953 riktlinjer upp för en lösning, som i vissa delar avvek
från utredningens förslag. Över departementspromemorian inhämtades utlåtande
från länsstyrelsen i Norrbottens län efter hörande av Kiruna och
Gällivare kommuner.
Ärendet har sedan varit föremål för överläggningar mellan företrädare
för inrikesdepartementet och länsstyrelsen samt representanter för bolaget
och Kiruna stad.
En redogörelse för 1950 års utredning och departementspromemorian
samt för yttrandena däröver finnes intagen i statsrådsprotokollet s. 3—20,
till vilken redogörelse utskottet tillåter sig att hänvisa.
Mellan utredningen och LKAB har preliminärt överenskommits, att bolaget
efter en avlösning av malmfältspolisen i princip skall bestrida löneoch
pensionskostnaderna för en överkonstapel och 11 konstaplar i Kiruna
samt för en överkonstapel och 3 konstaplar i Malmberget. Med representanter
för bolaget har utredningen gjort upp ett förslag till avtal.
Avtalstexten jämte kommentarer till avtalet finnes intagen i statsrådsprotokollet
s. 6—8.
Bihang till riksdagens protokoll 195b. C> samt. Nr 37.
2
Statsutskottets utlåtande nr 37.
Malmfältspolisen har sin grund i kontrakt mellan staten och LKAB rörande
arrendeupplåtelse av viss mark i anslutning till malmfälten. I kontrakten
stadgas, att holaget skall tillhandahålla länsstyrelsen i Norrbottens
län erforderliga medel för avlönande av den polisstyrka, som förordnas
av länsstyrelsen till ordningens upprätthållande å Luossavaara och Kiirunavaara,
resp. Malmberget, och närmast därintill belägna områden. Arrendekontrakten
skall enligt träffad uppgörelse bestå så länge bolaget uppehåller
gruvdriften.
Malmfältspolisen består av 16 man i Kiruna polisdistrikt och 6 man i
Gällivare polisdistrikt. Härutöver finnes i dessa distrikt anställd vanlig
kommunal polis i enlighet med polislagens bestämmelser, 4 befattningshavare
i Kiruna och 19 i Gällivare polisdistrikt. — Malmbergets polisdistrikt
har numera indragits och uppgått i Gällivare polisdistrikt. Berörda
organisationsförändring måste anses sakna betydelse vid bedömandet av
utredningens förslag.
Åtskilliga olägenheter är enligt 1950 års utredning förenade med polisväsendets
nuvarande organisation inom ifrågavarande områden. Dessa
anges vara i huvudsak följande.
Beträffande polisorganisationen som sådan framhålles det oegentliga i
att polispersonal i samma polisdistrikt har olika huvudmän. Den omständigheten
att inom samma polisdistrikt finnes dels kommunalt anställd
polispersonal och dels personal, anställd jämlikt föreskrifterna i arrendekontrakten,
är ägnad att försvåra polisverksamhetens behöriga bedrivande.
Malmfältspolisens bristande mobilitet är även en betydande olägenhet.
Malmfältspolisen anses sålunda icke kunna tagas i anspråk för tjänstgöring
utanför de polisdistrikt, vari den är stationerad. LKAB eller representanter
för bolaget har i skilda sammanhang även ifrågasatt befogenheten
av att använda malmfältspolis inom de delar av polisdistrikten, som ligger
så avlägset från områdena för gruvdriften, att polisarbetet där icke kan
anses äga något samband med densamma. I Kiruna torde ej heller malmfältspolis
författningsenligt kunna tagas i anspråk för den staden åliggande
skyldigheten att tillhandahålla reservpolis.
Beträffande malmfältspolispersonalens anställningsförhållanden kan enligt
utredningen allvarliga erinringar göras, särskilt i vad gäller pensionsförhållandena.
Största delen av personalen har icke fått sin pensionsfråga
ordnad. De pensionsutfästelser, som meddelats av bolaget, företer dessutom
väsentliga brister, främst därutinnan att rätt till uppskjuten pension icke
föreligger. Detta förhållande har bl. a. medfört, att befattningshavare vid
malmfältspolisen, som anställts i andra polisdistrikt, underlåtit att begära
avsked från sin anställning vid malmfältspolisen för att icke äventyra den
pensionsrätt, som därstädes tillkommer eller möjligen må tillkomma dem.
Vidare anmärker utredningen, att oklarhet råder rörande malmfältspolisens
tjänstcrättsliga ställning i allmänhet, främst i vad angår frågan
i vad mån bestämmelserna i polislagen och övriga författningar rörande
polisväsendet är tillämpliga å densamma. Denna oklarhet är uppenbarligen
i och för sig en allvarlig olägenhet. Den medför även åtskilliga praktiska
nackdelar. Sålunda må nämnas, att ovissheten om personalens rätt
Statsutskottets utlåtande nr 37.
3
till reseersättning och till ersättning för skada i tjänsten in. m. verkar hämmande
på mobiliteten.
Såsom ytterligare skäl för en omorganisation av malmfältspolisen nämner
utredningen slutligen, att den oklara gränsen mellan kommunernas och bolagets
skyldigheter under senare år upprepade gånger föranlett allvarliga
tvister.
Det förslag till en framtida organisation av polisverksamheten i ifrågavarande
områden, som 1950 års utredning angående malmfältspolisen framlagt
efter förhandlingar med berörda parter, innebär i korthet följande.
Kommunerna övertager hela ansvarigheten för polisväsendet inom områdena.
Staten och LKAB träffar avtal om bolagets förpliktelser efter avlösningen.
Enligt ett uppgjort förslag till sådant avtal skall LKAB årligen
till staten erlägga ett belopp, som skall motsvara lönekostnaderna för 2
överkonstaplar och 14 konstaplar, samt de fortlöpande avgifterna enligt
SPA-reglementet för samma antal polismän ävensom ett engångsbelopp,
motsvarande engångsavgifterna enligt samma reglemente för nyssnämnda
16 polismän. Staten övertager härvid alla bolagets förpliktelser till följd av
pensionsutfästelser, som bolaget meddelat personal, som är anställd vid
malmfältspolisen. Till kommunerna skall enligt utredningens förslag såsom
statsbidrag utgå de belopp, som LKAB skall årligen betala till staten
och därutöver till Kiruna stad 50 procent av avlöningskostnaderna för 1 biträdande
överkonstapel, 2 kriminalkonstaplar och 1 poliskonstapel. Såväl
Kiruna som Gällivare berättigas därjämte att vinna inträde i SPA för all
nuvarande och blivande personal i kommunerna, utan skyldighet att erlägga
engångsavgifter för nuvarande personal. Såsom förutsättning för åtnjutandet
av dessa förmåner skall gälla, att kommunerna förbinder sig att den
1 juli 1953 övertaga hela ansvarigheten för polisväsendet inom kommunerna,
att övertaga samtliga tjänster vid malmfältspolisen, att övertaga den
personal, som vid avlösningen varaktigt innehar eller uppehåller tjänsterna
samt att svara för de på tiden därefter belöpande, huvudmannen åvilande
kostnaderna för polismännens pensionering. På statsverket skulle ankomma
att bestrida vissa pensionsförmåner för tjänstlediga och förutvarande
befattningshavare vid malmfältspolisen.
För egen del är departementschefen ense med utredningen om att endast
en huvudman för polisväsendet i envar av kommunerna bör finnas samt
att kommunerna själva bör övertaga huvudmannaskapet. Departementschefen
delar även utredningens mening att allt samband i polishänseende
mellan LKAB och kommunerna bör upphöra. Vad angår förhållandet mellan
staten och bolaget, anser sig departementschefen i princip böra tillstyrka
det avtalsförslag, som utredningen framlagt.
Beträffande förhållandet mellan staten och kommunerna efter en avlösning
av den nuvarande organisationen har utredningen ansett, att kommunerna
icke bör berövas den förmånsställning de genom malmfältspolisen
4
Statsutskottets utlåtande nr 37.
haft i jämförelse med andra kommuner när det gällt polislagens föreskrifter
att bekosta polisväsendet. Utredningen har därför ansett skäligt, att de tillförsäkras
ett statsbidrag, som icke i någon högre grad avviker från den
förmån, som malmfältspolisorganisationen inneburit. För egen del vill departementschefen
av principiella skäl icke förorda en lösning, som vid sidan
av polislagen och övriga gällande författningar tillförsäkrar dessa kommuner
fortlöpande förmåner, som leder till ökade utgifter för statsverket.
Departementschefen kan alltså icke tillstyrka föreslaget 50-procentigt statsbidrag
till fyra polismän i Kiruna och ej heller det av bl. a. 1951 års pensionsutredning
avstyrkta förslaget om SPA-anslutning för polismännen i
staden. Däremot har departementschefen ej något att erinra mot att kommunerna
— om de medverkar till frågans lösning — beredes den förmånen,
att staten till dem utbetalar det årliga bidraget från LKAB. Vidare anses
skäligt, att kommunerna får någon lättnad vid själva övergången till den
nya organisationen och av statsmedel erhåller gottgörelse för huvuddelen
av de pensionskostnader av engångsnatur, som sammanhänger med att de
blir huvudmän för den då anställda malmfältspolispersonalen. Detta anses
för Kirunas del böra ske genom ett engångsbidrag, som till beloppet motsvarar
stadens kostnader för att tillförsäkra ett visst antal befattningshavare
vid malmfältspolisen samma pensionsförmåner som om de varit
anställda hos kommunen under den tid som motsvarar deras anställning
vid malmfältspolisen. Med hänsyn till grunderna för bolagets betalningsåtagande
anses detta antal lämpligen böra bestämmas till högst 12 av de
befattningshavare, som vid avlösningen varaktigt innehar eller uppehåller
tjänster vid malmfältspolisen i staden. Det förutsättes, att
staden bereder motsvarande pensionsförmåner åt de befattningshavare,
som må komma att överstiga det antal för vilka bidrag sålunda lämnas.
Beträffande Gällivare, som ju enligt gällande bestämmelser äger rätt att
SPA-ansluta sin polispersonal, får denna kompensation ske på sätt som
utredningen föreslagit, alltså genom att kommunen befrias från engångsavgifter
enligt 18 § 3 mom. SPA-reglementet. Utredningens förslag att befattningshavare
vid malmfältspolisen med pensionsutfästelser från LKAB,
som övergår till tjänst vid polisväsendet i Kiruna stad eller Gällivare kommun,
icke bör få sämre pensionsförmåner än vad de skulle ägt åtnjuta
enligt bolagets pensionsreglemente anser departementschefen vara riktigt.
I vad avser de polismän, som kommer att anslutas till SPA, tillstyrkes vad
utredningen föreslagit härom. I övrigt anses det böra ankomma på vederbörande
kommun att sörja för att ifrågakommande polismän tillgodoses
på föreslaget sätt.
Sammanfattningsvis innebär den av departementschefen förordade regleringen
av förhållandet mellan staten och kommunerna, att Kiruna stad
skulle erhålla — förutom vanligt bidrag till reservpolisen — dels LKAB:s
årliga, på staden belöpande bidrag, och dels ett engångsbelopp såsom bidrag
Statsutskottets utlåtande nr 37.
5
till pensioneringskostnaderna för högst 12 polismän. Gällivare kommun
skulle, såsom även utredningen föreslagit, erhålla dels på kommunen belöpande
del av LKAB:s årliga bidrag — varvid statsbidraget enligt polislagen
skall minskas på sätt utredningen föreslagit — dels rätt till SPAanslutning
för all polispersonal utan att behöva erlägga engångsavgifter.
Såsom en förutsättning för åtnjutandet av de utöver gällande författningar
tillstyrkta förmånerna skall gälla, att kommunerna övertager dels
samtliga tjänster vid malmfältspolisen och dels den personal vid malmfältspolisen,
som är villig att övergå i kommunernas tjänst. De enskilda
befattningshavarna anses därvid såsom ovan i visst hänseende framhållits
och i vissa remissyttranden uttalats icke efter avlösningen böra beredas
sämre avlöningsförmåner i något avseende än vid anställningen hos malmfältspolisen.
Kommunerna skall efter övertagandet svara för de på tiden
därefter belöpande, huvudmannen åvilande kostnaderna för vederbörande
polismäns pensionering — såvitt avser polismännen i Gällivare beräknade
efter de pensions- och tjänståldrar, som gäller enligt SPA-reglementet.
Efter avlösningen skall de bestämmelser, som är tillämpliga på polisväsendet
i allmänhet, gälla även polisen i ifrågavarande kommuner. Departementschefen
kan alltså icke tillstyrka det i remissyttrandet av länsstyrelsen
i Norrbottens län framförda förslaget om att utsträcka mobiliteten
för dessa poliskårer utöver vad som gäller enligt polislagen.
Vad beträffar pensioner åt avgångna och tjänstlediga befattningshavare
vid malmfältspolisen tillstyrkes förslag av utredningen att staten skall bära
kostnaderna för sådan pensionering. Vad utredningen anfört rörande den
närmare regleringen av dessa pensionsfrågor har icke givit departementschefen
anledning till erinran. Dock anses reduktion av livräntebeloppen i
vissa fall, då denna förmån sammanträffar med pension från annat håll,
böra ske i enlighet med vad 1951 års pensionsutredning uttalat.
Avlösningen föreslås skola ske den 1 juli 1954, vilket föranleder vissa
jämkningar i avtalsförslaget.
Det förslag, som framlagts, har utarbetats efter förhandlingar mellan
företrädare för inrikesdepartementet, länsstyrelsen, representanter för
bolaget och Kiruna stad, vilka förklarat sig vilja biträda en lösning efter
dessa linjer. För Kirunas del har detta skett genom beslut av drätselkammaren
i staden den 25 september 1953.
Merutgifterna för statsverket i förhållande till nuläget i anledning av
vad här föreslagits kommer att hestå i dels ett årligt bidrag enligt polislagen
till 2 extra poliskonstaplar i Gällivare, ca 3 800 kronor, dels ock ett
direkt engångsbidrag till Kiruna stad för pensioneringskostnader, uppskattningsvis
300 000 kronor, varifrån emellertid kan avräknas LKAB:s
engångsbidrag om ca 278 000 kronor. Härtill kommer vissa indirekta bidrag
till Gällivare polisdistrikt genom befrielsen för polisdistriktet att erlägga
engångsavgifter till SPA jämte statens bidragsgivning till pensionerings
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 37.
kostnaderna vid anstalten; dessa indirekta bidrag kan uppskattas till ca
300 000 kronor såsom engångsbidrag och ca 4 000 kronor såsom årligt
bidrag. Slutligen skulle statsverket vidkännas kostnader för pensionering
av viss avgången personal.
För Gällivare kommun beräknas uppstå en ökad årlig nettokostnad av
storleksordningen 20 000 kronor och för Kiruna stad en årlig kostnadsökning
av storleksordningen 100 000 kronor, som dock delvis kompenseras
genom engångsbidraget om ca 300 000 kronor.
LKAB:s olika bidrag föreslås skola tillgodoföras anslaget till Bidrag till
den lokala polisorganisationen å landsbygden m. m., från vilket anslag även
torde få utbetalas de direkta statsbidragen till Kiruna stad och Gällivare
kommun. De indirekta bidragen kommer att belasta vederbörligt anslag
under tolfte huvudtiteln.
Utskottet. Vid ett bifall till förslagen i förevarande proposition kan en
enhetlig organisation av polisväsendet i staden Kiruna och Gällivare kommun
åvägabringas. Delade meningar råder icke om önskvärdheten av att
endast en huvudman för polisväsendet skall finnas i envar av dessa kommuner
och icke heller om att huvudmannaskapet bör övertagas av kommunerna.
På grund härav och då utskottet finner vad departementschefen
förordat innefatta en tillfredsställande organisation och lämplig avvägning
mellan de i viss mån mot varandra stående ekonomiska intressena i denna
fråga, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 4 december
1953 förordade grunder för en avlösning av malmfältspolisorganisationen.
Stockholm den 9 mars 1954.
På statsutskottets vägnar.
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Näsgård, Leander, Gillström, fröken Andersson, herrar Hesselbom, Gustaf
Andersson, Sundelin, Einar Persson, Boman, Erik Svedberg, Elfving och
Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Ståhl, Lindholm, Rubbestad,
Svensson i Ljungskile, Åkerström, Hoppe, fröken Elmén, herrar Jansson
i Kalix, Onsjö och Birke.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 54
403621
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av malmfältspolisorganisatio 7ZG71 a1 i texten