Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående markegångstaxor jämte i ämnet väckta motioner.

1954-03-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:50, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående markegångstaxor jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 50—51.

Statsutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående markegångstaxor jämte i

ämnet väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 3 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27 november 1953, föreslagit

riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning

angående markegångstaxor.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående markegångstaxor.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Markegångstaxor skola årligen upprättas för varje län genom särskilda

för hela riket gemensamma markegångsdeputerade.

Markegångsdeputerade skola bestå av generaldirektören och chefen för

kammarkollegiet såsom ordförande samt fyra ledamöter. Av ledamöterna

skola två utses av kammarkollegiet bland kollegiets ledamöter samt två utses

av statens jordbruksnämnd bland nämndens ledamöter. Deputerade välja

inom sig vice ordförande.

För de av vederbörande myndighet utsedda deputerade skall myndigheten

tillika bland sina ledamöter utse två suppleanter.

Ledamöter och suppleanter utses för en tid av fyra år. Avgår ledamot eller

suppleant innan tjänstgöringstiden är till ända, skall annan utses för

återstående delen av tiden.

2 §•

Markegångsdeputerade sammanträda på kallelse av ordföranden. Sammanträde

för markegångstaxornas upprättande hålles tidigast den tionde och senast

den trettionde november.

År ledamot förhindrad deltaga i sammanträde, åligger det honom att därom

ofördröj ligen underrätta ordföranden, som i ledamotens ställe inkallar

suppleant.

3 §.

Markegångsdeputerade äro beslutmässiga när minst fyra deputerade eller

för deputerade inkallade suppleanter äro närvarande. Uppstår skiljaktiga

meningar hland deputerade, och måste till följd därav omröstning anställas,

skall denna vara öppen och den mening bliva gällande vilken flertalet bi
1

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 6 samt. Nr 50—51.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 50.

trätt eller, om rösterna utfalla lika, den mening som biträdes av ordföranden

vid sammanträdet.

4 §.

Vid markegångsdeputerades sammanträde föres protokoll av den tjänsteman

hos kammarkollegiet, som kollegiet därtill förordnar. Markegångsdeputerade

äga även i övrigt påkalla biträde av de hos kollegiet anställda befattningshavarna.

5 §•

Markegångstaxa skall innehålla:

a) årets pris, bestämt på sätt i 8 § andra stycket sägs, å de jordbruksprodukter

av årets skörd och de övriga persedlar, vilka skola utgöra föremål

för markegångssättning (det årliga markegångspriset); samt

b) medeltalet av de för det löpande året och för de nästförflutna nio åren

upptagna årliga markegångsprisen å de i samband med ränteförenklingen

jämlikt kungörelsen den 11 maj 1855, nr 33, bestämda så kallade huvudpersedlarna,

i den mån dylik persedel åsatts årligt markegångspris enligt vad

ovan sägs (årets medelmarkegångspris).

Det åligger markegångsdeputerade att bestämma de persedlar, vilka skola

vara upptagna i taxorna.

6 §•

Persedel och tjänstbarhet, som icke finnes upptagen i markegångstaxan,

skall, om så prövas nödigt för beräkning i penningar av i persedlar eller

tjänstbarheter bestämd avgift, omsättas i persedel, som är upptagen i markegångstaxan.

Till grund för omsättningen skall tagas medeltalet av prisen

enligt den årliga markegången för åren 1944—1953.

Det åligger deputerade att efter därom av länsstyrelse gjord framställning

låta verkställa omsättningen samt att fastställa de nya persedlarna och

deras myckenhet. Beträffande avgift, vars utbetalning icke ankommer å länsstyrelse

eller som icke inbetalas till länsstyrelse, må framställning hos deputerade

om persedelomsättning göras av avgäldsgivaren eller avgäldstagaren.

7 §•

Till ledning vid mark.egångssättningen skall statens jordbruksnämnd före

den 10 november till markegångsdeputerades ordförande insända prisuppgifter

å samtliga i markegångstaxorna ingående persedlar ävensom den ytterligare

utredning, som nämnden kan finna erforderlig eller som markegångsdeputerade

begärt.

8 §•

Det åligger markegångsdeputerade att efter noggrant övervägande av kända

förhållanden och gällande pris samt med ledning av de prisuppgifter, varom

i 7 § förmäles, bestämma det genomsnittliga riksmedelpriset för året för

envar i markegångstaxorna ingående persedel.

Det årliga markegångspriset för viss persedel i visst län skall bestämmas

till ett belopp som motsvarar persedelns pris enligt den år 1953 fastställda

årliga markegången med det tillägg till eller avdrag från nämnda pris, som

föranledes av den relativa förändring, som riksmedelpriset utvisar i förhållande

till 1953 års riksmedelpris.

9 §.

Sedan markegångstaxa blivit fastställd skall taxan snarast möjligt kungöras

i allmänna länskungörelserna; därvid skall tillika angivas i vilken

ordning talan må föras mot fastställelsebeslutet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50.

3

10 §.

Markegångsdeputerade hava att fastställa för tillämpning av denna förordning

erforderliga formulär.

11 §•

1 mom. Den som icke åtnöjes med markegångsdeputerades beslut äger att

hos Kungl. Maj :t söka ändring däri genom besvär, vilka skola hava inkommit

till finansdepartementet inom en månad från den dag taxan varit införd

i allmänna kungörelserna för det län, vars markegång överklagas, eller,

såvitt angår beslut som icke enligt 9 § skall införas i länskungörelserna,

inom en månad från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet.

2 mom. Beslut om ändring av den årliga markegången gäller till förmån

endast för den eller dem, som sökt den vunna ändringen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 2 juni 1911 (nr 62)

angående grunderna och sättet för markegångsprisens bestämmande; dock

att 1953 års markegångspriser skola gälla intill dess nya markegångspriser

blivit vederbörligen fastställda. Finnes för viss persedel enligt sistnämnda

förordning bestämt årspris litt. B. för år, som skall ingå i beräkningen av

medelmarkegångspriset, skall detta årspris ligga till grund vid beräkningen

i stället för det årliga markegångspriset.

De prisuppgifter enligt 7 §, som skola insändas före den 10 november

1954, skola avse såväl 1953 som 1954 års priser.

Propositionen.

I propositionen framhålles att en fullständig avveckling av markegångsinstitutet

för närvarande icke kan komma till stånd. Däremot är en avsevärd

förenkling i förfarandet möjlig att genomföra. Det i propositionen

framlagda förslaget innebär bland annat att antalet persedlar, som skall

prissättas, betydligt minskas. Vidare förordas att prisinsamlingen och prissättningen

skall ske centralt och i huvudsak grundas på redan, bl. a. hos

statens jordbruksnämnd, förefintligt prismaterial. Härigenom möjliggöres

att den nuvarande omfattande organisationen med markegångsdeputerade

inom varje län kan avskaffas och markegångssättningen i stället anförtros

åt ett mindre antal, enligt propositionen fem, för hela riket gemensamma

markegångsdeputerade.

Inledningsvis erinras i propositionen, att riksdagens år 1947 församlade

revisorer hemställt, att frågan om markegångsinstitutets avveckling måtte

upptagas till närmare övervägande. Då de skäl, vilka tidigare åberopats mot

en dylik avveckling, numera enligt revisorernas uppfattning saknade större

betydelse, syntes spörsmålet snarast böra bringas till sin lösning. I anledning

av nämnda hemställan uttalade 1948 års statsutskott i sitt utlåtande

nr 153 under punkten 18, att utskottet hölle det för sannolikt att markegångstaxorna,

i den mån tillgång till dylika noteringar alltjämt erfordrades,

skulle kunna ersättas med officiella prisuppgifter, som sammanställdes i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 50.

annan ordning. Med hänsyn härtill samt till systemets föråldrade karaktär

i allmänhet funne utskottet starka skäl tala för att i enlighet med revisorernas

förslag frågan om institutets avveckling upptoges till närmare övervägande.

I skrivelse den 19 juni 1948, nr 33j2, anmälde riksdagen, att riksdagen

fattat beslut i överensstämmelse med vad statsutskottet sålunda föreslagit.

I anledning av riksdagens ifrågavarande skrivelse uppdrog Kungl. Maj :t

genom beslut den 10 september 1948 åt kammarkollegiet att — under beaktande

av vad statsutskottet anfört i sitt förenämnda utlåtande — utreda frågan

om inarkegångsinstitutets avveckling eller förenkling samt att till Kungl.

Maj :t inkomma med förslag i ämnet.

I skrivelse den 30 juni 1951 har kammarkollegiet framlagt förslag till förenkling

av markegångsinstitutet.

Över kammarkollegiets skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av

vissa myndigheter.

Ifrågavarande spörsmål har därefter varit föremål för ytterligare överväganden

inom finansdepartementet, i samband varmed ett delvis nytt förslag

till lösning av frågan utarbetats. Detta förslag har framlagts i en i maj 1953

dagtecknad, inom departementets rättsavdelning utarbetad promemoria med

förslag till förenkling av markegångsinstitutet. Promemorian, som varit

föremål för remissbehandling, utmynnade i ett författningsförslag, vilket

fogats vid statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

Propositionen redovisade å s. 5—11 dels historik, dels gällande rätt, dels

ock tidigare förslag till ändringar i 1911 års gällande förordning i ämnet.

Utskottet får hänvisa till propositionen i dessa delar. Här må endast erinras,

att markegångstaxorna alltjämt har betydelse främst för avveckling av

kvarstående rester från det gamla indelnings- och grundskatteväsendets tid

samt för vissa redan träffade avtal om arrende och upplåtelse av jord. En

uppräkning av de olika ersättningar och avgifter, som fortfarande uträknas

efter markegång, återfinnes i propositionen å s. 11—13.

I fråga om gången av markegångssättningen i stora drag må vidare erinras

om följande.

Markegångstaxorna skall upptaga dels den årliga markegången (litt. A),

dels ock årspris (litt. B) och medelmarkegångspris (litt. C). A-prisen kommer

till användning för beräkning av arrenden, kvarstående frälseräntor

och en del andra avgifter. B-prisen har ingen annan funktion än att ligga till

grund för det tioåriga medelmarkegångspriset. Sedan kronans räntor år 1869

förvandlades till fasta penningräntor kommer medelmarkegångspriset numera

till användning allenast vid uträkning av statens indelningsersättningar

och avgälder för markupplåtelser från egendomar i allmän ägo.

Priserna å de till den årliga markegången hänförliga persedlarna inhämtas

enligt särskilda, av kammarkollegiet godkända formulär från dels kommunalnämnderna

å landsbygden, dels magistraterna eller stadsstyrelserna i städerna.

Kommunalnämndernas uppgifter överlämnas närmast till vederbörande

häradsskrivare, som sammanställer desamma i en tabell och beräknar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50.

5

medelpris för fögderiet, varefter denna handling jämte kommunalnämndernas

uppgifter insändes till länsstyrelsen, dit prisuppgifterna för städerna

ingår direkt. Länsstyrelsen granskar det sålunda erhållna prismaterialet

och utarbetar en sammanställning för länet i dess helhet, upptagande medelprisen

för vax-je fögderi och prisen för varje stad samt på grundvalen av

dessa priser uträknade länsmedeltal. Det sålunda åstadkomna primärmaterialet

förelägges de s. k. markegångsdeputerade, som sammanträder en av de

fyra första dagarna i november månad inom varje län under ordförandeskap

av landshövdingen. Markegångsdeputerade, som utgör fyra av landstinget

utsedda, för sakkunskap och oväld kända personer, har till uppgift att efter

noggrant övervägande av kända förhållanden och gällande pris samt med

ledning av dem förelagda prisuppgifter bestämma pris å alla i markegångstaxan

ingående persedlar och tjänstbarheter, således jämväl å de persedlar,

varå årspris, enligt vad nyss sagts, skall beräknas.

Årspriset avser i motsats till den årliga markegången endast några få viktigare

persedlar, vanligen olika slag av spannmål samt smör, i några fall

jämväl kött, hö och järn. Det förberedande arbetet för årsprisens fastställande

är ordnat på ett annat sätt än i fråga om den årliga markegången. Här

erfordras nämligen icke, vad landsbygden beträffar, någon medverkan av

varje kommun, utan prisnoteringarna sättes för resp. fögderier av särskilda

markegångsnämnder, bestående av minst åtta och högst sexton inom vederbörande

fögderi bosatta personer, vilka utses till hälften av fögderiets kommuner

själva och till hälften av länsstyrelsen. Dessa noteringar, avseende

genomsnittliga priser för dels månaderna oktober—december, dels januari

—mars, insändes till länsstyrelserna. För städernas vidkommande avgives

däremot liksom för den årliga markegången ifrågavarande prisnoteringar av

resp. magistrater eller stadsstyrelser. Även dessa noteringar överlämnas till

länsstyrelserna, som utarbetar en sammanställning av prismaterialet i dess

helhet och beräknar länsmedeltalet, varefter förfaringssättet är detsamma

som för den årliga markegången. Sedan länsstyrelsen befordrat taxan till

trycket, överlämnar länsstyrelsen ett antal därav jämte deputerades protokoll

och de till grund för taxan liggande primäruppgifterna till kammarkollegiet,

som omedelbart remitterar taxan till sitt advokatfiskalsämbete för

granskning. Befinnes vid granskningen taxan anmärkningsfri, meddelar

advokatfiskalsämbetet kollegiet underrättelse härom, varefter kollegiet meddelar

länsstyrelsen, att taxan, såvitt den rör kronans rätt, vunnit laga kraft.

Leder däremot advokatfiskalsämbetets granskning till anmärkning mot

taxan, har kollegiet att inom viss kort tid pröva och avgöra den framställda

anmärkningen, varefter jämväl i detta fall länsstyrelsen meddelas underrättelse.

Jämväl enskild part äger att hos kollegiet anföra besvär över markegångssättningen.

Kammarkollegiets förslag till förenkling av markegångsinstitutet ävensom

över förslaget avgivna remissyttranden återfinnes i propositionen å s.

It—21. Utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen i dessa delar. Här må

endast framhållas, att kollegiet förordat dels en inskränkning av antalet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 50.

markegångspersedlar, dels ett slopande av B-prisen samt dessas ersättande

av A-prisen såsom grund för medelmarkegångspriset, dels en förenkling

av insamlingen av prisuppgifterna, dels ock slutligen upphävande av den

särskilda granskning av markegångssättningen som åligger kammaradvokatfiskalskontoret.

Departementspromemorian ansluter sig till kollegiets förslag i fråga om

reducering av antalet persedlar, som skall prissättas, och slopande av B-priserna

såsom grund för det tioåriga medelmarkegångspriset. Beträffande insamlingen

av primäruppgifter och prissättningen innebär departementsförslaget

en längre gående förenkling än den av kollegiet förordade. Beträffande

den närmare innebörden av förslaget får utskottet hänvisa till propositionen

s. 21—23.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget har allmänt tillstyrkts

i remissyttrandena (prop. s. 23—29).

Departementschefen har för egen del anfört följande.

En revision av markegångsinstitutet har länge stått på dagordningen. De

förslag till modernisering av institutet, som tid efter annan framkommit,

har av olika anledningar icke ansetts innefatta någon rationell lösning och

därför icke lagts till grund för en ändrad lagstiftning. Följden har blivit att

proceduren för markegångssättningen i stort sett kommit att bibehållas vid

de former, som fastställdes under en tid då markegångstaxorna hade en

central betydelse för den offentliga hushållningen. I dag framstår reglerna

för markegångsförfarandet såsom i hög grad föråldrade och utari anknytning

till nutida förhållanden.

1948 års riksdag avsåg med sin framställning i första hand att få till stånd

en fullständig avveckling av hela systemet med markegångstaxor. Sålunda

uttalade statsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 153, att

utskottet hölle det för sannolikt att markegångstaxorna, i den mån tillgång

till dylika noteringar alltjämt erfordrades, skulle kunna ersättas med prisuPPS''fter,

som sammanställdes i annan ordning. Den nu verkställda utredningen

torde emellertid ha visat att det för närvarande icke är möjligt att

ersätta markegångsprissättningen med redan existerande officiella prisnoteringar.

På sätt kammarkollegiet framhållit torde man sålunda vara hänvisad

till att genom förenklingar i markegångsförfarandet söka lätta på den

tungroddhet, som vidlåder systemet.

I flera remissyttranden har understrukits att en nu vidtagen förenkling och

omreglering av markegångsinstitutet icke finge uppfattas på annat sätt än

som ett första steg mot en fullständig avveckling av hela systemet med markegångstaxor.

Jag ansluter mig till denna mening. Däremot kan jag icke tillstyrka

socialstyrelsens förslag, att man redan nu bör fastställa en tidrymd

inom vilken avvecklingen skall ha fullbordats. När detta kan ske får bli

beroende på i vilken takt de in natura bestämda avgifterna kan bringas

att upphöra. Enligt vad kammarkollegiet meddelat torde flertalet av nu gällande

arrendeavtal för kronodomäner och kyrkliga egendomar, i vilka arrendeavgiften

gjorts beroende av dylik prissättning, ha löpt ut inom något tiotal

år. Det torde få ankomma på kammarkollegiet att följa utvecklingen på

detta område och hos Kungl. Maj :t göra de framställningar, som förhållandena

påkalla.

Det av kammarkollegiet framlagda förslaget innebär i huvudsak att markegångsförfarandet

skall förenklas i följande hänseenden: a) antalet markegångspersedlar

reduceras avsevärt; b) B-prisen slopas såsom grund för me
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50.

7

delmarkegångspriset; c) insamlingen av prisuppgifterna förenklas; samt d)

den särskilda granskning av markegångssättningen, som för närvarande åligger

kammaradvokatfiskalsämbetet, avskaffas.

Vad först angår reduceringen av antalet persedlar, som skall prissättas,

har kammarkollegiets förslag i denna del tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

Även enligt min mening skulle en betydande förenkling i prissättningen

åstadkommas om markegångssättningen inskränkes till att omfatta

ett fåtal för länets jordbruk representativa produkter. En undersökning av

antalet i markegångstaxorna nu upptagna persedlar ger vid handen att i flera

län prissättas mellan 30 och 40 olika varuslag. Kammarkollegiet har icke

närmare angivit vilka persedlar, som i fortsättningen skulle upptagas i taxorna,

men man torde kunna utgå ifrån att antalet persedlar regelmässigt icke

kommer att överstiga ett tiotal. I enlighet med det anförda förordar jag, att

prissättningen i fortsättningen endast skall omfatta ett fåtal huvudpersedlar.

Kammarkollegiet har ansett, att det bör kunna uppdragas åt kollegiet

att bestämma vilka persedlar, som skall prissättas. Bifalles det i det följande

framlagda förslaget om fem för hela riket gemensamma markegångsdeputerade

torde det kunna uppdragas åt dessa att pröva vilka persedlar i de

olika länen, som skall upptagas i länets markegångstaxa.

En reducering av antalet prissatta markegångspersedlar förutsätter tydligen

att avgift, som utgår i annan persedel, skall kunna omsättas till sådan

huvudpersedel, som är upptagen i taxan. Enligt kammarkollegiets förslag

skall till grund för eu dylik omräkning läggas medeltalet av de sista 10

årens markegångspris. Detta förslag föranleder ingen erinran från min sida.

Skillnaden mellan de nuvarande A- och B-prisen i markegångstaxorna är,

sakligt sett, att A-priset utgör ett beräknat pris å det löpande årets skörd,

under det att B-priset återger det faktiska priset å föregående års skörd. Bpriset

tillkom för att man skulle få ett mera exakt pris på skördeprodukterna.

Ett dylikt pris kunde icke erhållas förrän produkterna i större omfattning

avyttrats, sedan tröskningen för året avslutats. Förslaget att slopa

B-priset har motiverats med att försäljningen av skörden numera sker tidigare

än förr och att prisutvecklingen på det löpande årets skörd sålunda i huvudsak

kan bedömas redan vid tidpunkten för A-prisens fastställande i november

månad. Någon anledning att vidare bibehålla den dubbla prissättningen

torde därför icke finnas. Jag tillstyrker kammarkollegiets förslag om

B-prisens slopande.

Den utan tvekan viktigaste uppgiften vid en revision av markegångsinstitutet

är att söka åstadkomma en rationellare ordning för själva prissättningen.

Det är också här som behovet av förenkling gör sig starkast gällande.

Det av kammarkollegiet i juni 1951 framlagda förslaget innebar att prissättningen

liksom hittills skulle verkställas länsvis av inom varje län valda

markegångsdeputerade. En viss förenkling skulle dock åvägabringas genom

att de prisuppgifter, som det för närvarande åligger de kommunala myndigheterna

och de särskilda markegångsnämnderna all insända, i stället

skulle tillhandahållas av hushållningssällskapen. Såsom av den tidigare lämnade

redogörelsen framgår har statens jordbruksnämnd och iantbruksstyrelsen

ifrågasatt, huruvida icke förenklingen borde drivas betydligt längre.

Sålunda har dessa myndigheter ansett, att hela den lokala organisationen för

markegångstaxornas upprättande borde avskaffas och prissättningen i fortsättningen

ske centralt. Då det syntes nödvändigt att fastställa priserna länsvis

— delta med hänSyn till att variationerna i markegångspriset mellan

olika län vore betydande — förordade jordbruksnämnden ett system, som

innebar all man vid prissättningen utgick från en given bas och sedan för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 50.

kommande år gjorde de procentuella tillägg till eller avdrag från baspriserna,

som motiverades av den relativa förändring som riksmedelpriserna utvisade.

I departementspromemorian framhålles att starka skäl syntes tala för

den av jordbruksnämnden förordade lösningen av markegångssättningen.

Genomfördes en sådan ordning behövde något lokalt prisinsamlande icke

komma i fråga utan markegångspriserna kunde, åtminstone i huvudsak,

fastställas på grundval av hos jordbruksnämnden för andra ändamål redan

förefintligt prismaterial. Vidare vore uppenbart att markegångssättningen

icke behövde ske lokalt utan kunde centraliseras. I enlighet härmed har i

promemorian föreslagits att markegångstaxorna skall upprättas av fem för

hela riket gemensamma markegångsdeputerade i stället för som nu genom

särskilda deputerade i varje län.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget har allmänt tillstyrkts

av remissinstanserna. Även enligt min uppfattning är det synnerligen

angeläget att snarast möjligt komma fram till en metod för prissättningen,

som möjliggör en radikal förenkling av själva organisationen. Med

det begränsade tillämpningsområde, som markegångssättningen numera

har, kan det icke anses påkallat att upprätthålla den nuvarande ordningen

med länsvis utsedda markegångsdeputerade. Jag biträder sålunda förslaget,

att bestyret med markegångssättningen skall uppdragas åt fem för riket

gemensamma markegångsdeputerade.

I departementspromemorian har föreslagits, att markegångsdeputerade

skall bestå av generaldirektören och chefen för kammarkollegiet såsom ordförande

samt fyra ledamöter, varav två skall utses av kammarkollegiet

bland kollegiets ledamöter samt två av statens jordbruksnämnd bland

nämndens ledamöter. Kammarkollegiet har i sitt yttrande ifrågasatt, om

det föreslagna sättet för utseende av deputerade stode väl i överensstämmelse

med stadgandet i § 75 regeringsformen. I nämnda paragraf föreskrives

bl. a., att markegångstaxorna skall upprättas genom deputerade, valda

på sätt av riksdagen särskilt stadgas. Enligt min mening lägger detta grundlagstadgande

icke hinder i vägen för riksdagen att antaga den här föreslagna

ordningen för utseende av deputerade. Jag delar emellertid den av

kammarkollegiet uttalade uppfattningen, att stadgandet numera är obehövligt

och att detsamma bör upphävas. Frågan om en ändring av regeringsformen

bör dock icke upptagas nu utan anmälas först i samband med att

andra grundlagsändringar blir aktuella.

Under remissbehandlingen av departementspromemorian har särskild

uppmärksamhet ägnats frågan om valet av baspriser. I promemorian har

föreslagits, att 1953 års markegångspriser skall användas som baspriser vid

kommande års markegångssättning. Härigenom uppnås att övergången till

den nya metoden för prissättning icke kommer att medföra tvära kastningar

i utgående arrenden och avgifter. I vissa yttranden har uttalals farhågor för

att eventuella felaktigheter i baspriset för en viss persedel kommer att vidlåda

jämväl framtida prissättningar av denna produkt. I anledning av vad

sålunda anförts vill jag först erinra om att den framtida prissättningen endast

kommer att omfatta ett fåtal representativa huvudpersedlar. Då prisförhållandena

beräffande dessa torde vara lätta att kontrollera, synes risken

för felaktig prissättning icke vara så stor. Vidare torde det få antagas

att länsstyrelserna, vilka genom remissen av departementspromemorian erhållit

kännedom om de aktuella planerna på en omläggning av markegångsinstitutet,

med särskild uppmärksamhet följt prissättningen under hösten

U)53 av sådana persedlar, som kan tänkas bil föremål för markegångssättning

även efter ett genomförande av det nu föreliggande förslaget. Jag vill

också nämna att kammarkollegiet i sitt yttrande meddelat, att kollegiet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50.

9

gjort kammaradvokatfiskalsämbetet uppmärksamt på angelägenheten av

att särskild granskning kommer till stånd av 1953 års markegångstaxor.

Erforderliga garantier torde sålunda ha skapats för en så långt möjligt riktig

prissättning, varför 1953 års priser utan olägenhet bör kunna användas

förslaget.

Vad slutligen angår detaljerna i det vid departementspromemorian fogade

författningsutkastet, torde de ändringsförslag, som framlagts av kammarkollegiet,

böra beaktas vid utarbetande av förslag till förordning i ämnet.

Däremot finner jag ej anledning tillstyrka länsstyrelsens i Uppsala län

förslag om minskning av antalet markegångsdeputerade. Ej heller torde

vad länsstyrelsen i Kalmar län anfört om förlängning av den tid, för vilken

markegångsdeputerade skall utses, böra föranleda ändring i departementsförslaget».

Motionerna.

1 förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Pålsson

m. fl. (I: 163) och den andra inom andra kammaren av herr Staxäng m. fl.

(II: 209), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition nr

3 måtte besluta, att markegångsdeputerade skall bestå av generaldirektören

och chefen för kammarkollegiet såsom ordförande samt fyra ledamöter, varav

en skall utses av kammarkollegiet bland kollegiets ledamöter, en av statens

jordbruksnämnd bland nämndens ledamöter samt en av vardera Svenska

landstingsförbundet och Hushållningssällskapens förbund.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 209 följande.

Mot den föreslagna förenklingen av markegångsinstitutet synes i princip

inget vara att erinra. Som framhållits i kammarkollegiets utredning i ärendet

kommer markegångspriserna fortfarande till icke ringa användning

på olika områden av det ekonomiska samhällslivet. Utredningen har också

visat, att prisnivån inom landets olika delar icke är helt utjämnad och att

ett slopande av länsprisen skulle medföra icke obetydliga förskjutningar

i de priser, som enligt nu gällande bestämmelser skall ligga till grund för

betalningen av de avgifter, som löses efter markegång. Även i finansdepartementets

promemoria i ärendet anföres, att beträffande flertalet persedlar

högsta och lägsta markegångspriserna varierar förhållandevis starkt mellan

olika län, varför ett slopande av det nuvarande systemet med länspriser

icke torde vara möjligt. Enligt förslaget skall också länspriser bibehållas,

men de årliga ändringarna av dessa skall ske i relation till riksmedelprisernas

förändring.

Den lokala variation, som således påtagligen förekommer i fråga om

priserna på markegångspersedlar i olika delar av landet, talar enligt vår

mening för att ortsintressena icke nu helt uteslutes från representation i

markegångsdeputerade, vilka skall handha och besluta i hithörande frågor.

Den krets, inom vilken deputerade enligt förslaget skall väljas, är dock

starkt begränsad och nyssnämnda intressen synes knappast kunna bliva

tillgodosedda i sådan omfattning som kan anses motiverad. Detta icke minst

med tanke på att deputerade även skall handlägga ärenden rörande markegångcns

fortsatta avveckling. Det vore därför uppenbarligen till fördel, om

2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 6 samt. Nr 50—51.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 50.

det i markegångsdeputerade även inginge två representanter för orts- och

jordbruksintressena, lämpligen utsedda genom landstingens och hushållningssällskapens

bägge samarbetsorgan.

Utskottet.

Såsom i propositionen erinras, har markegångsförfarandet länge framstått

som tungrott och föråldrat. Enighet torde också råda om behovet och

önskvärdheten av en förenkling så långt sig för närvarande göra låter och

därmed även ett förbilligande av proceduren. Den i propositionen förordade

omläggningen synes utskottet motsvara rimliga anspråk härutinnan.

Utskottet har vid sin granskning av förslaget i dess olika delar inte funnit

anledning till erinran mot de däri angivna riktlinjerna för en modernisering

av markegångsinstitutet, vilka f. ö. synes i sig innefatta huvuddelen av de

önskemål och synpunkter, som framkommit från de berörda parternas sida.

Utskottet vill därför tillstyrka, att markegångsförfarandet förenklas och moderniseras

i enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit. Detta skulle i huvudsak

innebära, att prissättningen i fortsättningen begränsas till endast ett

fåtal huvudpersedlar, att den dubbla prissättningen avskaffas genom de nuvarande

B-prisens slopande samt att den lokala organisationen för markegångstaxornas

upprättande ersättes med en central prissättning, fastställd

på grundval av för andra ändamål redan förefintligt prismaterial och upprättad

genom försorg av fem för riket gemensamma markegångsdeputerade

i stället för som nu genom länsvis utsedda deputerade.

Enligt propositionsförslaget skulle de nya deputerade utgöras av generaldirektören

och chefen för kammarkollegiet som ordförande samt fyra ledamöter,

varav två utsedda av kollegiet bland ämbetsverkets ledamöter och två

av statens jordbruksnämnd bland nämndens ledamöter. Kammarkollegiet

har under ärendets remissbehandling uttalat, att det enligt kollegiets mening

vore diskutabelt, huruvida denna ordning för utseende av deputerade kunde

anses stå väl i överensstämmelse med stadgandet i § 75 regeringsformen;

departementschefen åter har ansett detta stadgande icke lägga hinder i vägen

för ett genomförande av den föreslagna ordningen. Utskottet vill för sin del

ifrågasätta, huruvida icke bättre överensstämmelse med nämnda grundlagsstadgande

uppnås, därest i stället föreskrives att markegångsdeputerade

skall bestå av fem ledamöter, av vilka tre utses bland kollegiets chef och

ledamöter samt två utses av statens jordbruksnämnd bland nämndens ledamöter,

samt att deputerade inom sig väljer ordförande och vice ordförande.

Utskottet föreslår, att reglerna för utseende av deputerade utformas i enlighet

härmed.

Av det anförda följer att utskottet inte biträder det i de likalydande motionerna

I: 163 och II: 209 framlagda förslaget att markegångsdeputerade

skulle bestå, förutom av chefen för kammarkollegiet såsom ordförande, av

fyra ledamöter, varav en skulle utses av kollegiet bland dess ledamöter, en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 50.

11

av statens jordbruksnämnd bland dess ledamöter samt en av vartdera Svenska

landstingsförbundet och Hushållningssällskapens förbund. Motionärerna

synes med detta förslag ha åsyftat att inom deputerade skapa ökat inflytande

åt ortsintressena. Emellertid anser sig utskottet kunna utgå från

att deputerade låter sig angeläget vara att inleda och underhålla kontakt

med sådana organ, som kan tänkas sitta inne med uppgifter — statistiska

eller andra — av betydelse för det arbete som skall ankomma på deputerade.

Det synes utskottet kunna antagas, att det med motionerna avsedda

syftet lika väl kan nås på denna väg som genom den av motionärerna förordade

anordningen.

I övrigt har utskottet inte funnit anledning till särskilt uttalande i anledning

av propositionen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

proposition samt med avslag å motionerna I: 163 och

II: 209, antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående markegångstaxor med den ändringen, att 1 § andra

och tredje styckena nämnda förordning skola hava följande

lydelse:

Markegångsdeputerade skola bestå av fem ledamöter, av

vilka tre utses av kammarkollegiet bland kollegiets chef och

ledamöter samt två utses av statens jordbruksnämnd bland

nämndens ledamöter. Deputerade välja inom sig ordförande

och vice ordförande.

För envar deputerad skall vederbörande myndighet bland

sina ledamöter eller andra befattningshavare utse en suppleant.

Stockholm den 16 mars 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Iwar Anderson, Leander, Gillström, Näsström, Pålsson, Hesselbom,

Boman, Ragnar Persson, Bergh, Sunne, Elfving och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Åkerström,

Staxäng, fröken Elmén, herrar Persson i Växjö, Onsjö, fru Ericsson

i Luleå, herrar Gustafsson i Stockholm och Gustafsson i Skellefteå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition av vissa äldre reservationsanslag under fjärde hu/vudtiteln m. m. a1 i texten