Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd livränta åt E. A. Göransson med anledning av olycksfall i arbete.
1954-03-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:57, Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd livränta åt E. A. Göransson med anledning av olycksfall i arbete.
Dokumentets text
Statstitskottets utlåtande nr 57.
13
Nr 57.
Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjd livränta åt
E. A. Göransson med anledning av olycksfall i arbete.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Fredriksson väckt motion (II: 413)
har hemställts, att Erik Alfred Göransson får uppbära livränta i anledning
av honom den 19 december 1945 övergånget olycksfall i arbete efter en
invaliditetsgrad av 33 % procent fr. o. m. den 19 januari 1952 och så länge
någon väsentlig förbättring av arbetsförmågan icke inträffar.
Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionären följande.
Erik Alfred Göransson från Håksberg arbetade såsom diversearbetare vid
Håksbergs nya gruvaktiebolag. Den 19 december 1945, då han tjänstgjorde
som vagnkarl vid sliglastning samt stod på en vagnsbuffert och lutade sig
ned för att ta emot en hink, föll omkring 200 kg slig från en lastskopa ner
över nacken på honom. Han föll till marken — fallhöjd en meter — svimmade
ej men blev yr och htet omtöcknad. Följande dag besökte han länslasarettet
i Ludvika, där han sjukskrevs 10 dagar under diagnos »kontusion
av ryggen med smärtor i vänster arm och vänster ben». Något senare ställdes
diagnosen skallskada. Han blev efter olycksfallet sängliggande i 13 månader
och har sedermera praktiskt taget ej mer varit i arbete. Flera gånger
har han fått försöka med lättare arbete, men det har misslyckats.
Till en början erhöll han sjukpenning från riksförsäkringsanstalten och
sedermera livränta, först efter 66 % procent invaliditet, därefter efter 33 %
procent och senare fram t. o. m. den 18 januari 1954 efter 20 procent invaliditet.
Den sistnämnda procentsatsen meddelades för tiden 19 januari 1952
—18 januari 1954; beslutet fastställdes av försäkringsrådet.
Ersättningsfrågan har i upprepade omgångar varit föremål för prövning
i riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet, och i samband därmed har
Göransson varit föremål för grundliga läkarundersökningar. En utförlig
sammanställning av undersökningsresultaten har lämnats av professor B.
Jacobowsky i ett yttrande till försäkringsrådet den 15 juli 1953. Beträffande
den läkarmässiga bedömningen i ärendet torde få hänvisas till detta
yttrande och övriga handlingar i ärendet, vilka överlämnats till vederbörande
utskott.
Av de läkare som uttalat sig angående Göransson har åtskilliga ansett
att hans tillstånd utlösts av olycksfallet, medan vissa andra velat hänföra
arbetsförmågan delvis till andra förhållanden varom i handlingarna när
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 57.
mare kan utläsas. Riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet liar utgått
ifrån att besvären i varje fall i viss mån är betingade av olyckshändelsen.
Det har sålunda endast varit fråga om att skälighetsmässigt bedöma hur
stor invaliditetsprocent, som sammanhänger med detta olycksfall. Riksförsäkringsanstalten
och försäkringsrådet har stannat för att bedöma denna
till 20 procent. Enligt professor Jacobowsky — vars yttrande legat till
grund för försäkringsrådets bedömning — vore det skäligt att räkna med en
livränta efter 25—33 Va procent. Inom försäkringsrådet har yppats skiljaktig
mening av ledamoten Sölvén, som ansett att Göranssons invaliditet icke
kan uppskattas till mindre än 33 % procent.
Göransson är sedan olycksfallet praktiskt taget arbetsoförmögen. Hans
hustru är anställd som köksbiträde; hennes arbetsinkomst uppgick under
tiden 1 januari—30 november 1953 till ca 3 400 kronor. Göranssons livränta
sänktes till 20 procent fr. o. in. den 19 juli 1949 och utgår efter denna procentsats
t. o. m. den 18 januari 1954. Beslut om livränta för tid efter sistnämnda
dag har ännu icke meddelats. Med hänsyn till omständigheterna
synes det rimligt att Göransson tillerkännes en högre livränta än efter 20
procent. Med hänsyn till den faktiska invaliditetens omfattning vill jag
föreslå, att livräntan beräknas till 33 V:; procent. I likhet med vad som
generellt föreslagits i proposition nr 43 till årets riksdag för de fall, som upptagits
i denna proposition, bör livräntehöjningen få utgå med två års retroaktivitet,
vilket här synes böra beräknas fr. o. m. den 18 januari 1954. Visserligen
har riksförsäkringsanstalten, som nämnts, icke ännu fattat beslut
om livränta efter sistnämnda dag. Därest ingen väsentlig förbättring av
den totala invaliditetsgraden inträffar före riksförsäkringsanstaltens nästa
bedömning i ärendet bör emellertid invaliditetsgraden på grund av olycksfallet
jämväl i fortsättningen få bedömas till 33 Yå procent.
Skillnaden mellan vad Göransson äger uppbära enligt riksförsäkringsanstaltens
beslut och den ersättning som han kan komma att tillerkännas
genom riksdagens beslut synes böra bestridas från det under femte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra medel
ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.
Till komplettering av de i motionen lämnade uppgifterna må framhållas,
att — enligt inhämtad uppgift — riksförsäkringsanstalten numera fattat beslut
i fråga om livränta åt Göransson för tidsperioden den 19 januari 1954
—den 18 januari 1956 och därvid fastställt invaliditetsgraden till oförändrat
20 procent.
Utskottet. I ett denna dag avgivet utlåtande i anledning av väckt motion
om förhöjd ersättning i visst fall i anledning av sjukdom ådragen under
militärtjänstgöring — utlåtande nr 56 — har utskottet framhållit det
vanskliga i att genom särskilt beslut av riksdagen skulle vidtagas jämkning
i en utav vederbörande ansvariga myndigheter fastställd procentuell
nedsättning i en persons arbetsförmåga ävensom uttalat, att detta med
säkerhet skulle leda till svåröverskådliga konsekvenser. Från denna utgångspunkt
kan utskottet — som tagit närmare del av den till ärendet
Statsutskottets utlåtande nr 57.
15
hörande utredningen — även med behj ärtande av de ömmande omständigheterna
icke tillstyrka någon åtgärd i den nu väckta motionens syfte. Utskottet
hemställer därför,
att motionen II: 413 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 23 mars 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 55.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.