Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering av pensionerna till av staten övertagna enskilda järnvägars pensionärer.

1954-03-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:59, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering av pensionerna till av staten övertagna enskilda järnvägars pensionärer.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 59.

7

Nr 59.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering

av pensionerna till av staten övertagna enskilda

järnvägars pensionärer.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Frithiof Thun m. fl. (1:206) och den andra inom andra kammaren

av herr Thapper m. fl. (II: 259), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om sådan omreglering

av pensionerna till av staten övertagna enskilda järnvägars pensionärer,

att i princip full likställighet ernås med motsvarande pensioner vid statens

järnvägar, samt om framläggande till 1955 års riksdag av de förslag

vartill utredningen kan föranleda.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 259 följande.

I motioner till 1952 och 1953 års riksdagar har yrkats, att den kategoriklyvning,

som för närvarande äger rum beträffande pensionsvillkoren för

förutvarande anställningshavare vid av statens järnvägar övertagna trafikföretag

m. fl. eller efterlevande till dem, skulle ändras, så att i princip full

likställighet ernåddes med de pensionärer, som erhållit pension efter förstatligandet.

Enligt nu gällande bestämmelser för pensionstagare för av staten övertagna

enskilda järnvägars pensionärer, som avgått med pension före förstatligandet

av respektive järnvägar, erhålla dessa pensionärer en pension motsvarande

80 procent (i vissa undantagsfall 90 procent) av den som tillkommer

SJ :s befattningshavare.

Vid 1953 års riksdag föranledde motionen ingen åtgärd, beroende på att

kamrarna stannade i skiljaktiga beslut. (Andra kammaren biföll motionen,

medan första kammaren avslog densamma.)

Statsutskottet fann i sitt memorial nr 205, att »då de skiljaktiga beslut, i

vilka kamrarna sålunda stannat, icke synas kunna sammanjämkas och ärendet

ej heller är av sådan beskaffenhet, att det bör avgöras genom gemensam

omröstning, finner utskottet frågan hava för denna riksdag förfallit, vilket

utskottet härmed velat för riksdagen anmäla».

Undertecknade anse därför att frågan ånyo bör bringas inför riksdagens

prövning.

Av de skäl som kunna anföras för ett bifall till att denna kategoriklyvning

av pensionstagarna undanskaffas, kan ånyo erinras om att det rör sig om

gamla trotjänare inom samfärdseln med i genomsnitt omkring 40 års tjänstgöring

i samhällets tjänst. Men därför att statens övertagande av järnvägen

förskjutits till eu senare tidpunkt, än som i principbeslutet ursprungligen

varit avsett, skall denna pensionär endast erhålla 80 procent av den

pension som tillkommer hans kamrat, därför att dennes pensionering infallit,

kanske endast kort tid senare men efter förstatligandet. Del kan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 51).

också ifrågasättas om inte vissa av de nu missgynnade pensionärsgrupperna

t. o. m. redan torde ha haft en pension, som varit likställd med den som nu

utgår till SJ :s pensionärer, därest ett förstatligande av företaget icke ägt

rum. Detta synes hl. a. ha kunnat vara fallet med pensionärerna vid Bergslagernas

järnvägar.

Det kan vidare erinras om alt de ökade utgifter som skulle bli en följd

av en likställighet för här berörda pensionärer, skulle bli av kort varaktighet,

då det är fråga om personer i relativt hög ålder och avgången därför är stor.

1 sitt yttrande över motionen till 1953 års riksdag har järnvägsstyrelsen själv

framhållit, att »i avseende på den kostnadsökning, som den av motionärerna

ifrågasatta pensionsregleringen skulle medföra, kan visserligen sägas, att

avvecklingen av densamma torde komma att ske relativt snabbt på grund av

dels pensionärsavgången till följd av dödsfall, dels ock inträdande minskning

av pensionsbeloppens storlek allteftersom pensionärerna uppnå folkpensionsåldern.

Med hänsyn till bl. a. storleken av nu utgående rörligt tillägg komma

emellertid kostnaderna att för närvarande bli betydande och ogynnsamt påverka

statens järnvägars redan hårt belastade pensionskostnadskonto.»

Merkostnaderna uppskattades av järnvägsstyrelsen per den 1 april 1953

till i runt tal 3,6 milj. kronor per år.

På grund av ovan relaterade omständigheter kunna dess kostnader redan

beräknas ha betydligt sjunkit.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, järnvägsstyrelsen avgivit utlåtande och därvid anfört följande.

Styrelsen vill hänvisa till sitt yttrande till statskontoret den 16 mars 1953

över då föreliggande liknande motioner i samma fråga, vilket yttrande

jämte av styrelsen senare överlämnat jämförelsematerial rörande ifrågavarande

pensioner finnes intaget i statsutskottets utlåtande nr 194/1953.

Med åberopande av vad i nämnda yttrande anförts får styrelsen därjämte

framhålla följande.

Såsom framgår av de från styrelsen förra året lämnade uppgifterna angående

pensionernas storlek in. in. hava redan företagna omregleringar medfört

en väsentlig och i många fall synnerligen kraftig förbättring av pensionsförmånerna

för ifrågavarande pensionärsgrupp. Enligt styrelsens mening

synes det därför icke motiverat att nu ytterligare öka dessa pensioner,

som utgå till pensionärer, vilka aldrig varit i statens järnvägars tjänst.

Den årliga merkostnaden för statens järnvägar för den ifrågavarande

pensionsregleringen uppskattades förra året till 3,6 milj. kronor och någon

påtaglig ändring i detta kostnadsbelopp kan icke beräknas hava inträtt.

En utgiftsökning av denna storlek kan ju synas rätt obetydlig i jämförelse

med statens järnvägars totala driftkostnader, vilka för närvarande belöpa

sig till omkring 1 150 milj. kronor per år. Beaktas bör emellertid, att marginalen

mellan intäkter och utgifter även vid nu rådande kostnadsförhållanden

är högst obetydlig, ja praktiskt taget obefintlig, och att som följd

härav statens järnvägar åvilande förräntningskrav ej kan tillgodoses. I

Kungl. Maj :ts proposition nr 1 till årets riksdag har sålunda som överskott

från statens järnvägar under budgetåret 1954/55 upptagits allenast 1 milj.

kronor. Anledning föreligger därjämte ett framdeles räkna med minskade

trafikmängder och som följd därav med mindre intäkter än de hittills redovisade,

varför risk föreligger att direkt underskott kan komma att uppstå

även om några kostnadsökande förhållanden ej tillkomma. I ett sådant läge

är varje i och för sig än så obetydlig kostnadsstegrande faktor ägnad att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 59.

9

inge starka betänkligheter ur företagsekonomisk synpunkt, så mycket mer

som densamma med hänsyn till konkurrensen på transportmarknaden icke

torde kunna kompenseras genom ytterligare avgiftshöjningar utan trafikutvecklingen

tvärtom snarare torde nödvändiggöra vissa nedjusteringar av

nu gällande taxeenliga avgifter.

Av ovan anförda skäl får styrelsen på det bestämdaste avstyrka den i motionerna

åsyftade pensionsregleringen.

Skulle likväl riksdagen anse sig böra medgiva denna pensionsreglering,

förutsätter järnvägsstyrelsen att kostnaderna icke skola belasta statens järnvägar,

utan att riksdagen i så fall även anvisar för ändamålet erforderliga

medel.

Utskottet. I sitt den 24 november 1953 avgivna utlåtande nr 194 i anledning

av de vid fjolårets riksdag i förevarande ämne väckta motionerna

erinrade utskottet om att den pensionsreglering för här avsedda pensionärer,

som genomfördes vid 1948 års riksdag, av samma riksdag betecknades

som en lämplig och skälig lösning av pensionsfrågan. Det hade år 1948 särskilt

understrukits, att några rättsliga förpliktelser gentemot pensionärerna i

fråga över huvud taget inte åvilade staten och att pensionsförbättringen därför

närmast kunde karakteriseras som ett statligt inskridande av humanitära

bevekelsegrunder.

I nyssnämnda utlåtande framhöll utskottet vidare bl. a., att utskottet

stärkts i sin övertygelse att någon anledning att frångå 1948 års riksdagsbeslut

inte förelåge samt att grundvalarna för detta beslut självfallet inte

borde i efterhand rubbas med mindre sådana nya omständigheter tillkommit,

som sakligt sett kunde motivera ett ändrat ståndpunktstagande. Några

sådana omständigheter hade enligt utskottets mening inte tillkommit. Mot en

längre gående pensionsförbättring talade slutligen de statsfinansiella synpunkterna.

Då nu pensionsfrågan för här avsedda pensionärer än en gång föres på tal,

vill utskottet allenast framhålla att utskottet till alla delar vidhåller de synpunkter,

åt vilka utskottet tidigare givit uttryck, ävensom tillägga att vad

järnvägsstyrelsen i sitt ovan återgivna yttrande anfört synes utskottet ge

än ytterligare tyngd åt dessa synpunkter.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 206 och II: 259 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

•2 liihang till riksdagens protokoll ISM. 6snml. A’r 58 59.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 59.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Näsgård, Leander,

Gillström, fröken Andersson, herrar Pålsson, Sundelin, Einar Persson, Birger

Andersson, Edvin Thun, Axel Andersson, Erik Svedberg, Sunne och Rikard

Svensson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp,Ward,Bergström,

Lindholm, Rubbestad, Åkerström, Hoppe, Staxäng, fröken Elmén, herrar

Nihlfors, Gustafsson i Stockholm, Gustafsson i Skellefteå, Hansson i Skegrie

och fröken Vinge.

547289. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.