Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering av pensionerna till av staten övertagna enskilda järnvägars pensionärer.
1954-03-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:59, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering av pensionerna till av staten övertagna enskilda järnvägars pensionärer.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 59.
7
Nr 59.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omreglering
av pensionerna till av staten övertagna enskilda
järnvägars pensionärer.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Frithiof Thun m. fl. (1:206) och den andra inom andra kammaren
av herr Thapper m. fl. (II: 259), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan om sådan omreglering
av pensionerna till av staten övertagna enskilda järnvägars pensionärer,
att i princip full likställighet ernås med motsvarande pensioner vid statens
järnvägar, samt om framläggande till 1955 års riksdag av de förslag
vartill utredningen kan föranleda.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 259 följande.
I motioner till 1952 och 1953 års riksdagar har yrkats, att den kategoriklyvning,
som för närvarande äger rum beträffande pensionsvillkoren för
förutvarande anställningshavare vid av statens järnvägar övertagna trafikföretag
m. fl. eller efterlevande till dem, skulle ändras, så att i princip full
likställighet ernåddes med de pensionärer, som erhållit pension efter förstatligandet.
Enligt nu gällande bestämmelser för pensionstagare för av staten övertagna
enskilda järnvägars pensionärer, som avgått med pension före förstatligandet
av respektive järnvägar, erhålla dessa pensionärer en pension motsvarande
80 procent (i vissa undantagsfall 90 procent) av den som tillkommer
SJ :s befattningshavare.
Vid 1953 års riksdag föranledde motionen ingen åtgärd, beroende på att
kamrarna stannade i skiljaktiga beslut. (Andra kammaren biföll motionen,
medan första kammaren avslog densamma.)
Statsutskottet fann i sitt memorial nr 205, att »då de skiljaktiga beslut, i
vilka kamrarna sålunda stannat, icke synas kunna sammanjämkas och ärendet
ej heller är av sådan beskaffenhet, att det bör avgöras genom gemensam
omröstning, finner utskottet frågan hava för denna riksdag förfallit, vilket
utskottet härmed velat för riksdagen anmäla».
Undertecknade anse därför att frågan ånyo bör bringas inför riksdagens
prövning.
Av de skäl som kunna anföras för ett bifall till att denna kategoriklyvning
av pensionstagarna undanskaffas, kan ånyo erinras om att det rör sig om
gamla trotjänare inom samfärdseln med i genomsnitt omkring 40 års tjänstgöring
i samhällets tjänst. Men därför att statens övertagande av järnvägen
förskjutits till eu senare tidpunkt, än som i principbeslutet ursprungligen
varit avsett, skall denna pensionär endast erhålla 80 procent av den
pension som tillkommer hans kamrat, därför att dennes pensionering infallit,
kanske endast kort tid senare men efter förstatligandet. Del kan
8
Statsutskottets utlåtande nr 51).
också ifrågasättas om inte vissa av de nu missgynnade pensionärsgrupperna
t. o. m. redan torde ha haft en pension, som varit likställd med den som nu
utgår till SJ :s pensionärer, därest ett förstatligande av företaget icke ägt
rum. Detta synes hl. a. ha kunnat vara fallet med pensionärerna vid Bergslagernas
järnvägar.
Det kan vidare erinras om alt de ökade utgifter som skulle bli en följd
av en likställighet för här berörda pensionärer, skulle bli av kort varaktighet,
då det är fråga om personer i relativt hög ålder och avgången därför är stor.
1 sitt yttrande över motionen till 1953 års riksdag har järnvägsstyrelsen själv
framhållit, att »i avseende på den kostnadsökning, som den av motionärerna
ifrågasatta pensionsregleringen skulle medföra, kan visserligen sägas, att
avvecklingen av densamma torde komma att ske relativt snabbt på grund av
dels pensionärsavgången till följd av dödsfall, dels ock inträdande minskning
av pensionsbeloppens storlek allteftersom pensionärerna uppnå folkpensionsåldern.
Med hänsyn till bl. a. storleken av nu utgående rörligt tillägg komma
emellertid kostnaderna att för närvarande bli betydande och ogynnsamt påverka
statens järnvägars redan hårt belastade pensionskostnadskonto.»
Merkostnaderna uppskattades av järnvägsstyrelsen per den 1 april 1953
till i runt tal 3,6 milj. kronor per år.
På grund av ovan relaterade omständigheter kunna dess kostnader redan
beräknas ha betydligt sjunkit.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, järnvägsstyrelsen avgivit utlåtande och därvid anfört följande.
Styrelsen vill hänvisa till sitt yttrande till statskontoret den 16 mars 1953
över då föreliggande liknande motioner i samma fråga, vilket yttrande
jämte av styrelsen senare överlämnat jämförelsematerial rörande ifrågavarande
pensioner finnes intaget i statsutskottets utlåtande nr 194/1953.
Med åberopande av vad i nämnda yttrande anförts får styrelsen därjämte
framhålla följande.
Såsom framgår av de från styrelsen förra året lämnade uppgifterna angående
pensionernas storlek in. in. hava redan företagna omregleringar medfört
en väsentlig och i många fall synnerligen kraftig förbättring av pensionsförmånerna
för ifrågavarande pensionärsgrupp. Enligt styrelsens mening
synes det därför icke motiverat att nu ytterligare öka dessa pensioner,
som utgå till pensionärer, vilka aldrig varit i statens järnvägars tjänst.
Den årliga merkostnaden för statens järnvägar för den ifrågavarande
pensionsregleringen uppskattades förra året till 3,6 milj. kronor och någon
påtaglig ändring i detta kostnadsbelopp kan icke beräknas hava inträtt.
En utgiftsökning av denna storlek kan ju synas rätt obetydlig i jämförelse
med statens järnvägars totala driftkostnader, vilka för närvarande belöpa
sig till omkring 1 150 milj. kronor per år. Beaktas bör emellertid, att marginalen
mellan intäkter och utgifter även vid nu rådande kostnadsförhållanden
är högst obetydlig, ja praktiskt taget obefintlig, och att som följd
härav statens järnvägar åvilande förräntningskrav ej kan tillgodoses. I
Kungl. Maj :ts proposition nr 1 till årets riksdag har sålunda som överskott
från statens järnvägar under budgetåret 1954/55 upptagits allenast 1 milj.
kronor. Anledning föreligger därjämte ett framdeles räkna med minskade
trafikmängder och som följd därav med mindre intäkter än de hittills redovisade,
varför risk föreligger att direkt underskott kan komma att uppstå
även om några kostnadsökande förhållanden ej tillkomma. I ett sådant läge
är varje i och för sig än så obetydlig kostnadsstegrande faktor ägnad att
Statsutskottets utlåtande nr 59.
9
inge starka betänkligheter ur företagsekonomisk synpunkt, så mycket mer
som densamma med hänsyn till konkurrensen på transportmarknaden icke
torde kunna kompenseras genom ytterligare avgiftshöjningar utan trafikutvecklingen
tvärtom snarare torde nödvändiggöra vissa nedjusteringar av
nu gällande taxeenliga avgifter.
Av ovan anförda skäl får styrelsen på det bestämdaste avstyrka den i motionerna
åsyftade pensionsregleringen.
Skulle likväl riksdagen anse sig böra medgiva denna pensionsreglering,
förutsätter järnvägsstyrelsen att kostnaderna icke skola belasta statens järnvägar,
utan att riksdagen i så fall även anvisar för ändamålet erforderliga
medel.
Utskottet. I sitt den 24 november 1953 avgivna utlåtande nr 194 i anledning
av de vid fjolårets riksdag i förevarande ämne väckta motionerna
erinrade utskottet om att den pensionsreglering för här avsedda pensionärer,
som genomfördes vid 1948 års riksdag, av samma riksdag betecknades
som en lämplig och skälig lösning av pensionsfrågan. Det hade år 1948 särskilt
understrukits, att några rättsliga förpliktelser gentemot pensionärerna i
fråga över huvud taget inte åvilade staten och att pensionsförbättringen därför
närmast kunde karakteriseras som ett statligt inskridande av humanitära
bevekelsegrunder.
I nyssnämnda utlåtande framhöll utskottet vidare bl. a., att utskottet
stärkts i sin övertygelse att någon anledning att frångå 1948 års riksdagsbeslut
inte förelåge samt att grundvalarna för detta beslut självfallet inte
borde i efterhand rubbas med mindre sådana nya omständigheter tillkommit,
som sakligt sett kunde motivera ett ändrat ståndpunktstagande. Några
sådana omständigheter hade enligt utskottets mening inte tillkommit. Mot en
längre gående pensionsförbättring talade slutligen de statsfinansiella synpunkterna.
Då nu pensionsfrågan för här avsedda pensionärer än en gång föres på tal,
vill utskottet allenast framhålla att utskottet till alla delar vidhåller de synpunkter,
åt vilka utskottet tidigare givit uttryck, ävensom tillägga att vad
järnvägsstyrelsen i sitt ovan återgivna yttrande anfört synes utskottet ge
än ytterligare tyngd åt dessa synpunkter.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 206 och II: 259 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 mars 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
•2 liihang till riksdagens protokoll ISM. 6snml. A’r 58 59.
10
Statsutskottets utlåtande nr 59.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Näsgård, Leander,
Gillström, fröken Andersson, herrar Pålsson, Sundelin, Einar Persson, Birger
Andersson, Edvin Thun, Axel Andersson, Erik Svedberg, Sunne och Rikard
Svensson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp,Ward,Bergström,
Lindholm, Rubbestad, Åkerström, Hoppe, Staxäng, fröken Elmén, herrar
Nihlfors, Gustafsson i Stockholm, Gustafsson i Skellefteå, Hansson i Skegrie
och fröken Vinge.
547289. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.