Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till ytterligare aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1954-03-30 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:60, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till ytterligare aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr 60—61.
Statsutskottets utlåtande nr 60.
1
Nr 60.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till ytterligare aktieteckning i Norrbottens järnverk
aktiebolag m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, dels till Avskrivning å statens aktier i Norrbottens
järnverk aktiebolag för budgetåret 1954/55 beräkna ett anslag av
30 000 000 kronor (bil. 20), dels ock till Aktieteckning i Norrbottens järnverk
aktiebolag för samma budgetår beräkna ett investeringsanslag av
200 000 000 kronor (bil. 31, punkt 5), har Kungl. Maj :t i propositionen nr 51,
under åberopande av biiagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 15 januari 1954, föreslagit riksdagen att dels till Aktieteckning
i Norrbottens järnverk aktiebolag å kapitalbudgeten, fonden för statens
aktier, för budgetåret 1954/55 anvisa ett investeringsanslag av 200 000 000
kronor, dels medgiva, att Norrbottens järnverk aktiebolag må, efter beslut
av Kungl. Maj :t, disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret av högst
75 000 000 kronor, dels ock till Avskrivning å statens aktier i Norrbottens
järnverk aktiebolag under huvudtiteln avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
för nämnda budgetår anvisa ett anslag av 30 000 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bergvall och fru Gärde Widemar (I: 403) och den andra inom andra
kammaren av herr Boi ja m. fl. (II: 516), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta dels att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 51, dels att hos
Kungl. Maj :t begära tillkallandet av sakkunniga för utredning av Norrbottens
järnverk aktiebolags nuvarande status och dess framtida räntabilitetsutsikter
med därpå grundade förslag till en mer genomgripande rekonstruktion
av företaget, innefattande en prövning av olika alternativ, bl. a. frågan
om företagets eventuella överförande i enskild ägo under fullgoda garantier
för järnverkets fortsatta drift, dels ock att medgiva, att Norrbottens järnverk
aktiebolag må, i avvaktan på verkställandet av ifrågavarande utredning,
efter beslut av Kungl. Maj :t disponera en kredit i riksgäldskontoret på
95 000 000 kronor,
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Svärd och Ewerlöf (I: 406) och den andra inom andra kammaren av
herrar Hjalmarson och Birke (11:521), i vilka hemställts, att riksdagen i
1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 6 samt. Nr 00 — 01.
2
Statsutskottets utlåtande nr 60.
anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 51 måtte a) i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om förutsättningslös utredning av läget i Norrbottens järnverk
aktiebolag och av de förhållanden, som med verket äger samband, att
styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag anmodas närmare angiva de
icke affärsmässiga omständigheter, som kan vara av betydelse vid en bedömning
av företagets resultat och framtid, samt att de förslag, vartill undersökningarna
enligt ovan samt önskemålet att differentiera och stärka
näringslivet i Norrbottens län kan föranleda, snarast måtte föreläggas riksdagen;
b) till Avskrivning å statens aktier i Norrbottens järnverk aktiebolag
under huvudtiteln avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för
budgetåret 1954/55 anvisa ett anslag av 30 000 000 kronor; c) till bidrag
till Norrbottens järnverk aktiebolag för räntebetalningar och avskrivningar
å driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret 1954/55 anvisa
ett förslagsanslag av 30 000 000 kronor; d) i övrigt avslå Kungl. Maj :ts proposition
nr 51,
dels ock en inom andra kammaren av herr Dickson väckt motion (II: 8),
vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära en snabb utredning
beträffande Norrbottens järnverks tillstånd och förutsättningar,
med öppet redovisande av eventuella hittills dolda omständigheter, samt att
riksdagen innan denna utredning föreligger icke fattar något beslut i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag om ökad investering i företaget.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
hänvisas till motionerna II: 516, I: 406 och II: 8.
Norrbottens järnverk aktiebolag bildades efter beslut av 1939 års urtima
riksdag. Den första utbyggnaden av järnverket omfattade, utom sinterverk
och vissa hjälpanläggningar m. m., tre elektriska tackjärnsugnar
med en kapacitet av 90 000 ton per år och ett elektrostålverk. För denna
utbyggnad tillsköt staten i form av aktiekapital sammanlagt 22 000 000
kronor. Dessutom anvisades, likaledes såsom aktiekapital, 4 500 000 kronor
till ett thomasstålverk. Sistnämnda anläggning kom dock icke till utförande
under järnverkets första utbyggnadsskede, som avslutades år 1946.
År 1945 anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t om utredning rörande möjligheterna
att upprätta en utvidgad metallurgisk industri i Norrbotten. Efter
förslag av styrelsen för Norrbottens järnverk aktiebolag förelädes riksdagen
år 1946 och 1947 planer för järnverkets vidare utbyggnad. Den av
riksdagen slutligt fastställda utbyggnadsplanen innebar i huvudsak följande.
Järnverkets tackjärnskapacitet skulle ökas genom uppförande av en
koksmasugn för tillverkning av omkring 200 000 ton tackjärn per år. Vidare
skulle uppföras en valsverksanläggning, bestående av ett götvalsverk,
ett grovvalsverk samt ett fin- och trådvalsverk. Denna anläggning skulle
ha en produktionskapacitet av 300 000 ton handels järn per år. Den faktiska
produktionen väntades emellertid komma att hålla sig omkring 225 000—
Statsutskottets utlåtande nr 60.
3
250 000 ton per år. För att ernå avsedd produktion erfordrades också en
utvidgning av sinterverket, de båda stålverken samt hjälpanläggningarna
och de allmänna avdelningarna.
Kostnaderna för den sålunda planerade utbyggnaden av Norrbottens
järnverk beräknades till sammanlagt 155 000 000 kronor. Av detta belopp
hade 4 500 000 kronor — till uppförande av thomasverket — redan tidigare
anvisats i form av aktiekapital. I samma form beviljades av 1946 och 1947
års riksdagar för utbyggnaden sammanlagt 55 500 000 kronor. Återstoden
av det erforderliga beloppet eller 95 000 000 kronor skulle enligt riksdagens
beslut av bolaget anskaffas genom lån, för vilka staten genom riksgäldskontoret
ställde garanti.
År 1950 fann bolagsstyrelsen, att ytterligare i runt tal 145 000 000 kronor
erfordrades för att fullfölja utbyggnaden. Med anledning härav hemställde
styrelsen om ett aktiekapitaltillskott av 110 000 000 kronor samt om statlig
lånegaranti för 35 000 000 kronor. Riksdagen begränsade emellertid kapitaltillskottet
till 60 000 000 kronor och beslöt att lånegaranti skulle ställas
för återstoden av det erforderliga beloppet, 85 000 000 kronor.
Till aktiekapital i bolaget har alltså anvisats tillhopa 142 000 000 kronor.
Efter nedsättning med 12 000 000 kronor år 1946 uppgår aktiekapitalet
f. n. till 130 000 000 kronor, varav 120 000 000 kronor avsetts för järnverkets
utbyggnad enligt 1946 och 1947 års riksdagsbeslut. För sistnämnda ändamål
har bolaget dessutom upptagit statsgaranterade lån å 180 000 000 kronor.
Vidare har staten enligt riksdagens beslut ställt garanti för förlagslån
till bolaget å 6 000 000 kronor. För järnverkets byggande och drift har
följaktligen i form av aktiekapital eller lån av staten tillhandahållits i
runt tal 330 000 000 kronor.
Järnverkets utbyggnad är nu praktiskt taget avslutad. I samband därmed
har styrelsen för bolaget anmält, att de slutliga byggnadskostnaderna
kommer att uppgå till i runt tal 318 000 000 kronor och sålunda med
18 000 000 kronor överstiga det belopp, som bolaget hittills erhållit för
ändamålet. Samtidigt har styrelsen framlagt en beräkning rörande bolagets
behov av rörelsekapital. Beräkningen slutar på ett belopp av 110 000 000 kronor,
däri inbegripet en marginal å 25 000 000 kronor för mötande av tillfälliga
fluktuationer och väntade förluster under de närmaste åren. Vidare har
framlagts en räntabilitetskalkyl för tiden 1954—1956, enligt vilken bolaget
under normala produktionsförhållanden, vilka dock väntas inträda först sistnämnda
år, kan förränta ett kapital av högst 85 000 000 kronor. Under
åberopande av dessa förhållanden har styrelsen föreslagit viss omläggning
av sättet för bolagets finansiering. Förslaget innebär, att bolaget i form
av aktiekapital erhåller ett tillskott av sådan storlek, att de lån å tillhopa
180 000 000 kronor, som upptagits för bestridande av utbyggnadskostnader,
kan inlösas samt att beräknad merkostnad för utbyggnaden ävensom
vissa andra kostnader, tillsammans 20 000 000 kronor, blir täckta. Tillskottet
av nytt aktiekapital skulle i enlighet härmed utgöra 200 000 000 kronor.
4
Statsutskottets utlåtande nr 60.
Behovet av rörelsekapital, som hittills blott intill 6 000 000 kronor täckts
genom ett statsgaranterat lån, har till återstående del bestritts genom tillfälliga
lån, som f. n. uppgår till sammanlagt ca 80 000 000 kronor. Styrelsen
hemställer, att hela upplåningen i detta sammanhang i fortsättningen skall
få ske i riksbanken. Som nyss nämnts utgör det av styrelsen i denna del
önskade beloppet — vilket också skall innefatta täckning för fluktuationer
och väntade förluster under de närmaste åren — 110 000 000 kronor. Slutligen
anhåller styrelsen om medgivande för bolaget att genom nedsättning
av aktiekapitalet med 30 000 000 kronor verkställa utjämning i räkenskaperna
av förluster å ungefär samma belopp. Efter nu nämnda förändringar
i fråga om bolagets aktiekapital skulle detta komma att uppgå till 300 000 000
kronor, vilket belopp i stort sett kommer att motsvara det bokförda värdet
av anläggningstillgångarna.
Beträffande järnverkets produktion utgår styrelsen numera från att
huvuddelen av det tillverkade tackjärnet skall användas för fabrikation av
valsverksprodukter, i vilket hänseende den antagna kvantiteten är 215 000
ton per år. Härutöver räknar styrelsen med en avsaluproduktion av ca
30 000 ton martintackjärn.
Vid remissbehandlingen av bolagets förslag har i fråga om bolagets totala
kapitalbehov och räntabilitet i det hela icke rests några invändningar
mot styrelsens beräkningar i och för sig. Kommerskollegium framhåller
dock, att styrelsen räknar med låga avskrivningssatser, vilka på längre sikt
icke torde vara tillräckliga för erforderlig förnyelse av anläggningarna. Vad
angår det i nuvarande läge erforderliga finansiella stödet till bolaget har
flertalet remissinstanser i stort sett tillstyrkt förslaget. Statskontoret anser
sig emellertid icke kunna anbefalla en rekonstruktion på grundval av föreliggande
material utan förordar, att nu endast vissa enligt ämbetsverkets
mening ofrånkomliga åtgärder vidtages. Sålunda föreslås, att medelstillskottet
begränsas till 50 000 000 kronor. Riksgäldsfullmäktige önskar å andra
sidan en rekonstruktion, vilken mera väsentligt beaktar företagets vanskliga
läge och skulle skapa ett gynnsammare utgångsläge för järnverkets
fortsatta drift, samt föreslår därför längre gående åtgärder än bolagsstyrelsen
för närvarande tänkt sig. Fullmäktiges förslag innebär, att bolagets
aktiekapital ökas med 70 000 000 kronor samt att bolaget erhåller ett ränteoch
amorteringsfritt anslag å 105 000 000 kronor från fonden för låneunderstöd.
Sistnämnda belopp överförs omedelbart till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster
och täcks genom driftbudgetanslag å 35 000 000 kronor
under tre på varandra följande budgetår. -— Kommerskollegium och
tullmäktige i riksbanken anser att bolagets upplåning av rörelsemedel icke
bör ske i riksbanken. Behovet av dylika medel bör enligt riksbanksfullmäktiges
mening täckas genom en rörlig kredit i riksgäldskontoret på förslagsvis
50 000 000 kronor och i övrigt genom upplåning i marknaden.
Beträffande framtidsutsikterna för Norrbottens järnverk aktiebolag ger,
framhåller departementschefen, den av styrelsen framlagda räntabilitetskalkylen
vid handen att bolaget i varje fall icke för närvarande kan för
-
Statsutskottets utlåtande nr 60.
5
ränta det kapital, som investerats i anläggningarna. I och för sig bör ett
sådant förhållande ge anledning att överväga ett nedläggande av bolagets
rörelse eller, om driften skall fortsätta, en radikal rekonstruktion av bolaget
i finansiellt avseende.
I anslutning härtill erinrar departementschefen först om att verksamheten
vid Norrbottens järnverk, såsom i vissa remissyttranden påpekats, icke
bör bedömas ur enbart affärsmässiga synpunkter. Till grund för 1939 års
beslut om järnverkets tillkomst låg bl. a. ett sedan lång tid närt önskemål
att i Norrbotten öppna möjlighet för inhemsk förädling av järnmalmen från
de lappländska gruvorna. Det syntes föga tilltalande, att praktiskt taget all
denna malm skulle exporteras och förädlas i andra länder samtidigt som en
icke ringa del av vår tackjärnsimport utgjordes av sådan vara, som eventuellt
tillverkats av exporterad lapplandsmalm. I och med krigsutbrottet fick
de försörjningsmässiga motiven för ett järnverk i Norrbotten ökad styrka.
Nödvändigheten att så långt möjligt trygga landets järnförsörjning under
den begynnande krisen blev en faktor av stor betydelse för verkets tillkomst.
I diskussionen om järnverkets uppförande framhölls vidare, att försörjningsmöjligheterna
i detta län, där regelmässigt stora svårigheter mötte att bereda
sysselsättning åt den växande befolkningen, därigenom skulle ökas väsentligt.
Det påpekades, att nativitetsöverskottet i länet var förhållandevis
större än i någon annan del av landet och att arbetslöshetssiffrorna plägade
vara relativt höga även under goda konjunkturer.
Trots dagens vanskligheter lär det, fortsätter departementschefen, icke
kunna bestridas, att de förväntningar, som i nämnda avseenden knutits till
Norrbottens järnverk, i ej ringa mån infriats. Försörjningsmässigt har järnverket
otvivelaktigt under en stor del av den senaste kristiden spelat en viktig
roll, för vilket man ur näringslivets och ur allmänna synpunkter har anledning
vara tacksam. Länsstyrelsen i Norrbottens län har vidare med rätta
understrukit de ur befolknings- och arbetsmarknadssynpunkter gynnsamma
verkningarna av järnverkets tillkomst och bl. a. pekat på den betydelse,
järnverket har och kommer att ha för att begränsa utflyttningen från länet
av ung arbetskraft. Om utbyggnaden av järnverket icke kommit till stånd
synes åtskilligt tala för att statsmedel i ena eller andra formen måst tagas
i anspråk för att underlätta sysselsättningen inom länet. Detta förhållande
bör särskilt beaktas vid bedömningen av statens åtgärder i förevarande sammanhang.
Ett nedläggande av driften vid Norrbottens järnverk skulle enligt departementschefen
— oavsett den stora engångsförlusten för staten — uppenbarligen
icke slå i god samklang med de motiv, på vilka järnverkets tillkomst
grundades, och har f. ö. ej ifrågasatts av någon remissmyndighet.
Av en remissmyndighel har föreslagits en verklig finansiell rekonstruktion
av bolaget med avskrivning till betydande del av däri nedlagt kapital,
alltså vida längre gående åtgärder än styrelsen ifrågasatt. Häremot må,
framhåller departementschefen, till en början anföras, all eu mera väsentlig
avskrivning av det investerade kapitalet ej bör komma i fråga utan syn
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 60.
nerligen starka skäl. Enligt departementschefens uppfattning, som bestyrks
av vad som framkommit vid remissbehandlingen, kan läget ingalunda anses
så ogynnsamt att en dylik lösning bör förordas. Den omständigheten att
full förräntning icke synes kunna ernås inom närmast överskådlig tid, om
nuvarande priser blir bestående, eller att bolaget en tid lidit jämförelsevis
måttliga förluster -- vilka i stort sett kan förklaras av osedvanligt ogynnsamma
betingelser för rörelsen — torde icke utgöra tillräckligt skäl för nyssnämnda
åtgärder. Styrelsens räntabilitetskalkyl bygger på erfarenheter från
järnverkets drift under alltför kort period för att kunna läggas till grund
för ett mera definitivt ställningstagande i fråga om bolagets verksamhet
eller finansiering. Före ett dylikt ställningstagande bör enligt departementschefens
mening ytterligare driftserfarenheter ha inhämtats samt alla möjligheter
till förbättring av driftsresultatet noga ha undersökts och så långt
rimligen kan ske tillvaratagits. Bolagsstyrelsen har ju också framhållit,
att den ständigt pågående förnyelseprocessen i fråga om anläggningar och
arbetsmetoder samt vissa nyinvesteringar — bl. a. för att möjliggöra förbättring
av thomasstålets kvalitet — kan komma att på längre sikt få en
kostnadssänkande effekt.
De åtgärder, bolagsstyrelsen nu påkallat, åsyftar också väsentligen blott
att undanröja vissa olägenheter, som visat sig vara förenade med det nuvarande
sättet för bolagets finansiering. Dessa olägenheter är av skilda
slag. Till en början må erinras, att järnverkets utbyggnad onekligen till
alltför stor del finansierats genom upplåning, varmed följer en högre
räntebelastning än bolaget under överskådlig tid kan bära. Vidare är bolagets
behov av rörelsemedel icke f. n. tillgodosett på ett tillfredsställande
sätt. Det rör sig här om ett till stor del långfristigt kapitalbehov, som ej
lämpligen i den utsträckning som hittills varit fallet bör täckas genom
mer eller mindre tillfälliga krediter hos affärsbanker och andra kreditgivare.
Att olägenheterna med bolagets nuvarande finansieringsform i möjligaste
mån bör undanröjas synes departementschefen ligga i öppen dag. Härför
erfordras enligt departementschefens mening icke eu sådan ytterligare utredning,
som en reservant bland riksgäldsfullmäktige önskat. Samtliga remissinstanser
utom statskontoret har också förordat, att åtgärder vidtages
i angivet syfte. Den av statskontoret tänkta lösningen, som endast avser
att vinna täckning för uppkomna förluster och merkostnader för utbyggnaden,
är icke tillräcklig för ändamålet. För egen del vill departementschefen
i första hand, i likhet med flertalet remissinstanser, förorda bolagsstyrelsens
förslag om anvisning av medel till inlösen av de statsgaranterade
lån å sammanlagt 180 000 000 kronor, med vilka utbyggnaden huvudsakligen
finansierats. Vidare synes 20 000 000 kronor böra ställas till förfogande
för täckande av den konstaterade merkostnaden för utbyggnaden
m. in. I enlighet med styrelsens förslag synes departementschefen nu nämnda
belopp, sammanlagt 200 000 000 kronor, böra tillföras bolaget i form av
aktiekapital. Härigenom bortfaller för bolagets vidkommande större delen
Statsutskottets utlåtande nr 60.
7
av den besvärande räntebelastningen. Visserligen åsamkas därvid statsverket
motsvarande utgiftsökning till följd av de ökade årliga kostnaderna för statsskuldens
förräntning. Då emellertid som alternativ till den av departementschefen
tillstyrkta åtgärden endast kan tänkas antingen en bortskrivning av
i järnverket nedlagt kapital eller återkommande anslag till bolaget för täckande
av ränteutgifterna, synes departementschefen den föreslagna lösningen
böra godtas. I enlighet med vad nyss anförts synes sålunda till nyteckning
av aktier i bolaget för nästa budgetår böra anvisas ett belopp av
200 000 000 kronor.
Departementschefen anser sig vidare böra förorda, att staten medverkar
till en mera tillfredsställande ordning för täckande av bolagets behov av
rörelsekapital än den, som hittills varit rådande. I likhet med bolagsstyrelsen
förutsätter departementschefen att detta behov skall täckas genom
upplåning. Enligt departementschefens mening är det av vikt, att en väsentlig
del av rörelsekapitalet tillföres bolaget genom stående krediter. I
fråga om formen för den erforderliga kreditgivningen till bolaget ansluter
departementschefen sig till riksbanksfullmäktiges förslag, som innebär att
en rörlig kredit för bolaget upplägges i riksgäldskontoret. Maximibeloppet
av denna kredit synes böra fastställas under hänsynstagande dels till bolagets
aktuella behov av medel för inlösen av tillfälliga rörelsekrediter, dels
till den av vissa remissinstanser framförda riktiga synpunkten att en del
av bolagets kreditbehov för rörelsen allt fortfarande bör täckas genom
kredit i den allmänna marknaden. Med dessa utgångspunkter synes beloppet
av den rörliga krediten i riksgäldskontoret lämpligen böra bestämmas till
högst 75 000 000 kronor. Det förutsättes få ankomma på riksgäldsfullmäktige
att bestämma räntan å krediten.
Styrelsens hemställan om medgivande att utjämna den i bolagets räkenskaper
upplupna förlusten å i runt tal 30 000 000 kronor genom nedsättning
av bolagets aktiekapital har i princip godtagits av remissinstanserna. Av intresse
är härvidlag, framhåller departementschefen, särskilt priskontrollnämndens
påpekande om de hinder för utnyttjande av ett gynnsamt prisläge,
som nämndens priskontroll samt handels- och industrikommissionens restriktiva
licenspolitik — var för sig välmotiverade av läget — under den
berörda tidrymden utgjort. Dessa ingrepp har — samtidigt som de inneburit
att bolagets produkter tillförts avnämare på den inhemska marknaden
i större omfattning och till lägre priser än som eljest blivit fallet — på ett
kännbart sätt påverkat bolagets ekonomiska resultat.
Med hänsyn till det sagda finner departementschefen sig böra biträda
styrelsens ifrågavarande hemställan och föreslår i enlighet härmed, att motsvarande
avskrivning göres i statens räkenskaper. För detta ändamål synes
för nästa budgetår under huvudtiteln avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
böra anvisas ett anslag å 30 000 000 kronor.
Utskottet. Till utbyggnaden av Norrbottens järnverk ha hittills av statsmedel
ställts till förfogande dels 142 miljoner kronor i form av aktiekapi
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 60.
tal, vilket efter medgivande av 1946 års riksdag nedsatts till 130 miljoner
kronor, dels sammanlagt 180 miljoner kronor genom lån, för vilka staten
genom riksgäldskontoret ställt garanti. Vidare har staten genom riksgäldskontoret
ställt garanti för förlagslån å högst 6 miljoner kronor. Därvid har
förutsatts, att behovet av rörelsemedel utöver nämnda belopp skall täckas
genom upplåning i vanlig ordning. För järnverkets uppförande och drift ha
således i form av aktiekapital och lån av staten tillhandahållits i runt tal
330 miljoner kronor.
Sedan järnverkets utbyggnad nu är i stort sett avslutad, har det visat sig,
att de totala byggnadskostnaderna jämte vissa andra kostnader beräknas
överstiga det belopp, som hittills ställts till förfogande för utbyggnaden, med
i runt tal 20 miljoner kronor. Bolagets behov av rörelsekapital uppskattas
till 85 miljoner kronor, vilket är det belopp, som bolaget anser sig kunna
på längre sikt förränta, vartill kommer en marginal av 25 miljoner kronor
för mötande av tillfälliga fluktuationer och väntade förluster.
Utsikterna för att bolagets drift skall kunna uppnå en tillfredsställande
lönsamhet te sig icke för närvarande gynnsamma. Orsakerna till företagets
svårigheter äro emellertid många, därvid dess allmänsociala och beredskapsbetingade
karaktär icke bör förbises. Emellertid har det förhållandet att
bolaget icke synes kunna för närvarande förränta det kapital, som investerats
i anläggningarna, icke från något håll tagits till intäkt för ett nedläggande
av driften. Utskottet har härvidlag icke någon avvikande mening. Endast
i fråga om de åtgärder med avseende å sättet för bolagets finansiering,
som kunna vara påkallade av bolagets aktuella ställning, ha skilda meningar
framförts.
Motionsvis har uttalats angelägenheten av att en noggrann teknisk-ekonomisk
utredning om bolagets dagsläge och framtida räntabilitetsutsikter bör
företagas och att på grundval av denna en genomgripande rekonstruktion
bör ske. En sådan finansiell sanering skulle enligt vad som både motionsvis
och i propositionen framhållits närmast gå ut på en avskrivning av en
väsentlig del av det på järnverket nedlagda kapitalet, varvid en motsvarande
belastning av driftbudgeten skulle erfordras. Utskottet finner i och för sig
icke något vara att erinra mot en dylik utredning men ifrågasätter, om tidpunkten
nu kan vara lämplig härför. Utskottet vill nämligen framhålla, att
järnverkets utbyggnad först nu är avslutad och att bolaget tidigast år 1956
synes kunna uppnå normal produktion. Härav följer, att tillräckligt underlag
för närvarande saknas för en verklig finansiell rekonstruktion av bolaget.
Enligt utskottets mening, som också kommit till uttryck i propositionen,
böra en längre tids erfarenheter från järnverkets drift ha inhämtats samt
alla möjligheter till förbättring av driftsresultatet undersökts och såvitt möjligt
utnyttjats, innan en sadan rekonstruktion kan vidtagas. Sådana undersökningar
synas närmast ankomma på bolagsledningen att utföra. Därest
det framdeles skulle befinnas önskvärt att underkasta de resultat, som bolagsledningen
kommit fram till, en närmare granskning, synes en sådan
lämpligen böra anförtros åt särskilda sakkunniga, vilka dock icke böra vara
Statsutskottets utlåtande nr 60.
9
engagerade i företag, som konkurrera med järnverket. Utskottet, som alltså
anser, att en utredning i den omfattning, som i motionerna föreslås, icke
för närvarande är lämplig eller nödvändig, avstyrker de motionsvis gjorda
yrkandena i här berörda del.
Såvitt utskottet kunnat bedöma, torde de framlagda räntabilitetskalkylerna
vara baserade på så långt görligt är realistiska utgångspunkter med
reservation dock för pris- och kostnadsutvecklingen. I vart fall synas dessa
beräkningar kunna läggas till grund för åtgärder av den begränsade räckvidd,
som här avses.
Med hänsyn till det ekonomiska läge, vari bolaget befinner sig, böra enligt
utskottets mening åtgärderna närmast gå ut på att minska bolagets betungande
räntebörda och lätta dess likviditetssvårigheter. Departementschefens
förslag härutinnan, som tillstyrkts av flertalet remissmyndigheter, innebär
i stort sett, att en del av låneskulden konverteras till aktiekapital. Såiunda
skulle de statsgaranterade lånen å sammanlagt 180 miljoner kronor,
med vilka utbyggnaden huvudsakligen finansierats, inlösas, varjämte 20
miljoner kronor skulle ställas till förfogande för täckande av den konstaterade
merkostnaden för utbyggnaden in. m. Ifrågavarande belopp, sammanlagt
200 miljoner kronor, föreslås skola tillföras bolaget i form av aktiekapital.
Då, enligt vad det visat sig, järnverkets utbyggnad till alltför stor del
finansierats genom upplåning, synes utskottet det av departementschefen
framlagda förslaget utgöra en godtagbar lösning. Härigenom kommer bolaget
att befrias från de ränteutgifter, som belöpa på ifrågavarande lån och
vilka uppskattas till något över 7 miljoner kronor per år. Samtidigt ökas
statens kostnader för statsskuldens förräntning med ungefär samma belopp.
Så länge utdelning icke kan lämnas på bolagets aktier, kompenseras
denna kostnadsökning icke av några inkomster. Staten får sålunda vidkännas
en ökad nettoutgift, som kommer att belasta driftbudgeten. Därest anJäggningslånet
icke inlöses i riksbanken, torde i det aktuella läget bidrag av
statsmedel få anvisas till bolaget för täckande av ränteutgifterna. Resultatet
blir sålunda, vad angår statens utgifter, i båda fallen i stort sett detsamma.
I motionerna I: 406 och II: 521 har framhållits, att ett bifall till Kungl.
Maj :ts förslag skulle innebära, att bolagets aktiekapital bleve betydligt större
än som vore företagsmässigt normalt. Denna anmärkning har måhända visst
fog för sig. Då det emellertid här icke är fråga om eu definitiv lösning av
bolagets finansieringsfråga, synes påtalade omständighet icke böra tillmätas
större betydelse.
I de sistnämnda båda motionerna har vidare framhållits, att aktierna i
bolaget skulle enligt Kungl. Maj :ts förslag komma att i statens räkenskaper
upptagas med för högt belopp. Utskottet medger, att ifrågavarande förhållande
icke i och för sig är fullt tillfredsställande men bör kunna godtagas,
till dess en säker grund för värderingen av bolagets tillgångar åstadkommits
och eu finansiell rekonstruktion kunnat verkställas.
10
Statsutskottets utlåtande nr 60.
Av det sålunda anförda följer, att utskottet avstyrker de i ämnet väckta
motionerna, såvitt nu är i fråga.
Utskottet delar departementschefens mening, att staten bör medverka till
en mera tillfredsställande ordning för täckande av bolagets behov av rörelsekapital
än den, som hittills varit rådande. Utskottet vill erinra om att
bolaget för tillgodoseende av sitt behov av rörelsekapital har, utöver det av
staten garanterade förlagslånet å högst 6 miljoner kronor, upptagit tillfälliga
krediter å sammanlagt ca 80 miljoner kronor. Dessa senare förfalla till
betalning inom den närmaste tiden. Utskottet anser i likhet med departementschefen,
att större delen av lånebehovet för ifrågavarande ändamål bör
tillgodoses genom en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Beloppet av denna
kredit torde, såsom föreslagits i propositionen, böra bestämmas till högst 75
miljoner kronor. Härav följer, att det i motionerna I: 403 och II: 516 gjorda
yrkandet om beviljande av högre kredit avstyrkes.
Bolagets sammanlagda förluster för tiden intill utgången av år 1953 beräknas
uppgå till i runt tal 30 miljoner kronor. Utskottet vill tillstyrka, att
dessa förluster utjämnas genom nedsättning av aktiekapitalet med nämnda
belopp. Motsvarande avskrivning av aktienias värde bör göras i statens räkenskaper.
Härför bör för nästa budgetår under huvudtiteln avskrivning av
oreglerade kapitalmedelsförluster anvisas ett anslag av 30 miljoner kronor.
Sammanfattningsvis vill utskottet i anledning av vad som motionsvis anförts
framhålla, att det nu föreliggande förslaget innebär ett kapitaltillskott
endast såvitt angår det belopp av 20 miljoner kronor, som begärts för täckande
av merkostnader för järnverkets utbyggnad in. m. Mot storleken av
detta tillskott, som erfordras för fullföljande av tidigare investeringsbeslut,
torde med hänsyn till den sedan år 1950 inträffade prisstegringen och de
skäl i övrigt, som åberopats av bolaget, några vägande invändningar knappast
kunna göras.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
I. att motionerna 1:403 och II: 516, I: 406 och II: 521 samt
11:8, såvitt de avse skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan
om utredning, icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 403 och II: 516, I: 406 och
11:521 samt 11:8, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
till Aktieteckning i Norrbottens järnverk aktiebolag under
fonden för statens aktier för budgetåret 1954/55 anvisa ett
investeringsanslag av 200 000 000 kronor;
III. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna 1:403 och 11:516, I: 406 och
II: 521 samt II: 8, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
medgiva, att Norrbottens järnverk aktiebolag må, efter beslut
av Kungl. Maj :t, disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret
av högst 75 000 000 kronor;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 60.
II
IV. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och motionerna 1:406 och 11:521 samt med avslag å motionerna
1:403 och 11:516 samt 11:8, samtliga motioner
såvitt nu är i fråga, till Avskrivning å statens aktier i Norrbottens
järnverk aktiebolag under huvudtiteln avskrivning
av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret 1954/
55 anvisa ett anslag av 30 000 000 kronor;
V. att riksdagen må avslå motionerna 1:406 och 11:521,
i vad de avse anvisning under tionde huvudtiteln till bidrag
till Norrbottens järnverk aktiebolag för räntebetalningar
och avskrivningar.
Stockholm den 30 mars 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Gillström, Näsström, Pålsson, Hesselbom,
Gustaf Andersson, Boman, Edvin Thun, Holmqvist, Aastrup och Lundgren;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i
Skövde, Bergström, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Åkerström,
fröken Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Persson i Växjö, Birke,
Löfroth, Andreasson och fröken Olsson.
Reservationer
1) av herrar Lundgren, Skoglund i Doverstorp och Birke, vilka ansett
dels att utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 8 börjar
med orden »Utsikterna för», till och med det stycke, som på s. 10 slutar med
orden »kunna göras», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Som av föreliggande proposition framgår har riksdagen upprepade gånger
sedan Norrbottens järnverks tillkomst ställts inför anspråk både på direkta
statsanslag och på lånegarantier för järnverkets räkning. Utskottet
vill erinra om att dessa äskanden ej sällan haft karaktär av efterhandsframställningar.
Utskottet och riksdagen har således tvingats överväga sin
ståndpunkt under trycket av ''fullbordade fakta’.
Även om vissa förklaringar till ett sådant beteende i detta fall kunna
anföras, anser sig utskottet i sammanhanget böra bestämt framhålla, att
12
Statsutskottets utlåtande nr 60.
det enligt dess mening icke är godtagbart, att anslag av statsmedel förhandsdiskonteras.
Som särskilt anmärkningsvärt måste det framstå, om efterhandsanspråk
såsom fallet är i fråga om Norrbottens järnverk få en i förhållande
till de verkligen beviljade anslagen betydande omfattning samt
om de framkomma som resultat av åtgärder, till vilkas lämplighet riksdagen
icke i tid fått taga ställning.
Mot denna bakgrund framstår det som anmärkningsvärt, att järnverkets
styrelse utan närmare förklaringar anser sig kunna förutskicka, att företagets
driftsförluster för de närmaste åren skola täckas av statsverket. Utskottet
kan icke finna det lämpligt, att riksdagen ikläder statsverket på intet
sätt preciserade framtida förpliktelser.
Föreliggande proposition innebär ett förslag till finansiell rekonstruktion
av Norrbottens järnverk aktiebolag.
Förutsättningen för att en finansiell rekonstruktion av ett företag skall
kunna leda till en bestående sanering är, att detsamma kan anses vara företagsmässigt
och driftsekonomiskt sunt. Är så icke fallet, vinner man med
företagsfinansiella åtgärder i huvudsak endast tid. De grundläggande problemen
kvarstå olösta, vilket skapar ständig risk för ackumulerade förluster
och för att nya saneringsåtgärder skola behöva tillgripas.
De uppgifter, som stått utskottet till buds, ha icke gett tillräckligt underlag
för att bedöma räntabilitet, självkostnader och utvecklingsmöjligheter
i Norrbottens järnverk. Att verket icke fyllt de förväntningar, som ställts
på detsamma, är uppenbart. Någon fullständig klarhet om orsakerna härtill
har icke stått att vinna. Följaktligen har utskottet ej kunnat bilda sig
något säkert omdöme i frågan, huruvida det förhållandet, att driften hittills
varit förlustbringande, berott på omständigheter, som äro möjliga att
inom överskådlig tid övervinna, eller på bestående drag i företagets konstruktion.
Detta är den väsentliga frågan — särskilt ur sysselsättningssynpunkt.
Att binda arbetskraft vid ett företag, som icke har rimliga utsikter
att utan stora statsanslag även i en hårdare konjunktur än den nuvarande
bereda de anställda arbete och utkomst kan inte vara god sysselsättningspolitik.
Norrbottens järnverk aktiebolag har, trots uppkomna förluster och de
stora, delvis opåräknade investeringar av statsmedel, som där gjorts, icke
varit föremål för någon företagsekonomisk analys av utomstående expertis.
Under dessa förhållanden finner sig utskottet böra hemställa om bifall
till i olika motioner framförda förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t med
anhållan om en förutsättningslös utredning om orsakerna till det nuvarande
läget i järnverket och om företagets förutsättningar för räntabel drift i
framtiden även i hårdnande intern och internationell konkurrens. Mycket
tyder nämligen på att det icke kan betraktas som verklighetsgrundat att
utgå från att järnkonjunkturen från förra hösten kommer att fortbestå.
Först då resultaten av en sådan undersökning föreligga, kan definitiv ställning
tagas till förslaget att finansiellt rekonstruera företaget.
Statsutskottets utlåtande nr 60.
13
Det torde emellertid stå klart, att redan uppkomna förluster inom företaget
under alla förhållanden måste täckas utifrån. Utskottet har icke
något att invända mot de beräkningar, som gjorts rörande storleken av
dessa förluster, ej heller mot förslaget att det behövliga beloppet —- 30 000 000 kronor — ställes till förfogande för ändamålet under huvudtiteln
avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster. En utredning av det
slag, som utskottet finner erforderlig, måste taga viss tid i anspråk. Även
om utredningen bedrives med största skyndsamhet, vilket utskottet finner
väsentligt, kan den knappast vara genomförd förrän efter utgången av nästa
budgetår. Då järnverkets situation uppenbarligen är sådan, att detsamma
under denna tid icke av sina driftsinkomster kan bestrida räntor på
utestående skulder eller genomföra behövliga avskrivningar, torde det vara
ofrånkomligt att för dessa ändamål anvisa särskilt anslag. Utskottet beräknar
storleken av de ofrånkomliga ränte- och avskrivningsutgifterna för
ett år till omkring 30 000 000 kronor och hemställer, att riksdagen måtte för
ändamålet anvisa ett anslag av detta belopp för budgetåret 1954/55 under
tionde huvudtiteln. Framhållas bör, att ett sådant beslut icke kan anses
vara bindande för tiden efter nästa budgetårs utgång. Skulle under den tid,
utredningen pågår, ofrånkomligt behov av viss ökning i företagets rörelsekapital
anmäla sig, torde förslag därom kunna förväntas från Kungl. Maj :t.
Bland orsakerna till de i järnverket uppkomna driftsförlusterna ha åberopats
speciella, sociala, näringspolitiska, försörjningsmässiga och beredskapsmässiga
skyldigheter, till vilka särskild hänsyn borde tagas vid en
bedömning av statsverkets kostnader för verkets drift. Det framstår som
angeläget, att dessa allmänna påpekanden — utvidgade så att de innefatta
hela bilden av järnverkets särskilda förhållanden — i möjligaste mån
preciseras. Järnverkets styrelse torde få anses ha särskilda möjligheter att
konkret sammanfatta de omständigheter av denna art som för verkets drift
äro av betydelse.
Önskvärdheten av att stödja uppkomsten av ett differentierat näringsliv
i Norrbottens län, som har största möjliga motståndskraft mot häftiga
konjunkturväxlingar, har ofta understrukits. Som särskilda skäl härför
ha åberopats länets säregna förhållanden. Utskottet finner syftet härutinnan
angeläget. Eu alltför hård sammankoppling av detsamma och det till
Luleå koncentrerade järnverket måste emellertid anses diskutabel. Fördelarna
ur länets synpunkt av investeringarna i järnverket måste vägas
mot de fördelar, som skulle kunna stå att nå genom att investeringar på
andra områden av länets näringsliv befordras. Utskottet hemställer, att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om de förslag, som här angivna
önskemål motivera.»
dels ock att utskottets hemställan bort i nedan angivna delar ha följande
lydelse:
»I. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 406 och
11:521 och i anledning av motionerna 1:403 och 11:516
samt II: 8, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, i skrivel
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 60.
se till Kungl. Maj :t anhålla dels om förutsättningslös utredning
av läget i Norrbottens järnverk aktiebolag och av
de förhållanden, som med verket äga samband, dels att styrelsen
för Norrbottens järnverk aktiebolag anmodas närmare
angiva de icke affärsmässiga omständigheter, som kunna
vara av betydelse vid en bedömning av företagets resultat
och framtid, dels ock att de förslag, vartill dessa undersökningar
samt önskemålet att differentiera och stärka näringslivet
i Norrbottens län kunna föranleda, snarast måtte
föreläggas riksdagen;
II. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 403 och
II; 516, I; 406 och II: 521 samt II: 8, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag om aktieteckning
i Norrbottens järnverk aktiebolag;
III. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 406 och
11:521 samt 11:8 och med avslag å motionerna 1:403 och
II: 516, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, avslå Kungl.
Maj :ts förslag om medgivande för Norrbottens järnverk aktiebolag
att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret
av högst 75 000 000 kronor;
V. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 406 och
II: 521, såvitt nu är i fråga, till Bidrag till Norrbottens järnverk
aktiebolag för räntebetalningar och avskrivningar under
tionde huvudtiteln för budgetåret 1954/55 anvisa ett
förslagsanslag av 30 000 000 kronor.»
2) av herrar Ohlon, Boman, Aastrup, Malmborg i Skövde, Ståhl, fröken
Elmén och herr Löfroth, vilka ansett
dels att utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 8 börjar
med orden »Motionsvis har», till och med det stycke, som på s. 10 slutar med
orden »kunna göras», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Utskottet anser i likhet med departementschefen, att en rekonstruktion
av bolaget icke kan undvikas. Det av Kungl. Maj :t nu framlagda förslaget
kan emellertid enligt utskottets mening icke utgöra någon verklig lösning
av rekonstruktionsfrågan. Detta förslag innebär nämligen i realiteten endast
ett uppskjutande av ytterligare nödvändiga saneringsåtgärder. Bolagsstyrelsen
har också förutskickat, att även vid bifall till förslaget styrelsen räknar
med fortsatta driftförluster, vilka förutsättas skola täckas av tillskott från
staten. Det synes utskottet allvarligt kunna ifrågasättas, om ofullständiga
stödåtgärder, givna med några års mellanrum, äro statsfinansiellt och företagsmässigt
försvarbara. Ur alla synpunkter anser utskottet riktigast, att
den genomgripande rekonstruktion, som förr eller senare blir ofrånkomlig,
göres snarast möjligt och i ett sammanhang. Detta är även tankegången
i de utredningar, som på enskilt initiativ verkställts rörande järnverkets ekonomiska
förhållanden och framtidsutsikter. Härvid torde kunna exempelvis
Statsutskottets utlåtande nr 60.
15
hänvisas till den analys av järnverkets problem, som gjorts av verkställande
direktören i Uddeholms aktiebolag Nils Danielsen och vilken innevarande år
publicerats i tidskriften Balans.
En rekonstruktion av den omfattning, som utskottet anser erforderlig,
kan emellertid icke ske enbart på de beräkningar, som nu framlagts av bolaget.
Hela det problemkomplex, som berör järnverkets dagsläge och framtida
räntabilitetsutsikter, måste bli föremål för en förutsättningslös utredning.
Härför bör självfallet anlitas ekonomisk och teknisk expertis. Denna
bör lämpligen icke vara engagerad i Norrbottens järnverk liksom ej heller
i företag, som konkurrera med verket. Först sedan resultatet av en sådan
utredning föreligger, kunna behövliga rekonstruktionsåtgärder överblickas
och vidtagas. Utskottet vill på nu anförda skäl föreslå, alt riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om utredning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet sålunda anfört.
Med hänsyn till bolagets för närvarande prekära läge synes det nödvändigt,
att, i avvaktan på resultatet av förenämnda utredning, vissa tillfälliga
åtgärder av ofrånkomlig natur nu vidtagas. Utskottet vill erinra om att
bolaget för tillgodoseende av sitt behov av rörelsekapital har, utöver det av
staten garanterade förlagslånet av 6 miljoner kronor, upptagit tillfälliga
krediter å sammanlagt ca 80 miljoner kronor. Dessa senare förfalla till
betalning inom den närmaste tiden. Utskottet anser i likhet med departementschefen,
att större delen av lånebehovet för ifrågavarande ändamål
bör tillgodoses genom en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Enligt Kungl.
Maj :ts förslag skall krediten bestämmas till 75 miljoner kronor. Utskottet anser
emellertid, att härtill bör läggas det belopp av sammanlagt 20 miljoner
kronor, som svarar mot uppkommen merkostnad för järnverkets utbyggnad
in. in. I enlighet härmed bör krediten alltså bestämmas till 95 miljoner
kronor, alltså samma belopp som Kungl. Maj :t föreslagit. Sistnämnda
summa utgöres nämligen av dels 75 miljoner kronor för täckande av bolagets
behov av rörliga krediter, dels skillnaden mellan 200 miljoner kronor, som
enligt Kungl. Maj :ts förslag avses till teckning av aktier i bolaget, och 180
miljoner kronor, som enligt samma förslag avses för inlösen av de statsgaranterade
anläggningslånen.
Av det anförda följer, att utskottet icke kan tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag
om nyteckning av aktier för inlösen av förenämnda lån å 180 miljoner
kronor. För dessa lån bör alltså lämnas fortsatt lånegaranti, tills rekonstruktion
skett.
Mot Kungl. Maj :ts förslag om avskrivning i statens räkenskaper av det
belopp å 30 miljoner kronor, som svarar mot uppkomna driftsförluster intill
utgången av år 1953, bar utskottet icke något att erinra.»
dels ock att utskottets hemställan bort i nedan angivna delar ha följande
lydelse:
»I. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 403 och
II: 516, I: 406 och II: 521 samt II: 8, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att
16
Statsutskottets utlåtande nr 60.
Kungl. Maj :t måtte låta verkställa utredning av Norrbottens
järnverk aktiebolags nuvarande status och dess framtida
räntabilitetsutsikter och att på grundval av resultatet därav
framlägga förslag till rekonstruktion av företaget;
II. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:403 och
II: 516, I: 406 och II: 521 samt II: 8, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, avslå Kungl. Maj :ts förslag om aktieteckning
i Norrbottens järnverk aktiebolag;
III. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1: 403 och
II: 516 samt med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:406 och 11:521 samt 11:8, samtliga motioner såvitt
nu är fråga, medgiva att Norrbottens järnverk aktiebolag
må, efter beslut av Kungl. Maj :t, disponera en rörlig kredit
i riksgäldskontoret av högst 95 000 000 kronor;»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 35 $ lagen den 18 april 1952 a1 i texten