Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 195b/55 till utbildningskurser för sysselsättningsoch arbetsterapeuter.
1954-03-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:62, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 195b/55 till utbildningskurser för sysselsättningsoch arbetsterapeuter.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 62.
1
Nr 62.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 195b/55 till utbildningskurser
för sysselsättnings- och arbetsterapeuter.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkten
110, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Utbildningskurs för sysselsättnings- och arbetsterapeuter för budgetåret
1954/55 beräkna ett anslag av 81 500 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 82, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 12 februari
1954, föreslagit riksdagen att till Utbildningskurser för sysselsättningsoch
arbetsterapeuter för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa
ett anslag av 72 500 kronor.
Sedan år 1949 bedrives vid slöjdföreningens skola i Göteborg en försöksvis
anordnad utbildning av arbets- och sysselsättningsterapeuter. Utbildningen
är tvåårig. Hittills har två kurser avhållits; den tredje tog sin
början hösten 1953. Till varje kurs har omkring ett tjugutal elever antagits.
I anledning av motion till 1953 års riksdag uttalade statsutskottet, att
utskottet ansåg, att kapaciteten för utbildning av sysselsättnings- och
arbetsterapeuter måste ökas för att behovet av terapeuter skulle kunna
fyllas inom rimlig tid. Ur denna synpunkt förelåg enligt utskottets mening
starka skäl för att giva överstyrelsen för yrkesutbildning i uppdrag att
undersöka möjligheterna till vidgade utbildningsmöjligheter. Utskottet förutsatte
emellertid, att Kungl. Maj :t ägnade frågan erforderlig uppmärksamhet
även utan särskild framställning från riksdagens sida. Utskottets
uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagen.
Genom beslut den 17 juli 1953 uppdrog Kungl. Maj :t åt överstyrelsen
för yrkesutbildning att i samråd med medicinalstyrelsen verkställa utredning
rörande frågan om vidgade möjligheter till utbildning av sysselsättnings-
och arbetsterapeuter samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag,
vartill utredningen kunde giva anledning.
I beslutet framhölls, att vid utredningsarbetet särskilt skulle uppmärksammas,
huruvida nya utbildningskurser kunde påbörjas varje år samt
huruvida kurser kunde anordnas även vid annan lämplig skola än den
nuvarande, eventuellt såsom förberedelse till kurserna vid denna skola.
Bihang till riksdagens protokoll 195b. 6 samt. Nr 62.
2
Statsutskottets utlåtande nr 62.
V idare skulle uppmärksammas, huruvida den nuvarande tvååriga utbildningen,
med tillgodoseende av kravet på fullgod utbildning av terapeuterna,
kunde förkortas.
Med skrivelse den 29 oktober 1953 har överstyrelsen för yrkesutbildning
överlämnat utredning i ärendet.
Överstyrelsen föreslår i fråga om den ordinarie utbildningen, att nya kurser
vid slöjdföreningens skola i Göteborg skall påbörjas varje år och att
i samband därmed kurstiden minskas till ett år. Den första ettåriga kursen
skulle börja hösten 1955, då nu pågående kurs avslutats. För att den nuvarande
utbildningsstandarden skall kunna bibehållas, förordar överstyrelsen,
att viss utbildning i olika slöjdämnen skall vara inhämtad före
inträdet vid den ettåriga kursen, överstyrelsen föreslår härjämte såsom en
temporär åtgärd anordnande av kortare kurser, kompletteringskurser, för
vissa kategorier.
Utredningen har varit föremål för remissbehandling.
I förenämnda skrivelse har överstyrelsen tillika hemställt, att anslaget
för budgetåret 1954/55 uppföres med 103 000 kronor, varav 60 000 kronor
avser kostnaderna för andra läsåret av den hösten 1953 påbörjade kursen
samt 43 000 kronor kostnaderna för två kompletteringskurser.
Med hänsyn till pågående utredningar rörande yrkesutbildningen på
olika områden anser departementschefen, att överstyrelsens förslag till
omläggning av den ordinarie utbildningen bör prövas i ett vidare sammanhang.
Behovet av utbildade terapeuter är emellertid trängande, framför
allt inom sjukvården. Den till sinnessjuk vården hörande personalen, för
vilken utbildningen vid slöjdföreningens skola i första hand varit avsedd,
har hittills på grund av medsökandenas bättre grundutbildning endast i
mycket begränsad omfattning kunnat vinna inträde vid kurserna. Departementschefen
anser det erforderligt, att åtgärder snarast vidtages för alt
förbättra möjligheterna särskilt för sinnessjukhusen att tillämpa en modern
och rationell sysselsättnings- och arbetsterapi. Med hänsyn härtill finner
departementschefen sig redan nu — utan avbidan på prövningen av frågan
om terapeututbildningen i allmänhet — böra upptaga överstyrelsens förslag
om kompletteringskurser till behandling.
I statsrådsprotokollet lämnas (s. 4—11) en redogörelse för den nuvarande
terapeututbildningen samt för överstyrelsens utredning och yttrandena
däröver. Till denna redogörelse tillåter sig utskottet att hänvisa.
Departementschefen anför, att vid anmälan av propositionen nr 42 till
1949 års riksdag angående åtgärder för en effektiviserad sysselsättningsoch
arbetsterapi framhölls, att en väl organiserad arbetsterapi vore av
värde för att hos långvarigt sjuka bibehålla en tidigare yrkesfärdighet eller,
där återgång till förutvarande yrke icke kunde komma i fråga, bereda
förutsättningar för annat slag av förvärvsarbete. Även ur psykologisk syn
-
Statsutskottets utlåtande nr 62.
3
punkt vore en sådan utbildning av värde i olika hänseenden. Departementschefen
ansåg det i överensstämmelse härmed mest angeläget att tillgodose
behovet av terapeuter vid anstalter för långvarigt sjuka eller invalidiserade
såsom sinnessjukhus, sanatorier in. fl. anstalter. En för söksutbildning borde
enligt hans mening anordnas för ett antal redan i tjänst varande befattningshavare
inom sjukvården, i första hand för lämpliga skötare och sköterskor
vid sinnessjukhusen.
I enlighet med vad i propositionen nr 42 förordats har alltsedan år 1949
utbildning för terapeuter varit anordnad vid slöjdföreningens skola i Göteborg.
Utbildningen är tvåårig. Vid de hittills avhållna kurserna har totalt
42 terapeuter utbildats. Av dessa har 11 kommit från sinnessjukvården.
Den nu av överstyrelsen för yrkesutbildning företagna utredningen visar,
liksom de utredningar som på sin tid verkställdes av kommittén för partiellt
arbetsföra och statens sjukhusutredning av år 1943, att behovet av
terapeuter är mycket stort samt att tillgången på för ändamålet utbildad
personal är ytterst begränsad. Överstyrelsen har härvid i fråga om sjukvården
anslutit sig till de beräkningar, som gjorts av de nyssnämnda kommittéerna.
För egen del anser departementschefen sig i likhet med remissinstanserna
kunna godtaga det redovisade behovet av terapeuter för långvarigt
sjuka, totalt omkring 300. Behovet av terapeuter vid lasaretten, av
överstyrelsen angivet till ca 200, anses däremot vara mera svårbedömbart
och det kan måhända ifrågasättas om det är så stort som överstyrelsen
angivit.
För sinnessjukvårdens del har de hittills vidtagna åtgärderna i fråga
om terapeututbildningen icke lett till önskat resultat. Möjligen har härtill
bidragit, att vid bedömningen av sinnessjukhuspersonalens förutsättningar
att tillgodogöra sig utbildningen de kunskaper, som denna personal förvärvat
under långvarig tjänstgöring som skötare och sköterskor vid sinnessjukhusen,
undervärderats. Även om så ej skett torde man enligt departementschefen
dock icke kunna räkna med att annat än ett ganska begränsat
antal befattningshavare från sinnessjukvården skulle kunna antagas
till sådana kurser, som anordnats vid slöjdföreningens skola i Göteborg.
Det torde icke heller kunna påräknas, att elever, som tidigare icke
varit verksamma inom sinnessjukvården, efter avslutad terapeututbildning
skulle komma att söka sig till terapeutverksamhet inom denna vårdgren.
Uppgift om hur de vid slöjdföreningens skola utbildade terapeuterna fördelar
sig på olika vårdgrenar föreligger endast beträffande eleverna vid
1949/51 års kurs. Av de från denna kurs utexaminerade eleverna har endast
de, som rekryterats från sinnessjukhuspersonalen, efter genomgången
utbildning ägnat sig åt terapeutverksamhet inom sinnessjukvården.
På grund av vad sålunda anförts, anser departementschefen, alt särskilda
åtgärder bör vidtagas för att så snabbt som möjligt utbilda ett antal
terapeuter för sinnessjukvården. Av överstyrelsen föreslagna komplette
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 62.
ringskurser med en kurstid av fyra månader, fördelad på slöjdföreningens
skola i Göteborg och Älvsborgs läns landsting tillhöriga yrkesskolor i DalsLånged,
anses vara lämpliga för att tillgodose detta utbildningsbehov. För
vinnande av mera erfarenhet anses dock till att börja med endast en kurs
böra komma till stånd. Det föreslås därför, att under nästa budgetår anordnas
en sådan kompletteringskurs för personal inom sinnessjukvården,
1 första hand den statliga. Härvid bör av medicinalstyrelsen angivna inträdeskrav
gälla.
Frågan huruvida kompletteringskurser i fortsättningen, såsom överstyrelsen
föreslagit, bör anordnas även för andra personalkategorier inom
sjukvården alltefter det akuta behovet av terapeuter inom olika områden,
anses icke böra lösas generellt utan från fall till fall, då ett sådant behov
kan anses ha uppstått.
Orsaken till den låga belastningen å anslaget under de båda sistförflutna
budgetåren, 45 600 respektive 44 600 kronor, beror i huvudsak på
att de för stipendier och diverse utgifter avsedda beloppen icke ianspråktagits
i beräknad omfattning. Det för innevarande budgetår till stipendier
anvisade beloppet har ännu icke till någon del utnyttjats. Då under nästa
budgetår det andra läsåret av den nu pågående kursen börjar, torde man
enligt departementschefen icke behöva räkna med att ansökningar om
stipendier skall inkomma i någon väsentligt större utsträckning än hittills.
Med hänsyn till det anförda anses beloppen till stipendier och diverse
utgifter för nästa budgetår kunna nedräknas från 9 000 resp. 5 000 till
2 000 resp. 3 000 kronor eller med tillhopa 9 000 kronor. Kostnaderna för
den ordinarie kursen skulle då uppgå till 51 000 kronor. För en kompletteringskurs
beräknas 21 500 kronor. Sammanlagt skulle alltså för budgetåret
1954/55 böra anvisas 72 500 kronor. Anslaget anses böra benämnas Utbildningskurser
för arbets- och sysselsättningsterapeuter.
Utskottet. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen innebär departementschefens
förslag, att den hittills bedrivna tvååriga utbildningen av
sysselsättnings- och arbetsterapeuter tills vidare skall fortgå, men att vid
sidan härav en kompletteringskurs med en kurstid av fyra månader skall
anordnas för personal vid sinnessjukhusen, i första hand de statliga, under
nästa budgetår. Med hänsyn till den stora bristen på utbildade terapeuter
och det framträdande önskemålet om en effektiviserad sysselsättnings- och
arbetsterapi inom sinnessjukvården tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förslag. Utskottet förutsätter härvid att Kungl. Maj :t, därest erfarenheterna
av den nu föreslagna kompletteringskursen blir gynnsamma, överväger
om icke ytterligare utbildning efter denna linje bör anordnas redan under
budgetåret 1955/56.
Under åberopande av det anförda och då utskottet icke funnit anledning
till erinran mot beräkningen av medelsbehovet hemställer utskottet,
Statsutskottets utlåtande nr 62.
5
att riksdagen må till Utbildning skur ser för sysselsättnings-
och arbetsterapeuter för budgetåret 1954/55 under
elfte huvudtiteln anvisa ett anslag av 72 500 kronor.
Stockholm den 30 mars 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,
Iwar Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Näsström, Pålsson, Hesselbom,
Gustaf Andersson, Einar Persson, Boman, Ragnar Persson, Holmqvist
och Sunne; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i
Skövde, Bergström, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Åkerström,
Staxäng, fröken Elmén, herrar Widén, Persson i Växjö, Andreasson,
fröken Olsson och herr Svensson i Stenkyrka.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.