Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrad löneklassplacering för vissa befattningshavare vid statens järnvägar.

1954-03-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:66, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrad löneklassplacering för vissa befattningshavare vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 66.

Nr 66.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändrad löneklassplacering

för vissa befattningshavare vid statens

järnvägar.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Lindahl och Anderberg (I: 202) och den andra inom andra kammaren

av herr Mellqvist (11:249), har hemställts, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t hemställa om en sådan omräkning av löneturen för de tjänstehavare,

som under tiden 1 juli 1948—30 juni 1952 erhållit befordran till

kontorister, att i motionerna påtalade ojämnheter i löneklassplaceringen

elimineras.

Till stöd för ifrågavarande yrkande anföres i motionen I: 202 följande.

1 riksdagens beslut i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr

107/1952 uppflyttades flertalet statliga befattningshavare i lönegrad. Konorister

och förste kontorister vid statens järnvägars trafikavdelning erhöll

emellertid mgen lönegradsuppflyttning vid detta tillfälle. Dessa grupper

uppflyttades en lönegrad den 1 juli 1948; kontorister från Ca 12 till Ca 13

och forste kontorister från Ca 14 till Ca 15. Nämnda grupper vid statens

järnvägars övriga avdelningar erhöll ej någon lönegradsuppflyttning vid

denna tidpunkt men erhöll genom tjänsteförteckningsrevisionen den 1 juli

1952 uppflyttning, varigenom samtliga kontorister och förste kontorister

inplacerades i 13 resp. 15 lönegraden. Vidare höjdes bottenlönegraden för

manliga befattningshavare från 9 till 10 lönegraden, och inplaceringen

i löneklass reglerades genom Kungl. Maj :ts kungörelse nr 491/1952, som

innebar att s. k. dubbelsneddning kom att tillämpas för dem, som uppflyttats

i lönegrad med stöd av beslutet vid 1952 års riksdags vårsession. HärVrf/o0111

uPPst.°d förhållandet, att de kontorister, som under perioden 1 juli

1948 30 juni 1952 erhållit befordran från 9 till 13 lönegraden, kom i ett

ogynnsamt löneklassläge i relation till dem, som erhöll befordran den 1 juli

1952 och senare. De, som befordrades under nämnda period, är tidigare

anställda men har oaktat detta lägre löneklass och når även slutlönen senare

än de, som befordrades genom tjänsteförteckningsrevisionen. Av nedanstående

exempel framgår, hur ojämnheterna verkar mellan olika tjänstehavare,

som befordrats vid olika tidpunkter.

Exempel 1.

Anst,

Knt

Knt

1.1.1940 Stk 1.1.1945....

10 från

1.1.1944

1.1.1948 (Ca 12)...........

»

11

»

1.1.1947

12

»

1.1.1947

1.7.1948 (Ca 13)...........

13

»

1.1.1947

»

14

»

1.1.1950

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

5

Exempel 2.

Anst. 1.1.1940 Stk 1.1.1945...

10 från

1.1.1944

»

11 »>

1.1.1947

Knt 1.1.1949 (Ca 13) ..........

13 »

1.1.1949

»

14 »

1.1.1952

Exempel 3.

Anst. 1.1.1940 Stk 1.1.1945...

10 från

1.1.1944

»

11 »

1.1.1947

»

12 »

1.1.1950

Knt 1.7.1952 ..................

14 »

1.1.1950

Exempel 4.

Anst. 1.7.1938 ..................

Eo stk 1.1.1940 ..................

9 från

1.1.1940

Stk 1.1.1943 .................

10 »

1.1.1943

»

11 »>

1.1.1946

»

12:1»

1.1.1949

»

12:2 ,>

1.1.1952

Knt 1.4.1952 (Ca 13)............

14 »

1.1.1952

»

16:1 »

1.1.1952

Exempel 5.

Anst. 1.7.1938 ..................

Eo stk 1.1.1940 ..................

9 från

1.1.1940

Stk 1.1.1943 ..................

10 »

1.1.1943

»

11 »>

1.1.1946

»

12:1 »

1.1.1949

»

12:2 »

1.1.1952

Tb 1.7.1952 (Ca 11)............

14:2»

1.1.1952

Knt 1.8.1952 (Ca 13)............

16:1»

1.1.1952

De här nämnda förhållandena har medfört, att en betydande irritation

uppkommit bland de berörda grupperna.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, järnvägsstyrelsen och statens lönenämnd avgivit utlåtanden.

Järnvägsstyrelsen anför följande.

Före den 1 juli 1948 voro samtliga förste kontorist- och kontoristtjänster

vid statens järnvägar hänförda till lönegrad Ca 14 respektive Ca 12. Genom

beslut den 17 juni 1948 förordade Kungl. Maj :t i samband med fastställande

av personalförteckning för verket från och med den 1 juli 1948, att

konstitutorial, som meddelats för förste kontorist i Ca 14 och kontorist i

Ca 12 å ordinarie stat vid trafikavdelningen, skulle gälla såsom konstitutorial

å motsvarande tjänst i Ca 15 respektive Ca 13. Med stöd av beslut vid

1952 års riksdag under dess vårsession uppflyttades från och med den 1 juli

1952 även övriga förste kontorist- och kontoristtjänster vid verket till Ca

15 respektive Ca 13.

De sålunda vidtagna ändringarna i tjänsteförteckningen för statens järnvägar

ha, vad trafikavdelningen beträffar, inneburit att exempelvis en stationskarl,

som i ena fallet vunnit befordran till kontorist före den 1 juli

1948, i andra fallet under tiden från och med den 1 juli 1948 till och med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 66.

den 1 juli 1952 och i tredje fallet efter den 1 juli 1952, vid fortsatt innehav

av kontoristtjänsten fått den löneldassplacering som följer av befordringsgången

Ca 9—Ca 12—Ca 13, Ca 9—Ca 13 respektive Ca 10—Ca 13. I

första fallet har löneklassplaceringen i kontoristtjänsten alltså grundats på

dubbel »sneddning» från stationskarlstjänsten, i andra fallet på enkel

»sneddning», och i tredje fallet — i betraktande av att stationskarlstjänsten

den 1 juli 1952 uppflyttades från Ca 9 till Ca 10 — återigen på dubbel

»sneddning».

Av de grundläggande bestämmelserna om löneklassplacering vid befordran

följer att sådana ojämnheter i löneklassplacering som de här beskrivna

alltid komma att uppstå vid ändringar i tjänsters lönegradsplacering''. Motsvarande

ojämnheter uppstå för övrigt även utan dylika ändringar för tjänstemän,

som utan att passera mellanliggande lönegrader vinna befordran till

en högre tjänst, i förhållande till andra tjänstemän, som från samma utgångsläge

och vid samma tidpunkt vinna befordran till den högre tjänsten

efter att ha passerat en eller flera av mellanliggande lönegrader.

Det förtjänar vidare framhållas, att ojämnheter i löneklassplacering av

förevarande slag ej förekomma enbart bland trafikavdelningens kontorister.

Flertalet tjänstemän, som vunnit befordran under treårsperioden före

den 1 juli 1952, ha fått en ogynnsammare löneställning än den de skulle

ha fått, om befordran vunnits i samband med genomförandet av tjänsteförteckningsrevisionens

förslag, i vilket senare fall de särskilda bestämmelser

om löneklassplacering, som återfinnas i 2 § Kungl. Maj :ts kungörelse

nr 491 den 6 juni 1952, kunnat vinna tillämpning.

Då de nu ifrågavarande kontoristerna alltså icke intaga någon särställning

i löneturshänseende, anser sig järnvägsstyrelsen av konsekvensskäl

förhindrad tillstyrka bifall till motionerna.

Statens lönenämnd har anfört följande.

I motionerna erinras att kontorister och förste kontorister vid statens

järnvägars trafikavdelning den 1 juli 1948 uppflyttats från Ca 12 och Ca 14

till Ca 13 resp. Ca 15. Övriga kontorister och förste kontorister erhöllo motsvarande

uppflyttning först i samband med tjänsteförteckningsrevisionen

den 1 juli 1952. Till följd av bestämmelserna om den s. k. dubbelsneddningen

vid löneklassplacering kommo de tjänstemän, som under tiden 1 juli 1948

—30 juni 1952 befordrats till 13 lönegraden, i ett ogynnsamt läge i löneturshänseende

i förhållande till dem, som erhållit befordran den 1 juli 1952 eller

senare. Motionärerna föreslå nu, »att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte

hemställa om en sådan omräkning av löneturen för de tjänsthavare, som

under tiden 1 juli 1948—30 juni 1952 erhållit befordran till kontorister, att

ovannämnda ojämnheter i löneklassplaceringen elimineras.

Lönenämnden får med anledning härav framhålla, att de av motionärerna

påtalade ojämnheterna äro en följd av löneklassbestämmelsernas konstruktion

och på intet sätt unika för ifrågavarande grupper av tjänstemän utan

ha förekommit även på andra håll. Ett tillmötesgående av motionerna skulle

därför få betydande konsekvenser i olika hänseenden. Då härtill kommer att

de bestämmelser om löneklassplacering, som utfärdats i samband med

tjänsteförteckningsrevisionen, tillkommit efter förhandlingar med vederbörande

personalorganisationer, är lönenämnden icke beredd att tillstyrka,

att motionerna skola föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

7

Utskottet. Av utredningen i förevarande ärende framgår att tre olika

utvecklingsstadier kan urskiljas beträffande lönegradsplaceringen av kontorist-

och förste kontoristtjänsterna vid statens järnvägar. Före den 1 juli

1948 hänfördes samtliga dessa tjänster till 12 resp. 14 lönegraden. Under

tiden 1 juli 1948—30 juni 1952 hänfördes kontorist- och förste kontoristtjänsterna

vid trafikavdelningen till 13 resp. 15 lönegraden, medan motsvarande

tjänster vid övriga avdelningar kvarstod i 12 resp. 14 lönegraden. I

samband med tjänsteförteckningsrevisionen slutligen uppflyttades även sistnämnda

tjänster fr. o. m. den 1 juli 1952 till 13 resp. 15 lönegraden; härigenom

blev åter en enhetlig lönegradsplacering av samtliga kontoristoch

förste kontoristtjänster vid statens järnvägar gällande.

På grund av att ändring i lönegradsplaceringen för ifrågavarande kontorist-

och förste kontoristtjänster sålunda vidtagits vid olika tillfällen har,

på sätt i motionerna samt i de avgivna yttrandena påvisats, effekten i löneklasshänseende

blivit olika, allt efter som vederbörande tjänstemän vunnit

befordran under olika perioder. Vissa grupper av tjänstemän har härigenom

kommit i sämre läge i löneturshänseende än andra.

I och för sig kan det enligt utskottets mening betecknas som mindre tillfredsställande

att ojämnheter i löneklasshänseende av den art som i ärendet

påvisats skall behöva uppkomma i samband med ändring av tjänsters

lönegradsplacering. Frågan kan emellertid icke bedömas enbart med hänsyn

till de fall som berörs i motionerna. Statens lönenämnd har sålunda

framhållit att de påtalade ojämnheterna är en följd av löneklassbestämmelsernas

konstruktion och att de inte är unika för de ifrågavarande grupperna

av tjänstemän vid statens järnvägar utan har förekommit även på

andra håll. Med beaktande av do senaste årens omfattande lönegradsändringar

i samband med tjänsteförteckningsrevisionen kan det därför enligt

utskottets mening förutses att ett bifall till det i motionerna gjorda yrkandet

skulle medföra omedelbara konsekvenser inom olika delar av statsförvaitningen.

Utskottet är med hänsyn till anförda förhållanden samt jämväl till

att de i samband med tjänsteförteckningsrevisionen utfärdade löneklassbestämmelserna

tillkommit efter förhandlingar med personalorganisationerna

icke berett att tillstyrka ifrågavarande yrkande. Utskottet hemställer därför,

att motionerna I: 202 och II: 249 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 mars 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 66.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,

Iwar Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Näsström, Pålsson, Hesselbom,

Gustaf Andersson, Einar Persson, Boman, Ragnar Persson, Holmqvist

och Sunne; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Bergström, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Åkerström,

Staxäng, fröken Elmén, herrar Widén, Almgren, Andreasson, fröken

Olsson och herr Svensson i Stenkyrka.

54 7809. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.