Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhöjd pension åt vågmästaren L. Jönssons änka och barn.
1954-04-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:70, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhöjd pension åt vågmästaren L. Jönssons änka och barn.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 70.
1
Nr 70.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förhöjd pension åt
vågmästaren L. Jönssons änka och barn.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Ahlkvist (I: 107) och den andra inom andra kammaren av herr Levin (II:
115), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att den till änkefru Jönsson
och hennes yngsta dotter nu utgående familjepensionen förhöjes med
det belopp som med hänsyn till mannens sammanlagda långa anställningstid
i det allmännas tjänst må befinnas skäligt.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att förre torvingenjören Lars Jönsson var född den 5 januari 1880 och
avled den 16 mars 1944;
att han innehaft statliga förordnanden såsom torvassistent och torvingenjör
under tiden 1 juli 1907—30 juni 1923 samt varit förordnad att för kommerskollegiums
räkning verkställa vissa torvströundersökningar under tidsperioderna
1 juli 1923—30 juni 1924, 15 september—30 oktober 1924 och 21
mars—20 november 1925;
att han år 1927 anställdes som vågmästare i Torna vägdistrikt, från vilken
anställning han den 1 februari 1943 avgick med pension;
att vägdistriktet icke ombesörjt familjepension åt Jönssons efterlevande;
att Jönsson under tiden 14 augusti 1941—3 augusti 1943 var av kommerskollegium
förordnad att verkställa 68 förrättningar såsom legitimerad torvtekniker,
omfattande sammanlagt 377 arbetsdagar;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Märta Jönsson, född Olsson,
som är född år 1901, samt tre barn, av vilka en son är född år 1926,
dottern Arna Gunnel Larsdotter den 13 mars 1928 och dottern Görel Anita
den 16 mars 1941;
att den yngsta dottern enligt läkarintyg lider av höggradigt medfött hjärtfel
och är i behov av särskilt omsorgsfull vård;
samt att bouppteckningen utvisade en brist i boet å över 6 000 kronor.
Änkefru Jönssons pensionsfråga har tidigare varit föremål för statsmakternas
prövning.
Sålunda väcktes vid 19åö års riksdag en motion om beredande av pension
åt henne och hennes barn.
Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen tillstyrkte, att Jönssons efterlevande
bereddes pension genom statsverkets försorg, varvid styrelsen gav uttryck
1 Ilihang till riksdagens protokoll 195b. 6 samt. Nr 70.
2
Statsutskottets utlåtande nr 10.
för den uppfattningen, att även den av Jönsson fullgjorda tjänstgöringen hos
vägdistriktet borde beaktas vid bestämmandet av pensionsförmånerna.
Statens pensions anstalt åter ställde sig avvisande till motionsförslaget och
anförde följande.
Ehuru statsmakterna sträckt sig ganska långt i fråga om pensionsförmåner
för personal, som före vägväsendets förstatligande från och med år 1944
varit anställd hos vägdistrikt, lärer staten dock beträffande personal, vilken
definitivt avgått före förstatligandet, hittills icke åtagit sig andra pensionsförpliktelser
än som skulle ålegat vederbörande vägdistrikt, därest detta fått
fortbestå. Att pension av statsmedel skulle beredas efterlevande till den, vilken
i likhet med Jönsson med rätt till tjänstepension men utan familjepensionsrätt
avgått från anställningen hos vägdistrikt före vägförstatligandet,
torde tidigare över huvud taget icke hava ifrågasatts. Ur principiell synpunkt
synes det betänkligt om så skulle ske. Enligt pensionsanstaltens mening
föreligger icke anledning för staten att träda emellan i fall, då vägdistrikten
icke berett sina tidigare avgångna befattningshavare familjepensionsskydd.
Skulle så ske i förevarande fall, måste utan tvivel vittgående
konsekvenser befaras uppkomma. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållit kunna nämligen åtskilliga liknande fall antagas komma att inträffa
framdeles. Härtill kommer att, om staten skulle sörja för familjepensionering
av efterlevande till före vägväsendets förstatligande avgången personal,
det med visst fog kunde göras gällande, att staten jämväl i tjänstepensionshänseende
borde sörja för dylik personal, där vägdistriktet ej gjort det.
På grund av vad ovan anförts finner sig statens pensionsanstalt böra avstyrka
bifall till ifrågavarande motion.
Bankoutskottet anförde i utlåtande över motionen (uti. nr 27, p. 6) följande.
Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, innefattar den väckta
motionen ett principiellt spörsmål av stor räckvidd, enär frågor om familjepension
åt efterlevande till anställningshavare eller förutvarande anställningshavare
hos vägdistrikt framdeles torde kunna uppkomma i åtskilliga
fall. Ett bifall till den föreliggande motionen kan därför befaras medföra
vittgående konsekvenser. Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke kunna
biträda motionärernas förslag. Utskottet är av den uppfattningen, att
därest staten anses böra träda emellan genom beviljande av familjepensioner
åt efterlevande till här avsedd personal, detta bör ske efter prövning i
ett sammanhang av frågan i hela dess vidd. Det torde böra ankomma på
Ivungl. Maj:t att, om en dylik understödsverksamhet finnes påkallad, verkställa
för frågans bedömande erforderlig utredning.
På hemställan av utskottet beslöt 1945 års riksdag att motionen icke
skulle föranleda någon åtgärd.
Därefter anhöll änkefru Jönsson hos Kungl. Maj:t om pension.
Kommerskollegium tillstyrkte utverkandet av största möjliga pension samt
anförde följande.
Vid 1945 års riksdag väcktes i motion nr 414 i andra kammaren fråga om
pension åt änkefru Jönsson, varvid ärendet synes hava behandlats endast
såsom avseende pension på grund av Jönssons 16-åriga anställning vid vägväsendet.
Motionen avslogs av principiella skäl, vilka hade avseende enbart
på anställningen som vågmästare. Jönssons arbetsinsats som torvingenjör
Statsutskottets utlåtande nr 70.
3
var emellertid av den art och tidslängd, att kollegium finner den böra utgöra
grund för skäliga pensionsanspråk från hans efterlevande.
Såsom framgår av handlingarna var Jönssons bo gäldbundet samt är på
grund av sjukdom den yngsta dotterns vårdnadsbehov synnerligen stort och
utgör tydligen ett hinder för fru Jönssons förmåga att försörja sig och sina
barn.
På grund härav och under hänvisning till den utredning, som förebragts
i samband med ovannämnda motion vid innevarande års riksdag, får kollegium
hemställa om åtgärds vidtagande för beredande av största möjliga
pension åt fru Jönsson. Beträffande pensionens belopp får kollegium uttala,
att om fortfarande principiella skäl utgöra hinder för att bevilja fru Jönsson
pension jämväl på grund av mannens anställning vid vägväsendet, hela
den tid, varunder han utfört torvteknikeruppdrag, synes böra tillgodoräknas
som tjänstår vid beräknandet av nu förevarande familjepension.
Statskontoret tillstyrkte understöd åt yngsta dottern Görel Anita och anförde
bland annat följande.
Jönssons sammanlagda anställningstid i statens tjänst uppgår till 18 år 9
månader 27 dagar. I betraktande härav och då Jönsson under anställning
såsom vågmästare fullgjort arbete i det allmännas tjänst, anser statskontoret
skäligt, att hans efterlevande erhålla understöd av statsmedel.
Av vad kommerskollegium i ärendet anfört framgår, att änkefru Jönsson
icke är mer än 45 år gammal men att hon på grund av att hennes 4 1/2 år
gamla dotter är sjuklig och i behov av särskilt omsorgsfull vård har stora
svårigheter alt genom eget arbete försörja sig. Med hänsyn till änkefru
Jönssons ålder anser sig statskontoret likväl icke kunna tillstyrka, att understöd
för närvarande beredes henne. Ämbetsverket har däremot icke något
att erinra mot att sagda dotter erhåller ett årligt understöd å förslagsvis 384
kronor. Understödet torde emellertid böra givas provisorisk karaktär i avvaktan
på de bestämmelser, som efter närmare utredning kunna komma
att utfärdas angående familjepension åt efterlevande till anställningshavare
eller förutvarande anställningshavare hos vägdistrikt.
I proposition nr 136 till 1946 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t (punkt 8)
riksdagen medgiva, att änkefru Jönsson och makarnas båda döttrar finge
fr. o. m. den 1 april 1944 från anslaget till diverse pensioner och understöd
in. m. uppbära änkan en årlig pension av 408 kr. under sin återstående livstid,
så länge hon förbleve änka, samt döttrarna vardera ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kr. t. o. in. utgången av det kalenderår, varunder de uppnådde 18
års ålder.
Departementschefen anförde härvid följande.
Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall anser jag skäligt, att
någon pension tillerkännes änkefru Jönsson. Jag finner mig dock härvid icke
böra för närvarande förorda högre belopp än 408 kronor för år. Mot det av
statskontoret föreslagna understödet å 384 kronor åt den yngre av de båda
döttrarna har jag icke funnit anledning till erinran. Jag vill emellertid framhålla,
att motsvarande understöd synes mig böra tillerkännas även den äldre
dottern, som vid faderns frånfälle var 10 år gammal, för tiden intill utgången
av år 1940, varunder hon fyller 18 år. Tillräcklig anledning att, på sätt
statskontoret förordat, giva nu avsedda understöd provisorisk karaktär med
hänsyn till eventuella bestämmelser om familjepension till efterlevande till
4
Statsutskottets utlåtande nr 70.
förutvarande anställningshavare hos vägdistrikt synes mig icke i nuvarande
läge föreligga.
På hemställan av bankoutskottet (uti. nr 39, p. 14) biföll 1946 års riksdag
Kungi. Maj :ts förslag.
År 1948 ingav änkefru Jönsson till Kungl. Maj.t en ansökan om förhöjning
av utgående pensionsförmåner.
I häröver avgivet utlåtande erinrade väg- och vattenbgggnadsstgrelsen om
sitt tidigare utlåtande samt anförde vidare följande.
Styrelsen anser fortfarande den av Jönsson fullgjorda tjänstgöringen i
vägdistriktens tjänst vara av den natur, att den i vart fall till viss del borde
tagas i betraktande vid bestämmande av den till de efterlevande utgående
pensionen. Styrelsen får därför för sin del tillstyrka att Kungl. Maj:t genom
framställning till riksdagen utverkar, att — utan hinder av att den av bankoutskottet
vid 1945 års riksdag omförmälda utredningen icke kommit till
stånd — den till änkefru Jönsson och hennes yngsta dotter nu utgående familjepension
förhöjes med det belopp som med hänsyn till mannens sammanlagt
mer än 30 år långa anställningstid i det allmännas tjänst må befinnas
skäligt.
Statskontoret anförde följande.
Statskontoret ansluter sig för sin del till den mening, åt vilken statens
pensionsanstalt i sitt förenämnda utlåtande givit uttryck. Av bankoutskottet
åsyftad prövning i större sammanhang av frågan om pension åt efterlevande
till förutvarande anställningshavare hos vägdistrikt har icke kommit till
stånd. Såvitt statskontoret kan finna, är det för övrigt i hög grad tveksamt,
om ett hänsynstagande till mannen Jönssons anställning såsom vågmästare
med nu tillämpade grunder för bestämmande av familjepensioner, som beviljas
efter framställning till riksdagen, skulle leda till en förhöjning av den
till änkefru Jönsson utgående pensionen. Statskontoret finner sig därför böra
avstyrka den gjorda framställningen.
Änkefru Jönssons framställning föranledde icke till någon annan Kungl.
Maj. ts åtgärd än att Kungl. Maj :t genom beslut den 8 april 1949 tilldelade
henne viss gratifikation av donationsmedel.
I den nu väckta motionen anföres till stöd för det däri väckta förslaget
bl. a. följande.
Av ovannämnda proposition vid 1946 års riksdag framgick, att änkefru
Jönsson var obemedlad samt att hennes yngsta dotter enligt läkarintyg led av
höggradigt medfött hjärtfel och var i behov av särskilt omsorgsfull vård.
Dotterns hälsotillstånd är oförändrat och medför bl. a., att hon icke kan besöka
folkskola utan erhåller undervisning i hemmet, vilket medför särskilda
kostnader. På grund av dotterns ohälsa har fru Jönsson ingen nämnvärd
förvärvsinkomst.
Utskottet. Såsom av förestående redogörelse framgår har fru Jönssons pensionsfråga
redan tidigare varit föremål för statsmakternas prövning, i det
att 1946 års riksdag på förslag av Kungl. Maj :t tillerkänt henne en årlig pension
under hennes återstående livstid; makarna Jönssons yngsta dotter, född
den 16 mars 1941, har vidare jämlikt samma riksdags beslut erhållit ett årligt
understöd, att utgå t. o. m. den månad, varunder hon uppnår 19 års
Statsutskottets utlåtande nr 70.
5
ålder. Vid fastställandet av förmånerna i fråga har beaktats den tid av omkring
19 år, varunder förre torvingenjören Jönsson varit anställd i statens
tjänst. Däremot har hänsyn inte tagits till den tid, varunder Jönsson — före
vägväsendets förstatligande — åren 1927—1943 innehaft anställning hos
vägdistrikt. Ett hänsynstagande till denna senare tjänstgöring har nämligen
— vilket även framgår av vad statens pensionsanstalt och statskontoret anfört
— befarats medföra vittgående konsekvenser. En av bankoutskottet vid
1946 års riksdag åsyftad prövning i ett större sammanhang av frågan om
pension åt efterlevande till förutvarande anställningshavare hos vägdistrikt
har inte heller kommit till stånd. Här må anmärkas, att enligt vad som
framgår av statskontorets ovan intagna yttrande ämbetsverket uttalat tvekan,
huruvida ett hänsynstagande till Jönssons anställning som vågmästare
med nu tillämpade grunder för bestämmande av familjepensioner, som beviljas
efter framställning till riksdagen, över huvud taget skulle leda till en
förhöjning av den till fru Jönsson utgående pensionen. — Enligt vad utskottet
inhämtat från statskontoret uppgår fru Jönssons pensionsförmåner, inklusive
rörliga tilläggsförmåner, för närvarande till 113 kronor 89 öre i månaden,
samt dotterns understödsförmåner, inklusive rörliga förmåner, till
107 kronor 35 öre i månaden eller således sammanlagt 221 kronor 24 öre
per månad.
Av den lämnade redogörelsen framgår vidare, att en av fru Jönsson år
1948 hos Kungl. Maj:t gjord ansökan om förhöjning av utgående pensionsförmåner
av Kungl. Maj :t lämnats utan bifall.
Emellertid har, enligt vad utskottet inhämtat från civildepartementet, fru
Jönsson under de senaste åren erhållit tillskott till sin pension i form av utdelning
från de s. k. Filéenska donationsfonderna. Gratifikationsbeloppen
har under de tre senaste åren utgjort respektive 350, 350 och 450 kronor.
Enligt vad utskottet erfarit, torde fru Jönsson kunna påräkna att även i
fortsättningen, i vart fall så länge dotterns sjukdomstillstånd varar, erhalla
understöd från ifrågavarande fondmedel med belopp inte understigande 450
kronor om året. Med beaktande härav och av vad i ärendet i övrigt förekommit
finner sig utskottet inte kunna tillstyrka någon åtgärd i de nu väckta
motionernas syfte utan hemställer,
att motionerna I: 107 och II: 115 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 6 april 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
6
Statsutskottets utlåtande nr 70.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Leander, Gillström, fröken Andersson, herrar
Näsström, Pålsson, Hesselbom, Gustaf Andersson, Einar Persson, Boman
och Sunne; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Ståhl, Lindholm, Åkerström, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors,
Onsjö, Nihlfors, Gustafsson i Stockholm, Birke, Löfroth, Almgren
och Svensson i Stenkyrka.
547324. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.