Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om pension åt chauffören J. O. Sjölunds änka.

1954-04-09 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:78, Utlåtande i anledning av väckt motion om pension åt chauffören J. O. Sjölunds änka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

1

Nr 78.

Utlåtande i anledning av väckt motion om pension åt chauffören

J. O. Sjölunds änka.

(5:e avd.)

I en inom första kammaren av herr Branting väckt motion (I: 108) har

yrkats, att riksdagen, med hänsyn till de särskilda omständigheterna, måtte

besluta, att ersättning i form av pension skall utgå till änkan Anly Katarina

Viktoria Sjölund, Asele, beräknad enligt olycksfallsförsäkringslagen, eller

med belopp som eljest må prövas skäligt.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Sedan Norge i april 1940 invaderats av tyska trupper och sjökriget intensifierats,

befann sig vårt land praktiskt taget avspärrat från väster, vilket

givetvis gjorde sig kännbart i fråga om gods- och persontrafiken. Under

dessa förhållanden kom den finska hamnen Petsamo vid Norra Ishavet att

få stor betydelse också för vårt land. Det improviserades en förbindelse

medelst lastbilstrafik på vägarna mellan Haparanda eller Karungi och Petsamo.

Vägarna genom ödemarkerna i Nordfinland synes icke ha varit förstklassiga,

och färderna den långa sträckan utan mellanstationer under de

svåraste klimatiska förhållanden framhölls av pressen med rätta som duktiga

prestationer, värda allt erkännande. Att denna trafiks upprätthållande

under omständigheterna var av betydande intresse och värde för vårt land

liksom för Finland och alltjämt delvis för Norge torde av ingen förnekas.

Bland svenskar, som var verksamma i nu ifrågavarande trafik, var chauffören

Jonas Oskar Sjölund från Åsele, född 1885. Han körde tillsammans

med en sin son.

Natten mellan den 21 och 22 januari 1941 inträffade en trafikolycka

under Sjölunds färd genom byn Tovinen i Sodankylä socken, Finland, i det

att bilen körde ned i en s. k. vägtrumma, som nyligen grävts i vägen. Härvid

dödades Jonas Oskar Sjölund; sonen skadades så svårt att han måste transporteras

till sjukhuset i Rovaniemi. Enligt protokoll från en nästa dag företagen

polisutredning hade vägarbeten pågått; den för trafiken farliga passagen

hade vanligen avspärrats med en bom. På kvällen den 21 januari

hade emellertid denna bom tillfälligtvis borttagits, varefter vägarbetarna

glömt att ställa tillbaka den. Icke heller hade några varningslyktor blivit

uppsatta, ehuru dylika hade anskaffats för ändamålet. Bilen hade tydligen

under nattmörkret kört rätt ned i vägtruinman.

Vållandet till olyckan syntes sålunda kunna läggas någon eller några av

de finska vägarbetarna till last.

Fråga uppstod om ersättning till Jonas Oskar Sjölunds efterlämnade

änka Anly Katarina Viktoria Sjölund, Åsele, på så sätt att hon hos riksfcyrsäkringsanstalten

anmälde olycksfallet och ansökte om änkepension

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Genom beslut den 6 juni

1941 förklarade emellertid riksförsäkringsanstaltcn, att då Jonas Oskar

1 Bihang till riksdagens protokoll l!)5i. 6 sand. Nr 78.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets utlåtande nr 78.

Sjölund med avseende å det arbete, i vilket olycksfallet inträffat, icke vore

att anse såsom arbetare enligt olycksfallsförsäkringslagen, ersättning i anledning

av olycksfallet icke skulle utgivas av anstalten. Efter besvär hos

försäkringsrådet återförvisades ärendet för förnyad utredning. Härefter

kom anstalten till samma resultat som förut. Försäkringsrådet fann, i anledning

av Anly Sjölunds besvär, genom utslag den 10 oktober 1941 icke skäl

göra ändring i riksförsäkringsanstaltens beslut.

Särskild skadeståndstalan vid domstol mot vederbörande finska vägarbetare

bedömdes av olika skäl som lönlös.

Det utreddes att den lastbil, som den förolyckade kört (en Volvo AC

2042), hade »förhyrts», d. v. s. inköpts på avbetalning av sonen Mats Bertil

Sjölund, men sedermera inregistrerats på Anly Sjölund. Vid den tid Mats

Bertil Sjölund — vilken för övrigt saknat trafikkort — inköpt lastbilen

hade makarna Sjölund befunit sig i konkurs, men denna torde sedermera

ha avslutats för hustruns del.

Den ifrågavarande trafiken till och från Petsamo, som ju ägde rum helt

över finskt territorium, stod under organisatoriskt överinseende av den

finska föreningen »Lastbilcentralernas riksförbund, förening u. p. a.» och

bedrevs givetvis med de finska länsmyndigheternas vetskap och tillstånd.

Organisationen kunde likväl icke anses såsom arbetsgivare i förhållande

till Sjölund. Såsom förut nämnts ansågs han av de svenska försäkringsmyndigheterna

icke som »arbetare» enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Änkan blev efter mannens död utan all ersättning med undantag för

några smärre belopp, utgörande vissa kostnader för transport och reparation

av bilen, vilka utgick till följd av en vagnförsäkring, tagen av Lastbilcentralernas

riksförbund. Organisationen ersatte även en del av kostnaderna

i sammanhang med Jonas Sjölunds begravning.

Ur juridisk synpunkt göres icke gällande annat än att försäkringsmyndigheternas

ståndpunktstagande till ersättningsfrågan varit oangriplig. Det kan

måhända sägas, att den finska trafikföreningen borde bättre ha ordnat

med försäkringsskydd för de chaufförer, som uppehöll den av föreningen

ordnade trafiken. Krigsförhållandena synes emellertid ha föranlett, att petsamotrafiken

ur organisatorisk synpunkt fick en provisorisk karaktär. Om

de finska myndigheterna formellt gav Lastbilcentralernas riksförbund eller

de enskilda chaufförerna rättighet att bedriva länstrafik har ej blivit

utrönt.

Efter mannens död har änkan befunnit sig i ytterst knappa ekonomiska

omständigheter. Såsom nämnts hade makarna Sjölund före olycksfallet befunnit

sig i konkurstillstånd, och några nämnvärda tillgångar efter mannen

fanns icke i boet. Änkan är nu fattig.

Med hänsyn till att petsamotrafiken ur allmänna synpunkter var gagnelig,

att underlåtenheten att ordna försäkringsskydd för de enskilda chaufförerna

i denna trafik icke skäligen kan läggas dem till last — de hade dock

skäl att förutsätta, att förutnämnda trafikförening tecknat försäkring inte

bara för vagnarna utan även för dem — samt att själva olyckshändelsen

den 21—22 januari uppenbarligen icke kunde tillskrivas Jonas Oskar Sjölunds

oförsiktighet, vågar jag göra gällande att skälighetshänsyn talar för

att den medellösa änkan efter chauffören Sjölund hålles skadeslös genom

ersättning av allmänna medel så som om lagen om olycksfall i arbete varit

gällande för hennes man.

Ltskottct. Omständigheterna i det fall, som genom den väckta motionen

bragts under riksdagens prövning, är enligt utskottets mening sådana att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78.

3

goda skäl kan anföras för att staten träder hjälpande emellan genom beviljande

av ersättning i någon form till fru Sjölund. Med hänsyn till fallets säregna

beskaffenhet torde några icke önskvärda konsekvenser av ett beslut i

dylik riktning inte behöva befaras. Emellertid är utskottet inte berett att

taga ställning till frågan, i vilken form ersättning skäligen bör utgå. Olika

alternativ är härvid tänkbara. Sålunda kan gottgörelse tänkas utgiven enligt

grunderna för olycksfallsförsäkringslagen. Ersättning kan emellertid

också •— såsom motionären antytt — bestämmas efter en ren skälighetsprövning.

Särskilt övervägande tarvar även frågan, om och i vad mån gottgörelse

må utgå jämväl för förfluten tid. Enligt utskottets mening bör det

ankomma på Kungl. Maj:t att taga hela frågekomplexet under välvillig

prövning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av motionen I: 108 bemyndiga

Kungl. Maj :t att, med beaktande av vad utskottet anfört,

besluta i fråga om ersättning åt fru Anly Katarina Viktoria

Sjölund.

Stockholm den 9 april 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Ohlon, Näsgård, Gillström,

fröken Andersson, herrar Alfred Nilsson, Pålsson, Einar Persson,

Birger Andersson, Edvin Thun, Hohnqvist, Olsén, Sunne, Elfving och Rikard

Svensson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Andersson

i Malmö, Ståhl, Lindholm, Svensson i Ljungskile, Åkerström, Hoppe,

Staxäng, Thapper, Onsjö, Gustafsson i Skellefteå, Löfrotli, Almgren och

Svensson i Stenkyrka.

547356. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:180 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om pension åt chauffören J. O. Sjölunds änka. a1 i texten