Utlåtande i anledning av väckta motioner om återbäring till Lifaco Aktiebolag av till statsverket erlagd varuskatt m. m.
1954-04-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:79, Utlåtande i anledning av väckta motioner om återbäring till Lifaco Aktiebolag av till statsverket erlagd varuskatt m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 79.
1
Nr 79.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om återbäring till
Lifaco Aktiebolag av till statsverket erlagd varuskatt
m. m.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lundqvist m. fl. (I: 306) och den andra inom andra kammaren av
herr Lindberg m. fl. (II: 260), har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att till Livsmedels Fabrikations Co AB skall av statsmedel återgäldas dels till
statsverket erlagd varuskatt och avgift med 41 868 kronor 95 öre jämte ränta,
dels ock till kronan inbetald ersättning för rättegångskostnader med 13 000
kronor, samt att till bolaget därutöver skall betalas ett belopp av 13 500
kronor.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den mån
ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 260.
Enligt 1 § första stycket förordningen den 25 maj 19bl (nr 251) om varuskatt,
vilken förordning trätt i kraft den 26 maj samma år, skall för vara,
som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, till staten erläggas
varuskatt bl. a. då varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för
avsalu eller för vidare bearbetning. I förteckningen, vilken är uppställd i
anslutning till gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning, upptagas
bl. a. vissa varor ur statistiska varuförteckningen nr 298—302, nämligen
dels choklad med tillsats av socker, dels ock vissa slag av konfityrer.
Tillverkning av skattepliktig vara står under statens kontroll. Kontrollen
över tillverkningen ävensom över skattens behöriga utgörande utövas av
kontrollstyrelsen med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Redovisningen och erläggandet av varuskatten grundas på ett lagstadgat
anmälnings- och deklarationsförfarande. Den, som ämnar bedriva yrkesmässig
tillverkning av skattepliktig vara, skall därom göra skriftlig anmälan
till kontrollstyrelsen minst fjorton dagar före tillverkningens påbörjande.
Tillverkaren åligger att inom viss tid till kontrollstyrelsen ingiva
deklaration angående beskattningsvärdet av de varor, som under den tid
deklarationen avser av honom eller för hans räkning levererats till köpare
eller tagits i anspråk för vidare bearbetning. Tillverkaren skall samtidigt
med deklarationens avlämnande erlägga enligt deklarationen upplupen
skatt. Den, som utan föreskriven anmälan bedriver tillverkning av skattepliktig
vara, straffas med dagsböter och skall dessutom förpliktas utgiva
ej erlagd skatt.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1''Jö''i. G samt. Nr 7.9.
2
Statsutskottets utlåtande nr 79.
I övergångsbestämmelserna till varuskatteförordningen föreskrevs bl. a.,
att där i förordningen avsedd tillverkning bedreves vid tiden för förordningens
ikraftträdande, förenämnda anmälningsskyldighet skulle fullgöras
inom åtta dagar efter ikraftträdandet.
Genom en förordning den 25 maj 1945 angående ändring i varuskatteförordningen
infördes i densamma en ny paragraf, betecknad 3 a, enligt
vilken Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse
från eller återbäring av varuskatt.
Av motiven till varuskatteförordningen framgår, att varuskatten till sin
karaktär är en övervältringsskatt, avsedd att i sista hand drabba konsumenterna.
I enlighet härmed avses skatten skola av tillverkaren uttagas hos
köparen genom pristillägg å varan.
Vid tiden för varuskatteförordningens ikraftträdande bedrev »Lifaco»
Livsmedels Fabrikations Co. Aktiebolag i Stockholm tillverkning av bl. a.
vissa varor för bagerier och konditorier. Bolaget gjorde icke i förordningen
föreskriven anmälan till kontrollstyrelsen.
I skrivelse den 18 oktober 1941 till vederbörande polismyndighet anmälde
kontrollstyrelsen, att Lifaco bedreve tillverkning av varor, vilka såsom
upptagna i förteckningen till varuskatteförordningen vore underkastade
skatteplikt. Anmälan, som gick ut på att vissa å bolagets vägnar handlande
personer gjort sig skyldiga till ansvar enligt förordningen, föranledde bolaget
att den 4 november 1941 göra driftsanmälan för varuskatt. Bolaget
förklarade sig emellertid samtidigt anse, att dess tillverkning icke vore
underkastad skatteplikt.
Genom särskilda beslut den 22 november och den 9 december 1941 förklarade
därefter kontrollstyrelsen, att varuskatt skulle utgå för vissa av
bolaget tillverkade varor, nämligen »Lifacomassa», »Lifaco garneringsbär»,
»Lifaco garneringspäron», »Lifaco pikerings- och garneringsgelé (grön)»
»Lifaco pikerings- och garneringsgeleé (choklad)» samt »Lifaco glaseringsgelé».
I enlighet med kontrollstyrelsens nyssnämnda beslut påfördes bolaget
varuskatt för samtliga ovannämnda varor med verkan fr. o. in. den 26 maj
1941, vilken dag varuskatteförordningen trädde i kraft. Bolaget erlade i
anledning härav under protest å tiden den 26 maj—den 5 december 1941
belöpande skatt med tillhopa 86 081 kronor 18 öre. Beloppet inbetalades i
olika rater under en period av inemot tre år. Därjämte erlade bolaget såsom
avgift jämlikt kungörelsen den 19 juni 1942 med vissa bestämmelser rörande
uppbörd av accis eller skatt, som skall inbetalas till kontrollstyrelsen, ett
belopp av 3 536 kronor 87 öre.
Emellertid fullföljde bolaget talan mot kontrollstyrelsens skattepåföringsbeslut
hos Kungl. Maj :t i regeringsrätten. Bolaget gjorde därvid gällande,
att dess tillverkning icke vore att likställa med choklad eller sötsaker utan
utgjorde typiska halvfabrikat för bagerinäringen, vars produkter vore skattefria.
Det framhölls även, att de skattebelagda varorna icke funnes upptagna
Statsutskottets utlåtande nr 79.
3
i förteckningen till varuskatteförordningen och icke kunde jämföras med
där omförmälda artiklar samt att varorna ej heller återfunnes i tulltaxan
eller dess varuhandbok under resp. statistiska nummer. Vidare uppgav
bolaget, att andra företag tillverkade samma slags varor utan att krävas
på skatt. En del tillverkare hade icke avkrävts skatt från dagen för varuskatteförordningens
tillkomst utan först från en senare tidpunkt, hette det
slutligen. Bolaget stödde sin talan på en omfattande teknisk expertis.
Regeringsrätten fann genom utslag den 30 juni 1942 ej skäl göra ändring
i kontrollstyrelsens omförmälda beslut. En av bolaget gjord underdånig
ansökan att av nåd befrias från erläggande av varuskatt för varor försålda
före den 1 november resp. den 9 december 1941 lämnades samtidigt av
Kungl. Maj :t i statsrådet utan åtgärd.
På grund av kontrollstyrelsens förenämnda polisanmälan yrkades härefter
vid Stockholms rådhusrätt ansvar å bolagets företagsledare för överträdelse
av varuskatteförordningen. Rådhusrätten ogillade emellertid ansvarsyrkandet,
och Svea hovrätt, dit målet fullföljdes, fastställde rådhusrättens
avgörande.
Med utgångspunkt från förevapande varuskattetvist framställde ledamoten
av riksdagens första kammare, professorn Nils Herlitz den 21 februari
1945 en interpellation till chefen för finansdepartementet angående ändring
i varuskatteförordningen i syfte att undanröja sådana olägenheter av dess
tillämpning, som i interpellationen angivits. Departementschefen förklarade
sig i sitt svar den 14 mars 1945 dela interpellantens uppfattning om önskvärdheten
av att Kungl. Maj:t finge befogenhet att, då synnerliga skäl
därtill förelåge, medgiva befrielse från eller återbäring av varuskatt.
Frågan om ändring av varuskatteförordningen förelädes därefter riksdagen
genom proposition den 23 mars 1945 (nr 250). Departementschefen
anförde därvid, att han föranledd av nämnda interpellation i riksdagen
beslutat upptaga frågan. Kontrollstyrelsen hade yttrat, att den i princip
delade interpellantens mening, varvid också varuskatteförordningen på
denna punkt bringades i överensstämmelse med förordningen om allmän
omsättningsskatt. Efter att ha tillstyrkt införandet av ifrågasatt förändring
av varuskatteförordningen yttrade departementschefen bl. a.: »I övrigt
torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att från fall till fall bedöma huruvida
synnerliga skäl skola anses vara för handen. Jag förutsätter emellertid,
att med hänsyn till stadgandets karaktär detsamma erhåller en restriktiv
tolkning. Jag förutsätter även att, därest Kungl. Maj:t i visst fall skulle
anse återbäring av varuskatt böra medgivas, återbäringen skall kunna begränsas
till skälig del av det erlagda skattebeloppet. Den omständigheten,
att varuskatt erlagts redan innan den nu ifrågasatta ändringen i varuskatteförordningen
trätt i kraft, synes icke i och för sig böra hindra, att en framställning
om återbäring av skatten bifalles, därest förutsättningar härför
eljest föreligga.»
Bevillningsutskottet fann icke anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag och riksdagen biföll förslaget.
4
Statsutskottets utlåtande nr 79.
Härefter utfärdades den ovan omförmälda ändringskungörelsen den 25
maj 194-5 till varuskatteförordningen, varigenom, såsom nämnts, i förordningen
infördes en ny paragraf, betecknad 3 a, enligt vilken Kungl. Maj:t
äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring
av varuskatt.
Bolaget hemställde härefter hos Kungl. Maj:t om restitution av erlagd
varuskatt med 86 081 kronor 18 öre under framhållande bl. a. att bolaget
varken av varuskatteförordningens ordalydelse eller dess förarbeten eller
av de principer, som legat till grund för förordningens utfärdande, kunnat
sluta sig till att ifrågavarande varor vore skattepliktiga.
Med stöd av 3 a § varuskatteförordningen biföll Kungl. Maj :t den 15 juni
1945 bolagets framställning så till vida, att bolaget berättigades återfå
35 000 kronor.
Bolaget instämde härefter den 15 oktober 1945 kronan till Stockholms
rådhusrätt med yrkande om förpliktande för kronan att till bolaget utgiva
detsamma retroaktivt påförd skatt jämte avgift, tillhopa 89 618 kronor 95
öre, ävensom ränta å detta belopp, dock med rätt för kronan att avräkna
de 35 000 kronor, som restituerats. Bolaget anförde som grund för sin talan
bl. a., att de varor, vilka belagts med varuskatt, icke vore hänförliga under
den vid varuskatteförordningen fogade förteckningen, i följd varav kontrollstyrelsens
beslut att fordra varuskatt för omförmälda varor saknade stöd av
lag. Därtill komme att styrelsen i allt fall saknat rätt att uttaga varuskatt
retroaktivt från beslutens meddelande. Det vore nämligen lagstridigt att
ålägga varuskatteplikt beträffande varor, som försålts, innan tillverkaren
haft eller bort ha kännedom om att varorna vore skattepliktiga.
Rådhusrätten fann, efter att ha förklarat sig behörig att upptaga bolagets
talan, att bolagets ifrågakomna produkter icke vore hänförliga till varor,
som avsåges i varuskatteförordningen, och att varuskatt förty rätteligen icke
bort erläggas för desamma, i följd varav kronan förpliktades till bolaget utgiva
54 618 kronor 95 öre jämte ränta. Kronan ålades tillika betala bolagets
rättegångskostnader med 13 500 kronor.
Svea hovrätt, till vilken kronan fullföljde talan, fann på anförda skäl, att
»Lifacomassa», »Lifaco pikerings- och garneringsgeléer» samt »Lifaco glaseringsgelé»
ej vore skattepliktiga varor. Vad beträffar »Lifaco garneringsbär
och garneringspäron» fann hovrätten, att det genom kontrollstyrelsens
av regeringsrätten fastställda beslut måste anses avgjort, att dessa varor
vore skattepliktiga konfityrer. Skatten i fråga vore emellertid en konsumtionsskatt,
som skulle erläggas av tillverkaren och vore avsedd att kunna
uttagas av köparen genom ett mot skatten svarande tillägg till priset, och det
ålåge tillverkaren att, sedan försäljning skett, icke blott avgiva deklaration
angående beskattningsvärdet å de försålda varorna utan även att samtidigt
därmed erlägga enligt deklarationen upplupen skatt. Men enär tillverkaren
icke ägde göra tillägg till varupriset, med mindre skattskyldighet för varan
förelåge, och det i det förevarande fallet med hänsyn till gällande föreskrifters
och anvisningars ofullständighet ej kunnat av bolaget avgöras, att
Statsutskottets utlåtande nr 79.
5
ifrågavarande garneringsbär och garneringspäron varit skattepliktig konfityr,
samt möjlighet ej heller stått bolaget till buds att före tillverkningen,
deklarationen och skattens erläggande av kontrollstyrelsen eller annan myndighet
erhålla giltigt besked därutinnan, kunde det av regeringsrätten i saken
träffade avgörandet icke vinna tillämpning förrän från den dag beslutet
meddelats. På grund härav fastställde hovrätten rådhusrättens domslut.
Kronan sökte revision.
Högsta domstolen fann, att talan om återkommande av skatt och avgift,
varom i målet vore fråga, icke kunde upptagas av allmän domstol, i följd
varav underdomstolarnas domar undanröjdes. Bolaget ålades tillika att
ersätta kronans rättegångskostnader vid rådhusrätten med 13 000 kronor.
I en den 11 augusti 1950 dagtecknad underdånig skrivelse hemställde
bolaget, att Kungl. Maj :t måtte besluta om efterskänkande av bolagets
ersättningsskyldighet för kronans rättegångskostnader vid rådhusrätten.
I ytterligare framställning till Kungl. Maj:t den 18 augusti 1950 anhöll
bolaget, att Kungl. Maj :t måtte medgiva restitution av återstoden, 54 618
kronor 95 öre, av bolaget retroaktivt påförd skatt, varjämte bolaget hemställde
om ränta å detta belopp samt om ersättning för bolagets kostnader
i anledning av de olika förfarandena inför myndigheter och domstolar med
tillhopa 79 000 kronor.
Genom beslut den 29 september 1950 fann Kungl. Maj:t ej skäl bifalla
bolagets berörda framställningar.
I de nu föreliggande motionerna anföres bl. a. följande (se motionen II:
260 s. 5 och 6).
Med hänsyn till författningens otydlighet och omöjligheten att i förväg få
bindande besked om varornas eventuella skatteplikt, Lifacos goda tro och
den i övrigt förebragta utredningen i saken synes det oss vara med rättvisa
och billighet förenligt att bolaget återbekommer den skatt, som bolaget erlagt
för tid före kontrollstyrelsens beslut om skatteplikt för varan.
Vid bedömande slutligen av frågan, vilket belopp som bör av statsverket
återbäras till Lifaco, är att märka att bolagets kunder genom frivilliga inbetalningar
hållit bolaget skadeslöst för inbetald retroaktiv varuskatt med
cirka 17 000 kronor, varav dock bolaget efter restitution av 35 000 kronor
år 1945 till kunderna återbetalat 25 procent eller 4 250 kronor. Av det frivilligt
inbetalda beloppet återstår då 12 750 kronor.
Det belopp, som av Lifaco retroaktivt erlagts till statsverket, utgjorde
kronor 89 618:95. Därav har bolaget återbekommit dels genom restitution
35 000 kronor, dels genom kundernas frivilliga inbetalningar 12 750 kronor,
tillhopa 47 750 kronor. Av det retroaktivt erlagda beloppet återstår då kronor
41 868: 95. Då å skattebelopp, som sålunda enligt vår mening skulle
restitueras, ränta enligt allmänna grunder bör utgå, synes bolaget böra erhålla
skälig räntegottgörelse. Huruvida räntesatsen bör uppgå till 6 procent
eller beräknas efter lägre räntefot kan vara förmål för skilda meningar.
Därtill bör bolaget återbekomma 13 000 kronor, som bolaget till statsverket
inbetalat i ersättning för kronans rättegångskostnader. För bevakande
av sin talan i övrigt har bolaget emellertid fått vidkännas betydande belopp,
enligt bolagets uppgift kronor 112 031:26, varav 13 500 kronor utgör av
domstol fastställt och därmed såsom skäligt bedömt belopp. Det synes bo
-
6 Statsutskottets utlåtande nr 79.
rättigat att bolaget i allt fall erhåller gottgörelse för sina omkostnader med
sistnämnda belopp.
Utskottet. I sitt den 27 november 1951 avgivna utlåtande över de vid samma
års riksdag väckta motionerna om skatteåterbäring till Lifaco Aktiebolag
fann utskottet anledning särskilt understryka, hurusom genom domstolsavgörande
i sista instans fastslagits, att skatteplikt förelegat för bolagets tillverkning,
i det att Kungl. Maj:t i regeringsrätten på besvär av bolaget över
kontrollstyrelsens skattepåföring genom enhälligt utslag inte funnit skäl göra
ändring i styrelsens beslut härutinnan. Utskottet framhöll vidare, att den omständigheten,
att sedan bolaget instämt kronan till allmän domstol med yrkande
om återfående av varuskatt underinstanserna bifallit bolagets talan,
enligt utskottets mening saknade betydelse, eftersom, i sista hand, Kungl.
Maj:t i högsta domstolen funnit varuskattetvister inte falla under allmän
domstols prövning. Utskottet har velat ånyo erinra om dessa synpunkter för
att från diskussionen avföra själva rättsfrågan, vilken för Lifacos vidkommande
slutgiltigt prövats och avgjorts i domstolsväg.
I detta läge har prövningen av bolagets anspråk på att det oaktat återfå
varuskatt i stället fått bli beroende på en skälighetsbedömning. Ett avgörande
på sådan grund har också träffats av Kungl. Maj.t i statsrådet, i det att
Kungl. Maj:t, med stöd av riksdagens år 1945 lämnade bemyndigande till
skälighetsprövning, den 15 juni samma år medgav bolaget restitution för en
del — praktiskt taget hälften — av det omtvistade skattebeloppet. Enligt
nämnda bemyndigande skulle Kungl. Maj :t äga att, då synnerliga skäl därtill
vore för handen, medge befrielse från eller återbäring av varuskatt, varvid
är att märka att vid riksdagsbehandlingen även förutsattes att en eventuell
återbäring skulle kunna begränsas till skälig del av det erlagda skattebeloppet.
I bemyndigandets karaktär av undantagslagstiftning låg enligt
sakens natur ett underförstått krav på att uppkommande restitutionsfrågor
ägnades en särskilt omsorgsfull prövning. Enligt vad utskottet har sig
bekant, föregicks också beslutet om skatteåterbäring till Lifaco av ingående
överväganden inom den dåvarande samlingsregeringen. Att härvid en avvägning
mellan samtliga på skälighetsbedömningen inverkande omständigheter
ägt rum anser sig utskottet kunna taga för givet.
Mot bakgrunden av vad i ärendet förekommit kan utskottet lika litet som
år 1951 tillstyrka bifall till det i motionerna väckta yrkandet. Utskottet hemställer
därför,
att motionerna 1:306 och 11:260 icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 9 april 1954.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Statsutskottets utlåtande nr 79.
7
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Ohlon, Näsgård, Gillström,
fröken Andersson, herrar Alfred Nilsson, Pålsson, Einar Persson,
Birger Andersson, Edvin Thun, Holmqvist, Olsén, Sunne, Elfving och Rikard
Svensson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Dover storp, Ward, Andersson
i Malmö, Ståhl, Lindholm, Svensson i Ljungskile, Åkerström, Staxäng, Onsjö,
Gustafsson i Skellefteå, Karlsson i Olof ström, Löfroth, Almgren och
Svensson i Stenkyrka.
Reservation
av herrar Ohlon, Näsgård, fröken Andersson, herrar Alfred Nilsson, Pålsson,
Sunne, Skoglund i Doverstorp, Ståhl, Svensson i Ljungskile, Staxäng, Onsjö,
Gustafsson i Skellefteå, Löfroth och Svensson i Stenkyrka, vilka ansett att
utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna I: 306 och II: 260, och att därför
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Utskottet anser starka skäl tala för skatteåterbäring till Lifaco Aktiebolag
i enlighet med yrkandet i motionerna I: 306 och II: 260. Även yrkandet
om viss gottgörelse i övrigt till bolaget bör tillmötesgås.
Redan under förarbetena till varuskatteförordningen yppades osäkerhet
rörande rätta tolkningen av den till förordningen hörande varuförteckningen.
Två domstolsinstanser, nämligen Stockholms rådhusrätt och Svea hovrätt,
har delat bolagets uppfattning att dess tillverkning inte varit underkastad
skatteplikt. Under remissbehandlingen av förslaget till varuskatteförordning
framfördes betänkligheter från kommerskollegium rörande svårigheten
att avgränsa de skattepliktiga varorna och att erhålla säkra upplysningar
rörande viss varas skatteplikt. Av varuskattens karaktär av övervältringsskatt
följer också, att staten inte i vidare mån bör upptaga skatt än vad som
erlagts av konsumenterna. Vad angår de av rådhusrätt och hovrätt träffade
avgörandena kan visserligen invändas, att högsta domstolen fastslagit, att
varuskattetvister inte tillhör allmän domstols prövning, varför alltså regeringsrättens
domslut utgör det slutliga svaret på frågan om skatteplikt
förelegat eller inte för Lifacos tillverkning. Sakprövningen i rådhusrätt och
hovrätt kan utskottet likväl inte förbigå när ställning skall tagas till de nu
väckta motionerna.
I restitutionsfrågan tillstyrker utskottet därför bifall till motionerna, innebärande
att bolaget medges en återbäring av 41 868 kronor 95 öre jämte ränta
därå från respektive inbetalningsdagar. Räntesatsen synes utskottet böra bestämmas
till sex procent.
Av de kostnader bolaget fått vidkännas för att få sin rätt skulle enligt
motionerna ersättas dels 13 000 kronor, som bolaget erlagt till statsverket
i ersättning för kronans rättegångskostnader, dels ock ett belopp av 13 500
kronor, motsvarande bolaget i rådhusrätten tillerkända rättegångskostna
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 79.
der. Utskottet tillstyrker att ersättningen till bolaget i enlighet härmed
bestämmes till 26 500 kronor.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:306 och
II: 260,
a) besluta, att till Lifaco Livsmedels Fabrikations Co. Aktiebolag
skall av erlagd varuskatt återbäras ett belopp av
41 868 kronor 95 öre jämte sex procent ränta från respektive
inbetalningsdagar;
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att från det för budgetåret
1953/54 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter
till bolaget utbetala 26 500 kronor.»
547357. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.