Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om återbäring till Lifaco Aktiebolag av till statsverket erlagd varuskatt m. m.

1954-04-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:79, Utlåtande i anledning av väckta motioner om återbäring till Lifaco Aktiebolag av till statsverket erlagd varuskatt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79.

1

Nr 79.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om återbäring till

Lifaco Aktiebolag av till statsverket erlagd varuskatt

m. m.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lundqvist m. fl. (I: 306) och den andra inom andra kammaren av

herr Lindberg m. fl. (II: 260), har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att till Livsmedels Fabrikations Co AB skall av statsmedel återgäldas dels till

statsverket erlagd varuskatt och avgift med 41 868 kronor 95 öre jämte ränta,

dels ock till kronan inbetald ersättning för rättegångskostnader med 13 000

kronor, samt att till bolaget därutöver skall betalas ett belopp av 13 500

kronor.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den mån

ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 260.

Enligt 1 § första stycket förordningen den 25 maj 19bl (nr 251) om varuskatt,

vilken förordning trätt i kraft den 26 maj samma år, skall för vara,

som är upptagen i en vid förordningen fogad förteckning, till staten erläggas

varuskatt bl. a. då varan tillverkas yrkesmässigt inom riket för

avsalu eller för vidare bearbetning. I förteckningen, vilken är uppställd i

anslutning till gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning, upptagas

bl. a. vissa varor ur statistiska varuförteckningen nr 298—302, nämligen

dels choklad med tillsats av socker, dels ock vissa slag av konfityrer.

Tillverkning av skattepliktig vara står under statens kontroll. Kontrollen

över tillverkningen ävensom över skattens behöriga utgörande utövas av

kontrollstyrelsen med biträde av särskilda kontrolltjänstemän.

Redovisningen och erläggandet av varuskatten grundas på ett lagstadgat

anmälnings- och deklarationsförfarande. Den, som ämnar bedriva yrkesmässig

tillverkning av skattepliktig vara, skall därom göra skriftlig anmälan

till kontrollstyrelsen minst fjorton dagar före tillverkningens påbörjande.

Tillverkaren åligger att inom viss tid till kontrollstyrelsen ingiva

deklaration angående beskattningsvärdet av de varor, som under den tid

deklarationen avser av honom eller för hans räkning levererats till köpare

eller tagits i anspråk för vidare bearbetning. Tillverkaren skall samtidigt

med deklarationens avlämnande erlägga enligt deklarationen upplupen

skatt. Den, som utan föreskriven anmälan bedriver tillverkning av skattepliktig

vara, straffas med dagsböter och skall dessutom förpliktas utgiva

ej erlagd skatt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1''Jö''i. G samt. Nr 7.9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 79.

I övergångsbestämmelserna till varuskatteförordningen föreskrevs bl. a.,

att där i förordningen avsedd tillverkning bedreves vid tiden för förordningens

ikraftträdande, förenämnda anmälningsskyldighet skulle fullgöras

inom åtta dagar efter ikraftträdandet.

Genom en förordning den 25 maj 1945 angående ändring i varuskatteförordningen

infördes i densamma en ny paragraf, betecknad 3 a, enligt

vilken Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse

från eller återbäring av varuskatt.

Av motiven till varuskatteförordningen framgår, att varuskatten till sin

karaktär är en övervältringsskatt, avsedd att i sista hand drabba konsumenterna.

I enlighet härmed avses skatten skola av tillverkaren uttagas hos

köparen genom pristillägg å varan.

Vid tiden för varuskatteförordningens ikraftträdande bedrev »Lifaco»

Livsmedels Fabrikations Co. Aktiebolag i Stockholm tillverkning av bl. a.

vissa varor för bagerier och konditorier. Bolaget gjorde icke i förordningen

föreskriven anmälan till kontrollstyrelsen.

I skrivelse den 18 oktober 1941 till vederbörande polismyndighet anmälde

kontrollstyrelsen, att Lifaco bedreve tillverkning av varor, vilka såsom

upptagna i förteckningen till varuskatteförordningen vore underkastade

skatteplikt. Anmälan, som gick ut på att vissa å bolagets vägnar handlande

personer gjort sig skyldiga till ansvar enligt förordningen, föranledde bolaget

att den 4 november 1941 göra driftsanmälan för varuskatt. Bolaget

förklarade sig emellertid samtidigt anse, att dess tillverkning icke vore

underkastad skatteplikt.

Genom särskilda beslut den 22 november och den 9 december 1941 förklarade

därefter kontrollstyrelsen, att varuskatt skulle utgå för vissa av

bolaget tillverkade varor, nämligen »Lifacomassa», »Lifaco garneringsbär»,

»Lifaco garneringspäron», »Lifaco pikerings- och garneringsgelé (grön)»

»Lifaco pikerings- och garneringsgeleé (choklad)» samt »Lifaco glaseringsgelé».

I enlighet med kontrollstyrelsens nyssnämnda beslut påfördes bolaget

varuskatt för samtliga ovannämnda varor med verkan fr. o. in. den 26 maj

1941, vilken dag varuskatteförordningen trädde i kraft. Bolaget erlade i

anledning härav under protest å tiden den 26 maj—den 5 december 1941

belöpande skatt med tillhopa 86 081 kronor 18 öre. Beloppet inbetalades i

olika rater under en period av inemot tre år. Därjämte erlade bolaget såsom

avgift jämlikt kungörelsen den 19 juni 1942 med vissa bestämmelser rörande

uppbörd av accis eller skatt, som skall inbetalas till kontrollstyrelsen, ett

belopp av 3 536 kronor 87 öre.

Emellertid fullföljde bolaget talan mot kontrollstyrelsens skattepåföringsbeslut

hos Kungl. Maj :t i regeringsrätten. Bolaget gjorde därvid gällande,

att dess tillverkning icke vore att likställa med choklad eller sötsaker utan

utgjorde typiska halvfabrikat för bagerinäringen, vars produkter vore skattefria.

Det framhölls även, att de skattebelagda varorna icke funnes upptagna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79.

3

i förteckningen till varuskatteförordningen och icke kunde jämföras med

där omförmälda artiklar samt att varorna ej heller återfunnes i tulltaxan

eller dess varuhandbok under resp. statistiska nummer. Vidare uppgav

bolaget, att andra företag tillverkade samma slags varor utan att krävas

på skatt. En del tillverkare hade icke avkrävts skatt från dagen för varuskatteförordningens

tillkomst utan först från en senare tidpunkt, hette det

slutligen. Bolaget stödde sin talan på en omfattande teknisk expertis.

Regeringsrätten fann genom utslag den 30 juni 1942 ej skäl göra ändring

i kontrollstyrelsens omförmälda beslut. En av bolaget gjord underdånig

ansökan att av nåd befrias från erläggande av varuskatt för varor försålda

före den 1 november resp. den 9 december 1941 lämnades samtidigt av

Kungl. Maj :t i statsrådet utan åtgärd.

På grund av kontrollstyrelsens förenämnda polisanmälan yrkades härefter

vid Stockholms rådhusrätt ansvar å bolagets företagsledare för överträdelse

av varuskatteförordningen. Rådhusrätten ogillade emellertid ansvarsyrkandet,

och Svea hovrätt, dit målet fullföljdes, fastställde rådhusrättens

avgörande.

Med utgångspunkt från förevapande varuskattetvist framställde ledamoten

av riksdagens första kammare, professorn Nils Herlitz den 21 februari

1945 en interpellation till chefen för finansdepartementet angående ändring

i varuskatteförordningen i syfte att undanröja sådana olägenheter av dess

tillämpning, som i interpellationen angivits. Departementschefen förklarade

sig i sitt svar den 14 mars 1945 dela interpellantens uppfattning om önskvärdheten

av att Kungl. Maj:t finge befogenhet att, då synnerliga skäl

därtill förelåge, medgiva befrielse från eller återbäring av varuskatt.

Frågan om ändring av varuskatteförordningen förelädes därefter riksdagen

genom proposition den 23 mars 1945 (nr 250). Departementschefen

anförde därvid, att han föranledd av nämnda interpellation i riksdagen

beslutat upptaga frågan. Kontrollstyrelsen hade yttrat, att den i princip

delade interpellantens mening, varvid också varuskatteförordningen på

denna punkt bringades i överensstämmelse med förordningen om allmän

omsättningsskatt. Efter att ha tillstyrkt införandet av ifrågasatt förändring

av varuskatteförordningen yttrade departementschefen bl. a.: »I övrigt

torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att från fall till fall bedöma huruvida

synnerliga skäl skola anses vara för handen. Jag förutsätter emellertid,

att med hänsyn till stadgandets karaktär detsamma erhåller en restriktiv

tolkning. Jag förutsätter även att, därest Kungl. Maj:t i visst fall skulle

anse återbäring av varuskatt böra medgivas, återbäringen skall kunna begränsas

till skälig del av det erlagda skattebeloppet. Den omständigheten,

att varuskatt erlagts redan innan den nu ifrågasatta ändringen i varuskatteförordningen

trätt i kraft, synes icke i och för sig böra hindra, att en framställning

om återbäring av skatten bifalles, därest förutsättningar härför

eljest föreligga.»

Bevillningsutskottet fann icke anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag och riksdagen biföll förslaget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 79.

Härefter utfärdades den ovan omförmälda ändringskungörelsen den 25

maj 194-5 till varuskatteförordningen, varigenom, såsom nämnts, i förordningen

infördes en ny paragraf, betecknad 3 a, enligt vilken Kungl. Maj:t

äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring

av varuskatt.

Bolaget hemställde härefter hos Kungl. Maj:t om restitution av erlagd

varuskatt med 86 081 kronor 18 öre under framhållande bl. a. att bolaget

varken av varuskatteförordningens ordalydelse eller dess förarbeten eller

av de principer, som legat till grund för förordningens utfärdande, kunnat

sluta sig till att ifrågavarande varor vore skattepliktiga.

Med stöd av 3 a § varuskatteförordningen biföll Kungl. Maj :t den 15 juni

1945 bolagets framställning så till vida, att bolaget berättigades återfå

35 000 kronor.

Bolaget instämde härefter den 15 oktober 1945 kronan till Stockholms

rådhusrätt med yrkande om förpliktande för kronan att till bolaget utgiva

detsamma retroaktivt påförd skatt jämte avgift, tillhopa 89 618 kronor 95

öre, ävensom ränta å detta belopp, dock med rätt för kronan att avräkna

de 35 000 kronor, som restituerats. Bolaget anförde som grund för sin talan

bl. a., att de varor, vilka belagts med varuskatt, icke vore hänförliga under

den vid varuskatteförordningen fogade förteckningen, i följd varav kontrollstyrelsens

beslut att fordra varuskatt för omförmälda varor saknade stöd av

lag. Därtill komme att styrelsen i allt fall saknat rätt att uttaga varuskatt

retroaktivt från beslutens meddelande. Det vore nämligen lagstridigt att

ålägga varuskatteplikt beträffande varor, som försålts, innan tillverkaren

haft eller bort ha kännedom om att varorna vore skattepliktiga.

Rådhusrätten fann, efter att ha förklarat sig behörig att upptaga bolagets

talan, att bolagets ifrågakomna produkter icke vore hänförliga till varor,

som avsåges i varuskatteförordningen, och att varuskatt förty rätteligen icke

bort erläggas för desamma, i följd varav kronan förpliktades till bolaget utgiva

54 618 kronor 95 öre jämte ränta. Kronan ålades tillika betala bolagets

rättegångskostnader med 13 500 kronor.

Svea hovrätt, till vilken kronan fullföljde talan, fann på anförda skäl, att

»Lifacomassa», »Lifaco pikerings- och garneringsgeléer» samt »Lifaco glaseringsgelé»

ej vore skattepliktiga varor. Vad beträffar »Lifaco garneringsbär

och garneringspäron» fann hovrätten, att det genom kontrollstyrelsens

av regeringsrätten fastställda beslut måste anses avgjort, att dessa varor

vore skattepliktiga konfityrer. Skatten i fråga vore emellertid en konsumtionsskatt,

som skulle erläggas av tillverkaren och vore avsedd att kunna

uttagas av köparen genom ett mot skatten svarande tillägg till priset, och det

ålåge tillverkaren att, sedan försäljning skett, icke blott avgiva deklaration

angående beskattningsvärdet å de försålda varorna utan även att samtidigt

därmed erlägga enligt deklarationen upplupen skatt. Men enär tillverkaren

icke ägde göra tillägg till varupriset, med mindre skattskyldighet för varan

förelåge, och det i det förevarande fallet med hänsyn till gällande föreskrifters

och anvisningars ofullständighet ej kunnat av bolaget avgöras, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79.

5

ifrågavarande garneringsbär och garneringspäron varit skattepliktig konfityr,

samt möjlighet ej heller stått bolaget till buds att före tillverkningen,

deklarationen och skattens erläggande av kontrollstyrelsen eller annan myndighet

erhålla giltigt besked därutinnan, kunde det av regeringsrätten i saken

träffade avgörandet icke vinna tillämpning förrän från den dag beslutet

meddelats. På grund härav fastställde hovrätten rådhusrättens domslut.

Kronan sökte revision.

Högsta domstolen fann, att talan om återkommande av skatt och avgift,

varom i målet vore fråga, icke kunde upptagas av allmän domstol, i följd

varav underdomstolarnas domar undanröjdes. Bolaget ålades tillika att

ersätta kronans rättegångskostnader vid rådhusrätten med 13 000 kronor.

I en den 11 augusti 1950 dagtecknad underdånig skrivelse hemställde

bolaget, att Kungl. Maj :t måtte besluta om efterskänkande av bolagets

ersättningsskyldighet för kronans rättegångskostnader vid rådhusrätten.

I ytterligare framställning till Kungl. Maj:t den 18 augusti 1950 anhöll

bolaget, att Kungl. Maj :t måtte medgiva restitution av återstoden, 54 618

kronor 95 öre, av bolaget retroaktivt påförd skatt, varjämte bolaget hemställde

om ränta å detta belopp samt om ersättning för bolagets kostnader

i anledning av de olika förfarandena inför myndigheter och domstolar med

tillhopa 79 000 kronor.

Genom beslut den 29 september 1950 fann Kungl. Maj:t ej skäl bifalla

bolagets berörda framställningar.

I de nu föreliggande motionerna anföres bl. a. följande (se motionen II:

260 s. 5 och 6).

Med hänsyn till författningens otydlighet och omöjligheten att i förväg få

bindande besked om varornas eventuella skatteplikt, Lifacos goda tro och

den i övrigt förebragta utredningen i saken synes det oss vara med rättvisa

och billighet förenligt att bolaget återbekommer den skatt, som bolaget erlagt

för tid före kontrollstyrelsens beslut om skatteplikt för varan.

Vid bedömande slutligen av frågan, vilket belopp som bör av statsverket

återbäras till Lifaco, är att märka att bolagets kunder genom frivilliga inbetalningar

hållit bolaget skadeslöst för inbetald retroaktiv varuskatt med

cirka 17 000 kronor, varav dock bolaget efter restitution av 35 000 kronor

år 1945 till kunderna återbetalat 25 procent eller 4 250 kronor. Av det frivilligt

inbetalda beloppet återstår då 12 750 kronor.

Det belopp, som av Lifaco retroaktivt erlagts till statsverket, utgjorde

kronor 89 618:95. Därav har bolaget återbekommit dels genom restitution

35 000 kronor, dels genom kundernas frivilliga inbetalningar 12 750 kronor,

tillhopa 47 750 kronor. Av det retroaktivt erlagda beloppet återstår då kronor

41 868: 95. Då å skattebelopp, som sålunda enligt vår mening skulle

restitueras, ränta enligt allmänna grunder bör utgå, synes bolaget böra erhålla

skälig räntegottgörelse. Huruvida räntesatsen bör uppgå till 6 procent

eller beräknas efter lägre räntefot kan vara förmål för skilda meningar.

Därtill bör bolaget återbekomma 13 000 kronor, som bolaget till statsverket

inbetalat i ersättning för kronans rättegångskostnader. För bevakande

av sin talan i övrigt har bolaget emellertid fått vidkännas betydande belopp,

enligt bolagets uppgift kronor 112 031:26, varav 13 500 kronor utgör av

domstol fastställt och därmed såsom skäligt bedömt belopp. Det synes bo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 79.

rättigat att bolaget i allt fall erhåller gottgörelse för sina omkostnader med

sistnämnda belopp.

Utskottet. I sitt den 27 november 1951 avgivna utlåtande över de vid samma

års riksdag väckta motionerna om skatteåterbäring till Lifaco Aktiebolag

fann utskottet anledning särskilt understryka, hurusom genom domstolsavgörande

i sista instans fastslagits, att skatteplikt förelegat för bolagets tillverkning,

i det att Kungl. Maj:t i regeringsrätten på besvär av bolaget över

kontrollstyrelsens skattepåföring genom enhälligt utslag inte funnit skäl göra

ändring i styrelsens beslut härutinnan. Utskottet framhöll vidare, att den omständigheten,

att sedan bolaget instämt kronan till allmän domstol med yrkande

om återfående av varuskatt underinstanserna bifallit bolagets talan,

enligt utskottets mening saknade betydelse, eftersom, i sista hand, Kungl.

Maj:t i högsta domstolen funnit varuskattetvister inte falla under allmän

domstols prövning. Utskottet har velat ånyo erinra om dessa synpunkter för

att från diskussionen avföra själva rättsfrågan, vilken för Lifacos vidkommande

slutgiltigt prövats och avgjorts i domstolsväg.

I detta läge har prövningen av bolagets anspråk på att det oaktat återfå

varuskatt i stället fått bli beroende på en skälighetsbedömning. Ett avgörande

på sådan grund har också träffats av Kungl. Maj.t i statsrådet, i det att

Kungl. Maj:t, med stöd av riksdagens år 1945 lämnade bemyndigande till

skälighetsprövning, den 15 juni samma år medgav bolaget restitution för en

del — praktiskt taget hälften — av det omtvistade skattebeloppet. Enligt

nämnda bemyndigande skulle Kungl. Maj :t äga att, då synnerliga skäl därtill

vore för handen, medge befrielse från eller återbäring av varuskatt, varvid

är att märka att vid riksdagsbehandlingen även förutsattes att en eventuell

återbäring skulle kunna begränsas till skälig del av det erlagda skattebeloppet.

I bemyndigandets karaktär av undantagslagstiftning låg enligt

sakens natur ett underförstått krav på att uppkommande restitutionsfrågor

ägnades en särskilt omsorgsfull prövning. Enligt vad utskottet har sig

bekant, föregicks också beslutet om skatteåterbäring till Lifaco av ingående

överväganden inom den dåvarande samlingsregeringen. Att härvid en avvägning

mellan samtliga på skälighetsbedömningen inverkande omständigheter

ägt rum anser sig utskottet kunna taga för givet.

Mot bakgrunden av vad i ärendet förekommit kan utskottet lika litet som

år 1951 tillstyrka bifall till det i motionerna väckta yrkandet. Utskottet hemställer

därför,

att motionerna 1:306 och 11:260 icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 9 april 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 79.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Ohlon, Näsgård, Gillström,

fröken Andersson, herrar Alfred Nilsson, Pålsson, Einar Persson,

Birger Andersson, Edvin Thun, Holmqvist, Olsén, Sunne, Elfving och Rikard

Svensson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Dover storp, Ward, Andersson

i Malmö, Ståhl, Lindholm, Svensson i Ljungskile, Åkerström, Staxäng, Onsjö,

Gustafsson i Skellefteå, Karlsson i Olof ström, Löfroth, Almgren och

Svensson i Stenkyrka.

Reservation

av herrar Ohlon, Näsgård, fröken Andersson, herrar Alfred Nilsson, Pålsson,

Sunne, Skoglund i Doverstorp, Ståhl, Svensson i Ljungskile, Staxäng, Onsjö,

Gustafsson i Skellefteå, Löfroth och Svensson i Stenkyrka, vilka ansett att

utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna I: 306 och II: 260, och att därför

utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser starka skäl tala för skatteåterbäring till Lifaco Aktiebolag

i enlighet med yrkandet i motionerna I: 306 och II: 260. Även yrkandet

om viss gottgörelse i övrigt till bolaget bör tillmötesgås.

Redan under förarbetena till varuskatteförordningen yppades osäkerhet

rörande rätta tolkningen av den till förordningen hörande varuförteckningen.

Två domstolsinstanser, nämligen Stockholms rådhusrätt och Svea hovrätt,

har delat bolagets uppfattning att dess tillverkning inte varit underkastad

skatteplikt. Under remissbehandlingen av förslaget till varuskatteförordning

framfördes betänkligheter från kommerskollegium rörande svårigheten

att avgränsa de skattepliktiga varorna och att erhålla säkra upplysningar

rörande viss varas skatteplikt. Av varuskattens karaktär av övervältringsskatt

följer också, att staten inte i vidare mån bör upptaga skatt än vad som

erlagts av konsumenterna. Vad angår de av rådhusrätt och hovrätt träffade

avgörandena kan visserligen invändas, att högsta domstolen fastslagit, att

varuskattetvister inte tillhör allmän domstols prövning, varför alltså regeringsrättens

domslut utgör det slutliga svaret på frågan om skatteplikt

förelegat eller inte för Lifacos tillverkning. Sakprövningen i rådhusrätt och

hovrätt kan utskottet likväl inte förbigå när ställning skall tagas till de nu

väckta motionerna.

I restitutionsfrågan tillstyrker utskottet därför bifall till motionerna, innebärande

att bolaget medges en återbäring av 41 868 kronor 95 öre jämte ränta

därå från respektive inbetalningsdagar. Räntesatsen synes utskottet böra bestämmas

till sex procent.

Av de kostnader bolaget fått vidkännas för att få sin rätt skulle enligt

motionerna ersättas dels 13 000 kronor, som bolaget erlagt till statsverket

i ersättning för kronans rättegångskostnader, dels ock ett belopp av 13 500

kronor, motsvarande bolaget i rådhusrätten tillerkända rättegångskostna
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 79.

der. Utskottet tillstyrker att ersättningen till bolaget i enlighet härmed

bestämmes till 26 500 kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna 1:306 och

II: 260,

a) besluta, att till Lifaco Livsmedels Fabrikations Co. Aktiebolag

skall av erlagd varuskatt återbäras ett belopp av

41 868 kronor 95 öre jämte sex procent ränta från respektive

inbetalningsdagar;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att från det för budgetåret

1953/54 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter

till bolaget utbetala 26 500 kronor.»

547357. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.