Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättrade förmåner för i statens tjänst återanställda pensionärer.

1954-04-13 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:87, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättrade förmåner för i statens tjänst återanställda pensionärer.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 87.

i

Nr 87.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättrade förmåner

för i statens tjänst återanställda pensionärer.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lundqvist m. fl. (I: 106) och den andra inom andra kammaren av herr

Kyling m. fl. (II: 113), har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, dels att bestämmelserna för ordinarie

befattningshavare angående semester, sjukledighet och sjukledighetsersättning,

fri läkarvård och medicin samt begravningshjälp göres tillämpliga

jämväl för återanställd pensionär, dels att utredning företages rörande lämpligheten

av att vid återanställning i statens tjänst den återanställde tillerkännes

samma lönegradsplacering som ordinarie befattningshavare även i

det fall att ny lönegradsplacering vidtagits.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 113 följande.

Under de senaste åren har rekryteringen av särskilt kvalificerad personal

till statlig verksamhet understundom erbjudit svårigheter. En orsak

härtill har varit förskjutningen mellan löner i statlig och enskild tjänst.

Den enskilda verksamheten kan på ett framgångsrikt sätt konkurrera med

den statliga verksamheten, som är bunden av ett bestämt avlöningssystem,

fixerade anslag, tjänsteförteckningar och lönegradsskalor. De affärsdrivande

verken har också gjort framställningar om att få friare händer för att kunna

nyanställa och behålla värdefull personal i erforderlig utsträckning.

Någon lättnad har nåtts genom att man i viss utsträckning förmått pensionärer

att taga återanställning i sådana fall, där de ansetts arbetsföra och

kapabla för erforderliga uppgifter. De avlöningsförmåner, som därvid erbjudes,

är emellertid relativt blygsamma. Huruvida denna lönepolitik är

förenlig med statsnyttan vid nuvarande rekryteringsförhållanden — särskilt

i fråga om kvalificerad arbetskraft — skall vi här icke ingå på. Däremot

anser vi oss böra ifrågasätta, om icke de allmänna förmåner som de ordinarie

tjänstemännen åtnjuter borde tillerkännas även pensionärer som

återanställes.

För närvarande får den återanställde icke åtnjuta annan semester än den

med återanställningsbefattningen förknippade, vilket ofta innebär en reduktion

av denna, icke åtnjuta sedvanlig sjukledighet, icke åtnjuta sjukledighetsersättning

genom reglementsenligt avdrag, icke åtnjuta fri läkarvård,

fria läkarintyg eller fri medicin. Dödsboet erhåller icke heller begravningshjälp.

Då man väl icke kan göra gällande, att en tjänsteman skulle vara i mindre

behov av semester eller mindre utsatt för sjuklighet eller ha lättare att

själv bestrida läkarvård och medicin efter pensioneringen än före densamma,

synes bestämmelserna i fråga innebära en icke skälig reduktion av löneför
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 87.

månerna för den återanställde. Härtill kommer att ersättningen tillsammans

med pensionsbeloppet icke får överstiga avlöningen vid avgångstillfället.

Resultatet av denna förmånsreduktion blir att statspensionären vid god

arbetstillgång ofta avstår från fortsatt anställning inom den statliga administrationen

och i stället där så är möjligt hos privat arbetsgivare skaffar

sig en arbetsinkomst, som kan vara lika stor som eller ännu oftare större

än vad han haft under statsanställningen. För staten kan detta i vissa

fall vara föga tillfredsställande.

Vid 1952 års riksdag väcktes motioner i denna fråga (I: 63 och II: 89).

I sitt utlåtande nr 33 framhöll statsutskottet bl. a., att enligt vad utskottet

inhämtat förevarande spörsmål vore föremål för övervägande inom civildepartementet;

ett ställningstagande i frågan skulle vara att vänta inom

den närmaste tiden. Något sådant har emellertid oss veterligen icke tagits

från departementets sida i denna fråga.

Med hänsyn till statens intresse av att i den mån så anses erforderligt

kunna tillvarataga de pensionerades arbetskraft anser vi den i och för

sig naturligaste lösningen vara, att vederbörande vid återanställningen beredes

samma förmåner som utgår vid ordinarie tjänst och således i händelse

av ny lönegradsplacering för befattningen erhåller lön och andra förmåner

enligt denna. Såsom ett minimum påyrkar vi, att en återanställd

måtte tillerkännas de allmänna förmåner som utgår vid ordinarie tjänst.

En ändring härom bör skyndsamt och snarast möjligt komma till stånd.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, yttrande avgivits av statens lönenämnd, varjämte tjänstemännens

centralorganisation och statstjänarkartellen beretts tillfälle yttra

sig över motionerna. Ifrågavarande yttranden finnes fogade såsom bilagor

A—C vid detta utlåtande.

Utskottet. Såsom statens lönenämnd påpekat, har Kungl. Maj :t genom

beslut den 13 juni 1952 meddelat bestämmelser om ersättning åt pensionerade

tjänstemän vid återanställning hos statistiska centralbyrån. Enligt

nämnda beslut — som har fått prejudicerande verkan även inom andra delar

av den allmänna civilförvaltningen — skall den som efter avgång med pension

av statsmedel återanställes såsom extra tjänsteman anses tillhöra avdragsgrupp

3, vilket innebär att han i avseende å åtnjutande av s. k. sociala

förmåner blir likställd med ordinarie tjänsteman. Enligt beslutet skall vidare

vid arvodesanställning till utgångspunkt för arvodets bestämmande

tagas det belopp, varmed arvodet bort utgå, därest tjänstemannen icke åtnjutit

pension. Enligt vad utskottet inhämtat har motsvarande bestämmelser

vunnit tillämpning även inom affärsverken. Motionerna torde därför

inte påkalla någon riksdagens åtgärd. Frågan huruvida, såsom i det av

tjänstemännens centralorganisation avgivna yttrandet ifrågasättes, bestämmelserna

i fråga böra meddelas i form av författning i stället för genom

särskilda beslut, utgör en fråga som det ankommer på Kungl. Maj:t att

avgöra.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 87.

9

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 106 och II: 113 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 april 1954.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 85.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 87.

Bilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

.. ^er!.om rem''ss ^en februari 1954 har Kungl. Maj:t anbefallt statens

lönenämnd att till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över de likalydande

motionerna I: 106 och II: 113 om förbättrade förmåner för i statens

tjänst återanställda pensionärer. Med anledning härav får lönenämnden anföra

följande.

I sitt den 29 december 1950 avgivna betänkande med utredning och förslag

rörande avgångsåldern för civila anställningshavare i statens tjänst

in. m. framlade 1948 års pensionsålderskommitté ett förslag till regler i fråga

om avlöning vid återanställning av pensionärer. Kommitténs förslag innebar

i huvudsak följande.

Såsom lämplig normalregel vid återanställning i här avsedda fall funne

sig kommittén böra förorda, att befattningshavare, som åtnjöte oavkortad

pension på grund av tidigare tjänst samt återanställdes mot arvode utan rätt

till andra sociala förmåner än semester enligt semesterlagen, komme i åtnjutande

av sammanlagd inkomst av pension och arvode till belopp, som

ungefärligen motsvarade 125 procent av senast uppburna avlöningsförmåner,

I fråga om pensionär, som anställdes såsom extra tjänsteman, förordade

kommittén med hänsyn till de sådan tjänsteman tillkommande sociala förmånerna,

att den enligt nyss angivna grunder behållna inkomsten nedsattes

med förslagsvis 10 procent.

Beträffade det fall, då en pensionär återanställdes för utförande av mindre

kvalificerade göromål än de som ålegat honom i senast innehavd befattning,

syntes det kommittén rimligt och även principiellt riktigast, att den sammanlagda

förmånen blev lägre än i nyss behandlade fall, då pensionären

toges i anspråk för likvärdiga arbetsuppgifter. Förmånerna syntes också böra

vara lägre ju större skillnaden vore mellan de före pensionsavgången och de

därefter omhänderhavda arbetsuppgifterna. Kommittén hade såsom allmän

norm i dylika fall föreslagit, att en pensionär, som återanställdes med arbetsuppgifter

i lägre lönegrad, erhölle samma behållna inkomst utöver pensionen

som en befattningshavare i sistnämnda lönegrad, som återanställdes i

oförändrad ställning.

I fall, då det ur statsverkets synpunkt vore särskilt önskvärt att utnyttja

pensionerade befattningshavare för arbetsuppgifter i lägre grad på grund av

behov av arbetskraft för dylika uppgifter, syntes enligt kommittén möjligen

den situationen kunna uppstå, att det för att förvärva behövlig äldre arbetskraft

kunde bliva erforderligt att erbjuda en befattningshavare ersättning,

vilken mindre än som skulle bliva en följd av hittills angivna beräkningsgrunder

avveko från de förmåner, som skulle ha tillkommit honom, därest

han tagits i anspråk i likvärdig befattning. För sådana fall syntes kunna tilllämpas

en i fråga om procentsatsen för avdraget glidande skala, förslagsvis

så konstruerad att procentsatsen minskades med 1 å 2 procent för varje lönegrad,

varmed åtskillnad mellan arbetsuppgifterna kunde anses föreligga.

I utlåtande den 24 februari 1951 över berörda betänkande framhöll lönenämnden

att det enligt nämndens mening knappast vore möjligt eller lämpligt

att så noggrant reglera återanställningsvillkoren som kommittén förordat.

Kommitténs förslag förefölle nämnden alltför stelt. Kommittén hade visserligen

förklarat sig inse, att med hänsyn till de växlande förhållandena i de

fall, då återanställning kunde komma i fråga, det vore erforderligt att lämna

möjligheten öppen att med avvikelse från de åsyftade generella grunderna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 87.

11

anpassa återanställningsvillkoren efter de föreliggande särskilda omständigheterna.

Enligt nämndens mening vore förhållandena så växlande, att generella

regler i den omfattning kommittén föreslagit knappast kunde meddelas.

I fråga om anställningsformen för återanställd befattningshavare pekade lönenämnden

på att en pensionerad tjänsteman, som återanställdes såsom extra,

regelmässigt komme att tillhöra avdragsgrupp 3 och därigenom erhålla samtliga

sociala förmåner, som utginge enligt Saar. Enligt lönenämndens uppfattning

måste det anses mindre lämpligt att en pensionsavgången tjänsteman

vid återanställning ägde rätt till exempelvis fri sjukvård och avlöning

under sjukdom; vidare syntes svårigheter komma att uppstå vid bedömandet

av när anställningen vid sjukdom skulle upphöra. Den extra anställningsformen

borde därför undvikas. Såsom kommittén även syntes ha åsyftat,

borde en befattningshavare, som åtnjöte pension, i normalfall återanställas

mot arvode utan rätt till andra sociala förmåner än semester.

Motionärerna framhålla, att ställning icke tagits från civildepartementets

sida till 1948 års pensionsålderskommittés ovan refererade förslag. Med anledning

härav får lönenämnden erinra om Kungl. Maj:ts beslut den 13 juni

1952 angående ersättning åt pensionerade tjänstemän vid återanställning hos

statistiska centralbyrån (avskrift härav bifogas).

Under hänvisning till vad sålunda förekommit avstyrker lönenämnden

bifall till motionerna.

I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad, ledamöterna

Ager, Broomé, Hellenius, Lindholm, Sundelin och Werner samt suppleanten

Nelgård. Vid ärendets handläggning ha jämväl närvarit ledamöterna

Frösell, Persson, Ruist, Schultz och Ström samt suppleanterna Bäck, Rydberg

och Sjöborg.

Stockholm den 11 mars 1954.

E. JOHNSSON.

I. Wetterblad.

(Till bilaga A.)

Till statistiska centralbyrån.

Genom beslut den 17 december 1948 meddelade Kungl. Maj :t bestämmelser

angående löneförmåner för vissa tjänstmän hos statistiska centralbyrån,

vilka åtnjöte pension av statsmedel.

Sedan 1948 års pensionsålderskommitté i betänkande den 29 december

1950 avgivit förslag bland annat i fråga om ersättning vid återanställning av

tjänsteman efter pensioneringsperiodens utgång, har statistiska centralbyrån

i skrivelse den 1 oktober 1951 gjort framställning i fråga om avlöning åt

pensionerade tjänstemän vid återanställning hos centralbyrån.

I anledning av framställningen finner Kungl. Maj :t gott all, för tillämpning

från och med den 1 juli 1952, meddela följande bestämmelser och anvisningar

i fråga om anställning vid statistiska centralbyrån av tjänsteman

som avgått med pension av statsmedel.

1. Vid anställning såsom extra tjänsteman bör lönegradsplaccringen bestämmas

utan hänsyn till att tjänstemannen åtnjuter pension. Å lönen för

månad, i förekommande fall beräknad med löneavdrag i anledning av tjänst
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 87.

ledighet m. m., skall verkställas avdrag med belopp motsvarande pensionen,

dock att avdraget icke i något fall skall överstiga

a) _ för tjänsteman, som vid avgång med ålders- eller förtidspension tillhör

pensioneringsperiod I, II eller III och som uppnått den levnadsålder, vilken

utgör övre gräns för respektive pensioneringsperiod: 40 procent av lönen,

vilket procenttal skall minskas med 0,4 för varje hel procent, varmed tjänstemannens

pension understiger hel pension, och

b) för annan med ålders- eller förtidspension avgången tjänsteman: 65

procent av lönen, vilket procenttal skall minskas med 0,65 för varje hel procent,

varmed tjänstemannens pension understiger hel pension.

Med under a) avsedd tjänsteman likställes tjänsteman, som före den 1 juli

1951 avgått med ålders- eller förtidspension från tjänst, för vilken då gällt

minst 60 års pensionsålder, vad angår förtidspensionerad tjänsteman dock

först sedan han uppnått den levnadsålder, som motsvarar pensionsåldern.

Extra tjänsteman, varom här är fråga, skall anses tillhöra avdragsgrupp 3.

2. Vid arvodesanställning bör till utgångspunkt för arvodets bestämmande

tagas det belopp, varmed arvodet bort utgå, därest tjänstemannen icke

åtnjutit pension. Härvid bör hänsyn tagas till lönen vid jämförlig lönegradsplacerad

tjänst, dock att hinder icke föreligger att höja sålunda avvägt belopp

med högst 10 procent, därest tjänstemannen icke medgives åtnjuta andra

sociala förmåner på grund av anställningen än semester och semesterersättning

motsvarande vad som skulle ha gällt vid jämförlig anställning såsom

extra tjänsteman.

Arvodet bör härefter jämkas med tillämpning av vad under 1. punkten

sagts beträffande avdrag å lönen för extra tjänsteman.

Detta får jag, på nådig befallning, härigenom meddela.

Stockholm den 13 juni 1952.

FOLKE ERICSON.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 87.

13

Bilaga B.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), som genom remiss den 13

februari 1954 beretts tillfälle avge yttrande över de likalydande motionerna

I: 106 och II: 113 om förbättrade förmåner för i statstjänst återanställda

pensionärer, får med anledning härav anföra följande.

I motionerna hemställes att bestämmelserna för ordinarie befattningshavare

angående semester, sjukledighet och sjukledighetsersättning, fri läkarvård

och medicin samt begravningshjälp göres tillämpliga jämväl för

återanställd pensionär och att en utredning kommer till stånd rörande lämpligheten

av att vid återanställning i statstjänst den återanställde tillerkännes

samma lönegradsplacering som ordinarie befattningshavare, även i det

fall att ny lönegradsplacering vidtagits.

I motionen framhålles att motioner tidigare väckts i denna fråga och att

statsutskottet i anledning därav framhållit, att förevarande spörsmål vore

föremål för övervägande inom civildepartementet och att ett ställningstagande

i frågan skulle vara att vänta inom den närmaste tiden. Så har, i

motsats till vad motionärerna angivit, också skett genom att Kungl. Maj :t

i brev till statistiska centralbyrån den 13 juni 1952 meddelat bestämmelser

angående löneförmåner för vissa tjänstemän hos statistiska centralbyrån,

vilka åtnjöte pension av statsmedel. Detta kungl. brev torde sedermera

ha fått prejudicerande verkan även inom andra delar av statsförvaltningen.

I nämnda kungl. brev meddelas föreskrifter om pensionerad tjänstemans

förmåner vid återanställning antingen som extra tjänsteman eller som arvodesanställd.

Vid anställning såsom extra tjänsteman skall vederbörande

i löneavdragshänseende betraktas som tillhörande grupp 3, vilket innebär

jämställdhet med ordinarie befattningshavare. Vid arvodesanställning, som

ej är förknippat med andra sociala förmåner än semester, har man i stället

lämnat öppen möjligheten att bestämma högre arvode än som skulle ha tilllämpats

för lönegradsplacerad tjänst med jämförbara arbetsuppgifter i syfte

att därigenom kompensera tjänsteman för frånvaro av övriga sociala förmåner.

Reglerna för reduktion av lönen innebär, att de sammanlagda förmånerna

får överstiga vad pensionären uppburit i lön vid avgångstillfället, särskilt

vad gäller den, som avgått vid pensioneringsperiodens övre gräns.

Det i motionernas yrkande, första delsatsen, framställda förslaget, ger

TCO icke anledning till annat uttalande än att det vore önskvärt att bestämmelsernas

allmängiltiga verkan klarlades genom att de meddelas i form av

eu kungörelse i stället för ett kungligt brev ställt till viss myndighet. Bestämmelsernas

materiella innebörd anser TCO kunna godtagas i avvaktan

på den definitiva reglering av hithörande frågor som TCO förutsätter skall

komma till stånd på grundval av förslag från 1951 års pensionsutredning.

Beträffande den av motionärerna önskade utredningen rörande lönegradsplaceringen

vid återanställning i statstjänst får erinras om gällande bestämmelser

i Saar rörande lönegradsplacering av extra och extra-ordinarie

tjänster, varvid jämförelser skall göras med sådana ordinarie tjänster, vilka

åligga motsvarande eller likvärdiga arbetsuppgifter.

Stockholm den 23 mars 1954

för TCO:s statstjänstemannasektion

M. GUSTAFSON.

Didron.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 87.

Bilaga C.

Till riksdagens statsutskott.

Statstjänarkartellen har beretts tillfälle avge yttrande över två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Lundqvist

m. fl. (I: 106) och den andra inom andra kammaren av herr Kyling m. fl.

(II: 113), om förbättrade förmåner för i statens tjänst återanställda pensionärer.

Vi får i anledning härav anföra följande.

Återanställning av pensionerad personal torde — i vart fall då det gäller

personal i de lönegrader kartellens organisationsområde omfattar — nu förekomma

i ytterst liten omfattning. Anledningen härtill är, att behovet av

arbetskraft kan fyllas på annat sätt, bl. a. genom en fortgående rationalisering

med minskat personalbehov som följd. I de fall behov av äldre

personal föreligger, och personalen önskar tjänstgöra efter uppnådd pensionsålder,

ger gällande pensionsbestämmelser normalt erforderliga möjligheter.

Nu gällande ordning med pensioneringsperioder istället för fasta

pensionsåldrar ger sålunda utrymme för personalen att med bevarande av

löne- och andra förmåner kvarstå i anställningen under en tid av 3 år för

den som tillhör pensionsgrupp 1 och 2 år för den som tillhör pensionsgrupp

2.

Vi kan inte finna att nuvarande läge i fråga om arbetskraftstillgång vid

de statliga verken skulle motivera särskilda åtgärder för att stimulera pensionerad

personal till återanställning. Därest sådana i en annan situation

skulle anses motiverade, är det enligt vår mening i första hand frågan om

kontantlöneförmånernas storlek som har betydelse. Detta spörsmål har _

förmodar vi — samband med de frågor 1951 års pensionskommitté har i

uppdrag att utreda.

Beträffande de i motionerna nämnda frågorna om sjukledighetsersättning,

fri läkarvård m. m. vill vi endast erinra om att den framtida utformningen

av dessa förmåner f. n. håller på att utredas och att det sålunda icke

är avgjort vad som i detalj skall gälla för de statsanställda efter den obligatoriska

sjukförsäkringens ikraftträdande.

Stockholm den 1 mars 1954.

Statstjänarkartellen

HENRY AHLDIN.

517373. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.