Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos m. m.

1954-04-27 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1954:98, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos m. m.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98.

15

Nr 98.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag

till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos

m. m.

(3 :e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkterna

70 och 72, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1954/55 beräkna dels till Bidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter ett reservationsanslag av 100

kronor, dels ock till Bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos

ett förslagsanslag av 3 220 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 106, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 26 februari

1954, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade

förslag rörande den framtida användningen av Apelvikens och

kronprinsessan Victorias kustsanatorier samt stiftelsen konung Oscar II :s

och drottning Sophias Guldbröllopsminnes sanatorium i Nynäshamn, dels

till Bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos för budgetåret

1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 160 000 kronor,

dels medgiva, att kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Barkåkra

må för bestridande av kostnaderna för anordnande av två vattenbassänger

komma i åtnjutande av statsbidrag med högst 80 000 kronor, dels ock till

Bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter för

budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 100 kronor.

Genom beslut den 5 december 1952 uppdrog Kungl. Maj :t åt medicinalstyrelsen

att i samråd med styrelsen för Apelvikens kustsanatorium och

direktionen för kronprinsessan Victorias kustsanatorium samt särskild sakkunnig

utreda frågan om den framtida användningen av nämnda sanatorier

och därmed sammanhängande spörsmål. Medicinalstyrelsen har med skrivelse

den 30 december 1953 inkommit med förslag i ämnet.

Med skrivelse den 14 januari 1954 har medicinalstyrelsen jämväl inkommit

med förslag angående den framtida användningen av stiftelsen Guldbröllopsminnets

anstalt i Nynäshamn. De nämnda skrivelserna har varit

föremål för remissbehandling.

Apelvikens kustsanatorium, som äges av en förening med samma namn,

togs i bruk år 1904. Befintliga byggnader är i gott skick med undantag för

köksbyggnaden, som är inrymd i en träbyggnad av dålig beskaffenhet. An
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 98.

talet vid sanatoriet disponibla vårdplatser uppgår f. n. till 322. Av dessa

är emellertid 38 belägna i en friliggande paviljong, som är mindre lämplig

som vårdavdelning. Sistnämnda vårdplatser kan därför icke anses som

fullvärdiga och användes endast som reservplatser.

Kronprinsessan Victorias kustsanatorium äges likaledes av en förening

med samma namn. Sanatoriet tillkom år 1903. Anstalten består av ett flertal

byggnader, av vilka tre är sammanbyggda till ett huvudkomplex. Antalet

disponibla vårdplatser utgör f. n. 215.

En betydande nedgång av antalet fall av kirurgisk tuberkulos har ägt

rum under senare år. Vid Apelvikens kustsanatorium har sålunda medelbeläggningen

såvitt angår kirurgisk tuberkulos sjunkit från 398 patienter

år 1942 till 199 patienter år 1952. Motsvarande siffror vid kronprinsessan

Victorias kustsanatorium utgör 237 resp. 143. Den starka minskningen i

tuberkulosfrekvensen har medfört, att ett betydande överskott av vårdplatser

uppkommit vid ifrågavarande sanatorier. Med anledning härav har

anstalterna medgivits rätt att disponera vissa vårdplatser för eftervård av

barnförlamningspatienter; 80 vårdplatser vid Apelvikens kustsanatorium

och 66 vårdplatser vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium har ställts

till förfogande för sådan eftervård.

Beträffande finansieringen av vården gäller f. n„ att statsbidrag utgår

med 3 kronor 25 öre per dag och patient för de vårdplatser, som belägges

med patienter, lidande av kirurgisk tuberkulos. Bidrag utgår endast för

vårdplats, som är öppen under hela året, och för vilken icke uttages högre

avgift än 1 krona per dag och patient. Driftbidrag må i intet fall utgå med

högre belopp per år än skillnaden mellan anstaltens verkliga driftkostnader

å ena, samt summan av patientavgifterna och andra från anstaltens

drift härflytande inkomster å andra sidan. Jämlikt särskilt medgivande

av riksdagen må Kungl. Maj:t, på framställning av vederbörande huvudman.

bevilja erforderligt fyllnadsbidrag, i den mån summan av statsbidraget

och patientavgifterna icke förslår till bestridande av de enligt vederbörligen

granskade räkenskaper funna verkliga driftkostnaderna samt

underskottet icke kan täckas med andra för ändamålet tillgängliga medel.

Såsom villkor för rätt att komma i åtnjutande av fyllnadsbidrag gäller

fr. o. m. budgetåret 1952/53, att anstaltens inkomst- och utgiftsstat för

bidragsåret fastställes av Kungl. Maj :t.

För de vårdplatser, som disponeras för eftervård av barnförlamningspatienter,

utgår statsbidrag med 5 kronor 50 öre för dag och patient, som

för barnförlamning vårdas å allmän sal eller därmed likställt rum och för

vilken vårdavgift icke uttages med högre belopp än 1 krona för dag. I den

mån summan av statsbidraget och patientavgifterna icke förslår till bestridande

av de enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga

driftkostnader, som med utgångspunkt från dagkostnaden vid vederbörande

kustsanatorium kan anses belöpa på barnförlamningspatienterna,

samt på sådant sätt beräknat underskott icke kan täckas med andra för

ändamålet tillgängliga medel, kan Kungl. Maj :t på därom av vederbörande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98.

17

huvudman gjord framställning bevilja det ytterligare bidrag, som befinnes

erforderligt. Även beträffande erhållande av nu ifrågavarande fyllnadsbidrag

gäller, att sanatoriets inkomst- och utgiftsstat för bidragsåret skall

ha fastställts av Kungl. Maj :t. Kostnaden för nämnda eftervård av barnförlamningspatienter

bestrides från det å riksstaten uppförda anslaget till

bidrag till vanföreanstalter m. m.

Konung Oscar II :s och drottning Sophias guldbröllopsminnes kustsanatorium

i Nynäshamn tillkom år 1922. Kustsanatoriet, som har 23 vårdplatser,

är knutet till avdelningen för kirurgisk tuberkulos vid S:t Görans

sjukhus genom gemensam överläkare. Sanatoriet står liksom övriga kustsanatorier

till hela landets förfogande. Klientelet består dock huvudsakligast

av barn från Stockholm och dess närhet. Till sanatoriet i dess egenskap

av B-anstalt för barn, lidande av kirurgisk tuberkulos, utgår statsbidrag

med 2 kronor per underhållsdag för patienter tillhörande nämnda

klientel. Jämlikt särskilt medgivande av riksdagen må Kungl. Maj :t därjämte

bevilja erforderligt fyllnadsbidrag i överensstämmelse med vad som

gäller beträffande Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier.

En redogörelse för innehållet i medicinalstyrelsens båda ovannämnda skrivelser

samt däröver avgivna yttranden finnes intagen i statsrådsprotokollet

(s. 5—19). Utskottet tillåter sig att hänvisa till nämnda redogörelse.

Departementschefen lämnar inledningsvis följande uppgifter rörande kustsanatorierna

och anstalterna för kirurgisk tuberkulos.

Genom enskilda läkares initiativ och med tillhjälp av enskilda medel tillkom

de tre första kustsanatorierna i riket, alla belägna vid Västkusten, nämligen

kronprinsessan Victorias kustsanatorium vid Barkåkra år 1903, kustsanatoriet

vid Apelviken år 1904 och Styrsö kustsjukhus år 1908. Anstalterna,

som från början var tämligen enkla samt huvudsakligen avsedda

för vård av skrofulösa barn, har sedermera med bidrag från staten utvecklats

till större, tidsenliga specialsjukhus för vård av kirurgisk tuberkulos

hos såväl vuxna som barn. Som ägare till anstalterna har alltsedan deras

tillkomst stått enskilda föreningar med uppgift att anskaffa nödiga medel

för anstalternas drift. Nämnda anstalter utgjorde länge de enda anstalter,

där fall av kirurgisk tuberkulos från hela riket kunde erhålla erforderlig

specialvård. Sedermera tillkom ytterligare en för riket i dess helhet, om än

villkorligt, tillgänglig anstalt, nämligen en av stiftelsen Solhem år 1931

i Borås öppnad anstalt.

Jämsides med dessa anstalter har emellertid inrättats anstalter för kirurgisk

tuberkulos, avsedda endast för visst eller vissa sjukvårdsområdens behov.

Stockholms stad anordnade sålunda redan år 1910 vid sjukhuset S:t

Göran eu avdelning för hithörande fall från Stockholm. Sedermera har

även Göteborg låtit för patienter från staden inrätta särskilda vårdplatser

för ifrågavarande ändamål. Slutligen har år 1922 för medel, som av konung

Oscar II och drottning Sophia donerats till minne av deras guldbröllop,

öppnats en anstalt i Nynäshamn för vård av barn, lidande av ben- och körtcltuberkulos.

Den allmänt minskade tuberkulosfrekvensen bär medfört, att vissa anstalters

kapacitet kommit att utnyttjas endast till en mindre del. En minskning

av antalet riksplatser för kirurgisk tuberkulos har med anledning

härav ansetts påkallad och under senare år har också ett betydande antal

2 liiliang filt riksdagens protokoll 4954. G sand. Nr G4- 0!).

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 98.

övertaliga vårdplatser ställts till förfogande för sådana vårdgrenar, där

tillgången på vårdplatser långt ifrån täcker behovet. Styrsö kustsanatorium

användes sålunda fr. o. m. den 1 juli 1951 icke längre som anstalt för

kirurgisk tuberkulos utan har öppnats för vård av sinnesslöa barn, och

Solhems sjukhus kommer att fr. o. m. den 1 juli 1954 övertagas av Älvsborgs

läns landsting, som avser att använda sjukhuset uteslutande för ortopedvård.

Till följd av tuberkulosens tillbakagång föreligger sedan några

år tillbaka jämväl vid Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier

ett permanent överskott av vårdplatser, oaktat dessa anstalter fr. o. in.

den 1 juli 1950 medgivits rätt att disponera vissa vårdplatser även för eftervård

av barnförlamningspatienter. Vid Apelvikens kustsanatorium, som har

322 vårdplatser, utgjorde sålunda medelbeläggningen under tiden den 1

januari—31 oktober 1952 240 patienter, medan kronprinsessan Victorias

kustsanatorium med 215 vårdplatser under samma tid hade en medelbeläggning

av 177 patienter. Med anledning härav har fråga uppkommit, huruvida

behov föreligger att framdeles bibehålla båda dessa anstalter vid deras

uppgift att tjäna som vårdanstalter för kirurgisk tuberkulos.

Departementschefen erinrar om att riksdagens revisorer i sin till 1953

års riksdag avgivna berättelse framhållit, att det sedan länge stått klart

att Guldbröllopsminnets sanatorium till följd av den sjunkande tuberkulosfrekvensen

icke längre är behövligt för det ursprungligen avsedda ändamålet.

Det syntes revisorerna uppenbart, att en fortsatt drift av anstalten för

vård av kirurgisk tuberkulos icke är ekonomiskt försvarlig. Revisorerna förordade

därför, att en avveckling av anstalten kom till stånd snarast möjligt,

varvid givetvis även frågan om anstaltens framtida användning borde

utredas.

Medicinalstyrelsen har nu förordat, att Apelvikens och kronprinsessan

Victorias kustsanatorier även framdeles skall tjäna som anstalter för ortopedvård

inklusive vård av kirurgisk tuberkulos. I syfte att eliminera nuvarande

överskott på vårdplatser föreslås emellertid, att sanatorierna skall utgöra

anstalter förutom för vård av kirurgisk tuberkulos och eftervård av

barnförlamningspatienter jämväl för vård av andra ortopediska fall, som

kräver långvarig specialvård. Enligt styrelsens förslag skall sålunda av befintliga

vårdplatser vid Apelvikens kustsanatorium 182 disponeras för kirurgisk

turberkulos, 100 för eftervård av barnförlamningspatienter samt 40

förhyras av Hallands läns landsting för dels vård av akuta ortopediska

fall dels ock eftervård av ortopediska och extremitetskirurgiska fall. Vid

kronprinsessan Victorias kustsanatorium tänkes 110 vårdplatser skola reserveras

för kirurgisk tuberkulos, medan återstoden eller 105 platser avses

skola disponeras för eftervård av barnförlainningsfall samt för vård av

andra ortopedfall, som kräver långvarig specialbehandling. Beträffande båda

sanatorierna skall vidare gälla, att sådana för vård av kirurgisk tuberkulos

och eftervård av barnförlamningspatienter avsedda vårdplatser, som icke

utnyttjas för sitt egentliga ändamål, skall beläggas med andra ortopediska

fall.

Det är enligt departementschefen självfallet av vikt, att vårdplatser,

vilka till följd av minskad förekomst av en sjukdom icke längre erfordras

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98.

19

vid bekämpandet av denna sjukdom, kommer till användning inom andra

vårdområden, där brist på vårdplatser föreligger. Enligt vad medicinalstyrelsen

upplyst föreligger f. n. ett stort behov av vårdplatser för en del kroniska

sjukdomstillstånd, där ortopedisk specialvård erfordras. Med hänsyn

härtill och då ifrågavarande anstalter måste anses synnerligen lämpade

för meddelande av sådan vård anser departementschefen sig böra förorda,

att de vårdplatser, som icke erfordras för vård av kirurgisk tuberkulos och

eftervård av barnförlamningspatienter eller förhyras av Hallands läns landsting,

framdeles må tagas i anspråk för fall från hela riket, som erfordrar

långvarig ortopedisk specialbehandling. Vid utredningsarbetet har övervägts

att sammanföra samtliga patienter, lidande av kirurgisk tuberkulos,

till ett av sanatorierna och helt frigöra det andra för andra sjukvårdsändamål.

En sådan lösning, som enligt departementschefens förmenande skulle

erbjuda stora fördelar, har emellertid på av medicinalstyrelsen anförda skäl

icke varit möjlig att åvägabringa. Vid sådant förhållande anses det framlagda

förslaget tills vidare innebära en godtagbar lösning av frågan om ifrågavarande

sanatoriers framtida användning. Mot den närmare utformningen

av medicinalstyrelsens förslag i denna del har departementschefen ingen

erinran. Med anledning av vad Hallands läns landstings förvaltningsutskott

anfört, vill departementschefen uttala, att han i likhet med medicinalstyrelsen

anser av landstinget för eftervård förhyrda platser böra avse sådana

vårdfall, som för sin behandling fordrar ortopedisk sakkunskap.

Vad härefter angår vårdens finansiering vid förenämnda anstalter har

medicinalstyrelsen föreslagit, att vederbörande landsting och stad utanför

landsting för patienter från det egna upptagningsområdet skall erlägga

ersättning för vårdkostnaden enligt samma principer, som fastställts i gällande

s. k. utomlänsavtal, dock att ersättningen tills vidare bör begränsas

till högst 35 kronor. Vidare har föreslagits, att statsbidraget till vårdplatser

för kirurgisk tuberkulos skall nedsättas från nuvarande 3 kronor 25

öre till 1 krona 50 öre eller det belopp, varmed statsbidrag f. n. utgår till

landsting och storstäder, samt att statligt driftbidrag icke skall utgå

till övriga vårdplatser. I den mån vårdkostnaden överstiger 35 kronor

tänkes erforderligt fyllnadsbidrag skola utgå av statsmedel. Den nya ordningen

är avsedd att träda i tillämpning samtidigt med sjukförsäkringsreformens

ikraftträdande eller fr. o. m. den 1 januari 1955. Medicinalstyrelsen

har i anslutning härtill erinrat, att ortoped- och vanförevårdssakkunniga

i sitt den 28 augusti 1948 avgivna betänkande med utredning och

förslag rörande ortoped- och vanförevårdens organisation uttalade, att erforderlig

utbyggnad av ortopediska vårdplatser borde ske länsvis och att

landstingen borde övertaga det ekonomiska ansvaret för denna vårdform

lika väl som för övrig kroppssjukvård. Jämväl 1946 års statsbidragssakkunniga

hävdade på sin tid, att ett landstingskommunalt huvudmannaskap

för all sluten kroppssjukvård utanför undervisningssjukhusen på längre

sikt vore sjukvården till det största gagnet, samt uttalade, att varje sjukvårdsområde,

som beläde platser på en av förening eller stiftelse driven

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 98.

centralanstalt, borde härför erlägga gottgörelse, beräknad efter vederbörande

anstalts genomsnittliga driftkostnad. Vid framräkningen av detta

driftkostnadsbidrag borde hänsyn tagas till anstaltens inkomster i form av

statsbidrag, patientavgifter m. m. Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen

tidigare i olika sammanhang i princip anslutit sig till de sålunda

uppdragna riktlinjerna för ortopedvårdens finansiering och anser sig därför

i konsekvens härmed nu böra föreslå, att en omläggning av finansieringsgrunderna

för kustsanatorierna kommer till stånd, allra helst som de

ökade inkomster för de lokala huvudmännen, som genomförandet av en

enhetlig patientavgift vid de statsunderstödda sjukvårdsformerna kommer

att medföra, väsentligt bör underlätta en dylik omläggning.

Det torde enligt departementschefen vara obestridligt, att möjligheterna

till ortopedisk specialvård f. n. är högst otillräckliga och att därför behov

av en avsevärd utbyggnad av ortopediska vårdplatser föreligger. Huvudmannaskapet

för ortopedvården torde få anses åvila landsting och landstingsfria

städer. Departementschefen anser det därför följdriktigast, att det vidgade

vårdbehovet inom ortopedien tillgodoses genom att ortopediska kliniker

såsom redan skett inom vissa landstingsområden anknytes till övrig lasarettsvård

och att utbyggnaden sålunda sker länsvis. Det synes då av flera

skäl vara mindre lämpligt att bibehålla den nuvarande finansieringsformen

vid kustsanatorierna och sålunda vid sidan av landstingsbekostad ortopedisk

vård vid vissa landstings egna kliniker uppehålla en till övervägande del

likartad vård vid kustsanatorierna, som drives med i huvudsak statsmedel.

Det är anledning befara, att ett dylikt system kommer att verka hämmande

på utvecklingen av en såsom önskvärd ansedd länsvis utbyggd ortopedisk

vård. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande anstalter framdeles i vidgad

utsträckning kommer att för vård mottaga rent ortopediska fall har departementschefen

intet att erinra mot medicinalstyrelsens förslag, att vederbörande

landsting i princip skall svara för vårdkostnaden enligt samma

grunder, som stadgas i det mellan landsting och städer utom landsting träffade

s. k. utomlänsavtalet. Vid remissbehandlingen av medicinalstyrelsens

förslag har man icke heller haft något att erinra mot den föreslagna principen

om landstingens huvudmannaskap för ifrågavarande vård. De erinringar,

som riktats mot förslaget, har hänfört sig till kostnadsfördelningen

mellan stat och landsting och icke till principfrågan. Sålunda har från såväl

landstingsförbundets som stadsförbundets sida påyrkats, att nu utgående

statsbidrag bibehålies. För egen del anser departementschefen, att med ett

ställningstagande till statsbidragsfrågan lämpligen bör tills vidare anstå.

Denna fråga anses sålunda böra upptagas till prövning i samband med

prövningen av de förslag, som 1951 års vanförevårdsutredning kan komma

att framlägga. Det tillstyrkes därför, att nuvarande statsbidrag alltjämt tills

vidare må utgå för vård av kirurgisk tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter.

Då utomlänsavtalets grunder bör i huvudsak tillämpas

vid bestämmandet av landstingens ersättning för lämnad vård, följer härav

bl. a., att huvudmännens ersättningsskyldighet endast skall gälla i fråga om

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98.

21

patienter, som remitterats till vederbörande kustsanatorium av remissberättigad

läkare. Beträffande ersättningens storlek har medicinalstyrelsen föreslagit,

att ersättningsbeloppet skall grundas på den faktiska vårdkostnaden

under det räkenskapsår, som tilländagått närmast före ingången av det kalenderår,

varunder vården meddelats. Detta förslag anser departementschefen

välgrundat. Av vad departementschefen i det föregånde förordat

följer emellertid att vid bestämmandet av landstingens gottgörelse avdrag

bör göras för såväl utgående statsbidrag som gällande patientavgift. I

överensstämmelse med vad som i årets statsverksproposition föreslagits i

frågan om vanföreanstalternas kliniker föreslås, att den vårdavgift, som må

uttagas vid kustsanatorierna, fr. o. m. den 1 januari 1955 fastställes till

3 kronor för patient, som omfattas av sjukförsäkringen. Den vid remissbehandlingen

från visst håll framförda uppfattningen, att av medicinalstyrelsen

föreslagen anordning för driftens finansiering icke låter sig förenas

med sjukhuslagens bestämmelser om förvaltningen av sjukhus kan

departementschefen icke dela. Då i förevarande fall landstingens ersättning

begränsats till ett från början maximerat belopp, torde, även om detta belopp

icke oväsentligt överstiger den nuvarande faktiska vårdkostnaden, anstalten

icke bliva underkastad sjukhuslagens bestämmelser. Departementschefen

vill emellertid betona, att han betraktar medicinalstyrelsens förslag

till driftens finansiering endast som en provisorisk lösning av frågan om det

ekonomiska ansvaret för den vård, varom här är fråga, samt att han förutsätter,

att denna fråga upptages i ett större sammanhang i första hand i

samband med en prövning av spörsmålet om vanförevårdens framtida organisation.

Av medicinalstyrelsens förslag framgår icke klart, vilka kostnader som

skall inräknas i den vårdavgift, som skall ligga till grund vid bestämmandet

av landstingens ersättning. Denna fråga liksom övriga detalj spörsmål, som

kan aktualiseras vid ett genomförande av den nya ordningen, anses lämpligen

böra regleras vid de överläggningar mellan medicinalstyrelsen och berörda

parter, som förutsättes föregå förslagets genomförande.

Beträffande frågan om byggnadsbidrag till ifrågavarande anstalter delar

departementschefen medicinalstyrelsens uppfattning angående angelägenheten

av en ny köksbyggnad vid Apelvikens kustsanatorium. Departementschefen

är emellertid icke nu beredd att taga ställning till förslaget om medelsanvisning

för detta byggnadsföretag. Såsom byggnadsstyrelsen framhållit,

bör nämligen föreliggande ritningsförslag underkastas förnyad prövning.

Det är härvid av vikt att alla de möjligheter till begränsningar och

förenklingar i bvggnadsprogrammet tillvaratages, som är möjliga utan att

syftet med byggnadsföretaget förfelas.

I detta sammanhang vill departementschefen anmäla, att direktionen för

kronprinsessan Victorias kustsanatorium i skrivelse den 5 februari 1954

hemställt om anvisande av 80 000 kronor för anordnande av två vattenbassänger

för behandling av barnförlamningspatienter. I skrivelsen framhålles,

att ett 70-tal barnförlamningspatienter vårdas vid sanatoriet, vilket antal

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 98.

emellertid beräknas kunna utökas avsevärt. De patienter, som mottages vid

anstalten, utgöres till mycket stor del av svårt förlamade för vilkas behandling

sjukhuset förfogar över viss mekanisk utrustning. Vattenbassäng saknas

emellertid. Möjlighet till badbehandling utgör ofta en nödvändig förutsättning

för att patienterna skall kunna effektivt uppöva den genom sjukdomen

försvagade muskelfunktionen. Uppmärksammas bör även den gynnsamma

effekt för patienternas depression, som denna behandlingsform

medför. Vid företagen utredning har det visat sig, att två bassänger bör

anläggas, varav en för behandling av barn under fem år. Kostnaden uppskattas

till 80 000 kronor. Medicinalstyrelsen tillstyrker direktionens framställning.

I likhet med medicinalstyrelsen anser departementschefen det angeläget,

att de förbättrade vårdmöjligheter, som tillkomsten av föreslagna

vattenbassänger skulle innebära, snarast möjligt tillskapas och finner sig

därför böra tillstyrka, att statsbidrag må utgå för anordnande av två vattenbassänger

vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium med det belopp,

som kan komma att tillstyrkas av centrala sjukvårdsberedningen vid dess

granskning av föreliggande förslag, dock högst med 80 000 kronor.

Departementschefen övergår härefter till frågan om den framtida användningen

av Guldbröllopsminnets sanatorium i Nynäshamn. Härutinnan har

medicinalstyrelsen föreslagit, att sanatoriet fr. o. in. den 1 januari 1955 skall

omändras till en anstalt för kroniskt sjuka barn med företräde för barn från

Stockholm. Statsbidrag föreslås skola utgå med 1 krona 50 öre per dag. Beträffande

finansieringen i övrigt förutsätter styrelsen, att patientavgiften

höjes till 3 kronor samt att återstående driftkostnad skall gäldas av vederbörande

patients hemortslandsting enligt i huvudsak de grunder, som fastslagits

i utomlänsavtalet, tills vidare dock intill ett belopp av högst 35 kronor

per dag. Frågan härom föreslås böra göras till föremål för förhandlingar

med Stockholms stad. Medicinalstyrelsens förslag har tillstyrkts av samtliga

remissmyndigheter med undantag för sjukhusdirektionen i Stockholm.

Sistnämnda myndighet har visserligen anslutit sig till förslaget om ändrad

användning av sanatoriet men påyrkat ett bibehållande av nuvarande finansieringsform

för verksamheten i avbidan på en allmän översyn och revision

av gällande statsbidragssystem. Det torde enligt departementschefen

vara uppenbart, att denna direktionens inställning rubbat en väsentlig förutsättning

för ett genomförande av medicinalstyrelsens förslag enligt vilket

anstalten företrädesvis skall stå till förfogande för barn från Stockholms

stad, lidande av kronisk ortopedisk sjukdom. För egen del finner departementschefen,

att ett tillmötesgående av sjukhusdirektionens krav skulle innebära,

att till ifrågavarande anstalt skulle utgå ett i förhållande till övriga

kronikeranstalter förhöjt statsbidrag, varjämte staten skulle täcka

eventuellt uppkommande driftunderskott, eller med andra ord, att staten

skulle åtaga sig ansvaret för en vård, beträffande vilken huvudmannaskapet

åvilar landsting och landstingsfria städer. Departementschefen

kan icke biträda en sådan anordning. Som medicinalstyrelsen fram
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98.

23

hållit föreligger f. n. ett behov av vårdplatser för kroniskt sjuka barn i allmänhet

och ortopediskt sjuka i synnerhet. Departementschefen anser sig

därför böra biträda förslaget, att sanatoriet i Nynäshamn skall upphöra

att fungera som vårdanstalt för kirurgisk tuberkulos och i stället upplåtas

för vård av kroniskt sjuka. Stockholms stads sjukhusdirektion har vitsordat,

att det skulle vara fördelaktigt för staden att kunna utnyttja vid anstalten

befintliga vårdplatser för kroniska ortopediska fall. Det synes departementschefen

därför icke uteslutet, att staden efter ytterligare överväganden

kan finna skäl biträda medicinalstyrelsens förslag jämväl i fragan om

verksamhetens finansiering. Det föreslås få ankomma pa medicinalstyrelsen

att upptaga förhandlingar med staden i frågan. Därest det härvid icke skulle

visa sig möjligt att åvägabringa en överenskommelse med staden i enlighet

med medicinalstyrelsens förslag förordas, att anstalten framdeles avses för

vård av kroniskt sjuka barn från hela riket utan företrädesrätt för sjuka

från staden med den finansiering av verksamheten, som av medicinalstyrelsen

förordats. På medicinalstyrelsen bör ankomma att träffa de anstalter,

som erfordras härför. Det förordas, att den föreslagna omläggningen av

verksamheten kommer till stånd fr. o. m. den 1 januari 1955, efter vilken

tidpunkt bidrag av statsmedel icke bör utgå för fortsatt drift av anstalten

för kirurgisk tuberkulos.

Vad slutligen angår medelsbehovet för nästa budgetår under anslaget

till bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos erfordras vid

bifall till vad departementschefen i det föregående föreslagit i driftbidrag

till Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier i runt tal 346 000

kronor. För anstalten Guldbröllopsminnet kan för tiden den 1 juli—31 december

1954 erforderligt driftbidrag beräknas till 8 400 kronor. För övriga

anstalter torde erfordras omkring 30 000 kronor.

Till stödjebandage och proteser har under de två senaste budgetåren utbetalats

i genomsnitt 52 000 kronor. På grund av Älvsborgs läns landstings

övertagande av Solhems sjukhus fr. o. m. den 1 juli 1954 torde medelsbehovet

för nästa budgetår kunna beräknas till 50 000 kronor.

För bidrag till täckande av driftunderskott vid enskilda anstalter under

budgetåret 1953/54 har medicinalstyrelsen beräknat ett belopp av 3 460 000

kronor, varav 730 000 kronor för bestridande av kostnaderna för retroaktivavgifter

till statens pensionsanstalt. Någon medelsanvisning för sistnämnda

ändamål torde emellertid icke erfordras för nästa budgetår. Enligt

vad departementschefen inhämtat lärer nämligen beslut i pensionsfrågan

icke vara att påräkna under innevarande budgetår. För täckande av driftunderskott

vid de enskilda anstalterna för kirurgisk tuberkulos under budgetåret

1953/54 anses sålunda böra upptagas ett belopp av 2 730 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget till bidrag till driften av

anstalter för kirurgisk tuberkulos skulle alltså för nästa budgetår uppgå

till 3 164 400 kronor, vilket belopp anses kunna avrundas nedåt till 3 160 000

kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 98.

Vad åter angår medelsbehovet under anslaget till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter bör vid bifall till vad departementschefen

ovan föreslagit medel anvisas för anordnande av två vattenbassänger

vid kronprinsessan Victorias sanatorium. Vidare förordas, att medel beräknas

för att tillgodose framställning om bidrag till anordnande av nya platser för

lungtuberkulos. För detta ändamål anses ett belopp av 80 000 kronor böra

avses. Ä andra sidan torde man kunna räkna med återleverans till statsverket

av omkring 11 600 kronor i samband med att en anstalt nedlägges.

Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså uppgå till 148 400 kronor. Då

emellertid ett belopp av 317 918 kronor finnes disponibelt å anslaget, är

det icke erforderligt att ytterligare medel anvisas för nästa budgetår. Anslaget

föreslås därför uppfört med allenast ett formellt belopp av 100 kronor.

Departementschefen vill till sist erinra, att bidrag till driften av Guldbröllopsminnets

anstalt under tiden den 1 januari—30 juni 1955 kommer att

utgå från anslaget till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka. Erforderligt

driftbidrag kan beräknas till i runt tal 6 300 kronor. Då förevarande

anslag är av förslagsanslags natur, anses emellertid någon uppräkning av i

årets statsverksproposition för ändamålet föreslaget anslag icke behöva ske.

Utskottet. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen innebär departementschefens

förslag, både i vad det avser den framtida användningen av

Apelvikens och kronprinsessans Victorias kustsanatorier och i vad det avser

vårdens finansiering vid dessa anstalter, endast en provisorisk lösning,

avsedd att framdeles omprövas i större sammanhang. Utskottet, som i likhet

med departementschefen finner det välbetänkt att med ett definitivt ståndpunktstagande

till dessa frågor ännu någon tid får anstå, tillstyrker Kungl.

Maj :ts förslag i denna del.

Då icke heller departementschefens förslag rörande Guldbröllopsminnets

sanatorium i Nynäshamn eller beräkningarna av medelsbehovet för nästa

budgetår givit anledning till erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för den 26 februari 1954 förordade

förslag rörande den framtida användningen av Apelvikens

och kronprinsessan Victorias kustsanatorier samt stiftelsen

konung Oscar II :s och drottning Sophias Guldbröllopsminnes

sanatorium i Nynäshamn;

b) till Bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos

för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 3 160 000 kronor;

c) medgiva, att kronprinsessan Victorias kustsanatorium

i Barkakra må för bestridande av kostnaderna för anordnande

av två vattenbassänger komma i åtnjutande av statsbidrag

med högst 80 000 kronor;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 98.

25

d) till Bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkuloss

jukvårdsanstalter för budgetåret 1954/55 under elfte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor.

Stockholm den 27 april 1954.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Närvarande: se under utlåtandet nr 99.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos m. m. a1 i texten