Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos m. m.
1954-04-27 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1954:98, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 98.
15
Nr 98.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag
till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos
m. m.
(3 :e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkterna
70 och 72, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1954/55 beräkna dels till Bidrag till uppförande eller
inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter ett reservationsanslag av 100
kronor, dels ock till Bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos
ett förslagsanslag av 3 220 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 106, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 26 februari
1954, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade
förslag rörande den framtida användningen av Apelvikens och
kronprinsessan Victorias kustsanatorier samt stiftelsen konung Oscar II :s
och drottning Sophias Guldbröllopsminnes sanatorium i Nynäshamn, dels
till Bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos för budgetåret
1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 160 000 kronor,
dels medgiva, att kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Barkåkra
må för bestridande av kostnaderna för anordnande av två vattenbassänger
komma i åtnjutande av statsbidrag med högst 80 000 kronor, dels ock till
Bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter för
budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 100 kronor.
Genom beslut den 5 december 1952 uppdrog Kungl. Maj :t åt medicinalstyrelsen
att i samråd med styrelsen för Apelvikens kustsanatorium och
direktionen för kronprinsessan Victorias kustsanatorium samt särskild sakkunnig
utreda frågan om den framtida användningen av nämnda sanatorier
och därmed sammanhängande spörsmål. Medicinalstyrelsen har med skrivelse
den 30 december 1953 inkommit med förslag i ämnet.
Med skrivelse den 14 januari 1954 har medicinalstyrelsen jämväl inkommit
med förslag angående den framtida användningen av stiftelsen Guldbröllopsminnets
anstalt i Nynäshamn. De nämnda skrivelserna har varit
föremål för remissbehandling.
Apelvikens kustsanatorium, som äges av en förening med samma namn,
togs i bruk år 1904. Befintliga byggnader är i gott skick med undantag för
köksbyggnaden, som är inrymd i en träbyggnad av dålig beskaffenhet. An
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 98.
talet vid sanatoriet disponibla vårdplatser uppgår f. n. till 322. Av dessa
är emellertid 38 belägna i en friliggande paviljong, som är mindre lämplig
som vårdavdelning. Sistnämnda vårdplatser kan därför icke anses som
fullvärdiga och användes endast som reservplatser.
Kronprinsessan Victorias kustsanatorium äges likaledes av en förening
med samma namn. Sanatoriet tillkom år 1903. Anstalten består av ett flertal
byggnader, av vilka tre är sammanbyggda till ett huvudkomplex. Antalet
disponibla vårdplatser utgör f. n. 215.
En betydande nedgång av antalet fall av kirurgisk tuberkulos har ägt
rum under senare år. Vid Apelvikens kustsanatorium har sålunda medelbeläggningen
såvitt angår kirurgisk tuberkulos sjunkit från 398 patienter
år 1942 till 199 patienter år 1952. Motsvarande siffror vid kronprinsessan
Victorias kustsanatorium utgör 237 resp. 143. Den starka minskningen i
tuberkulosfrekvensen har medfört, att ett betydande överskott av vårdplatser
uppkommit vid ifrågavarande sanatorier. Med anledning härav har
anstalterna medgivits rätt att disponera vissa vårdplatser för eftervård av
barnförlamningspatienter; 80 vårdplatser vid Apelvikens kustsanatorium
och 66 vårdplatser vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium har ställts
till förfogande för sådan eftervård.
Beträffande finansieringen av vården gäller f. n„ att statsbidrag utgår
med 3 kronor 25 öre per dag och patient för de vårdplatser, som belägges
med patienter, lidande av kirurgisk tuberkulos. Bidrag utgår endast för
vårdplats, som är öppen under hela året, och för vilken icke uttages högre
avgift än 1 krona per dag och patient. Driftbidrag må i intet fall utgå med
högre belopp per år än skillnaden mellan anstaltens verkliga driftkostnader
å ena, samt summan av patientavgifterna och andra från anstaltens
drift härflytande inkomster å andra sidan. Jämlikt särskilt medgivande
av riksdagen må Kungl. Maj:t, på framställning av vederbörande huvudman.
bevilja erforderligt fyllnadsbidrag, i den mån summan av statsbidraget
och patientavgifterna icke förslår till bestridande av de enligt vederbörligen
granskade räkenskaper funna verkliga driftkostnaderna samt
underskottet icke kan täckas med andra för ändamålet tillgängliga medel.
Såsom villkor för rätt att komma i åtnjutande av fyllnadsbidrag gäller
fr. o. m. budgetåret 1952/53, att anstaltens inkomst- och utgiftsstat för
bidragsåret fastställes av Kungl. Maj :t.
För de vårdplatser, som disponeras för eftervård av barnförlamningspatienter,
utgår statsbidrag med 5 kronor 50 öre för dag och patient, som
för barnförlamning vårdas å allmän sal eller därmed likställt rum och för
vilken vårdavgift icke uttages med högre belopp än 1 krona för dag. I den
mån summan av statsbidraget och patientavgifterna icke förslår till bestridande
av de enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga
driftkostnader, som med utgångspunkt från dagkostnaden vid vederbörande
kustsanatorium kan anses belöpa på barnförlamningspatienterna,
samt på sådant sätt beräknat underskott icke kan täckas med andra för
ändamålet tillgängliga medel, kan Kungl. Maj :t på därom av vederbörande
Statsutskottets utlåtande nr 98.
17
huvudman gjord framställning bevilja det ytterligare bidrag, som befinnes
erforderligt. Även beträffande erhållande av nu ifrågavarande fyllnadsbidrag
gäller, att sanatoriets inkomst- och utgiftsstat för bidragsåret skall
ha fastställts av Kungl. Maj :t. Kostnaden för nämnda eftervård av barnförlamningspatienter
bestrides från det å riksstaten uppförda anslaget till
bidrag till vanföreanstalter m. m.
Konung Oscar II :s och drottning Sophias guldbröllopsminnes kustsanatorium
i Nynäshamn tillkom år 1922. Kustsanatoriet, som har 23 vårdplatser,
är knutet till avdelningen för kirurgisk tuberkulos vid S:t Görans
sjukhus genom gemensam överläkare. Sanatoriet står liksom övriga kustsanatorier
till hela landets förfogande. Klientelet består dock huvudsakligast
av barn från Stockholm och dess närhet. Till sanatoriet i dess egenskap
av B-anstalt för barn, lidande av kirurgisk tuberkulos, utgår statsbidrag
med 2 kronor per underhållsdag för patienter tillhörande nämnda
klientel. Jämlikt särskilt medgivande av riksdagen må Kungl. Maj :t därjämte
bevilja erforderligt fyllnadsbidrag i överensstämmelse med vad som
gäller beträffande Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier.
En redogörelse för innehållet i medicinalstyrelsens båda ovannämnda skrivelser
samt däröver avgivna yttranden finnes intagen i statsrådsprotokollet
(s. 5—19). Utskottet tillåter sig att hänvisa till nämnda redogörelse.
Departementschefen lämnar inledningsvis följande uppgifter rörande kustsanatorierna
och anstalterna för kirurgisk tuberkulos.
Genom enskilda läkares initiativ och med tillhjälp av enskilda medel tillkom
de tre första kustsanatorierna i riket, alla belägna vid Västkusten, nämligen
kronprinsessan Victorias kustsanatorium vid Barkåkra år 1903, kustsanatoriet
vid Apelviken år 1904 och Styrsö kustsjukhus år 1908. Anstalterna,
som från början var tämligen enkla samt huvudsakligen avsedda
för vård av skrofulösa barn, har sedermera med bidrag från staten utvecklats
till större, tidsenliga specialsjukhus för vård av kirurgisk tuberkulos
hos såväl vuxna som barn. Som ägare till anstalterna har alltsedan deras
tillkomst stått enskilda föreningar med uppgift att anskaffa nödiga medel
för anstalternas drift. Nämnda anstalter utgjorde länge de enda anstalter,
där fall av kirurgisk tuberkulos från hela riket kunde erhålla erforderlig
specialvård. Sedermera tillkom ytterligare en för riket i dess helhet, om än
villkorligt, tillgänglig anstalt, nämligen en av stiftelsen Solhem år 1931
i Borås öppnad anstalt.
Jämsides med dessa anstalter har emellertid inrättats anstalter för kirurgisk
tuberkulos, avsedda endast för visst eller vissa sjukvårdsområdens behov.
Stockholms stad anordnade sålunda redan år 1910 vid sjukhuset S:t
Göran eu avdelning för hithörande fall från Stockholm. Sedermera har
även Göteborg låtit för patienter från staden inrätta särskilda vårdplatser
för ifrågavarande ändamål. Slutligen har år 1922 för medel, som av konung
Oscar II och drottning Sophia donerats till minne av deras guldbröllop,
öppnats en anstalt i Nynäshamn för vård av barn, lidande av ben- och körtcltuberkulos.
Den allmänt minskade tuberkulosfrekvensen bär medfört, att vissa anstalters
kapacitet kommit att utnyttjas endast till en mindre del. En minskning
av antalet riksplatser för kirurgisk tuberkulos har med anledning
härav ansetts påkallad och under senare år har också ett betydande antal
2 liiliang filt riksdagens protokoll 4954. G sand. Nr G4- 0!).
18
Statsutskottets utlåtande nr 98.
övertaliga vårdplatser ställts till förfogande för sådana vårdgrenar, där
tillgången på vårdplatser långt ifrån täcker behovet. Styrsö kustsanatorium
användes sålunda fr. o. m. den 1 juli 1951 icke längre som anstalt för
kirurgisk tuberkulos utan har öppnats för vård av sinnesslöa barn, och
Solhems sjukhus kommer att fr. o. m. den 1 juli 1954 övertagas av Älvsborgs
läns landsting, som avser att använda sjukhuset uteslutande för ortopedvård.
Till följd av tuberkulosens tillbakagång föreligger sedan några
år tillbaka jämväl vid Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier
ett permanent överskott av vårdplatser, oaktat dessa anstalter fr. o. in.
den 1 juli 1950 medgivits rätt att disponera vissa vårdplatser även för eftervård
av barnförlamningspatienter. Vid Apelvikens kustsanatorium, som har
322 vårdplatser, utgjorde sålunda medelbeläggningen under tiden den 1
januari—31 oktober 1952 240 patienter, medan kronprinsessan Victorias
kustsanatorium med 215 vårdplatser under samma tid hade en medelbeläggning
av 177 patienter. Med anledning härav har fråga uppkommit, huruvida
behov föreligger att framdeles bibehålla båda dessa anstalter vid deras
uppgift att tjäna som vårdanstalter för kirurgisk tuberkulos.
Departementschefen erinrar om att riksdagens revisorer i sin till 1953
års riksdag avgivna berättelse framhållit, att det sedan länge stått klart
att Guldbröllopsminnets sanatorium till följd av den sjunkande tuberkulosfrekvensen
icke längre är behövligt för det ursprungligen avsedda ändamålet.
Det syntes revisorerna uppenbart, att en fortsatt drift av anstalten för
vård av kirurgisk tuberkulos icke är ekonomiskt försvarlig. Revisorerna förordade
därför, att en avveckling av anstalten kom till stånd snarast möjligt,
varvid givetvis även frågan om anstaltens framtida användning borde
utredas.
Medicinalstyrelsen har nu förordat, att Apelvikens och kronprinsessan
Victorias kustsanatorier även framdeles skall tjäna som anstalter för ortopedvård
inklusive vård av kirurgisk tuberkulos. I syfte att eliminera nuvarande
överskott på vårdplatser föreslås emellertid, att sanatorierna skall utgöra
anstalter förutom för vård av kirurgisk tuberkulos och eftervård av
barnförlamningspatienter jämväl för vård av andra ortopediska fall, som
kräver långvarig specialvård. Enligt styrelsens förslag skall sålunda av befintliga
vårdplatser vid Apelvikens kustsanatorium 182 disponeras för kirurgisk
turberkulos, 100 för eftervård av barnförlamningspatienter samt 40
förhyras av Hallands läns landsting för dels vård av akuta ortopediska
fall dels ock eftervård av ortopediska och extremitetskirurgiska fall. Vid
kronprinsessan Victorias kustsanatorium tänkes 110 vårdplatser skola reserveras
för kirurgisk tuberkulos, medan återstoden eller 105 platser avses
skola disponeras för eftervård av barnförlainningsfall samt för vård av
andra ortopedfall, som kräver långvarig specialbehandling. Beträffande båda
sanatorierna skall vidare gälla, att sådana för vård av kirurgisk tuberkulos
och eftervård av barnförlamningspatienter avsedda vårdplatser, som icke
utnyttjas för sitt egentliga ändamål, skall beläggas med andra ortopediska
fall.
Det är enligt departementschefen självfallet av vikt, att vårdplatser,
vilka till följd av minskad förekomst av en sjukdom icke längre erfordras
Statsutskottets utlåtande nr 98.
19
vid bekämpandet av denna sjukdom, kommer till användning inom andra
vårdområden, där brist på vårdplatser föreligger. Enligt vad medicinalstyrelsen
upplyst föreligger f. n. ett stort behov av vårdplatser för en del kroniska
sjukdomstillstånd, där ortopedisk specialvård erfordras. Med hänsyn
härtill och då ifrågavarande anstalter måste anses synnerligen lämpade
för meddelande av sådan vård anser departementschefen sig böra förorda,
att de vårdplatser, som icke erfordras för vård av kirurgisk tuberkulos och
eftervård av barnförlamningspatienter eller förhyras av Hallands läns landsting,
framdeles må tagas i anspråk för fall från hela riket, som erfordrar
långvarig ortopedisk specialbehandling. Vid utredningsarbetet har övervägts
att sammanföra samtliga patienter, lidande av kirurgisk tuberkulos,
till ett av sanatorierna och helt frigöra det andra för andra sjukvårdsändamål.
En sådan lösning, som enligt departementschefens förmenande skulle
erbjuda stora fördelar, har emellertid på av medicinalstyrelsen anförda skäl
icke varit möjlig att åvägabringa. Vid sådant förhållande anses det framlagda
förslaget tills vidare innebära en godtagbar lösning av frågan om ifrågavarande
sanatoriers framtida användning. Mot den närmare utformningen
av medicinalstyrelsens förslag i denna del har departementschefen ingen
erinran. Med anledning av vad Hallands läns landstings förvaltningsutskott
anfört, vill departementschefen uttala, att han i likhet med medicinalstyrelsen
anser av landstinget för eftervård förhyrda platser böra avse sådana
vårdfall, som för sin behandling fordrar ortopedisk sakkunskap.
Vad härefter angår vårdens finansiering vid förenämnda anstalter har
medicinalstyrelsen föreslagit, att vederbörande landsting och stad utanför
landsting för patienter från det egna upptagningsområdet skall erlägga
ersättning för vårdkostnaden enligt samma principer, som fastställts i gällande
s. k. utomlänsavtal, dock att ersättningen tills vidare bör begränsas
till högst 35 kronor. Vidare har föreslagits, att statsbidraget till vårdplatser
för kirurgisk tuberkulos skall nedsättas från nuvarande 3 kronor 25
öre till 1 krona 50 öre eller det belopp, varmed statsbidrag f. n. utgår till
landsting och storstäder, samt att statligt driftbidrag icke skall utgå
till övriga vårdplatser. I den mån vårdkostnaden överstiger 35 kronor
tänkes erforderligt fyllnadsbidrag skola utgå av statsmedel. Den nya ordningen
är avsedd att träda i tillämpning samtidigt med sjukförsäkringsreformens
ikraftträdande eller fr. o. m. den 1 januari 1955. Medicinalstyrelsen
har i anslutning härtill erinrat, att ortoped- och vanförevårdssakkunniga
i sitt den 28 augusti 1948 avgivna betänkande med utredning och
förslag rörande ortoped- och vanförevårdens organisation uttalade, att erforderlig
utbyggnad av ortopediska vårdplatser borde ske länsvis och att
landstingen borde övertaga det ekonomiska ansvaret för denna vårdform
lika väl som för övrig kroppssjukvård. Jämväl 1946 års statsbidragssakkunniga
hävdade på sin tid, att ett landstingskommunalt huvudmannaskap
för all sluten kroppssjukvård utanför undervisningssjukhusen på längre
sikt vore sjukvården till det största gagnet, samt uttalade, att varje sjukvårdsområde,
som beläde platser på en av förening eller stiftelse driven
20
Statsutskottets utlåtande nr 98.
centralanstalt, borde härför erlägga gottgörelse, beräknad efter vederbörande
anstalts genomsnittliga driftkostnad. Vid framräkningen av detta
driftkostnadsbidrag borde hänsyn tagas till anstaltens inkomster i form av
statsbidrag, patientavgifter m. m. Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen
tidigare i olika sammanhang i princip anslutit sig till de sålunda
uppdragna riktlinjerna för ortopedvårdens finansiering och anser sig därför
i konsekvens härmed nu böra föreslå, att en omläggning av finansieringsgrunderna
för kustsanatorierna kommer till stånd, allra helst som de
ökade inkomster för de lokala huvudmännen, som genomförandet av en
enhetlig patientavgift vid de statsunderstödda sjukvårdsformerna kommer
att medföra, väsentligt bör underlätta en dylik omläggning.
Det torde enligt departementschefen vara obestridligt, att möjligheterna
till ortopedisk specialvård f. n. är högst otillräckliga och att därför behov
av en avsevärd utbyggnad av ortopediska vårdplatser föreligger. Huvudmannaskapet
för ortopedvården torde få anses åvila landsting och landstingsfria
städer. Departementschefen anser det därför följdriktigast, att det vidgade
vårdbehovet inom ortopedien tillgodoses genom att ortopediska kliniker
såsom redan skett inom vissa landstingsområden anknytes till övrig lasarettsvård
och att utbyggnaden sålunda sker länsvis. Det synes då av flera
skäl vara mindre lämpligt att bibehålla den nuvarande finansieringsformen
vid kustsanatorierna och sålunda vid sidan av landstingsbekostad ortopedisk
vård vid vissa landstings egna kliniker uppehålla en till övervägande del
likartad vård vid kustsanatorierna, som drives med i huvudsak statsmedel.
Det är anledning befara, att ett dylikt system kommer att verka hämmande
på utvecklingen av en såsom önskvärd ansedd länsvis utbyggd ortopedisk
vård. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande anstalter framdeles i vidgad
utsträckning kommer att för vård mottaga rent ortopediska fall har departementschefen
intet att erinra mot medicinalstyrelsens förslag, att vederbörande
landsting i princip skall svara för vårdkostnaden enligt samma
grunder, som stadgas i det mellan landsting och städer utom landsting träffade
s. k. utomlänsavtalet. Vid remissbehandlingen av medicinalstyrelsens
förslag har man icke heller haft något att erinra mot den föreslagna principen
om landstingens huvudmannaskap för ifrågavarande vård. De erinringar,
som riktats mot förslaget, har hänfört sig till kostnadsfördelningen
mellan stat och landsting och icke till principfrågan. Sålunda har från såväl
landstingsförbundets som stadsförbundets sida påyrkats, att nu utgående
statsbidrag bibehålies. För egen del anser departementschefen, att med ett
ställningstagande till statsbidragsfrågan lämpligen bör tills vidare anstå.
Denna fråga anses sålunda böra upptagas till prövning i samband med
prövningen av de förslag, som 1951 års vanförevårdsutredning kan komma
att framlägga. Det tillstyrkes därför, att nuvarande statsbidrag alltjämt tills
vidare må utgå för vård av kirurgisk tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter.
Då utomlänsavtalets grunder bör i huvudsak tillämpas
vid bestämmandet av landstingens ersättning för lämnad vård, följer härav
bl. a., att huvudmännens ersättningsskyldighet endast skall gälla i fråga om
Statsutskottets utlåtande nr 98.
21
patienter, som remitterats till vederbörande kustsanatorium av remissberättigad
läkare. Beträffande ersättningens storlek har medicinalstyrelsen föreslagit,
att ersättningsbeloppet skall grundas på den faktiska vårdkostnaden
under det räkenskapsår, som tilländagått närmast före ingången av det kalenderår,
varunder vården meddelats. Detta förslag anser departementschefen
välgrundat. Av vad departementschefen i det föregånde förordat
följer emellertid att vid bestämmandet av landstingens gottgörelse avdrag
bör göras för såväl utgående statsbidrag som gällande patientavgift. I
överensstämmelse med vad som i årets statsverksproposition föreslagits i
frågan om vanföreanstalternas kliniker föreslås, att den vårdavgift, som må
uttagas vid kustsanatorierna, fr. o. m. den 1 januari 1955 fastställes till
3 kronor för patient, som omfattas av sjukförsäkringen. Den vid remissbehandlingen
från visst håll framförda uppfattningen, att av medicinalstyrelsen
föreslagen anordning för driftens finansiering icke låter sig förenas
med sjukhuslagens bestämmelser om förvaltningen av sjukhus kan
departementschefen icke dela. Då i förevarande fall landstingens ersättning
begränsats till ett från början maximerat belopp, torde, även om detta belopp
icke oväsentligt överstiger den nuvarande faktiska vårdkostnaden, anstalten
icke bliva underkastad sjukhuslagens bestämmelser. Departementschefen
vill emellertid betona, att han betraktar medicinalstyrelsens förslag
till driftens finansiering endast som en provisorisk lösning av frågan om det
ekonomiska ansvaret för den vård, varom här är fråga, samt att han förutsätter,
att denna fråga upptages i ett större sammanhang i första hand i
samband med en prövning av spörsmålet om vanförevårdens framtida organisation.
Av medicinalstyrelsens förslag framgår icke klart, vilka kostnader som
skall inräknas i den vårdavgift, som skall ligga till grund vid bestämmandet
av landstingens ersättning. Denna fråga liksom övriga detalj spörsmål, som
kan aktualiseras vid ett genomförande av den nya ordningen, anses lämpligen
böra regleras vid de överläggningar mellan medicinalstyrelsen och berörda
parter, som förutsättes föregå förslagets genomförande.
Beträffande frågan om byggnadsbidrag till ifrågavarande anstalter delar
departementschefen medicinalstyrelsens uppfattning angående angelägenheten
av en ny köksbyggnad vid Apelvikens kustsanatorium. Departementschefen
är emellertid icke nu beredd att taga ställning till förslaget om medelsanvisning
för detta byggnadsföretag. Såsom byggnadsstyrelsen framhållit,
bör nämligen föreliggande ritningsförslag underkastas förnyad prövning.
Det är härvid av vikt att alla de möjligheter till begränsningar och
förenklingar i bvggnadsprogrammet tillvaratages, som är möjliga utan att
syftet med byggnadsföretaget förfelas.
I detta sammanhang vill departementschefen anmäla, att direktionen för
kronprinsessan Victorias kustsanatorium i skrivelse den 5 februari 1954
hemställt om anvisande av 80 000 kronor för anordnande av två vattenbassänger
för behandling av barnförlamningspatienter. I skrivelsen framhålles,
att ett 70-tal barnförlamningspatienter vårdas vid sanatoriet, vilket antal
22
Statsutskottets utlåtande nr 98.
emellertid beräknas kunna utökas avsevärt. De patienter, som mottages vid
anstalten, utgöres till mycket stor del av svårt förlamade för vilkas behandling
sjukhuset förfogar över viss mekanisk utrustning. Vattenbassäng saknas
emellertid. Möjlighet till badbehandling utgör ofta en nödvändig förutsättning
för att patienterna skall kunna effektivt uppöva den genom sjukdomen
försvagade muskelfunktionen. Uppmärksammas bör även den gynnsamma
effekt för patienternas depression, som denna behandlingsform
medför. Vid företagen utredning har det visat sig, att två bassänger bör
anläggas, varav en för behandling av barn under fem år. Kostnaden uppskattas
till 80 000 kronor. Medicinalstyrelsen tillstyrker direktionens framställning.
I likhet med medicinalstyrelsen anser departementschefen det angeläget,
att de förbättrade vårdmöjligheter, som tillkomsten av föreslagna
vattenbassänger skulle innebära, snarast möjligt tillskapas och finner sig
därför böra tillstyrka, att statsbidrag må utgå för anordnande av två vattenbassänger
vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium med det belopp,
som kan komma att tillstyrkas av centrala sjukvårdsberedningen vid dess
granskning av föreliggande förslag, dock högst med 80 000 kronor.
Departementschefen övergår härefter till frågan om den framtida användningen
av Guldbröllopsminnets sanatorium i Nynäshamn. Härutinnan har
medicinalstyrelsen föreslagit, att sanatoriet fr. o. in. den 1 januari 1955 skall
omändras till en anstalt för kroniskt sjuka barn med företräde för barn från
Stockholm. Statsbidrag föreslås skola utgå med 1 krona 50 öre per dag. Beträffande
finansieringen i övrigt förutsätter styrelsen, att patientavgiften
höjes till 3 kronor samt att återstående driftkostnad skall gäldas av vederbörande
patients hemortslandsting enligt i huvudsak de grunder, som fastslagits
i utomlänsavtalet, tills vidare dock intill ett belopp av högst 35 kronor
per dag. Frågan härom föreslås böra göras till föremål för förhandlingar
med Stockholms stad. Medicinalstyrelsens förslag har tillstyrkts av samtliga
remissmyndigheter med undantag för sjukhusdirektionen i Stockholm.
Sistnämnda myndighet har visserligen anslutit sig till förslaget om ändrad
användning av sanatoriet men påyrkat ett bibehållande av nuvarande finansieringsform
för verksamheten i avbidan på en allmän översyn och revision
av gällande statsbidragssystem. Det torde enligt departementschefen
vara uppenbart, att denna direktionens inställning rubbat en väsentlig förutsättning
för ett genomförande av medicinalstyrelsens förslag enligt vilket
anstalten företrädesvis skall stå till förfogande för barn från Stockholms
stad, lidande av kronisk ortopedisk sjukdom. För egen del finner departementschefen,
att ett tillmötesgående av sjukhusdirektionens krav skulle innebära,
att till ifrågavarande anstalt skulle utgå ett i förhållande till övriga
kronikeranstalter förhöjt statsbidrag, varjämte staten skulle täcka
eventuellt uppkommande driftunderskott, eller med andra ord, att staten
skulle åtaga sig ansvaret för en vård, beträffande vilken huvudmannaskapet
åvilar landsting och landstingsfria städer. Departementschefen
kan icke biträda en sådan anordning. Som medicinalstyrelsen fram
-
Statsutskottets utlåtande nr 98.
23
hållit föreligger f. n. ett behov av vårdplatser för kroniskt sjuka barn i allmänhet
och ortopediskt sjuka i synnerhet. Departementschefen anser sig
därför böra biträda förslaget, att sanatoriet i Nynäshamn skall upphöra
att fungera som vårdanstalt för kirurgisk tuberkulos och i stället upplåtas
för vård av kroniskt sjuka. Stockholms stads sjukhusdirektion har vitsordat,
att det skulle vara fördelaktigt för staden att kunna utnyttja vid anstalten
befintliga vårdplatser för kroniska ortopediska fall. Det synes departementschefen
därför icke uteslutet, att staden efter ytterligare överväganden
kan finna skäl biträda medicinalstyrelsens förslag jämväl i fragan om
verksamhetens finansiering. Det föreslås få ankomma pa medicinalstyrelsen
att upptaga förhandlingar med staden i frågan. Därest det härvid icke skulle
visa sig möjligt att åvägabringa en överenskommelse med staden i enlighet
med medicinalstyrelsens förslag förordas, att anstalten framdeles avses för
vård av kroniskt sjuka barn från hela riket utan företrädesrätt för sjuka
från staden med den finansiering av verksamheten, som av medicinalstyrelsen
förordats. På medicinalstyrelsen bör ankomma att träffa de anstalter,
som erfordras härför. Det förordas, att den föreslagna omläggningen av
verksamheten kommer till stånd fr. o. m. den 1 januari 1955, efter vilken
tidpunkt bidrag av statsmedel icke bör utgå för fortsatt drift av anstalten
för kirurgisk tuberkulos.
Vad slutligen angår medelsbehovet för nästa budgetår under anslaget
till bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos erfordras vid
bifall till vad departementschefen i det föregående föreslagit i driftbidrag
till Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier i runt tal 346 000
kronor. För anstalten Guldbröllopsminnet kan för tiden den 1 juli—31 december
1954 erforderligt driftbidrag beräknas till 8 400 kronor. För övriga
anstalter torde erfordras omkring 30 000 kronor.
Till stödjebandage och proteser har under de två senaste budgetåren utbetalats
i genomsnitt 52 000 kronor. På grund av Älvsborgs läns landstings
övertagande av Solhems sjukhus fr. o. m. den 1 juli 1954 torde medelsbehovet
för nästa budgetår kunna beräknas till 50 000 kronor.
För bidrag till täckande av driftunderskott vid enskilda anstalter under
budgetåret 1953/54 har medicinalstyrelsen beräknat ett belopp av 3 460 000
kronor, varav 730 000 kronor för bestridande av kostnaderna för retroaktivavgifter
till statens pensionsanstalt. Någon medelsanvisning för sistnämnda
ändamål torde emellertid icke erfordras för nästa budgetår. Enligt
vad departementschefen inhämtat lärer nämligen beslut i pensionsfrågan
icke vara att påräkna under innevarande budgetår. För täckande av driftunderskott
vid de enskilda anstalterna för kirurgisk tuberkulos under budgetåret
1953/54 anses sålunda böra upptagas ett belopp av 2 730 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget till bidrag till driften av
anstalter för kirurgisk tuberkulos skulle alltså för nästa budgetår uppgå
till 3 164 400 kronor, vilket belopp anses kunna avrundas nedåt till 3 160 000
kronor.
24
Statsutskottets utlåtande nr 98.
Vad åter angår medelsbehovet under anslaget till uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter bör vid bifall till vad departementschefen
ovan föreslagit medel anvisas för anordnande av två vattenbassänger
vid kronprinsessan Victorias sanatorium. Vidare förordas, att medel beräknas
för att tillgodose framställning om bidrag till anordnande av nya platser för
lungtuberkulos. För detta ändamål anses ett belopp av 80 000 kronor böra
avses. Ä andra sidan torde man kunna räkna med återleverans till statsverket
av omkring 11 600 kronor i samband med att en anstalt nedlägges.
Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså uppgå till 148 400 kronor. Då
emellertid ett belopp av 317 918 kronor finnes disponibelt å anslaget, är
det icke erforderligt att ytterligare medel anvisas för nästa budgetår. Anslaget
föreslås därför uppfört med allenast ett formellt belopp av 100 kronor.
Departementschefen vill till sist erinra, att bidrag till driften av Guldbröllopsminnets
anstalt under tiden den 1 januari—30 juni 1955 kommer att
utgå från anslaget till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka. Erforderligt
driftbidrag kan beräknas till i runt tal 6 300 kronor. Då förevarande
anslag är av förslagsanslags natur, anses emellertid någon uppräkning av i
årets statsverksproposition för ändamålet föreslaget anslag icke behöva ske.
Utskottet. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen innebär departementschefens
förslag, både i vad det avser den framtida användningen av
Apelvikens och kronprinsessans Victorias kustsanatorier och i vad det avser
vårdens finansiering vid dessa anstalter, endast en provisorisk lösning,
avsedd att framdeles omprövas i större sammanhang. Utskottet, som i likhet
med departementschefen finner det välbetänkt att med ett definitivt ståndpunktstagande
till dessa frågor ännu någon tid får anstå, tillstyrker Kungl.
Maj :ts förslag i denna del.
Då icke heller departementschefens förslag rörande Guldbröllopsminnets
sanatorium i Nynäshamn eller beräkningarna av medelsbehovet för nästa
budgetår givit anledning till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 26 februari 1954 förordade
förslag rörande den framtida användningen av Apelvikens
och kronprinsessan Victorias kustsanatorier samt stiftelsen
konung Oscar II :s och drottning Sophias Guldbröllopsminnes
sanatorium i Nynäshamn;
b) till Bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos
för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 3 160 000 kronor;
c) medgiva, att kronprinsessan Victorias kustsanatorium
i Barkakra må för bestridande av kostnaderna för anordnande
av två vattenbassänger komma i åtnjutande av statsbidrag
med högst 80 000 kronor;
Statsutskottets utlåtande nr 98.
25
d) till Bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkuloss
jukvårdsanstalter för budgetåret 1954/55 under elfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor.
Stockholm den 27 april 1954.
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD.
Närvarande: se under utlåtandet nr 99.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1954:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos m. m. a1 i texten