Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av Förenta Nationernas konvention angående flyktingars rättsliga ställning.

1954-04-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1954:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av Förenta Nationernas konvention angående flyktingars rättsliga ställning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 3—6.

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

till riksdagen rörande ratifikation av Förenta Nationernas

konvention angående flyktingars rättsliga

ställning.

Genom en den 19 februari 1954 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad

proposition, nr 134, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

samma dag, äskat riksdagens godkännande av ratifikation av en i Geneve

den 28 juli 1951 upprättad konvention angående flyktingars rättsliga

ställning, vilken undertecknats av Sverige den 28 juli 1951.

Beträffande konventionens text får utrikesutskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet. Förenta Nationernas konvention angående flyktingars rättsliga

ställning har tillkommit i främsta rummet som ett uttryck för och ett

led i realiserandet utav staternas önskan att tillförsäkra flyktingar vidast

möjliga åtnjutande av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna. Denna i inledningen till konventionen uttalade grundsats överensstämmer

med de strävanden, som de svenska statsmakterna, under

hänsynstagande till vårt lands särskilda betingelser, sökt förverkliga

i fråga om den svenska flyktingpolitiken. Konventionen innehåller icke något

uttalande om eller någon förpliktelse för staterna att bevilja flyktingar

tillträde till sitt territorium. Den vilar emellertid givetvis djupast

på ett erkännande av en dylik principiell förpliktelse, vilken för Sveriges

del kommit till uttryck i det för riksdagen framlagda förslaget till ny utlänningslag.

I § 2 av detta förslag fastslås, att politisk flykting ej utan

synnerliga skäl skall vägras fristad i riket, då han är i behov därav. Utskottet

vill i likhet med första lagutskottet i dess utlåtande nr 14 i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till utlänningslag uttala sin

anslutning till denna principförklaring om asylrätten.

Konventionen avser att uppdraga riktlinjer för behandlingen i rättsligt

avseende av flyktingar, vilka vunnit en fristad inom fördragsparts territorium.

De i Sverige gällande föreskrifterna härom återfinnes främst i

utlänningslagstiftningen i vidsträckt mening. Denna omfattar dels utlänningslagen

jämte därtill anknutna förordningar, dels de särskilda författningar

eller i författningar inarbetade lagrum, vilka berör utlännings

ställning.

Bihan g till riksdagens protokoll 195/,. 5 samt. 1 avd. Nr 3—C.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

Utskottet har vid ärendets föredragning särskilt uppmärksammat frågan,

huru konventionens bestämmelser förhåller sig till såväl gällande

svensk rätt som den föreslagna nya utlänningslagen. Sedan under ärendets

föredragning inhämtats, att första lagutskottet tillstyrkt — med viss i

detta sammanhang ovidkommande ändring — den nyss nämnda propositionen

nr 41 med förslag till utlänningslag har utskottet i likhet med departementschefen

vid ärendets prövning utgått ifrån den förutsätttningen,

att förslaget till utlänningslag kommer att vinna riksdagens bifall i alla

för detta ärende relevanta delar, vilket numera skett.

Utskottet har funnit, att den ställning, som den svenska utlänningslagstiftningen

ger eller kommer att ge flyktingar, i de flesta avseenden låter

sig väl förena med konventionens bestämmelser. I de fall, där dess stadganden

gå längre än vad svensk lag medgiver eller än vad man på svensk

sida ansett sig kunna medgiva i samband med den föreslagna nya lagen,

föreligger enligt konventionen möjlighet att anmäla förbehåll. Jämlikt

art. 42 må nämligen vid tidpunkten för undertecknande eller ratifikation

av konventionen förbehåll göras mot dess artiklar med undantag för vissa,

i samma art. 42 uppräknade.

Beträffande sist åsyftade artiklar, mot vilka förbehåll icke må göras,

ävensom beträffande de flesta av de övriga artiklarna, synes gälla, att de

icke står i strid mot någon i Sverige gällande eller föreslagen bestämmelse

eller rättslig princip.

I fråga om några artiklar har utskottet i likhet med departementschefen

funnit, att förbehåll bör göras. Dessa artiklar berör följande ämnen.

Medan art. 7 i princip utgår ifrån att flykting skall tillerkännas samma

ställning som utlänningar i allmänhet, stadgas i mom. 2 av nämnda artikel,

att flykting efter tre års vistelse i landet skall vara undantagen från

villkor om ömsesidighet, som må hava uppställts för att utländsk medborgare

skall komma i åtnjutande av viss förmån. Det är att märka, att

enligt lag av den 17 juni 1938 Konungen äger, i den mån skäl därtill föreligger,

förordna att förmån, som på ömsesidighetsbasis må tillerkännas

medborgare i visst land, jämväl skall tillkomma statslösa eller utländska

medborgare, som icke åtnjuter sitt hemlands skydd. Dessa grupper sammanfaller

i stort sett, ehuru ej helt och fullt, med begreppet flykting enligt

konventionen. Lagen, som hittills tillämpats allenast på några få, begränsade

områden, öppnar samma möjlighet att tillerkänna flyktingen

vidgade rättigheter och förmåner, som ifrågavarande stadgande i konventionen

avser att ålägga fördragsparterna. Det synes ej önskvärt att generellt

och i ett slag vidga lagens tillämpning, varför ett förbehåll synes

motiverat.

Art. 8 innehåller, att flykting, som formellt är medborgare i visst land,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

3

icke allenast på grund av sitt medborgarskap må drabbas av undantagsåtgärder,

vidtagna mot detta lands medborgare. Sverige har även i dylikt

hänseende i vissa fall tillämpat principer, som kommit till uttryck i konventionsstadgandet.

Det torde emellertid vara önskligt att genom anmälan

om förbehåll bevara den fria prövningsrätten härvidlag.

Art. 12 mom. 1 innehåller en princip rörande flyktings personrättsliga

ställning, vilken strider mot svensk rätt. Enligt det nämnda stadgandet

skall nämligen domicillandets lag vara avgörande för flyktingens personliga

status, varemot enligt svensk rätt hemlandets lag i de allra flesta fall

är avgörande.

I art. 14 ingår ett stadgande rörande skydd för konstnärlig och litterär

äganderätt. Den åsyftade regeln är baserad på domicilprincipen. Svensk

rätt utgår för närvarande i dessa avseenden från lagen i upphovsmannens

hemland eller i det land, där första utgivningen av skyddat verk skett.

Föreskriften i art. 17 mom. 2 om undantagande av flykting, som har

viss närmare angiven anknytning till vistelselandet, från tillämpningen av

åtgärder gent emot utlänningar, vidtagna till skydd för arbetsmarknaden,

är icke förenligt med det svenska systemet med obligatoriska arbetstillstånd.

Art. 24 mom. 1—3 innehåller regler rörande arbets- och socialförfattningars

tillämpning på flyktingar. Ifrågavarande konventionsbestämmelser

är i flera fall oförenliga med svenska författningar.

I fråga om dessa fyra artiklar är förbehåll erforderliga på grund av

stadgandenas oförenlighet med svensk lag.

Enligt art. 25 skall flykting i åtskilliga fall äga erhålla bistånd av vistelselandets

myndigheter. Detta skulle även innebära skyldighet för myndighet

att utfärda handlingar och intyg, som eljest skulle utställas av

hemlandsmyndighet. På denna punkt erfordras av praktiska skäl ett förbehåll,

avseende sådana handlingar, för vilka underlag för utfärdandet saknas

i Sverige.

Utskottet finner det befogat, att även i fråga om förevarande konvention

ett allmänt förbehåll, motsvarande den s. k. skandinaviska förbehållsklausulen,

göres. Utskottet har ej någon invändning emot att det i

konventionen förekommande uttrycket ”händelser, som inträffat före den

1 januari 1951” för Sveriges vidkommande förklaras innebära, i enlighet

med det i art. 1 B mom. 1 b angivna alternativet, ”händelser, som inträffat

i Europa eller annorstädes” före nämnda datum.

Under åberopande av vad nu anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte godkänna, att Sverige ratificerar

Förenta Nationernas konvention den 28 juli 1951 angående

flyktingars rättsliga ställning, samt att därvid tillkän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

nagives, att i art. 1 under B med uttrycket ”händelser

som inträffat före den 1 januari 1951” för Sveriges del

skall förstås ”händelser, som inträffat i Europa eller annorstädes

före den 1 januari 1951”, ävensom att förbehåll

göres dels av innebörd, att tillämpningen av konventionens

bestämmelser om att flykting skall tillerkännas den

förmånligaste behandling, som tillkommer främmande

lands medborgare, icke skall röna inverkan av att förmåner

tillerkänts eller kan komma att tillerkännas medborgare

i Danmark, Finland, Island eller Norge eller någotdera

av dessa länder, dels ock mot art. 7 mom. 2, art. 8,

art. 12 mom. 1, art. 14, art. 17 mom. 2, art. 24 mom. 1—3

och art. 25 uti konventionen av den innebörd, som angivits

i detta utlåtande och i Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Stockholm den 22 april 1954.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Sjödahl, Näsgård, Ewerlöf,

Elmgren, Birger Andersson och Lindblom;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Dahl, Fast, Svensson i

Ljungskile, Hallén, Kristensson och Skoglund i Umeå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:364 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 juli 19^7 a1 i texten