Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 21 mars 1952

1955-02-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1955:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 21 mars 1952

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 3—4

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1955

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av lagen den 21 mars

1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel

i vissa brottmål.

Genom en den 10 december 1954 dagteeknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 17, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade förslag till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr 98) med särskilda

bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

Härigenom förordnas, att lagen den 21 mars 1952 med särskilda bestämmelser

om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag den 26 februari

1954 (nr 64) gäller till och med den 30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1956.

På förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 22) antog 1952 års riksdag (första

lagutskottets uti. nr 6, riksdagens skrivelse nr 60) en lag med särskilda

bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Lagen, som utfärdades den

21 mars 1952, ger vidgade möjligheter att utnyttja tvångsmedel vid förundersökning

angående spioneri, sabotage och vissa andra brott mot rikets säkerhet.

Den är utformad såsom tilläggs- och undantagsbestämmelser till

rättegångsbalken, vars regler är tillämpliga i den mån särbestämmelser ej

meddelats. Innebörden av lagen är i huvudsak, att möjligheter givits till en

viss förlängning av anhållningstiden samt att på vissa punkter en komplettering

gjorts av bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken om beslag och

telefonavlyssning. Beslut om förlängning av anhållningstiden meddelas av

justitiekanslern. I övrigt är tillämpningen av de särskilda tvångsmedelsbestämmelserna

underkastad domstols kontroll.

Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid, som ursprungligen utgick den

30 juni 1953, har sedermera förlängts för ett år i sänder, senast genom lag

den 26 februari 1954 för tiden till och med den 30 juni 1955.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1955. 9 saml. 1 and. Nr 3—4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 3 år 1955

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har vid lagrådsremisser!

anfört följande:

Vid framläggande av förslaget till 1954 års riksdag om förlängning av giltighetstiden

för förevarande lagstiftning framhöll jag, att någon avgörande

ändring ej inträtt i fråga om den spänning i det utrikespolitiska läget,

som föranlett lagstiftningen. Detta uttalande äger giltighet även i dagens

läge. Under sådana förhållanden torde lagens giltighetstid böra ytterligare

förlängas, lämpligen på ett år. Något behov av att i samband härmed vidtaga

ändringar i lagen synes icke föreligga. Jag föreslår därför att lagen

oförändrad får gälla till och med den 30 juni 1956.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 17, måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 1 februari 1955

På första lagutskottets vägnar:

EMIL AHLKVIST

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting, Per Olofsson, Lodenius,

fru Gärde Widemar, herrar Lindgren, Theodor Johansson och Ollén;

från a n dra kammaren: herr Landgren, fröken Öberg, herr Hedqvist,

fröken Liljedahl, herrar Jacobsson i Sala, Larsson i Stockholm, Fröding och

Larsson i Luttra.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:53 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för dr 1955, m. m. s. 1 i texten