Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 19b8
1955-02-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1955:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 19b8
Dokumentets text
Nr 7—9
Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1955
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen
den 30 juni 19b8 (nr 4-72).
Genom en den 12 november 1954 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 12, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948
(nr 472).
Härigenom förordnas, att 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 §.
Såsom militära --------denna lag:
1. mål om ansvar för sådant---27 kap.;
2. mål om ansvar för annat---tillhörande krigsmakten;
3. mål om ansvar i andra fall för 3. mål om ansvar i andra fall för
brott varigenom krigsman åsidosatt brott varigenom krigsman åsidosatt
sin tjänsteplikt; samt sin tjänsteplikt, dock ej mål om för
seelse
som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen;
samt
4. mål om ansvar för brott — — — sin tjänsteplikt.
Vad i---------militärt mål.
Såsom militärt brottmål anses icke
mål som enligt vad särskilt är stadgat
skall upptagas av annan civil
myndighet än domstol.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1955.
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
1 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 1 aod. Nr 7—9
2
Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1955
I 36—39 §§ värnpliktslagen den 30 december 1941 upptages bestämmelser
om ansvar för vissa förseelser av värnpliktiga. Sålunda meddelas stadganden
om ansvarspåföljd, i 36 § för underlåtenhet att inställa sig vid inskrivningsförrättning
och vissa andra försummelser med avseende å sådan förrättning,
i 37 § för underlåtenhet att vidtaga vissa åtgärder i anledning av
adressförändring, i 38 § för underlåtenhet att avhämta rekommenderad
postförsändelse från militär myndighet samt vissa andra försummelser med
avseende å sådan försändelse samt i 39 § första stycket för underlåtenhet
att på anfordran lämna upplysningar rörande personliga förhållanden av
militärt intresse. Ansvar spåföljden har i samtliga fall bestämts till böter
till visst belopp eller till dagsböter. I 39 § andra stycket stadgas vidare att
i anledning av försummelse som i nämnda paragraf åsyftas den försumlige
må av länsstyrelsen vid vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet.
Enligt den intill den 1 februari 1954 gällande lydelsen av värnpliktslagen
ankom det jämlikt 43 § på länsstyrelse att pröva fråga om ansvar enligt 36,
37 och 39 §§, medan jämlikt 44 § allmän domstol hade att upptaga mål
om ansvar enligt 38 § samt om utdömande av försuttet vite enligt 39 §
andra stycket. I anslutning härtill må nämnas, att enligt 26 kap. 21 § andra
stycket strafflagen värnpliktig även under tid då tjänstgöringsskyldighet
ej föreligger är att anse såsom krigsman såvitt avser fullgörandet av honom
åliggande anmälningsskyldighet eller annan särskild tjänsteplikt. Enligt
militära rättegångslagen den 30 juni 1948 gäller, att med krigsman i nämnda
lag avses den som är underkastad ansvar såsom krigsman enligt bl. a.
26 kap. 21 § strafflagen samt att såsom militärt brottmål enligt militära
rättegångslagen skall anses, utom vissa angivna grupper av mål, mål om
ansvar för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt. Militära
rättegångslagen innehåller vidare i 3 § sista stycket att mål som enligt vad
särskilt är stadgat skall upptagas av annan civil myndighet än domstol icke
skall anses såsom militärt brottmål.
Ändring i de nu återgivna reglerna vidtogs genom lag den 30 december
1953 om ändring i värnpliktslagen, vilken trädde i kraft den 1 februari
1954. Genom denna lagändring upphävdes nämligen 43 och 44 §§ varjämte
i 39 § infördes ett nytt tredje stycke, vari stadgas att mål om utdömande
av försuttet vite skall anhängiggöras vid allmän domstol. Då i samband med
denna lagändring jämkning ej vidtogs vare sig i strafflagen eller militära
rättegångslagen, lärer numera mål rörande samtliga de förseelser som avses
i 36—39 §§ värnpliktslagen vara att anse som militära brottmål.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 juni 1954 har militieombudsmannen
på anförda skäl förordat, dels att i 3 § militära rättegångslagen — i stället
för det nu upptagna stadgandet i lagrummets sista stycke — infördes ett tilllägg
av innebörd att såsom militärt brottmål icke skulle anses mål som enligt
vad särskilt vore stadgat skulle handläggas i annan än för sådana mål föreskriven
ordning och dels att i värnpliktslagen upptoges särskild föreskrift
därom att mål angående förseelser, som avsåges i 36—39 §§ sistnämnda lag,
skulle handläggas i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.
Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1955
3
Över militieombudsmannens framställning har efter remiss yttrande avgivits
av överbefälhavaren efter hörande av bl. a. chefen för armén.
I de avgivna remissyttrandena har militieombudsmannens förslag i princip
tillstyrkts. Mot den av militieombudsmannen föreslagna utformningen av
lagändringen har dock av chefen för armén invänts, att det materiella stadgandet
i ämnet ej komme att inflyta i militära rättegångslagen utan i en
speciallag. En sådan ordning kunde vålla svårigheter vid den praktiska tilllämpningen,
i all synnerhet om samma teknik framdeles komme att tillämpas
beträffande förseelser mot andra specialbestämmelser. Det syntes därför
måhända lämpligare att ersätta det nuvarande sista stycket i 3 § militära
rättegångslagen med en uttrycklig regel av innehåll, att såsom militärt brottmål
icke skulle anses mål om förseelse mot 36—39 §§ värnpliktslagen.
Vid remissen till lagrådet har t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Lindell, anfört följande:
Förfarandet i militära mål har i första hand utformats med tanke på de
brott och förseelser, som begås under tjänstgöring vid krigsmakten. Nu
ifrågavarande förseelser — underlåtenhet att iakttaga inställelse vid inskrivningsförrättning
och att göra anmälan om adressförändring m. fl. liknande
försummelser — hänför sig icke till den värnpliktiges tjänstgöring.
1 allmänhet är de begångna i den ort, där den värnpliktige har sitt hemvist
eller där han mera varaktigt uppehåller sig. Med hänsyn till dessa
omständigheter är det för militära mål gällande förfarandet mindre väl
lämpat för ifrågavarande mål. Intill helt nyligen har också ankommit på
länsstyrelse att pröva fråga om ansvar enligt 36, 37 och 39 §§ värnpliktsJagen.
Och beträffande mål om ansvar enligt 38 § samma lag synes i praxis
trots lagens ordalydelse den ordningen ha uppkommit, att de handlägges
som brottmål i allmänhet. Härtill kommer att enighet föreligger därom att
genom att hänföra ifrågavarande mål till brottmål i allmänhet uppnås praktiska
fördelar ur arbetssynpunkt utan att därigenom olägenhet i annat hänseende
är att befara. Jag ansluter mig alltså i princip till militieombudsmannens
förslag, vilket också tillstyrkts i remissyttrandena. Erforderlig
författningsändring synes lämpligen kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad chefen för armén föreslagit. Lagändringen torde
böra träda i kraft den 1 juli 1955.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag och får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 12, måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 3 februari 1955
På första lagutskottets vägnar:
EMIL AHLKVIST
4
Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1955
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting, Per Olofsson, Lodenius,
fru Gärde Widemar, herr Franzén, fru Wallentheim och herr Ollén;
från andra kammaren: herrar Lindberg, Landgren, Hedqvist, fröken
Liljedahl, herrar östlund, Ekström, Larsson i Stockholm och Larsson i
Luttra.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:57 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 s. 3 i texten