Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 19b8

1955-02-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1955:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 19b8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 7—9

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1955

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen

den 30 juni 19b8 (nr 4-72).

Genom en den 12 november 1954 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 12, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948

(nr 472).

Härigenom förordnas, att 3 § militära rättegångslagen den 30 juni 1948

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Såsom militära --------denna lag:

1. mål om ansvar för sådant---27 kap.;

2. mål om ansvar för annat---tillhörande krigsmakten;

3. mål om ansvar i andra fall för 3. mål om ansvar i andra fall för

brott varigenom krigsman åsidosatt brott varigenom krigsman åsidosatt

sin tjänsteplikt; samt sin tjänsteplikt, dock ej mål om för
seelse

som avses i 36—39 §§ värnpliktslagen;

samt

4. mål om ansvar för brott — — — sin tjänsteplikt.

Vad i---------militärt mål.

Såsom militärt brottmål anses icke

mål som enligt vad särskilt är stadgat

skall upptagas av annan civil

myndighet än domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1955.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 1 aod. Nr 7—9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1955

I 36—39 §§ värnpliktslagen den 30 december 1941 upptages bestämmelser

om ansvar för vissa förseelser av värnpliktiga. Sålunda meddelas stadganden

om ansvarspåföljd, i 36 § för underlåtenhet att inställa sig vid inskrivningsförrättning

och vissa andra försummelser med avseende å sådan förrättning,

i 37 § för underlåtenhet att vidtaga vissa åtgärder i anledning av

adressförändring, i 38 § för underlåtenhet att avhämta rekommenderad

postförsändelse från militär myndighet samt vissa andra försummelser med

avseende å sådan försändelse samt i 39 § första stycket för underlåtenhet

att på anfordran lämna upplysningar rörande personliga förhållanden av

militärt intresse. Ansvar spåföljden har i samtliga fall bestämts till böter

till visst belopp eller till dagsböter. I 39 § andra stycket stadgas vidare att

i anledning av försummelse som i nämnda paragraf åsyftas den försumlige

må av länsstyrelsen vid vite tillhållas att fullgöra sin skyldighet.

Enligt den intill den 1 februari 1954 gällande lydelsen av värnpliktslagen

ankom det jämlikt 43 § på länsstyrelse att pröva fråga om ansvar enligt 36,

37 och 39 §§, medan jämlikt 44 § allmän domstol hade att upptaga mål

om ansvar enligt 38 § samt om utdömande av försuttet vite enligt 39 §

andra stycket. I anslutning härtill må nämnas, att enligt 26 kap. 21 § andra

stycket strafflagen värnpliktig även under tid då tjänstgöringsskyldighet

ej föreligger är att anse såsom krigsman såvitt avser fullgörandet av honom

åliggande anmälningsskyldighet eller annan särskild tjänsteplikt. Enligt

militära rättegångslagen den 30 juni 1948 gäller, att med krigsman i nämnda

lag avses den som är underkastad ansvar såsom krigsman enligt bl. a.

26 kap. 21 § strafflagen samt att såsom militärt brottmål enligt militära

rättegångslagen skall anses, utom vissa angivna grupper av mål, mål om

ansvar för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt. Militära

rättegångslagen innehåller vidare i 3 § sista stycket att mål som enligt vad

särskilt är stadgat skall upptagas av annan civil myndighet än domstol icke

skall anses såsom militärt brottmål.

Ändring i de nu återgivna reglerna vidtogs genom lag den 30 december

1953 om ändring i värnpliktslagen, vilken trädde i kraft den 1 februari

1954. Genom denna lagändring upphävdes nämligen 43 och 44 §§ varjämte

i 39 § infördes ett nytt tredje stycke, vari stadgas att mål om utdömande

av försuttet vite skall anhängiggöras vid allmän domstol. Då i samband med

denna lagändring jämkning ej vidtogs vare sig i strafflagen eller militära

rättegångslagen, lärer numera mål rörande samtliga de förseelser som avses

i 36—39 §§ värnpliktslagen vara att anse som militära brottmål.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 juni 1954 har militieombudsmannen

på anförda skäl förordat, dels att i 3 § militära rättegångslagen — i stället

för det nu upptagna stadgandet i lagrummets sista stycke — infördes ett tilllägg

av innebörd att såsom militärt brottmål icke skulle anses mål som enligt

vad särskilt vore stadgat skulle handläggas i annan än för sådana mål föreskriven

ordning och dels att i värnpliktslagen upptoges särskild föreskrift

därom att mål angående förseelser, som avsåges i 36—39 §§ sistnämnda lag,

skulle handläggas i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1955

3

Över militieombudsmannens framställning har efter remiss yttrande avgivits

av överbefälhavaren efter hörande av bl. a. chefen för armén.

I de avgivna remissyttrandena har militieombudsmannens förslag i princip

tillstyrkts. Mot den av militieombudsmannen föreslagna utformningen av

lagändringen har dock av chefen för armén invänts, att det materiella stadgandet

i ämnet ej komme att inflyta i militära rättegångslagen utan i en

speciallag. En sådan ordning kunde vålla svårigheter vid den praktiska tilllämpningen,

i all synnerhet om samma teknik framdeles komme att tillämpas

beträffande förseelser mot andra specialbestämmelser. Det syntes därför

måhända lämpligare att ersätta det nuvarande sista stycket i 3 § militära

rättegångslagen med en uttrycklig regel av innehåll, att såsom militärt brottmål

icke skulle anses mål om förseelse mot 36—39 §§ värnpliktslagen.

Vid remissen till lagrådet har t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Lindell, anfört följande:

Förfarandet i militära mål har i första hand utformats med tanke på de

brott och förseelser, som begås under tjänstgöring vid krigsmakten. Nu

ifrågavarande förseelser — underlåtenhet att iakttaga inställelse vid inskrivningsförrättning

och att göra anmälan om adressförändring m. fl. liknande

försummelser — hänför sig icke till den värnpliktiges tjänstgöring.

1 allmänhet är de begångna i den ort, där den värnpliktige har sitt hemvist

eller där han mera varaktigt uppehåller sig. Med hänsyn till dessa

omständigheter är det för militära mål gällande förfarandet mindre väl

lämpat för ifrågavarande mål. Intill helt nyligen har också ankommit på

länsstyrelse att pröva fråga om ansvar enligt 36, 37 och 39 §§ värnpliktsJagen.

Och beträffande mål om ansvar enligt 38 § samma lag synes i praxis

trots lagens ordalydelse den ordningen ha uppkommit, att de handlägges

som brottmål i allmänhet. Härtill kommer att enighet föreligger därom att

genom att hänföra ifrågavarande mål till brottmål i allmänhet uppnås praktiska

fördelar ur arbetssynpunkt utan att därigenom olägenhet i annat hänseende

är att befara. Jag ansluter mig alltså i princip till militieombudsmannens

förslag, vilket också tillstyrkts i remissyttrandena. Erforderlig

författningsändring synes lämpligen kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad chefen för armén föreslagit. Lagändringen torde

böra träda i kraft den 1 juli 1955.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 12, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 februari 1955

På första lagutskottets vägnar:

EMIL AHLKVIST

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1955

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting, Per Olofsson, Lodenius,

fru Gärde Widemar, herr Franzén, fru Wallentheim och herr Ollén;

från andra kammaren: herrar Lindberg, Landgren, Hedqvist, fröken

Liljedahl, herrar östlund, Ekström, Larsson i Stockholm och Larsson i

Luttra.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:57 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 s. 3 i texten