Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i bestämmelserna rörande kostnadsfria läkemedel.

1955-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:10, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i bestämmelserna rörande kostnadsfria läkemedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 10—11

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 År 1955

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i

bestämmelserna rörande kostnadsfria läkemedel.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

209, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Johanson i Västervik

och Almgren hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring

av läkemedelsförordningen, att karensbeloppet slopas för de läkemedel som

rabatteras med 50 % sedan karensbeloppet på 3 kronor er lagts».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till motionen.

Vid 1954 års riksdag antogs ett genom proposition nr 163 år 1954 framlagt

förslag om detaljutformning av den läkemedelsreform, varom principbeslut

fattats vid 1953 års riksdag. Enligt den sålunda antagna kungl.

förordningen den 4 juni 195i ang. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1955, skall vissa läkemedel,

varå recept utfärdats av läkare, på apotek utlämnas kostnadsfritt eller

till nedsatt pris. Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om

allmän sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar

erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom

den sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till apoteksvara

eller innehåller gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av läkemedelspriset

med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr.

Sådan prisnedsättning erhåller även den som utan att omfattas av den

allmänna sjukförsäkringen är i allmän eller enskild tjänst här i riket.

Kungl. Maj :t äger från prisnedsättningen undantaga visst läkemedel eller

viss grupp av läkemedel som nyss nämnts.

För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel skall

apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna

sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.

Av utgifterna för läkemedelsreformen — vilka beräknats till ca 34 milj.

kronor om året — skall staten svara för ett belopp per år motsvarande

1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem eller i runt tal 6 milj. kr. medan

återstående kostnader fördelas på de sjukförsäkrade och arbetsgivarna i

enlighet med 1953 års beslut i frågan.

34r> or» Bihang till riksdagens protokoll 1955. .9 samt. 2 avd. Nr 10—11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1955

Till grund för propositionen låg ett förslag av en särskilt tillkallad utredningsman.

Enligt detta förslag skulle rabatt medgivas med 50 % å det belopp

för recipe — dvs. varje särskilt förskrivet läkemedel — som översteg

2 kr. Vid remissbehandlingen tillstyrktes systemet med karensbelopp nästan

genomgående. Farhågor uttrycktes dock för att ett dylikt system skulle

leda till utskrivning av större myckenhet läkemedel på en gång än eljest

skolat ske med ty åtföljande risk för missbruk. Vidare påpekades, att

karensbeloppet innebar en försämring i jämförelse med vad som då gällde

för många sjukförsäkrade, enär övervägande delen av sjukkassorna gav

ersättning för läkemedel med vanligen 50 % utan något karensbelopp.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, uttalade bl. a.:

Enligt min uppfattning är systemet med visst karensbelopp förenat med

avgjorda fördelar. Därmed kommer en mängd smärre läkemedelsinköp

automatiskt att undantagas från rabatteringen, och det torde i dessa fall

vanligen röra sig om icke receptbelagda läkemedel. Här förhindras alltså

en övergång till receptköp. Karenssystemet ger vidare möjlighet till att

genom en något högre rabattsats bereda en större prisnedsättning för dyrare

läkemedel, varigenom de mera behjärtansvärda fallen kan bättre tillgodoses.

Ett visst karensbelopp synes därför böra föreskrivas, och beloppet bör

enligt min mening räknas för varje läkemedel för sig, därvid flera under

en formel förskrivna läkemedel synes böra räknas såsom ett, och varje

inköp räknas för sig. Att såsom ifrågasatts uppställa särskilda beräkningsgrunder

i fråga om itereradc recept eller anknyta karensbeloppet till sjukdomen

som sådan synes mig av administrativa skäl ej böra ske.

Vid bestämmande av karensbeloppets och rabattsatsens storlek må hållas

i minnet, att utredningsmannen beräknat kostnaderna för en läkemedelsreform

med det innehåll, som förordats av honom, till 32 å 34,5 milj. kr.

om året — differensen beror på svårigheten att ange storleken av den

kostnadsfria läkemedelssektorn — samt att statsmakterna vid 1953 års

principbeslut räknade med eu kostnadsram av 34 milj. kr. Enligt min

mening bör nämnda kostnadsram hållas. Givetvis måste alla kostnadsberäkningar

för en reform av förevarande slag bli osäkra. De av utredningsmannen

gjorda beräkningarna har verkställts med utgångspunkt från

recepturoinsättningen år 1952 utan att därvid räknats med någon förhöjning

av denna omsättning till följd av sjukförsäkrings- och läkemedelsreformens

genomförande. Med hänsyn härtill och till den under en lång

följd av år fortgående ökningen av läkemedelskonsumtionen synes en viss

ej alltför obetydlig marginal för ökning av läkemedelsförbrukningen böra

reserveras. Eu marginal å ca 6 milj. kr. skulle erhållas, därest karensbeloppet

med oförändrad rabattsats höjdes till 3 kr.; skulle samtidigt rabattsatsen,

såsom ifrågasatts, höjas till 75 %, skulle däremot i stället uppstå

en kostnadsökning av ca 2 milj. kr.

Vad nu anförts synes tala för att karensbeloppet fastställes till 3 kr. och

rabattsatsen till 50 %. Med den tämligen vida omfattning, som det rabatterade

läkemedelsområdet erhållit, torde detta vara motiverat. En sådan höjning

av det föreslagna karensbeloppet bör även vara ägnad att stävja eventuella

tendenser till läkemedelsmissbruk. Den medför också en administrativ

lättnad, vilket inte är minst värdefullt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1955

3

1 den läkemedelskostnad, som sålunda bör rabalteras, torde även böra

inräknas kostnaden för emballage o. dyl. Motsvarande bör för övrigt

givetvis även gälla i fråga om de kostnadsfria läkemedlen.

Med ett karenssystem kan det naturligtvis föreligga viss risk för att

läkare, i syfte att låta patienten komma i åtnjutande av föreskriven läkemedelsrabatt,

ordinerar större myckenhet läkemedel åt gången än eljest

skolat ske. Risken härför synes dock enligt min mening ej vara alltför stor.

Frågan bör emellertid följas med uppmärksamhet av vederbörande centrala

tillsynsmyndighet; och missbruk och slöseri med läkemedel torde, om så

finnes erforderligt, kunna föranleda införandet av bestämmelser om maximaldosering

av vissa läkemedel.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 år

1954 och hade därvid även att taga ställning till ett i motionen II; 646

framställt yrkande att karensbeloppet skulle helt slopas och att den merkostnad,

som blev eu följd härav, finge uttagas genom förhöjd sjukvårdsersättningsavgift,

om den ej kunde täckas på annat sätt. Utskottet framhöll

härvid bland annat följande.

Beträffande systemet med karensbelopp har olika meningar gjort sig gällande.

I motionen 11:646 föreslås sålunda, att karensbeloppet helt skall

slopas, medan i remissyttrandena — vilka till övervägande delen ansluter

sig till tanken på ett karensbelopp — även den meningen framkommit, att

karensbeloppet bör vara större och i gengäld rabattsatsen höjas.

Vid sin bedömning av frågan utgår utskottet från att den av statsmakterna

vid 1953 års beslut förutsatta kostnadsramen för reformen bör hållas.

Härför talar såväl statsfinansiella skäl som intresset av att begränsa storleken

av avgifterna till sjukvårdsförsäkringen. Det är vidare enligt utskottets

mening önskvärt — ej minst med hänsyn till att det här är fråga om

en reform, vars verkningar i olika hänseenden det är svårt att i förväg överblicka

— att försiktighet iakttages vid utformningen av rabattsystemet i

avvaktan på praktisk erfarenhet av reformens verkningar.

Systemet med karensbelopp är förenat med bl. a. den väsentliga fördelen,

att det inom en given kostnadsram medger en högre rabattsats och således

ger en effektivare hjälp vid dyrare och för den enskilde mera betungande

inköp av medicin. Kostnaderna för läkemedelsreformen kommer vidare

icke att belastas med mindre läkemedelsinköp av i allmänhet ringa ekonomisk

betydelse för den enskilde. Genom att dessa inköp undantages förbilligas

även administrationen av reformen, varigenom en större del av

utgifterna för denna kommer att användas för dess egentliga syfte. Till belysning

av detta kan nämnas, alt enligt i propositionen redovisade uppgifter

angående apotekens omsättning år 1952, antalet recipen — dvs. särskilt

förskrivna läkemedel — å belopp under tre kronor utgjorde 7,5 miljoner st.,

medan sammanlagda antalet recipen var 20 miljoner st.

Vad nu sagts om systemets fördelar kan givetvis motivera endast ett

tämligen lågt karensbelopp. Ett högt karensbelopp får till följd att kostnaderna

för de läkemedel, som på grund av karensbeloppet ej rabatteras

eller rabatteras allenast i ringa mån, kan bli alltför kännbara för den enskilde.

Ett karensbelopp å tre kronor synes utskottet mot bakgrunden av

de på senare år allmänt ökade realinkomsterna och de genom den allmänna

sjukförsäkringen förbättrade sjukförmånerna icke behöva möta avgörande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 10 år 1955

betänkligheter. På grund av vad utskottet sålunda anfört godtager utskottet

därför propositionens förslag i detta hänseende.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Utskottet

Då utskottet vid 1954 års riksdag hade att taga ställning till detaljutformningen

av den läkemedelsreform, varom principbeslut fattats vid 1953

års riksdag, behandlade utskottet även ett i motion framställt yrkande av

samma innebörd som det nu förevarande. Utskottet uttalade därvid att

såväl statsfinansiella skäl som intresset av att begränsa storleken av avgifterna

till sjukförsäkringen talade för att den av statsmakterna vid 1953

års beslut förutsatta kostnadsramen för reformen borde hållas. Utskottet

fann vidare på närmare angivna skäl bland annat att systemet med karensbelopp

vore förenat med fördelar i skilda hänseenden. Vad utskottet sålunda

uttalat äger alltjämt giltighet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 209, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Axel E. Svensson, fru Svenson*,

fru Carlqvist, herrar Magnusson, Anders E. Johansson, Grönkvist och

Alexanderson*;

från andra kammaren: fru Västberg*, herrar Lundberg, Carlsson i

Bakeröd, fröken Höjer, herr Svensson i Göteborg, fru Ewerlöf, herrar Bengtsson

i Varberg och Königson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Lundberg.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.