Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

1955-02-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 195.5

5

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i

förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

71, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Persson i Appuna

in. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förordningen

om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel att karensbeloppet

anknytes till varje särskilt recept i stället för till varje läkemedel i enlighet

med bifogade förslag».

Vid motionen har fogats ett förslag till ändring i författningstexten.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till motionen.

Vid 1954 års riksdag antogs ett genom proposition nr 163 år 1954 framlagt

förslag om detaljutformning av den läkemedelsreform, varom principbeslut

fattats vid 1953 års riksdag. Enligt den sålunda antagna kungl.

förordningen den i juni 195b ang. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1955, skall vissa läkemedel,

varå recept utfärdats av läkare, på apotek utlämnas kostnadsfritt eller

till nedsatt pris. Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om allmän

sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar

erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom

den sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till

apoteksvara eller innehåller gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av

läkemedelspriset med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr.

Om under eu formel förskrivits flera läkemedel, varmed åsyftas att förskrivning

avser ett preparat, som är berett av flera läkemedel, skall prisnedsättningen

avse den sammanlagda kostnaden. År förskrivningen avsedd

att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen hänföra sig till

varje expedition. Prisnedsättning erhåller även den som utan att omfattas

av den allmänna sjukförsäkringen är i allmän eller enskild tjänst

här i riket. Kungl. Maj :t äger från prisnedsättningen undantaga visst

läkemedel eller viss grupp av läkemedel som nyss nämnts.

För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel skall

apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna

sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 dr 1955

Av utgifterna för läkemedelsreformen — vilka beräknats till ca 34

milj. kr. om året — skall staten svara för ett belopp per år motsvarande

1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem eller i runt tal 6 milj. kr. medan

återstående kostnader fördelas på de sjukförsäkrade och arbetsgivarna i

enlighet med 1953 års beslut i frågan.

Till grund för propositionen låg ett förslag av en särskilt tillkallad utredningsman.

Enligt detta förslag skulle rabatt medgivas med 50 % å del

belopp för recipe — dvs. varje särskilt förskrivet läkemedel — som översteg

2 kr. Under remissbehandlingen framhöll socialstyrelsen att det vore

riktigare att anknyta karensbeloppet till samtliga på ett recept upptagna

läkemedel, som avser samma sjukdomsfall. Eljest utfölle läkemedelsförmånen

olika för en person, vars sjukdom krävde endast ett läkemedel, och

för en sjuk, som vore i behov av flera. Föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, uttalade, att anknytning av karensbeloppet till sjukdomen

som sådan av administrativa skäl icke syntes böra ske, och föreslog

i propositionen att karensbeloppet skulle räknas för varje läkemedel

för sig, därvid flera under en formel förskrivna läkemedel skulle räknas

som ett.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 år

1954 och hade därvid jämväl att taga ställning till ett i motionen 11:631

framställt yrkande, att karensbeloppet skulle anknytas till varje recept i

stället för till varje särskilt läkemedel. Utskottet framhöll angående läkemedelsreformen

allmänt, att det vore önskvärt — ej minst med hänsyn

till att det här vore fråga om en reform, vars verkningar i olika hänseenden

det vore svårt alt i förväg överblicka — att försiktighet iakttoges

vid utformningen av rabattsystemet i avvaktan på praktiska erfarenheter

av reformens verkningar. Utskottet anförde vidare:

Utskottet anser visserligen goda skäl tala för att endast ett karensbelopp

beräknas för läkemedel, som samtidigt förskrives för en sjukdom.

Emellertid skulle eu sådan anordning även medföra vissa olägenheter,

bl. a. ur administrativ synpunkt genom att ett och samma läkemedel skulle

få olika pris, beroende på om det förskrivits tillsammans med ett annat

läkemedel eller för sig. Härtill kommer att den skulle medföra en betydande

kostnadsökning. Med hänsyn till den försiktighet, som utskottet på ovan

anförda skäl ansett böra iakttagas vid utformningen av läkemedelsreformen,

ansluter sig utskottet därför till propositionens förslag.

Riksdagen godtog utskottets mening.

Utskottet

Utskottet hade vid fjolårets riksdag — vid detaljutformningen av den

läkemedelsreform, som i princip beslutats vid 1953 års riksdag — att taga

ställning till ett i motion framställt yrkande av enahanda innebörd som det

nu förevarande. Utskottet fann därvid, att goda skäl visserligen talade för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1955

att endast ett karensbelopp beräknades för läkemedel, som samtidigt förskrevs

för en sjukdom, men att en sådan anordning även skulle medföra

vissa olägenheter, bland annat ur administrativ synpunkt, samt en betydande

kostnadsökning. Utskottet framhöll även, att försiktighet borde iakttagas

vid utformningen av läkemedelsreformen i avvaktan på praktiska erfarenheter

av reformens verkningar, och avstyrkte motionen.

De av utskottet vid 1954 års riksdag framförda synpunkterna äger alltjämt

giltighet. De ovan antydda olägenheterna skulle komma att ytterligare

framträda, om karensbeloppet, som i motionen föreslås, anknytes till

receptet utan att förbindas med villkoret att förskrivningen skall avse en

och samma sjukdom. Utskottet vill här peka på några av dessa olägenheter.

Beträffande s. k. iterationsrecept, dvs. sådana recept som är avsedda att

användas vid mer än ett tillfälle, gäller för närvarande med hänsyn till

kontrollen, att endast en läkemedelsformel får skrivas på varje recept. Om

det av motionärerna förordade systemet godtages, torde nyssnämnda föreskrift

få slopas, och härigenom skulle kontrollen över iterationsrecepten

försvåras. Vidare skulle ett och samma läkemedel få olika pris beroende

på om det förskrivits tillsammans med ett annat läkemedel eller för sig.

Mången gång kan det bero på en tillfällighel, om ett antal läkemedel förskrives

å en eller flera receptblanketter, och det föreslagna systemet skulle

då framstå som konstlat och orättvist. Den av motionärerna förordade anordningen

är även förenad med risk för att recept begäres på ett större

antal läkemedel åt gången än eljest skolat ske samt på läkemedel som annars

skulle ha köpts utan recept. En sådan omläggning av receptvanorna skulle

medföra en ökning av såväl kostnaderna som de administrativa besvären.

Olägenheter av sist angivna slag skulle kunna i huvudsak elimineras, om

karensbeloppet i stället anknötes till samtliga på ett recept upptagna läkemedel

som avser samma sjukdom. Utskottet står icke främmande för en

utformning av karenssystemet i överensstämmelse med denna tanke. Med

hänsyn till de vid fjolårets ställningstagande redovisade betänkligheter,

som utskottet dock hyser mot en omläggning av systemet i enlighet härmed,

kan utskottet icke nu förorda eu sådan omläggning. Härvid vill utskottet

särskilt understryka, att med hänsyn till den korta tid, som förflutit

sedan läkemedelsreformen fördes ut i livet, några nämnvärda praktiska

erfarenheter av reformens verkningar naturligen ännu icke kunnat erhållas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

alt förevarande motion, 11:71, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NOHMAN

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1955

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från törsta kammaren: herrar Norman, Axel E. Svensson, fru Svenson*,

fru Carlqvist, herrar Magnusson, Anders E. Johansson, Grönkvist och

Alexanderson*;

från andra kammaren: fru Västberg*. herr Lundberg, fröken Höjer,

herr Svensson i Göteborg, fru Ewerlöf, herrar Bengtsson i Varberg, Königson

och Larsson i Hedenäset.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Keeervationer :

1) av herr Magnusson;

2) av herr Lundberg, som ansett, att utskottets ittlåtande bort ha följande

lydelse:

Då utskottet vid 1954 års riksdag hade att taga ställning till detaljutformningen

av den läkemedelsreform, som i princip beslutats vid 1953 års

riksdag, behandlade utskottet även ett i motion framställt yrkande av

samma innebörd som det nu förevarande. Utskottet fann därvid, att goda

skäl talade för att endast ett karensbelopp beräknades för läkemedel som

samtidigt förskrevs för en sjukdom, men ansåg att eu sådan anordning dock

skulle medföra vissa olägenheter.

Alt karensbeloppet anknytes till läkemedlet och icke till receptet har hos

allmänheten framkallat en betydande irritation. Det framstår som orättvist

att en sjuk som erhållit ordination å flera läkemedel skall nödgas erlägga

flera karensbelopp bara därför att de erforderliga läkemedlen icke kunnat

förskrivas under en formel.

De farhågor som från olika håll uttalats för administrativa olägenheter

synes utskottet överdrivna. Att endast ett karensbelopp beräknas å varje

recept kan i vissa avseenden innebära en förenkling i jämförelse med nu

rådande system. Den kontroll över iterationsrecepten, som är avsedd att

åstadkommas genom föreskriften alt beträffande sådana recept endast en

läkemedelsformel får skrivas på varje receptblankett, torde kunna ordnas

på annat sätt. Att den föreslagna anordningen skulle medföra någon omläggning

av allmänhetens receptvanor synes icke behöva befaras.

Den kostnadsökning som ett bifall till motionen skulle medföra kan icke

exakt fastställas. Det torde dock röra sig om ett jämförelsevis ringa belopp,

och detta bör med hänsyn till den väsentliga förbättring för den enskilde

som det föreslagna systemet skulle innebära icke verka avskräckande.

Alla skäl talar således för ett tillmötesgående av motionärernas önskemål.

En konsekvens av den i motionen föreslagna utformningen av karenssystemet

bör bli, att sådan ändring göres i kungörelsen med tillämpningsföreskrifter

till förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läke
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1955

9

medel, att även vid iteration flera läkemedelsformler må kunna upptagas å

samma receptblankett. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet

riktad härpå.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motion, II: 71,

måtte för sin del antaga följande förslag till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § Kungl. Maj :ts förordning den 4 juni 1954

(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Härigenom förordnas, att 3 § Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1954

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,

som enligt apoteksvarustadgan

den 14 november 1913 (nr 308)

är att hänföra till apoteksvara eller

som utan att utgöra apoteksvara

innehåller gift av första klassen,

åtnjuta nedsättning av fastställt

pris för läkemedlet med hälften av

det belopp, varmed priset må överstiga

tre kronor. Har under en formel

förskrivits flera läkemedel,

skall prisnedsättningen avse den

sammanlagda kostnaden. Är förskrivning

avsedd att expedieras mer

än en gång, skall nedsättningen

hänföra sig till varje expedition.

Vad nu--------enskild

Från prisnedsättningar —

(Föreslagen lydelse)

§•

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,

som enligt apoteksvarustadgan

den 14 november 1913 (nr 308)

är att hänföra till apoteksvara eller

som utan att utgöra apoteksvara

innehåller gift av första klassen,

åtnjuta nedsättning av fastställt

pris för läkemedlet med hälften av

det belopp, varmed priset må överstiga

tre kronor. Har å ett recept

förskrivits flera läkemedel, skall

prisnedsättningen avse den sammanlagda

kostnaden. Är förskrivning

avsedd att expedieras mer än en

gång, skall nedsättningen hänföra

sig till varje expedition.

tjänst.

---stycket avses.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1955.

2—346C5 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 2 avd. Nr 10—11.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.