Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av näringsfrihetsförordningen.

1955-03-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:13, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av näringsfrihetsförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av näringsfrihetsförordningen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 143,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Nihlfors m. fl. yrkat, »att

riksdagen hos Kungl. Maj :t ville hemställa om sådan ändring i förordningen

av den 18 juni 1864 att de för vissa grupper statsanställda inskränkande

bestämmelserna om näringsfrihet upphäves eller modifieras».

De i motionen berörda inskränkande bestämmelserna finns i 3 § kungl.

förordningen den 18 juni 186b ang. utvidgad näringsfrihet. Denna paragraf

lyder: »Den, som har kronouppbörd om händer, eller är allmän åklagare,

eller såsom tjänsteman eller betjänt vid tullverket anställd, äger icke idka

handelsrörelse, så länge han i tjänst är.»

Viss utvidgning av förbudet stadgas i 4 §. Enligt denna paragraf är gift

kvinna, som med mannen sammanlever, oförhindrad att idka handel eller

annat näringsyrke, såvida mannen sådant tillåter och ikläder sig ansvarighet

för de förbindelser, hon i och för rörelsen kan komma att ingå; dock

må handelsrörelse ej idkas av den, vars man enligt 3 § ej äger idka sådan

rörelse.

I motionen anföres, att speciellt förbudet för tjänsteman eller betjänt vid

tullen att idka handelsrörelse i vår tid verkar mycket ålderdomligt och att

det torde ha grundats på förhållanden, som inte längre är för handen. Detsamma

torde enligt motionen i ganska stor utsträckning även gälla dem

som har kronouppbörd om händer med tanke på nutida kontrollmöjligheter

och effektiva redovisningssystem. Vidare framhålles, att en stor del av

tullmannakåren tillhör de lågavlönade grupperna i vårt samhälle och att

många befattningshavare i tullverket därför tvingas att för sin försörjning

skaffa sig ansträngande extra anställningar på sin fritid. Häremot lägges,

anför motionärerna, så vitt känt är inte något hinder, och det torde då

knappast vara berättigat att hindra dessa befattningshavare att driva eu

egen liten rörelse med någon anställd.

Beträffande de skäl som motionärerna i övrigt anfört för sitt yrkande

får utskottet hänvisa till motionen.

Kungl. förordningen den 18 juni 186b angående utvidgad näringsfrihet,

näringsfrihetsförordningen, undanröjde vid sin tillkomst i huvudsak det

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

system av näringsregleringar, som tidigare förhärskat. I förordningen fastslås

näringsfrihetens princip genom stadgandet i 1 § att varje svensk man

eller kvinna är berättigad »att i stad eller å landet idka handels- eller

fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering; att till utrikes ort utföra

eller därifrån införa samt inrikes orter emellan fortskaffa varor, ävensom

att reda i skepp för såväl inrikes som utrikes fart».

Denna allmänna näringsfrihet gäller emellertid endast, som det vidare

heter i nämnda paragraf, »med de undantag och inskränkningar samt under

de villkor i övrigt», som upptagas i förordningens följande bestämmelser.

De åsyftade förbehållen äro av skilda slag; ett av dem är det ovan

återgivna i 3 §. Andra undantag gäller en rad i 8 § uppräknade verksamhetsgrenar

samt vidare rätten att idka gårdfarihandel och att företaga s. k.

realisation, d. v. s. tillfällig försäljning av varulager å annan ort än den,

där handlanden driver sin fasta handelsrörelse.

Beträffande statstjänstemännens rätt att inneha bisysslor genomfördes

vissa begränsningar vid 1856—58 års löneregleringar. Bestämmelserna har

sedermera kompletterats och skärpts. I statens allmänna avlöningsreglemente

den 30 juni 19b8 stadgas nu i 7 § bl. a. följande. För förening av ordinarie

eller extra ordinarie tjänst med tjänstebefattning eller därmed jämförligt

uppdrag annat än i vissa fall eller med uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har

till ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller

försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har

huvudsakligen ekonomiskt syfte, fordras särskilt tillstånd, så framt icke

den, som äger bevilja tillståndet, tillsatt tjänstebefattningen eller meddelat

uppdraget. Tillstånd må beviljas endast för såvitt innehavet av befattningen

eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt för utövandet av den tjänst,

varmed förening skulle ske. Tillstånd bör avse viss tid.

I fråga om förbud för tjänsteman vid visst verk eller för innehavare av

viss tjänst att åtaga sig visst uppdrag eller att utöva verksamhet, som ej

lämpligen bör förenas med hans tjänst, äger Kungl. Maj :t enligt samma § 7

i avlöningsreglementet att utfärda erforderliga föreskrifter.

Dylika specialföreskrifter har givits dels i särskilda lönebestämmelser för

vissa slag av tjänstemän, dels i instruktioner för vederbörande verk eller

befattningshavare.

I instruktionerna har hithörande bestämmelser fått en mycket olikartad

utformning. Förbud mot idkande av näring är naturligen särskilt motiverat

inom de grenar av statsverksamheten, där befattningshavaren har att öva

kontroll över bedrivande av rörelse, och sådana förbud har också givits i

ett flertal fall, t. ex. i instruktionerna den 15 januari 1945 för bergsstatens

befattningshavare § 9, den 17 december 1948 för arbetarskyddsstyrelsen

§ 14, den 18 juni 1949 för yrkesinspektionen § 11 och den 27 juni 1929

för kommerskollegium § 36.

Det må nämnas, att i instruktionen för kontrollstyrelsen icke upptagits

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

3

några föreskrifter i berörda hänseende. Däremot har i de författningar, som

gäller tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga drycker, intagits föreskrifter,

varigenom innehavare av vissa befattningar, som har med tillsynen

och kontrollen över ifrågavarande slag av rörelse att göra, förklarats obehöriga

att driva sådan rörelse eller, om den drives i form av juridisk person,

deltaga i dennas ledning.

Även inom en hel del andra statliga verksamhetsområden, där vederbörande

tjänstemän har att verkställa förrättningar av olika slag, är förbud

meddelade för mottagande av enskilda uppdrag eller bedrivande av verksamhet,

där en motsättning kan befaras uppstå mellan tjänsteplikten och

det enskilda intresset; så t. ex. i instruktionerna den 15 juni 1935 för länsarkitektsorganisationen

§ 8, den 27 maj 1949 för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna

§§ 11 och 31, den 30 augusti 1943 för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

§ 31 och den 26 juni 1931 för patent- och registreringsverket

§ 28. Generella förbud mot utförande av vissa förrättningar utom tjänsten

är meddelade i lantmäteriinstruktionen den 30 juni 1948, §§ 14 och 58. I

ett flertal instruktioner för vetenskapliga institutioner finnes intaget förbud

mot åtagande från befattningshavarens sida av enskilda uppdrag.

Någon mera fullständig redogörelse för hithörande instruktionsbestämmelser

kan här givetvis ej meddelas, utan det må i detta sammanhang endast

påpekas, att förbuden av antytt slag i de skilda instruktionerna fått

en mycket olikartad utformning. En översikt över hithörande bestämmelsesr

finnes i betänkandet ang. statstjänstemännens bisysslor (SOU 1928: 14

s. 49 f.).

Genom beslut den 1 november 1946 har Kungl. Maj :t bemyndigat chefen

för handelsdepartementet att tillkalla en utredningsman att verkställa utredning

om en revision av näringslagstiftningen och avgiva förslag i ämnet.

Utredningen, som benämnes näringsrättsutredningen, avgav i juli 1952 en

promemoria (stencilerad) angående grunderna för en framlida näringslag

jämte utkast till en dylik lag. Efter överläggningar med särskilda sakkunniga,

som tillkallats att överlägga med utredningsmannen rörande en revision

av näringslagstiftningen, har lagutkastet sedermera överarbetats, och

i maj 1953 har utredningsmannen avgivit reviderat förslag till näringslag.

Utredningsmannen har vidare utrett frågan om näringsfrihetsförordningens

upphävande och inverkan härav på speciallagstiftningen inom näringsrättens

område. I samband härmed har bearbetning skett av tidigare avgivna

förslag till revision av näringslagstiftningen och motivering härtill. Utredningen

kommer att fortsätta sitt arbete under år 1955.

I den i juli 1952 avgivna promemorian anför näringsrättsutredningen

beträffande det med motionen avsedda förbudet i 3 § näringsfrihetsförordningen

bl. a., att anledningen till förbudet givetvis varit den farhåga för

kollision mellan tjänsteplikten och det enskilda handelsintresset, som kunde

uppstå speciellt för dessa tjänstemän. För kronouppbördsmän tillkom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

me härvid den risk, som kunde föreligga för sammanblandning av offentliga

medel och medel som disponeras för rörelsen. Vidare anföres bl. a.:

Såsom av det sagda framgår gäller berörda förbud i näringsfrihetsförordningen

allenast drivande av handelsrörelse. Det är däremot vederbörande

obetaget att driva annan näring, t. ex. hantverks- eller fabriksrörelse, oaktat

den intressekollision, som man genom förbudet velat undvika, givetvis

kan göra sig gällande, även om befattningshavaren idkar rörelse av sistberörda

slag. Därtill kommer att det moderna rättslivet — särskilt genom

aktiebolagsbildningen — erbjuder möjligheter att kringgå förbudet på ett

ur formell synpunkt oantastligt sätt.

Själva omfattningen av begreppet »den som har kronouppbörd om händer»

är ganska svår att fixera. Efter genomförande av källskattereformen

är ju praktiskt taget varje näringsidkare, som har personal anställd, att

anse såsom »uppbördsman» för statliga skattemedel och således enligt lagens

ord förhindrad att driva rörelsen. Givetvis borde ifrågavarande bestämmelse

i näringsfrihetsförordningen ha ändrats i samband med källskattereformen.

— Men även om man begränsar sig till den rena tjänstemannakategorien

är det ganska oklart, vilka tjänster inom den gällande organisationen

av uppbördsförfarandet, som skola anses hänförliga till den i författningen

angivna kategorien.

Även den utvidgning av förbudet, som skett genom att detsamma gäller

ej endast befattningshavaren själv utan också hans hustru, är i hög grad

diskutabel. Det bär i vissa fall väckt missnöje, att en affärsinnehavarinna,

som gift sig med en tjänsteman, som är underkastad restriktionerna i 3 §

näringsfrihetsförordningen, icke äger ingå såsom delägare i ett handelsbolag,

bildat av dödsbodelägarna efter en avliden handlande.

På förfrågan från näringsrättsutredningen har generaltullstyrelsen i skrivelse

den 17 februari 1951 som sin uppfattning uttalat, att ifrågavarande

förbud, såvitt anginge tullverkets befattningshavare, icke borde ha sin plats

i en blivande näringslag.

Rent principiellt sett, uttalas i näringsrättsutredningens promemoria, torde

de begränsningar i tjänstemännens rätt att driva näring, som må finnas

erforderliga ur synpunkten av det allmännas intresse för tjänstens behöriga

upprätthållande, böra ha sin plats i de för vederbörande verk gällande instruktionerna

— till sin natur äro nämligen dylika föreskrifter, där de icke

utgöra villkor för lönens åtnjutande, av instruktionsmässig art. Med hänsyn

härtill har i förslaget till näringslag icke upptagits någon föreskrift i

berörda hänseende.

Utskottet

Den i motionen upptagna frågan om upphävande eller modifiering av bestämmelsen

i näringsfrihetsförordningen om förbud för vissa grupper statsanställda

att driva handelsrörelse har behandlats av näringsrättsutredningen

i en år 1952 avgiven promemoria angående grunderna för en framtida

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955 5

näringslag. I promemorian riktas viss kritik mot innehållet i bestämmelsen

och uttalas vidare, att de begränsningar i tjänstemännens rätt att driva näring,

som må finnas erforderliga ur synpunkten av det allmännas intresse

för tjänstens behöriga upprätthållande, rent principiellt sett torde böra ha

sin plats i de för vederbörande verk gällande instruktionerna. Näringsrättsutredningen

har därför i avgivet förslag till näringslag, avsedd att ersätta

bl. a. näringsfrihetsförordningen, icke upptagit någon föreskrift i berörda

hänseende.

Med hänsyn till det läge, vari frågan sålunda befinner sig, torde riksdagen

— utan att på sätt i motionen yrkas hemställa hos Kungl. Maj :t om förslag

till ändring i näringsfrihetsförordningen — i en snar framtid få anledning

att taga ställning till frågan om stadgandets bestånd. Utskottet kan därför

icke tillstyrka motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:143, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

fru Carlqvist, herrar Magnusson, Anders E. Johansson, fru HamrinThorell*

och herr Alvar Andersson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Johansson i Norrköping,

herrar Nilsson i Göteborg, Odhe, Bengtsson i Varberg, Ericsson i Näs,

Rimmerfors och fröken Wetterström*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.