Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ förordningen den 30 juni 1937

1955-03-08 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:15, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ förordningen den 30 juni 1937

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 1 och 4 §§

förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag

från landsting och städer, som ej deltaga i landsting,

till bestridande av kostnaderna för vård i vissa

fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Genom en den 4 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 66, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

förslag till

Förordning

om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ förordningen den 30 juni 1937 (nr 655)

angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till

bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och

serafimerlasarettet.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ förordningen den 30 juni 1937 angående

bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till

bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

Då någon ------—- — nedan

Skyldighet att utgiva sådant vårdbidrag

föreligger under förutsättning

antingen att den å karolinska

sjukhuset intagne under vistelse

inom Stockholms stad eller Stockholms

län insjuknat i den sjukdom,

vården avser, eller ock att han

(Föreslagen lydelse)

1 §•

sägs.

I fråga om vård å annan avdelning

vid karolinska sjukhuset än

radiumhemmet föreligger skyldighet

att utgiva vårdbidrag som i första

stycket avses endast under förutsättning

antingen att den å sjukhuset

intagne under vistelse inom

1Senaste lydelse av 1 och 4 §§, se SFS 1953: 270.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 15.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

(Nuvarande lydelse)

erhållit hänvisning till karolinska

sjukhuset för vård, som ej kan beredas

å landstingets sjukvårdsinrättningar.

Sådan hänvisning skall

ske skriftligen och må meddelas av

lasarettsläkare vid lasarett som drives

av landstinget, överläkare vid

akademiska sjukhuset i Uppsala

samt Överläkare vid statens sinnessjukhus

och annat därmed jämförligt

sinnessjukhus. Hänvisning må

även, efter samråd med lasarettsläkare

vid landstingslasarettet i fråga,

meddelas av sjukstugu-, sanatorie-

eller tuberkulossjukstuguläkare

vid sjukstuga, sanatorium eller tuberkulossjukstuga,

som drives av

landstinget, så ock av vederbörande

tjänsteläkare.

(Föreslagen lydelse)

Stockholms stad eller Stockholms

län insjuknat i den sjukdom, vården

avser, eller ock att han erhållit

hänvisning till sjukhuset för vård,

som ej kan beredas å landstingets

sjukvårdsinrättningar. Sådan hänvisning

skall ske skriftligen och må

meddelas av lasarettsläkare vid lasarett

som drives av landstinget,

överläkare vid akademiska sjukhuset

i Uppsala samt överläkare vid

statens sinnessjukhus och annat

därmed jämförligt sinnessjukhus.

Hänvisning må även, efter samråd

med lasarettsläkare vid landstingslasarettet

i fråga, meddelas av sjukstugu-,

sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare

vid sjukstuga, sanatorium

eller tuberkulossjukstuga,

som drives av landstinget, så ock av

vederbörande tjänsteläkare.

Vårdbidraget skall------tre kronor.

Vad ovan----— — i landsting.

Utgår vårdbidrag — —-----svarande belopp.

4 §•

Då någon, som ej är boende inom

Stockholms stad eller Stockholms

län, intages å serafimerlasarettet,

skall vad i 1 och 2 §§ sägs äga motsvarande

tillämpning.

4 §■

Då någon, som ej är boende inom

Stockholms stad eller Stockholms

län, intages å serafimerlasarettet,

skall vad i 1 och 2 §§ sägs i tilllämpliga

delar äga motsvarande giltighet.

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att s. k. vårdbidrag från hemortslandsting skall

utgå för patient, som intagits å radiumhemmet vid karolinska sjukhuset,

oberoende av remissförfarandet vid patientens intagning.

Inledning

Av de allmänna vårdplatserna på karolinska sjukhuset är ett visst

antal avsedda för patienter från Stockholms stad och Stockholms län och

ett visst antal, de s. k. riksplatserna — beträffande vilka staten ensam

svarat för byggnadskostnaderna — för patienter från landet i övrigt. Beträffande

serafimerlasarettet förhåller det sig på liknande sätt. Mellan

staten samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting har ingåtts avtal,

som bl. a. innehåller bestämmelser om skyldighet för staden och landstinget

att bidraga till sjukhusens vårdkostnader. Beträffande övriga landsting

och städer utanför landsting regleras motsvarande skyldighet genom

förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och

städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i

vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, i fortsättningen

kallad bidragsförordningen. Enligt denna förordning åligger det landsting

(varmed här och i det följande jämställes stad utanför landsting) att —■ då

en inom dess område boende person intages vid ifrågavarande sjukhus för

vård, som avses i 1 § sjukhuslagen — till statsverket erlägga bidrag till kostnaden

för vården, s. k. vårdbidrag. Vårdbidraget skall, oavsett huruvida

vården meddelas å allmänt, enskilt eller halvenskilt rum, för vårddag utgå

med det belopp, varmed den för sjuka från landstingsområdet fastställda

legosängsavgiften å allmänt rum vid karolinska sjukhuset överstiger tre

kronor. Vårdbidraget, som intill den 1 juli 1953 utgick med 2 kronor 50 öre

per vårddag, utgör numera 32 kronor per vårddag. Som förutsättning för

bidragsskyldighet stadgas emellertid att den intagne antingen under vistelse

inom Stockholms stad eller Stockholms län insjuknat i den sjukdom, vården

avser (akuta fall), eller erhållit hänvisning till sjukhuset för vård, som

ej kan beredas å landstingets sjukvårdsinrättningar (remissfall). Sådan

hänvisning skall enligt bidragsförordningen ske skriftligen och får meddelas

av lasarettsläkare vid lasarett som drives av landstinget, överläkare

vid akademiska sjukhuset i Uppsala samt överläkare vid statens sinnessjukhus

och annat därmed jämförligt sinnessjukhus. Efter samråd med

lasarettsläkare vid landstingslasarettet i fråga får hänvisning även meddelas

av sjukstugu-, sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare vid sjukstuga,

sanatorium eller tuberkulossjukstuga, som drives av landstinget,

samt av vederbörande tjänsteläkare. Utgår vårdbidrag enligt vad nu sagts,

minskas legosängsavgiften för den intagne med motsvarande belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

Vid karolinska sjukhuset finns en särskild radioterapentisk klinik,

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, som består av bl. a. en klinisk avdelning,

benämnd radiumhemmet. Radiumhemmet är en av landets centralanstalter

för radioterapi vid kräfta. Verksamheten vid radiumhemmet

bedrives i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits

i »betänkande och förslag rörande användningen av Konung Gustaf V :s

jubileumsfond» avgivna den 23 maj 1929 av en den 29 juni 1928 tillsatt

kommitté.

Remissfrågans tidigare behandling

Remissrätt till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet med verkan

att vårdbidrag skall utgå tillkom enligt bidragsförordningen i dess ursprungliga

lydelse, vilken gällde under tiden den 1 juli 1937— den 30 juni 1953,

lasaretts-, sjukstugu-, sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare vid lasarett,

sjukstuga, sanatorium eller tuberkulossjukstuga, som drevs av landstinget,

ävensom vederbörande tjänsteläkare samt överläkare vid akademiska

sjukhuset i Uppsala.

De nu gällande bestämmelserna om remissrätten antogs vid 1953 års

riksdag.

I propositionen nr 68/1953 förelädes riksdagen förslag om ändringar

i bidragsförordningen. Ändringarna avsåg främst en höjning av vårdbidraget

men i anslutning därtill behandlades jämväl frågan om ändring

av remissförfarandet. Svenska landstingsförbundets styrelse hade nämligen

föreslagit, att om vårdbidragen skulle utgå med samma belopp som

enligt det s. k. utomlänsavtalet borde även remissrätten anpassas efter

detta avtal, vilket — enligt då gällande utomlänsavtal — skulle innebära

att remissrätt skulle tillkomma endast lasaretts- och sanatorieläkare inom

landstingets sjukvårdsområde.

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, uttalade i nämnda

proposition, att frågan om remissrätten främst borde bedömas från synpunkten

av vad som vore lämpligast för de vårdbehövande, och fann det

uteslutet att begränsa kretsen av remissberättigade läkare. I stället framlades

i propositionen förslag, att remissrätten skulle utsträckas till överläkare

vid statens sinnessjukhus eller annat därmed jämförligt sinnessjukhus.

I motioner hemställdes bl. a., att riksdagen måtte besluta utforma bestämmelserna

om remissrätten i huvudsaklig överensstämmelse med utomlänsavtalet.

Andra lagutskottet (utlåtande nr 17) biträdde departementschefens

förslag om utvidgning av remissrätten till nyssnämnda sinnessjukhusläkare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

I en reservation (nr 2) till utskottets utlåtande anfördes bl. a., att den

fordran borde uppställas i fråga om remissrätten, att tjänsteläkare m. fl.

läkare, som tillerkändes remissrätt, skulle samråda med vederbörande

kroppssjukhusläkare innan remiss skedde.

Sedan kamrarna fattat skiljaktiga beslut — första kammaren biföll

utskottets förslag och andra kammaren biföll reservationen med därvid

fogat författningsförslag — föreslog utskottet (memorial nr 23), att

sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga beslut skulle ske sålunda, att

remissrätten utvidgades på sätt Kungl. Maj :t föreslagit samt att kravet

på samråd begränsades till att avse sjukstugu-, sanatorie- eller tuberkulossjukstuguläkare

vid sjukstuga, sanatorium eller tuberkulossjukstuga, som

drevs av landstinget, samt vederbörande tjänsteläkare.

Riksdagen godkände utskottets memorial och författning i ämnet utfärdades

i enlighet därmed. Ändringarna i bidragsförordningen trädde i kraft

den 1 juli 1953.

Ändringsförslag och yttranden däröver

I två särskilda skrivelser har direktionen för karolinska sjukhuset hemställt

om ändring av bestämmelserna i bidragsförordningen såvitt de avser

remissrätten.

I skrivelse den 23 februari 1954 — vid vilken finns fogade en framställning

från överläkaren vid radiumhemmet och yttrande av överläkareföreningen

vid karolinska institutets undervisningssjukhus —- hemställer

sålunda direktionen om sådan ändring av bidragsförordningen, att vårdbidrag

för patienter intagna å radiumhemmet skall utgå oberoende av

remissförfarandet vid patientens intagning. Över denna skrivelse har

efter remiss yttranden avgivits av medicinalstyrelsen samt styrelserna för

svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, varefter överläkaren

vid radiumhemmet inkommit med påminnelser.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till vad direktionen i sin skrivelse anfört.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet uttalar, att radiumhemmet

även enligt dess mening intar en särställning i förevarande hänseende i

förhållande till vissa andra specialiteter, som ej länsvis utbyggts, men

anför, att skäl dock föreligger att alltjämt upprätthålla ett remissförfarande

beträffande radiumhemmet. Skulle bestämmelsen om samråd -—- såsom gjorts gällande — i avsevärd grad försena en nödvändig behandling

och därmed äventyra resultatet av denna, anser styrelsen dock att anledning

finns att överväga vissa modifikationer.

Styrelsen slutar med alt uttala att bl. a. med hänsyn till att det ej kunde

uteslutas, att även beträffande vissa andra kliniker — i första hand så
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande ni• 15 år 1955

dana som ej förekommer i den länsvis utbyggda vården — skäl för uppmjukning

av remissförfarandet kan föreligga, det synes styrelsen motiverat,

att direktionens skrivelse remitteras till utredningen angående utomlänspatienter

vid vissa undervisningssjukhus in. m.

Styrelsen för svenska stadsförbundet åberopar ett av förbundets sjukvårdsdelegation

avgivet yttrande, vari delegationen visserligen finner lämpligast,

att direktionens ifrågavarande framställning överlämnas till den

tidigare nämnda utredningen, men — om så ej anses böra ske — likväl

tillstyrker, om än med tvekan, att en provisorisk uppmjukning av bestämmelserna

genomföres för att förhindra menligt dröjsmål med intagningen

å radiumhemmet.

Beträffande innehållet i övrigt i ändringsförslaget och yttrandena däröver

får utskottet hänvisa till propositionen s. 8—13.

I en den 29 juni 1954 dagtecknad skrivelse har direktionen för karolinska

sjukhuset vidare hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att tillerkänna

överläkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samma remissrätt

som lasarettsläkare eller alltså med verkan att vårdbidrag skall utgå.

Vid skrivelsen finns fogade en framställning från överläkareföreningen vid

karolinska institutets undervisningssjukhus och yttrande av karolinska

institutets lärarkollegium. Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgivits

av kanslern för rikets universitet, medicinalstyrelsen, utredningen

angående utomlänspatienter vid vissa undervisningssjukhus m. m. samt

styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.

Utskottet får beträffande innehållet i direktionens skrivelse med därvid

fogade framställning och yttrande ävensom beträffande de efter remiss

avgivna yttrandena hänvisa till propositionen s. 13—19.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, uttalar i fråga

om den utvidgade remissrätt som direktionen för karolinska sjukhuset

i skrivelsen den 29 juni 1954 föreslagit, att han icke vore beredd att nu

förorda en ändring härutinnan, enär den tid, som förflutit sedan de nu

gällande bestämmelserna trädde i kraft, vore alltför kort för att man

skulle våga dra några säkra slutsatser angående verkningarna av de nya

bestämmelserna. Skulle det emellertid visa sig att de olägenheter som

påtalats vore bestående, finge hela det frågekomplex, som här kunde uppkomma,

upptagas till omprövning.

I fråga om remissrätten till radiumhemmet anför departementschefen

följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955 7

»Beträffande härefter frågan om remissförfarandet vid intagning av patienter

å radiumhemmet synes mig särskilda omständigheter tala för att

en uppmjukning av remissbestämmelserna snarast möjligt genomföres. Då

det gäller att bedöma denna begränsade fråga synes man böra utgå ifrån

att radiumhemmet är en centralanstalt för radioterapi, främst avsedd för

behandling av elakartade tumörer. Det äT alltså här fråga om vård av

patienter som lider av kräfta, och alla torde vara ense om det angelägna i

att så effektivt som möjligt försöka bekämpa kräftsjukdomarna. En av de

viktigaste förutsättningarna i kampen mot kräftsjukdomarna är att patienten

snarast möjligt erhåller rätt behandling. Det kan då icke vara

riktigt att en sådan sak som ett visst remissförfarande skall få inverka

fördröjande till men för patienten.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört har överläkaren vid radiumhemmet

varit i tillfälle att konstatera åtskilliga fall, där remissbestämmelserna

och närmast föreskriften om samråd medfört en ödesdiger försening

av patientens intagning å radiumhemmet. Det har enligt överläkarens

uppgift t. o. m. förekommit fall, där radiumhemmet begärt lasarettsläkarremiss

under angivande av fallets art och nödvändigheten av behandling

å radiumhemmet men vederbörande lasarettsläkare likväl krävt, att patienten

skulle skickas från radiumhemmet till hemortslasarettet för undersökning

innan dylik remiss utfärdats; och detta i fall där patienten dock haft

remiss från praktiserande läkare. Sådana förhållanden förefaller mig i hög

grad otillfredsställande.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett betydligt smidigare förfarande

tillämpas vid landets övriga två centralanstalter för radioterapi,

nämligen i Lund och Göteborg. Till centralanstalten i Lund kan sålunda

vilken läkare som helst — utan något krav på samråd — remittera patienter

och även överläkaren vid anstalten får lov att ta in patienter utan

speciell remiss med verkan att bidrag från hemortslandstinget utgår. Denna

ordning torde här icke ha medfört några olägenheter. Vad angår Göteborgskliniken

finns en bestämmelse, enligt vilken remiss får meddelas av

alla tjänsteläkare utan samråd med lasarettsläkare. I praktiken torde

bestämmelsen ha erhållit en mycket smidig tillämpning och några svårigheter

liknande dem vid radiumhemmet har icke uppkommit.

Någon risk för att landstingen skulle komma att förorsakas onödiga

kostnader om kravet på remiss vid intagning på radiumhemmet slopades

synes mig icke föreligga. Det gäller här vård som i regel icke kan meddelas

på landstingslasaretten, och det torde icke komma i fråga, att det förhållandevis

ringa antalet platser å radiumhemmet belägges med patienter

som icke verkligen är i behov av vård på hemmet. Det kan f. ö. anmärkas,

att ett landstings utgifter för eu patient å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

är lägre än landstingets kostnader för en patient å landstingets

eget sjukhus.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

Jag anser sålunda att kravet på remiss vid intagning på radiumhemmet

icke bör utgöra en oeftergivlig förutsättning för att vårdbidrag skall utgå.

I de flesta fall torde det dock vara lämpligt att remiss från hemorten finns,

men överläkaren vid hemmet bör ha möjlighet att även i andra fall ta in

en patient. Jag förutsätter emellertid att överläkaren och vederbörande

lasarettsläkare skall samarbeta i dessa frågor. Sålunda bör samråd i regel

ske, såvida detta icke skulle medföra menligt dröjsmål med patientens intagning

å radiumhemmet.

Radiumhemmet synes mig alltså inta en särställning och de i bidragsförordningen

föreskrivna villkoren för att vårdbidrag skall utgå torde icke

böra avse radiumhemmet.»

Utskottet

I 1937 års bidragsförordning ges bestämmelser angående bidrag från

landsting och städer, som ej deltar i landsting, till bestridande av kostnaderna

för vård av patienter som intas å de s. k. riksplatserna vid de statliga

undervisningssjukhusen i Stockholm, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Bidragsskyldighet föreligger endast om visst remissförfarande

iakttagits. Enligt gällande bestämmelser, som trädde i kraft den 1

juli 1953, tillkommer remissrätt, med verkan att vårdbidrag skall utgå,

lasarettsläkare vid lasarett som drives av landsting ävensom vissa överläkare.

Ytterligare äger vissa läkare meddela remiss efter samråd med

lasarettsläkaren.

I propositionen föreslås nu, att vårdbidrag från hemortslandstinget skall

utgå oberoende av remissförfarandet för det fall att en patient intages å

radiumhemmet vid karolinska sjukhuset. Beträffande intagning å sjukhuset

i övrigt eller å serafimerlasarettet föreslås ej någon ändring i gällande

bestämmelser.

Radiumhemmet intar i jämförelse med övriga avdelningar å de båda

sjukhusen en viss särställning såsom en centralanstalt för radioterapi,

främst avsedd för behandling av elakartade tumörer. Remissförfarandet vid

intagning å radiumhemmet torde därför lämpligen kunna regleras för sig.

Departementschefen har funnit, att remissbestämmelserna och närmast

föreskriften om samråd i åtskilliga fall medfört en ödesdiger försening av

patientens intagning å radiumhemmet. Då frågan om intagningen främst

bör bedömas från synpunkten av vad som är lämpligast för den vårdbehövande,

anser utskottet i likhet med departementschefen, att kravet på

remiss icke bör utgöra en oeftergivlig förutsättning för att vårdbidrag skall

utgå. Utskottet biträder således det förslag som framlagts i propositionen.

Såsom departementschefen uttalat torde det dock i de flesta fall vara

lämpligt att remiss från hemorten finns, men överläkaren bör ha möjlig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

het att även i andra fall ta in en patient. Departementschefen har vidare

anfört, att han förutsätter att överläkaren och vederbörande lasarettsläkare

skall samarbeta i dessa frågor. Även utskottet finner det naturligt, att ett

sådant samarbete kommer till stånd. Kravet på samråd får givetvis dock

ej drivas så långt, att det medför menligt dröjsmål med patientens intagning

å radiumhemmet.

I propositionen har vidare närmare berörts möjligheterna att tillgodose

undervisningen och forskningen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

vilka som ovan nämnts är statliga undervisningssjulthus, med

lämpligt patientmaterial. Departementschefen anför i denna fråga, att det

1 vart fall synes som om möjligheterna tenderar att försämras. Från sjukhusledningens

sida har gjorts gällande, att detta sammanhänger med utformningen

av gällande bestämmelser om remissförfarandet, och hemställes

om ändring av remissbestämmelserna. Departementschefen förklarar sig

emellertid icke vara beredd att nu förorda en ändring och hänvisar till att

alltför kort tid förflutit sedan bestämmelserna trädde i kraft för att man

skall våga dra säkra slutsatser angående verkningarna av desammma.

Departementschefen finner det därför riktigare att ytterligare en tid framåt

ställa sig avvaktande.

Utskottet kan dela den uppfattning departementschefen sålunda uttalat

men vill i sammanhanget framhålla följande. Vid de ifrågavarande undervisningsklinikerna

bedrives förutom undervisning av medicine studerande

och medicine kandidater jämväl vidare- och specialistutbildning av sådana

läkare som i fortsättningen i betydande utsträckning kommer att tjänstgöra

såsom överläkare på olika håll i landet. Det torde vara uppenbart att dessa

undervisningskliniker för att härvidlag kunna fylla sin uppgift måste ha

tillgång till ett rikhaltigt och allsidigt patientmaterial, och att mindre vanliga

och svårtolkade sjukdomar måste utgöra en betydande del av detta material.

De nu ifrågavarande s. k. riksplatserna vid karolinska sjukhuset och

serafimerlasarettet liksom riksplatserna vid övriga statliga undervisningssjukhus

har också tillkommit i sylte alt säkerställa tillgången på ett tillräckligt

patientmaterial för undervisning och forskning. Utskottet vill

erinra om att en väsentligt minskad intagning av utomlänspatienter konstaterats

vid universitetsklinikerna i Lund och Malmö och att minskningen

ansetts försämra möjligheterna alt där bedriva eu tillfredsställande forskning,

undervisning och specialistutbildning. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 5 juni 19ö,3 har med hänsyn härtill tillkallats utredningen

angående utomlänspatienter vid vissa undervisningssjukhus in. in. för att

verkställa utredning om åtgärder mot den minskade tillströmningen av

utomlänspatienter vid de nämnda universitetsklinikerna i Lund och Malmö.

Mot bakgrund av det anförda vill utskottet understryka departementschefens

uttalande, att om det skulle visa sig att de påtalade olägenheterna

vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet är bestående, hela det

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 15.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

frågekomplex, som här kan uppkomma, bör upptagas till omprövning. De

erfarenheter, som kan vinnas vid utredningsarbetet beträffande universitetsklinikerna

i Lund och Malmö, synes därvid kunna utnyttjas, och utskottet

vill ifrågasätta, om icke spörsmålet beträffande tillströmningen

av patienter till undervisningssjukhusen i Stockholm kunde lösas genom

sådan komplettering av den pågående utredningen som kan erfordras med

hänsyn till de särskilda problem som här kan uppkomma. Utskottet förutsätter

emellertid att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer frågans

vidare utveckling och finner därför icke erforderligt att hemställa om

särskilda åtgärder.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 8 mars 1955.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*, Sunne, Axel

E. Svensson, fru Svenson, fru Carlqvist, herrar Huss och Magnusson*;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo*, fru Johansson i Norrköping,

herr Nilsson i Göteborg*, fru Västberg*, herr Hagård, fröken

Höjer, herrar Ericsson i Näs och Fredriksson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDURS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 55

603927

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:134 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring i den kommunala vallagen. s. 10 i texten