Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i hälsovårdsstadgan. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 61 i första kammaren av herrar Huss och Holmqvist samt nr 72 i andra kammaren av herrar Adamsson och Blidfors.
1955-03-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1955:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i hälsovårdsstadgan. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 61 i första kammaren av herrar Huss och Holmqvist samt nr 72 i andra kammaren av herrar Adamsson och Blidfors.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1955
1
Nr 17
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa
ändringar i hälsovårdsstadgan.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 61 i första kammaren av
herrar Huss och Holmqvist samt nr 72 i andra kammaren av herrar Adamsson
och Blidfors.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, att 8, 27, 43 och 52 §§ hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
8 §
8 mom. Yppas förhållande -—• --den nya lägenhetens adress.
Fastighetsägare, som meddelats förbud att för bostadsändamål uthyra
boningsrum eller lägenhet, är skyldig att, vare sig förbudet varit förenat
med villkor eller icke och oavsett tidpunkten för förbudets ikraftträdande,
vid försäljning av fastigheten meddela hälsovårdsnämnden uppgift om den
nye ägarens namn och adress. Skyldighet, som nu nämnts, gäller dock icke
fastighetsägare, som meddelats villkorligt förbud, varefter missförhållandena
blivit avhjälpta och av förbudet berörda rum eller lägenheter på nytt
blivit godkända av nämnden, innan fastigheten blivit försåld.
27 §
Med böter---å förseelsen
fastighetsägare eller f. d. fastighetsägare, som underlåter göra anmälan,
som föreskrives i 8 § 8 mom. sista stycket;
lägenhetsinnehavare, som -— --andra stycket.
43 §
7 mom. Yppas förhållande — ----eller ock bådadera,
Fastighetsägare, som--— (= förslaget till tillägg till 8 § 8 mom.).
52 §
Med böter — —- — å förseelsen, fastighetsägare eller f. d. fastighetsägare,
som underlåter göra anmälan, som föreskrives i 43 § 7 inom. sista stycket;
lägenhetsinnehavare, som —--eller 49 a §.»
470 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt 2 avd. Nr 17
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1955
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,
får utskottet hänvisa till motionen I: 61.
Gällande bestämmelser
De grundläggande bestämmelserna rörande den allmänna hälsovården
finns i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 och i de med stöd av stadgan
utfärdade lokala hälsovårdsordningarna. Regler i detta hänseende finns
emellertid även i en mångfald andra författningar. Hälsovårdsstadgan bär
särskilda bestämmelser för stad (stadsplanelagt område) och särskilda för
landet. För såväl stad som landsbygd gäller enligt 1 och 35 §§, att hälsovårdsnämnd
skall övervaka efterlevnaden av hälsovårdsstadgan samt de i
enlighet med densamma givna föreskrifterna ävensom i övrigt ägna uppmärksamhet
och tillsyn åt allt, som kan inverka på det allmänna hälsotillståndet
inom hälsovårdsområdet. I vardera paragrafen lämnas exempel
på olika förhållanden, som nämnden skall uppmärksamma och med vilka
nämnden skall taga befattning. Enligt den för stad och landsbygd gemensamma
bestämmelsen i 56 § åligger det polismyndighet att biträda hälsovårdsnämnden
vid övervakningen av hälsovårdsstadgans efterlevnad.
I fråga om sanitära förhållanden finns i hälsovårdsstadgans 8 § för
städerna och 43 § för landsbygden bland annat dels allmänna föreskrifter
om byggnad, som inrymmer boningsrum, dels bestämmelser om boningsrum
och kök, avseende storlek, dagsbelysning, luftväxling, uppvärmning,
skydd mot fuktighet, olägenheter från grunden och olägenheter från angränsande
utrymmen, dels särskilda bestämmelser om biutrymmen och
bekvämligheter, bostadsvård, trångboddhet och samlingslokaler. Om förhållande
yppas, isom innebär eftersättande av någon av dessa föreskrifter,
och rättelse icke sker efter tillsägelse av hälsovårdsnämnden eller av någon
dess ledamot eller tjänsteman, skall enligt 8 § 8 mom. resp. 43 § 7 mom.
nämnden antingen förelägga viss tid för felaktighetens avhjälpande eller,
där fråga är om bristfällighet i avseende å boningsrum och denna finnes
vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas, förbjuda rummets vidare användning
för bostadsändamål eller ock, där nämnden finner särskild anledning
att låta med sådant föreläggande eller förbud som nyss sagts anstå
och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, meddela uppskov i ärendet
på viss tid eller, i undantagsfall, tills vidare. Vid meddelande av föreläggande
att efter viss tid ha avhjälpt bristfällighet å boningsrum skall hälsovårdsnämnden,
där så prövas nödigt, förordna om rummets utrymmande,
intill dess bristfälligheten blivit avhjälpt. Hälsovårdsnämnd må även förbjuda
lägenhets beboende av mer än ett visst antal personer eller dess användning
såsom bostad för minderåriga. Där särskilda omständigheter föreligger,
må hälsovårdsnämnden tillåta att utdömd lägenhet användes såsom
bostad, så länge den vid tillfället däri boende kvarbor. Hälsovårdsnämnden
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 är 1955
3
må jämväl förbjuda användande av lägenhet för bostadsändamål under vass
årstid. Föreläggande eller förbud som här åsyftas må, där lägenheten eller
lokalen innehas med nyttjanderätt, allt efter omständigheterna meddelas
husägaren eller nyttj ander ättsihavaren eller bådadera.
Om hälsovårdsnämnd antingen omedelbart eller efter föregångna råd
eller uppmaningar finner sig böra meddela föreläggande eller förbud,
äger nämnden enligt 29 och 53 §§ fastställa vite för underlåtenhet att ställa
sig föreläggandet eller förbudet till efterrättelse. Denna möjlighet föreligger
dock endast om särskild påföljd icke finnes bestämd i hälsovårdsstadgan, i
annan allmän författning eller i hälsovåi’dsordning. Enligt 57 §, som är
gemensam för stad och landsbygd, äger nämnden att under vissa närmare
angivna förutsättningar låta verkställa arbete eller åtgärd mot lega och
på bekostnad av den, som det rätteligen ålegat att verkställa arbetet eller
åtgärden.
Utredningar
I sitt slutbetänkande (SOU 1947:26) har bostadssociala utredningenbl.a.
upptagit hälsovårdsstadgans bestämmelser om förbud och förelägganden till
kritisk granskning. Den tanken har framförts, att förbud och föreläggande
i bostadsärende borde kunna antecknas i vederbörande fastighetsbok och
intagas i gravationsbevis samt att förbud resp. föreläggande mot en fastighetsägare
utan vidare skulle vara gällande även mot ny ägare av fastigheten.
Närmast med anledning av ett förslag från hälsovårdsnämnden i
Hälsingborg anförde bostadssociala utredningen härom följande:
Det från hälsovårdsnämnden i Hälsingborg framförda förslaget, att hälsovårdsnämndens
beslut angående utdömande av lägenhet borde anmälas
»som grava tion till vederbörande fastighetsbok» synes vara ett uppslag att
taga fasta på och har i flera olika sammanhang varit föremål för diskussion
inom utredningen. Uppenbarligen skulle det vara av betydelse för bedömande
av en fastighets försäljnings- och kreditvärde om av ett gravationsbevis
framginge, huruvida beträffande en å vederbörande fastighet befintlig
byggnad beslut meddelats, att en eller flera lägenheter inom byggnaden
icke finge användas såsom bostad eller finge användas på sådant isätt endast
under förutsättning att vissa förbättringar genomförts. En sådan föreskrift
skulle även underlätta fastighetens värdering vid expropriation och vid
åsättande av expropriatiionsvärde. Hälsovårdsnämndens beslut av nu angiven
art skulle slutligen kunna direkt göras gällande även mot ny ägare av
fastigheten. Någon större olägenhet av administrativ art skulle knappast
uppkomma härigenom. Föreskrift skulle alltså givas om skyldighet för
hälsovårdsnämnd, som meddelat beslut om utdömning av lägenhet, med
eller utan villkor, att sedan beslutet meddelats, omedelbart delgiva beslutet
vederbörande inskrivningsdomare, varvid bör angivas fastighetens beteckning
i jordregister eller fastighetsregister samt fastighetsägarens namn. Inskrivningsdomaren
skulle ha skyldighet att verkställa anteckning om förhållandet
i fastighetsboken, varjämte föreskrift skulle meddelas om att uppgift
om dylik anteckning skall åberopas i gravationsbevis som infordras
angående fastigheten. Anteckningens avförande ur fastighetsboken synes
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1955
böra ske efter framställning från vederbörande fastighetsägare, som därvid
bör förete intyg från hälsovårdsnämnden eller bostadsinspektören om att
de förutsättningar, på vilka beslutet vilar, icke längre äro för handen, vare
sig detta beror på att byggnaden rivits eller ombyggts, att reparationer i
lägenheten vidtagits, att hälsovårdsnämndens beslut upphävts av högre
instanis eller att annat förhållande förekommit, som gör att anteckningen
bör upphävas. Hälsovårdsnämnden och bostadsinspektören skulle vara
skyldiga att utfärda intyg som nu sagts, när förutsättningar därför äro för
handen.
Lämpligen synes i hälsovårdsstadgan jämväl böra införas uttrycklig bestämmelse
om att hälsovårdsnämnds beslut av nu angiven art är gällande
jämväl mot ny ägare av fastigheten.
Då införande av sådana föreskrifter som här diskuterats måste anses
väsentligt öka bostadsinspektionens effektivitet, får utredningen föreslå,
att dylika föreskrifter utfärdas.
Vid remissbehandlingen tillstyrktes utredningens ifrågavarande förslag
av ett flertal remissinstanser. Förslaget avstyrktes emellertid i andra remissyttranden.
En remissinstans ansåg, att det vore tillräckligt, att hälsovårdsnämnden
förde liggare över de utdömda lägenheterna. Från annat
håll uttalades, att ett genomförande av utredningens förslag skulle förorsaka
ett i det stora hela fullständigt onödigt arbete och tidsspillan för hälsovårdsnämnd,
inskrivningsdomare och -—- då det gällde att få anteckningen
borttagen — även vederbörande ägare, vilket allt icke skulle tjäna till
annat syfte än att för eventuell spekulant å fastighet med utdömd lägenhet
— och därmed även för dem vilka mera yrkesmässigt köpa och sälja stadsfastigheter
— uppenbara, att viss lägenhet vore utdömd. Hälsovårdsnämnden
i Kalmar ansåg, att den av utredningen föreslagna föreskriften om
anmälan av beslut om utdömning till inskrivningsdomaren icke komme att
öka bostadsinspektionens effektivitet, samt framhöll, att hälsovårdsnämnds
beslut av hithörande art i och för sig knappast vore ägnade att läggas till
grund för inskrivning i fastighetsbok. Det praktiska syfte, som man ville
vinna genom förslaget att hälsovårdsnämnds beslut av hithörande art skulle
antecknas i fastighetsbok, kunde enklast nås genom införandet i hälsovårdsstadgan
av bestämmelser, att hälsovårdsnämnd skulle äga föreskriva,
att fastighetsägare, som överläte fastighet, beträffande vilken meddelats
förbud eller föreläggande enligt 8 § 8 mom. resp. 43 § 7 mom. hälsovårdsstadgan,
skulle vara skyldig att omedelbart till hälsovårdsnämnden lämna
upplysning om den nya ägarens namn och adress. Den föreslagna bestämmelsen
skulle lämpligen kunna kompletteras med en straffbestämmelse för
underlåtenhet att ställa sig dylik föreskrift till efterrättelse.
För översyn av 1919 års hälsovårdsstadga och därmed sammanhängande
spörsmål har den 8 oktober 1948 efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallats
19\8 års hälsovårdsstadgekommitté. Kommittén framlade år 1953
ett betänkande med förslag till hälsovårdsstadga m. in. (SOU 1953: 31). I
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1955 5
betänkandet behandlas bl. a. frågan om hälsovårdsnämndernas tvångsmedel.
Kommittén anför följande:
En av de invändningar, som främst riktats mot den nuvarande hälsovårdsstadgan,
hänför sig till den bristande effektiviteten hos de tvångsmedel,
som stå hälsovårdsnämnderna till buds. För att åstadkomma en
förbättring härvidlag ha flera ändringsförslag framkommit. Ett av dessa
förslag, som i första hand tager sikte på stadgans bostadsbestämmelser,
går ut på att beslut av hälsovårdsnämnd angående utdömning av lägenhet
borde anmälas till vederbörande inskrivningsdomare för anteckning i fastighetsboken.
Vidare borde i hälsovårdsstadgan intagas bestämmelse om
att hälsovårdsnämnds beslut av nu angiven art skulle vara utan vidare
gällande även mot ny ägare av fastigheten.
Kommittén har ingående övervägt ifrågavarande förslag men funnit sig
icke kunna biträda detsamma. Orsakerna härtill äro flera. För det första
skulle en bestämmelse av detta slag endast komma att få betydelse för
sådana byggnader, som vore att anse som fast egendom. Vidare skulle bestämmelsen
i betydande grad vålla besvär och ökat arbete för inskrivningsmyndigheterna,
och även för hälsovårdsnämnderna skulle arbetsbördan
ökas icke oväsentligt. Det har framhållits, att anteckningen i fastighetsboken
skulle underlätta fastighetens värdering vid expropriation. Detta förhållande
måste dock anses sakna intresse i detta sammanhang. Det viktigaste
skälet mot ett dylikt anteckningsförfarande är emellertid, att man
med ett sådant förfarande knappast skulle kunna uppnå den önskvärda
effektiviseringen av bostadsbestämmelserna, icke ens om bestämmelse infördes,
att ett utdömningsbeslut skulle vara gällande även mot ny ägare.
Det kunde visserligen vara av värde att få fastslaget, att ett utdömningsbeslut
skulle gälla oberoende av vem som vore ägare till huset, men det ur
praktisk synpunkt viktiga vore dock, att det eventuella vite, som åtföljde
beslutet för att garantera dess efterlevnad, även överginge på den nya ägaren.
En sådan övergång av ett vite från en person till en annan anser kommittén
av principiella skäl utesluten.
Vitet är ett tvångsmedel, som riktas mot en person för alt bryta en av
denna person ådagalagd tredska. Det synes kommittén med hänsyn
härtill knappast möjligt, att ett vite skulle vid en fastighetsförsäljning utan
vidare kunna övergå på köparen, som ju icke gärna kan ha ådagalagt
tredska mot hälsovårdsnämndens beslut, varom han för övrigt oftast svävar
i okunnighet. Även om själva utdömningsbeslutet sålunda komme att gälla
mot ny innehavare av fastigheten, skulle likväl vitet ej automatiskt övergå
å den nye ägaren. Nämnden skulle i allt fall tvingas utfärda nytt vitesföreläggande
för nye ägaren med möjlighet för denne att i vanlig ordning anföra
besvär.
Kommittén har även övervägt möjligheten av att föreskriva straff för
fastighetsägare, som trots meddelat förbud av hälsovårdsnämnden uthyrde
eller uppläte en lägenhet till bostad. Härvid skulle möjligheten att ålägga
vite bortfalla. I och för sig skulle det vara möjligt att föreskriva, alt ny
ägare av fastighet, som icke iakttoge elt tidigare utfärdat förbud mot att
uthyra eller upplåta lägenhet till bostad, skulle kunna åtalas och dömas till
ansvar. Rimligtvis borde dock förutsättas, all den nye ägaren erhållit kännedom
om förbudet. Kommittén har likväl icke ansett sig höra föreslå vitesföreläggandets
ersättande med en straffbestämmelse i delta fall. Det är
nämligen icke säkert, att elt bötesstraff skulle kunna utkrävas snabbare
opaginerad Kontrollera mot PDF
G Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1955
gentemot ny ägare, än om nämnden skulle nödsakas tillgripa nytt vitesföreläggande.
Eu ny ägare, som delgavs ett utdömningsbeslut, meddelat en
tidigare ägare, skulle även om bötesstraff funnes stadgat kunna vinna tid
genom ett överklagande av själva utdömningsbeslutet. Det synes vidare
kommittén som om ett vite skulle utgöra en kraftigare påtryckning än hotet
om ett straff, vilket väl i allmänhet skulle komma att inskränka sig till
ett ej alltför högt antal dagsböter.
Kommittén har med hänsyn till det anförda icke ansett sig böra föreslå
någon ändring i vad i förevarande hänseende nu gäller.
Vid remissbehandlingen av betänkandet med förslag till ny hälsovårdsstadga
har den i motionerna berörda frågan uppmärksammats. Från några
håll har förordats införande av bestämmelse att hälsovårdsnämnds beslut av
förevarande slag skulle gälla även mot ny ägare av fastigheten. Vidare har
föreslagits införande av föreskrift om anteckning av föreläggande avseende
bostad i fastighetsbok och i gravationsbevis. Ett stort antal remissinstanser
har i anslutning till hälsovårdsnämndens i Kalmar ovan anmärkta förslag
förordat att i fråga om fastighet, beträffande vilken meddelats förbud eller
föreläggande, som nyss nämnts, hälsovårdsnämnd skulle äga föreskriva att
fastighetsägare vid överlåtelse av fastigheten vore skyldig att inom viss tid
efter överlåtelsen till hälsovårdsnämnden anmäla den nye ägarens namn
och adress. En remissinstans har anfört, att ändamålet med en bestämmelse
av detta slag uppenbarligen vore att underlätta för hälsovårdsnämnden att
få reda på ny ägare så att nytt föreläggande eller förbud kunde meddelas.
En fastighet beträffande vilken hälsovårdsnämnd meddelat föreläggande
eller förbud stode, anfördes vidare, givetvis under särskild uppsikt av
nämnden, och det kunde då ifrågasättas om det som regel vore förenat
med några större svårigheter för nämnden att hålla sig underrättad om
överlåtelse av fastigheten. Det vore därför tveksamt om tillräckligt starka
skäl förelåge för att ålägga fastighetsägare den föreslagna anmälningsskyldigheten.
Principiellt syntes sådan skyldighet icke böra föreskrivas utan
mycket bärande motiv.
Utskottet
I motionerna föreslås att i hälsovårdsstadgan införes sådan bestämmelse,
att fastighetsägare som meddelats förbud att för bostadsändamål
uthyra boningsrum eller lägenhet skall vara skyldig att vid försäljning av
fastigheten lämna hälsovårdsnämnden uppgift å den nye ägarens namn
och adress samt att bestämmelsen förbindes med straffsanktion.
Hälsovårdsnämnd har genom bestämmelser i hälsovårdsstadgan tillagts
möjlighet att bl. a. genom förbud eller föreläggande ingripa mot sanitära
missförhållanden beträffande bostadslägenheter. Då hälsovårdsnämnd utrustats
med sådana befogenheter framstår det som följdriktigt att förutsättningar
skapas för att ingripandena skall få åsyftad verkan. De tvångs
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1955
7
medel som står hälsovårdsnämnd till buds har emellertid
fälliga för det fall att överlåtelse ägt rum av fastighet beträffande vilken
förbud eller föreläggande meddelats. Beslut som meddelats mot fastighetens
föregående ägare är utan verkan gentemot den nye ägaren, och avsevärd
tid kan förflyta innan hälsovårdsnämnden får kännedom om
äganderättsövergången och kan meddela mot den nye ägaren gällande beslut.
Härigenom försvåras hälsovårdskontrollen, och hälsovårdsnämndens
ingripanden kan göras helt verkningslösa. Det synes utskottet angeläget
att detta missförhållande snarast undanröjes.
På grundval av den utredning, som utskottet haft att tillgå och för
vilken ovan i utlåtandet redogjorts, har utskottet kommit till den uppfattningen
att det i motionerna framlagda förslaget är värt att närmare övervägas.
Hälsovårdsnämnden skulle genom det föreslagna systemet redan på
ett tidigt stadium få kännedom om överlåtelse av sådan fastighet beträffande
vilken förbud meddelats och skulle då omedelbart kunna meddela
den nye ägaren motsvarande förbud, i förekommande fall i förening med
vite. På så sätt skulle en betydande effektivisering av hälsovårdsstadgans
tvångsmedel åstadkommas.
Som motionärerna framhållit torde behovet av en dylik anmälningsskyldighet
vara särskilt framträdande i sådana fall, då förbud att använda
boningsrum eller lägenhet för bostadsändamål meddelats. Det synes utskottet
dock böra övervägas om icke en motsvarande föreskrift bör införas
för fall då föreläggande meddelats att avhjälpa viss felaktighet.
Behov av anmälningsskyldighet torde föreligga oavsett vilken form av
bostadsupplåtelse förbudet avser. Föreskriften torde böra förenas med
straffsanktion. Erinran om anmälningsskyldigheten bör lämpligen intagas
i hälsovårdsnämndens beslut.
Det av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté avgivna betänkandet har varit
föremål för remissbehandling. Utskottet har inhämtat, att man inom vederbörande
departement avser att avvakta att ytterligare utredningar berörande
hälsovårdslagstiftningen slutföres, innan man tager ställning till
frågan om framläggande av förslag till ny hälsovårdsstadga. Med hänsyn
till detta finner utskottet det önskvärt att Kungl. Maj :t måtte överväga att
i avvaktan på slutligt ställningstagande till frågan om ny hälsovårdsstadga
komplettera nu gällande bestämmelser i enlighet med vad utskottet ovan
angivit.
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:61
och II: 72, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte som sin mening
giva till känna vad utskottet ovan i utlåtandet anfört.
Stockholm den 8 mars 1955
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1955
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*, Sunne, Axel
E. Svensson, fru Carlqvist, herrar Huss, Magnusson* och Alvar Andersson;
från andra kammaren: herr Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar
Odhe, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herr Fredriksson, fröken
Wetter ström och herr Ko nigson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:135 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i hälsovårdsstadgan. a1 i texten