Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i hälsovårdsstadgan. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 61 i första kammaren av herrar Huss och Holmqvist samt nr 72 i andra kammaren av herrar Adamsson och Blidfors.

1955-03-08 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i hälsovårdsstadgan. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 61 i första kammaren av herrar Huss och Holmqvist samt nr 72 i andra kammaren av herrar Adamsson och Blidfors.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1955

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa

ändringar i hälsovårdsstadgan.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 61 i första kammaren av

herrar Huss och Holmqvist samt nr 72 i andra kammaren av herrar Adamsson

och Blidfors.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta, att 8, 27, 43 och 52 §§ hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

8 §

8 mom. Yppas förhållande -—• --den nya lägenhetens adress.

Fastighetsägare, som meddelats förbud att för bostadsändamål uthyra

boningsrum eller lägenhet, är skyldig att, vare sig förbudet varit förenat

med villkor eller icke och oavsett tidpunkten för förbudets ikraftträdande,

vid försäljning av fastigheten meddela hälsovårdsnämnden uppgift om den

nye ägarens namn och adress. Skyldighet, som nu nämnts, gäller dock icke

fastighetsägare, som meddelats villkorligt förbud, varefter missförhållandena

blivit avhjälpta och av förbudet berörda rum eller lägenheter på nytt

blivit godkända av nämnden, innan fastigheten blivit försåld.

27 §

Med böter---å förseelsen

fastighetsägare eller f. d. fastighetsägare, som underlåter göra anmälan,

som föreskrives i 8 § 8 mom. sista stycket;

lägenhetsinnehavare, som -— --andra stycket.

43 §

7 mom. Yppas förhållande — ----eller ock bådadera,

Fastighetsägare, som--— (= förslaget till tillägg till 8 § 8 mom.).

52 §

Med böter — —- — å förseelsen, fastighetsägare eller f. d. fastighetsägare,

som underlåter göra anmälan, som föreskrives i 43 § 7 inom. sista stycket;

lägenhetsinnehavare, som —--eller 49 a §.»

470 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt 2 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1955

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till motionen I: 61.

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna rörande den allmänna hälsovården

finns i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 och i de med stöd av stadgan

utfärdade lokala hälsovårdsordningarna. Regler i detta hänseende finns

emellertid även i en mångfald andra författningar. Hälsovårdsstadgan bär

särskilda bestämmelser för stad (stadsplanelagt område) och särskilda för

landet. För såväl stad som landsbygd gäller enligt 1 och 35 §§, att hälsovårdsnämnd

skall övervaka efterlevnaden av hälsovårdsstadgan samt de i

enlighet med densamma givna föreskrifterna ävensom i övrigt ägna uppmärksamhet

och tillsyn åt allt, som kan inverka på det allmänna hälsotillståndet

inom hälsovårdsområdet. I vardera paragrafen lämnas exempel

på olika förhållanden, som nämnden skall uppmärksamma och med vilka

nämnden skall taga befattning. Enligt den för stad och landsbygd gemensamma

bestämmelsen i 56 § åligger det polismyndighet att biträda hälsovårdsnämnden

vid övervakningen av hälsovårdsstadgans efterlevnad.

I fråga om sanitära förhållanden finns i hälsovårdsstadgans 8 § för

städerna och 43 § för landsbygden bland annat dels allmänna föreskrifter

om byggnad, som inrymmer boningsrum, dels bestämmelser om boningsrum

och kök, avseende storlek, dagsbelysning, luftväxling, uppvärmning,

skydd mot fuktighet, olägenheter från grunden och olägenheter från angränsande

utrymmen, dels särskilda bestämmelser om biutrymmen och

bekvämligheter, bostadsvård, trångboddhet och samlingslokaler. Om förhållande

yppas, isom innebär eftersättande av någon av dessa föreskrifter,

och rättelse icke sker efter tillsägelse av hälsovårdsnämnden eller av någon

dess ledamot eller tjänsteman, skall enligt 8 § 8 mom. resp. 43 § 7 mom.

nämnden antingen förelägga viss tid för felaktighetens avhjälpande eller,

där fråga är om bristfällighet i avseende å boningsrum och denna finnes

vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas, förbjuda rummets vidare användning

för bostadsändamål eller ock, där nämnden finner särskild anledning

att låta med sådant föreläggande eller förbud som nyss sagts anstå

och uppenbar fara för hälsan icke är för handen, meddela uppskov i ärendet

på viss tid eller, i undantagsfall, tills vidare. Vid meddelande av föreläggande

att efter viss tid ha avhjälpt bristfällighet å boningsrum skall hälsovårdsnämnden,

där så prövas nödigt, förordna om rummets utrymmande,

intill dess bristfälligheten blivit avhjälpt. Hälsovårdsnämnd må även förbjuda

lägenhets beboende av mer än ett visst antal personer eller dess användning

såsom bostad för minderåriga. Där särskilda omständigheter föreligger,

må hälsovårdsnämnden tillåta att utdömd lägenhet användes såsom

bostad, så länge den vid tillfället däri boende kvarbor. Hälsovårdsnämnden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 är 1955

3

må jämväl förbjuda användande av lägenhet för bostadsändamål under vass

årstid. Föreläggande eller förbud som här åsyftas må, där lägenheten eller

lokalen innehas med nyttjanderätt, allt efter omständigheterna meddelas

husägaren eller nyttj ander ättsihavaren eller bådadera.

Om hälsovårdsnämnd antingen omedelbart eller efter föregångna råd

eller uppmaningar finner sig böra meddela föreläggande eller förbud,

äger nämnden enligt 29 och 53 §§ fastställa vite för underlåtenhet att ställa

sig föreläggandet eller förbudet till efterrättelse. Denna möjlighet föreligger

dock endast om särskild påföljd icke finnes bestämd i hälsovårdsstadgan, i

annan allmän författning eller i hälsovåi’dsordning. Enligt 57 §, som är

gemensam för stad och landsbygd, äger nämnden att under vissa närmare

angivna förutsättningar låta verkställa arbete eller åtgärd mot lega och

på bekostnad av den, som det rätteligen ålegat att verkställa arbetet eller

åtgärden.

Utredningar

I sitt slutbetänkande (SOU 1947:26) har bostadssociala utredningenbl.a.

upptagit hälsovårdsstadgans bestämmelser om förbud och förelägganden till

kritisk granskning. Den tanken har framförts, att förbud och föreläggande

i bostadsärende borde kunna antecknas i vederbörande fastighetsbok och

intagas i gravationsbevis samt att förbud resp. föreläggande mot en fastighetsägare

utan vidare skulle vara gällande även mot ny ägare av fastigheten.

Närmast med anledning av ett förslag från hälsovårdsnämnden i

Hälsingborg anförde bostadssociala utredningen härom följande:

Det från hälsovårdsnämnden i Hälsingborg framförda förslaget, att hälsovårdsnämndens

beslut angående utdömande av lägenhet borde anmälas

»som grava tion till vederbörande fastighetsbok» synes vara ett uppslag att

taga fasta på och har i flera olika sammanhang varit föremål för diskussion

inom utredningen. Uppenbarligen skulle det vara av betydelse för bedömande

av en fastighets försäljnings- och kreditvärde om av ett gravationsbevis

framginge, huruvida beträffande en å vederbörande fastighet befintlig

byggnad beslut meddelats, att en eller flera lägenheter inom byggnaden

icke finge användas såsom bostad eller finge användas på sådant isätt endast

under förutsättning att vissa förbättringar genomförts. En sådan föreskrift

skulle även underlätta fastighetens värdering vid expropriation och vid

åsättande av expropriatiionsvärde. Hälsovårdsnämndens beslut av nu angiven

art skulle slutligen kunna direkt göras gällande även mot ny ägare av

fastigheten. Någon större olägenhet av administrativ art skulle knappast

uppkomma härigenom. Föreskrift skulle alltså givas om skyldighet för

hälsovårdsnämnd, som meddelat beslut om utdömning av lägenhet, med

eller utan villkor, att sedan beslutet meddelats, omedelbart delgiva beslutet

vederbörande inskrivningsdomare, varvid bör angivas fastighetens beteckning

i jordregister eller fastighetsregister samt fastighetsägarens namn. Inskrivningsdomaren

skulle ha skyldighet att verkställa anteckning om förhållandet

i fastighetsboken, varjämte föreskrift skulle meddelas om att uppgift

om dylik anteckning skall åberopas i gravationsbevis som infordras

angående fastigheten. Anteckningens avförande ur fastighetsboken synes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1955

böra ske efter framställning från vederbörande fastighetsägare, som därvid

bör förete intyg från hälsovårdsnämnden eller bostadsinspektören om att

de förutsättningar, på vilka beslutet vilar, icke längre äro för handen, vare

sig detta beror på att byggnaden rivits eller ombyggts, att reparationer i

lägenheten vidtagits, att hälsovårdsnämndens beslut upphävts av högre

instanis eller att annat förhållande förekommit, som gör att anteckningen

bör upphävas. Hälsovårdsnämnden och bostadsinspektören skulle vara

skyldiga att utfärda intyg som nu sagts, när förutsättningar därför äro för

handen.

Lämpligen synes i hälsovårdsstadgan jämväl böra införas uttrycklig bestämmelse

om att hälsovårdsnämnds beslut av nu angiven art är gällande

jämväl mot ny ägare av fastigheten.

Då införande av sådana föreskrifter som här diskuterats måste anses

väsentligt öka bostadsinspektionens effektivitet, får utredningen föreslå,

att dylika föreskrifter utfärdas.

Vid remissbehandlingen tillstyrktes utredningens ifrågavarande förslag

av ett flertal remissinstanser. Förslaget avstyrktes emellertid i andra remissyttranden.

En remissinstans ansåg, att det vore tillräckligt, att hälsovårdsnämnden

förde liggare över de utdömda lägenheterna. Från annat

håll uttalades, att ett genomförande av utredningens förslag skulle förorsaka

ett i det stora hela fullständigt onödigt arbete och tidsspillan för hälsovårdsnämnd,

inskrivningsdomare och -—- då det gällde att få anteckningen

borttagen — även vederbörande ägare, vilket allt icke skulle tjäna till

annat syfte än att för eventuell spekulant å fastighet med utdömd lägenhet

— och därmed även för dem vilka mera yrkesmässigt köpa och sälja stadsfastigheter

— uppenbara, att viss lägenhet vore utdömd. Hälsovårdsnämnden

i Kalmar ansåg, att den av utredningen föreslagna föreskriften om

anmälan av beslut om utdömning till inskrivningsdomaren icke komme att

öka bostadsinspektionens effektivitet, samt framhöll, att hälsovårdsnämnds

beslut av hithörande art i och för sig knappast vore ägnade att läggas till

grund för inskrivning i fastighetsbok. Det praktiska syfte, som man ville

vinna genom förslaget att hälsovårdsnämnds beslut av hithörande art skulle

antecknas i fastighetsbok, kunde enklast nås genom införandet i hälsovårdsstadgan

av bestämmelser, att hälsovårdsnämnd skulle äga föreskriva,

att fastighetsägare, som överläte fastighet, beträffande vilken meddelats

förbud eller föreläggande enligt 8 § 8 mom. resp. 43 § 7 mom. hälsovårdsstadgan,

skulle vara skyldig att omedelbart till hälsovårdsnämnden lämna

upplysning om den nya ägarens namn och adress. Den föreslagna bestämmelsen

skulle lämpligen kunna kompletteras med en straffbestämmelse för

underlåtenhet att ställa sig dylik föreskrift till efterrättelse.

För översyn av 1919 års hälsovårdsstadga och därmed sammanhängande

spörsmål har den 8 oktober 1948 efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallats

19\8 års hälsovårdsstadgekommitté. Kommittén framlade år 1953

ett betänkande med förslag till hälsovårdsstadga m. in. (SOU 1953: 31). I

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1955 5

betänkandet behandlas bl. a. frågan om hälsovårdsnämndernas tvångsmedel.

Kommittén anför följande:

En av de invändningar, som främst riktats mot den nuvarande hälsovårdsstadgan,

hänför sig till den bristande effektiviteten hos de tvångsmedel,

som stå hälsovårdsnämnderna till buds. För att åstadkomma en

förbättring härvidlag ha flera ändringsförslag framkommit. Ett av dessa

förslag, som i första hand tager sikte på stadgans bostadsbestämmelser,

går ut på att beslut av hälsovårdsnämnd angående utdömning av lägenhet

borde anmälas till vederbörande inskrivningsdomare för anteckning i fastighetsboken.

Vidare borde i hälsovårdsstadgan intagas bestämmelse om

att hälsovårdsnämnds beslut av nu angiven art skulle vara utan vidare

gällande även mot ny ägare av fastigheten.

Kommittén har ingående övervägt ifrågavarande förslag men funnit sig

icke kunna biträda detsamma. Orsakerna härtill äro flera. För det första

skulle en bestämmelse av detta slag endast komma att få betydelse för

sådana byggnader, som vore att anse som fast egendom. Vidare skulle bestämmelsen

i betydande grad vålla besvär och ökat arbete för inskrivningsmyndigheterna,

och även för hälsovårdsnämnderna skulle arbetsbördan

ökas icke oväsentligt. Det har framhållits, att anteckningen i fastighetsboken

skulle underlätta fastighetens värdering vid expropriation. Detta förhållande

måste dock anses sakna intresse i detta sammanhang. Det viktigaste

skälet mot ett dylikt anteckningsförfarande är emellertid, att man

med ett sådant förfarande knappast skulle kunna uppnå den önskvärda

effektiviseringen av bostadsbestämmelserna, icke ens om bestämmelse infördes,

att ett utdömningsbeslut skulle vara gällande även mot ny ägare.

Det kunde visserligen vara av värde att få fastslaget, att ett utdömningsbeslut

skulle gälla oberoende av vem som vore ägare till huset, men det ur

praktisk synpunkt viktiga vore dock, att det eventuella vite, som åtföljde

beslutet för att garantera dess efterlevnad, även överginge på den nya ägaren.

En sådan övergång av ett vite från en person till en annan anser kommittén

av principiella skäl utesluten.

Vitet är ett tvångsmedel, som riktas mot en person för alt bryta en av

denna person ådagalagd tredska. Det synes kommittén med hänsyn

härtill knappast möjligt, att ett vite skulle vid en fastighetsförsäljning utan

vidare kunna övergå på köparen, som ju icke gärna kan ha ådagalagt

tredska mot hälsovårdsnämndens beslut, varom han för övrigt oftast svävar

i okunnighet. Även om själva utdömningsbeslutet sålunda komme att gälla

mot ny innehavare av fastigheten, skulle likväl vitet ej automatiskt övergå

å den nye ägaren. Nämnden skulle i allt fall tvingas utfärda nytt vitesföreläggande

för nye ägaren med möjlighet för denne att i vanlig ordning anföra

besvär.

Kommittén har även övervägt möjligheten av att föreskriva straff för

fastighetsägare, som trots meddelat förbud av hälsovårdsnämnden uthyrde

eller uppläte en lägenhet till bostad. Härvid skulle möjligheten att ålägga

vite bortfalla. I och för sig skulle det vara möjligt att föreskriva, alt ny

ägare av fastighet, som icke iakttoge elt tidigare utfärdat förbud mot att

uthyra eller upplåta lägenhet till bostad, skulle kunna åtalas och dömas till

ansvar. Rimligtvis borde dock förutsättas, all den nye ägaren erhållit kännedom

om förbudet. Kommittén har likväl icke ansett sig höra föreslå vitesföreläggandets

ersättande med en straffbestämmelse i delta fall. Det är

nämligen icke säkert, att elt bötesstraff skulle kunna utkrävas snabbare

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1955

gentemot ny ägare, än om nämnden skulle nödsakas tillgripa nytt vitesföreläggande.

Eu ny ägare, som delgavs ett utdömningsbeslut, meddelat en

tidigare ägare, skulle även om bötesstraff funnes stadgat kunna vinna tid

genom ett överklagande av själva utdömningsbeslutet. Det synes vidare

kommittén som om ett vite skulle utgöra en kraftigare påtryckning än hotet

om ett straff, vilket väl i allmänhet skulle komma att inskränka sig till

ett ej alltför högt antal dagsböter.

Kommittén har med hänsyn till det anförda icke ansett sig böra föreslå

någon ändring i vad i förevarande hänseende nu gäller.

Vid remissbehandlingen av betänkandet med förslag till ny hälsovårdsstadga

har den i motionerna berörda frågan uppmärksammats. Från några

håll har förordats införande av bestämmelse att hälsovårdsnämnds beslut av

förevarande slag skulle gälla även mot ny ägare av fastigheten. Vidare har

föreslagits införande av föreskrift om anteckning av föreläggande avseende

bostad i fastighetsbok och i gravationsbevis. Ett stort antal remissinstanser

har i anslutning till hälsovårdsnämndens i Kalmar ovan anmärkta förslag

förordat att i fråga om fastighet, beträffande vilken meddelats förbud eller

föreläggande, som nyss nämnts, hälsovårdsnämnd skulle äga föreskriva att

fastighetsägare vid överlåtelse av fastigheten vore skyldig att inom viss tid

efter överlåtelsen till hälsovårdsnämnden anmäla den nye ägarens namn

och adress. En remissinstans har anfört, att ändamålet med en bestämmelse

av detta slag uppenbarligen vore att underlätta för hälsovårdsnämnden att

få reda på ny ägare så att nytt föreläggande eller förbud kunde meddelas.

En fastighet beträffande vilken hälsovårdsnämnd meddelat föreläggande

eller förbud stode, anfördes vidare, givetvis under särskild uppsikt av

nämnden, och det kunde då ifrågasättas om det som regel vore förenat

med några större svårigheter för nämnden att hålla sig underrättad om

överlåtelse av fastigheten. Det vore därför tveksamt om tillräckligt starka

skäl förelåge för att ålägga fastighetsägare den föreslagna anmälningsskyldigheten.

Principiellt syntes sådan skyldighet icke böra föreskrivas utan

mycket bärande motiv.

Utskottet

I motionerna föreslås att i hälsovårdsstadgan införes sådan bestämmelse,

att fastighetsägare som meddelats förbud att för bostadsändamål

uthyra boningsrum eller lägenhet skall vara skyldig att vid försäljning av

fastigheten lämna hälsovårdsnämnden uppgift å den nye ägarens namn

och adress samt att bestämmelsen förbindes med straffsanktion.

Hälsovårdsnämnd har genom bestämmelser i hälsovårdsstadgan tillagts

möjlighet att bl. a. genom förbud eller föreläggande ingripa mot sanitära

missförhållanden beträffande bostadslägenheter. Då hälsovårdsnämnd utrustats

med sådana befogenheter framstår det som följdriktigt att förutsättningar

skapas för att ingripandena skall få åsyftad verkan. De tvångs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1955

7

medel som står hälsovårdsnämnd till buds har emellertid

fälliga för det fall att överlåtelse ägt rum av fastighet beträffande vilken

förbud eller föreläggande meddelats. Beslut som meddelats mot fastighetens

föregående ägare är utan verkan gentemot den nye ägaren, och avsevärd

tid kan förflyta innan hälsovårdsnämnden får kännedom om

äganderättsövergången och kan meddela mot den nye ägaren gällande beslut.

Härigenom försvåras hälsovårdskontrollen, och hälsovårdsnämndens

ingripanden kan göras helt verkningslösa. Det synes utskottet angeläget

att detta missförhållande snarast undanröjes.

På grundval av den utredning, som utskottet haft att tillgå och för

vilken ovan i utlåtandet redogjorts, har utskottet kommit till den uppfattningen

att det i motionerna framlagda förslaget är värt att närmare övervägas.

Hälsovårdsnämnden skulle genom det föreslagna systemet redan på

ett tidigt stadium få kännedom om överlåtelse av sådan fastighet beträffande

vilken förbud meddelats och skulle då omedelbart kunna meddela

den nye ägaren motsvarande förbud, i förekommande fall i förening med

vite. På så sätt skulle en betydande effektivisering av hälsovårdsstadgans

tvångsmedel åstadkommas.

Som motionärerna framhållit torde behovet av en dylik anmälningsskyldighet

vara särskilt framträdande i sådana fall, då förbud att använda

boningsrum eller lägenhet för bostadsändamål meddelats. Det synes utskottet

dock böra övervägas om icke en motsvarande föreskrift bör införas

för fall då föreläggande meddelats att avhjälpa viss felaktighet.

Behov av anmälningsskyldighet torde föreligga oavsett vilken form av

bostadsupplåtelse förbudet avser. Föreskriften torde böra förenas med

straffsanktion. Erinran om anmälningsskyldigheten bör lämpligen intagas

i hälsovårdsnämndens beslut.

Det av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté avgivna betänkandet har varit

föremål för remissbehandling. Utskottet har inhämtat, att man inom vederbörande

departement avser att avvakta att ytterligare utredningar berörande

hälsovårdslagstiftningen slutföres, innan man tager ställning till

frågan om framläggande av förslag till ny hälsovårdsstadga. Med hänsyn

till detta finner utskottet det önskvärt att Kungl. Maj :t måtte överväga att

i avvaktan på slutligt ställningstagande till frågan om ny hälsovårdsstadga

komplettera nu gällande bestämmelser i enlighet med vad utskottet ovan

angivit.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:61

och II: 72, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte som sin mening

giva till känna vad utskottet ovan i utlåtandet anfört.

Stockholm den 8 mars 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1955

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson*, Sunne, Axel

E. Svensson, fru Carlqvist, herrar Huss, Magnusson* och Alvar Andersson;

från andra kammaren: herr Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar

Odhe, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herr Fredriksson, fröken

Wetter ström och herr Ko nigson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:135 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i hälsovårdsstadgan. a1 i texten