Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring.

1955-02-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av konvention mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1955

Nr 2

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation

av konvention mellan Sverige och Schweiz

rörande socialförsäkring.

Genom en den 7 januari 1955 dagtecknad proposition, nr 48, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna ratifikation av konvention

mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring.

Konventionen avser ömsesidigt utgivande av förmåner från den allmänna

ålders-, invalid- och efterlevandepensioneringen samt yrkesskadeförsäkringen.

I fråga om texten till konventionen får utskottet hänvisa till den vid propositionen

fogade bilagan.

Sedan schweiziska regeringen inbjudit till förhandlingar för avslutande av

en konvention mellan Sverige och Schweiziska förbundsrepubliken angående

ömsesidigt utgivande av socialförsäkringsförmåner, har sådana förhandlingar

ägt rum i Bern den 19—27 september 1952 och i Stockholm den 4—8 maj

1954. över det förslag, som uppgjordes under förhandlingarna i Bern, har,

såvitt angår vårt land, yttranden inhämtats från pensionsstyrelsen, socialstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten. Av dessa myndigheter framställda

erinringar har vid utarbetandet av det slutliga konventionsförslaget vid förhandlingarna

i Stockholm blivit i allt väsentligt beaktade.

Konventionen jämte slutprotokoll har den 17 december 1954 undertecknats

i Bern. Konventionen innehåller bestämmelse om att den skall ratificeras;

och den träder icke i kraft förrän å första dagen i andra månaden

efter utväxlingen av ratifikationsinstrumenten. Konventionen och slutprotokollet

har upprättats på svenska och tyska språken.

Syftet med konventionen är, enligt vad i densamma anges, att såvitt möjligt

bereda medborgare i de båda länderna fördelarna av svensk och schweizisk

socialförsäkringslagstiftning. Konventionen har emellertid begränsats

till att blott omfatta ålders-, invalid- och efterlevandepensionering samt yrkesskadeförsäkring,

enär övriga socialförsäkringsgrenar, d. v. s. sjuk-, moderskaps-

och arbetslöshetsförsäkringarna, i Schweiz huvudsakligen regleras

kantonalt med olikartade föreskrifter i de skilda kantonerna och därför

ej ansetts lämpa sig för en överenskommelse mellan de båda länderna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1955

7

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen

bl. a. följande.

»Det under senare år alltmer vidgade mellanfolkliga samarbetet på det socialpolitiska

området avser bl. a. att genom överenskommelser tillförsäkra

de fördragsslutande ländernas medborgare rätt att i annat sådant land åtnjuta

en med detta lands egna medborgare såvitt möjligt likställd behandling

i fråga om sociala förmåner. Vårt land har tidigare slutit flera sådana

överenskommelser med de övriga nordiska länderna; och ifrågavarande

mellanfolkliga strävanden har även lett till att inom Europarådets ram utarbetats

vissa multilaterala avtal rörande social välfärd.---

Den nu aktuella konventionen mellan Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring

är det första bilaterala avtal som Sverige på detta område sluter

utanför den nordiska kretsen. Konventionen har ej kunnat utsträckas till

att omfatta hela fältet av sociala förmåner, enär från schweizisk sida endast

kunnat medtagas de grenar av social säkerhet, som är reglerade av

själva förbundsstaten. Konventionen är enligt artikel 1 tillämplig på ålders-,

invaliditets- och efterlevandepensionering samt yrkesskadeförsäkring. För

Sveriges del betyder detta att konventionen kommer att avse förmåner enligt

lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, lagen den 26 juli 1947 om

bidrag till änkor och änklingar med barn, lagen den 26 juli 1947 om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn samt lagen den 14

maj 1954 om yrkesskadeförsäkring. Dessa förmåner äger i stort sett sin

motsvarighet i den av konventionen omfattade schweiziska förbundslagstiftningen

rörande ålders- och efterlevandeförsäkring och rörande försäkring

för olycksfall i arbete och yrkessjukdomar, liksom för olycksfall utom

arbete.

Konventionens huvudprincip är, såsom angives i konventionens inledning

och närmare bestämmes i artikel 2, att svenska och schweiziska medborgare

skall vara likställda i fråga om rättigheter och skyldigheter vid tillämpningen

av ifrågavarande lagstiftning, såvida ej annat särskilt angives i konventionen.

Med medborgare jämställes därvid statslös person, som senast varit

medborgare i Sverige eller Schweiz. För svensk del märkes, att den tilllämpning

av den svenska lagstiftningen, som konventionen sålunda medför,

täckes av de bemyndiganden som lämnats Kungl. Maj :t dels i hithörande

sociallagstiftning — se härom t. ex. 42 § folkpensioneringslagen — och dels

i lagen den 17 juni 1938 angående rätt för Konungen att meddela förordnande

om vissa förmåner åt statslösa med flera.1

I artiklarna 3—5 regleras frågan om tillämplig lagstiftning i konventionsfallen.

Huvudregeln innebär, att den svenska lagstiftningen om folkpensionering,

änke- och änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag skall tillämpas

på schweizisk medborgare, som är bosatt och mantalsskriven i Sverige,

under det att den schweiziska förbundslagstiftningen rörande ålders- och

efterlevandeförsäkring blir tillämplig på svensk medborgare, som är bosatt

i Schweiz eller har förvärvsarbete där. Denna huvudregel innefattar i sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1955

de i vardera landet uppställda förutsättningarna för anslutning till dessa

socialförsäkringsgrenar, givetvis med utlämnande av kravet på medborgarskap

i landet. Vad åter angår den svenska yrkesskadeförsäkringen och den

schweiziska försäkringen för olycksfall och yrkessjukdom gäller som huvudregel,

att lagstiftningen i det fördragsslutande land, där det av försäkringen

omfattade arbetet utföres, skall tillämpas. Härvid må erinras om att

den svenska yrkesskadeförsäkringslagen i 58 § innehåller ett bemyndigande

för Kungl. Maj :t att under förutsättning av ömsesidighet träffa överenskommelse

med främmande makt om tillämpning av den svenska lagen eller

det andra landets lag i fall, då arbetsgivare i det ena landet inom det andra

bedriver verksamhet, vari arbetstagare användes.

Från nämnda huvudregler har gjorts vissa, av praktiska hänsyn föranledda

undantag för speciella persongrupper. Härjämte har vederbörande

förvaltningsmyndigheter i de båda länderna bemyndigats att överenskomma

om ytterligare undantag i särskilda fall från huvudreglerna eller från

nyssnämnda undantag.

Den i artikel 2 stadgade likställighetsprincipen har i vissa viktiga avseenden

ej kunnat helt genomföras med hänsyn till svårigheterna att förena det

i Sverige förekommande systemet för ålders-, invalid- och efterlevandepensionering,

där förmånens storlek ej är beroende av erlagda avgifter och

där en territoriell begränsning av förmånsrätten å andra sidan införts, med

det mera försäkringsmässigt uppbyggda systemet för ålders- och efterlevandepensionering

i Schweiz, där motsatta principer i stort sett gäller i dessa

hänseenden. Den schweiziska pensionen står sålunda som regel i viss relation

till de erlagda försäkringspremierna samt till försäkringstiden (för

full pension kräves 20 års försäkring). För att åstadkomma viss reciprocitet

mellan förmånerna i de båda länderna har därför i konventionen uppställts

krav på viss tids bosättning i Sverige resp. viss tids försäkring i Schweiz.

Tiden har ansetts kunna sättas så lågt som fem år, enär den schweiziska

försäkringen, när det gäller beräkningen av förmånerna, överkompenserar

kort tids försäkring och låga avgifter så att efter fem års försäkring utgives

en pension motsvarande mellan 65 och 70 procent av full pension. Vidare

har, med hänsyn till att från svensk sida ej ansetts böra eftergivas den territoriella

begränsningen av de svenska folkpensionsförmånerna, den motsvarande

begränsning, som i fråga om de schweiziska förmånerna förekommer

för utländska medborgare men från vilken undantag kan medgivas i

reciproka fall, bibehållits för svenska medborgare. Som kompensation härför

medgives i stället från vartdera landets sida rätt för det andra landets

medborgare och deras efterlevande att i vissa fall återbekomma de avgifter,

som erlagts till landets pensionsförsäkring.

Vad angår övriga av konventionen omfattade försäkringsgrenar, nämligen

den svenska yrkesskadeförsäkringen och den schweiziska försäkringen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1955

9

för olycksfall och yrkessjukdomar, har det varit möjligt att åstadkomma

full likställighet mellan de båda ländernas medborgare.

Konventionen med Schweiz innehåller i övrigt bestämmelser av teknisk

natur, vilka i huvudsak överensstämmer med vad konventioner av detta

slag vanligen innehåller i där berörda ämnen. Här må blott nämnas, att enligt

artikel 19 skall konventionens bestämmelser såvitt avser ålders-, invalid-

och efterlevandepensionering äga tillämpning även på försäkringsfall,

som inträffat före konventionens ikraftträdande, och tidigare erlagda schweiziska

premier kan ävenledes återbetalas till svensk medborgare. Vad nu

sagts gäller emellertid ej tidigare inträffade fall inom området för den

svenska yrkesskadeförsäkringen eller den schweiziska försäkringen för

olycksfall och yrkessjukdomar.

Vad angår slutprotokollet må — utöver vad tidigare anmärkts — blott

nämnas att däri under punkt 2 angivits, att konventionen ej omfattar den

frivilliga statliga pensionsförsäkringen i Sverige, som enligt lagen därom

den 29 juni 1946 föreskriver svenskt medborgarskap utan att öppna möjlighet

till dispens, liksom ej heller den motsvarande schweiziska frivilliga

ålders- och efterlevandeförsäkringen. Vidare må nämnas, att rörande de

kommunala bostadstilläggen till folkpension, änke- och änklingsbidrag samt

särskilda barnbidrag enligt punkt 7 i slutprotokollet blott gjorts den utfästelsen,

att svenska regeringen skall verka för att dessa tillägg, som är beroende

av vederbörande kommuns eget beslut, skall komma schweiziska

medborgare till del.»

Departementschefen anför slutligen, att en ratifikation av ifrågavarande

konvention ej synes förutsätta att någon ändring vidtages i hithörande

svenska lagstiftning.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot att förevarande konvention

ratificeras.

Utskottet hemställer,

att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr 48,

måtte godkänna ratifikation av berörda konvention mellan

Sverige och Schweiz rörande socialförsäkring.

Stockholm den 8 februari 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Q

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 1—2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1955

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sunne, fru Carlqvist, herrar

Anders E. Johansson, Grönkvist, Göran Karlsson*, Älvar Andersson och

Eskilsson*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Hagård*,

Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Odhe*, Bengtsson i Varberg

och Fredriksson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

550347

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående en av Internationella arbetsorganisationens allmän a1 i texten