Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagfästande av rätten till arbete. Andra lagutskottet har till behandling förebaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 5 i första kammaren av herr Persson, Helmer, och herr Norling samt nr 3 i andra kammaren av herr Hagberg i Stockholm m. fl.

1955-03-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:22, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagfästande av rätten till arbete. Andra lagutskottet har till behandling förebaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 5 i första kammaren av herr Persson, Helmer, och herr Norling samt nr 3 i andra kammaren av herr Hagberg i Stockholm m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 22—23

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagfästande

av rätten till arbete.

Andra lagutskottet har till behandling förebaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 5 i första kammaren av herr

Persson, Helmer, och herr Norling samt nr 3 i andra kammaren av herr

Hagberg i Stockholm m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utarbetande av förslag till lag

i överensstämmelse med vissa i motionerna angivna punkter samt att lagförslaget

snarast möjligt måtte föreläggas riksdagen.

De punkter som sålunda borde lagfästas bär i motionerna angivits på

följande sätt:

»1. Envars rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och

tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet förankras

i lag.

2. Samhälleliga planeringsåtgärder för upprätthållande av produktion

och full sysselsättning.

3. Kapitalisterna berövas rätten att själva avgöra om företag skall drivas

eller slå igen. Där de vägrar att hålla i gång viktig produktion, övertar

samhället företagen och driver dem i egen regi.

4. Skyldighet för företag att varsla om planerade förändringar av driften

i så god tid, exempelvis två månader i förväg, att arbetsmarknadsmyndigheterna

kan överväga och vidta lämpliga åtgärder.»

Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden

får utskottet hänvisa till motionen II: 3.

I fråga om lagfästandet av rätten till arbete in. in. hänvisar

motionärerna till artikel 23 moment 1 i den av Förenta Nationernas generalförsamling

år 1948 antagna förklaringen om människans rättigheter.

Artikel 23 moment 1 i förklaringen om människans rättigheter lyder:

»Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och

fördelaktiga arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet.»

Förklaringen om människans rättigheter antogs den 10 december 1948

av Förenta Nationernas generalförsamling »såsom en gemensam riktlinje

för alla folk och alla nationer, på det att varje individ och varje samhälls
1—030

65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 saml. 2 avd. Nr 22—23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 är 1955

organ må under ständigt besinnande av denna förklaring sträva att i undervisning

och uppfostran befordra respekten för dessa fri- och rättigheter

samt genom framstegsfrämjande nationella och internationella åtgärder

säkerställa ett allmänt och verksamt erkännande och iakttagande av desamma,

såväl bland medlemsstaternas egna folk som folken i områden

under deras överhöghet».

I två lilcalydande motioner (I: 319 och II: 381) vid 1953 års riksdag yrkades,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kiungl. Maj:t hemställa om

förslag till lag på grundval av ovannämnda artikel 23 moment 1 samt att

Kungl. Maj:t måtte utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter, särskilt

med avseende på företag i s. k. enskild ägo.

Skälen för motionärernas hemställan eller beskaffenheten av de »tillämpningsföreskrifter»,

varom motionärerna hemställde, hade icke angivits i

motionerna.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 34 år 1953, hänvisade till att den svenska arbetslagstiftningen,

liksom i regel den svenska lagstiftningen över huvud taget,

icke innehåller sådana allmänna deklarationer som de i förklaringen om

människans rättigheter uppställda samt hemställde att motionerna icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I fråga om samhälleliga planeringsåtgärder för upprätthållande

av produktion och full sysselsättning beröres i motionerna

under rubriken »Vad gör de statliga planeringsorganen?» bl. a. det arbete

som utförts av kommittén för produktionsfrämjande åtgärder och uttalas,

att kommittén begränsat sig till en inventering av de beställningar, som det

allmänna avsåge att under viss tid placera i industrien och som vid behov

eventuellt skulle kunna tidigareläggas.

Enligt den redogörelse som lämnas för kommitténs arbete i årets riksdagsberättelse

(IFi:6) har kommittén med skrivelse till chefen för finansdepartementet

den 8 maj 1954 — i vilken kommittén bland annat föreslagit

inrättande av en delegation för samordning av beredskapen mot vikande

konjunkturer — avlämnat utredningar angående dels åtgärder för främjande

av avsättning utomlands av svensk produktion, dels synpunkter på

jordbruket under en allmän sysselsättningskris, dels behovet av skogsproduktionsfrämjande

åtgärder och möjligheterna att utföra sådana och

dels statens och kommunernas beställningar hos industrien vid en eventuell

sysselsättningskris på arbetsmarknaden.

Kommittén har vidare ställt en del arbetspromemorior samt visst annat

utredningsmaterial till förfogande för den enligt Kungl. Maj :ts beslut den

30 juni 1954 tillsatta nämnden för planering av ekonomiska stödåtgärder.

Utredningsarbetet är därmed slutfört.

En redogörelse för kommitténs arbete lämnas även i 1954 års riksdagsberättelse

(I Fi: 28).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955

3

Genom Kungl. Maj:ts ovan nämnda beslut den 30 juni 1954 tillsattes,

förutom nämnden för planering av ekonomiska stödåtgärder, ytterligare

två organ för samordning av den ekonomiska politiken, nämligen en

samarbetsdelegation för överläggningar rörande den ekonomiska politiken

och ett utredningsråd. En redogörelse för dessa tre organ lämnas i den av

statens upplysningsbyrå utgivna tidskriften »Från departement och nämnder»,

nr 12 år 1954, av ledamoten i samarbetsdelegationen och nämnden

byråchefen Gustav Cedervall. Ur redogörelsen, till vilken utskottet i övrigt

torde få hänvisa, må här endast återges några synpunkter på det arbete

som utförts av kommittén för produktionsfrämjande åtgärder. I redogörelsen

anföres, att kommittén tillkallats när man för ett par år sedan trott

sig kunna skymta risken för en förestående konjunkturavmattning men

att konjunkturutsikterna medan kommittén arbetade undergick en kontinuerlig

förbättring. Denna kunde, framhålles i redogörelsen, inte undgå

att påverka kommitténs överväganden, och kommittén fann det svårt att

nu framlägga slutgiltiga förslag till konkreta åtgärder. Sådana måste nämligen

i stor utsträckning bero av hur förhållandena gestaltar sig vid en

konjunkturnedgång. Mot denna bakgrund föreslog kommittén tillsättandet

av en delegation för att följa utvecklingen, ha överblick över vad som

behöver göras för att trygga en beredskap mot vikande konjunkturer samt

ta initiativ till lämpliga åtgärder.

År 19H träffades mellan dåvarande arbetsmarknadskommissionen och

en för Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund gemensam

kommitté, sedermera ombildad till Industriens produktionsråd, en överenskommelse

om frivilligt varsel vid driftsnedläggelser, driftsinskränkningar

och per mit teringar. Enligt överenskommelsen

hade industriföretagen att till myndigheterna meddela det antal arbetare,

som under de närmast följande två månaderna väntades behöva permitteras

eller avskedas.

Bakgrunden till att denna överenskommelse träffades var, att man i slutet

av kriget räknade med att under en övergångsperiod svårigheter skulle

kunna uppstå att upprätthålla sysselsättningen framför allt inom de industrier,

vilkas kapacitet i betydande grad togs i anspråk för militära beställningar.

I början av år 11)52 hölls mellan arbetsmarknadsstyrelsen å ena sidan och

Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen och Industriens

produktionsråd å andra sidan — i syfte att få till stånd en effektivisering

och aktualisering av varselsystemet — överläggningar rörande åtgärder i

anledning av driftsnedläggelse och driftsinskränkning m. in. Dessa överläggningar

resulterade i en överenskommelse, som innebar en omoganisation

av varselsystemet. 1 fortsättningen skulle sålunda uppgifter om driflsnedläggelse

etc. lämnas direkt från företagsledningen till länsarbetsnämn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 är 1955

den (länsarbetsdirektören eller arbetsförinedlingsinspektören). Vid företagens

kontakt med länsarbetsnämnden bör enligt överenskommelsen uppgifter

lämnas om vid vilken tidpunkt avskedandena eller per mit teringar na

avses komma att genomföras, antalet anställda som beröres, driftsinskränkningens

beräknade varaktighet samt orsaken till driftsinskränkningen.

Beträffande de fall av permitteringar och avskedanden för vilka rapporteringsskyldighet

föreligger och den tidpunkt då länsarbetsnämnden skall

underrättas har överenskommelsen följande huvudsakliga innebörd. Meddelande

till länsarbetsnämnden lämnas

a) vid definitiv driftsnedläggelse i mycket god tid och under alla förhållanden

senast två månader före driftsnedläggelsen;

b) vid driftsinställelse, varmed avses totalt driftstopp under mer än 14

dagar, senast 2 månader före driftsinställelsen;

c) vid driftsinskränkning av mera väsentlig betydelse senast 2 månader

före åtgärdens vidtagande eller, om i undantagsfall inskränkningen icke

rimligen kunnat förutses redan 2 månader i förväg, i så god sid som möjligt;

d) vid korttidspermittering — varmed avses permittering av mera väsentlig

betydelse, meddelad på viss tid, ej överstigande 14 dagar — i god

tid före permitteringstillfället;

e) vid fortlöpande arbetstidsförkortning — varmed avses sådan inskränkning

av arbetstiden, en eller flera dagar per vecka, som berör en

mera väsentlig del av arbetsstyrkan — i god tid före åtgärdens vidtagande;

samt

f) vid permittering eller avskedande av säsongarbetare i så god tid

som möjligt, innan arbetskraften kommer att friställas.

Beträffande underrättelse till de anställda om driftsnedläggelse finns

bestämmelser i ett mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige år 1946 träffat avtal om företagsnämnder. Enligt

6 § i avtalet skall, när fråga uppkommer om nedläggande, inställelse eller

väsentlig inskränkning av ett företags drift, i så god tid som möjligt

innan dylik åtgärd vidtages, samråd därom äga rum inom företagsnämnden.

Därest sådan åtgärd anmäles till offentlig myndighet, skall enligt samma

bestämmelse dylik anmälan delgivas nämnden och denna fortlöpande

hållas underrättad om ärendets utveckling.

Vid 1952 år riksdag hemställdes i en motion i andra kammaren (II: 141)

om utredning rörande anmälningsskyldighet för industriföretag om inskränkningar

i driften. Motionen hänvisades till bankoutskottet och behandlades

i dess utlåtande nr 15.

Över motionen avgavs yttranden av arbetsmarknadsstyrelsen, Landsorganisationen

i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriföiimnd

och Tjänstemännens centralorganisation.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955

5

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation tillstyrkte

det i motionen framställda förslaget om en utredning rörande den ifrågasatta

anmälningsskyldigheten. Organisationerna tog dock icke ställning till

frågan om formen för en skärpt reglering av ifrågavarande spörsmål. TCO

framhöll sålunda, att det vore uppenbart att det skulle innebära eu klar

fördel om skyldighet förelåge för företaget att meddela kommun och arbetsmarknadsorganen

om en förestående driftinskränkning. Huruvida detta

borde åstadkommas lagstiftningsvägen eller via överenskommelser mellan

industrien och .arbetsmarknadsstyrelsen borde enligt TCO utredas.

Arbetsmarknadsstyrelsen underströk i sitt yttrande, att det för arbetsmarknadsmyndigheterna

självfallet vore av största vikt att på ett så tidigt

stadium som möjligt erhålla kännedom om förestående driftsnedläggelser,

driftsinskränkningar och permitteringar inom näringslivet. Under hänvisning

till den då nyligen träffade, ovan i huvudsak återgivna överenskommelsen

rörande effektivisering och aktualisering av varselsystemet uttalade

sig emellertid arbetsmarknadsstyrelsen för att den frivilliga överenskommelsen

bibehölles.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund avstyrkte i

gemensamt utlåtande motionen under hänvisning till den träffade frivilliga

överenskommelsen. Enligt Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet

funnes icke anledning att ifrågasätta det rådande varselsystemets betydelse

som ett smidigt och effektivt system för lämnande av förhandsinformationer

till de statliga arbetsmarknadsorganen om planerade driftsinskränkningar

och driftsnedläggelser.

Efter påpekanden från Industriens produktionsråd hade, framhölls

vidare i utlåtandet, i en del fall företagen ändrat sina dispositioner och

utsträckt avvecklingsperioden.

Bankoutskottet fann det angeläget, att garantier skapades för att företagen

fullgjorde viss rapportskyldighet vid inskränkningar i driften. Med

hänsyn till den år 1952 träffade frivilliga överenskommelsen om viss varselskyldighet

ansåg utskottet det emellertid icke erforderligt att föreslå riksdagen

att hemställa hos Kungl. Maj:t om utredning i ämnet och hemställde,

alt motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Efter 1952 års riksdagsbehandling av varselfrågan bär viss utbyggnad

av det frivilliga systemet skett. Arbetsmarknadsstyrelsen tillställde i mitten

av år 1952 statliga verk med arbetarpersonal, förvaltningarna i Sveriges

städer, köpingar och landskommuner samt företag, som icke var anslutna

till Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, tryckta

meddelanden med informationer om den år 1952 träffade frivilliga överenskommelsen

om varselskyldighet och framhöll, att det vore angeläget, att

det nya varselsystemet tillämpades även av arbetsgivare, som icke vore

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955

anslutna till de organisationer, med vilka överenskommelsen träffats.

Överenskommelse om förhandsinformationer vid personalinskränkningar

har härefter, enligt vad som från arbetsmarknadsstyrelsen inhämtats, träffats

med Handelns arbetsgivareorganisation och Kooperationens förhandlingsorganisation.

Vid 1954 års riksdag hemställdes i två likalg dande motioner, I: 8 av herr

Persson, Helmer, m. fl. och II: 15 av herr Hagberg i Stockholm in. fl., att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag

till lag, som stipulerade skyldighet för företag att minst två månader

i förväg underrätta arbetsmarknadsorganen om planerade driftsinskränkningar.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 6 år 1954. Utskottet framhöll, att svåra arbetsmarknadsproblem

kunde uppkomma, då företag nedlade eller inskränkte driften,

samt att det vore av stor vikt, att arbetsmarknadsorganen i god tid

erhölle vetskap om de förändringar i driften, som företagen planerade.

Efter en redogörelse för det frivilliga varselsystem som tillämpades uttalade

utskottet, att utskottet med hänsyn till den utveckling det frivilliga

varselsystemet undergått icke fann erforderligt att nu i lag stadga skyldighet

för företag att underrätta arbetsmarknadsorganen om planerad driftsnedläggelse

eller driftsinskränkning. Därest erfarenheten gåve vid handen,

att systemet icke fungerade med tillräcklig effektivitet, borde spörsmålet

emellertid kunna upptagas till förnjut övervägande. Utskottet förutsatte,

att arbetsmarknadsstyrelsen uppmärksamt skulle följa systemets tillämpning

och taga de initiativ, som kunde påkallas av förhållandena på området.

Utskottet

Vad först angår frågan om lagfästande av rätten till arbete in. in. på

grundval av artikel 28 moment 1 i Förenta Nationernas förklaring om

människans rättigheter uttalas i motionerna — i anslutning till ett påpekande

av hur frågan lösts i Norge — att det närmast vore fråga om en

principförklaring utan bindande förpliktelse för staten eller arbetsgivarna.

Såsom utskottet i yttrande i frågan vid 1953 års riksdag uttalat, innehåller

den svenska arbetslagstiftningen, liksom i regel den svenska lagstiftningen

över huvud taget, icke sådana allmänna deklarationer. Strävandena

inriktas i stället på utformningen av de åtgärder, som ger de allmänna

grundsatserna konkret innehåll, såsom i förevarande hänseende

åtgärder till byggande av en god och jämn sysselsättning, främjande av

yrkesutbildning, åstadkommande av effektiv arbetsförmedling, beredande

av arbete vid kriser, in. m. Utskottet finner det icke påkallat att i lagform

uttrjTcka de allmänna riktlinjerna för dessa och liknande i motionerna

berörda åtgärder och avstyrker därför motionerna i denna del.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955

Beträffande frågan om skyldighet för företag att i god tid varsla om

planerade förändringar av driften, så att arbetsmarknadsmyndigheterna

kan överväga och vidtaga lämpliga åtgärder, syftar motionärerna till en

konkret utformning i lag av sådan skyldighet. Utskottet vill här såsom

skett i tidigare utskottsutlåtanden i ämnet — hänvisa till att mellan

arbetsmarknadsstyrelsen samt organisationer å arbetsgivarsidan sedan

flera år föreligger en överenskommelse om underrättelse till arbetsmarkna

dsorganen vid driftsnedläggelse och driftsinskränkning in. m. Därest

erfarenheten ger vid handen, att detta system icke fungerar med tillräcklig

effektivitet, bör spörsmålet om en lagstiftningsvägen genomförd reglering

av frågan enligt utskottets mening upptagas till övervägande. Såsom utskottet

i tidigare uttalande anfört har utskottet förutsatt, att arbetsmarknadsstyrelsen

uppmärksamt följer systemets tillämpning och tar de initiativ,

som kan påkallas av förhållandena på området. Arbetsmarknadsstyrelsen

har emellertid icke påfordrat någon ändring av gällande överenskommelse

eller hemställt om dennas ersättande med lagstiftning i

ämnet. Ej heller eljest har, sedan riksdagen senast under fjolåret behandlade

frågan, förekommit något som enligt utskottets bedömande bör föranleda

till ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet kan

därför icke heller i denna del tillstyrka motionerna.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1: 5 och II: 3, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Axel E. Svensson, fru Carlqvist,

herrar Magnusson, Anders E. Johansson, Grönkvist, Alvar Andersson

och Alexanderson*; samt

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i

Göteborg*, Hagård*, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar

Bengtsson i Varberg och Rimmerfors.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.