Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsovådligt arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 170 i första kammaren av herr Nilsson, Bror, m. fl. samt nr 204 i andra kammaren av fru Johansson i Norrköping m. fl.

1955-04-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsovådligt arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 170 i första kammaren av herr Nilsson, Bror, m. fl. samt nr 204 i andra kammaren av fru Johansson i Norrköping m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 ur 1955

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring

i lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare

med hälsovådligt arbete.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 170 i första kammaren av

herr Nilsson, Bror, m. fl. samt nr 204 i andra kammaren av fru Johansson

i Norrköping m. fl.

I motionerna, vilka är likalvdande, har hemställts, att riksdagen måtte

antaga (följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § första stycket lagen den 25 maj 1951 om förlängd

semester för vissa arbetstagare med hälsofarligt arbete.

Härigenom förordnas att 1 § första stycket lagen den 25 maj 1951 om

förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsofarligt arbete skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande Igdelse)

Semester, vartill rätt förvärvats

enligt lagen om semester, skall utgå

med tre dagar för varje kalendermånad

av kvalifikationsåret, under vilket

arbetstagaren för arbetsgivarens

räkning å minst sexton dagar utfört

arbete, däri arbetstagaren utsatts

för röntgenstrålning eller strålning

från radioaktivt ämne.

(Föreslagen Igdelse)

Semester, vartill rätt förvärvats

enligt lagen om semester, skall utgå

med tre dagar för varje kalendermånad

av kvalifikationsåret, under vilket

arbetstagaren för arbetsgivarens

räkning å minst sexton dagar utfört

1) arbete, däri arbetstagaren utsatts

för röntgenstrålning eller från

radioaktivt ämne, eller

2) arbete med smittämne vid bakteriologiskt-virologiskt

laboratorium.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

628 55

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1955

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,

tår utskottet hänvisa till motionen 11:204.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och statens

bakteriologiska laboratorium.

Gällande bestämmelser

Enligt den allmänna semesterlagen, lagen den 29 juni 19b5 om semester

(senast ändrad genom lag den 26 november 1954), äger arbetstagare på

grund av det arbete, som han under ett kalenderår (kvalifikationsår) utfört

för arbetsgivarenis räkning, rätt att av denne erhålla semester. Semester utgår

med en och en halv dag för varje kalendermånad av kvalifikationsåret,

under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst

sexton dagar. Förlängd semester skall utgå till vissa arbetstagare enligt

bestämmelser i en särskild lag, lagen den 25 maj 1951 om förlängd semester

för vissa arbetstagare med hälsofarligt arbete. Enligt sistnämnda lag, vilken

har ersatt en tidigare lag i ämnet av den 29 juni 1946, skall semester, vartill

rätt förvärvats enligt lagen om semester, utgå med tre dagar för varje

kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens

räkning å minst sexton dagar utfört arbete, däri arbetstagaren utsatts

för röntgenstrålning eller strålning ifrån radioaktivt ämne.

Synpunkter på frågan om förlängd semester under förarbetena

till 1946 års lag

Till grund för 1946 års lag om förlängd semester för vissa arbetstagare

låg ett av 19i2 års semesterkommitté framlagt betänkande (SOU 1945: 59).

I fråga om de omständigheter, som borde vara vägledande för en differentiering

av semestern ur behovssynpunkt, anförde kommittén:

Arbetstagarnas behov av semester har i allmänhet sin grund däri, att arbetet

i fysiskt eller psykiskt avseende åstadkommer en nedsättning av

kroppens funktionsförmåga, som icke avhjälpes med de dagligen och

veckovis inträffande uppehållen i arbetet. Givet är, att ju mer påfrestande

arbetet är, desto större blir den trötthetsrest, som semestern avser att så

vitt möjligt borttaga.

Kommitténs undersökningar visa, att arbetstagare, som äro sysselsatta

med i fysiskt eller psykiskt avseende särskilt pressande arbete, ofta ådraga

sig mer eller mindre framträdande men, som yppa sig i allmän fysisk eller

psykisk trötthet eller ock i förslitning av eller funktionsrubbning i viss

kroppsdel eller visst organ. Till följd av att dessa men icke kunna avhjälpas

av den dagliga vilan och veckoledigheten uppstår i regel en oavbruten pålagring

av tröttheten, som i vissa fall kan leda till överansträngning eller

ohälsa.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 År 1955

Det står för kommittén klart, att i den mån det genom medverkan av

arbetarskyddet eller ändring av arbetsförhållandena är möjligt att förebygga

sådana skadliga verkningar, som orsakas av särskilt pressande eller

hälsofarligt arbete, anordningar eller åtgärder i sådant syfte i första hand

böra vidtagas. Åtgärder, som förhindra uppkomsten av skadeverkningar,

måste självfallet vara att föredraga framför sådana, som blott avse att

upphäva eller lindra följderna av redan inträdd skada. Det är emellertid

givet, att man blott i viss utsträckning kan förebygga skadliga verkningar

av arbetsförhållandena. Vissa arbeten äro nämligen till sin natur sådana,

att förebyggande skyddsanordningar icke kunna vidtagas. Gruvarbete under

jord, för att taga ett exempel, anses särskilt påfrestande bland annat av

den anledningen, att det försiggår å instängd, osund arbetsplats under

markytan. Detta förhållande kan man tydligen icke komma till rätta med

genom några skyddsåtgärder. I fråga om vissa andra arbeten kan man på

teknikens nuvarande ståndpunkt icke alls eller blott delvis förhindra skadliga

verkningar av arbetsförhållandena; även med användande av de mest

moderna skyddsåtgärder uppkomma stegrade trötthetssymtom eller kvarstå

i organismen verkningar av giftiga eller eljest farliga ämnen. Den radikala

utvägen att förbjuda arbete, som genom sin särskilt pressande eller

hälsofarliga karaktär är vådligt, kan blott undantagsvis tillgripas, enär

andra samhälleliga intressen ofta kräva att arbetet blir utfört.

Det finnes sålunda och kommer, såvitt nu kan bedömas, även i fortsättningen

att finnas arbetstagare, vilka såsom en följd av sina arbetsförhållanden

drabbas av men i fysiskt eller psykiskt avseende. I de fall, dylika

men genom en längre tids ledighet från arbetet kunna bringas att försvinna

eller i varje fall väsentligt lindras, måste en förlängd semester vara sakligt

motiverad. Däremot kan — åtminstone principiellt sett — så icke anses

vara förhållandet i de fall, då av arbetsförhållandena föranledda skador

över huvud icke påverkas i gynnsam riktning av ens en tämligen lång tids

avbrott i arbetet. Längre semester lär sålunda medicinskt sett icke ha

någon verkan å de sjukliga förändringar, som föreligga vid stendammslunga

i mera framskridet stadium. En annan sak är, att ur rent humanitära

synpunkter en längre semester kan vara motiverad även i sådana fall

som de sistnämnda.

De nu utvecklade synpunkterna innebära, att enligt kommitténs mening

skäl föreligga för en utökning av semestertiden i de fall, där arbetstagaren

till följd av arbetsförhållandena lider allvarligt men av beskaffenhet att

kunna avhjälpas eller åtminstone väsentligt lindras genom eu längre tids

avbrott i arbetet samt åtgärder till förebyggande, helt eller till väsentlig

de], av menets uppkomst icke stå till buds eller lämpligen kunna vidtagas.

Det torde i delta sammanhang böra erinras om att semestertidens längd

enligt den allmänna semesterlagen före eu år 1951 vidtagen lagändring utgjorde

tolv dagar per år.

I proposition nr 221 till 194G års riksdag, innehållande förslag till lag

om förlängd semester .för vissa arbetstagare, anförde föredragande departementschefen.

statsrådet Mossberg, att han vore ense med kommittén därom

att. i den mån det genom medverkan av arbetarskyddet eller genom ändring

av arbetsförhållandena vore möjligt att förebygga skadliga verkningar av

arbetet, sådana åtgärder i första hand borde vidtagas. Arbetarskyddslag
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andni lagutskottets utlåtande nr 27 år 1955

stiftningen torde emellertid icke kunna i allo avhjälpa de olägenheter, som

i en del fall medföra ett ökat semesterbehov. Såsom semesterkommittén

framhållit, anförde departementschefen vidare, förhöll det sig otvivelaktigt

så, att i vissa fall arbetet i sig självt medförde en sådan påfrestning, att det

åstadkom en nedsättning av kroppens funktionsförmåga, som icke avhjälptes

av de dagligen och veckovis inträffande uppehållen i arbetet. Den trötthetsrest

som kvarstode krävde i dessa fall en längre semester än den i den

allmänna semesterlagen lagfästa för att arbetarens rekreationsbehov skulle

bliva behörigen tillgodosett.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37

år 1946, uttalade bl. a. att vid avgörande av frågan om behov förelåge för

vissa kategorier arbetstagare att erhålla en semester utöver den i den allmänna

semesterlagen stadgade, borde i första hand beaktas semesterns

funktion att utgöra ett komplement till arbetarskyddet.

Arhetstid.sulredningen. Framställningar rörande viss laboratoriepersonal

Frågan om förkortning av arbetstiden för arbetstagare med särskilt påfrestande

eller hälsofarligt arbete bär utretts av den efter Ivungl. Maj:ts

bemyndigande den 28 februari 1947 tillkallade arbetstidsutredningen. Utredningen

framlade år 1954 ett betänkande om ny arbetstidslagstiftning

och partiell arbetstidsförkortning (SOU 1954: 22; bilagor i SOU 1954: 23).

I betänkandet redovisades resultatet av en av utredningen verkställd undersökning

rörande sjukligheten bland befattningshavare å sjukhusens laboratorier,

av vilken framgick att översjuklighet rådde för denna personal.

Då den laboratoriepersonal, som berördes av undersökningen, i varje fall

till största delen, omfattade andra personalgrupper än de i motionerna

avsedda, torde undersökningen i detta sammanhang vara av mindre betydelse.

Frågan om en laglig begränsning av arbetstiden vid bl. a. bakteriologiska

och virologiska laboratorier aktualiserades genom eu skrivelse av

den 18 februari 1954 till arbetstidsutredningen från Svenska laboratrisoch

preparatrisföreningarnas samorganisation. I ovannämnda betänkande

uttalas, att framställningen inkommit till utredningen så sent att utredningen

icke haft möjlighet att göra några undersökningar rörande ifrågavarande

personals arbetsförhållanden samt att skrivelsen överlämnats till

chefen för socialdepartementet. Framställningen har varit föremål för

remissbehandling.

I skrivelse till Konungen av den 7 april 1954 har ovannämnda samorganisation

gjort framställning bl. a. om utredning rörande åtgärder till förebyggande

av laboratorieinfektion. Även denna skrivelse har remissbehandlats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 dr 1955

5

Remissyttrandena

Medicinalstyrelsen uttalar i sitt remissyttrande inledningsvis att det

siffermaterial rörande risken för laboratorieinfektion med tuberkulos,

som åberopades i motionen och som förebragts från riksförsäkringsanstalten

samt Svenska laboratris- och preparatrisföreningarnas samonganisation,

ej syntes tillräckligt omfattande för att ge underlag för uppfattningen

att i motionen avsedd personal skulle förete över sjuklighet i förhållande

till personal på t. ex. epidemisjukhusens och sanatoriernas laboratorier.

Styrelsen framhåller vidare att det vore ostridigt att vid arbete med sjukdomsalstrande

mikroorganismer smittfaran är ett svårundvikligt och ofta

återkommande riskmoment. Vissa åtgärder häremot syntes emellertid

vara möjliga inom ramen av fastställd arbetstid och förefintlig organisation.

Härom anför styrelsen:

För att begränsa denna smittfara i arbetet erfordras i första hand långt

gående försiktighetsmått vid hanteringen av det farliga materialet. Vidare

kräves fullgoda arbetslokaler, med bland annat avskilda utrymmen för

arbeten av särskilt infektiöst slag samt dessutom anordningar för ultraviolettbestrålning

och en rationell ventilation. Av stor förebyggande betydelse

är även att tillfredsställande anordningar för klädbvte och övrig

personlig hygien finnes.

För undanröjandet av riskmomenten spelar också effektiva åtgärder

för smittskydd, särskilt genom skyddsympning, en betydande roll. Förutsättningar

för sådan skyddsympning saknas emellertid alltjämt beträffande

flera sjukdomar och i många fall är ympningsmetoderna sådana,

att ympskyddet blott får ett med hänsyn till såväl effektivitet som varaktighet

relativt värde. Vid laboratorieinfektionerna förekommer dessutom

ofta hopade infektionsdoser i den utsträckning, att ympskyddet icke

sällan blir otillräckligt. Detta är särskilt fallet vid tuberkulos.

Styrelsen uttalar att uttröttning hos laboratoriepersonalen genom påfrestningar

i arbetet kan öka dess risk för infektioner bland annat emedan

ödesdigra misstag eller missöden i arbetet med smittämnena kan inträffa.

Personalens allmänna hälsotillstånd vore därför onekligen av allra största

betydelse för dess motståndskraft mot hotande infektioner. Vore detta

allmäntillstånd gott och kunde skyddsympning verkställas, borde man

kunna räkna med en väsentlig minskning av risken för att en infektion

ledde till ett insjuknande.

Styrelsen berör vidare frågan vilka arbetstagare som är utsatta för

infektionsrisk och anför:

Styrelsen vill i förevarande fall, liksom även tidigare, då det gällde

avvägningen av arbetstidens längd för här avsedda arbetstagare, framhålla

att även andra än dessa kan i sitt arbete utsättas för allvarliga risker av

smittämnen. Styrelsen vill här särskilt nämna de sjuksköterskor, som äro

verksamma vid sjukhusens och sanatoriernas laboratorier. Beträffande

dessa andra saknas dock sådan utredning rörande arbetets art och de för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1955

hållanden, varunder det utföres, samt sjuklighet&frekvensen, att styrelsen

har möjlighet att taga ställning till en utökad semester för dessa enligt

principerna i motionen.

Styrelsen hänvisar till att den i skrivelse den 5 juni 1954 rörande framställning

av Svenska laboratris- och preparatrisföreningarnas samorganisation

rörande åtgärder för förebyggande av laboratorieinfektioner bland

annat förordat en närmare utredning av frågan om laboratoriepersonalens

yrkesrisker, såväl i fråga om arten och förekomsten av infektioner och

intoxikationer som också beträffande vilka möjligheter, som kunde tänkas

föreligga för att bereda denna personal ett ökat hälsoskydd. Utredningen

borde utsträckas att omfatta laboratoriemässigt arbete av ej blott bakteriologisk

utan även kemisk art samt icke begränsas till av det allmänna drivna

laboratorier utan även omfatta industrilaboratorierna. Vidare framhåller

styrelsen att den i yttrande över framställning från Svenska laboratrisoch

preparatrisföreningarnas samorganisation rörande ifrågasatt lagstiftning

om begränsning av arbetstiden för viss laboratoriepersonal avstyrkt

eu dylik lagstiftning.

Under åberopande av det anförda ville styrelsen, ur de synpunkter

styrelsen hade att företräda, uttala, att styrelsen i avbidan på ovanberörda

ytterligare utredning rörande bland annat laboratoriepersonalens vid

epidemisjukhusens och sanatoriernas laboratorier såväl särskilda hälsorisker

som de åtgärder, som kunde befinnas erforderliga, ansåge frågan

om den i motionen berörda särlagstiftningen rörande förlängd semestertid

för viss laboratoriepersonal böra anstå.

Även statens bakteriologiska laboratorium tar upp frågan om vilka

åtgärder som kan vidtagas till skydd mot laboratorieinfektioner. Laboratoriet

anför:

Det är givet att den smittfara, som bakteriologiskt-virologiskt arbete

ofrånkomligen inrymmer, i första hand bör begränsas genom långtgående

försiktighetsmått vid hanteringen av det smittafarliga materialet. Häri

ingå jämväl ändamålsenliga lokaler, innefattande bland annat avskilda

utrymmen för särskilt infektiöst arbete, anordningar för ultraviolettbestrålning

och rationell ventilation. För arbetet med tuberkelbakterier

kommer en nu pågående ombyggnad att skänka lokaler, som ge ökad

trygghet åt personalen vid statens bakteriologiska laboratorium. I fråga

om utrymmen för klädbyte och personlig hygien är läget emellertid mycket

otillfredsställande för flertalet av laboratoriets personal. Denna fråga torde

inte kunna få någon definitiv lösning, förrän en alltjämt pågående utredning

rörande organisationen för tillverkningen av bakteriologiska preparat

blivit slutförd.

I skyddet mot laboratorieinfektioner ingår vidare en konsekvent genomförd

skyddsympning i den utsträckning, som är möjlig. För flera sjukdomar

saknas emellertid ännu förutsättningar härför och beträffande flera

av ympningsmetoderna gäller att ympskyddet blott har ett relativt värde.

Mot de massiva infektionsdoser, som kunna komma ifråga vid laboratorie
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1955

7

infektioner, är skyddet sålunda icke sällan otillräckligt. Detta är fallet

t. ex. vid tuberkulos. Det torde i detta sammanhang finnas anledning påpeka

att laboratoriearbete med smittämnen öppnar möjligheter för infektionsdoser

av en storleksordning, som knappast förekommer inom annat

smittofarligt arbete.

Statens bakteriologiska laboratorium uttalar vidare att det vore givet,

att personalens allmänna hälsotillstånd hade en icke oväsentlig betydelse

för motståndskraften mot inträffade infektioner. Ett gott allmäntillstånd

jämte det skydd, som kunde framkallas genom ympningar, borde sålunda

minska risken för att en infektion ledde till ett insjuknande. Ur denna

synpunkt syntes det i motionen framlagda förslaget om förlängd semester

vara ägnat att skänka laboratoriepersonalen bättre förutsättningar att stå

emot infektioner i arbetet än vad nu vore fallet. Laboratoriet hänvisar

även till att risken för infektioner givetvis ökade, om personalen genom

trötthet slappades i sin uppmärksamhet under arbetet. Felgrepp eller

missöden med glaskärl, innehållande sjukdomsalstrande mikroorganismer,

kunde under sådana omständigheter lättare inträffa och leda till en ökad

exposition för smittämnen.

Med hänvisning till det anförda, uttalas vidare i yttrandet, funne statens

bakteriologiska laboratorium att flera skäl talade för att den personal,

som vid bakteriologisk-virologiska laboratorier arbetade med smittämnen,

borde beredas längre semester och i detta hänseende jämställas med personal,

isom utsattes för röntgen- eller radioaktiv strålning. Laboratoriet

ville alltså tillstyrka det i motionen framlagda förslaget. Laboratoriet

framhåller slutligen att om avsett resultat skulle uppnås med förlängd

semester, syntes den tillkommande delen av semestern företrädesvis böra

förläggas till annan tid på året än den ordinarie ledigheten.

Utskottet

Det är givetvis ett intresse både för individen och för samhället att riskerna

för ohälsa vid hälsofarligt arbete i möjligaste mån undanröjes. I den

mån det är möjligt att genom skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått i

fråga om arbetsförhållandena förebygga skadliga verkningar av arbetet

bör sådana åtgärder enligt utskottets mening i första hand vidtagas. Så

långt dylika åtgärder står till buds är de uppenbarligen att föredraga framför

åtgärder som blott avser att upphäva eller lindra följderna av redan

inträdd skada. I de fall där man, på grund av arbetets art eller andra förhållanden,

genom försiktighetsmått som nyss nämnts icke alls eller blott

i viss utsträckning kan förebygga de skadliga verkningarna av arbetsförhållandena,

får andra möjligheter att komma till rätta med arbetets menliga

verkningar övervägas. Härvid kommer frågan om arbetstidsförkortning

och förlängd semester i blickpunkten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1955

Det i motionerna avsedda arbetet med smittämne vid bakteriologisktvirologiskt

laboratorium är såsom framgår av de av medicinalstyrelsen

och statens bakteriologiska laboratorium till utskottet avgivna remissyttrandena

förenat med en icke obetydlig infektionsrisk. I motionerna har

lämnats vissa uppgifter, av vilka synes framgå att över sjuklighet råder

bland den personal, som är sysselsatt med laboratoriearbete av nyss angivet

slag. Det framstår för utskottet som angeläget att åtgärder vidtages för att

i största möjliga utsträckning undanröja riskerna för ohälsa vid sådant

arbete.

Det föreliggande utredningsmaterialet har icke givit utskottet tillräckligt

underlag för ett säkert bedömande av vilka åtgärder som bäst är ägnade

att tillgodose detta syfte. Utskottet finner det därför önskvärt att en närmare

utredning kommer till stånd rörande frågan om de åtgärder som kan

vara erforderliga för att komma till rätta med de särskilda hälsoriskerna

för ifrågavarande laboratoriepersonal. Med hänsyn till vad i medicinalstyrelsens

yttrande anförts om att även laboratoriearbete av annat slag än

sådant som utföres vid bakteriologiskt-virologiskt laboratorium kan vara

förknippat med allvarliga hälsorisker vill utskottet även uttala det önskemålet,

att utredningen måtte omfatta allt slags laboratoriearbete i den

vetenskapliga forskningens, sjuk- och hälsovårdens samt industriens tjänst,

där arbetet är förenat med särskild hälsorisk.

Slutligen må framhållas önskvärdheten av att utredningen måtte vara

oförhindrad att, i den mån utredningens slutliga ställningstagande icke

härigenom föregripes, beträffande de i motionerna berörda arbetstagarna

framlägga de förslag vartill utredningen kan föranleda utan att avvakta

slutförandet av utredningen i övrigt. Härvid bör frågan om förlängd semester

för dessa arbetstagare upptagas till särskild behandling.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 170

och II: 204, måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta om utredning rörande de hälsorisker som

i vissa fall är förenade med laboratoriearbete i den vetenskapliga

forskningens, sjuk- och hälsovårdens samt industriens

tjänst ävensom i fråga om de åtgärder, som må

kunna vidtagas för undanröjande av dessa risker, samt att

Kungl. Maj:t måtte för-riksdagen framlägga de förslag vartill

utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 1 april 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 är 1955

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

fru Carlqvist, herrar Magnusson*, Anders E. Johansson, fru HamrinThorell*

och herr Alvar Andersson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Lundberg,

Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Odhe, Svensson i Göteborg, Rimmerfors

och Ahlberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2—628 6b Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 27

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:213 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss komplettering av lagen om förskottering av underhållsbidrag. a1 i texten