Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 19b7

1955-04-29 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:28, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 19b7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari

19b7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, m. m., dels

o c k i ämnet väckta motioner.

Genom en den 4 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 114, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sjukförsäkring,

2) lag om ändring i lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda

bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa, samt

3) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243)

om yrkesskadeförsäkring,

dels ock antaga härvid fogade förslag till

4) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

5) lag angående ändrad lydelse av 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947

(nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn,

samt

6) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till

änkor och änklingar med barn.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 28

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 7, 11, 29, 34 och 47 §§ lagen den 3 januari

1947 om allmän sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §.

Sjukkassemedlem, vars------vara sjukpenningför
säkrad.

Sjukkassemedlems hustru, som

sammanlever med sin man och själv

är medlem i allmän sjukkassa men

vars årsinkomst av förvärvsarbete

ej uppgår till ettusentvåhundra kronor,

är jämväl sjukpenningförsäkrad,

dock ej för längre tid än till

och med den månad, varunder hon

fyller sextiosju år, och ej heller för

tid efter utgången av den månad,

varunder hon börjat uppbära folkfiensionsförmån

i annan form än

ålderspension, så länge förmånen

åtnjutes. 1

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 och 29 §§

1954: 244 samt beträffande 34 § SFS 1954: 518.

Kvinnlig sjukkassemedlem, vars

årsinkomst av förvärvsarbete ej

uppgår till ettusentvåhundra kronor,

är jämväl sjukpenningförsäkrad,

såframt hon

a) är gift och sammanlever med

sin man eller, om sammanlevnaden

mellan makarna hävts, med barn

under 16 år, som vid tiden för sammanlevnadens

hävande var sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till henne

eller maken, eller

b) efter att hava varit gift sammanlever

med barn under 16 år, som

vid tiden för äktenskapets upplösning

var sjukvårdsförsäkrat såsom

under a) sågs.

Försäkring, som i andra stycket

avses, gäller ej för längre tid än till

och med den månad, varunder kvinnan

fyller sextiosju år, och ej heller

för tid efter utgången av den månad,

varunder hon börjat uppbära

invalidpension eller sjukbidrag enligt

lagen om folkpensionering, så

länge sådan förmån åtnjutes.

SFS 1953: 569, beträffande 11 och 47 §§ SFS

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse)

Avlider make till hustru, som i

andra stycket avses, skall utan hinder

därav försäkringen bestå intill

utgången av tredje kalendermånaden

efter den, då mannen avlidit.

(Föreslagen lydelse)

Avlider make till hustru, som i

andra stycket under a) sågs, skall,

om makarna sammanlevde men barn

som där avses ej finnes, försäkringen

bestå intill utgången av tredje kalendermånaden

efter den, då mannen

avlidit.

Annan än

obligatoriska sj ukpenningförsäkringen.

11 §.

Sjukkassa skall------

Ändring av medlems sjukpenningförsäkring

till följd av beslut, som

avses i första stycket andra punkten,

må ej ske förrän vid det månadsskifte,

som inträffar närmast efter

det beslutet härom fattats. Därest

medlems sjukpenningförsäkring eljest

skall ändras, skall, om ej annat

följer av vad i 7 § tredje stycket

sägs, ändringen ske vid månadsskiftet

närmast efter det anledning

till ändringen uppkommit.

Under tid, —- -— ------31 §

Beslut angående —--------—

därav påkallas.

Ändring av medlems sjukpenningförsäkring

till följd av beslut, som

avses i första stycket andra punkten,

må ej ske förrän vid det månadsskifte,

som inträffar närmast

efter det beslutet härom fattats.

Därest medlems sjukpenningförsäkring

eljest skall ändras, skall, om

ej annat följer av vad i 7 § fjärde

stycket sägs, ändringen ske vid månadsskiftet

närmast efter det anledning

till ändringen uppkommit

stadgas,

delgivas denne.

29 §.

Sjukhjälp i form av sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård utgår

vid varje sjukdom för högst

sjuhundratrettio dagar, dock för

högst nittio dagar för tid efter utgången

av den månad, varunder försäkrad

fyllt sextiosju år eller varunder

försäkrad börjat uppbära

folkpensionsförmån i annan form

än ålderspension, så länge förmånen

åt n jutes.

Sjukhjälp i form av sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård utgår

vid varje sjukdom för högst

sjuhundratrettio dagar. Sådan sjukhjälp

utgår dock vid varje sjukdom

för högst nittio dagar för tid efter

utgången av den månad, varunder

försäkrad fyllt sextiosju år; och för

den som åtnjuter folkpensionsförmån

i annan form än ålderspension

utgår sjukhjälpen för högst nittio

dagar efter utgången av den månad,

varunder han börjat uppbära sådan

förmån. Uppbär den som är sjuk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

penning försäkrad enligt 7 § första

stycket annan folkpensionsförmån

än ålderspension redan före sjukdomens

första sjukperiod, skall ifrågavarande

tid av nittio dagar räknas

från utgången av den månad, varunder

han börjat uppbära dylik förmån

med ett till följd av ändrade

inkomstförhållanden ökat belopp.

Vid tillämpning------nämnda tid.

34

Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen,

försäkringen för grundsjukpenning

och försäkringen för tillläggssjukpenning

skola var för sig

vara så avvägda, att de i förening

med andra för ifrågavarande del av

sjukkasseverksamheten tillgängliga

medel må antagas förslå till infriande

av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga den allmänna

sjukkassan i denna del åliggande

utgifter ävensom till erforderlig

fondbildning; och skola härvid

kassans förvaltningskostnader i sin

helhet fördelas på avgifterna för

sjukvårdsförsäkringen och försäkringen

för grundsjukpenning. Avgifterna

för sjukvårdsförsäkringen

skola tillika förslå till de utgifter för

läkemedel, som enligt vad Konungen

med riksdagen därom förordnar skola

åvila kassan.

Avgifterna för — — —--■,—

Avgifterna för---- — — —

Sjukförsäkringsavgifterna skola

digheten.

§•

Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen,

försäkringen för grundsjukpenning

och försäkringen för tillläggssjukpenning

skola var för sig

vara så avvägda, att de i förening

med andra för ifrågavarande del av

sjukkasseverksamheten tillgängliga

medel må antagas förslå till infriande

av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga den allmänna

sjukkassan i denna del åliggande

utgifter ävensom till erforderlig

fondbildning; och skola härvid

kassans förvaltningskostnader i sin

helhet fördelas på avgifterna för

sjukvårdsförsäkringen och försäkringen

för grundsjukpenning. Avgifterna

för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen för grundsjukpenning

skola tillika förslå, de förra till

de utgifter för läkemedel och de senare

till de utgifter för sjukpenning

i övrigt, som enligt vad Konungen

med riksdagen därom särskilt förordnar

skola åvila kassan.

helt krontal.

hela krontal.

— — — — — — av tillsynsmyn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 är 1955

(Gällande lydelse)

47

Sjukpenningförsäkrad medlem, —

Sjukkassemedlems hustru, som

sammanlever med sin man, äger,

vare sig hon är sjukpenningförsäkrad

enligt 7 § första stycket eller

enligt andra stycket av samma paragraf,

genom frivilliga avgifter försäkra

sig hos den centralsjukkassa

hon tillhör för erhållande av sjukpenningtillägg,

uppgående till en,

två eller tre kronor för dag, dock

högst det av dessa belopp, som motsvarar

skillnaden mellan sex kronor

och den sjukpenning hon eljest äger

uppbära till följd av försäkring enligt

denna lag.

Försäkring för-------:

(Föreslagen lydelse)

§•

----- — av förvärvsarbete.

Kvinnlig sjukkassemedlem, som i

7 § andra stycket under a) och b)

avses, äger, vare sig hon är sjukpenningförsäkrad

enligt första eller

enligt andra stycket av nämnda paragraf,

genom frivilliga avgifter försäkra

sig hos den centralsjukkassa

hon tillhör för erhållande av sjukpenningtillägg,

uppgående till en,

två eller tre kronor för dag, dock

högst det av dessa belopp, som motsvarar

skillnaden mellan sex kronor

och den sjukpenning hon eljest äger

uppbära till följd av försäkring enligt

denna lag.

öregått sjukperioden.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1956.

Vad i 7 § andra stycket enligt den

nya lydelsen sägs skall äga motsvarande

tillämpning i fall då sammanlevnaden

hävts eller äktenskapet

upplösts före den 1 januari 1955 och

kvinnan sammanlever med barn under

16 år vilket vid tiden för sammanlevnadens

hävande eller äktenskapets

upplösning skulle hava varit

sjukvårdsförsäkrat såsom barn till

henne eller hennes make, därest lagen

om allmän sjukförsäkring då

ägt giltighet.

Det åligger medlem, som icke är

sjukpenningförsäkrad enligt 7 §

andra stycket i den äldre lydelsen

men som skall vara sjukpenningförsäkrad

enligt detta lagrum i den nya

lydelsen, att enligt de föreskrifter,

som meddelas av den i 91 § lagen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om allmän sjukförsäkring avsedda

tillsynsmyndigheten, före utgången

av år 1955 lämna sjukkassan de

uppgifter, som erfordras för tilllämpningen

av denna lag. Underlåter

medlem att fullgöra denna uppgiftsskyldighet

och har sjukkassan

ej ändock kunnat besluta angående

medlemmens s jukpenningför säkring,

blir försäkringen gällande först

från och med ingången av kalendermånaden

närmast efter den, då

sjukkassan erhållit vetskap om att

medlemmen skall vara sjukpenningförsäkrad.

Bestämmelserna i 29 § första stycket

i deras nya lydelse skola äga

tillämpning jämväl å sjukdom, som

inträffat före den 1 januari 1956, i

den mån sjukhjålpstiden enligt bestämmelserna

i deras äldre lydelse

icke utgått vid ikraftträdandet av

denna lag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

7

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

Härigenom förordnas, att 1, 2, 3 och 5 §§ lagen den 17 december 1954

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Den som vid utgången av december

1954 var medlem av erkänd

sjukkassa för erhållande av sjukpenning

men som icke är sjukpenningförsäkrad

enligt lagen den 3

januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

äger, utan hinder av vad

i nämnda lag finnes stadgat däremot

stridande, för tiden intill utgången

av juni 1955 i den allmänna certtralsjukkassa

han tillhör genom frivilliga

avgifter försäkra sig för sjukpenning

enligt vad nedan sägs.

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som vid utgången av december

1954 var medlem av erkänd sjukkassa

för erhållande av sjukpenning

men som icke är sjukpenningförsäkrad

enligt lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring

äger, utan hinder av vad i nämnda

lag finnes stadgat däremot stridande,

för tiden intill utgången av juni

1960 i den allmänna centralsjukkassa

han tillhör genom frivilliga

avgifter försäkra sig för sjukpenning

enligt vad nedan sägs.

Anmälan för erhållande av försäkring

enligt denna lag skall göras

före den 15 februari 1955 eller, såvitt

angår den som från och med

ingången av år 1955 blivit sjukpenningförsäkrad

i allmän sjukkassa

men vars försäkring enligt sjukkassans

beslut sedermera upphört, inom

två veckor från det beslutet härom

delgivits honom.

§•

Anmälan för erhållande av försäkring

enligt denna lag skall göras

före den 31 juli 1955 eller, såvitt

angår den som blivit sjukpenningförsäkrad

enligt lagen om allmän

sjukförsäkring men vars försäkring

sedermera upphört, inom två veckor

från det beslutet härom delgivits

honom.

Försäkring enligt------erkända sjukkassan.

I fråga —---—--den tidigare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Försäkring enligt denna lag skall

avse sjukpenning till det belopp, för

vilket medlemmen vid utgången av

år 1954 i erkänd sjukkassa var försäkrad

under de första 90 sjukhjälpsdagarna.

Översteg nämnda belopp

tre kronor, skall dock försäkringen

enligt denna lag avse ett belopp

av tre kronor för dag.

Försäkring enligt denna lag skall

avse sjukpenning uppgående till en,

två eller tre kronor för dag, dock

högst det av nämnda belopp, som

med 50 öre överstiger den sjukpenning,

för vilken medlemmen vid utgången

av år 1954 i erkänd sjukkassa

var försäkrad under de första

90 sjukhjälpsdagarna.

Å sjukpenningen -— — ---— motsvarande tillämpning.

Sjukpenning må--------av arbetsförmågan.

För dag,------— nämnda belopp.

Vid varje-------90 dagar.

5 §•

Till centralsjukkassa-------- för barntillägg.

Kostnaderna för försäkringen skola,

i den mån de icke täckas av avgifterna

för densamma jämte statsbidrag

och andra för försäkringsverksamheten

tillgängliga medel, belasta

försäkringen för grundsjukpenning

i kassan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1955; dock skall 5 § andra stycket

lända till efterrättelse från och med

den 1 januari 1955 och må fråga om

försäkring enligt denna lag behandlas

redan före förstnämnda dag.

Den som vid utgången av juni

1955 är försäkrad enligt lagen den

17 december 1954 (nr 774) i dess

ursprungliga lydelse skall, såframt

han ej annat begär, utan ny anmälan

anses försäkrad jämväl för tiden

därefter och må, om försäkringen

avser annan sjukpenning ån som

medgives enligt 3 § i den nya lydel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sen, alltjämt vara försäkrad för samma

sjukpenning.

Har anmälan för erhållande av

försäkring ej gjorts inom tid, som

stadgats i 2 § i dess ursprungliga

lydelse, må sjukpenning ej utgivas

för tid före den 1 juli 1955 och

skall för sådan tid avgift för försäkringen

ej heller erläggas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring
Härigenom

förordnas, att 11 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring

skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

11

För tid till och med nittionde dagen

efter den då yrkesskada inträffar,

dock längst till den dag skadan

medför rätt till livränta, (sa mordningstid)

äger den skadade,

såframt han är försäkrad enligt

lagen om allmän sjukförsäkring,

rätt att erhålla sjukhjälp från allmän

sjukkassa enligt vad därom

är stadgat i nämnda lag.

(Föreslagen lydelse)

§•

Drabbas någon, som är försäkrad

enligt lagen om allmän sjukförsäkring,

av yrkesskada, äger han för

tid till och med nittionde dagen efter

den då skadan inträffade, dock

längst till den dag skadan medför

rätt till livränta eller till och med

den dag rätten till sjukpenning upphör

enligt 29 § nämnda lag, (s a mordningstid)

rätt att erhålla

sjukhjälp från allmän sjukkassa enligt

vad därom är stadgat i lagen

om allmän sjukförsäkring.

År skadad, som avses i första

stycket, under samordningstiden eller

del därav ej sjukpenningförsåkrad

i allmän sjukkassa, skall för

sådan tid till honom utgivas sjukpenning

enligt denna lag med belopp

motsvarande vad han skulle

hava ägt uppbära från sjukkassan,

därest han varit obligatoriskt sjukpenningförsåkrad

enligt lagen om

allmän sjukförsäkring. Vad nu sagts

skall icke gälla försäkrad, som avses

i 3 § andra stycket denna lag, och ej

heller arbetstagare, som enligt 28 §

första stycket lagen om allmän sjuk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse)

Är den skadade under samordningstiden

eller del därav ej försäkrad

enligt lagen om allmän sjukförsäkring,

skall för sådan tid till

honom utgivas ersättning enligt

denna lag med belopp, som han

skulle hava ägt uppbära i sjukhjålp

från allmän sjukkassa, därest han

omfattats av den obligatoriska sjukförsäkringen.

Medför yrkesskada — -----

(Föreslagen lydelse)

försäkring undantagits från sjukpenningförsäkring.

Är den, som drabbas ao yrkesskada,

under samordningstiden eller

del därav ej försäkrad enligt lagen

om allmän sjukförsäkring, skall

för sådan tid till honom utgivas ersättning

enligt denna lag med belopp,

som han skulle hava ägt uppbära,

därest han omfattats av den

obligatoriska sjukförsäkringen.

— den skadade.

Denna lag tråder i kraft den 1

juli 1955 men äger icke tillämpning

i fråga om skada, som inträffat dessförinnan,

och ej heller i fråga om

sådan i 6 § första stycket b) eller

c) eller tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring

avsedd skada,

som yppats senare, därest den skadade

icke efter denna lags ikraftträdande

varit utsatt för inverkan av

den art, som orsakat skadan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, dels att 13 § 1 mom. och 18 § 1 mom. lagen den

29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives, dels ock att under 38 § samma lag skall närmast efter

1 mom. införas ett nytt moment, betecknat 2 mom., av nedan angiven

lydelse och att såsom följd härav nuvarande 2 och 3 mom. av sistnämnda

paragraf skola hava ändrad numrering på sätt nedan sägs.

(Gällande lydelse)

13

1 mom. Med årsinkomst avses i

denna lag all den inkomst, för år

räknad, som någon skäligen kan antagas

komma att under den närmaste

tiden åtnjuta. Såsom inkomst

räknas icke folkpensionsförmån, allmänt

barnbidrag eller understöd

som någon på grund av skyldskap

eller svågerlag må vara föranledd

att utgiva.

18

1 mom. Det pensionsbelopp, som

efter bifall till ansökning om folkpension

eller jämkning av sådan

pension eller efter upphävande av

förordnande om indragning eller

minskning varom förmäles i 38 §

2 mom. första stycket först förfaller

till betalning, skall, där den pensionsberättigade

under den tid å

vilken pensionsbeloppet belöper i

väsentlig mån erhållit sin försörj
-

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Med årsinkomst avses i

denna lag all den inkomst, för år

räknad, som någon skäligen kan antagas

komma att under den närmaste

tiden åtnjuta. Såsom inkomst

räknas icke folkpensionsförmån, allmänt

barnbidrag, sjukhjälp från allmän

sjukkassa eller understöd som

någon på grund av skyldskap eller

svågerlag må vara föranledd att utgiva.

§•

1 mom. Det pensionsbelopp, som

efter bifall till ansökning om folkpension

eller jämkning av sådan

pension eller efter upphävande av

förordnande om indragning eller

minskning varom förmäles i 38 §

3 mom. första stycket först förfaller

till betalning, skall, där den pensionsberättigade

under den tid å vilken

pensionsbeloppet belöper i väsentlig

mån erhållit sin försörjning

1 Senaste lydelse, se beträflande 13 § 1 mom. SFS 1954:134, beträffande 18 § 1

SFS 1952:396 samt beträffande 38 § 2—3 mom. SFS 1951:157.

mom.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse)

ning av allmänna medel, till den del

pensionsbeloppet motsvarar vad den

myndighet som tillhandahållit försörjningen

visar sig hava för nämnda

tid utgivit för den pensionsberättigades

samt hans makes och minderåriga

barns försörjning uppbäras

av myndigheten. Föranleda eljest

särskilda skäl till att pensionsbelopp

som nu sagts bör helt eller till

viss del uppbäras av annan än den

pensionsberättigade, äger pensionsstyrelsen

förordna därom.

38

(Föreslagen lydelse)

av allmänna medel, till den del pensionsbeloppet

motsvarar vad den

myndighet som tillhandahållit försörjningen

visar sig hava för nämnda

tid utgivit för den pensionsberättigades

samt hans makes och minderåriga

barns försörjning uppbäras

av myndigheten, dock icke vad av

pensionsbeloppet enligt 38 § 2 mom.

skall avdragas för sjukhjålp från

allmän sjukkassa.

Föranleda eljest särskilda skäl till

att pensionsbelopp som avses i första

stycket bör helt eller till viss del

uppbäras av annan än den pensionsberättigade,

äger pensionsstyrelsen

förordna därom.

§•

2 mom. Vid utbetalning av invalidpension,

sjukbidrag, änkepension,

hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg

till sådan förmån med

belopp, avseende längre tid än en

månad, till den som är berättigad

till sjukhjälp från allmän sjukkassa

i form av sjukpenning eller hempenning

jämte i förekommande fall

barntillägg därå skall, såvida ej annat

följer av vad nedan sägs, från

pensionen för den tid sjukhjälpen

avser avdragas sjukhjälpsbeloppet

till den del det överstiger nittio kronor.

När fråga är om hempenning,

skall avdrag ske som om sjukpenning

utgått. Avdraget belopp skall

utbetalas till sjukkassan.

Vad i första stycket är stadgat

skall icke gälla, såframt utbetalningen

av folkpension är föranledd enbart

av att förordnande enligt 3

mom. första stycket av denna para
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

(Gällande lydelse)

2 mom. Finnes grundad anledning

antaga att folkpension bör indragas

eller minskas, äger pensionsstyrelsen,

innan beslut därom i vederbörlig

ordning fattats, förordna att pensionen

tillsvidare icke skall utbetalas

eller ock att den tillsvidare

skall utgå med det minskade belopp,

vartill förhållandena må föranleda.

Vid utbetalning av pensionsbelopp,

avseende längre tid än en månad,

må avdragas vad den pensionsberättigade

eller hans make på grund

av ändrad beräkning av pensionen

eller eljest uppburit för mycket i

pension.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger pensionsstyrelsen förordna,

att folkpension till den som

är eller nyligen varit hemfallen åt

alkoholmissbruk skall utbetalas till

kommunal myndighet eller den pensionsberättigades

make eller annan

person att användas till den pensionsberättigades

eller hans familjs

uppehälle. Är pensionsberättigad till

följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet

eller annan därmed jämförlig

orsak ur stånd att själv omhänderbava

honom tillkommande folkpension,

må pensionsstyrelsen ock för
-

(Föreslagen lydelse)

graf upphävts, och skall, där invalidpension

eller sjukbidrag utgöres

av enbart grundpension, gälla endast

om utbetalningen avser längre tid

än ett kvartal. Vid jämkning av

pension skall vad i första stgcket

sägs avse allenast fall där pensionen

ökats på grund av att årsinkomsten

minskat; och må härvid avdrag ske

endast å det belopp, med vilket pensionen

ökat.

3 mom. Finnes grundad anledning

antaga att folkpension bör indragas

eller minskas, äger pensionsstyrelsen,

innan beslut därom i vederbörlig

ordning fattats, förordna att pensionen

tillsvidare icke skall utbetalas

eller ock att den tillsvidare skall

utgå med det minskade belopp, vartill

förhållandena må föranleda.

Vid utbetalning av pensionsbelopp,

avseende längre tid än en månad,

må avdragas vad den pensionsberättigade

eller hans make på grund av

ändrad beräkning av pensionen eller

eljest uppburit för mycket i pension.

På framställning av nykterhetsnämnd

äger pensionsstyrelsen förordna,

att folkpension till den som

är eller nyligen varit hemfallen åt

alkoholmissbruk skall utbetalas till

kommunal myndighet eller den pensionsberättigades

make eller annan

person att användas till den pensionsberättigades

eller hans familjs

uppehälle. Är pensionsberättigad till

följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet

eller annan därmed jämförlig

orsak ur stånd att själv omhänderhava

honom tillkommande folkpension,

må pensionsstyrelsen ock förordna,

att folkpensionen skall ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets

(Gällande lydelse)

ordna, att folkpensionen skall utbetalas

till annan än den pensionsberättigade.

Har visst såsom folkpension utgående

belopp ej lyfts före utgången

av året näst efter det, under vilket

beloppet förfallit till betalning, skall

beloppet vara förverkat.

3 mom. Angående sättet och tiden

för utbetalning av folkpension meddelar

i övrigt Konungen närmare bestämmelser
-

utlåtande nr 28 år 1955

(Föreslagen lydelse)

betalas till annan än den pensionsberättigade.

Har visst såsom folkpension utgående

belopp ej lyfts före utgången

av året näst efter det, under vilket

beloppet förfallit till betalning, skall

beloppet vara förverkat.

4 mom. Angående sättet och tiden

för utbetalning av folkpension

meddelar i övrigt Konungen närmare

bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1956. Avdrag enligt 38 §

2 mom. i den nya lydelsen må dock

ej avse tid före nämnda dag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om

särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn

Härigenom förordnas, att 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947 om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

16

1 mom. Angående handläggning - Bestämmelserna i 38 § 1 mom.

första och andra styckena, 2 mom.

första, andra och fjärde styckena

samt 3 mom. ävensom 39 och 41 §§

lagen om folkpensionering skola äga

motsvarande tillämpning beträffande

barnbidrag.

(Föreslagen lydelse)

§■

— —--— för barnet.

Bestämmelserna i 38 § 1 mom.

första och andra styckena, 3 mom.

första, andra och fjärde styckena

samt 4 mom. ävensom 39 och 41 §§

lagen om folkpensionering skola äga

motsvarande tillämpning beträffande

barnbidrag.

Kan vid tillämpning av 38 § 2

mom. lagen om folkpensionering där

avsett sjukhjälpsbelopp icke helt avdragas

å folkpensionen, skall överskjutande

del avdragas å särskilt

barnbidrag, som utgår för samma

tid. Avdraget belopp skall utbetalas

till den sjukkassa, som utgivit sjukhjälpen.

Denna lag tråder i kraft den 1

januari 1956. Avdrag enligt 16 §

1 mom. tredje stgcket må dock

icke avse tid före nämnda dag.

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 399.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

17

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till ankor och

änklingar med barn

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor

och änklingar med barn1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har änka------nedan stadgas.

Rätt till-----— till bidrag.

Bidraget utgår med belopp motsvarande

änkepension enligt lagen

om folkpensionering. Har änkepension

förhöjts genom indextillägg,

skall motsvarande ökning ske av

bidrag enligt denna lag. Kommun

äger besluta att till bidragsberättigad

som är mantalsskriven inom

kommunen därjämte skall utgå

kommunalt bostadstillägg. Beträffande

bidrag och bostadstillägg som

avses i denna lag skall i övrigt i

tillämpliga delar gälla vad i lagen

om folkpensionering och lagen om

kommunernas bidrag till kostnaderna

för folkpensioneringen stadgas

om änkepension jämte indextillägg

samt kommunalt bostadstillägg. Vid

tillämpning av 13 § 1 mom. lagen

om folkpensionering skall såsom inkomst

ej räknas bidrag enligt denna

lag.

Vårdnadshavare, som —----

Vid tillämpningen-----

Bidraget utgår med belopp motsvarande

änkepension enligt lagen

om folkpensionering. Har änkepension

förhöjts genom indextillägg,

skall motsvarande ökning ske av

bidrag enligt denna lag. Kommun

äger besluta att till bidragsberättigad

som är mantalsskriven inom

kommunen därjämte skall utgå

kommunalt bostadstillägg. Beträffande

bidrag och bostadstillägg som

avses i denna lag skall i övrigt i tilllämpliga

delar gälla vad i lagen om

folkpensionering, dock ej 38 § 2

mom. sagda lag, och lagen om kommunernas

bidrag till kostnaderna

för folkpensioneringen stadgas om

änkepension jämte indextillägg samt

kommunalt bostadstillägg. Vid tilllämpning

av 13 § 1 mom. lagen om

folkpensionering skall såsom inkomst

ej räknas bidrag enligt denna

lag.

--med vårdnadshavaren.

— mellan makarna.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1956.

1 Senaste lydelse se SFS 1952: 398.

2—Dihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 28

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

I samband med propositionen har utskottet behandlat

dels fem i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 442 av herr Norling och herr Persson, Helmer,

nr 443 av herrar Huss och Sunne och

nr 444 av fru Sjöström-Bengtsson m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 553 av herr Nelander m. fl. och

nr 554 av fru Eriksson i Ängelholm m. fl.,

dels ock fyra före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen
inom

första kammaren

nr 78 av herr Andersson, Axel, m. fl., och

nr 366 av herrar Norling och Öhman samt

inom andra kammaren

nr 16 av fröken Elmén och herr Gustafson i Göteborg och

nr 98 av fru Sjöstrand m. fl.

Av motionerna är följande likalydande, nämligen I: 78 och II: 98, I: 443

och 11:553 samt 1:444 och 11:554.

Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena kommer att lämnas

i samband med behandlingen av de delar av propositionen, som motionerna

berör.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. vissa reformer i fråga om samordningen

mellan folkpensioneringen och sjukförsäkringen. I syfte att motverka uppkomsten

av luckor i försäkringsskyddet och av dubbelersättningar föreslås

— förutom en del åtgärder av administrativ natur — vissa lagändringar.

Sålunda föreslås att sjukförsäkringens sjukhjälpstid för förvärvsarbetande

personer som åtnjuter invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller hustrutillägg

skall förlängas från högst 90 till högst 730 dagar samt att vid utbetalning

av retroaktiv nybeviljad sådan folkpension eller retroaktiv sådan

pension, som jämkats uppåt på grund av minskad inkomst, under retroaktivtiden

uppburen sjukhjälp från allmän sjukkassa skall avdragas från folkpensionen

i den mån sjukhjälpen överstiger 90 kr. Dessa lagändringar

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

föreslås träda i kraft den 1 januari 1956. De ändringar, som den nu åsyftade

reformen kan medföra i fråga om statens utgifter för sjukförsäkring

och folkpensionering, antages inte bli särdeles stora relativt sett och torde

i betydande mån komma att utjämna varandra.

Vidare föreslås att den obligatoriska sjukpenningförsäkringen för icke

förvärvsarbetande, med mannen sammanlevande gifta kvinnor skall utsträckas

till att avse sådana kvinnor, även om de uppbär folkpensionsförmånen

hustrutillägg. Enligt förslaget skall dessutom sjukpenningförsäkring för

hemmafru vid hävande av sammanlevnaden mellan makarna eller äktenskapets

upplösning bestå så länge hon sammanlever med barn under 16 år.

Även dessa båda ändringar föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956.

En viss anmälningsplikt föreslås för ifrågavarande grupper, som skola föras

in under den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Den nu avsedda reformen

antages öka sjukförsäkringens årliga totalutgifter med omkring

4,5 milj. kr., varav omkring 2,6 milj. kr. skulle utgöras av statsbidrag.

Enligt lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig

sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa har förutvarande medlemmar

i erkända sjukkassor — i den mån de inte är sjukpenningförsäkrade

enligt sjukförsäkringslagen — under första halvåret 1955 som en övergångsanordning

fått rätt att i vederbörande allmänna centralsjukkassa försäkra

sig för samma sjukpenning, som vederbörande vid utgången av år 1954

var tillförsäkrad i den erkända kassan under de första 90 sjukhjälpsdagarna,

dock högst 3 kr. Nu föreslås att försäkring enligt lagen den 17

december 1954 skall få giltighet i ytterligare 5 år eller till utgången av

juni månad 1960. De sjukkassemedlemmar, som inte utnyttjat sin rätt

enligt övergångsanordningen, föreslås ändock skola få försäkring, om de

gör anmälan före den 31 juli 1955. Vissa smärre ändringar i lagen den 17

december 1954 föreslås i övrigt. Vid en anslutning av 50 % och en genomsnittlig

sjukpenning av 2 kr. beräknas försäkringskostnaderna för helt kalenderår

uppgå till omkring 4,5 milj. kr., varav omkring 0,9 milj. kr. skulle

belöpa å statsbidrag. Uppkommande underskott å försäkringen föreslås

skola belasta den obligatoriska försäkringen för grundsjukpenning i centralsjukkassan.

I yrkesskadeförsäkringslagen föreslås två ändringar av reglerna om

samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. Enligt förslaget skall

skadad arbetstagare, som är sjukförsäkrad men ej sjukpenningför säkrad

enligt sjukförsäkringslagen (t. ex. arbetstagare under 16 år), vid yrkesskada

erhålla sjukpenning under samordningstiden från yrkesskadeförsäkringen

med belopp motsvarande vad han skulle ha ägt uppbära från den

allmänna sjukkassan, om han varit obligatoriskt sjukpenningförsäkrad enligt

sjukförsäkringslagen. Vidare föreslås att samordningstiden omedelbart

skall upphöra om utförsäkring enligt sjukförsäkringslagen inträder. Ändringarna

av samordningsreglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1955.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Lagrådet

Lagrådets utlåtande har inhämtats över förslagen till lag angående

ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, lag

om ändring i lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa samt lag angående

ändrad lydelse av 11 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

Luckor i försäkringsskyddet samt dubbelersättningar

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, framhåller i propositionen

att de tre grenar av socialförsäkringssystemet, vilka utgöres av

folkpensioneringen, sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen, i vårt

land utvecklats efter skilda riktlinjer. Detta hade medfört att vissa ojämnheter

uppstått i försäkringsskyddet; sålunda hade i vissa fall vid övergången

från en försäkring till en annan en lucka i detta skydd kunnat uppstå medan

det i andra fall kunnat bli fråga om dubbelersättning.

Departementschefen anför i denna fråga i huvudsak följande:1

»Vad först angår sjukförsäkringen och folkpensioneringen så utgår från

allmänna sjukkassan sjukhjälp i form av sjukpenning och ersättning för

sjukhusvård vid varje sjukdom för högst 730 dagar, dock för högst 90

dagar för tid efter den månad, under vilken försäkrad fyllt 67 år eller varunder

han eller hon börjat uppbära folkpensionsförmån i annan form än

ålderspension —- d. v. s. invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller

hustrutillägg — så länge förmånen åtnjutes. Flera sjukskrivningsperioder i

samma sjukdom sammanräknas därvid i regel. Vidare upphör tillhörigheten

till sjukförsäkringen för den som åtnjutit sjukhusvård under minst

730 dagar i följd, så länge sjukhusvård därefter pågår. Om nu vederbörande

vid utgången av nämnda 730-dagarstider fortfarande är sjukskriven,

blir han utan försäkringsskydd, såframt inte folkpensioneringen genast

träder till. Ofta kan det emellertid dröja ganska länge innan folkpensioneringsfrågan

ordnas. Och när folkpensionen första gången utbetalas kan

det bli fråga om ett belopp, som avser ett ganska stort antal månader tillbaka.

Då sjukpenning kan utgå upp till 90 dagar efter den månad, under

vilken den retroaktiva folkpensionen utbetalas, blir följden, att ersättning

för samma inkomstbortfall även under den tiden utgår både från sjukförsäkringen

och från folkpensioneringen. Dubbelersättningen motverkas

endast i mindre grad genom folkpensioneringens regler om avdrag för den

pensionsberättigades årsinkomst vid pensionsbeloppets fastställande.

1 Av de här och i det följande använda förkortningarna avser SFL lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring, YFL lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

och FPL lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Sjukhjälpstiden för sjukpenning och livränta enligt yrkesskadeförsäkringen

är inte begränsad. Någon lucka av förut antydd art uppkommer därför

inte här. Ersättning från yrkesskadeförsäkringen kan emellertid utgå

vid sidan av folkpensionen, varför det också i dessa fall kan bli fråga om

dubbelersättning.

En person, som uppbär t. ex. invalidpension eller sjukbidrag, kan mycket

väl ha en arbetsinkomst om ett par tusen kr. Folkpensionen är därvid

reducerad på grund av inkomsten. Uppgår årsinkomsten av förvärvsarbete

till minst 1 200 kr., blir vederbörande obligatoriskt sjukpenningförsäkrad

enligt sjukförsäkringslagen. Men sjukhjälpstiden i fråga om sjukpenning

och sjukhusvård är — som nyss nämndes — maximerad till 90 dagar vid

varje sjukdom. Insjuknar nu ifrågavarande folkpensionär och är han

sjukskriven mer än dessa 90 dagar, uppkommer en lucka i ersättningen.

Orsaken härtill kan vara såväl av administrativ som av materiellrättslig

art. En sjukhjälpstid av 90 dagar är i de allra flesta fall för kort för att en

jämkning uppåt av folkpensionen på grund av den bortfallna arbetsinkomsten

kan ske. Vid recidiv är sjukhjälpstiden inte ens 90 dagar. För

övrigt torde inte jämkning kunna ske, om sjukskrivningen varar endast en

eller ett par månader utöver sjukhjälpstiden.

Ifrågavarande spörsmål har behandlats av socialförsäkringsutredningen i

ett i november 1954 avgivet betänkande. Enligt vad utredningen framhåller

är det inte möjligt att åstadkomma en fullt tillfredsställande lösning av

hithörande samordningsproblem utan en mera genomgripande reform. Frågan

härom anser emellertid utredningen vara ett problem på längre sikt;

och utredningen har därför begränsat sig till vissa samordningsproblem

som utredningen funnit vara av sådan art, att de borde lösas utan dröjsmål.

För att förkorta den nu förekommande långa handläggningstiden för invalidpensions-

och sjukbidragsärenden — det rör sig här om 6 å 7 månader

eller ännu längre tid — och för att undvika uppkomsten av vissa luckor i

försäkringsskyddet föreslår utredningen att vissa åtgärder av administrativ

natur vidtages. Ett närmare samarbete borde sålunda inledas mellan pensionsnämnder

och sjukkassor; och dessa organ borde bedriva upplysningsverksamhet

i fråga om socialförsäkringarna.

Vidare föreslår utredningen, att för förvärvsarbetande invalidpensionärer,

sjukbidragstagare, änkepensionärer och hustrutilläggstagare — sannolikt

omkring 7 500 personer— sjukhjälpstidens maximum förlänges från 90 till

730 dagar; dock föreslås sjukhjälpstiden skola upphöra senast 90 dagar

efter den månad, varunder vederbörande efter sjukdomsfallets inträffande

erhåller en med hänsyn till minskad årsinkomst uppåt jämkad folkpension.

Vidare förordar utredningen i sitt betänkande å ena sidan, att sjukpenning

jämte barntillägg enligt SFL inte skall räknas som inkomst vid prövning

av ansökan om ny eller jämkad pension av de nyss åsyftade fyra slagen.

Vid utbetalning av retroaktiv sådan folkpension resp. retroaktivt för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

höjningsbelopp av folkpensionen skall enligt utredningens förslag å andra

sidan göras avdrag å pensionsbeloppet för sjukpenningen jämte barntillägg

— summan därav dock minskad med 90 kr. ■—- för samma tid. Det avdragna

beloppet skall utbetalas till sjukkassan. Vid eventuell konkurrens

anses sjukkassan böra ha företräde framför fattigvårdsstyrelse eller annan

myndighet, som kan ha lämnat förskott för underhåll. Vidare föreslås att

även vid sjukhusvård avdraget skall beräknas med utgångspunkt från sjukpenning,

alltså ej hempenning. Särskilt barnbidrag och folkpension anses

böra behandlas som en enhet och sjukpenning jämte barntillägg som en

enhet och enheterna gå i avräkning mot varandra, varvid dock avdrag å

särskilt barnbidrag skall få göras endast i den mån folkpensionen inte

räcker till.

Ytterligare föreslås att sjukpenning, hempenning och barntillägg enligt

YFL och andra därtill anknutna ersättnings- eller försäkringsförfattningar

skall behandlas på samma sätt som motsvarande ersättning enligt SFL,

dock endast för tid t. o. m. den månad, under vilken retroaktivbeloppet från

folkpensioneringen utbetalas.

I fråga om sjukhjälpstid för ersättning för sjukhusvård skall enligt förslaget

gälla detsamma som här förut sagts om sjukhjälpstid för sjukpenning.

Frågan om omprövning av sjukhjälpstidens längd för ålderspensionärer

och icke förvärvsarbetande folkpensionärer under 67 år bör enligt utredningen

anstå i avbidan på resultatet av en av utredningen planerad undersökning

av vårdtidernas längd för folkpensionärer å sjukhus av olika slag.

Utredningen föreslår att dess förslag genomföres den 1 juli 1955.

Vid remissbehandlingen har socialförsäkringsutredningens förslag i flertalet

fall tillstyrkts, om än i vissa avseenden en del kritik framkommit.

För egen del är jag ense med utredningen om att en i samordnande syfte

företagen mera genomgripande omgestaltning av folkpensioneringen och

sjukförsäkringen måste fattas som en reform på längre sikt. Bl. a. bör

härvid avvaktas resultatet av pågående utredning om allmän pensionsförsäkring.

Liksom utredningen anser jag emellertid det angeläget att man

snarast gör vad som är möjligt för att motverka de luckor och dubbelersättningar,

som enligt nu gällande regler kan uppkomma.---

De av utredningen föreslagna administrativa åtgärderna synes

böra vidtagas. Genom samarbete med sjukkassorna torde folkpensionsorganen

kunna pressa ned handläggningstiderna för folkpensionsärenden. Och

genom en lämpligt upplagd upplysningsverksamhet från sjukkassor och

pensionsorgan torde många fall av avbrott i försäkringsskyddet kunna undvikas.

De båda tillsynsorganen pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten

synes böra få i uppdrag att utarbeta närmare bestämmelser i dessa hänseenden.

—

Utredningens förslag i fråga om förvärvsarbetande invalid
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

pensionärer, sjukbidragstagare, änkepensionärer och

hustrutilläggstagare ger uttryck för principen att inom 730- dagarstiden sjukhjälpstiden inte skall upphöra, innan den sjuke får sin

inkomstprövade folkpension höjd och höjningsbeslutet resulterat i utbetalning.

Om — såsom jag förordar — ett förslag i detta hänseende genomföres,

torde jämkning av ifrågavarande folkpensionsförmåner knappast

komma att sökas vid mera tidsbegränsade sjukdomar, d. v. s. kortvarigare

än 730 dagar. Vid dessa sjukdomar kommer därför sjukhjälpstiden i regel

att omfatta hela sjuktiden. Härigenom bör pensionärerna bli stimulerade

till att trots sitt handikap kvarstå eller återinträda i förvärvsarbete.

I ett par Yttranden har mot förslaget på denna punkt invänts att en omotiverad

skillnad mellan vissa grupper av personer i en del fall skulle kunna

uppstå av den anledningen, att utredningen ansett det nödvändigt att konstruera

lagreglerna med utgångspunkt från ett antaget orsakssamband

mellan sjukförsäkringsfallet och ansökan om jämkning av folkpensionen,

trots att i vissa fall endast tidssamband förelåge. Det synes emellertid icke

möjligt att undvika den påtalade konsekvensen, och enligt min mening bör

den inte hindra att man för de grupper, där så är möjligt, genomför förbättringar

av det slag det här är fråga om.

Enligt utredningens förslag bör man bortse från dubbelersättning såvitt

avser högst dels ett belopp av 90 kr. och dels 90 dagar efter utgången av

den månad, då retroaktiv utbetalning av folkpension eller uppåt jämkad

folkpension sker. Det kan synas tveksamt om dubbelersättning bör accepteras

i denna omfattning. Förslaget har emellertid allmänt godtagits under

remissbehandlingen; och de av socialförsäkringsutredningen framförda

administrativa och sociala skälen är enligt min mening bärande. I detta

sammanhang bör också framhållas att — vid bifall till vad jag kommer att

föreslå i det följande — en särskild frivillig sjukpenningförsäkring skall

finnas, enligt vilken framför allt folkpensionärer kommer att kunna få sjukpenning

i upp till 90 dagar utan inkomstbortfall.

Det är givet att en reform som den förevarande måste medföra visst merarbete

för sjukkassorna och framför allt folkpensionsorganen. Såsom utredningen

framhåller, måste emellertid det administrativa arbetet för folkpensionsorganen

minska i andra avseenden. Antalet fall av jämkning av

folkpension på grund av bortfallen arbetsinkomst kommer nämligen otvivelaktigt

att nedgå som följd av den förlängda sjukhjälpstiden; och det

måste innebära en betydande lättnad för folkpensionsorganen att vid fastställande

av storleken av inkomstprövad folkpensionsförmån, särskilt barnbidrag

eller änke- eller änklingsbidrag, ej behöva taga hänsyn till sjukpenning

från allmän sjukkassa. Reformen måste ytterligare öka den reduktion

av antalet förskotteringsfall från socialvårdsorganens sida, som kan väntas

som följd av den allmänna sjukförsäkringens genomförande. Härav följer en

ingalunda oväsentlig lättnad för pensionsstyrelsen. Av allt att döma torde

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

fallen av konkurrens mellan sjukkassa och socialvårdsorgan vid retroaktiv

utbetalning av folkpension bli sällsynta.

Pensionsstyrelsens farhågor för att arbetet med att införskaffa uppgift

från sjukkassorna om utbetalad sjukpenning och att avräkna sjukpenningen

å retroaktiva pensionsbelopp kommer att försena första utbetalningen

av folkpensionen anser jag vara överdrivna. Dessa uppgifter torde

i regel kunna införskaffas på ett så tidigt stadium, att försening av utbetalningen

ej behöver uppkomma. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till

vad som i statsverkspropositionen till årets riksdag, femte huvudtiteln,

punkt 90, anförts om förgranskning av pensionsansökningar.

Pensionsstyrelsen har emellertid också påtalat, att pensionsnämnderna

kommer att få svårigheter vid tillämpningen genom att olika regler enligt

förslaget skulle gälla beträffande å ena sidan sjukpenning enligt SFL och

å andra sidan sjukpenning enligt YFL och ett flertal andra författningar,

varjämte för sistnämnda grupp ändrad beräkning skulle inträda från en

framtida tidpunkt, som vid pensionsnämndens beslut ej kunde bestämmas.

Med anledning härav vill jag framhålla, att jag anser det lämpligast att låta

de nya avdragsreglerna och nya reglerna om inkomstberäkningen inom

folkpensioneringen gälla endast sjukhjälp från allmän sjukkassa. Vid

denna lösning finnes ingen anledning alt — såsom försäkringsrådet framkastat

— överväga att låta de föreslagna reglerna om avdrag å retroaktiv

folkpension tillämpas även å kommunalt bostadstillägg till allmän ålderspension.

I likhet med socialförsäkringsutredningen anser jag det böra anstå med

en omprövning av frågan om sjukhjälpstidens längd för de grupper av folkpensionärer,

som icke omfattas av vad här förut föreslagits.

I detta sammanhang vill jag erinra om att man i några yttranden tagit

upp frågan om bibehållande av sjukbidraget som särskild folkpensionsform

och om förlängning av karenstiden för nämnda bidrag. Förslagen

härom kan jag emellertid icke biträda.»

Vad sålunda av departementschefen föreslagits kräver ändring av 29 §

första stycket SFL, 13 § 1 inom., 18 § 1 mom. och 38 § FPL, 16 § 1 mom. i

1947 års lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn

samt 1947 års lag om bidrag till änkor och änklingar med barn. Av den i

propositionen åberopade specialmotiveringen till nämnda lagändringar må

här återges följande.

18 § FPL.

»Enligt utredningens förslag skall sjukkassa ha prioritet framför fattigvårdsstyrelse

och annan myndighet, genom vilken pensionssökanden och

hans familj i väsentlig mån fått sin försörjning under tid som avses

med retroaktivt tillerkänd folkpension. Under remissbehandlingen har

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

icke förekommit något, som ger mig anledning att frångå utredningens

förslag på denna punkt. Efter den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande

och genomförandet av vad jag i det föregående föreslagit bör

för övrigt det fallet ej särskilt ofta bli aktuellt att pensionssökanden och

hans familj »i väsentlig mån fått sin försörjning» genom fattigvårdsstyrelse

eller annan dylik myndighet. Det torde därför endast mera sällan bli

fråga om konkurrens mellan sjukkassa och fattigvårdsstyrelse. Pensionsstyrelsens

under remissbehandlingen framförda farhågor för att genomförandet

av förevarande reform skulle medföra att styrelsen vållas betydande

arbete med uträkning hur första utbetalningsbeloppet skall fördelas

på sjukkassa, anstalt, myndighet och pensionstagare, torde därför

ej böra tillmätas alltför stor betydelse. Att komplicera lagtexten med detaljerade

regler i detta hänseende synes inte vara lämpligt. Det torde utan

risk kunna överlåtas åt pensionsstyrelsen att besluta om regler för uppkommande

fördelningsfall. Jag ämnar dock något ytterligare beröra fördelningsfrågan

i anslutning till 38 §.»

38 § FPL.

»I enlighet med utredningens förslag har de nuvarande 2 mom. och 3

mom. flyttats till 3 mom. resp. 4 mom. I ett nytt 2 mom. har intagits de

av mig i det föregående förordade reglerna om avdrag å folkpension för

utgiven sjukhjälp från allmän sjukkassa.

Eftersom folkpensionsreglerna icke rör sig med kortare tidsperiod än

månad, torde avräkning för utgiven sjukhjälp böra göras månad för månad.

Skulle under någon månad av retroaktivtiden för folkpensionen icke ha

utgivits någon sjukhjälp, bör sjukkassan icke få något av det på denna

månad belöpande pensionsbeloppet, även om sjukhjälpen en annan månad

skulle överstiga pensionsbeloppet för den månaden. Det från avdragsskyldighet

fritagna beloppet 90 kr. torde — i den mån sjukhjälpen överstiger

detta belopp — i regel böra fördelas proportionellt på de månader

av retroaktivtiden, under vilka sjukpenning utgått någon del av månaden

eller hela månaden.

När i det föregående talas om retroaktiv folkpension har därmed åsyftats

fall, då folkpensionsbeloppet avser längre tid än den löpande månaden.

Pensionen för sistnämnda månad är visserligen inte retroaktiv, men då

den utbetalas gemensamt med pensionen för förfluten tid, torde det få

anses mest praktiskt att likställa den med denna. För övrigt må erinras

om att det eljest skulle bli dubbelersältning även denna månad. Eftersom

ifrågavarande utbetalning regelmässigt sker före utgången av den sista

månad, som pensionen avser, är ibland oklart om sjukpenning kommer

att utges för återstoden av månaden. Ofta kan man nog utgå från att

sjukpenning kommer alt utbetalas. I de fall, då sjukkassan inte anser

detta vara sannolikt, bör inte sjukpenning för resterande tid få avdragas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Enligt utredningens förslag bör avräkningsförfarandet inte komma i

fråga i sådant fall av retroaktivutbetalning, som föranledes av bestämmelsen

i 38 § 1 mom. 3 st. sista punkten att om invalidpension eller sjukbidrag

utgöres av enbart grundpension, pensionen må utbetalas kvartalsvis.

Utbetalningen sker i dessa fall i allmänhet den sista månaden i kvartalet.

Pensionsstyrelsen har förordat att det av utredningen föreslagna

undantagsstadgandet utgår eller ock föreskrives att avdrag i dylikt fall

skall ske endast om retroaktiv utbetalning sker för mer än ett kvartal.

Jag ansluter mig till det sista av dessa alternativ.

Bestämmelsen i andra stycket sista punkten avser dels fall, då beloppet

av förut utgående pensionsförmån jämkats till högre belopp av samma

förmån, och dels fall, då en folkpensionsform av här aktuella fyra slag

jämkats till en annan av dem; jfr 29 § SFL. För den månad, under vilken

utbetalningen sker, ingår i retroaktivbeloppet även det belopp, som utgått

tidigare. Enligt utredningens förslag bör avdrag inte få göras även på

sistnämnda belopp men få ske på hela skillnaden mellan det nya och det

tidigare beloppet, även om annan anledning än minskad årsinkomst bidragit

till höjningen av beloppet. Enligt vad pensionsstyrelsen framhållit

vore det enklare att tillämpa ett stadgande att den förhöjda pensionens

belopp för första utbetalningsmånaden ej finge lillgodoföras sjukkassan.

Detta skulle emellertid innebära att man — utöver det i den allmänna

motiveringen nämnda beloppet 90 kr. samt 90 sjukpenningdagar — godtoge

dubbelersättning i ytterligare en månad. Jag finner därför ej anledning att

frångå utredningens förslag på denna punkt.

Vid utbetalning av avdraget belopp till sjukkassan uppkommer vissa

problem om fördelning dels mellan centralsjukkassa och lokalsjukkassa

och dels mellan olika sjukpenningförsäkringsförmåner med olika finansiering.

En proportionell fördelning torde därvid böra ske. Särskilt stadgande

härom synes icke vara erforderligt.»

Beträffande de kostnads- och finansieringsfrågor, som föranledes

av det nu refererade förslaget, uttalar departementschefen bl. a.:

»Såsom socialförsäkringsutredningen framhållit, är det ytterst vanskligt

att göra några närmare beräkningar i fråga om kostnaderna för sjukförsäkringen

och folkpensioneringen vid genomförande av vad som föreslagits

för motverkande av luckorna och dubbelersättningarna. Utredningen har

antagit att de årliga totalkostnaderna för sjukförsäkringen skulle öka med

maximalt 1 milj. kr., varav 0,6 milj. kr. för grundsjukpenningförsäkringen.

Det statliga sjukhjälpsbidraget skulle behöva öka maximalt med hälften av

beloppet 0,6 milj. kr. Från angivna belopp skulle dock avräknas belopp,

som återgår till sjukförsäkringen från folkpensioneringen. Såsom utredningen

anfört saknas emellertid närmare hållpunkter för beräknande av

detta belopp.

I fråga om avgifterna till sjukförsäkringen blir det den ändringen, att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

invalidpensionärer, sjukbidragstagare, änkepensionärer och hustrutilläggstagare,

som är försäkrade för tilläggssjukpenning, får betala den högre

avgift för tilläggsförsäkringen, som gäller för 730 dagars sjukhjälpstid i

stället för enligt nuvarande regler för 90 dagars sjukhjälpstid.

För folkpensioneringen kan reformen antagas verka i såväl utgiftshöjande

som utgiftsminskande riktning. Kostnaderna för särskilda barnbidrag samt

änke- och änklingsbidrag torde knappast påverkas.

Liksom utredningen håller jag för troligt, att de ändringar, som den nu

åsyftade reformen kan medföra i fråga om statens utgifter för sjukförsäkring

och folkpensionering jämte nyssnämnda bidrag, inte blir särdeles stora

relativt sett samt att de i betydande mån kommer att utjämna varandra.»

Motioner

I motionerna 1: 443 och II: 553 hemställes att sjukhjälpstidens maximum

för icke förvärvsarbetande hustrutilläggstagare skall utgöra 730 dagar.

I motionerna I: 444 och II: 554 hemställes i fråga om förslaget till ändring

av SFL att riksdagen måtte besluta att i första stycket av 29 § efter ålderspension

införa »eller invalidpensionens grundbelopp jämte blindtillägg».

Utskottet

Såsom socialförsäkringsutredningen anfört är det inte möjligt att åstadkomma

en fullt tillfredsställande lösning av problemen om samordning mellan

våra olika socialförsäkringsgrenar — i första hand såvitt nu är aktuellt

den allmänna sjukförsäkringen samt folkpensioneringen — utan en mera

genomgripande reform. Utskottet delar den uppfattning, åt vilken föredragande

departementschefen och socialförsäkringsutredningen givit uttryck,

nämligen att en i samordnande syfte företagen mera genomgripande omgestaltning

av folkpensioneringen och sjukförsäkringen måste betraktas

som en reform på längre sikt. Utskottet hälsar emellertid med tillfredsställelse

att förslag nu framlagts för att motverka uppkomsten av sådana

luckor i försäkringsskyddet och dubbelersättningar, som enligt gällande

lagstiftning kan förekomma. De föreslagna administrativa åtgärderna synes

utskottet vara ändamålsenliga och böra genomföras snarast. Vad som föreslagits

i fråga om förlängd sjukhjälpstid för förvärvsarbetande folkpensionärer

under 67 år och om avdrag å retroaktiv folkpension för utgiven sjuklijälp

finner utskottet vara den i nuvarande läge mest lämpliga lösningen

av förevarande samordningsproblem. Utskottet tillstyrker därför förslagen

i propositionen såvitt nu är i fråga.

Yrkandet i motionerna 1:443 och 11:553 om förlängd sjukhjälpstid avser

hemmafruar med hustrutillägg, vilka för närvarande inte omfattas av

den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Frågan om ändrade bestämmelser

angående tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen för, bland

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

andra, dessa kvinnor behandlas i nästföljande avsnitt, och utskottet kommer

att taga upp frågan om sjukhjälpstidens längd för dessa kvinnor i

samband därmed.

Enligt vad inom utskottet upplysts avser yrkandet i motionerna 1: 444

och 11:554 om ändring av 29 § sjukförsäkringslagen förlängning av sjukhjälpstiden

för blinda hemmafruar under 67 år. Av samma skäl som i

fråga om hustrutilläggstagarna vill utskottet behandla nämnda yrkande i

nästföljande avsnitt.

Obligatorisk sjukpenningförsäkring av nya grupper icke förvärvsarbetande

husmödrar

Departementschefen

Föredragande departementschefen anför i frågan om sjukpenningförsäkring

för — de till antalet ca 20 000 — h e in mafrua r, som

har hustrutillägg enligt folkpensioneringslagen, bl. a.

följande:

»Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen enligt SFL avser i princip

endast de förvärvsarbetande sjukkassemedlemmarna, varmed förstås medlemmar

vilkas årsinkomst av förvärvsarbete uppgår till minst 1 200 kr.

Även om årsinkomsten inte uppgår till nämnda belopp, omfattar sjukpenningförsäkringen

gift kvinnlig sjukkassemedlem som sammanlever med

maken. Denna försäkring för hemmafruar gäller dock inte, om hemmafrun

uppbär något slag av folkpensionsförmån. Enligt socialförsäkringsutredningens

mening saknas tillräckliga skäl för att låta folkpensionsförmånen

hustrutillägg helt utesluta hemmafru från tillhörighet till grundsjukpenningförsäkringen.

Utredningen föreslår därför, att SFL ändras så att hustrutillägg

borttages som diskvalifikationsgrund för tillhörighet till ifrågavarande

försäkring.

Jag ansluter mig till förslaget i detta hänseende, som — på ett undantag

när —- tillstyrkts i remissyttrandena.

I några yttranden har förordats, att motsvarande ändring skall vidtagas

beträffande hemmafruar under 67 år med invalidpension eller sjukbidrag,

i första hand dem med enbart grundpension jämte blindtillägg. Såsom

socialförsäkringsutredningen visat skulle det emellertid leda till orimliga

konsekvenser, om man anknöte en gränsdragning till förefintligheten

av grundpension, jämte i förekommande fall blindtillägg, men ej tilläggspension.

Jag kan ej heller ansluta mig till förslaget om att alla hemmafruar

med invalidpension eller sjukbidrag skulle föras in under den obligatoriska

sjukpenningförsäkringen. I vissa fall torde dock sjukpenningförsäkring

enligt den frivilliga försäkring, som jag i det följande avser att

förorda, kunna komma i fråga.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Några remissinstanser anser, att sjukhjälp stidens maximum även för de

icke förvärvsarbetande hustrutilläggstagarna bör utgöra — icke såsom

utredningen föreslagit 90 dagar — utan i stället 730 dagar. Jag delar

ej denna mening. I likhet med utredningen anser jag, att ifrågavarande

personer bör anses utgöra en mellangrupp mellan å ena sidan folkpensionärer

i egentlig mening och å andra sidan dem som icke uppbär

något slag av folkpensionsförmån.»

I detta sammanhang har departementschefen tagit upp frågan om sjukpenningförsäkring

av en annan grupp hemmakvinnor, nämligen icke förvärvsarbetande

he in- och frånskilda samt änkor med

minderåriga barn. Departementschefen anför i huvudsak följande:

»Den förutnämnda obligatoriska sjukpenningförsäkringen för hemmafru

gäller endast under förutsättning att makarna sammanlever. Vid hemskillnad

upphör sjukpenningförsäkringen. Det gör den även när makarna före

hemskillnaden flyttar i sär. Om mannen avlider, upphör också försäkringen

men i detta fall först efter viss respittid. Hemmafruförsäkringen består

nämligen intill utgången av tredje kalendermånaden efter den då mannen

avlidit.

I sitt utlåtande (nr 35) över sjukförsäkringspropositionen vid 1953 års

riksdag föreslog andra lagutskottet i anledning av väckta motioner att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla om utredning huruvida sjukförsäkringslagen

borde kompletteras på sådant sätt att sjukpenningförsäkringen

jämväl omfattade icke förvärvsarbetande änkor och hem- och frånskilda

med minderåriga barn i hemmet. Riksdagen godkände utskottets

förslag om skrivelse.

För hemmafruarna avses sjukpenningförsäkringens funktion vara att

gardera mot bortfall på grund av sjukdom av deras arbetskraft för familjens

räkning. Något barnvillkor har emellertid inte uppsatts. Alldeles samma

funktion som den nyssnämnda torde en sjukpenningförsäkring fullgöra för

en familj bestående av moder och små barn. Behovet av sjukpenning torde

måhända mången gång vara större för en sådan familj. Situationen torde

väl i allmänhet vara densamma, vare sig familjen består av änka och småbarn

eller av frånskild eller hemskild kvinna med småbarn. Det synes mig

därför mindre följdriktigt att -— när man nu har tagit in den med mannen

sammanlevande hemmafrun i den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

och detta oberoende av barnvillkor — hustru med hemmavarande

barn skall uteslutas ur denna försäkring, om mannen försvinner ur familjebilden

genom att makarna flyttar i sär med eller utan hem- eller äktenskapsskillnad

eller mannen avlider. Jag förordar därför, att i lagen införes

en bestämmelse av innehåll, att »hemmafruförsäkringen» skall — om sammanlevnaden

häves eller äktenskapet upplöses — bestå så länge kvinnan

sammanlever med barn under 16 år.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 ur 1955

Det har icke ansetts böra komma i fråga att hos de allmänna sjukkassorna

lägga upp register över de sjukvårdsförsäkrade barnen. På grund

härav har kassorna i allmänhet intet material för att bedöma, huruvida försäkringsplikt

föreligger för den här avsedda nya gruppen kvinnor. Nya

försäkringsbesked kan alltså inte automatiskt utsändas. Inte heller kan

avgifter påföras. Fall, där kvinnan är försäkrad enligt nuvarande regler

men där försäkringen enligt dessa upphör vid sammanlevnadens hävande,

dödsfall etc., torde inte behöva vålla kassorna så stora svårigheter. För dem,

som inte är sjukpenningförsäkrade enligt den nuvarande bestämmelsen men

skulle bli det enligt den nya, synes däremot nödvändigt att införa något

slags uppgiftsskyldighet. Det torde få ankomma på tillsynsmyndigheten att

meddela närmare föreskrifter härom. I den mån sjukkassan före lagändringens

ikraftträdande erhållit erforderliga uppgifter, bör försäkringen träda

i kraft vid lagändringens ikraftträdande och gälla även tidigare inträffad

sjukdom. För medlem, som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet

före lagändringens ikraftträdande, torde försäkringen böra bli gällande

först fr. o. m. ingången av månaden närmast efter den, då kassan erhållit

vetskap om att medlemmen skall vara sjukpenningförsäkrad.

Några närmare uppgifter om huru många personer, som skulle bli

försäkrade vid genomförande av vad jag nu förordat, finnes icke tillgängliga.

Enligt uppgifter, avseende folkräkningen den 31 december 1950, skulle

antalet gifta ej samboende kvinnor, frånskilda kvinnor och änkor med barn

under 16 år utgöra 50 000—55 000 personer med omkring 85 000 sådana

barn. En avsevärd del av dessa kvinnor torde emellertid kunna antagas

vara förvärvsarbetande och i denna egenskap redan vara sjukpenningförsäkrade.

»

Förevarande förslag kräver ändring av 7, 11 och 47 §§ SFL. I 7 § SFL

föreslås även den ändring, som framgår av följande uttalande av departementschefen

i specialmotiveringen:

»Ett av villkoren för den nuvarande försäkringen för hemmafruar är att

mannen är sjukkassemedlem. Då detta villkor kan medföra vissa icke

önskvärda konsekvenser, har socialförsäkringsutredningen föreslagit att

det slopas. Häremot bär ingen erinran gjorts under remissbehandlingen och

jag vill för egen del biträda förslaget. Härav föranledes en mindre ändring

av andra stycket.»

I kostnadsfrågan framhåller departementschefen följande:

»Sjukpenningförsäkring av de omkring 20 000 icke förvärvsarbetande

hemmafruarna kan antagas öka sjukförsäkringens årliga totalutgifter med

omkring 1,5 milj. kr., varav omkring 0,85 milj. kr. skulle utgöras av statsbidrag.

Vad utvidgningen av hemmafruförsäkringen till de övriga grupperna

beträffar är det mera vanskligt att göra några säkrare beräkningar.

Det är nämligen okänt bl. a. huru många av de till omkring 50 000—55 000

uppskattade änkorna samt hem- och frånskilda etc. med hemmavarande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

31

barn under 16 år, som redan är sjukpenningförsäkrade i egenskap av förvärvsarbetande.

Om ca hälften antages vara förvärvsarbetande, torde det

bli fråga om en årlig ökning av sjukförsäkringens utgifter av inemot 3 milj.

kr., varav ca 1,75 milj. kr. skulle belöpa på statsbidrag.»

Motioner

I motionerna I: 78 och 11: 98 hemställes att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville förelägga innevarande års

riksdag förslag till sådan komplettering av lagen om allmän sjukförsäkring,

att sjukpenningförsäkringen kommer att omfatta jämväl icke förvärvsarbetande

ensamstående kvinnor med minderåriga barn i hemmet.

I motionerna 1: AVS och II: 553 påpekas att yrkandet i motionerna I: 78

och II: 98 går utöver vad som sedermera föreslagits i propositionen nr 114

i det att i denna »icke förvärvsarbetande ogifta mödrar undantages». På

denna punkt framställes dock icke något direkt yrkande i motionerna I: 443

och II: 553. Däremot hemställes — såsom förut omnämnts — i sistnämnda

båda motioner att sjukhjälpstidens maximum för icke förvärvsarbetande

hustrutilläggstagare skall utgöra 730 dagar.

I motionerna 1: 444 och II: 554 behandlas frågan om de blinda och sjukförsäkringen.

Motionerna utmynnar i yrkanden beträffande SFL att riksdagen

måtte besluta dels att i tredje stycket av 7 § efter ordet invalidpension

införes »utöver dess grundbelopp jämte blindtillägg» och dels —

såsom förut nämnts — att i första stycket av 29 § efter ordet ålderspension

införes »eller invalidpensionens grundbelopp jämte blindtillägg».

Utskottet

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen för hemmafruar gäller för

närvarande inte om hemmafrun uppbär något slag av folkpensionsförmån.

På grundval av ett av socialförsäkringsutredningen utarbetat förslag förordas

i propositionen att sjukförsäkringslagen ändras så att folkpensionsförmånen

hustrutillägg inte längre utestänger icke förvärvsarbetande

gift kvinna från den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Utskottet vill

för sin del tillstyrka detta förslag.

I propositionen föreslås att, såvitt avser sjukpenning och ersättning

för sjukhusvård, sju k hjälp stiden för ifrågavarande hustrutilläggstagare

skall utgöra högst 90 dagar vid varje sjukdom.

I motionerna I: 443 och II: 553 Yrkas däremot, bland annat, att sjukhjälpslidens

maximum för ifrågavarande personer i stället skall bestämmas

till 730 dagar. Utskottet delar departementschefens och den enhälliga

socialförsäkringsutredningens uppfattning, att dessa kvinnor rimligen

bör behandlas som en mellangrupp mellan å ena sidan hemmafruar

som åtnjuter allmän ålderspension eller invalidpension — vilka icke alls

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

omfattas av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen — och å andra

sidan hemmafruar utan någon folkpensionsförmån — vilka är obligatoriskt

sjukpenningförsäkrade med en maximal sjukhjälpstid av 730 dagar. Utskottet

ansluter sig därför till vad som föreslagits i propositionen på denna

punkt och avstyrker således motionerna, såvitt nu är i fråga.

Föredragande departementschefen har avvisat tanken att utsträcka den

obligatoriska sj ukpenningförsäkringen av hemmafruar även till h e m in afruar

under 67 år med invalidpension eller sjukbidrag, i första hand

till dem med enbart grundpension jämte blindtillägg. Med

motionerna 1:444 och 11:554 åsyftas att hemmafruar under 67 år med

blindtillägg jämte invalidpensionens grundbelopp men utan tilläggspension

skall bli obligatoriskt sjukpenningförsäkrade och att sjukhjälpstidens

maximum för dem skall utgöra 730 dagar.

Frågan om en gränsdragning inom sjukförsäkringen, som anlcnöte till

förefintligheten av enbart invalidpensionens grundbelopp jämte blindtilllägg,

var föremål för riksdagens behandling under fjolåret i anledning av

motionerna 1:360 och 11:291. Det gällde då endast bestämmelserna om

sjukhjälpstidens maximala längd för ifrågavarande invalidpensionärer. I

sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 18) hemställde andra lagutskottet,

att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet

hänvisade framför allt till de tröskelproblem, som skulle uppkomma vid

bifall till motionärernas förslag, och till socialförsäkringsutredningens pågående

arbete. Utredningen utvecklade i sitt sedermera avgivna betänkande

III (SOU 1954: 33 s. 66—67) närmare de av utskottet anförda skälen och

framhöll därvid att en lösning i enlighet med vad som föreslagits i nämnda

motioner vid 1954 års riksdag skulle leda till synnerligen slumpartade resultat.

I allmänhet gynnades den, som hade den bättre ekonomiska ställningen.

Utredningen fortsatte:

»De inkomstprövade förmånerna kan nämligen utgå med förhållandevis

ringa belopp, beroende på att vederbörandes inkomst ligger strax under

gränsen för rätt till dylik förmån. Dessa förmåner fastställdes vidare — som

framgår av det nyss anförda — med hänsyn till sådana faktorer som vederbörandes

civilstånd och andra makens inkomst- och förmögenhetsförhållanden.

Utformningen och storleken av det kommunala bostadstillägget samt

i vissa fall de faktiska bostadskostnaderna inverkar även på frågan om inkomstprövad

folkpensionsförmån skall utgå eller ej. En ringa skillnad i

något av angivna hänseenden mellan två invalidpensionärer kan medföra

att den enes sjukhjälpstid maximeras till 730 dagar och den andres till 90

dagar. En höjning av invalidens hyra liksom ett kommunalt beslut om förmånligare

bostadstillägg eller ett statligt beslut om ett nytt indextillägg kan

medföra att invaliden flyttas från gruppen med den längre sjukhjälpstiden

till den med den kortare.

Det kan inte anses rimligt att sjukhjälpstidens maximala längd skall

vara beroende av en måhända ringa variation i någon eller några av så många

faktorer som de nyssnämnda. Utredningen får därför bestämt avstyrka en

lösning i enlighet med anförda alternativ.»

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955 33

De anförda skälen mot den föreslagna lösningen har samma bärkraft

när det gäller en gränsdragning för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen

som när fråga är om en gränsdragning beträffande sjukhjälpstidens längd.

Utskottet avstyrker fördenskull bifall till de i motionerna I: 444 och II: 554

framförda yrkandena både såvitt avser tillhörigheten till sjukpenningförsäkringen

och i vad angår sjukhjälpstidens längd. Såvitt utskottet har sig

bekant har endast en annan metod för lösande av förevarande gränsdragningsproblem

framförts, nämligen av socialförsäkringsutredningen, som i

sitt nyssnämnda betänkande skisserat en särskild lösning av samordningsproblemen

för blinda under 67 år. Denna lösning innebär i huvudsak följande.

Utredningen erinrar om en specialregel i folkpensioneringslagen, enligt

vilken den som är blind städse skall anses lida av sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan, som i övriga fall kräves för rätt till invalidpension

(sjukbidrag). Den åsyftade lösningen skulle innebära att denna specialbestämmelse

samt stadgandena om blindtillägg i folkpensioneringslagen

borttoges och att alltså för de blinda skulle gälla samma förutsättning för

rätt till invalidpension som för övriga. De blinda, som inte uppfyllde denna

förutsättning, dvs. som inte vore ur stånd att försörja sig genom sådant

arbete som motsvarade deras krafter och färdigheter, skulle inte få invalidpension

(sjukbidrag) jämte blindtillägg utan någon annan form av

blindhetsersättning vid sidan om folkpensioneringen. Dessa blinda skulle

därigenom inte falla under sjukförsäkringslagens inskränkande bestämmelser

om folkpensionstagare (andra än ålderspensionärer) utan i sjukförsäkringshänseende

behandlas som normalfallen. Övriga blinda skulle jämte

folkpensionen få blindhetsersättning under samma förutsättning som blindtillägg

nu. Den nya blindhetsersättningen skulle utgå med 1 000 kr. om året.

Dock skulle blindhetsersättningen för icke folkpensionärer övergångsvis utgöra

1 200 kr. om året.

I remissyttrande över socialförsäkringsutredningens förslag har emellertid

en dylik lösning avstyrkts av De blindas förening.

På grund av vad sålunda anförts finner utskottet att för närvarande förutsättningar

icke föreligger för en annan ståndpunkt i förevarande fråga

än den som departementschefen intagit. Utskottet vill i detta sammanhang

även erinra om att ifrågavarande blinda folkpensionärer alltid — vare sig

de är sjuka eller friska — uppbär en folkpension av minst 1 200 kr. om

året eller för dag räknat mer än grundsjukpenningens belopp av 3 kr.

1953 års riksdag anhöll, efter förslag av andra lagutskottet i dess utlåtande

nr 35, i skrivelse till Kungl. Maj :t om utredning huruvida sjukförsäkringslagen

lämpligen borde kompletteras på sådant sätt att sjukpenningförsäkringen

jämväl omfattade icke förvärvsarbetande änkor

0 c b b e in- och frånskilda kvinnor med in inderåriga barn

1 b e m in e t. I förevarande proposition bar framlagts förslag, enligt vilket

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 28

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

nämnda grupper i fortsättningen kommer att omfattas av den obligatoriska

sjukpenningförsäkringen. Försäkringsskyddet utsträckes jämväl till

att omfatta hustrun i fall av särlevnad mellan makarna utan hemskillnad.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse denna betydande förbättring av

sjukförsäkringen och tillstyrker i enlighet härmed förslaget i propositionen.

Såsom påpekas i motionerna 1: 443 och II: 553 har i propositionen inte helt

tillmötesgåtts hemställan i motionerna I: 78 och II: 98 om förslag till årets

riksdag om sådan komplettering av sjukförsäkringslagen, att sjukpenningförsäkringen

kommer att omfatta jämväl icke förvärvsarbetande ensamstående

kvinnor med minderåriga barn i hemmet. De icke förvärvsarbetande

ogifta mödrarna omfattas nämligen icke av förslaget i propositionen. Med

anledning härav vill utskottet anföra följande.

Motiven för det i propositionen framlagda förslaget torde ha varit att

bidraga till att en gift kvinna, som ägnat sig åt arbete i hemmet som husmor,

skall -— om mannen försvinner ur familjebilden genom att makarna

flyttar isär med eller utan hem- eller äktenskapsskillnad eller mannen avlider

— kunna fortsätta härmed, så länge hon har barn under 16 år kvar

hos sig. Hon bör sålunda -— om sammanlevnaden häves eller mannen avlider

— få behålla sin förutvarande försäkring som hemmafru. För ogifta

mödrar är situationen en annan, eftersom dessa i regel kan antagas antingen

återta sitt förvärvsarbete inom en snar framtid efter barnets födelse

eller vara icke förvärvsarbetande hemmadöttrar. Utskottet anser därför

starka skäl föreligga för att i detta sammanhang särskilt tänka på de gifta

och förut gifta mödrar som omfattas av förslaget i propositionen. Utskottet

vill emellertid ingalunda bestrida att behov av skydd genom sjukpenningförsäkring

kan föreligga i vissa fall, när en ogift kvinna med minderåriga

barn i hemmet helt måste ägna sig åt hemmets skötsel. Sådana fall torde

inte vara särdeles vanliga, och utskottet finner det lämpligt, att någon tids

erfarenhet av den allmänna sjukförsäkringen avvaktas, innan ytterligare

åtgärder vidtages på detta område. Utskottet kan därför icke tillstyrka, att

kretsen av obligatoriskt sjukpenningförsäkrade nu utsträckes till att omfatta

även sist avsedda personkategori. Utskottet förutsätter emellertid att

denna fråga följes med uppmärksamhet.

Såsom framhålles i propositionen erfordras något slag av uppgiftsskyldighet

för att sjukkassorna skall kunna få kännedom om de nya grupper hemmafruar,

som föreslås skola införas under den obligatoriska sjukpenningförsäkringen.

Departementschefen anser det böra ankomma på tillsynsmyndigheten

för sjukförsäkringen att meddela föreskrifter härom. Utskottet

förutsätter att dessa föreskrifter utfärdas i så god tid och får sådant innehåll,

att de olägenheter som kan vidlåda kravet på uppgiftsskyldighet i

görlig mån undvikes.

I övrigt har förslagen i propositionen, såvitt avser förevarande avsnitt,

inte föranlett någon erinran från utskottets sida och ej heller eljest givit

utskottet anledning till särskilt yttrande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

35

Frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa av vissa icke

förvärvsarbetande medlemmar

Departementschefen

I frågan om ökade möjligheter för vissa folkpensionärer med flera att

erhålla sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa uttalar departementschefen

i huvudsak följande:

»Av vad förut anförts framgår att SFL utformats efter den principen, att

sjukpenningen skall ersätta inkomstbortfall till följd av sjukdom. Sjukpenningförsäkringen

omfattar sålunda i princip endast dem, som har en

årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kr. Från den angivna principen

har, som nämnts, gjorts undantag för hemmafruarna. Vidare har

möjlighet till frivillig sjukpenningförsäkring öppnats för vissa studerande.

Allt eftersom förberedelsearbetet för att sätta sjukförsäkringsreformen i

kraft fortskred under år 1954, blev det mera klart för allmänheten hur den

nya lagstiftningen skulle komma att verka i olika hänseenden. Härvid förspordes

visst missnöje med att de som sedan gammalt varit medlemmar i

de erkända sjukkassorna inte skulle kunna vara sjukpenningförsäkrade i

de allmänna sjukkassorna, sedan de blivit folkpensionärer, med mindre de

hade en årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kr.

Socialförsäkringsutredningen har i sitt betänkande även behandlat frågan

om rätt för andra än förvärvsarbetande, hemmafruar och studerande

att vara sjukpenningförsäkrade i allmän sjukkassa. Utredningen har härvid

framfört två alternativa lösningar av problemet. Den ena — alternativ I —

avser en frivillig sjukpenningförsäkring för icke förvärvsarbetande gamla

medlemmar i de erkända sjukkassorna, och den andra — alternativ II —

en sådan försäkring för alla icke obligatoriskt sjukpenningförsäkrade, oberoende

av ålder och hälsotillstånd. Utredningen föredrager, att det förstnämnda

alternativet genomföres. Enligt detta skall medlem i erkänd sjukkassa,

i den mån han inte är obligatoriskt sjukpenningförsäkrad (eller

studerandeförsäkrad), äga behålla eller, vid upphörandet av den obligatoriska

försäkringen, erhålla försäkring i vederbörande allmänna centralsjukkassa

för en sjukpenning av högst samma storlek som den han vid

1954 års utgång var tillförsäkrad med avseende å de första 90 sjukhjälpsdagarna.

Rätt till försäkring skall dock föreligga endast under förutsättning

att medlemmen är född år 1894 eller tidigare samt att han sedan den 1

januari 1935 varit medlem i erkänd sjukkassa. Sjukpenningen skall ej få

överstiga 3 kr. och inte utgå då medlemmen åtnjuter sjukhusvård. Sjukhjälpstiden

föreslås utgöra 90 dagar. Avgift anses böra utgå med samma belopp

som det, till vilket avgiften i centralsjukkassan för motsvarande sjukpenning

och 90 dagars sjukhjälpstid skulle beräknas för den som vid inträde

i den vanliga frivilliga försäkringen är 54 år. Statsbidrag föreslås utgå med

20 % av utbetald sjukpenning. Uppkommande förluster skall påföras den

obligatoriska försäkringen för grundsjukpenning i centralsjukkassan.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

En reform i enlighet med detta alternativ kommer enligt utredningen

att kunna på en gång omfatta högst omkring 150 000 personer. Årskostnaden

vid maximal anslutning har beräknats till omkring 7,2 milj. kr.,

varav 1,44 milj. kr. skulle belöpa å statsbidrag och 2,16 milj. utgöra förlust.

De verkliga kostnaderna antages dock -— med hänsyn till att maximal anslutning

inte kunde förväntas — bli väsentligt lägre. Under motsvarande

förutsättningar skulle kostnaderna vid alternativ II bli resp. 43, 8,6 och

12,8 milj. kr.

Till utredningens ifrågavarande förslag hann statsmakterna inte taga

ställning före den 1 januari 1955. Med hänsyn härtill och för att hindra

uppkomsten av lucka i försäkringsskyddet utfärdades, efter beslut vid höstsessionen

av 1954 års riksdag, den 17 december 1954 en lag med särskilda

bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Enligt denna lag äger var och en, som var sjukpenningförsäkrad i erkänd

sjukkassa vid utgången av år 1954 men som inte är sjukpenningförsäkrad

enligt SFL, under första halvåret 1955 i vederbörande allmänna centralsjukkassa

försäkra sig för samma sjukpenning som han vid utgången av

år 1954 var tillförsäkrad i den erkända sjukkassan under de första 90 sjukhjälpsdagarna.

Var han då försäkrad för mer än 3 kr., får han dock försäkra

sig endast för 3 kr. Sjukpenningen kompletteras med barntillägg

enligt sjukförsäkringens vanliga regler. Endast hel sjukpenning kan utgå.

Vid intagning å sjukhus reduceras sjukpenning om minst 2 kr. till

1:50 kr. Karenstiden utgör 3 dagar och sjukhjälpstidens maximum 90

dagar.

En förutsättning för att erhålla denna övergångsförsäkring är att anmälan

göres före den 15 februari 1955. För den, som blivit sjukpenningförsäkrad

enligt SFL men vars sjukpenningförsäkring sedermera upphör,

skall motsvarande anmälan göras inom två veckor från erhållandet av beslutet

härom. Den frivilliga försäkringen gäller från det den tidigare sjukpenningförsäkringen

upphört och den anses utgöra fortsättning av den

tidigare.

Avgiften har i lagen fastställts till för år räknat 12 gånger den tillförsäkrade

sjukpenningens belopp. Statsbidrag utgår med 20 % av kassans

utgifter för sjukpenning och 75 % av utgifterna för barntillägg.

Under remissbehandlingen av socialförsäkringsutredningens förslag i

denna del har samtliga remissinstanser utom statskontoret ansett övervägande

skäl tala för att det anordnas en särskild frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa för sådana medlemmar, som ej eljest är där sjukpenningförsäkrade.

I valet mellan de av utredningen framlagda alternativen

har allmänt förordats en begränsning till förutvarande medlemmar i erkända

sjukkassor. I en del fall har föreslagits vissa uppmjukningar av utredningens

alternativ I. Vissa sympatier för en förnyad utredning med en

omprövning syftande mot alternativ II har uttalats i några fall. Även

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955 37

tanken på att ge den frivilliga försäkringen begränsad giltighetstid har

framförts.

För egen del bär jag vid övervägande av denna fråga kommit till den

uppfattningen att spörsmålet ännu ej är moget för ett slutligt avgörande.

Goda skäl kan enligt min mening anföras för en allmän frivillig försäkring

enligt utredningens alternativ II. En sådan kan måhända visa sig vara den

lämpligaste metoden att skaffa täckning för vissa extrautgifter i anledning

av sjukdom, till vilka icke folkpensionen förslår. Men en sådan sjukpenningförsäkring,

oberoende av ålders- och hälsovillkor, skulle innebära ett

väsentligt avsteg från de synpunkter, som hittills legat till grund för svensk

sjukpenningförsäkring. Sjukkassorna skulle sannolikt ställas inför betydande

bedömningssvårigheter. Kostnaderna skulle säkerligen bli avsevärda,

och stora belopp skulle behöva täckas på annat sätt än genom avgifter från

ifrågavarande försäkrade. Jag anser mig därför icke kunna förorda att en

sådan försäkring nu införes.

I nuvarande läge anser jag den lämpligaste lösningen av förevarande

problem vara att ge försäkring enligt lagen av den 17 december 1954 giltighet

till utgången av juni månad 1960.

Såsom riksförsäkringsanstalten förordat, bör angivandet av den försäkringsberättigade

personkretsen ändras så att medlem, som omfattats av

övergångsförsäkringen eller den nya frivilliga försäkringen och därefter

obligatoriskt sjukpenningförsäkrats, får teckna frivillig försäkring, när den

obligatoriska försäkringen upphör.

Det kan tänkas att sjukkassemedleminar icke utnyttjat sin rätt enligt

övergångsanordningen. Jag förordar därför, att de ändock skola få försäkring,

om de gör anmälan före den 31 juli 1955. Även i detta fall bör den

frivilliga försäkringen betraktas som en fortsättning av den tidigare försäkringen.

Sjukpenning bör dock icke utgå för tid före den 1 juli 1955 och

ej heller försäkringsavgift erläggas för tiden före sistnämnda dag. Vidare

bör i fråga om beräkningen av sjukhjälpstid gälla, att sådan tid före den 1

januari 1955 skall medräknas under vilken sjukpenning eller ersättning för

sjukhusvård utgivits från erkänd sjukkassa, samt att sådan del av första

halvåret 1955 skall medräknas varunder utgivits sjukpenning eller ersättning

för sjukhusvård enligt huvudbestämmelserna i SFL eller enligt övergångsbestämmelserna

till nämnda lag.

Att kräva en ny anmälan från dem, som försäkrats enligt övergångsanordningen

under första halvåret 1955, torde icke vara nödvändigt, om försäkringen

förlänges på oförändrade villkor.

Med anledning av vad Svenska sjukkasseförbundet anfört, förordar jag

åtgärder för att begränsa sjukpenningbeloppen till en, två och tre kr. Nya

försäkringar bör få tecknas endast i dessa belopp. De som i december 1954

hade en försäkring av kr. 1: 50 eller 2: 50 bör vid tecknandet av försäkringen

få valrätt mellan en och två resp. två och tre kr. Försäkrad med två

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

eller tre kr. bör få välja lägre belopp i helt krontal. Då, såsom nyss förordats,

ny anmälan ej synes böra krävas av dem som är försäkrade enligt

övergångsanordningen, bör dessa — om de så önskar —- få behålla sin sjukpenning

även om den utgör kr. 1: 50 eller 2: 50.

övergångsanordningens bestämmelser om barntillägg och hempenning

torde böra bibehållas.

I fråga om finansieringen har riksförsäkringsanstalten yrkat på en höjning

av statsbidraget till sjukpenningförsäkringen från 20 till 25 %, medan

Svenska sjukkasseförbundet anser att underskottet å försäkringen helt bör

täckas av statsmedel. Jag finner ingen anledning att för ifrågavarande försäkring

frångå det procenttal för statsbidraget, som enligt SFL gäller för

annan frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa, eller 20 %. Uppkommande

förluster bör — såsom utredningen föreslagit — påföras den

obligatoriska försäkringen för grundsjukpenning i centralsjukkassan.»

Vad sålunda förordas i fråga om täckande av förlust bör enligt departementschefen

gälla även i fråga om första halvåret 1955.

Enligt propositionen torde försäkringskostnaderna för helt kalenderår

vid en anslutning av 50 % — drygt 75 000 personer — och en genomsnittlig

sjukpenning av 2 kr. kunna beräknas till omkring 4,5 milj. kr.

Statsbidraget skulle då för helt år uppgå till omkring 0,9 milj. kr.

Motion

I motionen 1: 552 uttalas, att en ändring av sjukhjälpstidens längd inom

den här aktuella frivilliga sjukpenningförsäkringen till 730 dagar »även

för ålderspensionärer» torde vara ur rättvisesynpunkt motiverad, och hemställes

i samband härmed om ändring härutinnan i 3 § lagen den 17

december 1954 (nr 774). Motionärerna säger sig vidare anse, att då man

ej kan pålägga ålderspensionärerna högre avgifter än de nuvarande för den

frivilliga sjukpenningförsäkringen, uppkommande merutgifter bör täckas

av statsmedel.

Utskottet

I likhet med departementschefen anser utskottet den lämpligaste lösningen

i nuvarande läge av problemet om en frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa av andra än förvärvsarbetande, husmödrar och studerande

vara att förlänga den för förutvarande medlemmar i de erkända

sjukkassorna avsedda provisoriska lagstiftningen från 1954 års höstriksdag.

Det måste tills vidare anses oklart vilket intresse för och behov av en

dylik särskild sjukpenningförsäkring som föreligger och kan komma att

föreligga. Enligt vad utskottet inhämtat hade vid utgången av anmälningstiden

den 15 februari 1955 i hela landet omkring 84 000 sjukkassemedlemmar

begagnat möjligheten att erhålla ifrågavarande försäkring. Detta

torde innebära att endast omkring hälften av de därtill berättigade utnyttjat

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

sin rätt. Ovetskap om rätten kan dock antagas ha förelegat hos en del

berättigade. Det kan enligt utskottets mening mycket väl tänkas att det

behov, som skulle täckas genom ifrågavarande sjukpenningförsäkring,

framdeles kan komma att bli tillgodosett på något annat sätt, som kan vara

bättre även med hänsyn till dem som icke tidigare varit med i erkänd

sjukkassa. Förevarande problem bör i enlighet härmed bli föremål för

omprövning efter ytterligare någon tid. Utskottet finner det därför riktigt

att i lagen kommer till direkt uttryck, att försäkringens giltighetstid tills

vidare är begränsad. Den föreslagna tiden för förlängningen eller fem år

finner utskottet vara ur olika synpunkter väl avvägd. Utskottet tillstyrker

sålunda förslaget på denna punkt.

Utskottet anser det motiverat att — såsom föreslås i propositionen —

ge de sjukkassemedlemmar, som inte utnyttjat sin rätt under första

halvåret 1955, en ny möjlighet till den frivilliga försäkringen. Förslaget

härutinnan tillstyrkes liksom också förslaget om automatisk förlängning av

försäkringen för dem, som är försäkrade vid utgången av juni månad 1955.

I propositionen föreslås vissa mindre ändringar av lagen den 17 december

1954 i fråga om den personkrets, som får tillgång till försäkringen,

och beträffande sjukpenningbeloppen. Utskottet tillstyrker dessa förslag.

I motionen I: 442 påyrkas att sjukhjälpstidens maximum för förevarande

frivilliga försäkring av rättviseskäl fastställes till 730 dagar »även för

ålderspensionärer». Utskottet anser anledning saknas att nu frångå beslutet

vid 1954 års höstriksdag att sjukhjälpstidens maximum såväl för

folkpensionärer som för övriga enligt förevarande lag frivilligt försäkrade

skall utgöra 90 dagar. Bifall till det i motionen framställda yrkandet

avstyrkes således.

Frågan om täckande av eventuellt uppkommande förlust å den tillfälliga

försäkringen för första halvåret 1955 lämnades tills vidare öppen

vid lagens antagande. Nu föreslås i propositionen att — i enlighet med

vad socialförsäkringsutredningen förordat — förlust å den särskilda frivilliga

försäkringen såväl för första halvåret 1955 som för tiden därefter

skall påföras den obligatoriska försäkringen för grundsjukpenning i centralsjukkassan.

I nyssnämnda motion, I: 442, uttalas att uppkommande

merutgifter bör täckas av statsmedel, men det framgår ej klart av motionen,

om uttalandet avser enbart förlust å försäkringen genom förlängning

av sjukhjälpstiden för ålderspensionärer med oförändrade försäkringsavgifter

eller om det omfattar även förlust i övrigt å försäkringen.

Utskottet finner emellertid ej skäl föreligga att frångå Kungl. Maj :ts och

socialförsäkringsutredningens ståndpunkt härutinnan och kan alltså inte

ansluta sig till motionärernas eventuella önskemål i förevarande hänseende.

Även på denna punkt biträdes sålunda det i propositionen framförda

förslaget.

Vad i anslutning till förevarande avsnitt anförts i propositionen har i

övrigt ej givit utskottet anledning till särskilt yttrande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Sjukpenning under samordningstiden i vissa fall av yrkesskada

Departementschefen

Mellan den nya yrkesskadeförsäkringen och den allmänna sjukförsäkringen

har en genomgripande samordning skett för viss tid, den s. k. samordningstiden.

Enligt It § YFL sträcker sig samordningstiden t. o. in.

nittionde dagen efter den då yrkesskada inträffar, dock längst till den dag

skadan medför rätt till livränta. De i SFL och YFL fastslagna samordningsreglerna

stadgar bl. a. — framhåller departementschefen — att yrkesskada

under samordningstiden i princip skall behandlas på samma sätt som vanlig

sjukdom. Departementschefen fortsätter:

»De som icke är sjukförsäkrade — i huvudsak här ej mantalsskrivna

utlänningar — får emellertid enligt en specialregel i YFL även under samordningstiden

ersättning från yrkesskadeförsäkringen, dock med tillämpning

av SFL:s regler om ersättningens storlek.

Som framgår av vad jag tidigare anfört är vissa av de sjukförsäkrade ej

sjukpenningförsäkrade. Det gäller dem som ej fyllt 16 år och sådana personer

över denna åldersgräns, som inte har en årsinkomst av förvärvsarbete

om minst 1 200 kr. och icke är sjukpenningförsäkrade i egenskap

av hemmafru (eller studerande). Dessa kategorier kan mycket väl vara

anställda. Vid yrkesskada erhåller de emellertid på grund av nyssnämnda

samordningsregler f. n. ingen sjukpenning. Enligt SFL:s regler kan vidare

rätten till sjukpenning under samordningstiden upphöra på grund av utförsäkring.

I sitt betänkande om sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring föreslog

socialförsäkringsutredningen att i fall, då den skadade var sjukförsäkrad

men ej sjukpenningförsäkrad, under samordningtiden sjukpenning

skulle utgå från yrkesskadeförsäkringen enligt YFL:s regler, medan sjukvårdsersättningen

skulle utgå från sjukkassan. För utförsäkringsfallen

föreslogs att samordningstiden skulle upphöra vid utförsäkring. På grund

av framför allt den kritik mot förslaget på dessa punkter, som framfördes

från försäkringshåll, lagfästes inga särskilda bestämmelser för ifrågavarande

grupp av arbetstagare.

Under den tid, som den nya försäkringen varit i funktion, har emellertid

berättigade önskemål framkommit om en översyn av lagstiftningen i förevarande

hänseende. På grund härav fann jag mig böra upptaga frågan till

omprövning. En promemoria i ärendet upprättades inom socialdepartementet.

Med hänsyn till den kritik, som riktats mot socialförsäkringsutredningens

förslag, förordades i promemorian att sjukpenning i hithörande fall

skulle utges av sjukkassan. Bl. a. för att minska prövningssvårigheterna

hos kassan skulle endast olycksfallsskadorna, alltså ej yrkessjukdomarna,

medtagas. Reformen skulle vidare avse endast anställda och ej elever i

yrkesskolor. Sjukpenningen skulle i regel motsvara sjukförsäkringens

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år W55

grundsjukpenning eller tre kr. om dagen. Enligt närmare föreskrifter

av tillsynsmyndigheten — riksförsäkringsanstalten —• skulle i vissa fall

högre sjukpenning kunna utgå. Slutligen skulle ifrågavarande olycksfallsskador

undantagas från sjukförsäkringens sanunanläggningsregler så att

utförsäkring icke skulle kunna ske under samordningstiden.

Vid remissbehandlingen av promemorian har meningarna kring ifrågavarande

spörsmål varit ganska delade.

För egen del ansluter jag mig till dem, som anser att den nuvarande

ordningen ej är tillfredsställande och att åtgärder bör vidtagas så att

ifrågavarande personkategorier — såsom var fallet före den 1 januari

1955 -— vid yrkesskada får skydd i form av sjukpenning.

Beträffande frågan om vilket organ, som skall svara för ersättningen till

dessa persongrupper under samordningstiden, torde man ha att välja

mellan följande tre alternativ. Ett är att, såsom i departementspromemorian

förordats, lägga såväl sjukpenning- som sjukvårdsersättningen på

sjukkassan. Ett annat är att, såsom socialförsäkringsutredningen föreslagit,

låta sjukvårdsersättningen utgå från sjukkassan och eventuell sjukpenning

från yrkesskadeförsäkringsinrättningen. Och ett tredje är att, i

enlighet med vad Socialförsäkringsbolagens förening ifrågasatt, låta såväl

sjukpenning- som sjukvårdsersättningen ankomma på försäkringsinrättningen.

I fråga om det tredje alternativet må erinras om att ca 20 % av

alla yrkesskador aldrig föranleder sjukskrivning och att i en del av de

övriga under den första tiden endast sjukvårdsersättning är aktuell. Mot

det förstnämnda alternativet kan anföras framför allt — såsom skett under

remissbehandlingen -— att sjukkassorna skulle åläggas att pröva den

mången gång svåra frågan huruvida yrkesskada föreligger. Mot mellanalternativet

talar den administrativa olägenheten av att skaderegleringen

för viss tid skall ske både hos sjukkassa och försäkringsinrättning.

Vid övervägande av denna fråga har jag stannat för det av socialförsäkringsutredningen

framförda alternativet. Jag förordar alltså att bestämmelser

införes i YFL, enligt vilka sjukpenningen i här åsyftade fall

skall utbetalas av yrkesskadeförsäkringsorganen, medan sjukvårdsersättningen

alltjämt får utgå från sjukkassorna.

Vid en sådan lösning saknas anledning att — såsom i promemorian

ifrågasatts — från ersättningsrätt undantaga yrkessjukdomarna. Jag finner

vad under remissbehandlingen anförts icke böra föranleda, att reformen

begränsas till arbetstagare under 16 år eller till endast vissa arbetstagare

under nämnda åldersgräns. Reformen bör enligt min mening omfatta

samtliga anställda, som är sjukvårds- men ej sjukpenningförsäkrade.

Givetvis avses dock endast sådana, som är obligatoriskt yrkesskadcförsäkrade.

---

I fråga om sjukpenningens storlek har man i remissyttrandena i allmänhet

anslutit sig till förslaget att den i regel skall ulgöra tre kr. Vad under

4 — llihang till riksdagens protokoll !) sand. 2 and. Förslag nr 2!)

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

remissbehandlingen anförts har dock gjort mig betänksam mot promemorians

förslag om sjukpenning till högre belopp efter skälighetsbedömning

med tillämpning av grunder, som riksförsäkringsanstalten skulle

fastställa. Även om det enligt vad jag nyss förordat blir försäkringsinrättningarna

och ej sjukkassorna, som har att utge sjukpenningen, anser

jag att högre sjukpenning än tre kr. bör utgå endast till dem som har en

beräknad årlig inkomst av anställning om minst 1 800 kr. Den högre sjukpenningen

kommer sålunda att utgå allenast till dem som skulle ha varit

tilläggssjukpenningförsäkrade, därest de omfattats av den obligatoriska

grundsjukpenningförsäkringen.

Vad beträffar utförsäkringsfallen torde — då sjukpenningregleringen

för de övriga fallen lägges på försäkringsinrättningarna — vara naturligast

med en lösning enligt vad socialförsäkringsutredningen föreslagit och

riksförsäkringsanstalten nu förordat, nämligen att samordningstiden upphör

senast då utförsäkring sker.

Kostnaderna för yrkesskadeförsäkringsinrättningarna vid ett genomförande

av vad jag nu förordat torde bli helt obetydliga. Jag finner ingen

anledning föreligga att för täckande av dessa kostnader överföra medel

från sjukförsäkringen till yrkesskadeförsäkringen.

Med anledning av vad under remissbehandlingen anförts härutinnan förordar

jag att lagändringarna sättes i kraft den 1 juli 1955 och alltså ej

ges retroaktiv verkan.»

Enligt vad som anföres i specialmotiveringen har ikraftträdandebestämmelserna

utformats i överensstämmelse med de vedertagna principerna för

lagstiftningen på detta område.

Motioner

I motionen II: 16 hemställes, att riksdagen måtte för sin del besluta sådan

ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, att — vid olycksfall i arbete

— arbetstagare under 16 års ålder tillförsäkras rätt till sjukpenning

(såväl grund- som tilläggssjukpenning) under den s. k. samordningstiden.

I motionen I: 366 göres den analoga hemställan, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av lagen om allmän sjukförsäkring, att anställd under

16 år vid yrkesskada tillförsäkras sjukpenning enligt samma grunder

som gäller för övriga anställda.

I motionerna I: ii3 och II: 553 hemställes att den i propositionen föreslagna

ändringen av 11 g YFL förklaras vara gällande fr. o. m. den 1 januari

1955.

Utskottet

Som följd av statsmakternas beslut vid 1953 och 1954 års riksdagar

kan det i vissa fall av yrkesskada inträffa att den skadade under hela eller

del av den s. k. samordningstiden inte kan få någon sjukpenning, enär han

visserligen är sjukförsäkrad men ej sjukpenningförsäkrad enligt sjuk
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

försäkringslagen. Samma resultat kan inträda vid utförsäkring enligt sjukförsäkringslagen

i fråga om sjukpenning och ersättning för sjukhusvård.

Den i propositionen föreslagna lösningen av ifrågavarande samordningsproblem

finner utskottet vara den mest ändamålsenliga. Utskottet tillstyrker

därför propositionens förslag. Detta är mera vittomfattande än det som

påyrkats i motionerna 1:366 och 11:16, i det att förslaget täcker även

andra fall av sjukförsäkrade men ej sjukpenningförsäkrade arbetstagare

än sådana som är under 16 år. Motionärerna har visserligen i båda fallen

föreslagit att ändring skulle ske i sjukförsäkringslagen och inte i yrkesskadeförsäkringslagen

såsom föreslås i propositionen, men motionärernas

syfte torde var helt tillgodosett vid bifall till propositionen.

Mot yrkandet i motionerna I: 443 och II: 553 om att förevarande lagändring

skall ges retroaktiv giltighet från den 1 januari 1955 talar administrativa

och principiella skäl, och utskottet avstyrker yrkandet.

Utskottets hemställan

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna

1:442 samt 1:443 och 11:553 ävensom 1:444 och 11:554

— för sin del antaga de vid propositionen fogade förslagen

till

1) lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring,

2) lag om ändring i lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa,

3) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 14

maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,

4) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr

431) om folkpensionering,

5) lag angående ändrad lydelse av 16 § 1 mom. lagen den

26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders in. fl. barn, samt

6) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr

531) om bidrag till änkor och änklingar med barn;

B. att motionerna 1:78 och 11:98 ävensom 1:366 samt

II: 16, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne, Axel

E. Svensson*, fru Carlqvist, herr Magnusson, fru Hamrin-Thorell* och

herr Alvar Andersson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping*, herrar Hagård*,

Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Bengtsson i Varberg,

Rimmerfors och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herrar Magnusson och Hagård; samt

2) av fröken Höjer.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 55

505645

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning till vissa beställningshavare i reserven m. fl. för minskning i avlöningsfö s. 10 i texten