Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

1955-05-10 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:30, Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

1

Nr 30

Utlåtande i anledning au Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till förordning om ändring i förordningen den

2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa

ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, in. m.

Genom en den 25 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 179, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående

omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring,

2) förordning om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261), samt

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

dels ock bemyndiga Ivungl. Maj :t att förordna om utgivande av ersättning

i vissa i propositionen berörda fall enligt grunderna i militärersättningsförordningen.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

förslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i

det följande, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att vissa år 1950 omreglerade ersättningar till

skadade värnpliktiga m. fl. förhöjes i samband med den omreglering av

ersättningar på grund av olycksfall i arbete m. m., varom förslag avgivits

i propositionerna nr 156 och 158 till årets riksdag. De förhöjningar, som

nu föreslås för de tidigare omreglerade militärersättningarna, berör skadade

under 67 år med minst 30 % invaliditet samt efterlevande makar och

942 os Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

barn. För helinvalider innebär förslaget en förhöjning av utgående livräntor

med ungefär 20 %. Övriga livräntetagare erhåller en proportionsvis

än större förhöjning, vilket förhållande sammanhänger med den anpassning

som skett till principerna för den föreslagna omregleringen av ersättningar

på grund av olycksfall i arbete m. m.

Vidare föreslås ändring i militärersättningsförordningen i syfte att ersättning,

under närmare angivna förutsättningar, skall kunna utgå även

i anledning av skador som inträffar under färder på fritid.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

1) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering

av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring

Härigenom förordnas att 3, 4 och 8 §§ samt 9 § 2 mom. förordningen den

2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring1, skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gållande lydelse)

3

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen

den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmågan

(hel sjukhjälp eller sjukpenning)

skall, där ej annat följer av

vad i andra stycket stadgas, utgöra

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen

den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmågan

(hel sjukhjälp eller sjukpenning)

skall, där ej annat följer av

vad nedan i andra stycket eller i 4

mom. stadgas, utgöra

1 Senaste lydelse av 3, 4, 8 och 9 §§, se 1953:257.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 är 1955

3

(Gällande lydelse)

a) om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: tio kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem år, och

från utgången av den månad, varunder

han fyllt sextiosju år, samt

eljest tretton kronor 50 öre för dag;

b) i annat fall:nio kronor för dag

intill utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem

år, och från utgången av den månad,

varunder han fyllt sextiosju år,

samt eljest tolv kronor för dag.

Har livränta — —----—

2 mom. Har den------

3 mom. Sjukhjälp eller----

(Föreslagen lydelse)

a) om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: tretton kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller sextiosju

år, samt därefter tio kronor 50 öre

för dag;

b) i annat fall: tolv kronor för

dag intill utgången av den månad,

varunder den skadade fyller sextiosju

år, samt därefter nio kronor för

dag.

- — månadsbelopps beräkning.

-- för dag.

■—- — eller sjukpenning.

4 mom. Skulle sjukhjälpen eller

sjukpenningen, beräknad enligt 1—-3

mom., understiga det belopp, som

vid tillämpning av bestämmelserna

i 6 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261) skolat utgå

såsom sjukpenning eller hempenning

jämte i förekommande fall

barntillägg och vårdbidrag, därest

den skadade hänförts till sjukpenningklass

nr 9, förhöjes sjukhjälpen

eller sjukpenningen till sådant

belopp.

4 §•

Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp,

som enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning

(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

(Gällande lydelse) (F öreslag en lyde Ise)

Invalidi- tetsgrad

uttryckt

i procent

Livräntans månadsbelopp i kronor

Invalidi- tetsgrad

uttryckt

i procent

Livräntans månadsbelopp i kronor

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

25 är, och från

utgången av den

månad, varunder

han fyllt 67 år

frän utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyllt 25

år, intill utgången

av den månad,

varunder han

fyller 67 år

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

67 år

därefter

10

20

20

10

20

20

12

24

24

12

24

24

14

28

28

14

28

28

15

30

30

15

30

30

16

32

32

16

32

32

18

36

36

18

36

36

20

50

50

20

50

50

25

65

65

25

65

65

30

85

90

30

130

85

331/3

95

105

331/3

150

95

35

100

no

35

160

100

40

120

135

40

190

120

45

140

155

45

220

140

50

160

180

50

250

160

55

180

205

55

280

180

60

200

230

60

310

200

65

220

255

65

340

220

662/3

230

265

66 2/3

350

230

70

240

280

70

370

240

75

260

310

75

400

260

80

280

340

80

430

280

85

300

370

85

460

300

90

320

400

90

490

320

100

360

460

100

550

360

Svarar invaliditetsgraden — — —

Medför kroppsskadan förlust av

arbetsförmågan och tillika behov av

särskild vård som ej avses i 2 §, förhöjes

livräntans ovan angivna belopp

under den tid förhållandet varar

med vårdbidrag, bestämt med

hänsyn till vårdbehovets omfattning,

dock högst etthundrafemtio kronor

för månad räknat.

På därom —----— gälla

— högre invaliditetsgrad.

År den skadade till följd av skadan

under längre tid ur stånd att

reda sig själv, förhöjes livräntans

ovan angivna belopp under tiden

med vårdbidrag, varvid bestämmelserna

i 17 § lagen om yrkesskadeförsäkring

skola äga motsvarande

tillämpning.

nde beräkningsgrunder.

8 §.

Livränta, som tillkommer den ska- Livränta, som tillkommer den skadades

änka, skall utgöra etthundra- dades änka, skall intill utgången av

femtio kronor för månad räknat och den månad, varunder hon fyller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

5

(Gällande lydelse)

livränta till varje därtill berättigat

barn eller adoptivbarn sjuttiofem

kronor för månad räknat. Livräntornas

sammanlagda belopp för

varje månad må dock icke överstiga

trehundasjuttiofem kronor. Erforderliga

nedsättningar skola ske i

förhållande till vad på varje livräntetagare

belöper.

(F öreslag en lydelse)

sextiosju år, utgöra tvåhundra kronor

samt därefter etthundrafemtio

kronor för månad räknat och livränta

till varje därtill berättigat

barn eller adoptivbarn etthundra

kronor för månad räknat. Livräntornas

sammanlagda belopp för varje

månad må dock icke överstiga

femhundra kronor. Erforderliga nedsättningar

skola ske i förhållande

till vad på varje livräntetagare be
-

löper.

Livränta enligt —-----sexton år.

Livränta till------- gällande beräkningsgrunder.

Till änka, som uppbär livränta Till änka, som uppbär livränta

och före fyllda sextio år ingår nytt och före fyllda sextio år ingår nytt

äktenskap, utgives ett kapital för en äktenskap, utgives ett kapital för en

gång av fyratusen kronor. gång av sjutusentvåhundra kronor.

9 §.

2 mom. Har i anledning av skadan

erkänd sjukkassa till den skadade

utgivit sjukpenning, som enligt

kassans stadgar ej må utgå samtidigt

med ersättning enligt denna

förordning, skall vid utgivande till

den skadade av sjukhjälp eller sjukpenning,

som enligt denna förordning

tillkommer honom för samma

tid, på begäran av kassan göras avdrag

för vad kassan utgivit och det

avdragna beloppet utbetalas till kassan.

Från ersättning, som belöper å

tid för vilken ersättningstagaren åtnjutit

folkpension eller bidrag enligt

lagen om bidrag till änkor och änklingar

med barn eller lagen om

särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders m. fl. barn, skall på be
-

2 mom. Vad i 11 §2 mom. militärersättningsförordningen

sägs om

avdrag för ersättning från allmän

sjukkassa eller för folkpension eller

för bidrag enligt lagen den 26 juli

19b7 (nr 530) om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders

m. fl. barn eller lagen samma dag

(nr 531) om bidrag till änkor och

änklingar med barn skall äga motsvarande

tillämpning å ersättning,

som bestämts enligt denna förordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gäran av pensionsstyrelsen göras avdrag

om och i den mån ersättningen

skolat föranleda minskning av pensionen

eller bidraget; och skall avdraget

belopp utbetalas till pensionsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och äger tillämpning

beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.

2) Förslag

till

Förordning

om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 i dess lydelse enligt förordningen den 22 maj 1953 (nr 256) om

ändrad lydelse av nämnda paragraf skall —- förutom beträffande ersättning,

som för tiden efter den 30 juni 1953 utgives i anledning av skada

som inträffat efter den 31 december 1950 — äga tillämpning beträffande

ersättning, som för tiden efter den 31 december 1955 utgives i anledning

av skada som inträffat under tiden den 1 januari 1949—den 31 december

1950.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 är 1955

7

3) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 2 § militärersättningsförordningen den 2 juni

19501 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Militärtjänstgöring anses hava varit för handen icke blott då vederbörande

deltagit d sådan tjänstgöring utan även under tid,

då han — —----fritid, samt

då han färdats till eller från

tjänstgöringen samt färden föranletts

av och stått i nära samband

antingen med tjänstgöringen eller

med permission eller annan ledighet.

Med militärtjänstgöring---

då han färdats till eller från

tjänstgöringen samt färden föranletts

av och stått i nära samband

antingen med tjänstgöringen eller

med permission eller annan ledighet;

och skall i fråga om färd till eller

från tjänstgöringen med permission

likställas fritid, varunder vederbörande

ägt rätt att utan särskilt

tillstånd vistas utom tjänstgöringsorten.

eller prövning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då den enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

skall äga tillämpning beträffande skador, som inträffa efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 2 §, se 1954:460.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

Höjning av vissa äldre militärersättningar

Inledning

Genom förordning den 4 juni 1954 (nr 460) har militärersättningsförordningen

anpassats efter lagen om yrkesskadeförsäkring. Den nya lydelsen

trädde i kraft den 1 januari 1955 samtidigt med nämnda lag och äger

tillämpning å skadefall, som inträffat efter ikraftträdandet. Vid nyinträffade

skadefall gäller sålunda enligt militärersättningsförordningen i huvudsak

samma grunder för ersättningarnas beräkning som enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring. Minimibeloppet vid beräkning av den årliga

arbetsförtjänsten för värnpliktiga m. fl. är enligt förordningens nya lydelse

5 000 kronor.

Flertalet av de ersättningar, som alltjämt utgår enligt de äldre militärersättningsförordningarna

av år 1909 och 1927 — bestämmes sedan

den 1 juli 1950 enligt grunder vilka stadgats i förordningen den 2 juni

1950 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring (nr 262; ändr. genom SFS

1953:257).

Genom propositionen nr 156 till årets riksdag bär Kungl. Maj:t avgivit

förslag till lag angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den

17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Förslaget

innebär i huvudsak, att ersättningar, som utgår på grund av äldre skadefall,

höjes med hänsyn till löneutvecklingen och att de i huvudsak anpassas

efter beräkningsgrunderna i lagen om yrkesskadeförsäkring. I anslutning

till nämnda proposition bär Kungl. Maj :t genom propositionen nr 158 framlagt

förslag till bl. a. förordning angående omreglering av vissa ersättningar

av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m. m. Vissa ersättningar,

som utgår på grund av skador, ådragna under militärtjänstgöring, omfattas

av sistnämnda omregleringsförslag. Så är emellertid ej förhållandet med

flertalet av de äldre militärersättningsfallen, vilka redan tidigare blivit omreglerade.

I skrivelse den 14 februari 1955 har riksförsäkringsanstalten

avgivit förslag syftande till höjning av dessa tidigare omreglerade ersättningar

och anpassning av dem efter de principer som nu kommit till uttryck

i det genom propositionen nr 156 framlagda omregleringsförslaget.

I samband med behandlingen av anstaltens förslag upptages i propositionen

ett spörsmål om minimibeloppet av den årliga arbetsförtjänst som skall

läggas till grund för bestämmande av ersättning till vissa skadade värnpliktiga

in. fl.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Torsten Nilsson, framhåller

att omregleringen av de på grund av olycksfall i arbete in. in. utgående

ersättningarna aktualiserat fragan om en omprövning av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955 9

grunderna för de år 1950 omreglerade militärersättningarna samt anför

i detta sammanhang följande.

»Vad man i detta sammanhang närmast har att taga ställning till är

frågan om den metod enligt vilken de tidigare omreglerade militärersättningarna

bör anpassas efter den aktuella omregleringen av ersättningar

på grund av olycksfall i arbete in. m. I detta avseende må framhållas,

att ifrågavarande militärersättningar redan blivit omreglerade enligt grunder,

som av särskilda skäl kunnat göras enhetliga och tämligen enkla.

Sålunda är beloppen av omreglerade livräntor vid de olika förekommande

invaliditetsgraderna direkt angivna i en tabell. Såsom riksförsäkringsanstalten

anfört torde några skäl ej föreligga att frångå denna metod. Anpassningen

till de nya beräkningsgrunderna bör alltså ske genom justering

av tabellen och genom förhöjning i erforderlig utsträckning av ersättningsbelopp

som ej omfattas av tabellen.

Beträffande den ersättningsnivå till vilken de omreglerade militärersättningarna

bör uppräknas bör tagas i betraktande, att livränta till helinvalid i

åldrarna 25—66 år nu ungefär motsvarar vad som i nya skadefall utgår vid

en årlig arbetsförtjänst av 6 000 kronor och att såsom normerande ny medelarbetsförtjänst

vid den föreslagna omregleringen av ersättningar enligt

olycksfallsförsäkringslagen m. in. valts beloppet 6 600 kronor. Vidare har

riksförsäkringsanstalten meddelat, att i det övervägande antalet av militärskadefallen

från år 1954 den årliga arbetsförtjänsten uppgått till eller överstigit

det högsta belopp som kunnat tagas i beräkning eller, i fråga om livränta,

7 200 kronor. I fråga om skadefall efter 1954, för vilka motsvarande

maximibelopp är 15 000 kronor, kommer medelarbetsförtjänsten sannolikt

att icke oväsentligt överstiga 7 200 kronor. Riksförsäkringsanstalten har

nu föreslagit, att de omreglerade militärersättningarna uppräknas så, att

de motsvarar ersättning i nya skadefall vid en årlig arbetsförtjänst å sistnämnda

belopp. Härigenom förhöjes det sedan den 1 juli 1953 gällande

beloppet av livränta till helinvalider i åldrarna 25—66 år med ungefär

20 %. För övriga invalider under 67 år med minst 30 procents invaliditet

samt för änkor under 67 år och för barn blir förhöjningen enligt anstaltens

förslag än större. Detta är en följd av att för närvarande ersättningarna

till invalider med hög invaliditet är proportionsvis gynnsammare enligt

1950 års omregleringsförordning än enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Jag

ansluter mig till anstaltens förslag.»

Beträffande vissa nu utgående er saf tni ngsf yl In a der anför departementschefen

:

»Vid tillkomsten av 1950 års omregleringsförordning infördes som en

övergångsanordning s. k. ersättningsfyllnader i syfte att förhindra ersättningsminskning

genom det samtidiga bortfallandet av familjebidrag som

ersättningsform vid sidan av militärersättningen. — — — — Enligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

vad jag inhämtat utgives ersättningsfyllnad alltjämt i omkring 200 fall,

därav i ungefär halva antalet fall till ersättningsberättigade efterlevande.

Om de nu föreslagna förhöjningarna av ersättningar enligt 1950 års omregleringsförordning

genomföres, torde behovet av ifrågavarande ersättmngsfyllnader

bli mindre. Emellertid kommer i en del fall viss utfyllnad

alltjämt att erfordras för att minskning av de sammanlagda förmånerna

ej skall ske. I ytterligare en del fall skulle beloppet av förmånerna bli

oförändrat och ersättningstagarna sålunda gå miste om varje förbättring,

om ersättningsfyllnaderna slopades i samband med förhöjningarna. Detta

vore ej tillfredsställande. Jag är därför ej beredd att föreslå, att ersättningsfyllnaderna

helt borttages. Dock synes den hittillsvarande nära anslutningen

till familjebidragsbestämmelserna icke böra bibehållas för framtiden

vid bestämmande av ersättningsfyllnad. Då enligt sakens natur förhållandena

i de alltjämt kvarstående fall då ersättningsfyllnad utgår är

skiftande, torde friare prövningsregler, som tillvaratar möjligheterna till

fortsatt avveckling av systemet med ersättningsfyllnader, ligga närmast

till hands. Därest de föreslagna förhöjningarna av militärersättningarna

enligt omregleringsförordningen beslutes, torde sålunda Ivungl. Maj :t böra

äga meddela nya föreskrifter om ersättningsfyllnad.»

Till motivering för det i propositionen framlagda förslaget till förordning

om viss tillämpning av 9 § militärersättningsf örordningen

anför departementschefen:

»De ersättningar jämlikt 1927 års militärersättningsförordning, på vilka

1950 års omregleringsförordning icke äger tillämpning, utgår i stort sett

enligt grunderna i olycksfallsförsäkringslagen. Detsamma gäller ersättningar

jämlikt 1950 års militärersättningsförordning i anledning av skadefall

inträffade före år 1955. Spörsmålet om dessa ersättningars omreglering

har upptagits till behandling i propositionen nr 158. En särskild

fråga rörande vissa ersättningar enligt 1950 års militärersättningsförordning

vill jag dock här upptaga till behandling.

Såsom tidigare nämnts innehåller militärersättningsförordningen ett

stadgande (9 §), enligt vilket den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga

m. fl. icke får beräknas under ett angivet belopp. Detta minimibelopp var

ursprungligen 3 600 kronor men höjdes fr. o. m. den 1 juli 1953 till 4 800

kronor. Fr. o. in. den 1 januari 1955 är det höjt till 5 000 kronor. Sistnämnda

belopp äger tillämpning endast på skadefall, som inträffat efter

höjningen. Höjningen till 4 800 kronor däremot äger enligt övergångsbestämmelserna

(SFS 1953:256) tillämpning beträffande ersättning, som

för tiden efter den 1 juli 1953 utgives i anledning av skada, som inträffat

efter den 31 december 1950. Minimibeloppet 3 600 kronor gäller alltjämt

för skador, på vilka 1950 års militärersättningsförordning äger tillämpning

och som inträffat under tid före 1951 (under sista halvåret 1950 i fråga

om värnpliktiga samt under 1949 och 1950 i fråga om vissa andra); detta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1935

11

sammanhänger med att de nuvarande ersättningstilläggen utgår å ersättningar

i anledning av skadefall inträffade t. o. in. år 1950 men ej senare.

Den förut omnämnda propositionen nr 158 innefattar förslag om avskaffande

av ifrågavarande ersättningstillägg och genomförande av en omreglering,

som baseras på individuellt beräknade arbetsförtjänster. Det synes

då rimligt, att det fr. o. m. den 1 juli 1953 införda minimibeloppet, 4 800

kronor, skall gälla även skadefall inträffade före 1951, i vad avser ersättning

för tid efter den tidpunkt då ersättningstilläggen avlöses av den i

nyssnämnda proposition föreslagna omregleringen. En särskild förordning

härom torde böra utfärdas.»

Beträffande de kostnadsökningar förslagen kan väntas medföra

anför departementschefen:

»Någon säker beräkning av den kostnadsökning som de föreslagna förhöjningarna

av äldre militärersättningar föranleder har ej kunnat göras.

Riksförsäkringsanstalten har uppskattat kostnadsökningen till c:a 2 500 000

kronor för år. Härifrån bör avdragas det belopp, varmed kostnaderna för

de s. k. ersättningsfyllnaderna kan väntas minska. För närvarande draga

dessa en kostnad av omkring 300 000 kronor för år, vilket belopp torde

nedgå till högst hälften. Då den av ersättningsförhöjningarna föranledda

kostnaden hänför sig till äldre skadefall kommer den att successivt nedgå.

I propositionen nr 110 till årets riksdag har slutligt äskande för nästkommande

budgetår framlagts beträffande anslaget Ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Därvid har den

kostnadsökning, som det nu föreliggande förslaget kan väntas medföra,

blivit beaktad.»

Speciell motivering beträffande förslaget till ändring

i 1950 års omregleringsförordning

I propositionen anföres beträffande nedannämnda paragraf er:

3 §•

De förmåner i form av sjukpenning (sjukhjälp) som utgår enligt denna

paragraf i dess nu gällande lydelse överstiger i flertalet fall vad som -— vid

en årlig arbetsförtjänst å 7 200 kronor — skulle utgå enligt de nya, till

sjukförsäkringslagen anpassade sjukpenningsreglerna i yrkesskadeförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen. Då någon försämring av

ifrågavarande förmåner uppenbarligen ej bör äga rum, har därför de nuvarande

bestämmelserna i 3 § ansetts böra i huvudsak bibehållas. För sådana

fall, där de nya reglerna skulle bli förmånligare, har dock i ett nytt

moment, 4 inom., införts en bestämmelse om att sjukpenningen i förekommande

fall skall förhöjas till det belopp, som skulle utgått vid tilllämpning

av de nya reglerna. Därvid skall bl. a. hänsyn tagas till att sjukpenning

enligt dessa kan förhöjas med vårdbidrag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

Enligt de hittillsvarande reglerna i omregleringsförordningen har skadad

före 25 och efter 67 års ålder erhållit lägre sjukpenningbelopp än under

mellanliggande tid. Gränsen vid fyllda 25 år saknar motsvarighet i det

genom propositionen nr 156 framlagda förslaget till omregleringslag. För

övrigt torde denna gräns ej längre ha någon nämnvärd betydelse i omregleringsförordningen,

eftersom denna icke är tillämplig på skadefall,

som inträffat efter den 30 juni 1950, och flertalet ersättningstagare, som

ursprungligen tillhört åldersgruppen under 25 år, efter hand uppnått denna

ålder. I anledning härav har gränsen vid 25 år borttagits.

4 §•

I denna paragraf, där tabellen för invalidlivräntor är intagen, har liksom

i föregående paragraf gränsen vid 25 år borttagits.

Tabellbeloppen har justerats i enlighet med vad tidigare---an
förts

angående höjning av ersättningsnivån och anpassning till beräkningsgrunderna

i förslaget till omregleringslag. Resultatet härav har blivit en

höjning av livräntebeloppen till invalider under 67 år med minst 30 procents

invaliditet. I dessa fall svarar de nya beloppen mot vad som skolat

utgå enligt den s. k. "/is-regeln vid en årsförtjänst av 7 200 kronor. I övriga

fall föranleder förslaget till omregleringslag ej någon höjning av livräntebeloppen

enligt paragrafens gällande lydelse.

Fjärde stycket, som innehåller stadgande om vårdbidrag åt hjälplösa

invalider, har utformats såsom en hänvisning till motsvarande bestämmelse

i yrkesskadeförsäkringslagen.

9 §•

1 inom. i denna paragraf innehåller sedan 1953 års ändring av omregleringsförordningen

ett stadgande, enligt vilket den ersättningsberättigade

är skyldig att vidkännas avdrag å ersättningen för understöd, skadestånd

eller med skadestånd jämförlig förmån i den mån Konungen därom förordnar.

Dylikt förordnande har utfärdats i kungörelse den 30 juni 1953

(nr 510). Stadgandet har här bibehållits. Kungl. Maj:t torde böra äga att

utfärda nya föreskrifter i förevarande avseende så att erforderlig överensstämmelse

uppnås med vad som kommer att gälla omreglerade ersättningar

enligt olycksfallsförsäkringslagen m. m.

2 inom., som innehåller regler om återbäring i vissa fall till sjukkassa

och till pensionsstyrelsen, har utformats i överensstämmelse med andra

stycket i 12 § förslaget till omregleringslag.

Fråga om lnilitärersättnmgsförordningens tillämplighet

vid färder under fritid

Inledning

Beträffande ersättningsrätt vid skada, som inträffat under färd till eller

från militärtjänstgöring, infördes år 1944 i då gällande militärersättnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

13

förordning ett stadgande, som överfördes till 1950 års militärersättningsförordning

och i oförändrat skick gällde till den 1 januari 1955. Enligt

stadgandet förelåg ersättningsrätt bl. a. vid skada, som inträffat under

färd till eller från tjänstgöringen där färden föranletts av och stått i omedelbart

samband med permission eller annan ledighet.

Enligt utslag som meddelats av försäkringsrådet — högsta instans i

ärenden av förevarande slag — har stadgandet ansetts tillämpligt endast

i fråga om färder i samband med särskilt beviljad ledighet.

På grund av bestämmelser, som under tiden för nyssnämnda stadgandes

giltighetstid utfärdats rörande manskaps fritid, har en faktisk inskränkning

i ersättningsrätten enligt militärersättningsförordningen kommit

att ske. Då stadgandet utformades, erfordrades för de värnpliktiga

särskilt tillstånd -— permission — för vistelse utom tjänstgöringsorten,

t. ex. över en veckohelg, men så är i allmänhet ej längre fallet. Vid utvidgningen

av manskapets rätt att välja vistelseort under fritid har givetvis

någon inskränkning av rätten till skadeersättning icke varit avsedd.

Chefen för försvarsstaben har nu gjort framställning om sådan författningsändring,

att ersättningsrätten vid färdskador återställes till den tidigare

omfattningen.

över framställningen har utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten

och försäkringsrådet.

I sammanhanget må nämnas att det ovan nämnda kravet, att färden

skulle ha stått i »omedelbart samband» med tjänstgöringen eller med permission

eller annan ledighet, i 1950 års militärersättningsförordning vid

anpassningen år 1954 till den nya lagen om yrkesskadeförsäkring utbyttes

mot ett krav på »nära samband».

Departementschefen

Departementschefen uttalar till en början att såvitt framgår av försäkringsrådets

yttrande torde ändringen i författningstexten av kravet på

»omedelbart samband» till ett krav på »nära samband» icke vara tillfyllest

för att tillgodose syftet med chefens för försvarsstaben framställning.

I fortsättningen anför departementschefen:

»Härvid är att märka, att ifrågavarande stadgande i militärersättningsförordningen

med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1955 erhållit ändrad

lydelse, som går i riktning mot utvidgad ersättningsrätt. Såvitt framgår

av försäkringsrådets yttrande torde emellertid nämnda ändring icke vara

tillfyllest för att tillgodose syftet med föreliggande framställning.

I likhet med chefen för försvarsstaben och hörda remissinstanser finner

jag, att de personalkategorier, som omfattas av militärersättningsförordningen,

under vissa färder på fritid bör vara tillförsäkrade ersättningsrätt

enligt förordningen. Olika meningar har rått om hur långt ersättningsrätten

i detta avseende bör utsträckas. Själv finner jag övervägande skäl

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

tala för att ersättningsrätten huvudsakligen får samma omfattning som

den hade innan de nuvarande bestämmelserna om manskapets fritid tillkom.

Ersättning i anledning av skador inträffade under färd på fritid

bör utgå under samma förutsättningar som gäller för färd under särskilt

beviljad ledighet. På grund härav föreslår jag att ifrågavarande stadgande

i militärersättningstörordningen kompletteras med en bestämmelse om att

med permission skall likställas sådan fritid under vilken vederbörande

äger rätt att utan särskilt tillstånd vistas utom tjänstgöringsorten. Ändringen

torde böra träda i kraft så snart förordning därom utfärdats och

få tillämpning å skador, som inträffa efter ikraftträdandet.

Vad åter angår dessförinnan inträffade skadefall, i vilka ersättning icke

kunnat tillerkännas på grund av de nytillkomna fritidsbestämmelserna,

synes möjlighet böra öppnas för ersättning i särskild ordning. I likhet

med vad som skedde år 1946 —- i ett motsvarande sammanhang

— torde dock av administrativa skäl rätten till retroaktiv ersättning

böra begränsas. Förslagsvis kan begränsningen nu ske på så sätt att

ersättning ej utgives för tid före den 1 januari 1955. Jag föreslår sålunda,

att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att förordna om utgivande

av ersättning i berörda fall enligt grunderna i militärersättningsförordningen.

Jag förutsätter, att beslutanderätten överlämnas till försäkringsrådet

och riksförsäkringsanstalten.»

Utskottet

Genom beslut vid fjolårets riksdag anpassades militärersättningsförordningen

efter den vid samma riksdag antagna nya lagen om yrkesskadeförsäkring.

Den nya lydelsen av militärersättningsiförordningen trädde i kraft

den 1 januari 1955 samtidigt med yrkesskadeförsäkringslagen och äger tilllämpning

på skadefall, som inträffat efter ikraftträdandet. Vid nyinträffade

skadefall gäller sålunda enligt militärersättningsförordningen i huvudsak

samma grunder för beräkningen av utgående ersättningar som enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring.

I propositionerna 156 och 158 till årets riksdag har framlagts förslag till

omreglering av äldre ersättningar på grund av olycksfall i arbete m. in.

Förslaget innebär i huvudsak att ersättningar, som utgår på grund av äldre

skadefall, höjes med hänsyn till löneutvecklingen och att ersättningarna i

huvudsak anpassas efter beräkningsgrunderna i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Vissa ersättningar som utgår på grund av skador, ådragna under

militärtjänstgöring, omfattas av omregleringsförslagen i nämnda propositioner.

Så är emellertid ej fallet med flertalet av de äldre militärersättningsfallen,

vilka redan tidigare blivit omreglerade, nämligen enligt grunder

som stadgats i förordningen den 2 juni 1950 angående omreglering av

vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänst
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 är 1953

15

göring. Dessa omreglerade ersättningar, som tidigare alltefter tiden för

skadans inträffande och andra omständigheter utgått enligt varierande bestämmelser

och med olika belopp, bär genom regleringen år 1950 i stort

sett blivit enhetliga.

Omregleringsförslagen i de förut nämnda propositionerna 156 och 158

aktualiserar frågan om en omprövning av grunderna även för de år 1950

omreglerade militärersättningarna, och i nu förevarande proposition föreslås

en anpassning jämväl av dessa ersättningar till löneutvecklingen och

till beräkningsgrunderna i yrkesskadeförsäkringslagen och i militärersättningsförordningen

i dess lydelse efter den 1 januari 1955. Utskottet hälsar

med tillfredsställelse att eu sådan förbättring av ersättningarna genomföres

även i de äldre militärersättningsfallen.

I förevarande proposition har vid anpassningen till de nya grunderna

valts eu annan metod än i propositionerna 156 och 158. Man har nämligen

i de nu ifrågavarande militärersättningsfallen bibehållit den metod som

använts redan vid den år 1950 genomförda omregleringen. Beloppen av

omreglerade livräntor är sålunda vid de olika förekommande invaliditetsgraderna

direkt angivna i en tabell. I propositionerna 156 och 158 — där

man i motsats till vad som är fallet beträffande nu ifrågavarande militärersättningsfall

har att anpassa ersättningarnas storlek bl. a. efter den

skadades faktiska arbetsförtjänst för år — har använts en metod med uppräkning

efter en för olika år angiven medelarbetsförtjänst. Utskottet finner

den för de nu ifrågavarande fallen valda metoden ändamålsenlig för dessa

och tillstyrker att anpassningen sker genom en justering av förenämnda

tabell och genom förhöjning i erforderlig utsträckning av ersättningsbelopp

som ej omfattas av tabellen.

Livränta till helinvalid utgår enligt 1950 års omregleringsförordning nu

med belopp som i nya skadefall ungefär motsvarar en årlig arbetsförtjänst

av 6 000 kronor. Vid omregleringen av ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen

m. in. har såsom normerande ny medelarbetsförtjänst valts

ett belopp av 6 600 kronor. Efter vissa beräkningar av riksförsäkringsanstalten

rörande den verkliga medelarbetsförtjänsten i nuvarande löneläge

för män i värnpliktsåldern har i förevarande proposition föreslagits

en sådan uppräkning av militärersättningarna att de kommer att motsvara

ersättning i nya skadefall vid en årlig arbetsförtjänst å ett belopp om 7 200

kronor. Utskottet finner den valda ersättningsnivån lämplig och förordar

att ersättningarna uppräknas i enlighet med förslaget.

Departementschefen har erinrat om att i omkring 200 fall alltjämt —■

utöver de omreglerade militärersättningarna — utgives s. k. ersättningsfyllnader

i syfte att förhindra att före år 1950 utgående ersättning, inklusive

vissa familjebidrag som slopades vid 1950 års omreglering, minskas.

Såsom departementschefen framhållit torde dessa ersättningsfyllnader —

ehuru behovet av desamma torde minskas vid elt genomförande av den nu

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 är 1955

föreslagna uppräkningen — icke böra helt borttagas. Utskottet ansluter sig

till departementschefens tanke, att möjligheterna till fortsatt avveckling

av ersättningsfyllnaderna bör beaktas och att friare prövningsregler nu

torde kunna införas samt att Kungl. Maj:t därför torde böra äga meddela

nya föreskrifter om ersättningsfyllnader.

I förordningen om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen

föreslås — beträffande ersättningsfall, som avses bli omreglerade genom

den förut nämnda propositionen 158 — att det fr. o. m. den 1 juli 1953

införda minimibelopppet för beräkning av den skadades årliga arbetsförtjänst,

4 800 kronor, skall gälla även vissa äldre skadefall. Detta sammanhänger

med att i propositionen 158 föreslås att vissa ersättningstillägg skall

avskaffas och att omregleringen skall baseras på individuellt beräknade

arbetsförtjänster. Utskottet finner i likhet med departementschefen rimligt,

att i de nu ifrågavarande fallen skall gälla samma minimibelopp, 4 800

kronor, som redan genomförts för de fall där ersättningstillägg ej nu utgår.

Utskottet tillstyrker alltså förslaget härom.

I övrigt har förslaget till omreglering av de militärersättningar, som behandlas

i förevarande proposition, icke givit utskottet anledning till

erinran eller särskilt yttrande.

I propositionen behandlas även en från omregleringen fristående fråga,

nämligen om militärersättningsförordningens tillämplighet vid färder under

fritid. På sätt som ovan i utlåtandet närmare angives har en — icke avsedd

--inskränkning av rätten till skadeersättning vid olycksfall under färd enligt

rådande praxis blivit en följd av ändrade bestämmelser om den militära

personalens rätt att under fritid vistas utom tjänstgöringsorten. I likhet

med departementschefen anser utskottet att ersättningsrätten bör ha huvudsakligen

samma omfattning som den hade innan de nuvarande bestämmelserna

om manskapets fritid tillkom. Ersättning i anledning av skador

inträffade under färd på fritid bör, såsom departementschefen uttalat, utgå

under samma förutsättningar som gäller för färd under särskilt beviljad

ledighet. Utskottet tillstyrker den föreslagna författningsändringen.

Den nya lydelsen av nu ifrågavarande stadgande avses skola äga tilllämpning

beträffande skador, som inträffar efter det ändringen trätt i kraft.

Emellertid föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att förordna

om utgivande av ersättning i sådana före ikraftträdandet inträffade

fall, i vilka ersättning icke kunnat tillerkännas på grund av de nytillkomna

fritidsbestämmelserna. Departementschefen uttalar, att rätten till retroaktiv

ersättning av administrativa skäl dock torde böra begränsas, förslagsvis på

sådant sätt att ersättning ej utgives för tid före den 1 januari 1955. Utskottet

godtar förslaget och tillstyrker således, att riksdagen lämnar Kungl.

Maj :t det begärda bemyndigandet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

17

att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr

179, måtte

dels för sin del antaga de genom propositionen framlagda

förslagen till

1) .förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950

(nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

2) förordning om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261), samt

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § militärer sättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

dels ock giva Kungl. Maj :t de bemyndiganden varom i

propositionen hemställts.

Stockholm den 10 maj 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Magnusson, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell, herrar Alvar Andersson och

Alexanderson;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Johansson i Norrköping,

herr Nilsson i Göteborg, fru Sandström, herrar Lundberg, Carlsson

i Bakeröd, Johansson i Södertälje och fröken Wetterström.

2—942 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 30

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 a1 i texten