Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i olycksfallsförsäkringslagstiftningen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 33 i första kammaren av herr Persson, Ragnar, och herr Mossberger samt nr 44 i andra kammaren av herr Bengtsson i Halmstad m. fl.

1955-05-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:31, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i olycksfallsförsäkringslagstiftningen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 33 i första kammaren av herr Persson, Ragnar, och herr Mossberger samt nr 44 i andra kammaren av herr Bengtsson i Halmstad m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1955

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar

i olycksfallsförsäkringslagstiftningen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 33 i första kammaren av

herr Persson, Ragnar, och herr Mossberger samt nr 44 i andra kammaren

av herr Bengtsson i Halmstad m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har föreslagits, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om att Kungl. Maj:t -snarast möjligt

ville framlägga förslag till vissa ändringar i olycksfallslagstiftningen.

Motionärerna framhåller att samordningen mellan den allmänna sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen medfört vissa försämringar av detaljer

i yrkesskadeförsäkringen. I motionerna beröres till en början frågan

om ersättning för läkarvård i vissa fall och anföres:

Nu uppstår emellertid den situationen efter de nya sjuk- och olycksfallsförsäkringarnas

tillkomst, att en olycksfallsskadad under vissa omständigheter

själv får bidraga till läkarkostnaden för sin skada. Om t. ex.,

vilket är rätt vanligt inom verkstadsindustrien, en arbetare får smärgel

eller en stålflisa i ögat, så får han nu efter den nya lagens tillkomst själv

betala en del av läkararvodet. Dessa skador brukar nämligen som regel

kunna avhjälpas redan vid första läkarbesöket. Och sak samma gäller

helt naturligt alla olycksfall som avhjälpes innan karenstiden utgått.

Detta är naturligtvis en rätt väsentlig försämring gentemot vad som tidigare

har gällt, och det är förklarligt om de anställda anser, att det är

orimligt att de som regel först skall förlora arbetsförtjänsten under denna

olycksfallstid och dessutom också betala en del av läkarkostnaden.

Motionärerna framhåller vidare att dagersättningen för förlorad arbetsinkomst

i visst fall kan påverkas av andra omständigheter än den

olycksfallsskadades inkomst och anför i denna del:

Om en arbetare legat sjuk i 2 månader eller mera men friskrives och

börjar arbeta, kommer hans olycksfallsersältning att påverkas om han

skulle råka ut för ett olycksfall under de första »20» dagarna. Han kommer

då (vi förutsätter att olycksfallet varar över 3 månader och att vederbörande

tillhör sjukpenningklass 12) under de första trettio dagarna att

erhålla 18 kronor om dagen i dagersättning, därefter kommer han i sextio

dagar att erhålla 11 kronor om dagen för att därefter ånyo erhålla 18

kronor om dagen. Förhållandet är naturligtvis beroende på samordningssträvandena

men verkar icke förty orimligt för de anställda.

919 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1955

Huvuddragen av samordningen mellan sjukförsäkringen och

yrkesskadeförsäkringen m. m.

Enligt beslut vid 1954 års riksdag avlöstes lagen den 17 juni 1916 (nr

235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen den 14 juni 1929 (nr

131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar samt förordningen den 11

juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall fr. o. in. den 1 januari 1955 av lagen den

14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring. Den äldre lagstiftningen

skall dock som regel äga tillämpning även efter den 31 december 1954

på skadefall, som inträffat före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Den nya yrkesskadeförsäkringen bär samordnats med sjukförsäkringen.

Samordningen innebär att personer, som är både sjukförsäkrade och obligatoriskt

yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada iskall få ersättning från

yrkesskadeförsäkringen först sedan viss tid, den s. k. samordningstiden,

gått till ända. Under samordningstiden skall som regel sjukhjälp utgå

från allmän sjukkassa enligt bestämmelserna i lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring för sjukdom i allmänhet. Samordningstiden

omfattar tiden t. o. m. 90:de dagen efter olycksfallsdagen eller, om

yrkesskadan uppkommit på annat sätt än genom olycksfall, efter dagen

för skadans yppande. Om skadan medför rätt till livränta, upphör dock

samordningstiden senast den dag livränterätten inträder.

Eftersom praktiskt taget hela befolkningen kommer att omfattas av den

allmänna sjukförsäkringen, blir de samordningsregler, för vilka nu redogjorts,

tillämpliga vid så gott som alla yrkesskador. Om yrkesskada emellertid

drabbar någon, som inte är sjukförsäkrad, t. ex. en här i riket ej

mantalsskriven utlänning, skall yrkesskadeförsäkringen visserligen gripa

in redan från början, men även i detta fall skall en samordningstid löpa

på samma sätt som eljest. Under denna tid skall den skadade erhålla

samma förmåner från yrkesskadeförsäkringen som han skulle ha åtnjutit

från sjukförsäkringen, därest han omfattats av denna. Först därefter skall

ersättning utgå med tillämpning av yrkesskadeförsäkringslagens regler.

Enligt den äldre lagstiftningen gällde i fråga om försäkringsförmånerna

i de hänseenden som nu är aktuella i huvudsak följande. Vid

olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom tillhandahölls den skadade eller

sjuke erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra särskilda hjälpmedel.

Om sjukdom uppkommit, som varat mer än två dagar efter dagen

för olycksfallet resp. dagen för yrkessjukdomens yppande (karenstid),

utgavs fr. o. m. dagen efter olycksfallsdagen resp. yppandedagen sjukpenning

så länge sjukdomen förorsakade förlust av arbetsförmågan eller

nedsättning av densamma med minst en fjärdedel. Sjukpenningens storlek

var beroende av den skadades årliga arbetsförtjänst under tiden närmast

före olycksfallet resp. yrkessjukdomens yppande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 är 1955

3

Enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller att läkarvård

ersättes med 3A av den försäkrades utgifter för vården, dock högst med s/«

av vad vården skulle ha kostat enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa

(sådan fastställd genom SFS nr 532/1954). Sjukkassemedlem, vars årsinkomst

av förvärvsarbete uppgår till minst 1 200 kr., är obligatoriskt sjukpenningförsäkrad.

Sjukpenningförsäkrad medlem äger vid sjukdom som

förorsakar förlust av arbetsförmågan för varje dag rätt till hel sjukpenning.

Om .sjukdom utan att medföra förlust av arbetsförmågan förorsakar

nedsättning av denna med minst hälften skall halv sjukpenning utgivas.

Varje sjukpenningförsäkrad medlem är försäkrad för grundsjukpenning.

Hel grundsjukpenning utgör 3 kr. Sjukpenningförsäkrad medlem,

vars årsinkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kr., är dessutom

försäkrad för tilläggssjukpenning. Tilläggssjukpenningens storlek är beroende

av den sjukpenningklass till vilken medlemmen hör. Sjukkassan

inplacerar ifrågavarande medlemmar i sjukpenningklasser alltefter storleken

av deras årsinkomst av tjänst. Sjukpenningklasserna är till antalet

tretton. Efter de första 90 dagarna av en sjukperiod för vilka sjukpenning

utgives, utgår tilläggssjukpenningen med lägre belopp i fjärde t. o. m. trettonde

sjukpenningklasserna. Vid beräkning av ifrågavarande tid av 90

dagar skall medräknas tid, för vilken sjukpenning utgivits under de 60

dagar, som närmast föregått sjukperioden. Inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

gäller en karenstid av tre dagar, den dag då sjukdomsfallet

inträffade inräknad.

Om yrkesskada efter samordningstidens utgång föranleder behov av

läkarvård skall enligt yrkesskadeförsäkringslagen erforderliga

kostnader härför ersättas av vederbörande försäkringsinrättning. Förorsakar

yrkesskada efter samordningstidens utgång sjukdom äger den

skadade uppbära hel sjukpenning för varje dag sjukdomen medför förlust

av arbetsförmågan och halv sjukpenning för varje dag arbetsförmågan till

följd av sjukdomen är nedsatt med minst hälften. Sjukpenningens storlek

bestämmes i regel av den sjukpenningklass, till vilken den skadade med

hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst är att hänföra. För yrkesskadeförsäkringen

finns tretton sjukpenningklasser. Sjukpenningen i varje klass

är lika med summan av grundsjukpenningen och den för de första 90

dagarna av eu sjukperiod utgående tilläggssjukpenningen i motsvarande

sjukpenningklass enligt sjukförsäkringslagen. Yrkesskadeförsäkringslagen

har icke någon motsvarighet till föreskriften i sjukförsäkringslagen om

lägre tilläggssjukpenning efter viss tid.

Samordningsfrågans tidigare behandling

I proposition nr 178 år 1953 lämnades riksdagen tillfälle att avgiva

yttrande över av föredragande departementschefen i propositionen förordad

samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen och den obliga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1955

toriska yrkesskadeförsäkringen. I denna fråga anförde departementschefen

bl. a. följande:

Yrkesskadeförsäkringen är till sin natur i betydande mån att anse såsom

en sjukförsäkring. Två obligatoriska sjukförsäkringar bör enligt min mening

icke utan särskilda skäl därtill bedrivas vid sidan av varandra. Redan

när socialförsäkringsutredningen tillkallades framhöll jag, att åtskilliga fördelar

borde kunna vinnas genom en sådan samordning mellan sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen att sjukförsäkringen finge övertaga

regleringen av de kortvariga olycksfallen och under motsvarande tid

av de långvariga. — ---

I så gott som samtliga remissyttranden har en samordning mellan sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen tillstyrkts. För sjukförsäkringens

del har samordningen allmänt ansetts medföra fördelar. Vad angår yrkesskadeförsäkringen

har emellertid i vissa remissyttranden påtalats, att

samordningen är förenad med nackdelar, därest den genomföres efter de

av utredningen uppdragna riktlinjerna. Dessa nackdelar skulle främst bestå

i att i ersättningshänseende viss försämring i förhållande till vad nu gäller

skulle inträda för de försäkrade.----

Därest en samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

över huvud skall kunna komma till stånd, måste naturligen de bestämmelser,

som gäller för de båda försäkringarna, anpassas till varandra.

Härvid får en avvägning ske mellan å ena sidan de försäkrades intresse

att mot en rimlig avgift erhålla ett tillfredsställande försäkringsskydd och

å andra sidan — bortsett från försäkringsavgifterna ■— den ekonomiska belastning

som försäkringen medför. Vidare bör givetvis tillses att bestämmelserna

blir praktiskt lättillämpliga.

Från dessa utgångspunkter och med beaktande av de fördelar av olika

slag, som följer av samordningen, anser jag, att man bör bortse från den

förändring med avseende å den nuvarande olycksfallsförsäkringens förmåner,

som blir en konsekvens av en samordnad försäkring. I fråga om

förmånerna vid yrkesskador vill jag särskilt framhålla, att genom penningvärdets

och lönenivåns ändring en betydande del av de yrkesskadade

kan draga fördel av den av mig förordade sjukpenningskalan. Samordningen

möjliggör vidare en utsträckning av yrkesskadeförsäkringen till

att omfatta även de i socialvårdskommitténs betänkande berörda s. k. förelagarbarnen,

en omständighet som blir särskilt betydelsefull för den jordbrukande

befolkningen. En betydande utvidgning av skyddet vid yrkessjukdomar

blir även möjlig. Ytterligare är att märka att även de egna företagarna

tillförsäkras ett visst skydd mot yrkesskador genom den obligatoriska

sjukförsäkringen, ett skydd som utan större kostnader kan av dem

kompletteras genom de föreslagna frivilliga sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

I fråga om den samordnade karenstiden framhöll departementschefen:

Inom den nuvarande yrkesskadeförsäkringen är karenstiden bestämd

efter gynnsammare grunder än inom sjukförsäkringen. Utredningen har

föreslagit, att sjukförsäkringens karenstid skall gälla även inom den samordnade

försäkringen. Karenstiden skulle alltså bli tre dagar, dagen för

insjuknandet inräknad. Under remissbehandlingen bär från arbetstagarhåll

yrkats en förkortning av karenstiden. Å andra sidan har bl. a. från

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1955 5

arbetsgivarhåll yrkats på en utsträckning av karenstiden antingen generellt

eller för vässa kategorier. Med hänsyn till min allmänna inställning att

man vid genomförandet av en reform sådan som den förevarande bör

gå fram med varsamhet anser jag det inte vara lämpligt att nu minska

karenstiden. Å andra sidan synes det vid en samordning med yrkesskadeförsäkringen

ej möjligt att öka densamma. Att komplicera den obligatoriska

försäkringen genom olika karenstid för olika kategorier försäkrade

anser jag ej böra förekomma. Jag förordar sålunda, att den i den

antagna sjukförsäkringslagen fastställda karenstiden om tre dagar bibehålies.

Propositionen behandlades i andra lagutskottets utlåtande nr 35 år

1953. I samordningsfrågan uttalade utskottet bl. a.:

Det torde vid en samordning av yrkesskadeförsäkringen med en allmän

sjukförsäkring inte kunna undvikas att för de yrkesskadade blir gällande

bestämmelser, som avviker från dem som nu gäller. Utskottet har också

bemärkt att de ersättningar som utgår vid yrkesskada inte sällan kommer

att bli mindre enligt den förevarande propositionen än enligt vad nu gäller.

Vad nu sagts gäller både sjukvårdsförsäkringen och sjukpenningförsäkringen.

Emellertid måste det nämnda förhållandet ses i belysning av att

samtidigt de förmåner, som utgår vid annan sjukdom än yrkesskada,

kommer att förbättras i mycket hög grad; och denna förbättring kommer

givetvis även de yrkesskadeförsäkrade till del. Vissa betydelsefulla

förbättringar av själva yrkesskadeförsäkringen blir också en följd av

den föreslagna samordningen. Denna öppnar sålunda möjligheter att låta

yrkesskadeförsäkringen omfatta jämväl anhöriga — dock inte hustrur —

till företagarna, något som är särskilt betydelsefullt för den jordbrukande

befolkningen, samt att ge försäkringen för yrkessjukdomar en väsentligt

vidare ram. Den höjning i samband med samordningen av det högsta inkomstbelopp,

som skall ligga till grund för beräkningen av sjukpenningar

och livräntor inom yrkesskadeförsäkringen, innebär också en förbättring

för en betydande del av de yrkesskadade. De administrativa fördelarna

av en samordning torde inte blott taga sig uttryck i minskade utgifter

för yrkesskadeförsäkringens administration utan även i en snabbare

ersättningsreglering samt minskat besvär för de skadade och deras

arbetsgivare. Antalet tvister rörande ersättningen vid yrkesskada torde

också komina att nedgå starkt.

Utskottet finner alltså att fördelarna av samordningen är mycket betydande

även om hänsyn tages till de angivna olägenheterna och tillstyrker

därför densamma. — ---

Utskottet hade i sitt utlåtande även att taga ställning till i motioner

framställda önskemål om karenstidens utformning. I denna fråga framhöll

utskottet:

Enligt utskottets mening skulle det med hänsyn till de yrkesskadade vara

önskvärt, därest karenstiden, såsom i motionen 11:585 föreslagits, kunde

minskas från tre till två dagar. En sådan minskning skulle emellertid medföra

en icke obetydlig merkostnad. Storleken av denna merkostnad kan,

med hänsyn till frånvaron av härför lämpad statistik, inte mera exakt beräknas.

Emellertid torde kunna antagas att den årliga merkostnaden minst

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1955

kommer att uppgå till cirka 20 milj. kr. Ett helt slopande av karenstiden

skulle uppenbarligen medföra en ännu mera betydande kostnadsökning.

En differentiering av karenstiden mellan å ena sidan sjukdomar orsakade

av yrkesskada och å andra sidan övriga sjukdomar skulle i väsentlig

mån eliminera fördelarna av den föreslagna samordningen och bör därför

inte ifrågakomma. Utskottet kan inte heller tillstyrka någon förlängning

av den i propositionen föreslagna karenstiden.

Utskottet förordade sålunda den i propositionen föreslagna karenstiden

om tre dagar.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

I proposition nr 60 år 1954- förelädes riksdagen bl. a. förslag till lag om

yrkesskadeförsäkring. Propositionen behandlades i andra lagutskottets

utlåtande nr 22 år 1954. Utskottet hade därvid att taga ställning till i

motioner framställda yrkanden berörande samordningsfrågan. I motionerna

1:405 och 11:517 framställdes sålunda yrkanden syftande till att

bibehålla 1916 års olycksfallsförsäkringslags bestämmelser i fråga om

kar ens tid för erhållande av sjukpenning vid yrkesskada. Utskottet framhöll

att bifall till motionerna skulle innebära att olika karensregler komme

att gälla inom sjukförsäkringen för yrkesskador och andra sjukdomar.

Härigenom skulle grundvalen för samordningen ryckas undan. Utskottet

avstyrkte därför motionerna. I samma motioner framställda yrkanden av

innebörd att under sainordningstiden ersättning för läkarvård m. in. vid

yrkesskador skulle utgå enligt andra grunder än de som gällde vid övriga

sjukdomar avstyrktes jämväl av utskottet under påpekande av att motionerna

vore oförenliga med de grundtankar, som låge bakom samordningen.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Utskottet

I motionerna framhålles, att samordningen mellan den allmänna sjukförsäkringen

och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen medfört vissa

försämringar av detaljer i yrkesskadeförsäkringen. Motionärerna pekar på

att de yrkesskadade under samordningstiden själva får betala viss del av

kostnaden för läkarvård och antyder att detta kan bli särskilt kännbart

under den s. k. karenstiden, då någon sjukpenning icke utgår. Vidare vänder

sig motionärerna mot det förhållandet att sjukpenningen i sjukpenningklasserna

4—13 kan komma att utgå med lägre belopp under viss del av

samordningstiden i det fall att sjukpenning utgivits för någon tid av de

60 dagar, som närmast föregått den vid yrkesskadan aktuella sjukperioden.

Enighet torde råda därom att samordningen mellan den allmänna sjukförsäkringen

och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen i stort inne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1955

7

burit så betydande fördelar i olika hänseenden att samordningsprincipen

icke bör övergivas. Även från motionärernas sida har sålunda uttalats att

nödvändigheten och fördelarna av samordningen är uppenbara.

Då utskottet vid 1953 års riksdag tog ställning till samordningsfrågan

framhöll utskottet bl. a. att det vid en samordning av förevarande båda

försäkringsformer icke torde kunna undvikas att för de yrkesskadade bleve

gällande bestämmelser som avveke från de tidigare gällande, och i samband

härmed pekade utskottet även på att de ersättningar som enligt det

framlagda förslaget skulle utgå vid yrkesskada inte sällan komme att bli

mindre än enligt vad då gällde. Nämnda förhållande måste emellertid,

framhöll utskottet vidare, ses i belysning av att samtidigt de förmåner, som

komme att utgå vid annan sjukdom än yrkesskada, komme att förbättras

i mycket hög grad, vilken förbättring givetvis även skulle komma de yrkesskadeförsäkrade

till del. Utskottet framhöll även att den föreslagna samordningen

också medförde vissa betydelsefulla förbättringar av själva yrkesskadeförsäkringen.

Utskottet har förståelse för att de anställda stundom kan finna det egendomligt

att de vid yrkesskada utgående försäkringsförmånerna under samordningstiden

i vissa avseenden nu blir något mindre än enligt de tidigare

gällande bestämmelserna. Vad härvid först beträffar ersättningen för läkarvård

skulle emellertid införande av särskilda ersättningsregler vid yrkesskador

innebära att grundvalen för samordningen rycktes undan, och utskottet

kan därför icke förorda en sådan lösning. Att mildra de av motionärerna

påtalade olägenheterna genom att införa en kortare karenstid vid

yrkesskada skulle också innebära att samordningsprincipen finge uppgivas,

och icke heller denna väg kan utskottet därför finna framkomlig.

Såvitt angår det av motionärerna anmärkta förhållandet att vid yrkesskada

sjukpenningen i sjukpenningklasserna 4—13 i ett speciellt fall kan

komma att utgå med lägre belopp under viss del av samordningstiden, dock

högst 60 dagar, vill utskottet endast framhålla att denna konsekvens av

samordningen — vid bibehållande av sjukförsäkringslagens bestämmelser

i denna del — icke kan undvikas på annat sätt än att samordningen bringas

att upphöra vid den tidpunkt då sjukpenningen eljest skulle börjat utgå

med det lägre beloppet. Med hänsyn till önskvärdheten av att samordningen

är så fullständig som möjligt kan ett dylikt avsteg från samordningsprincipen

vara motiverat endast då tungt vägande skäl talar härför.

Enligt utskottets mening är de med förevarande bestämmelse förenade

olägenheterna icke av den art att de motiverar ett undantag från samordningen.

Icke heller på denna punkt vill utskottet därför förorda någon

ändring i gällande bestämmelser.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1955

att förevarande motioner, 1: 33 och II: 44, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne*, Axel

E. Svensson, fru Carlqvist*, herrar Magnusson, Alvar Andersson och Alexanderson;
från

andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Hagård*, fru Sandström, herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd, Odhe* och

Johansson i Södertälje.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Lundberg.

Reservation

Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.