Utlåtande i anledning av väckt motion om viss förbättring av semesterrätten för flottningsarbetare.
1955-05-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1955:35, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss förbättring av semesterrätten för flottningsarbetare.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1955
1
Nr 35
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss förbättring
av semesterrätten för flottningsarbetare.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
466, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindström m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte besluta att flottningsarbetare, som under
flottningen är anställd hos flottningsförening, i vilken hans huvudsakliga
arbetsgivare under övriga tider av året ingår som medlem, för utfående av
semester eller semesterersättning får betrakta flottningsföreningen och
skogsägaren-arbetsgivaren som en och samma arbetsgivare, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext.
För de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, redogöres
i det följande.
Gällande bestämmelser
Lagen den 29 juni 1945 om semester äger enligt 1 § tillämpning å arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst med undantag av sådana arbetstagare
hos staten, för vilka gäller särskilda föreskrifter rörande semester. Arbetstagaren
äger enligt 3 § på grund av det arbete, som han under ett kalenderår
(kvalifikationsår) utfört för arbetsgivarens räkning, rätt att av denne
erhålla semester.
Semester utgår enligt 7 § första stycket med eu och en halv dag för varje
kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens
räkning utfört arbete å minst sexton dagar. Arbetstagare som
lämnar sin anställning innan han åtnjutit semester vartill han förvärvat
rätt enligt lagen skall enligt 5 § erhålla ersättning härför (semesterersättning).
Vissa arbetstagare, nämligen de som utför arbetet i sitt hem eller eljest
under sådana förhållanden att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren
att vaka över arbetets anordnande — s. k. okontrollerade arbetstagare —
är, enligt vad i 4 § stadgas, icke berättigade till semester utan äger i stället
uppbära särskild semesterlön. Förutsättning för rätt till sådan lön är
enligt 17 §, att vederbörandes årsinkomst under ett kalenderkvartal hos
arbetsgivaren uppgår till belopp, motsvarande minst sexton gånger den
genomsnittliga dagsförtjänsten å orten för arbete av den art, varom fråga
är, under en arbetstid av åtta timmar.
or,4 85 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 35
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1955
Motionen
I motionen uttalas, alt den intjänta semesterrättens fastlåsning till
kalendermånad leder till vissa ur rättvisesynpunkt stötande konsekvenser,
och anföres vidare:
Det finns ett tlertal relativt kortvariga säsongarbeten, vars igångsättande
är beroende av vindförhållanden och vattenföring, t. ex. flottningsarbete.
De som i regel utföra detta i de flesta fall påfrestande arbete har oftast
under andra tider av året anställning hos något skogsbolag. Men när flottningen
börjar, står som regel en tlottningsförening som arbetsgivare. Om
nu flottningen tar sin början omkring mitten på en kalendermånad och
avslutas i mitten på nästföljande månad, kan den däri deltagande arbetstagaren
med nuvarande bestämmelser icke göra anspråk på semesterersättning,
därest arbetet utföres mot timlön. I den flottningsförening, som
därvid står som arbetsgivare, äro som regel de skogsbolag och andra skogsägare,
hos vilka flottningsarbetarna arbeta under de övriga årstiderna,
medlemmar. Det bör därför betraktas som ett mycket skäligt rättvisekrav,
att en flottningsarbetare, som under större delen av året arbetar åt i flottningsförening
som medlem ingående skogsägare, i lagens mening får betrakta
skogsägaren och flottningsföreningen som eu och samma arbetsgivare.
Tidigare förslag i ämnet, ni. in.
Den i motionen behandlade frågan om semesterrätt för arbetstagare,
som börjar eller slutar en anställning i mitten av en kalendermånad, uppmärksammades
vid 1945 års riksdag av andra lagutskottet i dess utlåtande
nr 59 i anledning av den proposition, varigenom förslag till den
nu gällande semesterlagen förelädes riksdagen. Utskottet anförde i sitt
av riksdagen godkända utlåtande i nämnda fråga följande.
Utskottet förbiser icke, att regeln, att rätt till semester endast föreligger
för kalendermånad under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning
utfört arbete å minst 16 dagar, kan medföra vissa ojämnheter. Detta fran£
träder säl skilt i fråga om kortvariga anställningar, som börja i mitten av
eu kalendermånad för att upphöra omkring mitten av en annan kalendermånad.
Inom utskottet ha uttalats farhågor för att nämnda regel skulle
kunna föranleda arbetsgivarna att avsiktligt förlägga en kortvarig anställning
så, att arbetstagaren icke uppnår 16 arbetsdagar under vare sig den
kalendermånad, då han tillträtt anställningen, eller den, under vilken hans
anställning upphör. I sakens natur ligger att uppställandet av en fix gräns
sådan som vissa dagars arbete i månaden alltid kan föranleda påstående,
att de arbetstagare som falla under gränsen bli orättvist behandlade. Det
torde emellertid med den utformning förslaget erhållit icke vara möjligt
att minska faktorn 16. Ej heller synes det låta sig göra att tillföra lagen
någon regel av huvudsakligt innehåll att arbetstagare — som fullgjort
minst 16 dagars arbete tillhopa under den månad varunder anställningen
tillträtts och den under vilken anställningen frånträtts utan att likväl för
någondera månaden ha förvärvat semesterrätt — skall för dessa månader
gemensamt äga rätt till en semesterdag. I båda fallen skulle nämligen
Andra lagutskottets utlåtande nr .ro dr 1955
3
följden bli, att arbetstagaren enligt lagen kunde bli berättigad till mer än
en betald ledighetsdag i månaden. Såvitt utskottet kunnat finna, torde
ett förhindrande av ifrågakomna ojämnheter ej kunna ske i annan ordning
än genom att lagens konstruktion ändras.
I två likalydande motioner (I: 358 och II: 470) vid 1951 års riksdag,
vilka väcktes i anledning av propositionen nr 72 med förslag till genomförande
av treveckorssemester, hemställdes att vid utformningen av lagtext
och motivering måtte beaktas vissa i motionerna berörda spörsmål.
I motionerna hade anförts bl. a. följande.
En---fråga som i vissa fall blivit aktuell, särskilt för flottnings
arbetare,
är, att de icke erhålla semester eller semesterlön därest de, som
i bäckflottningarna kan bli fallet, arbeta t. ex. femton dagar den ena månaden
och lika lång tid den andra, alltså på bägge sidor om ett månadsc.
ller kvar talsskifte. I själva verket är flottningsarbetet ett integrerande led
i deras årliga arbete inom skogsbruket, ehuru flottningsföreningen som
juridisk person är en särskild arbetsgivare. Då frågan om att taga sig semesterledighet
blir aktuell minskas i sådana fall de ekonomiska möjligheterna
att kunna tillgodogöra sig sådan, om de berövas semesterlönen för
flottningen. Ett belopp på 30—40 kronor spelar en roll i frågan om en eller
flera familjemedlemmar skall kunna företaga en resa. Vederbörande utskott
bör undersöka om lagen kan formuleras så, att månads- eller kvaitalsskiftets
infallande icke berövar flottningsarbetaren hans semester eller
semesterlön.
Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och motionerna i sitt
utlåtande nr 28, uttalade att de förhållanden som påpekats i motionerna
enligt utskottets mening vore mindre tillfredsställande. I fortsättningen
anförde utskottet:
Utskottet uttalade emellertid redan i sitt år 1945 avgivna utlåtande, att
det låge i sakens natur att uppställandet av en fix gräns alltid kunde föranleda
påstående, att de arbetstagare, som fölle under gränsen, bleve orättvist
behandlade; det torde med den utformning 1945 års semesterlag erhållit
icke vara möjligt att minska faktorn 16. Såvitt utskottet då kunde
finna borde ett förhindrande av ifrågakomna ojämnheter ej kunna ske i
annan ordning än genom att lagens konstruktion ändrades. I vissa kollektivavtal
bär man, enligt vad utskottet erfarit, löst frågan genom att frångå
begränsningen till kalendermånad eller kalenderkvartal. Utskottet anser
sig dock icke nu kunna förorda en så genomgripande ändring av semesterlagen,
som ett tillmötesgående av motionerna på denna punkt skulle innebära.
Utskottet hemställde, att motionerna i här berörda delar icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd, och riksdagen beslöt i överensstämmelse
härmed.
Vid 195 2 års riksdag behandlades eu fråga av likartad natur. I eu
inom andra kammaren väckt motion, nr 26, hade hemställts om utredning
beträffande ändring av 7 § semcsterlagen, så alt vissa i motionen på
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1955
talade olägenheter undanröjdes. I motionen hade anförts bl. a., att om
en arbetstagare råkade ut för ett sjukdomsfall som sträckte sig över tjugu
dagar förlorade vederbörande en och en halv semesterdag, om sjukdomstiden
infölle i en och samma månad. Om däremot sjukdomsfallet inträffade
i anslutning till ett månadsskifte och sjukdomstiden fördelade sig
över två månader kunde arbetstagaren, trots att antalet bortfallande arbetsdagar
vore detsamma, undgå reducering av semestertiden. I motionen
uttalades, att det måste anses otillfredsställande att icke sjukdomstiden
utan tidpunkten när sjukdomen infölle skulle vara avgörande för
lagens verkningar. — I sammanhanget torde böra erinras om att även tid
för vanlig sjukdom numera, efter eu lagändring vid 1954 års riksdag,
kvalificerar till semester.
Andra lagutskottet, som behandlade motionen i sitt utlåtande nr 7, erinrade
om att spörsmål, likartade med dem som berörts i motionen, varit
föremål för uppmärksamhet sedan lång tid tillbaka. Den föreslagna, enkla
regeln om arbetsdagarnas anknytning till kalendermånad hade emellertid
ansetts förenad med stora praktiska fördelar. Vidare anförde utskottet:
I de av motionärerna påtalade fallen synas de gällande bestämmelserna
kunna medföra otillfredsställande resultat, och en beräkning av semestertiden
efter antalet arbetsdagar under kvalifikationsåret skulle i dylika fall
måhända vara att föredraga. Möjligt är att spörsmålet skulle kunna lösas
genom en särskild kompletterande bestämmelse, som toge hänsyn till totala
antalet arbetsdagar under kvalifikationsåret. Utskottet, som finner frågan
böra uppmärksammas, anser den dock vara ett sådant gränsdragningsproblem,
som tills vidare bör lösas genom avtal. I samband med "att andra
ifrågasatta ändringsförslag berörande skilda delar av semesterlagen av
Kungl. Maj: t upptagas till prövning, torde jämväl detta spörsmål kunna
förväntas bliva närmare övervägt.
Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd, och riksdagen avslog motionen.
Utskottet
Såsom utskottet redan vid antagandet år 1945 av gällande semesterlag
uttalade, kan regeln att rätt till semester föreligger endast för kalendermånad,
under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete
å minst 16 dagar, medföra vissa ojämnheter. Detta framträder särskilt i
fråga om kortvariga anställningar som börjar i mitten av eu kalendermånad
för att upphöra omkring mitten av en annan kalendermånad. Den i
motionerna föreslagna lösningen kan utskottet emellertid icke förorda.
Genom en bestämmelse, att flottningsarbetarc i sådana särskilda fall som
beröres i motionen skulle få betrakta sin huvudarbetsgivare och flottningsföreningen
som en och samme arbetsgivare, skulle visserligen en lösning av
semesterfrågan kunna vinnas i dessa fall. En sådan lösning skulle emellertid
föra med sig andra problem, såsom vilken av arbetsgivarna som skulle
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 35 är 1955
svara för semesterlönen eller semesterersättningen eller hur dessa kostnader
skulle fördelas. Man skulle alltså nödgas att i semesterlagen införa en detaljreglering
av olika frågor för att lösa vissa särfall. Härtill kommer, att semesterfrågan
alltjämt skulle vara olöst för vissa flottningsarbetare, vilkas huvudarbetsgivare
icke är medlem i flottningsföreningen.
Den ojämnhet av semesterförmånerna vid övergång från ett arbete till
ett annat, som kan bli en följd av lagens konstruktion i fråga om kvalifikationstiden
för semester, torde enligt utskottets mening icke kunna lagstiftningsvägen
undvikas på annat sätt än genom att lagens konstruktion ändras.
Utskottet har vid behandling av tidigare motioner i ämnet uttalat, att utskottet
icke ansett sig kunna förorda en så genomgripande ändring av semesterlagen,
och utskottet finner ej skäl att nu frångå denna uppfattning.
Utskottet vill emellertid uttala, att i den mån en förkortad arbetstid av
fem dagar i veckan blir mera vanlig, en annan lösning av kvalifikationsspörsmålet
än enligt gällande rätt torde få övervägas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 466, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 maj 1955
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
fru Carlqvist*, herrar Magnusson, Anders E. Johansson*, fru HamrinThorell*
och herr Alvar Andersson;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Johansson i Norrköping,
herrar Nilsson i Göteborg, Odhe, Bengtsson i Varberg*, fröken Wetterström*
samt herrar Königson* och Uarsson i Hedenäset.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Kartong
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.